Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934

1939-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:16, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

5

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 3 februari 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 65, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning om ändrad

lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934

(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

11 §■

1 mom. Uppgår arrendeavgiften till minst sexhundra kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,

därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen

av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för

egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av

länsstyrelsen eller domaren; ägande Kungl. Majit likväl, då särskilda skäl

därtill föreligga, medgiva, att arrendator befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande ställa sådan borgen som nu

nämnts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16

Arrendator, som---tre års arrendeavgift.

Minst ett år---i arrendekontraktet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse

därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

I 11 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom Ilar meddelats bestämmelser om ställandet av

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering av egendom, som

står under domänstyrelsens förvaltning. Om arrendeavgiften uppgår till

minst 600 kronor, skall enligt stadgande i 1 mom. av sagda paragraf såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,

därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen

av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för

egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt

av länsstyrelsen eller domaren. Om arrendator så önskar, må han dock,

jämte ställande av borgen för arrendevillkoren i övrigt, såsom säkerhet för arrendeavgiftens

erläggande avlämna obligationer eller andra säkerhetshandlingar,

som enligt domänstyrelsens avgörande innefatta fullgod säkerhet för

två års arrendeavgift. För uppfyllandet av arrendevillkoren i deras helhet

kan arrendator vidare i stället för borgen få nedsätta obligationer eller andra

säkerhetshandlingar, innefattande enahanda säkerhet för tre års arrendeavgift.

Minst ett år före utgången av den tid, för vilken borgen blivit ställd,

skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas av domänstyrelsen.

I 2 mom. av omförmälda paragraf stadgas, att, därest arrendeavgiften understiger

600 kronor, det ankommer på domänstyrelsens avgörande, om säkerhet

för fullgörandet av arrendevillkoren skall ställas eller icke.

I skrivelse den 31 oktober 1938 har domänstyrelsen framhållit, att det visat

sig att i vissa fall, då arrendeavgiften överstege 600 kronor, vederbörande

arrendator trots ihärdiga ansträngningar icke lyckats anskaffa erforderlig arrendesäkerhet.

I de fall, som styrelsen här avsåge, gällde det mindre jordbruksarrenden

— såväl s. k. skogsjordbruk som smärre jordbruksegendomar

— där arrendeavgiften ofta obetydligt överstege 600 kronor. För dessa fall

vore emellertid domänstyrelsen för närvarande författningsenligt förhindrad

medgiva befrielse från ställandet av arrendesäkerhet. Under sådana omständigheter

skulle sålunda, yttrar styrelsen, antingen vederbörande icke godtagas

såsom arrendator eller ock, därest arrendet redan tillträtts, frågan huruvida

uraktlåtenheten att ställa föreskriven säkerhet skulle utgöra skäl för förverkande

av arrenderätten av styrelsen bedömas enligt 2 kap. 36 § 10 eller eventuellt

34 § allmänna nyttjanderättslagen. En dylik prövning av styrelsen

torde böra ske oberoende av hur vederbörande arrendator i övrigt kunde anses

ha fullgjort kontraktsvillkoren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

7

Enligt domänstyrelsens mening vore det ur förvaltningssynpunkt önskvärt,

att möjligheter till vinnande av befrielse från ställande av arrendesäkerhet

för arrendatorer av de mindre jordbruksegendomar, varom här

vore fråga, kunde medgivas inom en vidare ram, än den 1934 års förordning

förutsatte. Den i förordningen stadgade begränsningen till arrendegårdar

med en årlig avgäid av högst 600 kronor torde väl, framhåller styrelsen,

i regel inrymma de flesta av de fall, där fordran på ställandet av arrendesäkerhet

lämpligen borde eftergivas. Emellertid förekomme vissa undantagsfall

med en arrendeavgift mellan 600 och 1,000 kronor, där, efter särskild

prövning, en befrielse från ställandet av arrendesäkerhet borde kunna

medgivas. För dylika fall har styrelsen funnit bemyndigande böra

hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att, där så av särskilda skäl påkallades,

efter hemställan i varje fall av domänstyrelsen meddela dispens

från ställande av föreskriven arrendesäkerhet.

Statskontoret har i remissutlåtande den 11 januari 1939 förklarat sig icke

finna anledning till erinran mot vad domänstyrelsen sålunda föreslagit.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av vad i det föregående anförts synes framgå, att nuvarande bestämmelser

om ställande av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering

av kronoegendom i vissa fall äro alltför restriktiva. Såsom domänstyrelsen

framhållit har det sålunda vid arrenden av s. k. skogsjordbruk och

mindre jordbruksegendomar — vid vilka arrendeavgiften ofta obetydligt överstiger

600 kronor — understundom visat sig omöjligt för vederbörande arrendator

att anskaffa föreskriven arrendesäkerhet. På grund av utformningen

av hithörande bestämmelser kunna följaktligen fall inträffa, då i

övrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunna godtagas såsom kronoarrendatorer.

Även beträffande jordbruksegendomar med högre arrendeavgift

än nyss nämnts kan det vid något enstaka tillfälle visa sig önskvärt

att kunna eftergiva kravet på ställande av sådan borgen för arrendet, som

föreskrives i gällande förordning. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt,

att möjlighet beredes Kungl. Majit att i fall, då arrendeavgiften uppgår

till 600 kronor eller högre belopp, medgiva kronoarrendator befrielse från

skyldigheten att ställa borgen som säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.

Innan dylik befrielse medgives, torde domänstyrelsens mening böra inhämtas.

Jag vill i enlighet med det nu anförda förorda, att i 11 § 1 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom införes ett stadgande av innebörd att Kungl. Majit

må, då särskilda skäl därtill föreligga, medgiva kronoarrendator befrielse

som nyss sagts. Emellertid förutsätter jag, alt kravet på arrendesäkerhet

endast undantagsvis eftergives och huvudsakligen beträffande sådana kronoarrenden,

där arrendeavgiften ej överstiger 1,000 kronor.»

Såsom departementschefen anfört kan, på grund av utformningen av nuvarande

bestämmelser örn skyldighet för arrendator av kronoegendom att

ställa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, fall inträffa, då i övrigt

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

skötsamma och lämpliga personer icke kunna antagas eller kvarstå såsom

kronoarrendatorer, därför att det visat sig omöjligt för dem att anskaffa föreskrivna

säkerheter. Med hänsyn till dylika fall finner utskottet ifrågavarande

bestämmelser i deras nuvarande lydelse kunna verka alltför restriktivt.

Utskottet vill därför tillstyrka föreliggande förslag om bemyndigande

för Kungl. Majit att, då särskilda skäl därtill äro, meddela dispens från

ställande av arrendesäkerhet. Emellertid vill utskottet samtidigt understryka

vikten av att befrielse, som nyss sagts, endast må medgivas, när vederbörande

arrendators personliga kvalifikationer prövas utgöra nödig trygghet

för fullgörandet av arrendevillkoren.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Slockholm den 21 februari 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 15.

897*284. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:88 Skrivelse till Konungen i afledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 4 i texten