Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn införande av märkning stvång beträffande importerad trätjära.

1939-03-23 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1939:8, Utlåtande i anledning av väckt motion örn införande av märkning stvång beträffande importerad trätjära.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1939 kl. 2 e. m.

Första leammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn införande av märkning stvång

beträffande importerad trätjära.

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga Motionen

utskott hänvisad motion, nr 115, hava herrar Nisser och Holmström hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att kungl, kungörelsen

den 15 december 1933 (nr 670) angående märkning av vissa varor

av utländskt ursprung utsträckes till att jämväl gälla importerad trätjära.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från Yttranden.

kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka ämbetsverk yttrat sig gemensamt.

Ämbetsverken hava i sin tur hört Sveriges industriförbund, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg.

I de avgivna yttrandena anföres i huvudsak följande:

Sveriges indmstrifÖrlund finner bestyrkt, att den svenska tjärhandeln avsevärt

lider av den sammanblandning, som inom konsumentkretsar äger rum

med utländska tjärprodukter. Även om ett märkningsförfarande icke helt kunde

råda bot på detta missförhållande, syntes det dock kunna förväntas bli till

nytta för den svenska produktionen av kvalitetstjära.

Stockholms handelskammare hade vid tidigare tillfällen givit uttryck åt principiella

betänkligheter mot en utvidgad importmärkningsskyldighet. Importmärkningsföreskrifter

utgjorde i och för sig icke hinder för att utländsk tjära

uppgåves vara jämngod med svensk dalbränd tjära. En på området någorlunda

bevandrad köpare kunde utan vidare avgöra, om en vara utgjordes

av svensk dalbränd tjära eller icke. Ytterligare erinrar handelskammaren,

att kungörelsen den 15 december 1933 angående märkning av vissa

varor av utländskt ursprung icke upptoge någon artikel, som i likhet med

tjära inkomme i fat och som sedermera kunde hällas över i annat kärl. Under

särskilt framhållande av att ett eventuellt importmärkningstvång icke torde

få den av motionärerna avsedda effekten, avstyrker handelskammaren motionen.

Skånes handelskammare hade inhämtat, att ökningen av importen av ugnstjära

särskilt från Polen till icke ringa del sammanhängt därmed, att det de

senaste åren tidvis stött på svårigheter att erhålla offerter å ugnstjära från

svenska bruk. Handelskammaren ansåge, att den närmast till hands liggande

åtgärden att påverka allmänheten att välja svenska varor vore märkning av

den inhemska industriens alster. Handelskammaren ville dock ej motsätta sig

den i motionen påyrkade utsträckningen av importmärkningsbestämmelserna.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1939. 12 samt. 2 avd. Nr 8. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Handelskammaren i Göteborg ansåge att som ett led i strävandena att åstadkomma

en bättre ordning inom handeln med trätjära märkningstvång beträffande

utländsk tjära möjligen kunde få en viss betydelse. Emellertid vunnes

syftet endast delvis, i det att även svensk tjära brukade säljas under fel

kvalitetsuppgift. Med hänsyn härtill och då användningen av tjära torde vara

på nedgående, syntes knappast befogat att för ernående av berörda syfte

införa märkningstvång för trätjära. Enligt handelskammarens förmenande utgjorde

trätjära icke en sådan produkt, som lämpligen borde underkastas importmärkning.

Även av handelspolitiska skäl vore en dylik märkning olämplig,

då en betydande del av importen bomme från Finland. Handelskammaren

avstyrker bifall.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava lämnat vissa uppgifter rörande

importen av trätjära (uppgifterna avse stat. nr 522, under vilket nummer

utom trätjära jämväl redovisas vissa andra varuslag, som dock endast

representera mindre kvantiteter) under femårsperioden 1933—1937, varav inhämtas,

att hela importen av trätjära utgjorde, år 1933 495 ton, motsvarande

95.000 kronor, samt år 1937 1.396 ton, motsvarande 278.000 kronor. Under

nämnda femårsperiod har Finland ungefär behållit sin ställning som importland,

under det att Polen gått starkt framåt. Importsiffrorna för dessa båda

länder utgjorde år 1937: Finland 230 ton, motsvarande 60.000 kronor; Polen

1.108 ton, motsvarande 192.000 kronor.

Vidare anföra ämbetsverken i huvudsak följande:

Avsikten med den motionsvis gjorda framställningen syntes främst vara att

försvåra att utländsk tjära försåldes på den svenska marknaden såsom jämngod

med bättre och dyrare svenska kvaliteter. Det syntes tvivelaktigt, om införande

av märkningstvång verkligen skulle kunna hava avsedd verkan i detta

hänseende. Importmärkningen innebure ju icke i och för sig ett kvalitetsbevis,

vare sig i ena eller andra riktningen, och intet hindrade, att en importmärkt

vara utbjödes såsom motsvarande den bästa svenska dalbrända tjäran.

Av andra skäl torde även en viss försiktighet böra iakttagas beträffande

införande av märkningstvång för trätjära. Såsom i motionen omnämnes anfördes

i motiveringen till den varuförteckning, som vore bifogad märkningskungörelsen,

bland annat att vara, som underkastades inportmärkning, borde

vara en konsumtionsartikel, som typiskt inköptes i detaljhandeln av den stora

allmänheten. Trätjära torde knappast kunna betraktas som en sådan artikel.

Det vore sant, att i nu gällande förteckning vissa varor funnes upptagna, vilka

icke heller kunde anses uppfylla nämnda fordran. I motionen nämndes i detta

sammanhang asfalttakpapp och värmepannor. För speciellt trätjära tillkomma

emellertid den omständigheten, att just i detaljhandeln försäljningen i regel

icke torde ske i det emballage, i vilket varan importerats, då väl vanligen tjäran

såldes i lös vikt eller i smärre förpackningar än de träfat, vilka nästan

undantagslöst torde förekomma vid importen.

Det torde ej kunna förnekas, att bestämmelser örn importmärkning åstadkomme

en viss irritation och verkade försvårande på handelsutbytet med utlandet.

Utsträckande av nu gällande bestämmelser syntes därför ej böra förekomma

annat än då effekten därav kunde väntas bliva av väsentlig betydelse

för det svenska näringslivet. Det förefölle ämbetsverken, som om i förevarande

fall detta knappast skulle bliva händelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Under sådana omständigheter ansåge sig ämbetsverken ej böra tillstyrka, att

åtgärder vidtoges syftande till införande av märkningstvång för importerad

trätjära.

Den under senare år kraftigt ökade importen av trätjära har otvivelaktigt Utskottet.

haft ogynnsamma följder för den svenska tjärfabrikationen. Till följd härav

finner väl utskottet åtgärder till förbättrande av den svenska tjärhandeln i

och för sig önskvärda. Det synes dock utskottet av skäl, som angivits i kommerskollegii

och generaltullstyrelsens här ovan återgivna yttranden, synnerligen

tveksamt, örn den av motionärerna föreslagna importmärkningen av trätjära

skulle i någon mera väsentlig mån tjäna det avsedda syftet. Vid detta

förhållande och då importmärkning av handelspolitiska skäl icke torde böra

tillgripas med mindre åtgärden kan förväntas giva det svenska näringslivet

ett mera verksamt stöd, anser sig utskottet icke kunna förorda, att hemställan

göres till Kungl. Maj :t om införande av märkningstvång beträffande importerad

trätjära.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen 1:115 icke måtte föranleda någon första kammarens

åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1939.

Å utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Swartling,* Theodor Magnusson, Albert

Andersson och von Horn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.