Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för bekämpande av muloch klövsjuka.

1939-03-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för bekämpande av muloch klövsjuka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för

bekämpande av mul- och klövsjuka.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 22 av herr Bondeson m. fl. och II: 51 av herr Liedberg m. fl., lika

lydande, vari anhållits, att riksdagen i skrivelse till Konungen ville hemställa

om skyndsam utredning och förslag örn åtgärder i syfte att befordra arbetet

för att förhindra spridandet av mul- och klövsjukan och för att lindra följderna

av sjukdomen ävensom för att säkerställa djurägarna mot förluster,

som direkt eller indirekt föranledas av sjukdomen, bl. a. så att kostnaderna

för sådan desinfektion, som åvilar djurägare i samband med sjukdomen, gäldas

av statsmedel till den del, som de icke kunna täckas genom statsunderstödd

försäkring; samt

2) 1:32 av herr Löfvander m. fl. och 11:68 av herr Pettersson i Dahl

m. fl., lika lydande, vari hemställts, att riksdagen beslutar, att alla av det allmänna

vid nu pågående och kommande epizooti påbjudna desinfektionsåtgärder,

företagna för att bekämpa smittsam krealurssjukdom, måtte bekostas

av statsmedel samt att en allmän översyn av epizootilagen måtte komma

till stånd, varvid även ett förslag om obligatorisk försäkring mot smittsamma

kreaturssjukdomar måtte övervägas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande huvud författningar, som ligga till grund för bekämpandet av

mul- och klövsjukan, äro följande:

1. lagen den 12 april 1935 (nr 105) örn bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

(epizootilagen);

2. kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående

bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ändrad genom kungörelserna

nr 545 och 665/1938;

3. kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 536) angående skyddsområde vid utbrott

av mul- och klövsjuka m. m., ändrad genom kungörelsen nr 710/1938;

4. kungörelsen den 7 december 1929 (nr 371) med vissa föreskrifter rörande

inskränkningar i tillträde till ladugård, stall eller annat laun, där kreatur

eller foder förvaras.

Härjämte lia dels medicinalstyrelsen i cirkulär till veterinärerna och dels

länsstyrelserna genom länskungörelser meddelat åtskilliga föreskrifter i

ämnet.

Mul- och klövsjukan innefattas vidare i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr

389) örn allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag mot för
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 25 —26. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

luster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar, ändrad genom kungörelsen

nr 164/1932.

Redogörelse för mul- och klövsjukans utbredning under år 1938 t. o. m.

januari 1939, grundad på en promemoria i ämnet från medicinalstyrelsen.

Epizootien hade sitt ursprung i Frankrike och spred sig därifrån till Danmark

under försommaren 1938, först till Sönderjylland och så över till Själland.

Det första sjukdomsfallet i Sverige inträffade i maj 1938 i Skåne,

Borrby socken. Nästa fall rapporterades i augusti, ett i södra Skåne och ett

i trakten av Eslöv. Den 2 september upptäcktes sjukdomen ha angripit den

stora avelsdjursbesättningen å Klågerups gård i Hyby socken av Malmöhus

län. Härifrån tyckes farsoten under september och oktober ha spritt sig åt

flera håll, till ett 60 å 70-tal besättningar. I motsats till övriga smittade besättningar

blev Klågerupsbesättningen på grund av dess stora värde icke nedslaktad.

Sedan farsoten i oktober fått hastig och stor spridning på Själland,

inträffade närmare ett 30-tal fall i Hälsingborgstrakten. Före oktober månads

utgång hade farsoten angripit 25 besättningar i Kristianstads län och 8

i Hallands län. Redan i oktober undantogos 10 gårdar från nedslaktningen

på grund av besättningarnas storlek och avelsvärde. Under första hälften av

november hade sjukdomen fått så omfattande utbredning att medicinalstyrelsen

den 17 i samma månad övergav nedslaktningsmetoden och i stället

förordnade om allmän isolering av sjukdomsfallen i vissa delar av Malmöhus

och Kristianstads län. Samtidigt meddelade medicinalstyrelsen föreskrifter

örn att resande från Danmark till Malmö, Hälsingborg och Landskrona,

med hänsyn till faran för spridning av mul- och klövsjuka, skulle

omedelbart efter landstigningen underkasta sig vissa desinfektionsåtgärder.

Bekämpandet av farsoten inriktades därefter på att begränsa sjukdomsutbrotten

till omförmälda isoleringsområden av Malmöhus och Kristianstads

län. I detta syfte upprättades en riksspärrgräns, över vilken transport av

klövbärande djur och delar av sådana, hästar, fodermedel m. m. förbjöds

utan särskilt tillstånd. Denna gräns gick efter en linje, som följde Kristianstads

länsgräns mot Blekinge och Kronobergs län samt länsgränsen mot Halland

till sjön Lygnern, där gränslinjen drogs genom Fjärås socken till

Kattegatt.

Trots vidtagna försiktighetsågärder spred sig farsoten uppåt landet. Till

den 15 december hade sjukdomsutbrott rapporterats i samtliga landskap

inom Götaland och i Södermanland inom Svealand. Farsoten kulminerade

omkring den 10 december och har sedan dess varit stadd i en bestämd tillbakagång.

Inom samtliga landskap med undantag av Skåne har nedslaktningsförfarandet

tillgripits i alla fall förutom två i Hallands län och ett i Skaraborgs

län. Dessa undantag betingades av att det gällde stora besättningar och gårdar

med sådant läge att isolering ansågs möjlig.

Antalet på grund av mul- och klövsjuka isolerade kreatursbesättningar

intill den 15 februari 1939 utgjorde cirka 5,700, omfattande cirka 145,000

nötkreatur och cirka 132,000 svin. Vid utgången av januari 1939 hade därjämte

på statens bekostnad nedslaktats 888 besättningar med tillhopa 19,217

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

3

nötkreatur och 20,985 svin. Ersättningarna för dessa djur, sedan betalning

för användbart kött och hudar frånräknats, uppgingo till 10,281,379

kronor.

Till en början ersattes med statsmedel icke blott nedslaktade djur utan även

vidtagna desinfektionsåtgärder. I brev den 9 december 1938 förklarade emellertid

Kungl. Majit, att endast J/4 av desinfektionskoslnaderna författningsenligt

kunde bestridas av statsmedel, vadan djurägarna ha att själva vidkännas

återstoden av samma kostnader. Desinfektionskostnaderna ha beräknats

uppgå till 3 å 4 °/o av totalkostnaderna vid inlösen av nedslaktade djur och

till 18 å 20 kronor i medeltal per djur. Verkställd undersökning har givit

vid handen, att knappt 40 % av de djurägare, vilkas besättningar angripits

av mul- och klövsjukan, i förtid skyddat sig genom statsunderstödd försäkring

enligt 1926 års kungörelse och att de, som icke tagit sådan försäkring,

i regel äro de mindre besättningarnas ägare.

De verkningar, som mul- och klövsjukan medfört inom besättningarna

inom isoleringsområdet, kunna ännu icke helt överblickas, enär de flesta

framträda först en eller två månader efter sjukdomsutbrottet och sedan det

akuta stadiet övervunnits. Emellertid har medicinalstyrelsen undersökt förlusterna

inom 300 besättningar med sammanlagt 10,663 nötkreatur över två

års ålder. Inom dessa besättningar ha 178 djur dött och 312 måst slaktas

på grund av följdsjukdomar. Förlustprocenten är sålunda 4.6. Härtill komma

betydande förluster genom minskad mjölkproduktion. De skador, som

insjuknade djur mest drabbas av, äro hjärtlidande, liggsår samt led- och

juveråkommor. Sjukdomen medför en tydlig nedsättning av resistensen

mot andra infektioner, framförallt mot de vanligare varbildande bakterierna.

Vissa uppgifter rörande mul- och klövsjukan år 1938 t. o. m. januari 1939,

meddelade från medicinalstyrelsen.

Län

Nötkreatur

Svin

Antal ned- slaktade

besätt- ningar

Statens

ersättnings-

summa

Kronor

Total

antal

i länet

Antal

ned-

slaktade

Total

antal

i länet

Antal

ned-

slaktade

Södermanland...........

123,784

14

37,553

8

1

6,705

Östergötland............

183,268

142

69,625

52

4

64,590

Jönköping..............

162,493

146

64,281

39

12

48,105

Kronoberg..............

113,053

136

57,804

86

17

49,665 i

,

Kalmar ................

168,886

189

66,292

63

10

69,457

Gotland................

46,127

20

30,539

8

1

8,050

Blekinge................

57,151

128

32,478

75

10

84,073

Kristianstad ............

181,792

2,990

203,425

3,743

181

1,526,884

Malmöhus..............

248,432

10,442

242,796

12,318

413

5,788,622

Halland................

120,254

3,516

89,105

3,992

149

1,981,131

Göteborgs och Bohus ....

92,612

398

43,306

49

19

193,725

Älvsborg................

198,582

433

86,218

176

21

199,835

Skaraborg ..............

228,718

663

102,659

376

50

260,537

Summa

1,925,152

19,217

1,126,111

20,985

888

10,281,379

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

Vissa uppgifter om den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot muloch

klövsjuka, införskaffade från vederbörande försäkringsanstalter. Denna

försäkringsverksamhet omhänderhaves av försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar, Stockholm, skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening,

Malmö, Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening,

Lund, och Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag

(ömsesidigt), Vänersborg.

Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till försäkringsrörelsen dels

med belopp, motsvarande hälften av den del av utdebiteringsbeliovet mellan

30 och 60 öre för 100 kronors försäkringssumma, som återstår, sedan ränteavkastning,

säkerhetstillägg och reservfond disponerats i viss utsträckning,

och dels med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av det på liknande sätt

beräknade utdebiteringsbehovet utöver 60 öre.

Ar 1937 — det senaste år för vilket fullständiga uppgifter äro tillgängliga

•— uppgick antalet försäkrade djur till 102,165 nötkreatur och 67,715 svin

eller sammanlagt 169,880 djur. Till jämförelse antecknas från jordbruksräkningen

år 1932, att inom Göta- och Svealand redovisades 2,467,214

nötkreatur och 1,429,243 svin. Av dessa djur voro sålunda cirka 4 procent

nötkreatur och cirka 5 procent svin försäkrade. Försäkringssumman för de

år 1937 försäkrade djuren var 61,118,000 kronor, därav för mjölkförluster

23.283.000 kronor. Försäkringsanstalternas årsinkomster för 1937 utgjorde

129,080 kronor, därav 74,733 kronor premieavgifter, medan årsutgifterna

stannade vid 43,521 kronor, därav 3,698 kronor skadeersättningar. Försäkringsrörelsen

visade ett årsöverskott å 85,558 kronor. Vid årets sint voro

1.201.000 kronor fonderade. Premiesatserna utgjorde, för Malmöhus län 18

öre, för Kristianstads län 14 öre och för övriga län vanligen 10 öre, allt för

100 kronors försäkringssumma. Under 5-årsperioden 1933—1937 inflöto inkomster

å tillhopa 726,000 kronor, därav 518,000 kronor premieavgifter; utgifterna

stannade samtidigt vid 270,000 kronor, därav 29,000 kronor skadeersättningar.

Slutligen må meddelas, att försäkringsbeståndet ökades under

år 1938 till 1,261,076 djur, fördelade på 808,210 nötkreatur och 452,866

svin. Försäkringssumman för dessa djur utgjorde cirka 488 miljoner kronor.

Vid ingången av år 1939 beräknas försäkringsstocken lia på grund av

förhandstecknade försäkringar ökat till cirka 1.55 milj. djur, därav 1 milj.

nötkreatur och 0.55 milj. svin, motsvarande cirka 40 procent resp. 38 procent

av hela beståndet nötkreatur och svin i Göta- och Svealand. I Skåne torde

därmed i det närmaste samtliga djur vara försäkrade. Den totala försäkringssumman

beräknas samtidigt lia stigit till cirka 600 milj. kronor. Premiesatserna

lia höjts till 25 öre för Malmöhus län, 20 öre för Kristianstads

län och 20—10 öre för övriga län.

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har den 3 februari 1939

såsom sakkunniga att inom departementet verkställa utredning och avgiva

förslag rörande nya bestämmelser för bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar

samt för den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot

förluster till följd av sådana sjukdomar tillkallat landshövdingen E. A. Bes
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

5

kow, tillika ordförande, generaldirektören J. A. Höjer, professorn H. G. Magnusson,

hovrättsrådet B. A. Fallenius, t. f. byråchefen S. Jerion, sekreteraren

hos Malmöhus läns hushållningssällskap B. T. Lanke och lantbrukaren Hj.

Nilsson i Marielund.

Såsom direktiv för de sålunda tillkallade sakkunniga har departementschefen

anfört följande:

»De grundläggande bestämmelserna angående bekämpandet av de smittsamma

husdjurssjukdomarna äro upptagna i epizootilagen den 12 april 1935

(nr 105). I denna angivas, förutom de sjukdomar som falla under lagen, de

viktigaste allmänna åligganden, som i händelse av utbrott av sådan sjukdom

åvila djurägarna och veterinärerna samt länsstyrelse och medicinalstyrelsen,

vilka myndigheter närmast skola handhava kampen mot epizootierna. I lagen

upptagas ock de mera betydelsefulla befogenheter, som tillkomma djurägarna

och myndigheterna. I en särskild kungörelse den 12 april 1935 (nr

106) ha närmare föreskrifter angående bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar

meddelats. I denna lämnas de föreskrifter i ämnet, som ha

större allmängiltighet, varjämte i densamma upptagits de bestämmelser, som

reglera djurägarnas rätt till ersättning till följd av kostnader och förluster

i anledning av ifrågavarande sjukdomar. Vid lagstiftningens tillkomst förutsattes,

att de mera detaljerade föreskrifterna, vilka antingen vore av veterinärmedicinsk

art eller hade mera lokal betoning, skulle utfärdas av länsstyrelserna

efter samråd med medicinalstyrelsen.

Enligt de bestämmelser, som gälla beträffande djurägares rätt att erhålla ersättning,

skall han i ett flertal hänseenden utfå ersättning endast i den mån

han icke kunnat täcka sina kostnader eller förluster genom försäkring med

bidrag av statsmedel. De närmare bestämmelserna angående sådan försäkring

finnas upptagna i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr 389) örn allmänna

grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma

husdjurssjukdomar.

Under den nu pågående häftiga mul- och klövsjukeepizootien i södra och

mellersta Sverige lia vissa brister framträtt i fråga om de bestämmelser, som

gälla för sjukdomens motverkande samt för fördelningen av kostnaderna

för bekämpandet mellan staten oell djurägaren. Ett flertal framställningar

rörande ändring i sistberörda bestämmelser lia från skilda håll inkommit;

särskilt lia dessa framställningar gällt frågan vilkendera, staten eller djurägaren,

som bör bära kostnaderna för föreskrivna smittreningsåtgärder. Vissa

brister lia även kommit till synes i fråga örn organiserandet av sjukdomens

bekämpande.

Med hänsyn till de brister, som sålunda uppmärksammats, anser jag, att

en utredning bör komma till stånd i syfte att söka finna utvägar att skapa

en bättre ordning vid kampen mot nini- och klövsjukan. I sammanhang härmed

bör även, där så synes erforderligt, sättet för motverkande av övriga i

epizootilagen upptagna smittsamma husdjurssjukdomar upptagas till övervägande.

Erfarenheten under den nu pågående imil- och klövsjukeepizootien har visat,

att den dualism i ledningen av kampen mot sjukdomen, som den nuvarade

lagstiftningens bestämmelser föranleda, icke är lycklig. Under utredningen

bör därför övervägas huruvida icke bestämmelser böra meddelas,

som möjliggöra tillskapandet av eif särskilt organ, som vid svårare epizootier

såsom imil- och kleis sjuka kan träda i funktion för att övertaga ledningen av

kampen mot sjukdomen.

Vidare torde böra uppdragas de huvudsakliga riktlinjerna för bekämpandet

av sjukdomen. Härvid bör beaktas vilka åtgärder, som böra företagas till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

förhindrande av smittspridning. Undersökas bör, huruvida de nu tillämpade

reglerna rörande områdes och gårdars avspärrande samt beträffande inskränkning

i transporter av olika slag liro lämpligt utformade. Det torde

kunna ifrågasättas, om icke vissa förenklingar kunna ske. De under pågående

epizooti anordnade bevakningarna lia dragit väsentliga kostnader. Med

hänsyn härtill synes böra övervägas, i vad mån dylika bevakningar äro erforderliga

eller kunna förbilligas.

Under utredningsarbetet torde särskild uppmärksamhet böra ägnas frågan

om desinfektion. Kostnaderna för smittreningsåtgärderna lia i varje fäll

under epizootiens tidigare skede till följd av det sätt varpå åtgärderna genomförts

stigit till belopp, vilka icke stå i rimlig proportion till den uppnådda

effekten. Det bör därför undersökas i vad mån en förenkling och ett

förbilligande även av ifrågavarande åtgärder kunna ske utan att åtgärdernas

effektivitet eftersättes. Att dessa åtgärder icke nu organiserats rationellt torde

framgå därav att det inträffat, att t. ex. vid desinfektion av djurstallar dessas

väggar och tak underkastats en noggrann desinfektion genom besprutning

med kalk och andra smittreningsmedel, under det att andra utrymmen såsom

foderskullar, som stått i direkt förbindelse med stallarna och som dagligen

beträtts av djurskötarna, icke underkastats någon desinfektion utan att

likväl effekten ansetts därigenom ha förminskats.

Under den nu pågående epizootien synas brister lia förefunnits i fråga om

den materiel av olika slag som erfordrats i sammanhang med sjukdomens bekämpande.

Sålunda torde anordningarna för transport av djur till slakterierna

till en början icke lia varit tillfredsställande. Frågan örn på vad sätt anskaffandet

av sådan material lämpligen bör ske torde böra utredas. Härvid

bör övervägas, huruvida icke ett nedbringande av kostnaderna kan ske genom

en viss centralisering av anskaffningen. Då tillräcklig tillgång på serum är av

största betydelse för ifrågavarande sjukdoms bekämpande, bör förslag till

säkerställande av serumtillvcrkningen framläggas. Därjämte torde böra verkställas

utredning rörande på vad sätt lämpliga arbetskrafter, som erfordras

för t. ex. desinfektion och gravgrävning, därest nedslaktning bör ifrågakomma,

skola vid utbrott av epizooti bäst kunna anskaffas.

Vid utredningsarbetet bör även uppmärksammas frågan huruvida de i den

vanliga veterinärpraktiken arbetande veterinärerna med hänsyn till smittrisken

böra anlitas vid bekämpandet av mul- och klövsjukan. Vilka möjligheter,

som förefinnas att för denna uppgift anlita särskilda veterinärer, böra

undersökas och i den mån så kan ske plan uppskisseras för särskilda veterinärers

användande. Förslag bör jämväl utarbetas till de grunder, efter vilka

ersättning bör utgå till veterinärer och desinfektörer, som deltaga i kampen

mot epizootierna.

Även i andra än nu berörda hänseenden torde de gällande bestämmelserna

rörande epizootierna, sedda mot bakgrunden av nu vunnen erfarenhet på

ifrågavarande område, vara i behov av omarbetning och förtydligande. Där

så finnes vara förhållandet böra förslag givetvis framläggas. Under utredningen

bör tillika utarbetas förslag till de författningar och föreskrifter, som

i skilda hänseenden erfordras i anledning av de resultat, vartill utredningen

kommit.

Vad angår frågan örn ersättning till djurägare för skada och förlust till följd

av smittsamma husdjurssjukdomar intar den nuvarande lagstiftningen i stor

utsträckning den ståndpunkten, att endast i den mån försäkring i den statsunderstödda

försäkringsverksamheten icke kunnat erhållas staten skall träda

hjälpande emellan. Försäkringen är emellertid en helt frivillig åtgärd från

djurägarens sida, och djurägarna synas endast i förhållandevis ringa omfattning

ha begagnat denna möjlighet att skydda sig mot kostnader och förluster.

Till följd härav ha högst betydade ekonomiska krav kommit att ställas på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

7

jordbrukarna i de trakter, som hemsökts av epizootien, utan att dessa i regel

varit beredda att möta desamma. Under epizootiens fortgång har därför i den

allmänna diskussionen upptagits spörsmålet, huruvida icke en statsunderstödd

obligatorisk försäkring bör komma till stånd. Jag anser att denna fråga bör

göras till föremål för utredning. Med hänsyn till den belastning å jordbruket

som en dylik försäkring skulle innebära torde böra övervägas, i vad mån det

kan anses skäligt, att staten lämnar något större bidrag än nu är förhållandet

till försäkringsverksamheten. Vid nu förordade utredning bör undersökas, i

vilka delar av landet denna försäkringsform bör komma till användning.

Uppenbart är, att, därest densamma skall bliva effektiv, den icke kan begränsas

till endast de sydligare delarna, som först och häftigast utsättas för muloch

klövsjukans härjningar. Uppmärksamhet bör även ägnas frågan, vilka

kostnader och förluster, som böra täckas av försäkringen. De nu gällande föreskrifterna

angående djurägares rätt till ersättning för arbetskraft, som han

ställer till förfogande för bekämpandet av sjukdom, varom nu är fråga, synas

icke leda till tillfredsställande resultat och dessa föreskrifter torde därför böra

tagas under omprövning. Ur flera synpunkter kan det förefalla önskvärt, att

försäkringen omfattar all skada och förlust till följd av de smittsamma husdjurssjukdomarna.

Skulle detta av ekonomiska, försäkringstekniska eller

andra skäl icke anses lämpligt, bör förslag framläggas rörande den omfattning

i vilken staten bör deltaga i täckandet av dessa kostnader och förluster,

övervägas bör härvid, huruvida icke staten i så fall bör i större utsträckning

än nu gälda kostnaderna för smittreningsåtgärderna med hänsyn till att dessa

huvudsakligen ha till syfte förhindrande av sjukdomarnas vidare spridning

och sålunda icke för djurägare, vars djur redan drabbats av sjukdom, äro av

någon större betydelse. Kostnader för övriga åtgärder, som förekomma i samband

med bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar, synas mera vara

den enskilde djurägarens angelägenhet.

önskvärt är, att under utredningen jämväl utarbetas förslag till bestämmelser

rörande den omfattning, vari staten bör ersätta kostnader och förluster

till följd av ifrågavarande sjukdomar under den förutsättningen att statsunderstödd

obligatorisk försäkring icke kommer till stånd.

I samband med de nu omförmälda spörsmålen torde även böra till utredning

upptagas frågan om inrättande av en anstalt, där forskning rörande muloch

klövsjukan kan bedrivas. Med hänsyn till kostnaderna m. m. bör härvid

undersökas möjligheterna att i samarbete med t. ex. Danmark få en sådan

anstalt till stånd.»

Enligt vad utskottet erfarit lia de sakkuniga fått i uppdrag att skyndsamt

utreda, vilka belopp som av statsmedel i anledning av den nu pågående

mul- och klövsjukeepizootien guldits eller kunna beräknas på grund

av den omfattning epizootien hittills haft skola komma att gäldas för smiltreningsåtgärder

dels i de fall då nedslagning av kreatursbesättningarna

ägt runi och dels i de fall då besättningarna isolerats. Därjämte skall snarast

utredas, vilka kostnader statsverket åsamkats därigenom att under den

pågående epizootien utbetalningar för smittreningsåtgärder ägt rinn utöver

vad gällande författningar medgiva. De sakkunniga lia därefter att så

snart ske kan framlägga förslag till de åtgärder, som de sakkunniga i anledning

av denna utredning finna påkallade.

Den mul- och klövsjukeepizooti, sorn utbröt under sommaren 19118 och alltjämt

härjar i vårt land, bär förorsakat stora skador och förluster för såväl

djurägarna sorn slaten. Enligt de här ovan meddelade; uppgifterna hade

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

epizootien intill början av februari 1939 angripit tillhopa cirka 6,600 kreatursbesättningar,

omfattande 164,000 nötkreatur och 153,000 svin. Vid samma

tidpunkt uppgingo statens ersättningar för nedslaktade djur — cirka

19,000 nötkreatur och 21,000 svin — till omkring 10.3 miljoner kronor.

Dessutom hade staten åsamkats betydande utgifter för desinfektionsoch

isoleringsåtgärder. Härtill komma de stora förluster, som drabbat vederbörande

djurägare.

Den 3 februari 1939 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

tillkallat sakkunniga att inom departementet verkställa utredning och avgiva

förslag rörande nya bestämmelser för bekämpandet av smittsamma

husdjurssjukdomar samt för den statsunderstödda försäkringsverksamheten

mot förluster till följd av sådana sjukdomar.

I de föreliggande motionerna har påtalats, att under den pågående muloch

klövsjukeepizootien framträtt allvarliga brister ej blott i hithörande bestämmelser

utan ock i organiserandet av kampen mot sjukdomen.

Uppenbarligen är det av största vikt, att allt göres för att förhindra muloch

klövsjukans inträngande och spridande i landet och att därför ifrågakommande

åtgärder, nedslagning, isolering, desinfektion m. m., organiseras

och genomföras planmässigt. Sjukdomens skadeverkningar i form av djuröd!

mjölkförluster m. m. liksom kostnaderna för isolering och desinfektion

böra regleras med beaktande av både djurägarnas och det allmännas berättigade

intressen. Angeläget är ock, att försäkringsverksamhetens utformning

blir ändamålsenlig, vare sig försäkringen ordnas såsom frivillig eller obligatorisk.

Den numera igångsatta sakkunnigutredningen synes inbegripa såväl ovanberörda

som övriga i föreliggande motioner upptagna spörsmål. Detta gäller

även yrkandet i motionerna I: 32 och II: 68, att riksdagen måtte besluta,

att kostnaderna för de under pågående epizooti redan vidtagna desinfektionsåtgärderna

skola helt bestridas av statsmedel. De sakkunnigas förslag i denna

fråga torde vara att förvänta så skyndsamt att frågan kan prövas före innevarande

riksdags avslutande.

Under åberopande av det anförda finner utskottet icke anledning att nu

föreslå någon riksdagens åtgärd på grund av de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet får alltså hemställa,

dels att de likalydande motionerna 1:22 och 11:51 må

anses besvarade med vad utskottet här ovan anfört,

dels ock att de likalydande motionerna 1:32 och 11:68

ävenledes må anses besvarade med vad utskottet här ovan

anfört.

Stockholm den 3 mars 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

9

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Granath, Tjällgren, Alfred Andersson,

Gabrielsson, Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Gustafson i Vimmerby, Carlström, Casenberg, Ericsson i Sörsjön och Lundbom.

Reservationer

av herrar Sederholm och Casenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami.

Nr 25—26.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.