Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning rörande nordiskt samarbete vid offentlig upphandling av varor.
1939-04-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1939:13, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning rörande nordiskt samarbete vid offentlig upphandling av varor.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
t
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1939 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn utredning rörande nordiskt samarbete
vid offentlig upphandling av varor.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 188, har herr Ohlin hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande möjligheterna att åstadkomma
sådan förändring av tillvägagångssättet vid offentlig upphandling i
Sverige, att varor från andra nordiska länder jämställas med svenska, och
rörande möjligheterna att få samma omläggning till stånd i övriga nordiska
länder.
I avseende å motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen.
De grundläggande bestämmelserna om företräde för svensk vara vid den Gällande
statliga upphandlingen återfinnas i kungl, förordningen den 16 januari 1920 best^mel''
(nr 10) angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning
av staten tillhörig lös egendom (upphandlingsförordningen). Huvudbestämmelserna
meddelas i 29 § (ändrad 1935:565), som lyder:
1. Då anbud, som ifrågakomma vid den slutliga prövningen, avse såväl
svensk som utländsk vara, skall anbud å svensk vara antagas, därest denna
är av erforderlig beskaffenhet.
Anbud å utländsk vara må dock antagas:
a) när Kungl. Maj:t därom förordnar;
b) när särskilt önskvärda tekniska fördelar därigenom kunna vinnas,
eller när gynnsammare leveranstid erbjudits för den utländska varan och
omständigheterna oundgängligen påkalla, att hänsyn tages därtill;
c) när svensk vara i förhållande till utländsk betingar så högt pris, att
myndigheten finner statens intresse påkalla, att utländsk vara upphandlas;
eller
d) när grundad anledning finnes till antagande, att anbudsgivare sökt
draga obehörig fördel av det för svensk vara i denna förordning stadgade
företräde.
2. Det företräde, som tillkommer svensk vara framför utländsk, skall
även lämnas för vara, som till större delen tillverkas av svenska materialier
eller med anlitande av svensk arbetskraft, framför vara, som blott till
mindre del är att i nämnda hänseenden anse såsom svensk tillverkning.
3. Finnes för upprätthållande av någon gren av statens verksamhet
vara av betydelse, alt viss vara frambringas inom landet, eller anses upphandlingen
vara av beskaffenhet att kunna i avsevärd mån medverka till
uppehållande av svensk näring eller till förhindrande av arbetslöshet inom
landet, skall vid anbudsprövningen särskild hänsyn tagas därtill; ägande
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 13.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
myndighet att, då tvekan uppstår huruvida anbud å svensk eller å utländsk
vara bör antagas, underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.
4. Vid jämförelse av prisen å svensk och utländsk vara skola till priset
å utländsk vara läggas vid densammas införande i riket belöpande tull och
andra avgifter, därest sådant ej skett redan i anbudet.
5. Vad här ovan stadgats skall i tillämpliga delar gälla vid prövning av
anbud å arbete för statens räkning.
Till dessa huvudstadganden anknyta sig i viss mån övriga bestämmelser
rörande svensk varas företräde. I 23 § 2 mom. c) stadgas sålunda, att i
anbud skall meddelas uppgift, huruvida godset eller de för detsammas tillverkning
använda materialier äro svenska eller utländska, eller huruvida
svenska eller utländska materialier skola komma till användning vid utförande
av arbete.
Enligt provisoriska förordningar, som förlängts och ännu äro gällande,
intaga lantbruksprodukter och fisk (svensk författa.-sami. 1934: 392 och
1938:751) samt bränsle (svensk författa.-sami. 1934:394 och 1938:310
ävensom 1934:412 och 1938:311) en särskilt gynnad ställning vid den
statliga upphandlingen.
I fråga örn den kommunala upphandlingen må antecknas, hurusom under
år 1931 »med hänsyn till rådande förhållanden inom näringslivet» utfärdades
ett cirkulär (svensk författn.-saml. 1931:338), vari länsstyrelserna
anbefalldes att genom hänvändelser till landstingens förvaltningsutskott,
myndigheter i stads- och landskommuner, vägstyrelser och enskilda inrättningar
av allmännare betydelse fästa uppmärksamheten på vikten av att
jämväl dessa vid upphandling av industriprodukter av alla slag lämnade
företräde åt svensk vara. Detta cirkulär har sedermera ej förnyats.
I 1928 års sjukhusstadga (svensk författn.-saml. 1938: 303), vilken är tilllämplig
på kommunala sjukvårdsinrättningar av olika slag, är (18 §) intagen
föreskrift om att de statliga upphandlingsbestämmelserna skola iakttagas,
»i den mån lämpligen kan ske».
Yttranden, över motionen har utskottet inhämtat yttranden från kommerskollegium
och den svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt samarbete. Kommerskollegium
har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från styrelsen för
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.
Kommerskollegium anför i huvudsak följande:
De av kommerskollegium hörda sammanslutningarna hava icke förnekat
önskvärdheten av ett vidgat nordiskt samarbete även på här föreliggande
område. Samtliga hava dock avstyrkt bifall till motionen. Härvid har erinrats,
att motionen strede mot principen örn »mest gynnad nation», att särskilt
den danska valutaregleringen utgjorde hinder för införande av ömsesidig
nordisk preferens vid offentlig upphandling, samt att överhuvud motio
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
3
nens i detta avseende framförda tanke innebure ett inkräktande på den
svenska varans företräde, som vore mera till skada än till gagn för svenskt
näringsliv.
I likhet med de hörda sammanslutningarna måste kollegium uttala sina
tvivel örn möjligheterna för ett praktiskt realiserande av motionärens i motionen
framförda tanke, även om syftet — ett närmare ekonomiskt samarbete
mellan de nordiska staterna — enligt kollega mening är behjärtansvärt.
Uppenbart är att förslaget ej väl överensstämmer med principen om mest
gynnad nation. Även om såsom motionären själv antytt, innebörden av denna
princip nu i praktiken blivit rätt obestämd, torde dock vart land med dess
starka beroende av möjligast fria förbindelser på världsmarknaden alltjämt
som hittills lia all anledning att söka upprätthålla densamma.
Det rätt långt gående företräde för den svenska produktionen, som sedan
gammalt gällt här i Sverige vid leveranser till staten, Ilar kommit till klart
principiellt uttryck i nuvarande upphandlingsförordnings föreskrift att, da
anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud å svensk vara skall antagas,
därest varan är av tillfredsställande beskaffenhet. Fran denna grundregel
gäller dock bland annat det viktiga inskränkande undantaget, att anbud
å utländsk vara må antagas, när den svenska varan kostar så mycket mer,
att statens intresse påkallar upphandling av den utländska varan.
Från den svenska industriens — liksom ock det svenska jordbrukets sida
— torde ifrågavarande förhandsställning vid statsleveranser högt skattas.
Sammanfattningsvis vill kollegium framhålla, att den lämpliga avvägningen
av bestämmelserna örn inhemsk varas företräde vid statlig upphandling
visat sig vara en fråga av mycket invecklad beskaffenhet. Att på detta även
internationellt sett ömtåliga område införa ytterligare en till verkningarna
så oviss faktor som den i motionen ifrågasatta måste enligt Kollegii mening
ställa sig vanskligt. Kollegium får alltså avstyrka bifall till motionen.
Den svenska delegationen för nordiskt ekonomiskt samarbete har uttalat,
att delegationen, som vore välvilligt stämd mot den tanke, som legat bakom
motionen, utifrån de synpunkter den hade att företräda, med tillfredsställelse
skulle hälsa den ifrågasatta utredningen, vilken jämväl syntes delegationen
kunna bliva av värde vid behandlingen av de allmänna problem, med vilka
delegationen hade att arbeta.
Det till grund för motionen liggande syftet att befordra ett ökat ekonomiskt
samarbete mellan de nordiska länderna anser utskottet i och för sig erkännansvärt.
Av kommerskollegii yttrande liksom av utlåtandena från de av
kollegium hörda sammanslutningarna framgår emellertid, att ett sådant ekonomiskt
samarbete innebure ett inkräktande på den svenska varans företräde,
sorn vore mera till skada än till gagn för svenskt näringsliv. Då den
ifrågasatta företrädesrätten för varor från övriga nordiska länder skulle
komma att stå i strid mot den i våra handelstraktater intagna klausulen örn
mest gynnad nation, hava farhågor ock uttryckts för att en sådan företrädesrätt
skulle komma att skada våra exportmarknader inom andra länder. Även
örn, såsom motionären själv antytt, innebörden av principen örn mest gvn
-
U t skottet.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
nåd nation nu i praktiken blivit rätt obestämd, torde dock vårt land, såsom
kommerskollegium framhållit, med dess starka beroende av möjligast fria
förbindelser på världsmarknaden alltjämt som hittills ha all anledning att
söka upprätthålla densamma. Med hänsyn till det för närvarande ovissa politiska
och ekonomiska läget kan det enligt utskottets mening ej heller anses
framsynt alt minska möjligheterna för staten att vid den statliga upphandlingen
gynna inhemsk företagsamhet och därmed motverka uppkomsten av
arbetslöshet inom landet. Det bör ej heller bortses från att det ur statens
synpunkt i många fall är önskvärt att genom gynnande av inhemsk produktion
vid upphandling bidraga till uppehållande och utvecklande av produktionsgrenar,
som äro av särskilt värde för folkförsörjningen. Möjligheterna
att av nu angivna skäl stödja den inhemska produktionen, vilket särskilt
under förhandenvarande förhållanden kan vara betydelsefullt, skulle ock
minskas med den av motionären ifrågasatta ordningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda någon första
kammarens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1939.
På utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson* Swartling, Theodor
Magnusson och Albert Andersson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1939
927843
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.