Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14

1939-05-09 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1939:14, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1939 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 14, i anledning

av väckt motion angående försäkrandet i privata försäkringsbolag

av statlig och kommunal egendom m. m.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 186, har herr Theodor Magnusson hemställt, att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte

låta verkställa en allsidig utredning i syfte att utröna i vilken utsträckning

statens, de statliga och halvstatliga institutionernas samt kommunernas egendom

är försäkrad i de privata försäkringsbolagen och huru dessa försäkringar skola

kunna avlösas av en mera ändamålsenlig ordning.

Inom andra kammaren har herr Nilsson i Göteborg väckt en likalydande

motion, nr 271.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen 1:186.

Över motionen 11:271, som av andra kammaren hänvisats till dess femte

tillfälliga utskott, har detta utskott inhämtat utlåtanden från riksräkenskapsverket,

försäkringsinspektionen och domänstyrelsen, varjämte Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund och Svenska försäkringsbolags riksförbund

beretts tillfälle att inkomma med yttranden.

Riksräkenskapsverket erinrar örn att genom kungl, brev den 27 juni 1821

föreskrivits, att brandförsäkring icke skulle tagas å kronans förut ej brandförsäkrade

egendom. Den grundsats, som sålunda kom till uttryck, nämligen att

staten borde vara sin egen försäkringsgivare, hade sedermera kommit att gälla

som en allmän regel. Undantag från denna regel hade emellertid förekommit

på grund av bl. a. den statliga verksamhetens utvidgning till nya områden samt

försäkringsväsendets utveckling. Försäkringar torde hava tagits, då särskilt

påtagliga risker förelegat. Försäkringar toges i regel icke utan särskilda av

Kungl. Maj :t meddelade — beträffande statens affärsverk dock mera generella —- tillstånd, understundom kompletterade med av riksdagen för ändamålet beviljade

anslag (exempelvis i fråga örn de kungl, teatrarnas byggnader). Ehuru

en, delvis efter initiativ från riksdagens revisorers sida, med tiden alltmera

restriktiv tendens torde hava gjort sig gällande vid medgivandet av undantag

från den allmänna regeln, att staten skulle vara sin egen försäkringsgivare, ville

riksräkenskapsverket förorda ytterligare begränsning av försäkringsförfarandet.

Enligt verkets mening syntes böra fastställas, att undantag från huvudregeln

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 14. 1

Motionen.

Yttranden.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr l i.

skulle förekomma allenast i speciella fall. Kiksräkenskapsverket ville därjämte

framhålla önskvärdheten av att i anslutning härtill enhetliga regler komme till

stånd i fråga örn försäkrandet av staten tillhörig egendom. Frågan om försäkring

av halvstatliga företag syntes däremot vara synnerligen komplicerad. Beträffande

kommuns egendom erinrade ämbetsverket örn att försäkring ofta uppställdes

som villkor för erhållande av statsbidrag. Ämbetsverket, som saknade

kännedom örn omfattningen av de kommunala försäkringarna, ansåge slutligen,

att vidtagandet av åtgärder å förevarande område i fråga örn kommunerna

syntes förutsätta, att en särskild utredning i ärendet verkställdes.

För sahr ing sinspektionen framhåller, att frågan om försäkring av statens

egendom tidigare varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet och därvid

i stort sett erhållit en lösning, som, såvitt inspektionen hade sig bekant, icke

visat sig medföra några särskilda olägenheter. Då den huvudsakliga grunden till

motionen syntes vara bolagens enligt motionärens mening allt för höga förvaltningskostnader,

ville inspektionen erinra örn att frågan örn försäkringsbolagens

förvaltningskostnader enligt av handelsministern givna direktiv skulle behandlas

av den nu sittande försäkringsutredningen. Direktiven syntes emellertid icke

avse organisatoriska frågor av den art, som motionären syntes syfta till. Beträffande

motionärens yrkande i vad detsamma rörde försäkring av de halvstatliga

institutionernas och kommunernas egendom hade inspektionen intet att erinra

mot att en utredning komme till stånd.

Domänstyrelsen har — med förmälan, att den större delen av domänverkets

byggnadsbestånd, utgörande byggnader på utarrenderade jordbruksdomäner

o. dyl., vore brandförsäkrade genom arrendatorerna enligt åläggande i arrendekontrakt

samt att enligt Kungl. Maj :ts beslut under senare år vissa större,

domänverket tillhöriga industrianläggningar och virkeslager brandförsäkrats —

tillstyrkt en utredning i motionens syfte. Den del av byggnadsbeståndet, beträffande

vilken domänverket stöde självrisk för brandskada, utgjordes huvudsakligen

av mindre sågverksanläggningar samt fastigheter inrymmande tjänstebostäder.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet förklarar, att styrelsen, utan att på

förhand vilja taga någon ställning till ärendets principiella innebörd, gärna skulle

se att den i motionen begärda utredningen komme till stånd.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller, att det kan

ifrågasättas, huruvida icke större städer med fördel kunde stå självrisk beträffande

brandskador. Toge man åter i betraktande de medelstora och mindre

kommunerna på landet, vore det uppenbart, att desamma icke gärna borde tillrådas

att icke hava sina fastigheter brandförsäkrade. I detta fall torde nämligen

en jämförelse mellan årliga premiebelopp och brandrisken och faran för

ekonomisk förlust i händelse av brand tala för ett anlitande av tillgängliga försäkringsmöjligheter.

Detta torde äga tillämpning även på vissa andra försäkringsgrenar.

Såvitt anginge landskommunerna kunde en generell regel knappast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.

O

O

uppställas i fråga om lämpligheten av att kommunen håller sin egendom försäkrad.

En anan sak vore, huruvida ekonomiskt fördelaktigare men lika betryggande

försäkringsformer som de nu förefintliga kanske skulle kunna skapas

genom samhälleligt ingripande. En utredning i sistnämnda hänseende torde

emellertid knappast kunna begränsas till att avse allenast kommunernas behov

i förevarande hänseende utan insättas i ett större sammanhang. På grund härav

ifrågasatte styrelsen, huruvida beträffande kommunerna en utredning av den

omfattning och efter de riktlinjer, motionären förslagit, vore av behovet påkallad.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att försäkringsbolagen

ständigt måste vaka över, att den anpassning av tariffer, som nya erfarenheter

och nya synpunkter motivera, vidtagas, och att då det gällde de branscher, som

motionären åberopade, i realiteten så skett. Ett summariskt angivande av

premiernas och ersättningarnas storlek gåve lätt en missvisande bild av försäkringsskyddets

effektivitet. Fondbildningens betydelse hade ej tillräckligt beaktats

i motionen. Skulle frågan anses böra göras till föremål för särskild

utredning genom statsmakternas försorg, hade riksförbundet endast velat uttala

önskemålet, att utredningen måtte bliva helt förutsättningslös.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen av de över motionen inhämtade rislottet.

yttrandena framgår, har frågan örn försäkring av statens egendom vid olika

tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Utskottet får erinra

örn att chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen till 1920 års

riksdag (oförutsedda utgifter) uttalat sig angående ett förslag örn inrättande

av en statlig brandförsäkringsfond och därvid förklarat, att han funne det

skäligen onödigt att tillskapa en särskild fond med egen styrelse och förvaltningför

att åstadkomma en utjämning under en följd av år av de ifrågavarande

tillfälligt inträdande kostnaderna. Ilan ansåg, att de årliga utgifterna i anledning

av brandskada icke vore större än att desamma kunde bestridas från

anslaget till oförutsedda utgifter. Riksdagen biträdde chefens för finansdepartementet

uppfattning. Härigenom har principen örn att statens egendom som

regel icke bör vara brandförsäkrad fastslagits. Brandförsäkring av statens

egendom synes i stort sett endast förekomma i fråga örn speciella större risker

och då endast efter Kungl. Maj :ts medgivande.

Städerna torde i övervägande grad hava sin egendom brandförsäkrad.

Stockholms stad synes emellertid i princip ha gått in för självrisk, även örn

staden har försäkringar till betydande belopp. Landskommunerna däremot

torde i betydande omfattning hava sina för försäkring lämpade byggnader, såsom

kyrkor, skolor o. s. v., försäkrade i mindre, lokalt betonade försäkringsföretag,

omfattande län, härader eller socknar.

Såsom förut framhållits, har riksräkenskapsverket erinrat örn att sedan

länge självrisk beträffande statens egendom varit den ledande principen, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

-J- Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.

ock nied undantag: i vissa fall eller beträffande vissa grupper av egendom. Landskommunernas

förbund har dessutom givit skäl för att — åtminstone för de

medelstora och smärre kommunernas räkning — en generell regel knappast

borde uppställas i fråga örn kommunernas försäkring av sin egendom. Vid

dylikt förhållande och med hänsyn till landskommunernas förbunds allmänna

inställning till förevarande spörsmål och då frågan i övrigt i viss omfattning

redan gjorts till föremål för intresse från statsmakternas sida genom tidigare

och pågående utredningar på försäkringsväsendets område, har utskottet —

som utgår från att försäkringsinspektionen vid sin ämbetsutövning beaktar

det allmännas intressen i hithörande avseenden — ej funnit tillräcklig anledning

att påyrka den i motionen begärda utredningen, utan hemställer därför,

att här förevarande motion, nr 186, icke måtte till någon

första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1939.

På utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Heilman, Sundvik, Theodor Magnusson, von

Horn, Albertsson och Persson.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, litti)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.