Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn införande av statlig kontroll av elektriska mätare m. m.

1939-03-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1939:7, Utlåtande i anledning av väckt motion örn införande av statlig kontroll av elektriska mätare m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1939 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn införande av statlig kontroll

av elektriska mätare m. m.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga ut- Mononen.

skott hänvisad motion, nr 185, har herr Alexander Nilsson m. fl. hemställt

om skrivelse till Kungl. Majit avseende att statlig kontroll av elektriska mätare

införes, att endast elektriska mätare med förhållandevis ringa missvisning

skola få användas, samt att förekommande missvisning av godkänd mätare

genom synlig uppgift, som åfästes densamma, angives.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 351, väckts av herr

Mattsson m. fl.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 185.

Med skrivelse den 26 juni 1918 ingav mynt- och justeringsverket till finans- Historik.

departementet förslag till nya författningar angående mått och vikt. Dessa

förslag, som i flera avseenden inneburo en genomgripande förändring av

den gällande lagstiftningen på området, innefattade även utkast till bestämmelser

om statlig kontroll över mätapparater för leverans av gas, vatten

och elektricitet.

Vid anmälan i statsrådet den 14 mars 1924 av förslag till förordning med

vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst

mått m. m. (poposition 1924: 191) redogjorde dåvarande chefen för finansdepartementet

även för den i mynt- och justeringsverkets berörda förslag

ifrågasatta kontrollen över elektricitets- m. fl. mätare och yttrade därvid

bl. a. följande: »Vad särskilt angår den föreslagna kontrollen över gas-,

vatten- och elektricitetsmätare, skulle en dylik kontroll icke kunna anordnas

utan sådana kostnader för ena eller andra parten, som näppeligen för

närvarande kunna anses betingade av läget och utvecklingen på området.»

Departementschefen ansåg därför, att en utvidgning av lagstiftningen till

bl. a. detta område borde tillsvidare anstå, och förslaget har, såvitt känt,

icke heller sedermera föranlett till någon åtgärd.

Vid 1934 års riksdag väcktes i första kammaren en motion, nr 271, vari

hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att

undersökning verkställdes rörande kontroll av mätare för elektrisk energi

och att Kungl. Majit sedermera måtte vidtaga åtgärder, vartill undersökningen

kunde föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 12 sami. 2 avd. Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Yttranden.

Motionen avstyrktes av första kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande

nr 3) under framhållande bl. a., att det av motionärerna framförda

yrkandet på hemställan om undersökning rörande kontroll av mätare för

elektrisk energi redan beaktats av inom handelsdepartementet tillkallade

sakkunniga för elektriska kontrollväsendet samt att vidare åtgärder från

riksdagens sida icke syntes för det dåvarande påkallade. Motionen föranledde

icke heller någon riksdagens åtgärd.

Nämnda sakkunniga, som med avlämnande av betänkande den 3 juli

1936 (statens off. utredn. 1936: 27) förklarat sig anse sitt utredningsuppdrag

slutfört, hava beträffande kontroll av elektricitetsmätare endast gjort ett

mera allmänt uttalande i en med skrivelse den 25 april 1934 överlämnad

utredning rörande kontroll å elektrisk materiel och hava sålunda icke föreslagit

några åtgärder i det syfte, som i motionen avsågs.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från kommerskollegium

och Svenska stadsförbundet, över motionen II: 351, som av andra kammaren

hänvisats till dess fjärde tillfälliga utskott, har detta utskott införskaffat

yttranden från statens provningsanstalt och Svenska elektricitetsverksföreningen.

Kommerskollegium upplyser till en början, att officiell kontroll i en eller

annan form av elektricitetsmätare finnes införd i bland annat Tyskland,

England, Frankrike, Belgien, Tjeckoslovakien och Schweiz. I Danmark,

Norge och Finland torde däremot officiella bestämmelser i ämnet saknas.

Beträffandena förhållandena i Sverige anför kommerskollegium:

»Den årliga förbrukningen av elektrisk energi i Sverige uppgår f. n. till

i runt tal 7 miljarder kilowattimmar. Även om betalningen för den elektriska

kraften, i den mån den försäljes, endast delvis erlägges i form av avgift

per förbrukad kilowattimme, är det dock tydligt, att ett mycket starkt ekonomiskt

intresse måste förefinnas av att möjligast rättvisande apparater

stå till förfogande för energiens uppmätning. På denna punkt mötas kraftförsäljarens

och kraflköparens intressen.

Det är numera också möjligt att i marknaden erhålla elektriska mätare

med en förhållandevis hög grad av noggrannhet. För vanliga kommersiella

mätare plägar missvisningen vid mätarnas leverans från respektive

tillverkare och grossister angivas ligga inom gränserna ±1,5 å ±3,0 % vid

en belastning av 10—100 % av den normalbelastning, för vilken mätarna

äro avsedda. Särskilt vid lägre belastning kan missvisningen dock bliva avsevärt

större. Missvisningen är därjämte beroende — för nyare mätartyper

dock vanligen inom relativt snäva gränser -— av variationer i temperatur,

spänning m. m. ävensom av en del andra fysikaliska faktorer. Den mätnoggrannhet,

som utan alltför stora kostnader kan ernås, är därjämte något

olika för olika mätartyper.

Inverkan på mätnoggrannheten hava vidare de förändringar av mekanisk

och elektrisk art, som inträda i mätaren, sedan denna någon tid varit i bruk.

Dessa förändringar, som merendels bero av slitage och åldring, kunna för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

anleda såväl positiv som negativ missvisning. Negativ missvisning — vilken

innebär att mätaren registrerar en förbrukning, som är mindre än den verkliga

— torde emellertid vara något vanligare än positiv missvisning, ett förhållande,

som tydligen är till kraftförsäljarens nackdel. Mätnoggrannheten

på förbrukningsplatsen är därjämte — som ovan antytts — beroende bl. a.

av att mätaren är riktigt dimensionerad i förhållande till belastningens storlek.

Den vanligaste orsaken till mera avsevärd missvisning torde emellertid

icke vara att söka i felaktigheter i själva mätaren utan i att denna av okunnighet

eller slarv blivit felaktigt inkopplad eller olämpligt monterad.

Av ovanstående torde framgå, dels att elektricitetsmätarna äro relativt

komplicerade apparater, såväl vad konstruktionen som arbetssättet beträffar,

dels att en fullt effektiv kontroll av dylika mätare måste förutsätta

periodiskt återkommande prov med relativt korta tidsmellanrum. Dessa prov

borde därjämte helst ske hos kraftförbrukaren utan föregående nedtagning

av mätaren. Visserligen kan en approximativ kontroll på platsen utföras

utan större omgång av person med relativt enkel teoretisk skolning, men

om — såsom vid en obligatorisk kontroll måste vara fallet en större

noggrannhet kräves, är en dylik provning på platsen av olika skäl icke

praktiskt genomförbar.

Större kraftleverantörer hava sedan lang tid tillbaka i eget intresse föranstaltat

örn en fortlöpande mätarekontroll och förfoga över för ändamålet

lämpade provningsanstalter. Vid större kraftleveranser pläga såväl kraftleverantören

som abonnenten uppsätta egna mätare och genom avtal överenskomma

örn, efter vilka grunder betalningen skall utgå vid dnferenser i

mätarnas registrering. Åtskilliga kraftleverantörer pläga^ därjämte i sina

kraftleveranskontrakt förbinda sig att, där abonnenten så kräver, kontrollera

och i fall vid behov justera elektricitetsmätarna samt att gälda kostnaderna

härför, därest missvisningen skulle visa sig överstiga ett visst värde.

Vid de kommunala elektricitetsverken, liksom vid övriga välordnade distributionsföretag,

utbytas de för borgerliga behov använda mätarna (bostadsmätare

m. m.) i regel automatiskt, sedan de varit i bruk ett visst antal år.

Genom åtgärder av detta och liknande slag torde flertalet elektriska mätare

— framför allt inom städer och större samhällen — bliva underkastade

kontroll på ett sätt, som, såvitt Kollegium har sig bekant, icke givit anledning

till anmärkningar. Inom mindre distributionsföretag på landsbygden torde

dock, främst av kostnadshänsyn, kontrollen över mätarna bliva mindre effektiv.

Man torde dock kunna utgå från att även vid de mindre företagen

kraftleverantören som regel icke motsätter sig, att mätaren kontrolleras,

där abonnenten visar sig hava skälig anledning misstänka, att avsevärd

missvisning föreligger. Enstaka fall, där missvisning avsiktligt åstadkommits

genom ingrepp i mätarna — alltså rent kriminella åtgärder jäva

icke ovanstående uppfattning.

Vid bedömandet av den nytta, som en kontroll av elektricitetsmätarna

skulle medföra, måste hänsyn även tagas till att den av mätaren registrerade

energimängden vid tillämpning av moderna taxeformer endast delvis

är normerande för den betalning, som skall erläggas för kraften. Där dylika

taxor tillämpas, utgår nämligen kraftlegan i form av dels lasta årliga avgifter,

oberoende av den uttagna energimängden, dels förhållandevis låga

avgifter per förbrukad kilowattimme. Beträdande större leveranser, vilka

torde omfatta omkring 80 % av (lim förbrukade energimängden, äro på detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

sätt uppbyggda tarifformer regel. Taxor, i vilka fasta avgifter ingå med

proportionsvis högt belopp, vinna emellertid allt större användning även för

mindre leveranser, exempelvis för hushållsändamål, då de bättre" motsvara

produktionskostnaderna för kraften och möjliggöra en mångsidigare användning

av densamma. Missvisning hos mätarna får vid tillämpning av

dylika taxor givetvis mindre ekonomisk betydelse än i de fall, då betalningen

beräknas enbart efter den energimängd mätarna registrera.

Antalet i bruk varande elektriska mätare i Sverige torde vara av storleksordningen

1,5 å 2 miljoner. De förekomma i ett mycket stort antal

utföringsfÖrmer för olika strömsystem, spänningar och taxeformer etc. Det

torde lätt inses, att en obligatorisk statlig kontroll med korta tidsmellanrum

av varje dylik mätare eller av flertalet mätare skulle nödvändiggöra en

synnerligen omfattande institution med ansenlig uppsättning av relativt högt

kvalificerad personal och med betydande instrumentutrustning. Fullt effektiva

garantier för att de sålunda kontrollerade mätarna registrerade riktigt

på förbrukningsplatsen skulle det oaktat icke kunna vinnas. Kostnaderna

för detta omfattande kontrollförfarande skulle givetvis i en eller annan form

få uttagas av kraftförbrukarna, och därvid skulle sannolikt icke kunna

undgås, att de mindre förbrukarna drabbades proportionsvis hårdare än

de större.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill Kollegium som sin bestämda

mening hävda, att en obligatorisk, periodisk kontroll genom statens försorg,

omfattande det stora flertalet elektricitetsmätare, icke rimligen kan förutsättas

vara nödvändig eller med hänsyn till kostnaderna ens försvarlig.

Därest staten över huvud taget skall i någon form ingripa reglerande på

detta område, torde sålunda avsevärt enklare åtgärder få tillgripas.

Ifrågasättas kan då att — såsom har skett på en del håll i utlandet —

begränsa kontrollen till krav på att endast mätare av godkänd typ finge

användas inom landet vid försäljning av elektrisk energi. För en dylik

ordning talar det förhållandet, att en på så vis begränsad kontroll otvivelaktigt

kan genomföras med måttliga kostnader och utan större omgång.

De för vanliga borgerliga behov använda mätarna — för andra slags mätare

torde en obligatorisk kontroll av naturliga skäl icke rimligen kunna ifrågasättas

- äro emellertid en standardiserad massartikel, och dessa mätare

hava numera på grund av de stränga krav, som uppställas av de större

köparna, merendels en hög grad av noggrannhet. Visserligen torde det icke

vara uteslutet, att i undantagsfall undermåliga mätare utbjudas i marknaden.

Med hänsyn till att de olägenheter, som användandet av mindervärdiga

mätare innebär, gå ut icke minst över köparna själva, d. v. s. i flertalet fall

över kraftleverantörerna, torde det icke behöva befaras, att sådana mätare

komma till användning i nämnvärd omfattning. En obligatorisk typprovning

skulle därför enligt Kollega mening icke få någon större praktisk

betydelse.

I anslutning till föregående referat av utländska bestämmelser på detta

område vill Kollegium understryka, att det förhållandet, att man på en del

hall i utlandet infört ganska långtgående åtgärder beträffande mätarekontrollen,

icke i och för sig utgör ett kriterium på lämpligheten av att i vårt

land slå in på liknande vägar. Ifrågavarande utländska bestämmelser hava

mestadels tillkommit för lång tid sedan, när mätaretekniken stod lågt och

äldre taxeformer tillämpades samt erfarenheter på området saknades. Där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

till kommer, att en individuell mätarekontroll givetvis blir billigare och

lättare genomförbar i de tätt befolkade länderna än i vårt glest bebodda land.

Ehuru Kollegium sålunda icke anser sig kunna förorda införandet av

obligatorisk individuell provning av mätare och ej heller finner omständigheterna

påkalla införandet av obligatorisk typprovning, anser Kollegium

det icke uteslutet, att statliga åtgärder i visst avseende på ifrågavarande

område kunna vara av behovet påkallade.

Till utveckling av denna uppfattning får Kollegium anföra följande.

Ett ganska vanligt förhållande torde vara, att förbrukare av elektrisk

ström förmena, alt deras mätare registrera en större förbrukning än den

verkliga. Även örn klagomål, som av förbrukaren häröver framföres till

kraftleverantören, säkerligen i de flesta fall av denne beaktas på så sätt,

att undersökning verkställes och eventuellt behövlig rättelse sker, ligger det

i sakens natur, att kraftleverantören icke vill befatta sig med obefogade

klagomål och att alltså en viss sovring av klagomålen äger rum. Vid denna

sovring kan givetvis inträffa, att kraftleverantören i något fall lämnar klagomål

obeaktade, ehuru visst fog för desamma kan föreligga. I dylikt fall

kan visserligen förbrukaren låta genom opartisk sakkunnig kontrollera mälaren,

och, om missvisningen därvid konstateras överstiga, vad som vid en

förstklassig mätare kan anses skäligt, få ersättning såväl för vad han betalat

för mycket som för kostnaderna för kontrollen, eventuellt efter rättsliga

åtgärder mot kraftleverantören. Givetvis kan dock ifrågasättas, huruvida

det ej vore lämpligt att införa en ordning, varigenom för det första kraftleverantören

förpliktigas finna sig i kontroll av mätare och för det andra

betalningsskyldigheten för provningen regleras, varvid garantier mot okynnesklagomål

måste skapas, samt slutligen möjlighet åstadkommes att till

rimliga kostnader få provningen verkställd. Kollegium vill emellertid framhålla,

att det med hänsyn särskilt till förhållandena på landsbygden torde

möta betydande svårigheter att få till stånd en ordning, som nedbringar

kostnaderna för provningsförfarandet, och är givetvis icke i tillfälle att för

närvarande avgiva något förslag till åtgärder i sistnämnda avseende.

Ehuruväl Kollegium sålunda icke vill bestrida, att skäl kunna anföras för

införandet av mätarekontroll i viss begränsad omfattning, vill Kollegium å

andra sidan understryka, att ämbetsverket icke har sig bekant, att frånvaron

av obligatorisk mätarekontroll medfört olägenheter av den omfattning,

att statliga åtgärder kunna anses behövliga. Med hänsyn härtill och

till det förhållandet, att en dylik kontroll, därest den överhuvud skulle få

praktisk betydelse, bomme alt vara förenad med betydande svårigheter och

kostnader, anser sig Kollegium icke för närvarande böra förorda vidtagandet

av åtgärder i det av motionärerna avsedda syftet.

Oberoende av riksdagens ståndpunktstagande till motionen ämnar Kollegium

emellertid hava sin uppmärksamhet riktad på utvecklingen på ifrågavarande

område och, örn förhållandena därtill giva anledning, framlägga

förslag till erforderliga åtgärder.»

Statens pr övning saust al t och Svenska elektricitetsverksf öreningen ha i

stort sett framfört samma synpunkter som kommerskollegium och finna införande

av en statlig kontroll av elektriska mätare icke påkallat. Provningsanstalten

framhåller sålunda bl. a., att en statligt organiserad regel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskottet.

bunden kontroll av landsbygdens elektricitetsmätare i ungefär samma omfattning

som redan anordnats av elektricitetsverken i städer och större samhällen

troligen skulle kosta inemot en miljon kronor per år; enligt provningsanstaltens

mening äro förefintliga missförhållanden ingalunda av den

storleksordning, att en sådan kontroll är berättigad. Elektrieitetsverksföreningen

anför bl. a., att föreningen nyligen tillsatt en särskild kommission,

som är avsedd att verka som förberedande undersöknings- och förlikningsorgan

vid eventuella tarifftvister mellan abonnenter och strömleverantörer.

Till denna kommission, som är sammansatt av representanter för de elektriska

företagen, även landsbygdsföretagen, och konsulterande ingenjörer

skulle, enligt vad utskottet inhämtat, jämväl kunna hänskjutas uppkomna

tvistefrågor i anledning av klagomål över elektriska mätares funktion.

Svenska stadsförbundet har avstyrkt motionen.

Av de i ärendet avgivna yttranden inhämtas, att såväl typprovning av

mätare som individuell periodisk mätarkontroll i stor utsträckning redan är

anordnad på frivillighetens väg. Sålunda anskaffas åtminstone av de till

Svenska elektricitetsverksföreningen anslutna företagen sedan många år

endast mätare som underkastats en ingående typprovning och därvid befunnits

uppfylla vissa fordringar. Praktiskt taget alla mätare i städer och

liknande samhällen och en stor del av mätarna på landsbygden tillhöra elektricitetsverk,

som äro anslutna till nämnda förening. Vid detta förhållande

och då de för vanliga icke-industriella behov använda mätarna numera

utgöra en standardiserad massartikel, som på grund av de stränga krav

som uppställas av de större elektricitetsföretagen merendels äga stor grad

av noggrannhet, torde det endast i undantagsfall förekomma att undermåliga

mätare utbjudas i marknaden. En obligatorisk typprovning skulle sålunda

icke få någon större praktisk betydelse. I detta sammanhang får utskottet

uttala, att det enligt utskottets mening skulle vara av värde, att mätare, tillhörande

sådan kategori, som undergått typprovning, försåges med bevis

därom. Periodisk kontroll av elektriska mätare är enligt vad som uppgivits

fullt genomförd vid städernas och liknande samhällens elektricitetsverk,

vid de mera betydande kraftverken ävensom vid en avsevärd del av

landsbygdsföretagen. På grund härav och då en obligatorisk periodisk kontroll

skulle medföra avsevärda kostnader, som ytterst skulle drabba konsumenterna,

anser sig utskottet i överensstämmelse med den uppfattning,

som kommit till uttryck i de avgivna yttrandena, icke böra förorda införande

av en sådan obligatorisk kontroll. Enligt utskottets mening böra mindre

elektriska distributionsföreningar å landsbygden, vilka av kostnadsskäl icke

själva kunna anordna periodisk mätarkontroll, lämpligen kunna ordna dylik

kontroll genom att träffa överenskommelse därom med elektricitetsverk i

närbelägen ort. Vidare förtjänar beaktas, att kommerskollegium förklarat

sig redan ha sin uppmärksamhet riktad på de i motionen angivna spårs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

7

målen samt, därest förhållandena giva anledning därtill, lia för avsikt att

framlägga förslag till erforderliga åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 185 ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1939.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Swartling, Sundvik* och Persson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.