Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande från statens avdikningsanslag av visst belopp till sänkning av Storkågetråsket m. m.

1939-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande från statens avdikningsanslag av visst belopp till sänkning av Storkågetråsket m. m.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande från statens

avdikningsanslag av visst belopp till sänkning av

Storkågetråsket m. m.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 255,

av herr Lindmark har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att till ett

företag, avseende sänkning av Storkågetråsket samt torrläggning av närbelägen

vattenskadad mark i Skellefteå socken av Västerbottens län, må från

statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av 10,850 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisar

utskottet till motionen.

I en den 5 januari 1937 dagtecknad skrift hava samtliga delägare i ett företag,

avseende sänkning av Storkågetråsket samt torrläggning av närbelägen

vattenskadad mark inom Storkågeträsks by i Skellefteå socken av Västerbottens

län, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bevilja företaget så stort bidrag

från statens avdikningsanslag, som företaget vid tidpunkten för arbetets färdigställande

enligt då gällande bestämmelser kunnat erhålla, därest ansökan

därom ingivits.

över framställningen — vid vilken fogats, utom annat, av lantbruksingenjören

H. Wikström upprättade handlingar samt ritningar rörande företaget

— har lantbruksstyrelsen den 23 oktober 1937 avgivit infordrat utlåtande.

Lantbruksstyrelsen har härvid tillika överlämnat yttranden från såväl sökandena

som Wikström.

Sedan företagets arbetsstyrelse den 11 december 1937 till jordbruksdepartementet

inkommit med påminnelser i ärendet, hava, till följd av remiss, utlåtanden

avgivits den 18 januari 1938 av länsstyrelsen i Västerbottens län och

den 10 februari 1938 ånyo av lantbruksstyrelsen. Vid länsstyrelsens utlåtande

hava fogats dels yttrande av vederbörande landsfiskal samt av denne verkställd

utredning angående de särskilda delägarnas ekonomi, storleken av deras

jordbruk och förekomsten av ofullständiga jordbruk m. m., dels ock en från

sökandena infordrad sammanställning över delägarnas återbetalningsskyldighet.

Framställningen har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts ytterligare

åtgärd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

13

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Laga syneförättning angående ifrågavarande företag enligt lagen den 20

juni 1879 om dikning m. m. handlades under åren 1908—1914 av lantbruksingenjören

H. Wikström och avslutades den 3 juni 1914. Tillstånd från det

allmännas sida till företagets utförande meddelades av länsstyrelsen i Västerbottens

län den 31 juli 1915. Besvär häröver anfördes icke.

Företaget omfattar:

åker................................... 2.57 hektar

äng och odlingsmark.................... 309.74 »

annan mark............................ 58.83 »

Summa 371.14 hektar.

Företaget utfördes under åren 1916—1926 och avsynades av vederbörande

lantbruksingenjör den 14 september 1926. Vid syneförrättningen föreskriven

slutlig uppskattning av båtnaden jämlikt dikningslagen verkställdes under

åren 1929—1931 och avslutades den 24 mars 1931.

Kostnaderna för företaget beräknades den 3 november 1914 till sammanlagt

21,821 kronor 52 öre, medan båtnaden av företaget uppskattades till

35,927 kronor 17 öre. Vid efteruppskattningen år 1931 beräknades båtnaden

till 41,384 kronor 5 öre. De slutliga kostnaderna för företaget uppgingo år

1926 till 40,475 kronor 57 öre, varav 5,500 kronor för sänkning av dammfoten,

1,371 kronor för inköp av virke, ammunition och redskap, 2,121 kronor

52 öre för syneförrättningen samt 31,483 kronor 5 öre i arbetskostnader.

Till stöd för sin framställning ha delägarna i företaget anfört väsentligen

följande.

Ehuru anslag av statsmedel vid tiden för företagets utförande troligen kunnat

erhållas till arbetets verkställande, hade intressenterna beslutat att på egen

bekostnad fullborda företagt. Vid företagets påbörjande och under dess utförande

hade intressenterna visserligen gjort framställningar till lantbruksingenjören

Wikström om att statsbidrag borde sökas till företaget. Wikström

hade emellertid avböjt framställningarna. Även om möjligen härvidlag förelegat

något missförstånd mellan Wikström och intressenterna, vore nämnda

förhållande anledningen till att någon ansökning om statsbidrag ej tidigare

kommit till stånd.

Dikningsarbetet hade till största delen utförts under dyrtiden, vilket medfört,

att den verkliga kostnaden för företaget kommit att med cirka 100 procent

överstiga den vid syneförrättningen beräknade. Under årens lopp hade

uttaxering av viss del av deltagarnas bidrag till företaget verkställts, men

ännu återstode 22,120 kronor 91 öre oguldna.

Rådande konjunkturer inom jordbruket efter företagets färdigställande

hade ej gjort det möjligt för intressenterna att i större omfattning genom

odling av därför lämplig mark tillgodogöra sig nyttan av företaget. Mångå

av intressenterna hade sina fastigheter högt intecknade, och deras ekonomiska

ställning hade under den senaste jordbrukskrisen blivit så försvagad,

att de numera icke såge sig i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet beträffande

företaget. Ställningen hade ytterligare försämrats därigenom, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

delägare med ett sammanlagt andelstal av cirka 30 procent med stöd av 76 §

dikningslagen avsagt sig båtnaden. För en del intressenter hade företaget

varit till den grad betungande, att de hotades av ekonomisk ruin.

Lantbruksingenjör en Wikström, vilken den 9 januari 1935 beviljats begärt

avsked med pension från sin tjänst, har för sin del avgivit följande förklaring

till det långa dröjsmålet med ingivandet av ansökning om statsbidrag

till ifrågavarande företag.

Sedan syneförrättningen avslutats och vunnit laga kraft, hade så småningom

uppstått fråga om huruvida företaget skulle genomföras. Under tiden

hade emellertid från något håll framkommit ett förslag om att avloppskanalens

dimensioner utan någon större olägenhet skulle kunna minskas, och detta

förslag hade omfattats med vissa sympatier. Vidare hade framhållits, att intressenterna

själva nog skulle kunna utföra företaget utan att något bidrag

av statsmedel behövde sökas och att ett sådant arbetssätt vore förenat med

vissa fördelar, då intressenterna lättare skulle kunna genomföra eventuella

ändringar. Det hade sålunda beslutats, att företaget skulle utföras på egen

bekostnad utan bidrag av statsmedel, och därmed hade Wikström ansett

denna fråga vara avgjord. Åtminstone kunde han ej erinra sig, att till honom

gjorts någon vidare framställning örn dylikt bidrag. Att delägarne själva

ansett sig kunna gå i land med arbetet framginge även därav, att de gripit

sig an med att utföra detsamma under dyrtid utan att härtill vara tvungna.

Det vöre emellertid för Wikström svårt att förstå, att intressenterna nu

skulle behöva befinna sig i trångmål. Företaget vore lönande. Ingen i byn,

som ämnade bedriva jordbruk och hade mark, som berördes av detsamma,

skulle säkerligen vilja lia det ogjort. Jordförbättringen vore tillfredsställande.

Av ett kraftaktiebolag, som under vintermånaderna utan olägenhet för intressenterna

finge använda sjön såsom vattenmagasin, hade under en följd av

år dessutom utgått och utginge ännu årlig ersättning i penningar, som ingalunda

torde vara obetydlig.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 oktober 1937 hemställt, att

förevarande framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd. Till motivering av detta sitt ståndpunkttagande har styrelsen anfört,

att, då ändamålet med statens avdikningsanslag vore att möjliggöra eller underlätta

tillkomsten av nya torrläggningsföretag, anslaget med hänsyn till de

konsekvenser, som därav skulle bliva en följd, icke torde böra tagas i anspråk

till sådant företag, som i likhet med det nu ifrågavarande blivit utfört för ett

flertal år tillbaka med anlitande av på annat sätt anskaffade medel.

I sina påminnelser har företagets arbetsstyrelse uttryckligen framhållit, att

orsaken till att statsbidrag icke tidigare sökts vöre, att lantbruksingenjören

vid upprepade tillfällen avrått intressenterna från en dylik åtgärd. Till styrkande

härav har arbetsstyrelsen ingivit ett intyg av Teodor Bergmark, Ersmark,

vari denne bland annat uppgiver, att Wikström år 1923 på förfrågan

av honom meddelat, att det ej funnes någon möjlighet att erhålla statsbidrag,

då redan största delen av företaget utförts.

Vederbörande landsfiskal samt länsstyrelsen i Västerbottens län ha tillstyrkt

bifall till framställningen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 10 februari 1938 förklarat, att,

såvitt av föreliggande handlingar kunde bedömas, hinder mot beviljande av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

15

statsbidrag till företaget icke torde lia förelegat, om framställning därom

gjorts i tid. I så fall hade statsbidrag kunnat utgå till företaget med i runt

tal 10,850 kronor.

Motionären avser, att till företaget från statens avdikningsanslag anvisas

ett belopp av 10,850 kronor.

Utskottet vill erinra, att laga syneförrättning angående ifrågavarande företag

handlades under åren 1908—1914 och avslutades den 3 juni 1914. Tillstånd

från det allmännas sida till företagets utförande meddelades den 31 juli

1915 och företaget utfördes under åren 1916—1926. Vid nu angivna förhållanden

synes statsbidrag till företaget lia bort sökas under år 1915 eller mer

än 20 år tidigare än förevarande framställning. Såvitt handlingarna utvisa,

torde den beräknade båtnaden för företaget ha uppnåtts åtminstone för

flertalet intressenter.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser sig utskottet böra understryka, att

ändamålet med statens avdikningsanslag är att möjliggöra eller underlätta

tillkomsten av nya torrläggningsföretag. Med hänsyn härtill och till de

konsekvenser, ett bifall till framställningen torde medföra, anser sig utskottet

böra avstyrka motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 255 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 17.

Reservation

Utskottet.

av herr Gabrielsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.