Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12

1939-04-27 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1939:12, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 9 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i

anledning av väckt motion angående utredning örn handelssjöfartens

skydd under krigsförhållanden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.

visad motion, nr 117, har herr Lindström m. fl. hemställt, att riksdagen ville

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om skyndsam utredning rörande frågan angående handelssjöfartens

skydd under krigsförhållanden och därefter förelägga riksdagen de förslag,

vartill denna utredning kunde giva anledning.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 180, väckts av herr

Hellberg m. fl.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 117.

I anledning av förevarande motioner hava yttranden inhämtats från kom- Yttranden.

merskollegium, chefen för försvarsstaben, chefen för marinen, luftskyddsinspektionen,

statens krigsförsäkringsnämnd och Sveriges Allmänna Exportförening.

Vid kommerskollegii yttrande hava, såsom av det följande framgår,

fogats yttranden från åtskilliga redare- och personalorganisationer inom

handelssjöf arten.

Kommerskollegium anför:

»Enligt den för marinassistenten hos Kollegium av Kungl. Majit den 12

januari 1929 fastställda instruktionen åligger det denne att, där så behöves,

biträda Kollegium vid handläggning av ärenden, som beröra eller beröras av

sjöförsvaret och dess verksamhet, att förbereda åtgärder vid mobilisering

beträffande sjöfartsskyddet under krig och sjötransportväsendets krigsorganisation

och vad därmed sammanhänger samt att hålla å ena sidan chefen

för Marinstaben och å andra sidan Kollegii chef ömsesidigt underrättade om

sådana av den ena myndigheten vidtagna åtgärder, som beröra den andra

myndighetens verksamhetsområde.

I anslutning till sina nu angivna åligganden har marinassistenten på sin

tid i Kollegium tillställda promemorior lämnat sammanfattande redogörelser

för åtskilliga redan vidtagna åtgärder med avseende å i motionen berörda

förhållanden ävensom för vissa ännu pågående eller planerade utredningar

m. m. inom hithörande område. Redan härförut, närmare bestämt den 28

april 1938, hade emellertid, likaledes på föranstaltande av marinassistenten,

med nu ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågekomplex upptagits

till dryftande inom Rikskommissonen för ekonomisk försvarsberedskap, som

senare för närmare utredning i ämnet tillsatt en särskild beredskapskonunitté

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 12. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

för sjöfartsfrågor, i vilken ingå representanter, utom för Rikskommissionen,

för Kollegium och chefen för marinen samt för Sveriges Redareförening och

Sveriges Allmänna Exportförening.

Med hänsyn till angelägenheten av att förevarande frågor redan vid handläggningen

av motionen underkastades möjligast allsidiga belysning fann

Kollegium lämpligt att i samband med remissen av motionen låta i här bifogade

’V. P. M. angående handelssjöfartens skyddande vid krig eller krigsfara’

jämte bilagor (1—8) lämna en redogörelse för vad som hittills åtgjorts

i dithörande hänseenden.1 Med bifogande av exemplar av motionen och

nämnda promemoria anhöll Kollegium i skrivelser den 7 februari 1939 till

Sveriges Allmänna Sjöfartsförening. Sveriges Redareförening, Sveriges Segelfartygsförening,

Stockholms Rederiförening, Kanalflottans Rederiförening,

Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet, Sveriges Radiotelegrafistförening,

Svenska Sjöfolksförbundet samt Svenska Stewartföreningen

om yttranden i ärendet. Från samtliga nämnda sammanslutningar

med undantag av Kanalflottans Rederiförening hava numera begärda yttranden

inkommit. Dessa yttranden överlämnas härjämte.2

Kollegium kan i fråga om det nuvarande läget på förevarande område i

allt väsentligt hänvisa till innehållet i förenämnda V. P. M.

Å sid. 4—6 i nämnda promemoria har lämnats en närmare redogörelse för

de lagar och förordningar m. m. beträffande sjöfartens reglering och skydd

under krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden,

vilka redan föreligga utfärdade eller beträffande vilka förslag finnas utarbetade.

Till denna redogörelse vill Kollegium nu foga, att såvitt Kollegium har

sig bekant avses förslagen till lag örn förbud i vissa fall mot överlåtelse eller

upplåtelse av fartyg samt till lag örn förbud mot att med svenska fartyg i utrikes

fart fortskaffa gods eller företaga barlastresa ävensom mot uppläggning

av fartyg skola föreläggas innevarande års riksdag samt alt statens

krigsförsäkringsnämnd enligt vad för Kollegium upplysts i varje fall i det

närmaste slutfört de förberedande undersökningar, vilka förutsättas för dess

möjlighet att vid behov mera omedelbart igångsätta sin verksamhet i enlighet

med den numera utfärdade lagen örn krigsförsäkring.

Å sid. 2—4 i promemorian lämnas en kortfattad redogörelse för de före
1

Nämnda V. P. M. (utan bilagor) återfinnes i huvudsakliga delar såsom bilaga till

utskottets förevarande utlåtande.

2 Yttrandena hava här icke avtryckts. Deras innehåll är i korthet följande:

Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareförening och Stockholms Rederiförening

tillstyrka den ifrågasatta utredningen och hemställa, att denna även måtte komma

att omfatta frågan örn örlogsvapnets tillräcklighet för handelsflottans skyddande.

Sveriges Fartygsbefälsförening anser med hänsyn till vad redan åtgjorts en särskild

utredning icke erforderlig. Föreningen framhåller emellertid angelägenheten av ytterligare

information för handelsflottans personal samt av en undersökning rörande handelsfartygens

skyddsutrustning.

Svenska Maskinbefälsförbundet tillstyrker livligt en utredning av bl. a. sådana frågor,

som förberedandet av vissa manövreringsåtgärder, sjöfolkets instruerande i handhavandet

av vissa vapen samt förberedelser för övergång till surrogatbränslen.

Sveriges Radiotelegrafistförening tillstyrker och pekar bl. a. på önskvärdheten av att

handelsfartyg utrustas med sändare och mottagare för ultrakorta vågor.

Svenska Sjöfolksförbundet understryker vikten av att skyddsåtgärder förberedas i största

möjliga utsträckning. Förbundet framhåller bl. a. vikten av, att handelsflottans personalbehov

i krig ytterligare säkras, att personalen skall kunna handha erforderliga vapen

och annan skyddsmateriel samt att gasskyddet ytterligare förberedes (färdigställande

av tryckta anvisningar!), ävensom att livbåtarna utrustas med koklådor.

Sveriges Segelfartygsförening u. p. a. tillstyrker.

Svenska Stewartsföreningen hänvisar endast till förenämnda V. P. M.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 3

nämnda, genom Rikskommissionens beredskapskommitté för sjöfartsfrågor

bedrivna undersökningarna. Enligt det uppgjorda arbetsprogrammet skulle

genom kommitténs försorg, så långt möjligt, klarläggas landets minimibehov

av importvaror, dels under avspärrning med bibehållen neutralitet dels under

krig vid olika tänkbara krigsfall. Exportmöjligheterna under olika förutsättningar

skulle även göras till föremål för undersökning. Vidare skulle beräknas

behovet av tonnage för transport av import- och exportvaror enligt olika

alternativ samt en undersökning göras angående den svenska handelsflottans

tillräcklighet för dessa behov. Härtill skulle ansluta sig en undersökning av

handelsflottans personal- och bränslebehov. Den sålunda avsedda utredningen

skulle ligga till grund för särskilda undersökningar rörande lämpliga

beredskapsåtgärder i fred resp. vid krigshot till säkrande av såväl tonnagebehovet

som personal- och bränslebehoven samt vidare för en undersökning

angående hamnarnas kapacitet under olika avspärrningsförhållanden. Enligt

vad Kollegium har sig bekant, bär arbetet inom kommittén, som verkställer

sin utredning under medverkan från Kollegium och chefen för marinen, fortskridit

så långt, att resultat av undersökningarna i ovannämnda hänseenden

kan förväntas föreligga inom den närmaste tiden.

Emellertid upptog det ursprungligen uppgjorda arbetsprogrammet för beredskapskommittén

även en undersökning angående erforderliga skyddsåtgärder

beträffande handelsfartygen. För hithörande frågor, som motsvara

dem, vilka i motionen synas hava skjutits i förgrunden, lämnas en närmare

redogörelse dels i vad angår hittills redan vidtagna åtgärder å sid. 6—10 i

förenämnda promemoria dels ock vad beträffar åtgärder, vilkas närmare

organiserande är beroende på fortsatt utredning, å sid. 10—13 i samma promemoria.

Beredskapskommittén torde icke komma att taga befattning med

nu sist berörda frågor, vilkas fortsatta utredande och planläggning i själva

verket, om ej annat förfogande träffas, torde ankomma på Kollegium i samverkan

med marinens myndigheter.

Till komplettering av de i promemorian lämnade upplysningarna vill Kollegium

meddela, dels att hos Kollegium finnas färdigställda kortblanketter,

medels vilka vid behov ett fartygspositionsregister utan uppskov kan åvägabringas,

dels ock att i anslutning lill Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars 1939

sedan den 27 i samma månad är vid Göteborgs örlogsdepå under ledning av

chefen för västkustens marindistrikt anordnad en 10-dagars sjömilitär kurs

för manskap i handelsflottan.

De åtgärder av mer eller mindre förberedande karaktär, vilka i de i motionen

åsyftade hänseendena redan vidtagits, bestyrka oförtydbart foget för den

av motionärerna påyrkade utredningen på området. Det synes Kollegium

emellertid lämpligt, att de av Rikskommissionens beredskapskommitté igångsatta

undersökningarna slutföras, då i stort sett väl icke arten men likväl

omfattningen av olika beredskapsåtgärder beträffande materiel och personal

är beroende av resultaten av nämnda undersökningar. Kollegium har för sin

del haft för avsikt att i anslutning till dessa resultat skyndsamt fullfölja utredningen

i sistnämnda hänseenden. Den fortsatta utredningen synes Kollegium

böra med nödvändighet gå ut på åstadkommande av en detaljerad

planläggning och fast organisation för framtiden av alla de olika åtgärder,

som i dessa och tilläventyrs även andra hänseenden böra vidtagas till handelssjöfartens

skydd under krigsförhållanden.

I detta sammanhang har Kollegium icke velat underlåta att framhålla, att

anledning synes Kollegium föreligga att även ägna särskild uppmärksamhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens amira tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

åt frågan om organiserandet på ett betryggande sätt av bärgningsverksamheten

under krigsförhållanden.

Kollegium vill för sin del vidare, lika med motionärerna, understryka vikten

av att frågan om skydd för hamn- och varvsanläggningar ägnas fortsatt

uppmärksamhet och att denna fråga göres till föremål för särskild undersökning

i behörig ordning.

Motionärerna beröra endast i förbigående frågan, huruvida skyddet för

handelsfartygen under gång, i vad rör behovet av örlogsskydd, blivit tillräckligt

beaktat. I flera av de i ärendet avgivna yttrandena ägnas emellertid denna

fråga särskild uppmärksamhet. Kollegium anser sig böra framhålla, att

denna sida av förevarande spörsmål måste betraktas såsom av primär betydelse.

I anslutning härtill vill Kollegium erinra om, hurusom Kollegium i

sitt yttrande till Kungl. Maj:t den 23 december 1935 över 1930 års försvarskommissions

betänkande underströk, bland annat, att skyddet av våra oundgängligen

nödvändiga handelsförbindelser med utlandet borde betraktas som

ett av de centrala syftemålen vid utgestaltningen av vår försvarsordning.

Efter att hava ur olika synpunkter belyst vikten av att våra handels- och sjöfartsförbindelser

med utlandet så långt möjligt uppehölles uttalade Kollegium,

att Kollegium i konsekvens med det anförda ansåge, att landets försvarsordning

borde bliva sådan, att största möjliga skydd kunde beredas utrikeshandeln

i första rummet under neutralitetsförhållanden och i möjligaste

utsträckning även under krigsförhållanden. Eftersom vårt varuutbyte med

andra länder i allt väsentligt skedde sjöledes, innebure angivna ståndpunkt

närmast, att Sveriges marina försvarsväsen torde erhålla den organisation,

som erfordrades för att jämte andra nödvändiga uppgifter jämväl sjöhandelns

skyddsbehov skulle kunna på effektivast möjliga sätt tillgodoses. Kollegium

uttalade tillika i anslutning härtill, bland annat, att Kollegium ansåge,

att flottans insatser för handelsskyddet särskilt vid krigstillfälle borde

bli av betydligt större effektivitet och räckvidd, än vad försvarskommissionen

syntes hava tänkt sig.

I belysning av de synpunkter, som Kollegium sålunda tidigare anlagt på

frågan om erforderligt örlogsskydd för handelssjöfarten under neutralitetsförsvar

och krigsförhållanden, har Kollegium ansett sig icke böra underlåta

alt i detta sammanhang, i anslutning till såväl motionen som däröver avgivna

yttranden, ytterligare understryka angelägenheten av att denna fråga ägnas

fortsatt ingående uppmärksamhet.

Kollegium tillstyrker sålunda, att fortsatt utredning i de i motionen angivna

hänseendena kommer till stånd. Kollegium anser emellertid, att denna utredning

bör utvidgas till att omfatta även av Kollegium här ovan i övrigt berörda

förhållanden. Uteslutet är icke, att under utredningens gång även andra

spörsmål kunna visa sig kräva närmare undersökning.»

Chefen för försvarsstaben yttrar:

»Sjöfarten torde vid krigsfara eller krig kunna omedelbart och påtagligt

bliva utsatt för hot eller faror av militär art, vilkas avvärjande kräver icke

blott efter läget avpassade omläggningar av den normala verksamheten utan

även ett aktivt försvar. Detta gäller evad vårt land står neutralt eller befinner

sig i krig.

Det aktiva försvaret för handelsfartygen till sjöss omfattar såväl örlogsskydd

som åtgärder för fartygens självskydd. Sambandet mellan dessa båda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

5

slag av skydd gör sig bl. a. gällande såtillvida, att ju starkare örlogsskyddet

är, desto mindre omfattande behöva åtgärderna för självskydd bliva. I och

för sig är det en stor fördel, örn man inom vissa gränser slipper komplicera

handelsfartygens utrustning och inkräkta på deras utnyttjande för sitt egentliga

ändamål.

Självskyddet kan vidare aldrig ensamt giva sjöfarten i dess helhet så effektivt

skydd som örlogsskyddet. Detta senares tillgodoseende är därför det

centrala i sjöfartens skyddsfråga. Våra sjöstridskrafter hava emellertid f. n.

icke den styrka, att de kunna lämna ett så betryggande skydd av svensk

sjöfart vid krigstillfälle som vore önskvärt, en fråga vilken jag redan berört

i mitt underdåniga yttrande över flottans ersättningsbyggnad.

Vid sidan av örlogsskyddet framstår luftförsvaret för handelsfartygen i

hamn såsom mycket betydelsefullt.

Med hänsyn till sjöfartsnäringens stora vikt vore det tvivelsutan av värde,

att en allsidig undersökning och planläggning av sjöfartens skyddsfråga, vilket

i motion nr 117 åsyftas, utan dröjsmål komme till stånd.

Ifrågavarande undersökning och planläggning faller visserligen till väsentlig

del inom chefens för försvarsstaben och chefens för marinen verksamhetsområden,

men det är av vikt, att även sjöfartsnäringens egna representanter

få framföra sina meningar rörande ifrågavarande spörsmål, särskilt

i vad rör åtgärder för handelssjöfartens självskydd. Rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap, genom vars försorg en utredning redan igångsatts

berörande vissa detaljer i det föreliggande stora frågekomplexet, synes

ock böra deltaga i den nu avsedda allsidiga undersökningen.

Under framhållande av ovanstående synpunkter får jag för min del förorda

motionärernas hemställan.»

Yttrandet från chefen för marinen innehåller följande:

»Inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap beslöts vid plenarsammanträde

den 28 april 1938 tillsättandet av en beredskapskommitté

för sjöfartsfrågor inom kommissionen. I densamma ingå representanter,

utom för rikskommissionen, för kommerskollegium och chefen för marinen

samt Sveriges Redareförening och Sveriges allmänna exportförening. Med utgångspunkt

från olika neutralitets- och krigsfall skall kommittén utröna

rikets behov av sjötransportmedel samt häremot svarande personal- och materielbehov,

ävensom undersöka erforderliga åtgärder för att täcka och säkra

dessa behov samt erforderliga skyddsåtgärder å handelsfartygen. Arbetet

härmed har fördelats mellan rikskommissionen, chefen för marinen och kommerskollegium

i enlighet med av kommittén uppgjort arbetsprogram.

På föranstaltande av chefen för marinen och kommerskollegium har en

följd av år viss sjömilitär utbildning bedrivits för handelsflottans personal.

Sjömilitära kurser för fartygsbefäl hava .sålunda årligen avhållits i de större

sjöfartsstäderna, och innevarande läsår hava två frivilliga kurser i sjömilitära

ämnen anordnats i anslutning till undervisningen vid navigationsskolan

i Göteborg. Vissa utsikter synas föreligga för alt kunna utveckla denna

utbildning att omfatta jämväl manskap i handelsflottan, i vilket syfte ett gott

initiativ tagits av en i Göteborg nybildad Svenska handelsflottans skyddsvärnsförening.

Under sistförflutet år hava slutligen en del lagförslag framlagts och förordningar

utfärdats avseende sjöfartsnäringens skydd under utomordentliga

förhållanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Nu anförda utredningar och åtgärder rörande sjöfartsskydd utesluta icke

utan snarare understryka behovet av en allsidig utredning av detta spörsmål

i hela dess vidd, varvid behovet av örlogsskydd —- såväl direkt som indirekt

-— även bör upptagas till behandling. Senaste försvarsbeslut angiver visserligen,

att flottan bör vara av sådan styrka, att den kan upprätthålla en

neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln, men ingen försvarsgren har anförtrotts

uppdragets att under krig skydda rikets sjöfart.

Mot bakgrund av det ovan framhållna får jag, med biträdande av vad i

omnämnda motioner anförts, förorda en skyndsam utredning rörande frågan

angående handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden.»

Luftskyddsinspektionen anför följande:

»En utredning i enlighet med motionärernas hemställan synes vara av stor

betydelse för utfärdande av nödiga bestämmelser till skydd för handelssjöfarten

under krigsförhållanden.

Vissa luftskyddsåtgärder, särskilt gasskyddet, för handelsfartyg äro redan

behandlade i av inspektionen år 1938 utfärdade allmänna anvisningar nr 4,

Luftskydds- och gasskyddsåtgärder för handelsfartyg.

Luftskyddets planläggning och förberedande i hamnar utgör en del av det

allmänna luftskyddet och åligger följaktligen vederbörande luftskyddschef.

Emellertid torde i vissa avseenden särskilda anvisningar för hamnluftskyddets

organisation vara erforderliga. Det är inspektionens avsikt att föranstalta

om utfärdandet av dylika anvisningar så snart ske kan.

Frågan huruvida åtgärder böra vidtagas för undvikande av anhopning av

fartyg under luftskyddstillstånd inom hamnområde eller vid kaj anser inspektionen

för sin del vara av stor betydelse. Sådana reglerande åtgärder äro

säkerligen nödvändiga. Erforderlig utredning härutinnan torde emellertid

icke ankomma på inspektionen.

Fyrbelysningens inskränkande torde vara av den största betydelse för ett

lands mörkläggning. I vilken omfattning och hur detta skall kunna utföras

bör snarast utredas under samråd mellan chefen för försvarsstaben, chefen

för marinen, lotsstyrelsen, kommerskollegium, rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap och luftskyddsinspektionen. Anordnande av luftvärn

i hamn eller ombord synes böra ankomma på de militära myndigheterna.

Utbildningen — framför allt av fartygsbefälet — synes vara en trängande

angelägenhet. Luftskyddsinspektionen är beredd att inom ramen för tillgängliga

anslag medverka vid anordnande av kurser för utbildning av fartygsbefäl.

»

Statens Krigsförsäkringsnämnd anför:

»De privata försäkringsbolagen i Sverige meddela för närvarande krigsförsäkring

å såväl fartyg som varor i den utsträckning som så påfordras. I

icke alldeles oväsentlig grad utnyttjar handelssjöfarten jämväl utländsk, särskilt

engelsk, krigsförsäkring. De privata svenska försäkringsbolagen torde

kunna lämna effektivt försäkringsskydd så länge ett stormaktskrig, vari England

eller Tyskland äro inblandade, icke inträffat. Skulle ett sådant stormaktskrig

utbryta torde de privata assuradörerna icke vara i tillfälle att utan

statens hjälp lämna det erforderliga försäkringsskyddet. Statens Krigsförsäkringsnämnd

har i anledning härav vidtagit förberedande åtgärder för ordnande

av automatiskt inträdande krigsförsäkring å svenska fartyg och varor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

7

vid inträffande av ett stormaktskrig, vari England eller Tyskland äro inblandade.

Dessa försäkringar komma att lämnas med statlig garanti. Efter utbrytande

av ett dylikt stormaktskrig kommer Statens Krigsförsäkringsnämnd

att tillse, att erforderligt försäkringsskydd kan ställas till handelns och sjöfartens

förfogande i huvudsak i samma utsträckning som var fallet under

sista världskriget.»

Sveriges Allmänna Exportförening anför slutligen följande:

»Såsom styrelsen framhöll i sitt yttrande den 22 november 1935 till

kommerskollegium över försvarskommissionens betänkande, skulle störningarna

genom den svenska exportens eventuella upphörande under krig

för vårt lands vidkommande kunna få katastrofala verkningar, särskilt örn

avspärrningen bleve av längre varaktighet. Därigenom skulle äventyras ej

endast betalnings- utan kanske framför allt kompensationsmöjligheter för

vår import och därmed säkerställandet av vårt folks försörjning under en

tid av allvarliga påfrestningar. I betraktande härav och då även den påtagliga

risken föreligger, att vårt land efter fredsslut skulle komma att

finna sina gamla marknader för exporten mer eller mindre fullständigt förlorade,

framstår klart nödvändigheten av att söka under ett kommande

krig, oavsett om vi därunder kunna behålla vår neutrala ställning eller ej,

i största möjliga utsträckning upprätthålla vårt lands export.

De siffror, som av motionärerna anförts beträffande Sveriges utrikeshandel

och utrikes sjöfart under 15-årsperioden 1922—1936, tala också ett tydligt

språk beträffande vikten av att säkerställa vår handel och sjöfart även

under krigsförhållanden. Styrelsen vill i detta sammanhang tillfoga några

sifferuppgifter ägnade att ytterligare belysa denna fråga. Av hela den svenska

industriproduktionen måste normalt omkring Vs efter värdet räknat

exporteras. Exportens mer eller mindre fullständiga upphörande skulle sålunda

medföra mycket allvarliga rubbningar för stora delar av den svenska

industrien. Värdet av Sveriges export uppgick sistförflutet år till 1,9 miljarder

kronor, under det att importens värde uppgick till 2 miljarder kronor.

Ur transportsynpunkt innebär ett upprätthållande av denna utrikeshandel,

att tonnage måste anskaffas för 33 milj. viktton. Under normala förhållanden

transporteras omkring hälften av denna kvantitet av den svenska handelsflottan.

Örn sålunda handelssjöfarten i normala tider är av mycket stor betydelse

för vårt land, dels genom dess transporttjänster, dels genom den betydande

inkomst, som genom denna näring årligen tillfaller vårt land — år 1937

inseglade handelsflottan i bruttofrakter på utrikes fart ett belopp av ca.

314 milj. kronor — blir, såsom av motionärerna också påpekas, handelsflottans

betydelse för vårt land under ett krig av ojämförligt större betydelse,

i det att vi då huvudsakligen måste lita på våra egna resurser i fråga örn

transportmedel. Med erfarenheterna från världskriget och den utomordentligt

viktiga roll, som örlogsskyddet då spelade för vidmakthållandet av den

svenska handelsflottans verksamhet, är det därför enligt styrelsens uppfattning

av stor betydelse, att frågan örn det örlogsskydd, som under nuvarande

förhållanden måste anses nödvändigt, tages under ingående omprövning.

Vid sidan örn det skydd, som genom vår örlogsflotta kan beredas den

svenska sjöfarten, framstår det som en angelägenhet av stor vikt, att även

genom åtgärder ombord på handelsfartygen så sörja för dessas skydd, att de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ulan att löpa alltför stora risker skola kunna under krigsförhållanden fullfölja

sin för hela landet så betydelsefulla uppgift. Detta skydd bör, såsom ock

av motionärerna påpekats, lämnas vare sig vårt land kan bevara sin neutralitet

eller icke under ett uppkommet krig. För att kunna bedöma den erforderliga

omfattningen av dessa skyddsåtgärder av olika slag, är det emellertid

nödvändigt att söka komma till en såvitt möjligt säker uppskattning

av landets minimibehov av importvaror dels under avspärrning med bibehållen

neutralitet, dels under krig vid olika tänkta krigsfall. Styrelsen vill i

detta sammanhang framhålla, att förutsättningarna för den utredning, som

år 1935 gjordes för fastställande av importbehovet i vårt land, torde i väsentlig

grad ha ändrats under de senaste åren, varför en ny utredning bör

komma till stånd. Ur transportsynpunkt hänger denna fråga intimt samman

med klarläggandet av volymen av den export, som under samma förhållanden

skall kunna upprätthållas, varom styrelsen erinrade i sin skrivelse

till kommerskollegium den 22 november 1935.

På grundval av dessa uppgifter torde det bli möjligt att fastställa det ungefärliga

tonnagebehovet för sjöfartens upprätthållande enligt de olika alternativen

och därmed även omfattningen av den skyddsverksamhet, som skall

åligga fartygen.

Preliminära utredningar på detta område ha sedan något år tillbaka pågått

inom en särskilt tillsatt beredskapskommitté för sjöfartsfrågor, som hittills

arbetat under Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap egid.

Det förefaller dock föreningen, som varit företrädd inom denna kommitté,

som om detta arbete borde lämpligen ingå i den utredning, som föreslås av

motionärerna, och denna utredning utföres i samarbete med rikskommissionen.

Bland de åtgärder, som motionärerna tänkt sig skola genom den föreslagna

utredningen övervägas, märkas den svenska handelsflottans materiella

och personella beredskap. Både med hänsyn till den knapphet på tonnage,

som torde bli en följd av krigsförhållanden och de ökade risker, som en

hänsynslös luft- och sjökrigföring kunde medföra, är det en bjudande nödvändighet

att se till, att ingenting försummas för att bringa denna beredskap

till full effektivitet snarast möjligt. Styrelsen vill därför understryka behovet

av en skyndsam utredning angående erforderliga åtgärder på detta område,

på det att handelsflottan må utan dröjsmål genom statens försorg erhålla

nödig utrustning för såväl luftskydd som sjöskydd ävensom att skyddsåtgärder

jämväl utsträckas till att omfatta viktigare hamnar samt skeppsvarven.

Även den personella beredskapen, som under de senaste åren i

mindre utsträckning genom frivilliga anordningar tillgodosetts, bör i hög

grad effektiviseras och utvidgas att omfatta såväl fartygsbefäl som manskap.

Med hänsyn till att det här gäller åtgärder till hela det svenska folkhushållets

väl, vill styrelsen framhålla, att de kostnader, som komma att uppstå för

den ifrågasatta beredskapen, rimligen torde falla på det allmänna.

Det finnes givetvis flera synpunkter att framföra i samband med motionen,

vilka väl motivera, att en allsidig utredning kommer till stånd, men styrelsen

anser sig på frågans nuvarande stadium ej böra ingå härpå.

Under åberopande av ovanstående får styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening varmt tillstyrka motionärernas hemställan, att riksdagen ville

besluta i skrivelse till Kungl. Majit föranstalta örn skyndsam utredning

rörande handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden och därefter förelägga

riksdagen de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning. Sty
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

9

reisen vill även framhålla såsom önskvärt, att i den blivande utredningskommittén

plats beredes för representanter för näringslivet, enkannerligen

vår sjöfart och utrikeshandel.»

Med hänsyn till den stora betydelse, som vår handelssjöfart har icke blott utskottet.

för landets förseende med förnödenheter av olika slag utan även för vår

export, anser utskottet det vara ett viktigt samhällsintresse att sörja för att

vår sjöfart i möjligaste mån kan hållas i gång även under krig, vare sig

vårt land därvid är neutralt eller ej. Då man torde kunna räkna med att

sjöfarten är den gren av näringslivet, som vid krig tidigast och påtagligast

kommer att försättas i ett mycket utsatt läge, är det av utomordentlig betydelse

att redan i fredstid vidtaga åtgärder i syfte att undvika förluster av

människoliv och gods samt att i möjlig mån säkerställa landets behov av

sjötransportmedel under krigsförhållanden. Av de i ärendet avgivna yttrandena

inhämtas, att åtskilligt redan blivit gjort på området. Sålunda har en

inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap den 28 april 1938

tillsatt beredskapskommitté igångsatt en utredning, som skulle ligga till

grund för särskilda undersökningar rörande bl. a. lämpliga beredskapsåtgärder

till säkrandet av tonnage-, personal- och bränslebehoven samt vidare

för en undersökning angående hamnarnas användbarhet under olika

avspärrningsförhållanden. Även i författningsväg hava statsmakterna vidtagit

vissa förberedelser på området, varjämte kommerskollegium, luftskyddsinspektionen,

statens krigsförsäkringsnämnd och vederbörande militära

myndigheter i viss utsträckning planlagt eller föranstaltat örn skyddsåtgärder

i skilda hänseenden. Vad beträffar krigsförsäkringen torde åtgärder

inom närmaste tiden vara att förvänta.

Emellertid framgår av det tillgängliga materialet att även andra åtgärder

till skydd för handelssjöfarten behöver bliva föremål för utredning. Enligt

vad kommerskollegium uppgivit upptog arbetsprogrammet för ovannämnda

beredskapskommitté ursprungligen även en undersökning angående erforderliga

skyddsåtgärder beträffande handelsfartygen. Kollegium har emellertid

framhållit, att kommittén icke torde komma att taga befattning med

dessa frågor, vilkas fortsatta utredande och planläggning, om ej annat förfogande

träffas, skulle ankomma på kollegium i samverkan med marinens

myndigheter. Enligt utskottets uppfattning är det av största vikt att nu

nämnda frågor, vilka inrymma såväl materielberedskapen (t. ex. handelsfartygens

bestyckning samt förseende med paravaner, dimbildare, gasskyddsmateriel)

som personalutbildningen, utredas skyndsammast möjligt. På

grund härav och även ur synpunkten att samtliga mera betydande intressegrupper

må erhålla tillfälle alt deltaga i utredningsarbetet, synes det utskottet

lämpligt att anförtro en utredning av angiven natur till särskilda sakkunniga.

Vid en sådan utredning bör icke blott övervägas behovet av åtgärder

av olika slag utan även, hur kostnaderna för de skilda åtgärderna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

skola bestridas. I samband härmed bör uppmärksamhet jämväl ägnas ål

trågan om organiserandet på ett betryggande sätt av bärgningsverksamheten

under krigsförhållanden. Såsom av yttrandena framgår hava anstalter redan

träffats för varning, reglering och dirigering av sjöfarten under krig, bl. a.

genom uppläggning av ett fartygspositionsregister. För att åtgärder av nu

nämnd art skola vara effektiva, är det emellertid ett oavvisligt krav att inga

uPP?ifter 0111 fartygens positioner offentliggöras. Vid en utredning rörande

handelssjöfartens skydd under krigsförhållanden bör därför icke underlåtas

att även ingå på denna fråga.

Ehuru de av utskottet nu berörda spörsmålen närmast synas böra bliva

föremål för en särskild utredning, vill utskottet dock i likhet med motionärerna

understryka vikten av att frågan örn skydd för hamn- och varvsanläggningar

beaktas. De åtgärder, som härvidlag kunna vara erforderliga,

synas emellertid höra samman med skyddet av samhällen och industriella

anläggningar över huvud taget och torde därför närmast ankomma på försvarsmyndigheterna

och luftskyddsinspektionen. Den av motionärerna mera

i förbigående berörda frågan, i vilken omfattning örlogsskydd för handelsfartyg

under gång kan påräknas, torde böra utredas av de marina myndigheterna.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka betydelsen

av att jämväl detta spörsmål ägnas den allra största uppmärksamhet.

Då örlogsskyddet för handelsfartygen äger visst samband med handelsfartygens

självskydd — såsom frågan om lämpligaste sättet för handelsfartygens

samverkan med eskorterande fartyg — lärer örlogsskyddet icke kunna

förbigås vid en utredning av sådan art, utskottet förordar.

Utskottet vill slutligen framhålla vikten av att undersökning verkställes,

huru de olika åtgärder, som redan finnas beslutade eller i fortsättningen

komma att beslutas, på ändamålsenligt sätt skola samordnas, ävensom att

förberedelser vidtagas för alt föreskrifter och anvisningar om hithörande

åtgärder på lämpligt sätt skola kunna delgivas dem, som komma att ansvara

för deras genomförande.

Med ovan angivna utgångspunkter har utskottet, i likhet med de hörda

myndigheterna funnit, att en fortsatt och i erforderliga avseenden utvidgad

utredning på området bör komma till utförande. Uteslutet är icke, att under

utredningens gång även andra spörsmål än de, utskottet ovan berört, kunna

visa sig kräva närmare undersökning. Med hänsyn till föreliggande frågors

vikt och omfattning får utskottet ytterligare framhålla angelägenheten av

att en dylik utredning bedrives under medverkan av representanter för samtliga

därav berörda, mera betydande intressegrupper.

Under åberopande av det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att första kammaren i anledning av motionen I: 117 för

sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhåller, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en skyndsam

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

11

fortsatt utredning rörande frågan om liandelssjöfartens

skydd under krigsförhållanden ävensom med ledning av utredningen

framlägga förslag för riksdagen.

Stockholm den 27 april 1939.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson, Swartling, Sundvik,

Theodor Magnusson och Albert Andersson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

Bilaga.

V. P. M.

angående handelssjöfartens skyddande vid krig eller krigsfara.

Då hithörande frågor sedan någon tid varit, på föranstaltande av marinassistenten

hos kommerskollegium, föremål för kollega uppmärksamhet,

torde här böra återgivas huvudsakliga innehållet av vissa av marinassistenten

uPPgj°rda promemorior i ämnet.

Sjöfarten är den gren av näringslivet, som vid krig eller krigsfara tidigast

och under vissa förhållanden påtagligast blir berörd av våldshandlingar och

med läget förknippade omställningar av den normala verksamheten. Med

kännedom om denna näringsgrens utomordentliga betydelse för såväl folkförsörjningen

som rikets försvar är det för den skull av största vikt att i tid

och med kraft planlägga och vidtaga åtgärder i syfte att undvika fartygsföriuster

samt säkerställa rikets behov av sjötransportmedel under krig.

Den rent militära sidan av sjöfartens tryggande ankommer givetvis huvudsakligen

på marinen erkannerligen örlogsflottan och med denna samverkande

flyg. Denna fråga skall här icke tagas upp till behandling, men det

skall dock påpekas, att i 1936 års försvarsbeslut ingen försvarsgren speciellt

anförtrotts uppdraget att under krig skydda rikets sjöfart. Chefen för försvarsstaben

har visserligen senare i yttrande över flottans ersättningsbyggnad

delvis påtalat denna brist i försvarsbeslutet, men någon ändring härutinnan

har dock icke skett.

Vid sidan av det militära försvaret fordras — med hänsyn till det nutida

krigets totalitära karaktär — omfattande och omedelbar beredskap hos

nationens övriga organ. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i det territoriella

luftskyddet, beredskapslagring m. m. Mot bakgrunden av vad sålunda framhållits

synes det vara av alldeles särskild vikt att planlägga och vidtaga åtgärder

för sjöfartsnäringens beredskap.

Till grund för denna planläggning måste läggas rikets behov av sjötransportmedel

under krig. Detta behov är i stor utsträckning beroende av utrikeshandelns^

reglering under olika omständigheter. Med utgångspunkt från dessa

behov måste planläggas och vidtagas åtgärder för sjöfartsnäringens personaloch

materialberedskap samt varning, reglering och dirigering av sjöfarten.

Utredandet av grundvalarna för denna planläggning åvilar huvudsakligen

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och har inom denna till

stor del anförtrotts åt en beredskapskommitté för sjöfartsfrågor.

Vidtagandet av härav betingade förberedande åtgärder anses böra i främsta

rummet åvila kommerskollegium.

I det följande skall lämnas en kortfattad redogörelse för verkställda och

pågående utredningar, utfärdade och föreslagna lagar och förordningar samt

vidtagna åtgärder och förestående uppgifter beträffande sjöfartsnäringens

beredskap.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 13

A. Utredningar.

Beredskapskommittén för sjöfartsfrägor tillsattes inom rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap genom beslut vid plenarsammanträde den

28 april 1938. I densamma ingå representanter, utom för rikskommissionen,

för kommerskollegium och chefen för marinen samt för Sveriges Redareförening

och Sveriges Allmänna Exportförening. Med utgångspunkt från olika

neutralitets- och krigsfall skall kommittén utröna rikets behov av sjötransportmedel,

häremot svarande personal- och materialbehov samt för sjöfartsnäringens

upprätthållande och skyddande erforderliga åtgärder.

1. Rikets behov av sjötransportmedel ulrönes efter från

chefen för marinen i samråd med chefen för försvarsstaben lämnade uppgifter

å antagliga neutralitets- och krigsfall samt efter av rikskommissionen

och Exportföreningen gjorda uppskattningar av härvid nödvändig varutransport.

För bedömning av dessa frågor har inom kommerskollegium upplagts

ett särskilt fartygsregister med detaljerade uppgifter å svenska handelsfartygs

geografiska användning, lastförmåga, maskinstyrka, fart, bemanning

m. m., vilka uppgifter införskaffades i samband med septemberkrisen 1938.

Beredskapskommitténs utredning omfattar även en undersökning angående

hamnarnas kapacitet.

2. Personalbehovet. Utredningen har hittills bedrivits under den

förutsättningen, att handelsflottan, sedan för krigsbruk avsedda handelsfartyg

uttagits, måste vara 100-procentigt engagerad. Förutom att fastställa vid

en mobilisering uppkomna personalbrister och dessas täckande täger denna

utredning sikte på att utröna handelsflottans behov av och möjligheter till

stridsbesättningar. I nära samförstånd med befintliga personalsammanslutningar

inom sjöfartsnäringen har utredningsarbetet härutinnan framskridit

relativt långt. Frågan rörande sjöfartsnäringens personalbehov har uppmärksammats

vid handläggningen av nu pågående utredning av sjöförsvarets behov

av landstorm samt omarbetning av den här nedan nämnda uppskovskungörelsen.

3. M a t e r i a 1 b e h o v e t. Vissa riktlinjer föreligga rörande handelsflottans

behov av skyddsmateriel, men utredningen har icke kunnat

föras nämnvärt framåt, enär densamma hör intimt samman med av transportbehovet

betingad fartvgsfrekvens m. m. Principerna för materialanskaffning

spela även in, varutinnan hänvisas till vad här nedan framhålles rörande

närmast förestående uppgifter. Bränslebehovet hör intimt

samman med utredningen rörande behovet av sjötransportmedel.

B. Lagar och förordningar m. m.

1. Neutralitetsbestämmelser — Kungl, kungörelsen den 27 maj 1938 (SFS

nr 187) innefattande vissa neutralitetsbestämmelser. Bestämmelserna upphäva

förut gällande av 1912. Likalydande bestämmelser hava utfärdats av

övriga nordiska länder. Av särskilt intresse för sjöfarten är, att i den svenska

texten fyra minuters-gränscn hävdas för territorialvattnet.

2. Luftskyddskungörclse — Kungl. Majlis luflskyddskungörelse den 10

juni 1938 (SFS nr 307) med tillämpningsföreskrifter rörande luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (SFS nr 504) och lagen om förfoganderätt för luftskyddets

behov den 31 mars 1938 (SFS nr 90).

Av särskilt intresse för sjöfarten är kungörelsens 27 §, som i här intagen

del lyder sålunda: »Ledningen av luftskyddet å svenskt fartyg utövas av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

fartygets befälhavare. Då fartyg befinner sig i svensk hamn, är befälhavaren

i fråga om luftskyddet underställd den, som utövar ledningen av luftskyddet

inom hamnområdet.---»

Befälhavare är sålunda skyldig uppgöra luftskyddsplaner m. m. i enlighet

med av luftskyddsinspektionen lämnade anvisningar.

3. Luftskydds- och gasskyddsåtgärder för handelsfartyg. Härutinnan hänvisas

till luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar nr 4. Dessa anvisningar,

som utgivits i tryck och utarbetats inom marinstaben och kommerskollegium,

hava tidigare distribuerats men kunna alltjämt i mån av behov

erhållas genom rekvisition hos luftskyddsinspektionen eller kommerskollegium.

Desamma äro avsedda att vara en handledning för fartygsbefälet.

4. Sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utomordentliga förhållanden

— Kungl, kungörelsen den 26 september 1938 (SFS nr 591) angående

sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utomordentliga förhållanden.

Kungörelsen innehåller bestämmelser rörande prejning, visitering,

färd genom minerat farvatten samt närmare bestämmelser vid färd inom i

kungörelsen angivna förbjudna områden. Bestämmelserna avses att tilllämpas

först när särskilt förordnande därom blivit meddelat, men böra

givetvis av handelsfartyg i tid anskaffas.

5. Uppskov skungörelse — Kungl, kungörelsen den 14 augusti 1937 (SFS

nr 773) med bestämmelser angående uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring

vid mobilisering för vissa värnpliktiga, vilken kungörelse meddelats

i anledning av lag den 16 april 1937 (SFS nr 159) om skyldighet för

näringsidkare m. fl. att biträda vid rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Det är att observera att sjöfartsnäringens personal hänföres till »Uppskovsgrupp

II», vilken beviljas uppskov på bestämd tid, som regel högst tre uppskovsterminer

om vardera fjorton dagar. »Verkchef», d. v. s. redare, må

utan anmodan hos Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap göra

framställning om uppskov. Dylik framställning bör ingivas före den 15 september

varje år. Det är att märka att det här gäller personal såväl ombord

som i land, ävensom stuveri- och annan hamnper§onal. Kungörelsen är

emellertid för närvarande under omarbetning.

6. Vissa författningsförslag — utarbetade inom Rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap och ingivna i samband med septemberkrisen

1938:

Förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg samt förbud mot att med svenska fartyg i utrikes fart fortskaffa gods

eller företaga barlastresa ävensom mot uppläggning av fartyg.

Förslag till lag om tjänsteplikt ävensom förordningar om fullgörande av

tjänsteplikt och om arbetsförmedling.

Förslag till lag örn krigsförsäkring; förslaget härom har förelagts 1939

års riksdag. I lagen förutsatt krigsförsäkringsnämnd är av Kungl. Maj:t tillsatt

hösten 1938 och arbetar för närvarande med planläggning av sin verksamhet

i syfte att i händelse av behov kunna utan uppskov igångsätta densamma.

Dessutom föreligga inom Rikskommissionen utarbetade förslag till krigseller

kristidsmyndigheter jämte förslag till instruktioner för dessa. Beträffande

sjöfartens reglering: Centralkommissionens sjöfartsavdelning med underlydande

byråer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 15

C. Vidtagna åtgärder.

1. Sjömilitära kurser för fartijgsbefäl.

I en redogörelse för den synnerligen utbredda och livligt omfattade utbildningen

inom engelska handelsflottan framhålles, att ingen »officer worth

Ilis salt» vill gå till sjöss med mindre än han vet med sig, att han på ett

sjömansmässigt sätt kan reda upp de situationer, han ställs inför. Under

krigsförhållanden uppstå situationer av speciellt slag. Varje ansvarskännande

»officer» vill därför ha möjligheter att få insikt om dessa med krigsförhållanden

förknippade situationer och vägledning i deras uppklarande.

I vårt land har en följd av år avhållits kurser i hithörande ämnen på föranstaltande

av chefen för marinen i samråd med Kommerskollegium och

representanter för sjöfartsnäringen. Sålunda avhölls en kurs i Stockholm

1937 och en i Göteborg 1938. Avsikten är att instundande mars månad

anordna en dylik i Hälsingborg.

Denna utbildning har utan tvivel sin utomordentliga betydelse. Att denna

uppfattning även delas av det aktiva befälet bekräftas av den livliga anslutningen

till hittillsvarande kurser. Det är heller icke att förvåna, då den sjögående

personalen kanske först och i vissa fall ensam blir utsatt för krigshandlingar.

Med sålunda utbildat befäl ökas även utsikterna för att få fartyg

och last till bestämmelseorten. Utbildningen måste emellertid läggas på en

bredare bas, så att den träffar en större del av handelsflottans befäl. Därjämte

böra handelsflottans besättningar givas möjligheter till viss undervisning

i militära ting, ehuru denna kan vara av mera elementär art. I

pressen synliga inlägg i denna fråga tyda på att intresse härför finnes bland

sjöfolket.

I Norge har man följt det svenska exemplet. Innevarande vinter pågå

sålunda kurser i Oslo och Bergen med kurs- och timplan i enlighet med de

.svenska kursernas.

2. Frivilliga kurser i sjömilitära ämnen vid navigationsskolan i Göteborg.

önskemålet att efterhand få en allt större del av fartygsbefälet sjömilitär!

utbildat väckte tanken att förlägga dylik utbildning till den grundläggande

undervisningen för handelsflottans befälskadrer, således till navigationsskolorna.

Efter vissa förhandsundersökningar kom, på föranstaltande av chefen

för marinen i samråd med kommerskollegium, en dylik kurs till stånd

sistlidna höst vid navigationsskolan i Göteborg. Kursen var öppen för sjökaptensklassen.

Samtliga elever anmälde sig för och slutförde även kursen,

trots att densamma helt fick läggas på fritid. Detta visar tydligt intresset

för detta slags utbildning, vilket ytterligare framhäves av att eleverna i övermaskinistklassen

samt i radiocertifikatkursen vid samma skola anhållit om

liknande utbildning. En dylik kurs har i dagarna på framställnng av Kommerskollegium

i samråd med chefen för marinen, jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut startats vid nämnda skola.

Enligt uttalande av föreståndaren vid navigationsskolan i Göteborg böra

möjligheterna för inarbetande av sjömilitär utbildning i ordinarie undervisningen,

förslagsvis i ämnet sjömanskap, bliva föremål för undersökning.

Detta skulle givetvis vara en synnerligen lycklig lösning, då den sjömilitära

utbildningen otvivelaktigt men tyvärr är en del av den moderna sjömanskapen.

Detta fordrar emellertid särskilda organisatoriska åtgärder. Det

skall även hållas i minnet, att med en dylik lösning bortfaller icke kravet

på de tidigare avhandlade sjömilitära kurserna för fartygsbefälet. Dessa

måste finnas för nu redan utbildat befäl och som repetitions- och komplette
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

ringskurser (jämför punkt 1). Inarbetandet av nu ifrågavarande utbildning

i sjömanskapen vid navigationsskolorna är i anslutning härtill föremål för

överväganden i Kommerskollegium. Med hänsyn till den redan nu starkt

ansträngda kursplanen möter emellertid ett dylikt inarbetande vissa vanskligheter.

3. Samövningcir med örlogsflottan.

I flertalet av marinens krigsövningar har med sjöhandelskriget sammanhängande

faktorer ingått som ett led, varvid handelsfartyg och sjöfartsorgan

på ett eller annat sätt deltagit. Därjämte ha särskilda övningar i sjöhandelsskydd

anordnats. Sista gången förekom detta i form av en ubåtsblockadövning

i Skagerack hösten 1937. Värdefulla erfarenheter ha vunnits under

dessa övningar. Under desamma kunna även vederbörande praktiskt tilllämpa

vad som delgivits vid de ovan berörda kurserna, som helt naturligt

måste givas huvudsakligast teoretisk karaktär.

Ett speciellt slag av samövning, som emellertid är relativt tillbakasatt, är

övning ssignalering. I örlogsflotta^ signalföreskrifter torde komma alt inarbetas

bestämmelser om utväxling av kortare signalmeddelanden vid möte

med handelsfartyg. Det vore önskvärt om motsvarande bestämmelser kunde

utfärdas vid handelsmarinen. Färdighet i signalering är ett viktigt led i

handelsflottans beredskap. Frågan härom torde böra göras till föremål för

närmare dryftande och uttalanden från därav intresserades sida.

4. Varning, reglering och dirigering av sjöfarten.

För varning, reglering och dirigering av sjöfarten i avsikt att undandraga

densamma inrapporterade faror ävensom för att kunna lämpligt anpassa

disponibelt väpnat skydd är det nödvändigt att fortlöpande hålla reda på

hur sjöfarten framgår. Uppgifter härom kunna alltid erhållas från rederirörelsen,

varjämte en del även kan hämtas ur fack- och dagliga pressen. Vid

orostider måste dessa uppgifter emellertid dels samlas till den centrala ledningen,

dels undandragas offentligheten. I den planlagda verksamheten för

den tidigare omnämnda centralkommissionen förutsättes även, att det upplägges

ett fartygspositionsregister. Några åtgärder för att undandraga uppgifter

om fartygens lägen offentligheten äro icke direkt planlagda. I samband

med septemberkrisen införskaffades genom Kommerskollegii och chefens

för marinen försorg uppgifter rörande sjöfarten från rederier och hamnar.

Ehuru det infordrade materialet i de flesta fall insändes snabbt och

fullständigt, var så dock icke fallet på en del händer. Detta är att beklaga,

ty genom senkomna och ofullständiga uppgifter nedsättes hela utnyttjandet

av fartygspositionsregistret. Det insamlade materialet har sedermera bearbetats

och goda erfarenheter ha vunnits för uppläggande av ett fartygspositionsregister.

Under krisperioden i september övervägdes och diskuterades även sättet

att förhindra publiciteten av handelsfartygens rörelser, men några direkta

åtgärder vidtogos icke. Erfarenheter häruti vunnos sålunda icke, och denna

fråga väntar på sin lösning. Det bör upptagas till dryftande, huruvida särskilda

åtgärder i författningsväg i nu angivet syfte äro erforderliga eller

örn det kan anses tillräckligt med att i ett krisläge myndigheterna utfärda

anvisningar örn inställande av varje slag av tillkännagivande av fartygs

router och avgångstider vare sig i tidningar eller i eljest offentligt tillgängligt

tryck.

I nära samband med dessa frågor står spörsmålet örn utsändande av varningar

till sjöfarten. Vissa synpunkter härpå finnas utarbetade inom marinstaben.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

17

D. Förestående uppgifter.

Matericlberedskapen.

På grund av dels den totala avsaknaden av materiel, dels den relativt

långa tiden för materialleverans, synas åtgärder för anskaffning av skyddsmateriel

vara den mest omedelbara och viktiga uppgiften beträffande sjöfartsnäringens

beredskap. Ett flertal förfrågningar från rederihåll under

septemberkrisen understryker även riktigheten härav. För bedömning av

dessa frågor är det emellertid nödvändigt att erhålla kännedom örn rederirörelsens

inställning till denna materialanskaffning. I det följande skall

lämnas en kort redogörelse för den materiel, som närmast skulle komma

i fråga.

1. Bestyckning.

Såsom tidigare påpekats har genom 1936 års försvarsbeslut ingen försvarsgren

fått sig speciellt anförtrott skyddet av sjöhandeln i krig. Helt naturligt

kunna emellertid de marina organen förutsättas komma att göra sitt

bästa i detta avseende. Örlogsflottans begränsade resurser samt de nutida

anfallsmedlens stora rörlighet tala för nödvändigheten av att, därest landet

är invecklat i krig, i viss utsträckning förse handelsfartygen med artilleribestyckning.

Av kostnads- och praktiska skäl torde man härvid få inskränka

sig till lättare automatvapen om 25, 20 och 8 mm kaliber. Samtliga

dessa pjäser äro användbara mot flygplan, de båda förstnämnda därjämte

mot lätta övervattensfartyg och ubåtar. Pjäserna fordra fåtalig bemanning,

äro relativt lätt hanterade och kunna utan särskilda däcksförstärkningar

ganska enkelt apteras ombord.

Ett annat slag av bestyckning, som lämpar sig för handelsfartygen, är

sjunkbomben. Detta är ett synnerligen effektfullt vapen mot ubåtar i undervattensläge.

Sjunkbomben fordrar inga egentliga anordningar ombord och

är lätt att hantera. Dylika kunna erhållas från flottans förråder, men för

den händelse sådana skola avses för handelsflottan, måste krigsleveranserna

dimensioneras även härför.

2. Paravaner.

Mycket tyder på alt minan skall komma till stor användning i ett kommande

krig. Örlogsflottans starkt begränsade antal minsvepare samt handelsfartygen

relatfvt höga farter påfordra, att handelsflottan vid krigstillfälle

— även vid svensk neutralitet — utrustas med paravaner. På grund av

bland annat det höga priset på ett paravansvep ävensom fordran på viss

minimifart och längd hos fartyget kan det blott bliva fråga örn anskaffning

av dylika svep för det mest värdefulla och snabbgående tonnaget. För

att i fredstid undvika allt för stora omkostnader synas åtgärderna i detta

avseende dessutom böra inskränkas till dels att vid nybyggnad eller vid däckning

och översyn vidtaga anordningar i fartygens stävar m. m. för aptering

av paravansvep dels att föranstalta örn snabb leverans av paravaner med

tillbehör vid skärpning av det internationella läget. Paravansvep hava fördelen

att vara relativt lättskölta, varjämte de blott obetydligt nedsätta fartygets

fart och manöverförmåga. Rederierna torde böra taga under övervägande

att omedelbart vid nyss angivna tillfällen vidtaga förberedande

åtgärder för paravaners anbringande ävensom anmäla i vilken omfattning

paravaner å handelsfartyg ifrågakomma; detta senare i syfte att krigsleveranserna

skola kunna i tid riktigt dimensioneras även härutinnan.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 12. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

3. Dimbildare.

Rök- och dimbildning utgör ett viktigt led i den moderna sjötaktiken.

Icke minst tillämpbart är detta för handelsfartyg. Fyrfaldiga äro exemplen

från världskriget, då handelsfartyg härigenom undgått anfall från såväl översom

undervattensstridskrafter. Dimbildare finnas av olika slag och fabriceras

inom landet. Desamma äro lättskötta, enkla att aptera samt relativt

billiga i såväl anskaffning som drift. Beträffande anskaffningen härav bör

av skäl, som angivits här ovan under 2, från handelsflottans sida snarast

angivas, i vilken omfattning dimbildare avses skola anskaffas.

4. Gasskyddsmateriel.

Ehuru risken för nedgasning av fartyg får anses vara relativt liten, måste

man dock vara utrustad för denna eventualitet. Enligt från luftskyddsinspektionen

inhämtade upplysningar ställes erforderlig materiel — gasmasker och

skyddskläder — kostnadsfritt till förfogande för aktiv luftskyddspersonal

(se ovan). Ombord å handelsfartyg måste i stort sett hela besättningen få

inordnas under denna kategori. Härav följer, att handelsflottans sjögående

personal skulle erhålla skyddsmaterial genom statens försorg. I viss grad

gäller detta även för fartygen erforderliga saneringsmedel.

Det har ifrågasatts, alt för fartyg befintlig och efter hand anskaffad mate

riol alltid skulle förvaras ombord å fartygen — även under fredstid — beträffande

alla fartyg, som ginge i fart endast mellan utländska hamnar eller

som ginge i fart mellan Sverige och utlandet utan att särskilt ofta besöka

svenska hamnar, medan materielen för övriga fartyg skulle förvaras i depåer.

Det torde emellertid vara tillräckligt örn, såsom regel, för handelssjöfarten

erforderlig materiel förvaras i depåer å lämpliga orter utefter den

svenska kusten — förslagsvis Göteborg, Malmö, Stockholm och Härnösand,

eventuellt flera orter — för att därifrån vid behov distribueras. Antalet depåer

och dessas storlek synes böra bestämmas dels efter sjöfartens fördelning

på rikets hamnar, dels efter handelsflottans fördelning på hemorter.

Uppmärksammas bör emellertid, att om depålinjen väljes, det bör givas tillfälle

att tilldela fartyg, som under i övrigt fredliga förhållanden trafikerar

vissa farliga zoner, eventuellt erforderlig skyddsmateriel.

För anskaffning och fördelning av luftskyddsmateriel torde Luftskyddsinspektionen

böra erhålla uppgifter i nyss nämnda hänseenden rörande sjöfartens

och handelsfartygens fördelning samt beträffande bemanningens storlek

inom olika kategorier. Inspektionen torde även böra förses med uppgifter

rörande fartygsenheternas storleksordning.

Personalberedskapen.

5. Sjömililära kurser för fartygsbefäl

anordnas i stort sett enligt vad som skett under senaste år. Desamma böra

dock örn möjligt läggas på bredare bas. Det bör tagas under övervägande,

huru kostnaderna härför skola bestridas, örn såsom hittills i regel skett genom

anlitande av sjömilitära undervisningsanslag, vilka i så fall måste ökas,

eller genom särskilda nya anslag för ändamålet. Under alla förhållanden

böra undervisningsplaner uppgöras och kurserna sålunda fullt organiseras

till såväl innehåll som frekvens.

6. Kurser i sjömilitära ämnen vid navigationsskolorna.

På erfarenheterna från hittills bedriven frivillig utbildning vid navigationsskolan

i Göteborg böra, som förut nämnts, undersökas möjligheterna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 19

för denna utbildnings inordning under den ordinarie undervisningen, förslagsvis

i ämnet sjömanskap.

7. Luftskyddskurser.

Undervisning i luftskydd har hittills ingått i sjömilitära kurserna för fartygsbefäl.

Så synes även i fortsättningen böra bli fallet. Det bör därjämte

tagas under övervägande, örn ej särskilda luftskyddskurser skola anordnas.

Genom Luftskyddsinspektionens försorg anordnas dylika för verkschefer

m. m., och kostnaderna härför täckas av medel från särskilt anslag. Enligt

upplysningar från Luftskyddsinspektionen torde motsvarande kurser kunna

anordnas för fartygsbefälet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:327 Skrivelse till Konungen angående utredning om handelssjöfartens skydd under krigs}örhållanden. a1 i texten