Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag örn vissa ändringar i skogsvårdslagen den 15 juni 1923

1939-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag örn vissa ändringar i skogsvårdslagen den 15 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1939 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag örn vissa ändringar i skogsvårdslagen den 15

juni 1923 (nr 212) m. m.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 3 mars 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 142, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen antaga

Kungl. Maj:ts förslag till

1. lag om vissa ändringar i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212);

2. lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 10 juni 1932 (nr 180)

om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

med flera områden; samt

3. förordning om upphävande av 5 § förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) örn skogsvårdsavgift.

Förslagen äro av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag om vissa ändringar i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212).

Härigenom förordnas, dels att 2 § 1 mom. skogsvårdslagen den 15 juni

19231 skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock

att i nämnda lag skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och

betecknad 2 a §:

2 §.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas:

1) skogar, som äro underkastade bestämmelserna i lagen örn vård av vissa

skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden;
1

Senaste lydelse av 2 § 1 moni.: punkt 1, se 1932:181; punkt 2, se 1938:298; punkterna

3-6, se 1937:151.

lii hang till riksdagens protokoll 19.19. 10 saini. Nr 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

2) skogar lydande---och Dalarna;

3) städernas skogar;

4) statens till — ---anslagna skogar;

5) skogar å--- — jord; samt

6) övriga här---nämnda förordning.

2 a §.

I avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro förenade

med äganderätt till fast egendom, vare åbo å kronohemman eller krononybygge

under stadgad åborätt likställd med ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Genom denna lag upphävas förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående

utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

med flera områden samt förordningen den 26 januari 1894 (nr 17)

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, såvitt dessa förordningar

äga tillämpning beträffande skogar å kronohemman och krononybyggen

under stadgad åborätt inom de sex norra länen.

Vid tillämpning av skogsvårdslagen å skogar tillhörande sistnämnda hemman

och nybyggen skall iakttagas:

1) Beträffande avverkning, som ägt rum före nya lagens ikraftträdande,

skola förut gällande bestämmelser lända till efterrättelse.

2) Genom nya lagen förringas ej giltigheten av utsyning och stämpling,

som verkställts före dess ikraftträdande; dock att avverkningen ej må i något

fall verkställas senare än fem år efter utsyningen. Ej heller inverkar nya

lagens ikraftträdande å giltigheten av tidigare meddelade tillstånd till avverkning

för skogsmarks uppodling eller föreskrifter, som avse överhållande

av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning. Överträdelse av

föreskrift, som nu sagts, bedömes efter äldre bestämmelser.

3) Vad skogsvårdslagen innehåller örn skyldighet att vidtaga åtgärder till

betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 10 § av lagen sägs,

gäller icke, där sådan skada uppkommit före nya lagens trädande i kraft.

4) Vad i förordningen den 18 juni 1915 är stadgat om befogenhet eller

skyldighet för befattningshavare vid skogsstaten att vidtaga eller föranstalta

om viss åtgärd, skall efter nya lagens ikraftträdande i fall, där sagda förordning

eller enligt densamma meddelat tillstånd eller föreskrift äger fortsatt giltighet,

i stället gälla om skogsvårdsstyrelsen samt, vad angår rätt att taga i

beslag virke, som skall anses förbrutet, jämväl örn hos denna anställd befattningshavare

med skoglig utbildning.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

3

»Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 10 juni 1932 (nr 180)

om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa

skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

2 §•

1 morn. Från tillämpning av denna lag undantagas:

1) skogar lydande---och Dalarna;

2) städernas skogar;

3) skogar å statens utarrenderade jordbruksdomäner och å ecklesiastika

boställen ävensom å fastigheter, som upplåtits under besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord;

samt

4) övriga här ovan ej nämnda skogar, varå förordningen den 26 januari

1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äger

tillämpning eller som avses i § 4 av nämnda förordning.

2 mom. Ligger skog, som i 1 mom. 3) eller 4) angives, i samfällighet med

skog, som lyder under denna lag, skall lagen äga tillämpning å det samfällda

skogsområdet i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Vid tillämpning av lagen den 10 juni 1932 å skogar tillhörande kronohemman

och krononybyggen under stadgad åborätt skall iakttagas:

1) Beträffande avverkning, som ägt rum före nya lagens ikraftträdande,

skola förut gällande bestämmelser lända till efterrättelse.

2) Genom nya lagen förringas ej giltigheten av utsyning och stämpling,

som verkställts före dess ikraftträdande; dock att avverkningen ej må i något

fall verkställas senare än fem år efter utsyningen. Ej heller inverkar

nya lagens ikraftträdande å giltigheten av tidigare meddelade tillstånd till

avverkning för skogsmarks uppodling eller föreskrifter, som avse överhällande

av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning, överträdelse

av föreskrift, som nu sagts, bedömes efter äldre bestämmelser.

3) Vad lagen den 10 juni 1932 innehåller om skyldighet att vidtaga åtgärder

till betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 16 § av

Senaste lydelse se 1938: 299.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

lagen sägs, gäller icke, där sådan skada uppkommit före nya lagens trädande

i kraft.

4) Vad i förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å

viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden är stadgat örn befogenhet eller skyldighet för befattningshavare

vid skogsstaten att vidtaga eller föranstalta om viss åtgärd, skall efter nya

lagens ikraftträdande i fall, där sagda förordning eller enligt densamma meddelat

tillstånd eller föreskrift äger fortsatt giltighet, i stället gälla om skogsvårdsstyrelsen

samt, vad angår rätt att taga i beslag virke, som skall anses

förbrutet, jämväl om hos denna anställd befattningshavare med skoglig utbildning.

»

»Förslag

till

Förordning om upphävande av 5 § förordningen den 11 oktober

1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 11 oktober 1912 örn skogsvårdsavgift1

skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1940.»

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas nedan, hänvisa till propositionerna.

I motion vid 1935 års riksdag (II: 166) hemställdes, att riksdagen måtte

besluta, att kronohemman och krononybyggen, som innehades med stadgad

åborätt inom de sex norra länen, måtte underkastas den inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden för skattehemman gällande

skogsvårdslagen. Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades,

hemställde, efter att hava införskaffat vissa yttranden i ämnet, i utlåtande

nr 69, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa skyndsam utredning angående

ny skogslagstiftning för kronohemman och krononybyggen under stadgad

åborätt samt för 1936 års riksdag framlägga de förslag, till vilka utredningen

kunde föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan (R. skr. nr 201).

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs jämte andra skogslagstiftningsfrågor

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1935 åt en utredningsman

och särskilda sakkunniga, vilka chefen för jordbruksdepartementet

1 Senaste lydelse se 1933: 82.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

5

skulle äga tillkalla. Med stöd av detta beslut tillkallades den 28 i samma

månad såsom utredningsman hovrättsrådet T. W. G. Sjöfors varjämte sedermera

särskilda sakkunniga utsågos. Den sålunda bildade utredningen

antog benämningen skogslagkommissionen. Sedan hovrättsrådet Sjöfors på

egen begäran den 14 september 1938 entledigats från uppdraget, upptogs

inom jordbruksdepartementet frågan om ny lagstiftning rörande kronohemman

och krononybyggen under stadgad åborätt i de sex norra länen

till övervägande. Efter det en promemoria rörande denna lagstiftningsfråga

utarbetats inom departementet, införskaffades yttranden och utredningar

från ett flertal myndigheter.

Sedan sagda yttranden och utredningar inkommit, har lagstiftningsfrågan

varit föremål för beredning inom justitie- och jordbruksdepartementen, varvid

utarbetats förslag till dels lag om vissa ändringar i skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212), dels lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 10

juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden, dels ock förordning om upphävande

av 5 § förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift.

Gällande bestämmelser rörande flertalet skogar, hörande till kronohemman

och krononybyggen med stadgad åborätt inom de sex nordligaste länen,

återfinnas i förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss

skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Denna förordning, som är ändrad genom förordningen den 14 juni

1929 (nr 172), Ilar numera betydelse allenast för nyssnämnda under stadgad

åborätt upplåtna kronoegendomar. 1915 års förordning är byggd på principerna

om uthålligt skogsbruk och utsyningstvång. Avverkning av barrträd

för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad fastighets

oundgängliga husbehov får icke bedrivas annat än efter utsyning och stämpling

av vederbörande skogsstatstjänsteman. Detsamma gäller lövträd ovan

odlingsgränsen. Utsyning skall verkställas i enlighet med upprättad avverkningsplan.

Sådan plan skall gälla för viss tid och upprättas på sådant

sätt, att skogsägarens ekonomiska intresse tillgodoses genom uthålligt skogsbruk

med iakttagande av skogsvårdens krav särskilt i fråga örn borttagande

av överårig eller skadad skog samt höjande i övrigt av skogens alstringsförmåga.

Område, där i följd av markens försumpning, brist på fröträd

eller andra omständigheter naturlig återväxt är väsentligt försvårad, skall i

avverkningsplanen behandlas för sig. Avverkningsplan upprättas i allmänhet

av vederbörande skogsstatstjänsteman på fastighetsägarens eller åbons

begäran men kan jämväl genom fastighetsägarens eller åbons egen försorg

upprättas av annan sakkunnig person än vederbörande skogsstatstjänsteman.

Utsyning skall verkställas för en tid av tre år; dock äger domänstyrelsen

medgiva utsyning därutöver för högst tre år. Förordningen innehåller

även vissa bestämmelser för tryggande av återväxten efter avverkning. I

detta avseende föreskrives, alt i protokoll över utsyningsförrättning skola

angivas de åtgärder flir skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

i avverkningsplanen eller eljest må hava föreskrivits såsom villkor eller

angivits såsom behövliga, samt den tid, inom vilken föreskrivna åtgärder

av dylikt slag skola vara vidtagna. Därjämte stadgas, att, därest vid utsyning

förrättningsmannen anser nödigt att vissa träd tillsvidare överhällas såsom

fröträd, föreskrift härom skall meddelas vid förrättningen samt att fröträden,

sedan desamma genom förrättningsmannens försorg försetts med tydligt

märke, icke må avverkas utan tillstånd av vederbörande skogsstatstjänsteman.

Förordningen saknar däremot bestämmelser, varigenom föreskrivna

återväxtåtgärder kunna framtvingas. Den enda påföljd, som kan förekomma

vid underlåtenhet från en avverkares sida att fullgöra meddelade föreskrifter

med avseende å återväxt och skogsvård, är en nedsättning i utsyningsbeloppet

vid kommande utsyningar. — I övrigt innehåller förordningen vissa stadganden

örn skogsmarks uppodling till åker eller äng m. m. ävensom föreskrifter

om fullföljd av talan, örn överträdelse av förordningens bestämmelser

samt örn lapparnas rätt till bete.

Handhavandet av 1915 års förordning ankommer i huvudsak å jägmästarna

i de revir, där de under lagen lydande skogarna äro belägna, samt dem

underlydande skogsstatspersonal. Inseende över jägmästarnas förvaltning i

förevarande avseende utövas av vederbörande Överjägmästare och domänstyrelsen.

Vissa skogar tillhörande kronohemman och krononybyggen under stadgad

åborätt inom lappmarkerna äro emellertid underkastade lagen den 10

juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden. De skogar som äro underkastade

denna lag äro sådana, å vilka förut lagen den 5 juni 1909 (nr 51

s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden varit tillämplig.

Enligt från domänstyrelsen inhämtade uppgifter uppgå skogarna å ifrågavarande

hemman och nybyggen i de fyra nordligaste länen, i fråga örn

vilka 1915 års förordning alltjämt gäller, till en areal av 170,653 hektar,

därav 79,876 hektar produktiv skogsmark. Inom Kopparbergs och Gävleborgs

län finnas numera icke några skogar av ifrågavarande slag. Antalet

.skogar utgör 571.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom framgår av vad förut anförts har frågan angående ny lagstiftning

rörande vården av skogarna å kronohemman och krononybyggen under stadgad

åborätt sedan länge stått på dagordningen. Såvitt angår de av dessa

skogar, som äro belägna inom de sex norra länen och lyda under 1915 års

förordning, har förslag till lagstiftning i ämnet framlagts av 1927 års skogssakkunniga

för lappmarken. Anledningen till att detta förslag icke föranledde

lagstiftning var önskemålet att samtidigt genomföra ny lagstiftning

för samtliga skogar å fastigheter av ifrågavarande natur. Innan denna lagstiftning

kunde genomföras ansågs emellertid erforderligt att verkställa utredningar

rörande antalet och omfattningen ävensom angående vissa skogliga

förhållanden beträffande dessa skogar. Enighet torde däremot råda rörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

7

den tillämnade lagstiftningens innehåll såvitt angår vården av skogarna å

kronohemman och krononybygge!! under stadgad åborätt i de sex norra

länen. Det torde sålunda vara mest ändamålsenligt, att de regler, som i allmänhet

gälla beträffande skogsvården för enskilda skogar i de trakter, varest

nyssnämnda skogar äro belägna, även gälla för dem. Härigenom torde skogsvården

på bästa sätt tillgodoses, varjämte större enhetlighet på skogsvårdslagstiftningens

område vinnes. Ur administrativ synpunkt torde det vara

önskvärt, att domänstyrelsen befrias från befattningen med ifrågavarande

skogar, av vilka staten icke har någon direkt intäkt. De farhågor, som på

vissa håll yppats för att missbruk från innehavarens sida skall bli följden

av en större frihet i fråga örn avverkningsrätten, kan jag icke dela. De

synpunkter, som i detta hänseende framfördes i samband med upphävandet

av den förut gällande särlagstiftningen rörande vården av husbehovsskogarna

och dessas införande under 1932 års lappmarkslag, torde även såvitt

angår nu ifrågavarande skogar äga sin giltighet. Det torde alltså kunna

förväntas, att skogsvårdsstyrelserna tillse, att missbruk av avverkningsrätten

förhindras. I likhet med vad jag uttalade vid tillstyrkandet av husbehovslagens

upphävande vill jag även nu understryka vikten av att den möjlighet

till ett snabbare uttag av skogen, som de nu ifrågasatta bestämmelserna

komma att medgiva, begagnas med försiktighet. Det är att märka, att genom

antagandet av berörda lagstiftning angående husbehovsskogarna, varigenom

jämväl skogar å vissa kronohemman och krononybyggen under stadgad

åborätt i de nordligaste länen underkastats de för enskilda skogar i allmänhet

gällande bestämmelserna, statsmakterna i princip måste anses lia tagit ställning

till frågan angående vilka regler, som böra gälla för vården av de skogar,

varom nu är fråga. Att sedan så skett längre bibehålla gällande mindre

lämpliga skogsvårdslagstiftning för övriga i samma län belägna skogar av nu

ifrågavarande slag anser jag icke ändmålsenligt. Den utredning som igångsatts

rörande skogar hörande till kronohemman och kronolägenheter i landet

i övrigt torde icke, med hänsyn till planläggningen av det pågående utredningsarbetet

rörande skogslagstiftningsfrågor, kunna förväntas bliva färdig

på ännu några år. På grund av det anförda och med hänsyn därtill att bland

innehavarna av skogar å kronohemman och krononybyggen under stadgad

åborätt i de norra länen en allmän önskan synes föreligga att lagstiftningsfrågan

för dessa skogar snarast löses anser jag, alt vidare uppskov härmed

icke bör äga rum och förordar därför, att förslag i ämnet förelägges inne

varande års riksdag.

Vad angår formen för lagstiftningen för skogarna å kronohemman och

krononybyggen i de sex norra länen, i fråga om vilka 1915 års förordning

gäller, torde dessa skogar lämpligen böra införas under skogsvårdslagen och

1932 års lappmarkslag alltefter deras belägenhet i trakter där den ena eller

andra lagen gäller. Lagstiftningen torde sålunda böra innebära ett upphävande

av 1915 års förordning i vad densamma alltjämt äger tillämplighet, samt de

i 2 § 1 mom. 1) skogsvårdslagen och 2 § 1 mom. 2) 1932 års lappmarkslag

upptagna stadgandena, varigenom skogar å kronohemman och krononybyg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

gen under stadgad åborätt, lydande under sagda förordning, skola vara undantagna

från nämnda lagars tillämpning. I samband härmed torde vissa ändringar

av redaktionell natur böra vidtagas i 2 § av 1932 års lappmarkslag

samt i 2 § 1 mom. 1) skogsvårdslagen. I anledning av ändringarna i nämnda

lagar torde emellertid tillika uttrycklig bestämmelse böra meddelas, att 1894

års skogsordning upphäves, såvitt densamma avser skogar å kronohemman

och krono nybyggen under stadgad åborätt i sex norra länen. Härigenom avses

icke att göra någon ändring i åbons rätt ifråga om skogen. Särskilt stadgande

härom torde emellertid numera icke vara erforderligt.

I sammanhang med införandet under skogsvårdslagen av nu ifrågavarande

skogar torde i likhet med vad som skedde vid införandet under 1932 års

lappmarkslag av husbehovsskogar till hemman eller nybyggen av nu förevarande

natur i skogsvårdslagen böra införas en föreskrift att i avseende å

rättigheter och skyldigheter, som enligt skogsvårdslagen äro förenade med

äganderätt till fast egendom, åbo å kronohemman eller krononybygge under

stadgad åborätt skall vara likställd med ägare. Stadgandet torde lämpligen

kunna upptagas efter 2 § såsom en särskild paragraf, betecknad 2 a §.

Upptagandet av detta stadgande i skogsvårdslagen torde icke behöva föranleda

någon ändring i kapitelrubriken.

De nu förordade förändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari

1940.

Vid införandet under skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag av

nu ifrågavarande skogar torde följande övergångsbestämmelser böra upptagas.

1) Av allmänna regler torde följa, att i fråga örn avverkningar, som verkställts

å berörda skogar före den nya lagens trädande i kraft, de nuvarande

bestämmelserna böra gälla. Denna grundsats innebär å ena sidan, att någon

skyldighet att vidtaga åtgärder till återväxtens betryggande efter sådan

avverkning icke förefinnes. Å andra sidan följer därav, att, örn överträdelse

av sistnämnda bestämmelser vid avverkningen ägt rum, överträdelsen skall

straffas enligt samma bestämmelser även efter nya lagens ikraftträdande.

2) Äro utsyning och stämpling, som verkställts enligt 1915 års förordning

gällande vid nya lagens ikraftträdande, torde utsyningens och stämplingens

giltighet ej genom nya lagen böra rubbas. Detsamma torde ock böra gälla

i fråga örn tillstånd till avverkning för skogsmarks uppodling samt föreskrifter

örn överhållande av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning,

som lämnats enligt 1915 års förordning.

Överträdas eller eftersättas föreskrifter, som meddelats enligt 1915 års förordning,

bör denna tillämpas.

Jämlikt 19 § skogsvårdslagen jämförd nied 7 § 2 mom. samma lag samt

enligt 9 § 3 mom. lappmarkslagen må giltighetstiden för avverkningstillstånd,

sorn enligt nämnda lagar meddelas, bestämmas till högst fem år. I anslutning

härtill torde böra föreskrivas, att avverkning på grund av utsyning,

som verkställts enligt 1915 års förordning och gäller vid nya lagens ikraftträdande,

ej må utföras senare än fem år efter utsyningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

9

3) Därest skada, som omförmäles i 10 § skogsvårdslagen eller 16 § lappmarkslagen,

uppkommit å nu ifrågavarande skog före nya lagens ikraftträdande,

torde enligt allmänna regler vad i skogsvårdslagen eller lappmarkslagen

stadgas örn skyldighet att efter skadan vidtaga åtgärder för återväxtens

betryggande ej böra vinna tillämpning.

4) En del av de bestämmelser i 1915 års förordning, som enligt vad förut

nämnts böra förlänas fortsatt giltighet efter nya lagens ikraftträdande, förutsätta

vidtagande av vissa åtgärder av skogsstatstjänsteman eller annan

befattningshavare vid skogsstaten. Därjämte förutsättes i förordningen, att

vid utförande av odlingsföretag, vartill tillstånd enligt lagen meddelats, vissa

åtgärder skola utföras av skogsstatstjänsteman eller genom dennes försorg.

Nu angivna åtgärder torde, sedan den nya lagen trätt i kraft och uppsikten

över de skogar varom nu är fråga övertagits av vederbörande skogsvårdsstyrelser,

lämpligen böra ankomma å dem. Vad angår beslagtagande av virke,

som kan dömas förbrutet, synes dock befogenhet att vidtaga sådan åtgärd

böra tillkomma jämväl hos skogsvårdsstyrelserna anställda befattningshavare

med skoglig utbildning.

Enligt 5 § i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

skall sådan avgift icke erläggas för virke, som avverkats å kronohemman och

krononybyggen, beträffande vilka 1915 års förordning äger tillämpning.

Denna bestämmelse torde böra upphävas i samband med att ifrågavarande

skogar införas under respektive skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag

och ställas under vederbörande skogsvårdsstyrelses tillsyn.

Att ett genomförande av den nu förordade lagstiftningen kommer att medföra

behov av ökade anslag till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och

Norrbottens län torde vara uppenbart. Med hänsyn till att den nya lagstiftningen

icke är avsedd att träda i kraft förrän den 1 januari 1940, och då

det i riksstaten upptagna anslaget till skogsvårdens befrämjande avser medelsåtgången

under det kalenderår, vars senare hälft ingår i det budgetår,

för vilket medel anvisas, inträder behovet av ökade anslag först budgetåret

1940/41. Till följd härav lärer anslagsfrågan icke nu böra upptagas till avgörande.

De av skogsvårdsstyrelserna verkställda beräkningarna torde

emellertid kunna godtagas såsom ägnade att giva en i huvudsak riktig föreställning

angående de ökade anslag till skogsvårdsstyrelserna, som bliva av

behovet påkallade. Möjligen torde någon jämkning nedåt av de ifrågasatta

beloppen befinnas genomförbar. Någon indragning av personal vid domänverket

synes icke kunna ske i samband med den ändrade lagstiftningen

rörande ifrågavarande skogar. För närvarande anvisas å riksstaten årligen

medel såsom ersättning till statens domäners fond för utgifter för tillsyn å

kronohemmans skogar. I 1939 års statsverksproposition har under punkt

180 i nionde huvudtiteln för ändamålet äskats 18,400 kronor. Efter den nu

föreslagna lagstiftningens genomförande torde anslaget för berörda ändamål

kunna väsentligt nedsättas.»

Lagrådet bar lämnat lagförslagen utan erinran.

bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Xr 34

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 34.

Utskottet.

Deri föreslagna lagstiftningen avser införande av ändrade bestämmelser

rörande skogsvården för de skogar å kronohemman och krononybyggen under

stadgad åborätt i de sex norra länen, i fråga örn vilka nu tillämpas 1915 års

förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden. Detta utgör en fortsättning på det

arbete, som under senare år bedrivits i syfte att sammanföra bestämmelserna

rörande vården av landets skogar under de mera allmänt gällande skogslagarna.

Såsom departementschefen anfört torde det vara mest ändamålsenligt,

att de regler, som i allmänhet gälla beträffande skogsvården och skogshushållningen

för enskilda skogar i de landsdelar, varest nyssnämnda skogar

äro belägna, vinna tillämpning även på dem. Någon ändring i åbons rätt i

fråga om skogen avses icke. Utskottet finner sålunda det föreliggande förslaget

att införa ifrågavarande skogar under skogsvårdslagen och 1932 års

lappmarkslag alltefter deras belägenhet i trakter, där den ena eller den andra

lagen gäller, vara välbetänkt.

Under åberopande av det anförda och då de särskilda bestämmelserna i

författningsförslagen icke heller föranleda någon Utskottets erinran, hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 21 mars 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Granath, Alfred Andersson, Mannerskantz,

Lindbärg, Anderberg, Bror Nilsson och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hilding och Persson i

Grytterud.

397543. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:182 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar om anslag till kapitalinveste s. 6 i texten