Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934
1939-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1939:16, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934
Dokumentets text
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
5
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 3 februari 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 65, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning om ändrad
lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934
(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
11 §■
1 mom. Uppgår arrendeavgiften till minst sexhundra kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,
därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen
av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för
egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av
länsstyrelsen eller domaren; ägande Kungl. Majit likväl, då särskilda skäl
därtill föreligga, medgiva, att arrendator befrias från skyldigheten att såsom
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande ställa sådan borgen som nu
nämnts.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16
Arrendator, som---tre års arrendeavgift.
Minst ett år---i arrendekontraktet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.
I 11 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom Ilar meddelats bestämmelser om ställandet av
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering av egendom, som
står under domänstyrelsens förvaltning. Om arrendeavgiften uppgår till
minst 600 kronor, skall enligt stadgande i 1 mom. av sagda paragraf såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,
därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen
av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för
egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt
av länsstyrelsen eller domaren. Om arrendator så önskar, må han dock,
jämte ställande av borgen för arrendevillkoren i övrigt, såsom säkerhet för arrendeavgiftens
erläggande avlämna obligationer eller andra säkerhetshandlingar,
som enligt domänstyrelsens avgörande innefatta fullgod säkerhet för
två års arrendeavgift. För uppfyllandet av arrendevillkoren i deras helhet
kan arrendator vidare i stället för borgen få nedsätta obligationer eller andra
säkerhetshandlingar, innefattande enahanda säkerhet för tre års arrendeavgift.
Minst ett år före utgången av den tid, för vilken borgen blivit ställd,
skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas av domänstyrelsen.
I 2 mom. av omförmälda paragraf stadgas, att, därest arrendeavgiften understiger
600 kronor, det ankommer på domänstyrelsens avgörande, om säkerhet
för fullgörandet av arrendevillkoren skall ställas eller icke.
I skrivelse den 31 oktober 1938 har domänstyrelsen framhållit, att det visat
sig att i vissa fall, då arrendeavgiften överstege 600 kronor, vederbörande
arrendator trots ihärdiga ansträngningar icke lyckats anskaffa erforderlig arrendesäkerhet.
I de fall, som styrelsen här avsåge, gällde det mindre jordbruksarrenden
— såväl s. k. skogsjordbruk som smärre jordbruksegendomar
— där arrendeavgiften ofta obetydligt överstege 600 kronor. För dessa fall
vore emellertid domänstyrelsen för närvarande författningsenligt förhindrad
medgiva befrielse från ställandet av arrendesäkerhet. Under sådana omständigheter
skulle sålunda, yttrar styrelsen, antingen vederbörande icke godtagas
såsom arrendator eller ock, därest arrendet redan tillträtts, frågan huruvida
uraktlåtenheten att ställa föreskriven säkerhet skulle utgöra skäl för förverkande
av arrenderätten av styrelsen bedömas enligt 2 kap. 36 § 10 eller eventuellt
34 § allmänna nyttjanderättslagen. En dylik prövning av styrelsen
torde böra ske oberoende av hur vederbörande arrendator i övrigt kunde anses
ha fullgjort kontraktsvillkoren.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
7
Enligt domänstyrelsens mening vore det ur förvaltningssynpunkt önskvärt,
att möjligheter till vinnande av befrielse från ställande av arrendesäkerhet
för arrendatorer av de mindre jordbruksegendomar, varom här
vore fråga, kunde medgivas inom en vidare ram, än den 1934 års förordning
förutsatte. Den i förordningen stadgade begränsningen till arrendegårdar
med en årlig avgäid av högst 600 kronor torde väl, framhåller styrelsen,
i regel inrymma de flesta av de fall, där fordran på ställandet av arrendesäkerhet
lämpligen borde eftergivas. Emellertid förekomme vissa undantagsfall
med en arrendeavgift mellan 600 och 1,000 kronor, där, efter särskild
prövning, en befrielse från ställandet av arrendesäkerhet borde kunna
medgivas. För dylika fall har styrelsen funnit bemyndigande böra
hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att, där så av särskilda skäl påkallades,
efter hemställan i varje fall av domänstyrelsen meddela dispens
från ställande av föreskriven arrendesäkerhet.
Statskontoret har i remissutlåtande den 11 januari 1939 förklarat sig icke
finna anledning till erinran mot vad domänstyrelsen sålunda föreslagit.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Av vad i det föregående anförts synes framgå, att nuvarande bestämmelser
om ställande av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering
av kronoegendom i vissa fall äro alltför restriktiva. Såsom domänstyrelsen
framhållit har det sålunda vid arrenden av s. k. skogsjordbruk och
mindre jordbruksegendomar — vid vilka arrendeavgiften ofta obetydligt överstiger
600 kronor — understundom visat sig omöjligt för vederbörande arrendator
att anskaffa föreskriven arrendesäkerhet. På grund av utformningen
av hithörande bestämmelser kunna följaktligen fall inträffa, då i
övrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunna godtagas såsom kronoarrendatorer.
Även beträffande jordbruksegendomar med högre arrendeavgift
än nyss nämnts kan det vid något enstaka tillfälle visa sig önskvärt
att kunna eftergiva kravet på ställande av sådan borgen för arrendet, som
föreskrives i gällande förordning. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt,
att möjlighet beredes Kungl. Majit att i fall, då arrendeavgiften uppgår
till 600 kronor eller högre belopp, medgiva kronoarrendator befrielse från
skyldigheten att ställa borgen som säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.
Innan dylik befrielse medgives, torde domänstyrelsens mening böra inhämtas.
Jag vill i enlighet med det nu anförda förorda, att i 11 § 1 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom införes ett stadgande av innebörd att Kungl. Majit
må, då särskilda skäl därtill föreligga, medgiva kronoarrendator befrielse
som nyss sagts. Emellertid förutsätter jag, alt kravet på arrendesäkerhet
endast undantagsvis eftergives och huvudsakligen beträffande sådana kronoarrenden,
där arrendeavgiften ej överstiger 1,000 kronor.»
Såsom departementschefen anfört kan, på grund av utformningen av nuvarande
bestämmelser örn skyldighet för arrendator av kronoegendom att
ställa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, fall inträffa, då i övrigt
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.
skötsamma och lämpliga personer icke kunna antagas eller kvarstå såsom
kronoarrendatorer, därför att det visat sig omöjligt för dem att anskaffa föreskrivna
säkerheter. Med hänsyn till dylika fall finner utskottet ifrågavarande
bestämmelser i deras nuvarande lydelse kunna verka alltför restriktivt.
Utskottet vill därför tillstyrka föreliggande förslag om bemyndigande
för Kungl. Majit att, då särskilda skäl därtill äro, meddela dispens från
ställande av arrendesäkerhet. Emellertid vill utskottet samtidigt understryka
vikten av att befrielse, som nyss sagts, endast må medgivas, när vederbörande
arrendators personliga kvalifikationer prövas utgöra nödig trygghet
för fullgörandet av arrendevillkoren.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Slockholm den 21 februari 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 15.
897*284. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:88 Skrivelse till Konungen i afledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 4 i texten