Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner.
1939-04-20 · 59 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 53 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1939:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den
lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet
väckta motioner.
I en till riksdagen den 3 februari 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 109, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna, att den fasta lantbruksundervisningen må ordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna riktlinjer,
dels medgiva, att Kungl. Majit finge utfärda i anledning av omorganisationen
erforderliga författningar,
dels ock till Bidrag till byggnadsarbeten vid lantmanna- och lanthushållsskolor
under nionde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner nämligen
1) I: 238 av herr Wahlmark, vari hemställts, att riksdagen ville besluta,
att statligt byggnadsbidrag i enlighet med i propositionen nr 109 angivna
grunder må utgå jämväl till lantmanna- och lanthushållsskolor, som under
senare år nybyggts och uppfylla de i sagda proposition uppställda krav;
2) I: 239 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att det vid några av rikets
lantmannaskolor, förslagsvis fem, skall anordnas kurser, lämpade för inträdessökande,
vilka genomgått folkhögskola eller förvärvat annan därmed
jämförlig utbildning;
3) I: 240 av herr Larsson, Sam, m. fl. och lii 367 av herr Carlström m. fl.,
likalydande, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 109 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
rörande kortare kurser vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna,
speciellt avpassade för det mindre jordbrukets behov, samt örn framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen må föranleda;
4) 1:241 av herr Persson, Ivar, m. fl. och 11:368 av herr Pettersson i
Dahl m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen ville besluta i enlighet
med vad i motionerna anförts, samt
Biliana till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 51.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
5) II: 369 av herr Barnekow, vari hemställts, att lantmannaskolas styrelse
måtte äga utse föreståndare och lärare bland de sökande, som av lantbruksstyrelsen
förklaras kompetenta.
Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.
Den lägre lantbruksundervisningens reformering har sedan länge stått
på dagordningen. Den 1 juni 1928 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet
åtta utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av
förslag rörande lämpligaste sättet att ordna den lägre lantbruksundervisningen.
Den 30 april 1930 avgåvo utredningsmännen betänkande med förslag
i ämnet (stat. off. utr. 1930: 9). över förslaget inhämtades yttranden från
ett stort antal myndigheter och korporationer. Förslaget har emellertid icke
lett till någon mera genomgripande ändring i berörda undervisningsverksamhet.
Sedermera bemyndigade Kungl. Maj:t den 13 mars 1936 chefen för jordbruksdepartementet
att verkställa ny utredning i frågan. Med stöd härav
tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom utredningsmän
professorn Th. V. E. Björkman, tillika ordförande, ledamöterna av
riksdagens andra kammare, hemmansägarna J. E. Andersson i Ovanmyra och
K. Hj. Gustafson i Dädesjö, rektorn G. B. Eliasson i Svalöv, sekreteraren i
Västerbottens läns hushållningssällskap E. A. Granström i Umeå, länsjägmästaren
A. E. Nyblom i Västerås, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor
I. Osvald i Brogård samt byråchefen i lantbruksstyrelsen
O. A. Petterson. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1936 års
lantbruksundervisningskommitté, hava den 6 oktober 1937 avgivit betänkande
med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande
(stat. off. utr. 1937:33). över förslaget hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen
jämte styrelserna för samtliga lantbruks-, lantmanna- och
lanthushållsskolor samt samtliga förvaltningsutskott hos hushållningssällskapen
i riket, statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, skolöverstyrelsen
jämte vissa styrelser för folkhögskolor, lantbruksakademien, lant
brukshögskolan jämte högskolans lärarråd, flertalet landstings förvaltningsutskott,
centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund jämte skogsvårdsstyrelserna
i riket, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, fackskolans för huslig
ekonomi lanthushållningsseminarium, Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium,
Fredrika Bremerförbundet, riksförbundet landsbygdens
folk, Sveriges lantbrukslärareförbund, Sveriges agronomförbund,
svenska lantmannaskolornas lärarförening, svenska lanthushållsskolornas
förening, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen, svenska lanthushållslärarinneföreningen,
Östergötlands lantmannaskoleförening och svenska
landsbygdens studieförbund. Därjämte lia vissa framställningar hos Kungl.
Maj:t gjorts i ärendet. Frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande
har därefter varit föremål för ytterligare beredning inom jordbruksdepartementet,
varvid det föreliggande förslaget i ämnet utarbetats.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
3
Nuvarande organisation.
För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i huvudsak
tre skilda skoltyper, nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Lantbruksskolorna och lantmannaskolorna avse huvudsakligen
utbildning av landsbygdens manliga ungdom, under det att vid lanthushållsskolorna
utbildas den kvinnliga landsbygdsungdomen.
För närvarande upprätthållas 10 lantbruksskolor i södra och mellersta
Sverige samt 2 i Norrland.
Gällande bestämmelser rörande lantbruksskolorna i Norrland finnas upptagna
i reglemente för dessa skolor den 19 oktober 1911 (nr 118) med däri
genom kungörelser 852/1919, 748/1920, 110/1925 och 26/1926 gjorda ändringar.
Bestämmelserna rörande lantbruksskolorna i övriga delar av landet
äro upptagna i reglemente den 29 januari 1926 (nr 26).
Lantbruksskolorna i Norrland omfatta två kurser, nämligen en teoretisk - praktisk helårskurs och en teoretisk vinterkurs. Lantbruksskolorna för
södra och mellersta Sverige omfatta ävenledes två kurser, nämligen en tvåårig,
närmast för utbildande av lantbruksförman avsedd kurs, samt en ettårig,
för beredande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning åt unga
lantmän avsedd kurs. De norrländska lantbruksskolorna hava till syfte att
meddela utbildning åt blivande brukare av inom denna landsdel allmänt förekommande
mindre och medelstora jordbruk.
För vinnande av inträde i skolan fordras att hava fyllt 18 år, äga kunskaper
i svenska och räkning ungefärligen motsvarande vad som inhämtas i
folkskolan samt hava under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete.
Enligt gällande reglemente skall vid lantbruksskola i södra och mellersta
Sverige finnas en föreståndare, en förste lärare och en andre lärare samt
biträdande lärare i mån av behov. Vid skola i Norrland fordras utom föreståndare
endast en ordinarie lärare. Såsom behörighetsvillkor för att antagas
till föreståndare gäller att hava avlagt avgångsexamen från lantbruksinstitut
samt erhållit kompetensförklaring av lantbruksstyrelsen. Därjämte
fordras även väl vitsordad praktik i jordbruk.
Enligt gällande reglemente för skolorna i Norrland skall skolornas styrelse
bestå av ordföranden, vilken utses av lantbruksstyrelsen, samt tre ledamöter,
vilka utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, varjämte skolans
föreståndare skall vara självskriven ledamot av styrelsen. Enligt reglementet
för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige utses styrelsen på samma
sätt, därest ej av Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmes.
Såsom styrelse för vardera av lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp
tjänstgör styrelsen för vederbörande högskola och institut jämte lantbruksskolans
föreståndare.
För närvarande beviljas vissa statsunderstöd till ifrågavarande skolor.
Statsbidragen uppgå till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige till
11,500 kronor årligen för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
kronor. Därjämte gäldas av statsmedel kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg
samt provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom
vissa bidrag till vikariatsersättningar.
Lantmannaskolor finnas av två typer, benämnda litt. A och litt. B, med
olika omfattning av undervisningen samt olika fordringar i fråga örn elevernas
kunskaper vid inträdet i skolan.
Under läsåret 1937—1938 ha varit i verksamhet 41 lantmannaskolor.
Gällande bestämmelser rörande lantmannaskolorna äro upptagna i reglemente
den 5 december 1919 (nr 856) med däri genom kungörelserna nr 875/
1920, 113/1925 och 169/1928 gjorda ändringar.
Vid lantmannaskolorna skall anordnas en s. k. huvudkurs, som skall pågå
under minst 125 arbetsdagar. Jämte huvudkurs kan vid lantmannaskola
under läsåret anordnas en andra årskurs, likaledes om minst 125 arbetsdagar,
eller längre kurs å minst 215 arbetsdagar eller fortsättningskurs om
minst 95 arbetsdagar.
I gällande reglemente för lantmannaskolorna finnas närmare angivna de
ämnen, vari undervisning skall meddelas i de skilda kurserna. Undervisningen
i lantmannaskola av litt. B-typen, såvitt angår huvudkurs eller andra
årskurs, är i viss utsträckning begränsad i förhållande till undervisningen i
motsvarande kurser i skola av litt. A-typen. Detta sammanhänger därmed,
att av eleverna vid skola av litt. A-typen fordras större kunskapsmått än
i fråga örn eleverna vid litt. B-typen. För inträde i skola av den senare typen
fordras av eleverna i huvudsak endast det kunskapsmått, som kan förvärvas
i folkskola. För vinnande av inträde i lantmannaskola fordras vidare ett
års förpraktik. Inträdesåldern är fastställd till 18 år.
Enligt gällande reglemente skall vid lantmannaskola finnas anställd en föreståndare
samt minst en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hålles,
minst två fast anställda lärare. Vid skola, som är förenad med folkhögskola
och har med denna gemensam föreståndare, vilkens huvudsakliga tjänstgöring
är förlagd till folkhögskola, skall utöver angivna antal finnas ytterligare
en fast anställd lärare. Därjämte skola vid behov anställas flera lärare.
Styrelse för lantmannaskola skall enligt gällande reglemente utgöras av
minst 5 personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans
föreståndare, övriga ledamöter skola utses på det sätt och för den tid, som
av Kungl. Majit för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till
skolan första gången beviljas.
Understöd till lantmannaskolorna utgår enligt kungörelse den 5 december
1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till
parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med
erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen
stadgade regler. Jämte detta ordinarie understöd ha på senare tid av
riksdagen anvisats anslag till ökat understöd (nr 366/1935).
Utöver vad nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg
enligt kungörelse nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring
enligt kungörelsen nr 240/1936.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
5
Lantmannaskola skall såsom regel vara försedd med lämpligt skoljordbruk.
Lantbruksstyrelsen kan dock under vissa förutsättningar medgiva
befrielse från skyldigheten att hava skoljordbruk.
Lanthushållsskolorna hava till uppgift att bibringa den kvinnliga ungdomen
på landsbygden de fackkunskaper, som äro behövliga för att kunna
sköta ett lanthushåll.
Under läsåret 1937—38 hava 40 lanthushållsskolor varit i verksamhet.
Gällande bestämmelser rörande dessa skolor finnas upptagna i det den 12
december 1919 (nr 853) för dem utfärdade reglementet med däri genom
kungörelserna nr 750/1920 och 112/1925 gjorda ändringar.
Undervisningen vid lanthushållsskolorna meddelas antingen vid en kortare
kurs om minst 105 arbetsdagar eller ock vid en längre kurs om minst 165
arbetsdagar.
För inträde i ifrågavarande skolor fordras icke andra förkunskaper än
dem, som kunna inhämtas i folkskolan. Därjämte fordras att under minst
ett år allvarligt hava deltagit i de i ett lantmannahem förekommande göromål.
Inträdesåldern är bestämd till 16 år.
Enligt gällande reglemente för lanthushållsskola skola finnas en föreståndarinna
samt minst en lärarinna med full tjänstgöring. Skulle föreståndarinnan
ej bestrida full tjänstgöring, skall dessutom finnas anställd en extra
lärarinna.
I de fall, då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola
eller lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler
och lärare, kan efter överenskommelse mellan skolornas styrelser folkhögskolans
eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl för
lanthushållsskolan.
Enligt gällande reglemente skall skolans styrelse utgöras av minst fem
personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna.
övriga ledamöter, av vilka minst två skola vara i orten bosatta
kvinnor, skola utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t
för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till skolan första
gången beviljas.
I fråga om understöd och bidrag till lanthushållsskolorna av statsmedel
gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.
Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr 854/1919,
476/1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med budgetåret
1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid lanthushållsskola,
där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300 dagar.
överinseendet över den lägre lantbruksundervisningcn utövas av lantbruksstyrelsen
och där närmast av byråchefen å undervisningsbyrån, vilken
skall vara inspektör över nämnda undervisning. Emellertid Ilar därjämte
särskild inspektris förordnats för övervakande av undervisningen vid
lanthushållsskolorna.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Huvuddragen av Kungl. Maj:ts förslag.
I propositionen har den föreliggande frågan behandlats under följande
huvudavdelningar:
1. Allmän motivering till förslaget.
2. Förslaget rörande lantmannaskolorna.
3. Förslaget rörande lantbruksskolorna.
4. Förslaget rörande lanthushållsskolorna.
5. Praktisk elevutbildning.
6. Specialkurs i skogshushållning.
7. Överinseendet över lantbruksundervisningsanstalterna.
8. Förslag rörande vissa organisatoriska frågor.
9. Lärarnas utbildning.
10. Lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.
11. Grunder för årligt statsunderstöd.
12. Statsbidrag för nybyggnader.
13. Statslån för anskaffande av elev jordbruk.
14. Stipendier åt behövande elever.
15. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor m. m.
Kungl. Maj:ts förslag till omorganisation av lantbruksundervisningen vid
ifrågavarande skolor innebär i huvudsak följande.
De tre nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna, lantmanna-, lantbruks-
och lanthushållsskolorna, skola bibehållas. Skolorna böra i viss utsträckning
kunna efter frivillig överenskommelse närmare anknytas till hushållningssällskapen.
Den gemenskap, som för närvarande i icke ringa utsträckning
förefinnes mellan ifrågavarande skolor och folkhögskolorna, bör
upphöra i den mån Kungl. Majit icke medger, att densamma alltjämt må bibehållas.
I fråga om lantmannaskolorna har föreslagits, att den nuvarande
uppdelningen i skolor av två särskilda typer — litt. A och litt. B — bör
upphöra. Huvudkurserna vid lantmannaskolorna anses böra vara följande
nämligen en vinterkurs örn minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs om
minst 110 dagar, en längre kurs örn minst 230 dagar samt en helårskurs.
Därjämte skola kunna anordnas andra kurser. I fråga om undervisningen
avses en utvidgad undervisning i lantbruksekonomi och skogshushållning.
Undervisningen i svenska språket, räkning och geometri bör få den omfattning
att eleverna kunna följa undervisningen i fackämnena. Fortsättningskursen,
som skall innefatta såväl teoretisk som praktisk undervisning, skall
åsyfta att vidga och fördjupa den teoretiska undervisning, som meddelats
under vinterkursen. Vid den längre kursen skall undervisningen omfatta
vad för vinterkursen föreskrivits samt därutöver avse fördjupning och
utvidgning av elevernas kunskaper. Helårskursen skall i likhet med fortsättningskursen
omfatta såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den
Jordbruksutskottets utlåtande Nr,51.
7
teoretiska undervisningen skall motsvara i huvudsak den som meddelas vid
vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna övas i de
vid skoljordbruket förekommande lantmannagöromålen. Särskilt skall iakttagas,
att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som utbilda elevernas
arbetsfärdighet och förmåga att bedöma och planlägga olika arbeten,
samt att eleverna övas att rätt använda tekniska hjälpmedel, som böra förekomma
vid ett rationellt skött jordbruk.
I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen har föreskrivits,
att lantmannaskola i regel skall vara försedd med ett med hänsyn till
bygdens förhållanden och skolans ändamål lämpligt jordbruk. Kungl. Majit
må dock medgiva befrielse härifrån.
I likhet med vad för närvarande är fallet föreslås att vid lantbruksskolorna
skola finnas två huvudkurser, en ettårig och en tvåårig. Vid
lantbruksskolorna skall meddelas såväl teoretisk som praktisk undervisning.
Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för lantmannaskolans
vinterkurs föreskrivits, därvid dock särskilt avseende skall fästas å
förhållandena vid det större jordbruket. För tillgodoseende av den teoretiska
utbildningen skola under kursen minst 135 dagar ägnas åt lektioner med därtill
hörande övningar och demonstrationer. Vid lantbruksskola skall synnerlig
uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet
samt utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten.
För ändamålet skola eleverna övas i alla förekommande lantmannagöromål.
Härvid skall särskilt iakttagas, att undervisande handledning lämnas
vid arbeten, som sådant fordra, samt att varje elev övas att rätt använda
de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött större
jordbruk.
Den praktiska undervisningen skall enligt förslaget ordnas så, att varje
elev lämnas tillfälle att genom särskilt anordnade turer i husdjursstallarna
erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad husdjursskötsel
samt dels genom att turvis tjänstgöra såsom arbetsförman öva
sig att fördela och tillse olika arbeten, dels under tjänstgöring å magasin
eller i förrådsrum grundligt inlära där förekommande göromål och dels
i samband med sagda arbeten öva sig i förandet av dagsverkslistor och journaler.
Lantbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål
lämplig jordbruksegendom, vilken såsom skoljordbruk skall stå i undervisningens
tjänst och i erforderlig utsträckning utnyttjas för utbildning av
eleverna i praktiska lantbruksarbeten samt för i samband med den teoretiska
undervisningen anordnade demonstrationer och övningar.
I fråga örn lanthus b ållsskolorna föreslås två huvudkurser, en
örn 22 veckor och en örn 44 veckor. Vid sidan av dessa böra liksom vid
lantmannaskolorna anordnas kortare kurser av olika slag. Vid halvårskursen
skall meddelas undervisning i näringslära, hemmets ekonomi, hälsolära
och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning, trädgårds
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
skötsel saint slöjd. Undervisningen skall vara såväl praktisk som teoretisk.
Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är föreskrivet
samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper
i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska
verksamhet äro framför andra av betydelse.
Departementschefen har särskilt understrukit, att vad som anförts rörande
kursens och undervisningens planläggning icke får anses bindande för dessa
frågor, utan får betraktas endast såsom en normalplan för skolornas verksamhet.
Det skall få ankomma på skolornas styrelser att efter vederbörligt
medgivande besluta om anordnandet av andra kurser än de förut omförmälda
och i övrigt vidtaga ändringar som finnas lämpliga. Skolorna böra sålunda
under myndigheternas kontroll erhålla en avsevärd frihet med avseende
å undervisningens anordnande.
Beträffande lärarkrafterna vid lantbruksundervisningsanstaltema
föreslås, att vid varje skola skall finnas en föreståndare, som leder, deltager
i och ansvarar för undervisningen, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie
ämneslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga
upprätthållande.
Föreståndare och lärare böra tillsättas av skolstyrelsen. För
att komma ifråga till sådan tjänst bör sökande ha förklarats kompetent av
lantbruksstyrelsen. Denna bör även uppsätta tre på förslag till tjänsten,
varefter skolstyrelsen skall äga utse en av dem.
Vid skolan bör finnas en styrelse, vilken i regel bör bestå av fem personer,
därav skolans föreståndare bör vara en.
Skolorna skola liksom hittills stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.
Allmän motivering.
Departementschefen har såsom allmän motivering till förslaget angående
den lägre lantbruksundervisningens ordnande anfört:
Den snabba utveckling i tekniska hänseenden och det vittomfattande vetenskapliga
forskningsarbete, som under senare år ägt rum på jordbruksområdet,
göra det i hög grad nödvändigt för jordbrukets utövare att i avsevärt
större utsträckning än förut skaffa sig en sådan praktisk och teoretisk utbildning,
som ger dem möjlighet att följa och tillgodogöra sig de nya framstegen
och rönen. Jordbrukets arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk
art, liksom ock det organisationsarbete bland jordbrukarna för avsättning
av lantbruksprodukter, som under senaste tider genomförts, ställa numera
större krav än förr på jordbrukarnas ekonomiska skolning. Utbildningsmöjligheterna
för jordbrukets ungdom i nu berörda hänseende torde huvudsakligen
vara att finna i de lantbruksundervisningsanstalter, varom nu är
fråga. Att dessa skolor kunna erbjuda den undervisning och hava de resurser
i övrigt, som tiden kräver, är därför av den allra största betydelse för vårt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
9
jordbruks vidare utveckling. Det arbete, som hittills nedlagts vid skolorna folden
såväl manliga som kvinnliga ungdomens utbildning, måste betraktas såsom
mycket förtjänstfullt och dessa undervisningsanstalter torde få anses lia fyllt
sin uppgift i den mån detta varit möjligt inom den ekonomiska och organisatoriska
ram som varit uppdragen för dem. Emellertid torde med hänsyn till
den förutberörda utvecklingen inom jordbruket en modernisering av dessa
läroanstalter numera vara av behovet påkallad. Såsom av kommittén och
även i yttranden framhållits synes elevfrekvensen vid skolorna icke vara av
önskvärd omfattning, vilket torde sammanhänga därmed, att undervisningen
vid skolorna och dessas utrustning icke längre kunna anses helt tillfredsställande.
Skolorna torde därför böra erhålla en organisation och tillförsäkras
sådana resurser, som gör det möjligt för dem att motsvara de stegrade
kraven.
Vid den nygestaltning av undervisningen på jordbrukets område, som sålunda
enligt min mening nu bör komma till stånd, anser jag, att det i första
hand bör övervägas att bygga på de nuvarande skolformerna och vidare utveckla
dessa. De nuvarande tre skolformerna, lantmanna-, lantbruks- och
lanthushållsskolorna, ha vunnit en sådan stadga och tradition, att ett förkastande
av desamma endast bör ifrågakomma, därest bärande skäl kunna
framföras därför. I likhet med kommittén finner jag icke anledning föreligga
att vidtaga en så genomgripande förändring utan förordar, att de tre
nuvarande skolformerna bibehållas. Organisationen av skolorna torde främst
böra taga sikte på att anpassa undervisningen såväl i teoretiskt som praktiskt
avseende så, att den kan möta olika krav i fråga örn utbildningens läggning
och lätt anpassa sig efter de växlande fordringar, som till följd av den
fortskridande utvecklingen framdeles kunna uppkomma. Skolorna böra därför
under statsmakternas kontroll erhålla en ganska avsevärd frihet med avseende
å undervisningens anordnande. Härigenom synas de i ett flertal yttranden
framförda önskemålen på speciella utbildningskurser kunna tillgodoses.
Undervisningen torde givas en praktisk inriktning och i möjligaste mån
taga sikte på de kunskapsområden, som äro av väsentlig betydelse för jordbrukets
utövare. Särskilt torde härvid uppmärksammas önskvärdheten av
att eleverna bibringas insikter om jordbrukets ekonomiska frågor och den
av tidens utveckling nödvändiggjorda ekonomiska samverkan mellan jordbrukets
utövare. I vad mån en god undervisning i berörda ämnen kunna
bibringas eleverna är i hög grad beroende på lärarnas egna kunskaper och intresse
för dessa frågor. Att tillse att lärarna äga goda förutsättningar att
fullgöra sin uppgift i nu ifrågavarande hänsende torde bliva en icke oviktig
uppgift för skolornas styrelse. Vid sidan av vad jag nu anfört bör emellertid
beaktas, att skolan även har till uppgift att skänka en viss grad av allmänbildning.
Vid den nu ifrågasatta omorganisationen av skolorna torde jämväl
böra eftersträvas alt fastare förankra dem hos de korporationer, som
representera de lokala jordbruksintressena i de trakter, där skolorna äro
belägna. Först när så kan ske torde det vara att förvänta, att ett verkligt
levande intresse för skolorna skall växa fram hos den jordbrukande befolk
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
ningen. I samband härmed torde ock böra övervägas, att på ett mera ändamålsenligt
sätt än vad nu är förhållandet ordna äganderätten till skolorna.
Såsom jag förut antytt måste en omorganisation av ifrågavarande undervisningsanstalter,
därest den skall ha några utsikter att nå sitt syfte, förbindas
med ett bättre ekonomiskt stöd åt skolorna. Bland annat torde utrustningen
nu på många håll vara bristfällig och i behov av förbättring. För
att möjliggöra en god undervisning böra lantmanna- och lanthushållsskolorna,
därest detta syfte icke befinnes kunna tillgodoses genom användande av
närbeläget välskött jordbruk, vara försedda med eget jordbruk, som kan användas
för demonstrationer. Flerstädes saknas emellertid sådant jordbruk.
Med de ekonomiska resurser, över vilka skolorna för närvarande förfoga,
finnas små möjligheter att avhjälpa dessa brister, och icke heller torde medel
finnas för en vidare utveckling av undervisningen på sätt jag i det föregående
förordat. Att från orterna, där skolorna äro belägna, erhålla ett
sådant ekonomisk stöd att en reformering av skolorna därmed skall bliva
möjlig, lärer icke vara att påräkna, varför det torde vara erforderligt att statsmakterna
träda emellan för att lämna det ekonomiska bistånd, som skäligen
fordras för omorganisationens genomförande. Att i samband med den nu
ifrågasatta omgestaltningen av undervisningen ingå på frågan rörande skolornas
antal eller lämpliga belägenhet synes icke vara nödvändigt utan detta
spörsmål torde få avgöras från fall till fall i sammanhang med beviljandet
av ekonomiskt stöd åt skolorna från statens sida.
Utskottet. Under en lång följd av år bär frågan om en omorganisation av den lägre
lantbruksundervisningen varit under övervägande. Två omfattande kommittéutredningar
hava föregått Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag. Att
starka skäl tala för en reform på detta område synes utskottet uppenbart.
Den förhållandevis ringa elevfrekvensen vid skolorna tyder på att dessa icke
äga någon större dragningskraft å jordbrukets ungdom. För närvarande
uppgår elevantalet vid ifrågavarande skolor till sammanlagt omkring 3,000.
Till jämförelse härmed må nämnas att elevantalet vid de kommunala yrkesskolorna
är omkring 30,000 och vid de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna
omkring 6,000. Vid folkhögskolorna uppgår elevernas antal till omkring
4,400 eller ungefär 50 procent fler än vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Det förhållande att endast en ringa del av vårt lands jordbrukare erhåller yrkesutbildning
finner utskottet i hög grad otillfredsställande. En betydande
utökning av antalet jordbrukare, som utbildas vid skolorna, är enligt utskottets
mening nödvändig. Jordbrukets starka utveckling under senare tid särskilt
på det tekniska området gör behovet av fackkunskap allt mer erforderlig.
Ökade kunskaper ifråga om ekonomiska ting krävas numera av landets
jordbrukare på grund av de arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk
natur, som tränga sig fram, liksom även det organisationsarbete
bland jordbrukare för avsättning av lantbrukets produkter, som genomförts,
ställer större krav på jordbrukarens ekonomiska skolning och insikter. Med
hänsyn till berörda förhållanden torde en omorganisation av yrkesutbildning
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
11
en för landets jordbrukarungdom vara synnerligen påkallad Denna utbildning
bör så ordnas att densamma i möjligaste mån tillgodoser skilda behov
av undervisning samt i så stor utsträckning som kan ske blir tillgänglig för
landets jordbrukare.
Det föreliggande förslaget till omorganisation av lantbruksundervisningen
bygger i huvudsak på de nu förefintliga tre skoltypema, lantmanna-, lantbruks-
och lanthushållsskolorna. I likhet med departementschefen finner
utskottet dessa även i fortsättningen vara lämpade såsom grundval för den
fasta lägre lantbruksundervisningen. Kungl. Maj:ts förslag avser att efter
två linjer söka nå det uppställda målet, en förbättrad och för lantbruksungdomen
mera tilltalande fackutbildning. Å ena sidan har man sökt modernisera
och utveckla själva undervisningen samt genom rikligare statsbidrag
åstadkomma förbättrade yttre förutsättningar för undervisningen och på
så sätt göra densamma mera effektiv och lockande. Å andra sidan har man
sökt ekonomiskt underlätta för eleverna att genomgå skolorna. Till de av
Kungl. Majit framlagda förslagen kan utskottet i huvudsak ansluta sig. Särskilt
finner utskottet tillfredsställande, att en ej alltför trång ram uppdraga
för skolornas verksamhet utan att dessa lämnats en betydande frihet
i fråga om undervisningens gestaltning. Härigenom möjliggöres att tillgodose
olika behov beträffande undervisningens omfattning och innehåll samt att
under hänsynstagande till utvecklingen på jordbrukets område i olika hänseenden
berika och fullständiga densamma. Utskottet kommer i det följande
att i samband med detaljgranskningen av förslagen på skilda punkter närmare
utveckla sina synpunkter på de olika spörsmålen. I detta sammanhang
vill utskottet emellertid upptaga till övervägande det i motionerna 1: 240
och II: 367 väckta yrkandet, att riksdagen vid behandling av förevarande
proposition måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning
rörande kortare kurser vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna,
speciellt avpassade för det mindre jordbrukets behov, samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunae föranleda.
Ett av huvudmotiven för motionärernas hemställan synes vara, att de nu
föreslagna kurserna på grund av sin längd i allmänhet icke skulle kunna besökas
av ungdomen från de mindre jordbruken, då denna av ekonomiska
skäl i regel icke kan kosta på sig så lång utbildning som här föreslagits. Kortare
kurser på cirka tre månader böra därför enligt motionärernas mening
anordnas, vilka kurser framför allt böra taga sikte på behov av yrkesutbildning
för nämnda ungdom. Såsom framgår av vad utskottet förut anfört delar
utskottet helt motionärernas uppfattning, att tillfälle bör beredas jordbrukarungdomen
att komma i åtnjutande av yrkesutbildning. Utskottet anser
även, att kurser böra anordnas vid skolorna av den omfnttning och läggning
att de kunna bliva tillgängliga för alla kategorier jordbrukare och stimulera
dessa till utbildning. Utskottet vill erinra, att riksdagen under åberopande
av utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 28 i skrivelse den
10 april 1937, nr 133, anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
angående anordnande av kurs- och annan upplysningsverksamhet i små
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
bruksskötsel. Följaktligen kan utskottet behjärta motionernas syftemål.
Emellertid torde inom ramen för det nu framlagda förslaget till organisation
av lantbruksundervisningen finnas möjligheter att tillgodose nämnda syfte.
Såsom departementschefen framhållit äro de föreslagna kurserna endast avsedda
såsom en normalplan för undervisningen vid skolorna. Vid sidan av
desamma skola kunna anordnas andra, vilka tillgodose skilda behov av undervisning.
Initiativ till dylika kurser torde böra tagas av icke blott skolstyrelsen
utan även hushållningsällskapets förvaltningsutskott. Det kan med
hänsyn till det anförda förväntas, att sådana kurser som motionärerna åsyfta
komma att upptagas på skolornas program. Utskottet anser sig även kunna
förutsätta, att Kungl. Majit med intresse kommer att följa skolornas utveckling
under den nya organisationen och, därest så skulle finnas erforderligt,
med utgångspunkt från vad utskottet nu anfört samt under beaktande
av riksdagens skrivelse den 10 april 1937, nr 133, angående anordnande av
kurser för småbrukare, vidtager åtgärder för den i motionerna upptagna frågans
fortsatta utredning.
För ett genomförande av de föreslagna reformerna på ifrågavarande område
kräves, att ett förbättrat ekonomiskt stöd skänkes skolorna. Såsom
departementschefen framhållit torde därförutan icke finnas några större utsikter
att nå det uppställda målet, en förbättrad och för flertalet jordbrukare
tillgänglig yrkesutbildning. Betydande brister torde för närvarande
finnas i fråga örn skolornas materiella utrustning. Dessa brister torde enligt
utskottets mening i möjligaste mån böra avhjälpas genom att en mera
omfattande ekonomisk hjälp från statens sida lämnas skolorna. Att från
de orter, där skolorna äro belägna, erhålla ett så stort stöd, att en reformering
av skolorna skulle bliva möjlig, torde icke vara att påräkna. Utskottet
vill även framhålla, att undervisningen i allmänhet ansetts i huvudsak
vara en statens angelägenhet, vilken icke i alltför hög grad bör betunga
de »skilda orterna.
Förslaget rörande lantmannaskolorna.
Departementschefen har i fråga om lantmannaskolornas omorganisation
anfört:
Lantmannaskolans främsta uppgift torde liksom hittills böra vara att i
möjligaste mån giva jordbrukarungdomen de teoretiska och praktiska insikter
i jordbrukets bedrivande, som den behöver för sin yrkesutövning. Såsom
kommittén framhållit bör lantmannaskolan utgöra den allmänna formen för
meddelande av den grundläggande fackkunskapen åt blivande jordbrukare.
Skolan bör emellertid icke taga detta såsom sin enda uppgift utan även giva
sina elever ett visst mått av allmänt medborgerligt vetande. Att på sätt kommittén
förordat giva lantmannaskolan karaktären av uteslutande yrkesskola
torde knappast vara ändamålsenligt med hänsyn till att denna skola ofta
utgör den enda skolutbildning utöver folkskolan, som dessa elever äro i
tillfälle att förskaffa sig. Genom att eleverna i skolan inhämta förutom den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr ol
-
li
rena yrkeskunskapen en viss grad av allmänbildning öppnas för dem större
möjligheter att under sin fortsatta praktiska verksamhet själva förskaffa
sig den ytterligare utbildning varav de kunna vara i behov samt tillgodogöra
sig den fortskridande utvecklingen i olika hänseenden på jordbruksnäringens
område. Vid sidan av nu uppskisserade uppgift synes lantmannaskolan
även i enlighet med vad kommittén anfört höra kunna medverka vid
utbildningen av vissa funktionärer i jordbrukets ekonomiska organisationer
och den statsunderstödda verksamheten för jordbrukets främjande.
Vad angår organiserandet av undervisningen vid lantmannaskolan kan
jag i huvudsak ansluta mig till kommitténs förslag härutinnan. Skillnaden
mellan skolor av A-typ och B-typ torde sålunda böra upphöra och en enhetlig
skolform anordnas. På grund av den förhållandevis korta tid, som i
allmänhet kan stå till förfogande för kurserna, torde någon större differentiering
i fråga om kunskapsstoffet med hänsyn till elevernas förutbildning
knappast kunna genomföras. Något praktiskt ändamål torde därför den
nuvarande organisationen av skolorna i två typer näppeligen tjäna. I yttrandena
har den nu ifrågasatta reformen även i allmänhet vunnit anslutning.
De huvudkurser, som böra upptagas vid lantmannaskola, synas i enlighet
med vad kommittén föreslagit böra bliva följande, nämligen vinterkurs,
fortsättningskurs, längre kurs och helårskurs. Vinterkursens längd
torde böra bestämmas på sätt kommittén förordat till samma tid som nu
gäller för den s. k. huvudkursen eller minst 125 arbetsdagar. Fortsättningskursen
har kommittén föreslagit skola pågå under likaledes minst 125 arbetsdagar.
Denna kurs torde såsom lantbruksstyrelsen framhållit huvudsakligen
böra avse en fortsättning av vinterkursen med huvudvikten lagd
på praktiska övningar i lantmannagöromål. Hinder bör emellertid icke förefinnas
att använda kursen för specialutbildning i vissa grenar av lantmannanäringen.
I likhet med vad lantbruksstyrelsen framhållit anser jag, att
den föreslagna kurstiden satts väl lång. Någon begränsning av densamma
torde kunna ske utan att ändamålet med kursen förryckes. Emellertid är
jag icke beredd att tillstyrka en så stor förkortning som lantbruksstyrelsen
ifrågasatt, nämligen till 100 arbetsdagar. Enligt min uppfattning torde kursens
längd böra bestämmas i överensstämmelse med vad lantmannaskolornas
lärarförening förordat eller till minst 110 arbetsdagar. Även den av
kommittén föreslagna minimitiden för den längre kursen torde såsom föreningen
ifrågasatt utan olägenhet kunna förkortas från 245 till 230 arbetsdagar.
Med hänsyn till att bevistandet av kurserna för eleverna merendels är
förenat med avsevärda ekonomiska uppoffringar är det av vikt, att minimitiden
för kurserna icke göres längre än som är nödvändigt för att de skola
kunna fylla sina olika uppgifter i utbildningshänseende. Det är dock att märka,
att såväl fortsättningskursen som den längre kursen enligt vad jag nu
föreslagit komma att bliva ganska mycket längre än vad de för närvarande
äro. Den ifrågasatta ettårskursen för lantmannaskolan innefattar en nyhet,
som i ett flertal yttranden framkallat vissa betänkligheter. Emellertid torde
denna kurs böra finnas å undervisningsplanen för lantmannaskolor. Möjlighet
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
bör nämligen stå öppen för jordbrukarungdomen att inom lantmannaskolan
erhålla en mera allsidig och grundlig utbildning än de förenämnda kurserna
kunna skänka. Om undervisningen göres tillräckligt mångsidig och lägges
efter praktiska linjer, kominer denna kurs med sannolikhet att locka elever.
Givet är emellertid att denna kursform icke kan anordnas vid annat än ett
begränsat antal skolor.
Vad angår undervisningens innehåll vid lantmannaskolan kan jag i huvudsak
biträda vad kommittén härutinnan föreslagit. I anslutning till vad
jag tidigare anfört torde emellertid å schemat för vinterkursen böra upptagas
ämnet medborgarkunskap. Yrkande härom har framförts i ett stort antal
yttranden. Den av kommittén gjorda avvägningen beträffande omfattningen
av undervisningen i svenska språket, räkning och geometri synes
mig lämplig. Undervisningen i dessa ämnen måste vara sådan, att eleverna
bibringas de kunskaper häri, som äro erforderliga för att kunna tillgodogöra
sig undervisningen i skolans fackämnen. I fråga om undervisningen i övriga
ämnen har jag ingen annan erinran att göra än att naturläran synes
böra beredas en något större plats på kursens schema med hänsyn till att
detta ämne har en grundläggande betydelse för en del av fackämnena. Det
torde ock såsom lantbrukshögskolans lärarråd framhållit vara tveksamt huruvida
ett sammanförande av vissa partier av detta ämne med andra ämnen
kan anses lämpligt. De i vissa yttranden framförda yrkandena örn en mera
omfattande undervisning i skogshushållning än den kommittén föreslagit finner
jag visserligen beaktansvärda. Men för närvarande anser jag icke lämp
ligt att i allmänhet giva undervisningen på detta område större omfattning
än kommittén föreslagit. Den mera omfattande utbildningen i skogshushållning
torde tillsvidare böra lämnas vid specialkurser. Dylika anordnas på
sina håll för närvarande av skogsvårdsstyrelserna, och denna verksamhet
bör enligt min mening vidare utvecklas och stödjas av statsmakterna. I det
följande återkommer jag ytterligare till frågan om anordnandet av specialutbildning
på skogshushållningens område.
Enligt kommittéförslaget har en avsevärd begränsning i förhållande
till vad nu gäller skett av de ämnen, vari betyg skola meddelas. En dylik
inskränkning i betygssättningen lärer icke enbart vara till gagn. Såsom
i vissa yttranden framhållits torde elevernas intresse för de ämnen,
vari de icke erhålla något betyg, kunna komma att minskas. Även torde
kunna befaras, att full rättvisa icke kan göras mellan eleverna, örn betygssättningen
alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör emellertid undvikas,
att en alltför stor splittring av arbetsuppgifterna äger rum. En lämplig
avvägning mellan dessa olika synpunkter synes kunna ske sålunda, att betygssättning
sker i följande ämnen, nämligen svenska språket, räkning och
geometri, kemi, fysik, geologi, botanik, jordbrukslära inklusive fältmätning
och avvägning med ritning, husdjurslära jämte mjölkhushållning och
sjukvårds- och hovbeslagslära, skogshushållning, lantbruksekonomi och lantbruksbokföring.
Betyg i skogshushållning bör dock endast förekomma där
detta ämne har större omfattning. Av förenämnda ämnen böra svenska
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
15
språket, räkning och geometri, kemi, fysik, geologi samt botanik anses såsom
förberedande ämnen, under det att de övriga böra betraktas såsom huvudämnen.
I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen, att undervisningen
vid kursen i så stor utsträckning som möjligt bör få formen av övningar
och demonstrationer. Antalet undervisningstimmar per dag torde i början
av kursen kunna sättas till sju. Under senare delen av kursen bör emellertid
timantalet inskränkas till sex för att lämna eleverna tillfälle till mera
självverksamhet.
Beträffande övriga kurser vid lantmannaskolan kan jag ansluta mig till
kommitténs uttalande härutinnan. Dessa kurser böra avse en fördjupning
och utvidgning av det lärostoff, som ingår i vinterkursen. Jag vill emellertid
understryka vikten av att undervisningen vid dessa kurser även får en
så praktisk inriktning som möjligt. I fråga om undervisningen vid helårskursen
torde denna förutom på det sätt kommittén föreslagit lämpligen även
kunna anordnas så, att kursen inledes och avslutas med den teoretiska undervisningen
under det att den praktiska delen av kursen förlägges till sommarmånaderna,
då möjligheter finnas att utnyttja det praktiska åskådningsmaterialet.
Vad jag nu anfört rörande kurserna och undervisningens planläggning
torde icke få anses helt bindande för dessa frågor utan får betraktas endast
såsom utgörande en normalplan för lantmannaskolans verksamhet. För att
lantmannaskolan skall kunna fullgöra sin uppgift måste såsom jag förut framhållit
ett stort mått av frihet i fråga örn undervisningens gestaltande förutsättas.
Det bör få ankomma på skolornas styrelse att efter medgivande av
Kungl. Majit eller lantbruksstyrelsen besluta örn anordnandet av andra kurser
än de förut omförmälda, där så finnes lämpligt, och i övrigt vidtaga sådana
ändringar i kurserna som kunna påkallas av den fortgående utvecklingen
av jordbruksnäringen. Vidare bör vid sidan av huvudkurserna kunna
upptagas specialkurser för tillgodoseende av vissa särskilda önskemål i
fråga om undervisningen eller av vissa mera lokalt betonade undervisningsbehov.
En uppdelning av eleverna vid kurserna på olika studielinjer för
åstadkommande av viss specialisering bör även vara tillåten.
Av största vikt är att lantmannaskolorna erhålla en fullgod utrustning.
Härutinnan torde för närvarande avsevärda brister förefinnas. För att uppnå
ett tillfredsställande resultat i fråga om skolornas materiella utrustning
erfordras emellertid att de behövliga medlen av statsmakterna ställas till förfogande.
Till denna fråga återkommer jag i det följande. Emellertid vill
jag här framhålla, att uppställandet av generella regler angående vad som
skall anses erforderligt i fråga om undervisningslokaler för skolorna icke
synes lämpligt. Frågan härom torde få prövas från fall till fall i samband
med beviljandet av statsbidrag för ändamålet. I likhet med kommittén anser
jag fördelaktigt, att såsom regel vid skolorna genomföres internatsystem.
Undervisningens hela läggning kräver detta.
Såsom kommittén framhållit är det av vikt att goda läroböcker, som lärn
-
16
Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 51.
pa sig för lantmannaskolans undervisning, finnas tillgängliga. Kommittén
har icke närmare ingått på denna fråga och det torde icke heller vara lämpligt
att i detta sammanhang upptaga densamma till mera ingående övervägande.
Jag vill emellertid erinra, att inom lantbruksstyrelsen tillsatts en
kommitté för spörsmålets utredande.
Härefter torde jag få övergå till behandling av en för ifrågavarande skolor
synnerligen betydelsefull fråga, nämligen spörsmålet om skoljordbrukets
ordnande på ett rationellt sätt. I ett flertal yttranden har det av kommittén
framlagda förslaget att lantmannaskola skall vara förenad med skoljordbruk
väckt vissa betänkligheter. För egen del ansluter jag mig emellertid
principiellt till kommitténs ståndpunkt i denna fråga. För att undervisningen
vid skolorna skall kunna få en tillräckligt praktisk inriktning torde
tillgång till eget jordbruk vara i hög grad önskvärt. Men även ur andra
synpunkter framträder betydelsen härav. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit
möjliggör skoljordbruket en fastare anknytning för såväl elever som
lärare till det praktiska jordbruket i trakten. Emellertid måste å andra sidan
beaktas, att kostnaderna för anskaffande av egna skoljordbruk åt samtliga
nu i gång varande lantmannaskolor skulle bliva högst avsevärda. Att
ålägga skolorna att under alla förhållanden anskaffa sådant kan av ekonomiska
och understundom måhända även praktiska skäl vara ogenomförbart.
Med hänsyn härtill förordar jag, att i förevarande hänseende föreskrives, att
lantmannaskola skall vara försedd med eget skoljordbruk, därest Kungl.
Maj:t icke medgiver undantag härifrån. I sistnämnda fall bör emellertid
om möjligt av lantbruksstyrelsen godkänt jordbruk annorledes stå till skolans
disposition. Skoljordbruket bör såsom regel drivas i skolans egen regi
och skötas av skolans föreståndare. Härigenom torde jordbruket kunna
nå det mest effektiva sätt användas för sitt ändamål. Under vissa förhållanden
torde det dock kunna befinnas önskvärt, att skolans föreståndare
befrias från skyldigheten att förestå jordbruket och i dylika fall bör skolans
styrelse kunna anförtro skötseln åt någon av lärarna.
De av kommittén föreslagna fordringarna för inträde såsom elev vid lantmannaskola
föranleda icke några erinringar från min sida. Elev bör sålunda
lia genomgått folkskola och under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete
samt ha fyllt 18 år. Möjlighet torde dock böra finnas att medgiva
sökande inträde vid fyllda 17 år.
Vidkommande kommitténs förslag ifråga om föreståndare och lärare vid
lantmannaskolorna kan jag biträda desamma. Vid sådan skola bör i regel
vara anställd en föreståndare, vilken i likhet med föreståndare för folkhögskolor
och yrkesskolor torde böra benämnas rektor, vidare ämneslärare samt
i övrigt behövliga extra ordinarie ämneslärare och speciallärare. Föreståndare
och lärare torde liksom hittills i regel böra tillsättas av styrelsen. För
vinnande av garanti för att endast fullt lämpliga personer komma i fråga till
befattningarna torde böra fordras att lantbruksstyrelsen förklarat sökandena
kompetenta. Styrelsen torde även på sätt kommittén vidare förordat böra
uppsätta tre sökande på förslag och torde därefter skolstyrelsen böra äga
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
17
bland dem utse innehavare av tjänsten. På sätt kommittén föreslagit bör
den vid skolan stadigvarande lärarpersonalen bilda ett lärarråd. De av kommittén
framlagda förslagen rörande skolans styrelse torde även kunna godtagas.
Ledamöternas antal bör alltså bestämmas till fem, därav skolans rektor
är självskriven ledamot och de övriga fyra utses på sätt Kungl. Majit
i fråga om varje skola bestämmer.
Liksom departementschefen anser utskottet lantmannaskolornas främsta
uppgift böra vara att giva jordbruksungdomen den yrkesutbildning, som
den behöver för bedrivande av sin näring. Vid sidan härav böra emellertid
skolorna skänka sina elever ett visst mått av allmänbildning.
Beträffande organiserandet av undervisningen vid lantmannaskolorna ha
i vissa motioner behandlats frågan örn lämpligheten av att borttaga skillnaden
mellan skolor av A-typ och B-typ. Sålunda har i motionen I: 239 yrkats,
att vid några av rikets lantmannaskolor, förslagsvis fem, skola anordnas
kurser lämpade för inträdessökande, vilka genomgått folkhögskola eller förvärvat
annan därmed jämförlig utbildning. I motionerna I: 241 och II:
368 har även upptagits denna fråga, därvid motionärerna — under framhållande
av departementschefens uttalande rörande möjligheterna att anordna
andra kurser än de särskilt omförmälda — uttalat, att enligt deras
mening riksdagen bör kraftigare understryka, att påbyggnadskurser böra
anordnas för elever med föregående utbildning vid folkhögskola eller läroverk
eller som äga motsvarande förkunskaper. Utskottet delar motionärernas
uppfattning, att nödiga elementära förkunskaper för elever i ifrågavarande
skolor äro önskvärda. Emellertid vill utskottet erinra, att dessa elever
icke mera allmänt torde ha genomgått folkhögskola eller förskaffat sig däremot
svarande förkunskaper. Detta framgår bland annat därav att skolorna
av A-typ ofta lia svårigheter att upprätthålla de högre fordringarna på kunskaper
för inträdet i skolorna. Det torde även i regel förhålla sig så att den
ungdom, varom här är fråga, icke har de ekonomiska resurser, som krävas
för att kunna kosta på sig så lång utbildning, som genomgåendet av såväl
folkhögskola som lantmanna- respektive lanthushållsskola innebär. För denna
ungdom torde merendels en skola få anses vara vad densamma har tillfälle
att genomgå. Det torde ock böra framhållas, att folkskolan numera i allmänhet
är avsedd att vara bottenskola för fortsatt utbildning, och densamma torde
ock giva sina elever så pass omfattande kunskaper alt den väl kan tjäna
till grundval för genomgåendet av lantmanna- och lanthushållsskolorna. Utskottet
vill emellertid framhålla, såsom ock framgår av vad departementschefen
anfört, att möjligheter finnas, att örn det vid någon skola skulle anses
önskvärt att anordna kurser för elever med större förkunskaper än den
folkskolan lämnar, sådant står skolan öppet under förutsättning att tillstånd
därtill erhålles. Inom den organisatoriska ram, som Kungl. Majit
uppdragit för ifrågavarande skolors verksamhet, finnes sålunda möjlighet
att tillgodose det syfte motionärerna med sina motioner avsett.
Vad angår de av Kungl. Majit föreslagna huvudkurserna vid lantmanna
Bihang
till riksdagens protokoll 1039. 10 sami. Nr 51. 2
Utskottet.
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
skolorna finner utskottet desamma på ett lämpligt sätt avvägda. Det torde
sålunda vara ändamålsenligt, att vid skolorna kunna anordnas en vinterkurs
om minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs om 110 dagar, en längre kurs
om 230 dagar samt en helårskurs. Sistnämnda kurs, vilken icke förut funnits
å lantmannaskolornas program, torde komma att fylla ett behov för dem,
som inom ifrågavarande skolor vilja söka en mera allsidig och grundlig utbildning
än de övriga kortare kurserna kunna skänka. Icke heller giver vad
Kungl. Majit föreslagit ifråga om undervisningens innehåll vid lantmannaskolan
utskottet anledning till någon erinran. Utskottet vill endast understryka
vikten av att undervisningen särskilt inriktas på de ämnen, som eleverna
kunna ha direkt användning för vid sin fortsatta verksamhet. På
lantmannaskolans schema bör därför lämnas största möjliga utrymme åt
ämnena lantbruksekonomi samt jordbruks- och husdjurslära. I trakter med
mera omfattande skogsbruk bör även ämnet skogshushållning få en framskjuten
plats vid undervisningen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
i anslutning till vad departementschefen anfört jämväl understryka,
att vid sidan av förut omförmälda kurser böra, där så finnes önskvärt och
erforderligt, anordnas andra kurser för tillgodoseende av skilda utbildningsbehov,
liksom ock att kursernas innehåll bör ändras, där så med hänsyn
till olika önskemål och den fortskridande utvecklingen å jordbrukets område
finnes lämpligt.
Såsom utskottet redan förut framhållit är det av stor vikt att lantmannaskolorna
erhålla en fullgod utrustning. Vad härutinnan bör fordras torde
få avgöras från fall till fall. Att uppställa några generella regler torde icke
lämpligen kunna ske. Vid skolorna torde emellertid på sätt departementschefen
anfört såsom regel böra finnas skoljordbruk för att kunna användas
för undervisningens behov. Därest av en eller annan anledning dylikt jordbruk
icke skulle kunna anskaffas för skolan, bör Kungl. Majit dock kunna
medgiva dispens från nyssberörda skyldighet. I sådant fall bör emellertid skolan
annorledes förfoga över av lantbruksstyrelsen godkänt jordbruk. I allmänhet
bör skoljordbruket drivas i skolans egen regi och förestås av skolans
föreståndare eller, där denne av någon anledning anses böra befrias härifrån,
av någon av skolans lärare.
De av Kungl. Majit förordade fordringarna för vinnande av inträde vid
lantmannaskola anser utskottet lämpliga.
Vad angår Kungl. Majits förslag rörande föreståndare och lärare har utskottet
i huvudsak intet att erinra däremot. I motionen II: 369 har yrkats,
att lantmannaskolas styrelse måtte äga utse föreståndare och lärare bland
de sökande, som av lanbruksstyrelsen förklaras kompetenta. Såsom huvudsakligt
skäl för denna avvikelse från Kungl. Majits förslag -— enligt vilket
lantbruksstyrelsen skall uppsätta tre av de kompetentförklarade på förslag
och skolstyrelsen därefter äga till den lediga befattningen utse en av dessa —
har anförts, att med hänsyn till att föreståndare eller lärare skulle handha
skoljordbrukets skötsel det torde böra beredas skolstyrelsen, vilken närmast
svarar för skolans ekonomi, tillfälle att välja icke blott den såsom förestån
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
19
dare eller lärare lämpligaste utan även den på samma gång för jordbruket
bäst skickade ledaren. Utskottet delar i förevarande fråga motionärens uppfattning.
Med hänsyn till att det ur ekonomisk synpunkt kan för skolan
vara av betydelse att själv få utse den befattningshavare den anser bäst,
synas skäl tala för den i motionen hävdade ståndpunkten. Det torde knappast
vara att befara, att skolstyrelserna vid valet skulle låta leda sig av
andra synpunkter än att till befattningen i fråga få den skickligaste kandidaten.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet förorda, att vid tillsättandet
av föreståndare eller lärare tillgår så, att lantbruksstyrelsen uppställer
dem av de sökande, som styrelsen finner kompetenta, på förslag i den ordning
styrelsen anser dem böra ifrågakomma till tjänsten och att vederbörande
skolas styrelse därefter utser den av de på förslaget upptagna sökandena,
som styrelsen anser lämpligast.
Beträffande skolans styrelse har i motionerna I: 241 och II: 368 föreslagits,
att antalet ledamöter i skolstyrelse bör bestämmas till minst fem. Kommitténs
förslag innebär, att antalet som regel bör vara fem och icke utan
särskilda skäl sättas högre. Kungl. Majit har anslutit sig till denna uppfattning.
Även utskottet anser ändamålsenligast, att antalet ledamöter i
skolstyrelserna i regel bestämmes till fem. Härvid förutsätter utskottet, att
hushållningssällskapet samt, där landstinget lämnar bidrag till skolan, även
detta bli representerade i styrelsen. Utskottet finner icke erforderligt, att uttryckligt
stadgande upptages därom att skolans rektor skall vara ledamot i
skolstyrelsen.
Förslaget rörande lantbruksskolorna.
Departementschefen har ifråga om lantbruksskolornas organisation anfört:
Lantbruksskolornas huvudsakliga syfte har hittills varit att utbilda den
kår av lantbrukstjänstemän, som är behövlig såsom förmän och arbetsledare
vid jordbruket. Även efter genomförandet av den nyorganisation av den
lägre lantbruksundervisningen som nu är ifråga torde detta alltjämt böra
bliva lantbruksskolans förnämsta uppgift. Kommittén synes ha velat i högre
grad än vad nu är förhållandet understryka detta skolans ändamål. Särskilt
synes detta framträda genom ett av kommittén framlagt förslag, att den
ettåriga kursen såsom regel icke bör upptagas på lantbruksskolans undervisningsprogram.
I likhet med vad i flertalet yttranden uttalats finner jag
det tveksamt, huruvida en sådan begränsning av lantbruksskolans kurser
skulle vara lycklig. Den ettåriga kursen vid lantbruksskolan torde ha en
icke oväsentlig uppgift att fylla vid sidan av den tvååriga och lärer enligt
min mening icke för närvarande kunna ersättas av de föreslagna kurserna
vid lantmannaskolan. Lantbruksskolans ettåriga kurs torde vara särskilt
lämpad för utbildning av .sådana elever, som redan förvärvat en viss praktisk
erfarenhet i jordbruk och som ämna övertaga skötseln av ett något
större jordbruk. Såsom grundval för fortsatta studier torde ifrågavarande
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
kurs även vara till gagn. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till
den uppfattning, som företrätts av bland andra lantbruksstyrelsen, att den
ettåriga kursen bör bibehållas såsom en huvudkurs vid lantbruksskolan.
Emellertid torde den vid de två norrländska lantbruksskolorna förekommande
vinterkursen icke vidare böra anordnas.
I fråga om undervisningens anordnande har, såsom framgår av de återgivna
yttrandena, synnerligen delade meningar förekommit. En viss utvidgning
av den teoretiska undervisningen torde vara önskvärd. Såsom kommittén
framhållit bör den teoretiska undervisningen i så hög grad som möjligt
anknytas till den praktiska. I den mån den teoretiska undervisningen måste
få karaktären av lektioner synes emellertid lämpligt, att densamma sammanföres
till hela eller halva dagar och sålunda det nuvarande systemet
med kvällsundervisning för de teoretiska studierna i möjligaste mån avvecklas.
I de avgivna yttrandena har ett stort antal skilda förslag framförts rörande
denna frågas ordnande. Vid övervägande av vad härvid förekommit
synes mig den lämpligaste anordningen vara följande. För tillgodoseende
av den teoretiska utbildningen torde under den tvååriga kursen minst 135
hela dagar eller det mot denna tid svarande halva antalet dagar böra ägnas
åt lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer. Där så
finnes lämpligt, bör i samband med denna del av utbildningen även företagas
studieresor. Av nyssnämnda antal dagar böra minst 35 hela dagar, varav
30 under vintern och 5 under sommaren, eller ett mot denna tid svarande
antal halva dagar, förläggas till första året. Därutöver torde under första
vinterhalvåret för elev, som huvudsakligen sysselsättes med praktiskt arbete,
teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner böra anordnas
under i regel en timme om dagen. I den ettåriga kursen torde minst 100 hela
dagar eller däremot svarande antal halva dagar böra ägnas åt den teoretiska
undervisningen i form av lektioner, övningar, demonstrationer och studieresor.
Av denna tid bör lämpligen 90 dagar hänföras till vinterhalvåret och
återstående 10 dagar till sommarhalvåret.
Av organisatoriska skäl torde det vara lämpligt, att eleverna i den ettåriga
kursen erhålla teoretisk undervisning tillsammans med den tvååriga kursens
äldre avdelning. Undervisningen torde i regel böra ordnas så, att under den
tid teoretisk undervisning pågår eleverna erhålla omkring sju timmar sådan
undervisning om dagen.
Vad angår utbildningéns innehåll torde i huvudsak liksom för närvarande
undervisningen böra inriktas på att meddela en såvitt möjligt allsidig
teoretisk och praktisk lantbruksutbildning. Såsom kommittén framhållit
torde i fråga om den teoretiska undervisningen den för lantmannaskolans
vinterkurs avsedda ämnes- och kursplanen vara lämplig även för lantbruksskolan.
Någon utökning torde emellertid med hänsyn till lantbruksskolans
särskilda uppgift böra ske ifråga om undervisningen i arbetslära med betingslära,
lantbruksbokföring och maskin- och redskapslära. Likaså torde en
något grundligare undervisning böra förekomma i lantbruksskolan i räkning
och geometri samt i svenska språket. Undervisningen i skogshushållning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
21
torde på lantbruksskolans schema få samma ställning som på lantmannaskolans
och sålunda omfattningen av undervisningen få i viss mån bero på
huruvida skolan är belägen i en utpräglad skogsbygd eller icke. I likhet med
kommittén vill jag understryka vikten av att den teoretiska undervisningen
lägges så att eleverna fostras till självverksamhet.
Vidkommande den praktiska utbildningen vid nu ifrågavarande skolor torde
denna såsom kommittén uttalat böra i huvudsak bibehållas vid nu tillämpade
linjer. Kommittén har ansett, att omkring två månader av elevernas
utbildningstid borde ägnas åt praktisk husdjursskötsel. Någon inskränkning
av denna tid till förmån för andra utbildningsgrenar har i vissa yttranden
ansetts lämplig. Det synes emellertid vara angeläget att eleverna erhålla en
så god utbildning härutinnan som möjligt, och minst sex veckor torde därför
böra ägnas häråt. Den praktiska utbildningen vid ettårskursen synes i
huvudsak kunna ordnas i överensstämmelse med samma undervisning vid
tvåårskursen under iakttagande av de med den kortare utbildningstiden förenade
särskilda omständigheterna.
Beträffande frågorna om skolornas utrustning, elever, lärare och styrelse
gäller i tillämpliga delar vad jag härutinnan förut anfört rörande lantmannaskolorna.
I sakens natur ligger emellertid, att lantbruksskolorna såsom
för närvarande alltid måste vara försedda med eget skoljordbruk.
Vad i det föregående förordats avses i tillämpliga delar skola gälla även
lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp, vilka tillhöra staten.
Vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit rörande undervisningen vid Utskottet.
lantbruksskolan kan utskottet biträda. Liksom hittills bör skolan ha till huvudsakligt
syfte att utbilda förmän och arbetsledare vid jordbruket. På skolans
program bör såsom huvudkurser upptagas såväl den ettåriga som den
tvååriga kursen. Såsom departementschefen framhållit torde den förstnämnda
kursen, vilken av kommittén ifrågasatts skola upphöra, ha en icke oväsentlig
uppgift att fylla såsom utbildning för jordbrukarungdom, som redan
förvärvat en viss praktisk erfarenhet i jordbruk och som ämna övertaga skötseln
av ett något större jordbruk.
Beträffande utbildningens anordnande har utskottet intet att erinra mot
vad departementschefen härom anfört. En viss utvidgning av den teoretiska
undervisningen synes böra äga rum. Den av departementschefen förordade
tiden av 135 dagar i fråga om tvåårskursen och 100 dagar i fråga örn ettårskursen
för denna undervisning synes utskottet tillräcklig. Utbildningen
bör emellertid i möjligaste mån givas en allsidig teoretisk och praktisk
läggning. Den teoretiska undervisningen bör lämpligen kunna ansluta sig till
den som meddelas vid vinterkursen i lantmannaskolan med någon utökning
i fråga örn arbetslära med betingslära, lantbruksbokföring samt maskin- och
redskapslära.
Vad angår den praktiska utbildningen anser utskottet i likhet med vad departementschefen
anfört, att densamma i huvudsak kan läggas efter nu tilllämpade
linjer. Utbildningen av eleverna i praktisk husdjursskötsel bör dock
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
i anslutning till vad departementschefen framhållit pågå under en tid av minst
sex veckor eller däremot svarande antal arbetsdagar för tvåårskursen med
motsvarande minskning för ettårskursen.
Beträffande frågorna rörande skolornas utrustning samt lärare och styrelse
vid lantbruksskolan torde i tillämpliga delar böra gälla vad utskottet
därom anfört i fråga om lantmannaskolorna.
Förslaget rörande lanthushållsskolorna.
Departementschefen har beträffande dessa skolor anfört:
Liksom hittills bör även framdeles lanthushållsskolans uppgift vara att
meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll. Lanthushållsskolan
torde höra på sätt kommittén förordat alltjämt på sitt program lia
två kurser. Emellertid synes den nuvarande kortare kursen vid lanthushållsskolorna
om minst 105 arbetsdagar icke kunna anses ur utbildningssynpunkt
helt tillfredsställande. Den undervisningstid, som denna kurs för närvarande
omfattar, anser jag i likhet med kommittén vara för kort för att kunna
möjliggöra en nöjaktig utbildning inom alla de områden, som vid skötseln av
ett lanthushåll äro av betydelse. Kurstiden torde med hänsyn härtill böra
förlängas. Vid avvägningen av den förlängning som synes böra äga rum
har jag stannat för att föreslå en kurstid på 154 arbetsdagar eller 22 veckor.
Härigenom kommer denna kurs att i fråga om undervisningens längd närma
sig den nuvarande längre kursen örn 165 dagar. En förlängning av denna
senare synes ock böra ske. En undervisningstid av minst 308 arbetsdagar
eller 44 veckor synes vara lämplig. Vid sidan av nu omförmälda huvudkurser
torde vid lanthushållsskolorna lämpligen böra anordnas kortare undervisningskurser
av skilda slag såsom fortbildningskurser för förutvarande elever,
husmoderskurser m. fl.
Vad kommittén anfört och föreslagit rörande undervisningens innehåll
och omfattning föranleder icke några väsentliga erinringar från min sida.
Liksom kommittén anser jag att vid lanthushållsskolorna huvudvikten av
undervisningen bör läggas på den praktiska utbildningen. De för huvudkurserna
föreslagna ämnena synas i stort sett ändamålsenliga. Enligt min
mening bör emellertid ett visst mått av medborgarkunskap meddelas även
vid ifrågavarande kurser. Vid en närmare granskning av programmet för
kurserna bör det stå öppet att vidtaga de ytterligare jämkningar, som kunna
finnas lämpliga. Samma undervisningsämnen torde böra förekomma
vid båda huvudkurserna. Den längre kursen bör avse en fördjupning och
utvidgning av undervisningen i de förekommande ämnena.
I fråga om utrustning, elever, lärare och skolans styrelse bör i huvudsak
gälla detsamma som beträffande lantmannaskola. Den föreslagna höjningen
av inträdesåldern för eleverna från 16 till 17 år torde vara välbetänkt. Lanthushållsskola
synes vidare i likhet med lantmannaskola böra vara försedd
med skoljordbruk, då detta även vid förstnämnda skola har sin betydelse för
undervisningen. Emellertid torde jämväl i fråga örn lanthushållsskolorna
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
23
förhållandena understundom vara sådana att stora svårigheter möta för
anskaffande av lämpliga skoljordbruk. I dylika fall torde i likhet med vad
jag förordade med avseende å lantmannaskolorna böra gälla, att dispens
från skyldigheten att anskaffa dylikt jordbruk bör kunna medgivas. I överensstämmelse
med vad kommittén föreslagit torde dock i sådana fall böra
fordras, att skolan skall vara försedd med erforderliga anläggningar för
åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel
och smådjursskötsel. Äro lantmannaskola och lanthushållsskola förlagda
till samma plats, synes hinder icke böra möta att den sistnämnda
skolan, örn så låter sig göra, använder lantmannaskolans skoljordbruk för
sina behov, varigenom befrielse kan vinnas från skyldigheten att anskaffa
eget jordbruk.
Någon ändring i lanthushållsskolans uppgift bör såsom departementschefen
uttalat icke ske. Å skolans program bör liksom hittills upptagas två huvudkurser.
På sätt i det föreliggande förslaget upptagits torde den ena böra
omfatta 22 arbetsveckor och den andra 44 arbetsveckor. I fråga om undervisningens
innehåll har utskottet intet att erinra mot vad departementschefen
anfört. Utskottet vill emellertid även här framhålla, att ifrågavarande förslag
icke skall anses bindande för skolorna utan att jämväl andra kurser
må efter behov anordnas vid skolorna. Särskilt bör härvid beaktas, att den
kvinnliga ungdomen vid de mindre jordbruken erhåller tillfredsställande utbildningsmöjligheter.
Även i fråga om lanthushållsskolorna bör beträffande föreståndarinnorna
och lärarinnorna samt styrelsen i tillämpliga delar gälla vad utskottet
anfört vid behandlingen av lantmannaskolorna. Utskottet har icke något att
erinra mot den föreslagna höjningen av inträdesåldern för eleverna. Vid skolorna
torde i den utsträckning departementschefen uttalat böra finnas skoljordbruk.
Praktisk elevutbildning.
Kungl. Maj:t har i likhet med kommittén framlagt vissa förslag rörande
praktisk elevutbildning i anslutning till lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna.
Härutinnan har föreslagits, att anordningar vidtagas för åstadkommande
av särskilda elevgårdar, där eleverna efter genomgången av vederbörande
skola kunna erhålla vidare praktisk utbildning. Enligt förslaget skall
det tillkomma skolornas styrelser att träffa överenskommelser med innehavare
av lämpliga gårdar för mottagande av elever. Såsom ledare och övervakare
av elevutbildningen bör vederbörande skolas föreståndare eller föreståndarinna
tjänstgöra. Något bidrag av statsmedel har icke ansetts böra utgå
till innehavare av elevgårdarna. Däremot har föreslagits, att ett belopp av
6,000 kronor av statsmedel ställes till förfogande till bidrag till elevernas resekostnader.
Av detta belopp avses 4,000 kronor böra utgå till elever vid lantmannaskolor
och 2,000 kronor till elever vid lanthushållsskolor. Resebidra
-
Vtskottet.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
get är avsett att utgå med det belopp varined resekostnaderna överstiga 10
kronor. I fråga om eleverna vid lantbruksskolorna har något behov av elevpraktik
icke ansetts föreligga efter slutad kurs.
Departementschefen har i sin motivering till förslaget anfört:
Genom ett systematiskt anordnande av elevpraktik å särskilt lämpliga gårdar
under kontroll torde större möjligheter öppnas för eleverna att erhålla en
allsidig utbildning. En tids praktiskt arbete vid ett välskött jordbruk kan
hos dem väcka impulser för jordbrukets förbättring och rationalisering, vilka
sedermera kunna bliva till gagn vid deras fortsatta verksamhet. Arbetet inom
en annan miljö än den vanliga torde även verka för ett vidgande av intressena
och erfarenheterna.
Ordnandet av ifrågavarande elevgårdar torde böra ankomma på vederbörande
lantmanna- eller lanthushållsskola. Jag vill särskilt understryka vikten
av att den största omsorg nedlägges på utväljandet av elevgårdarna, så
att därtill endast må utses sådana som äro för ändamålet verkligt lämpliga.
Det torde vara lämpligt, att de olika skolorna samarbeta vid ordnandet av
den praktiska elevutbildningen och ett utbyte av elever mellan olika skolors
elevgårdar sålunda kan komma till stånd. Överinseendet över utbildningen
vid elevgårdarna bör utövas av skolans styrelse och såsom ledare och närmaste
övervakare torde skolans föreståndare eller annan därtill utsedd person
böra fungera. Någon ersättning av statsmedel till elevgårdarnas ägare bör icke
ifrågakomma. Såsom gottgörelse för det besvär, som ägaren förorsakas genom
att mottaga elever till utbildning, bör han kunna åtnöjas med den fördel,
anlitandet av en billigare arbetskraft medför.
I syfte att uppmuntra eleverna vid ifrågavarande skolor att fortsätta sin
utbildning vid elevgårdar bör i överensstämmelse med kommitténs förslag viss
hjälp tilldelas dem av statsmedel. Lämpligt torde vara, att detta bistånd lämnas
i form av bidrag till kostnaderna för resorna till och från elevgården.
Dylikt bidrag bör emellertid endast utgå, därest nämnda kostnader överstiga
tio kronor. Bidrag torde lämnas till hela den del av resekostnaden, som överskjuter
tio kronor. Skulle elev utan giltig anledning lämna elevgården, innan
den bestämda elevtiden utgått, torde emellertid något bidrag till återresan
icke böra lämnas. I regel torde den här ifrågasatta elevutbildningen komma
att äga rum omedelbart efter kursens slut och reseersättningarna sålunda då
utgå i förhållandevis nära anslutning till elevernas skolutbildning. Hinder
torde emellertid icke böra föreligga, att bidrag lämnas till en senare börjad
praktisk elevutbildning, dock under förutsättning att denna börjar inom två år
efter vederbörande kurs avslutande.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag synes utskottet förtjänt att genomföras.
Detsamma torde kunna bliva till gagn för elevernas fortsatta utbildning. Mot
de föreslagna detaljbestämmelsema har utskottet intet att erinra, liksom
utskottet icke heller har någon anmärkning mot de gjorda kostnadsberäkningarna.
Jordbruksutskottcts utlåtande Nr 51.
25
Specialkurs i skogshushållning.
I det föreliggande förslaget Ilar även upptagits en specialkurs i skogshushållning.
Denna kurs är avsedd att lämna en bättre kunskap i skogshushållning
än som kan erhållas vid lantmanna- och lantbruksskolorna. Ifrågavarande
specialkurs skall stå öppen för personer, som genomgått driftsledarkurs
å Alnarp, lantbruks- eller lantmannaskola i skogsbygd eller mellanbygd
eller eljest visat sig lia sådana kunskaper, som erfordras för att
kunna följa undervisningen. Kursen, som skall kunna mottaga högst 20
elever, är avsedd omfatta en tid av fyra månader med en effektiv lärotid
av 90 å 95 dagar eller omkring 650 timmar. Kursen avses skola börja den 1
november med två veckors uppehåll vid jul. Enligt förslaget bör kursen
förläggas till lantbruksskoleegendomen Bjärka-Säby i Östergötlands län.
Undervisningsplanen för ifrågavarande kurs har föreslagits skola erhålla
följande utseende:
Föreläs
Undervisningsämne:
ningar,
timmar
Skogsekonomi . ..
Skogsteknologi . ..
Skogsuppskattning
Skogsskötsel
Rättslära
Jaktvård
Fria ämnen (betesvård m. m.)
50
50
40
40
20
10
10
Summa 220
Demonstra-
tioner och
Summa,
övningar,
timmar
timmar
50
100
190
240
60
100
100
140
10
30
20
30
—
10
430 650.
I fråga om lärarkrafterna vid kursen har avsetts, att kursens ledning skall
handhavas av skolans föreståndare. Lantbruksskolans lärare i skogshushållning,
som i regel torde vara en skogsvårdsstyrelsens tjänsteman, har ansetts
lämpligen jämväl kunna undervisa i vissa läroämnen, särskilt skogsskötsel,
medan för undervisningen i övrigt torde få anställas en biträdande
lärare med skogshögskoleutbildning, vartill syntes kunna påräknas en i domänverket
anställd yngre jägmästare på extra stat med tjänstgöring under
blott viss del av året. För de praktiska övningarna har ansetts, att därjämte
en Övningslärare med skogvaktarutbildning (skogsrättare) torde erfordras.
Härtill torde kunna påräknas en hos skogsvårdsstyrelsen anställd
extra länsskogvaktare med tjänstgöring under blott viss del av året.
Kostnaderna för kursen har beräknats till 9,000 kronor örn året jämte ett
engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av erforderlig utrustning
och inventarier.
Departementschefen har i motiveringen till förslaget uttalat:
Det synes önskvärt, att möjlighet herodes jordbrukarungdomen och andra
intresserade all erhålla en mera omfattande undervisning i skogshushållning
än den som kan förekomma vid lantmannaskolor. För närvarande finnas
vid sidan av den rent yrkesbetonade skogsutbildningen endast smärre liu
-
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
U sköttel.
vudsakligen av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurser. Det synes vara en
brist, att grundligare utbiidningskurser icke finnas tillgängliga för av skogsbruket
intresserade jordbrukare. Även för dem, som genomgått lantbruksskola
i syfte att vinna utbildning till förmän vid jordbruksegendomar, torde
det vara önskvärt att kunna erhålla bättre kunskaper i skogshushållning.
Med hänsyn härtill förordar jag, att försök nu göres med anordnande av en
specialkurs på detta område. Skulle behovet och intresset för en dylik utbildningsform
visa sig mera omfattande, torde efter ytterligare utredning frågan
om anordnandet av flera sådana kurser böra övervägas.
I fråga örn kursens förläggning har av kommittén framlagts två alternativa
förslag, det ena under förutsättning att kursen förlägges till en av de nu
befintliga lantbruksskolorna och det andra för det fall att kursen förlägges
till en för ändamålet särskilt anordnad skola. Med hänsyn till att denna nya
undervisningskurs närmast är avsedd att utgöra ett försök för utrönande av
intresset för saken anser jag, att en särskild skola icke nu bör inrättas. Kostnaderna
för en dylik skola komma även att ställa sig väsentligt högre än för
det fall, att kursen förlägges till en redan befintlig skola. Mot det av kommittén
framförda förslaget att förlägga kursen till Bjärka-Säby lantbruksskola
i Östergötland kunna vissa erinringar framföras. Genom kursens förläggande
till mellersta Sverige komma de nordligare skogsrikaste delarna av
landet i ett mindre gynnsamt läge i undervisningshänseende. Då emellertid
någon lämpligare belägen skola icke för närvarande synes kunna komma i
fråga, torde ett försök böra göras med kursens förläggande åtminstone till en
början till nyssnämnda lantbruksskola. Emellertid torde ytterligare undersökning
böra företagas om möjligheten att anordna en kurs av ifrågavarande
slag även vid någon skola i de nordligare delarna av landet.
Utskottet finner i likhet med departementschefen önskvärt, att möjligheter
öppnas för jordbrukarungdomen och andra intresserade att erhålla bättre och
mera fördjupade kunskaper i skogshushållning än vad lantbruksundervisningsanstalterna
kunna meddela. Med hänsyn till den utomordentliga vikt,
som skogsbruket äger för vårt land, är det av största betydelse att möjligheterna
till en god utbildning för jordbrukare på detta område utvidgas. Enligt
utskottets mening synes ändamålsenligt, att till en början försöksvis en
specialkurs i detta ämne anordnas. Mot kursens och undervisningens omfattning
enligt förslaget har utskottet intet att erinra. Kursens förläggande
lil Bjärka-Säby lantbrukskola i Östergötland kan visserligen, såsom ock departementschefen
framhållit, ur vissa synpunkter föranleda betänkligheter,
men med hänsyn till svårigheterna att finna en lämpligare plats utan att
kostnaderna för kursen stiga till alltför höga belopp anser sig utskottet kunna
biträda Kungl. Maj:ts förslag även härutinnan. Utskottet förutsätter emellertid,
att, därest intresse för dylika kurser skulle visa sig vara för handen, undersökningar
företagas om möjligheterna att förlägga en kurs även till någon
skola inom de nordligare delarna av landet. De ifrågasatta kostnaderna för
den nu förordade kursen ge icke anledning till någon anmärkning från utskottets
sida.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
27
Överinseendet över lantbruksundervisningen.
Beträffande överinseendet över undervisningen på ifrågavarande område
har departementschefen yttrat:
Någon ändring i nu gällande förhållanden i fråga om överinseendet över
ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter torde icke böra ske. överinseendet
torde sålunda alltjämt ankomma på lantbruksstyrelsen såsom sakkunnig
myndighet inom förevarande område. Inom styrelsen bör tillsynen
hksom hittills närmast påvila undervisningsbyrån. I anledning av ett av
kommittén framfört förslag, att av undervisningsbyråns personal en byråchef
och en byråinspektör måtte överföras från extra till ordinarie stat torde jag
till en början få erinra, att byråchefstjänsten å byrån genom beslut vid 1938
års riksdag överfördes på ordinarie stat. Vad angår byråinspektörstjänsten
torde även denna numera lämpligen kunna upptagas såsom ordinarie. Efter
genomförandet av den omorganisation av lantbruksundervisningen, som
nu ifrågasatts, torde göromålen å byrån bliva av den omfattning att behovet
av denna tjänst kommer att bestå. Beträffande ett av kommittén väckt
förslag att inrätta en byråinspektörsbefattning avsedd att ersätta den nuvarande
arvodesbefattningen såsom inspektris för lanthushållsundervisningen
anser jag i anslutning till vad statskontoret i sitt yttrande anfört förslaget
icke för närvarande böra genomföras. Erforderligheten av denna nya befattning
såsom heltidstjänst torde icke kunna anses helt ådagalagd. Lämpligheten
av ett av kommittén framfört förslag att ifrågavarande befattningshavare
jämväl skall taga del i hushållningssällskapens konsulentverksamhet
finner jag i likhet med lantbruksstyrelsen tveksam. Med hänsyn härtill torde
det tillsvidare få bero på den blivande erfarenheten rörande ökningen av
det arbete, som den nya organisationen av lanthushållsskolorna kommer att
medföra för inspektrisen, huruvida hennes befattning bör ombildas på sätt
kommittén föreslagit. Likaledes torde tillsvidare kunna anstå med en av
statskontoret ifrågasatt höjning av det nuvarande arvodet åt nämnda befattningshavare.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att någon ändring i varje
fall icke för närvarande bör ske beträffande överinseendet över ifrågavarande
lantbruksundervisningsanstalter. I motionerna I: 241 och II: 368 har
ifrågasatts, huruvida icke dessa undervisningsanstalter och folkhögskolorna
böra ställas under gemensam ledning. Utskottet vill i anledning härav erinra
om att den s. k. verkstadsskoleutredningen i ett den 30 december 1938
avgivet betänkande (stat. off. utr. 1938: 54) framlagt förslag örn utbrytande
från skolöverstyrelsens verksamhetsområde av yrkesutbildningen och dennas
läggande under en särskild för ändamålet inrättad överstyrelse. Detta
förslag är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Att innan berörda
förslag underkastats närmare prövning taga någon ståndpunkt till frågan
U (sköttel.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51-
om ändring rörande överinseendet över nu förevarande grupp av yrkesskolor
synes icke ändamålsenligt.
Beträffande personalen å undervisningsbyrån i lantbruksstyrelsen biträder
utskottet vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit. Den för närvarande å
extra stat uppförda byråinspektörsbefattningen torde sålunda böra överföras
å ordinarie stat. Vad angår det av kommittén framförda förslaget örn inrättande
av en byråinspektörsbefattning, avsedd att ersätta den nuvarande
arvodesbefattningen såsom inspektör för lanthushållsundervisningen, anser
utskottet, att någon erfarenhet bör vinnas rörande den nya organisationens
verkningar, innan slutlig ståndpunkt tages till detta förslag. Utskottet förutsätter
emellertid, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på frågan
och framlägger de förslag som finnas erforderliga.
Förslag rörande vissa organisatoriska frågor.
Departementschefen har jämväl upptagit till övervägande frågan, på vilket
sätt ett samordnande av å ena sidan de allmänna intressena i fråga örn
lantbruksundervisningen och å andra sidan de mera lokalbetonade intressena
lämpligast må kunna ske. Härom har departementschefen anfört:
Att en god samverkan kommer till stånd mellan å ena sidan staten såsom
representant för det allmännas önskemål beträffande ifrågavarande
skolor och å andra sidan lokala organ såsom företrädare av jordbrukets
intressen är såsom kommittén framhållit av största betydelse för en ändamålsenlig
lösning av den nu övervägda omorganisationen av den lägre lantbruksundervisningen.
Det bör tillkomma de statliga organen att hava överinseendet
över att undervisningen lägges efter ändamålsenliga linjer och
att skolorna fördelas å lämpliga orter i landet samt att tillräckliga medel
stå till förfogande för att kunna upprätthålla skolorna på en tillfredsställande
nivå såväl ifråga örn lärarpersonalen som ifråga om undervisningslokaler
och andra yttre anstalter. Den omedelbara ledningen över skolorna
bör däremot påvila ortsorganen, vilka ock skola tillse, att undervisningen
motsvarar de lokala önskemålen och behoven ävensom att skolorna
bliva kända och vinna förtroende bland ortsbefolkningen. De lokala
organ, som här närmast kunna komma ifråga, äro hushållningssällskapen
och landstingen. Det torde vara nödvändigt, att dessa vid sidan av staten
med intresse och kraft taga sig an skolorna, därest dessa skola kunna få
en lycklig utveckling och vinna förtroende bland landsbygdens ungdom.
Jämte nu nämnda organ torde även stiftelser, föreningar och enskilda kunna
förväntas bidraga till skolornas understödjande och hjälp.
En annan fråga, som i detta sammanhang behandlats, är spörsmålet rörande
äganderätten till lantbruksundervisningsanstalterna.
Kommittén hävdade den uppfattningen, att skolorna borde ägas av ortliga
organ. I anslutning härtill uttalades att enligt dess mening vore önskvärt,
att skolorna ägdes av hushållningssällskapen. Därest i vissa fall ägande
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
29
rättsfrågan icke skulle kunna ordnas i enlighet härmed, förordade kommittén,
att landsting eller stiftelser övertoge äganderätten till sådan skola.
Innan utskottet ingår på Kungl. Maj:ts ståndpunkt i denna fråga, torde utskottet
få lämna vissa upplysningar rörande äganderätten till de nuvarande
lantbruksundervisningsanstalterna. Ägarna till dessa falla i huvudsak inom
följande grupper: hushållningssällskap, landsting, föreningar av olika slag
samt stiftelser. I enstaka fall äges skola av aktiebolag eller enskild ägare.
Av de 41 lantmannaskolorna ägas 4 av hushållningssällskap, 15 av landsting,
1 av hushållningssällskap och landsting gemensamt, 4 av stiftelse, 15 av
förening, 1 av enskild och 1 av bolag. Av lantbruksskolorna ägas 2 av staten,
4 av hushållningssällskap, 1 av stiftelse samt 5 av enskild. Av de 40 lanthushållsskolorna
ägas 4 av hushållningssällkap, 7 av landsting, 1 av hushållningssällskap
och landsting gemensamt, 6 av stiftelse, 17 av förening, 3 av
enskild och 2 av bolag. På samma plats som lantmannaskola och med samma
ägare äro förlagda 21 folkhögskolor och på samma plats som lanthushållsskola
och likaledes med samma ägare äro förlagda 14 folkhögskolor.
Av lanthushållsskolor, som icke äro förlagda till samma plats och med samma
ägare som folkhögskola, äro 11 förlagda till samma plats och med
samma ägare som lantmannaskola.
Kungl. Maj:t har funnit sig icke kunna biträda kommitténs förslag i förevarande
hänseende. Departementschefen har härom anfört:
I syfte att vinna en större säkerhet för skolornas riktiga bedrivande och
på lämpligt sätt anknyta dem till ortsintressena har kommittén framfört
önskemålet, att äganderätten till skolorna i första hand borde överföras till
hushållningssällskap eller, i den mån detta icke kunde genomföras, till särskilda
för ändamålet upprättade stiftelser. Ehuru de skäl som kommittén
framfört för denna sin uppfattning äro av betydelse, torde dock av praktiska
skäl ett förverkligande av kommitténs önskemål näppeligen låta sig
göra. Det synes kunna befaras — för vilket även yttranden giva belägg —
att de landsting, som stödja undervisningsanstalter,- icke skola vara villiga
att med bibehållande av sin ekonomiska hjälp överlämna anstalterna till hushållningssällskapen.
Ett övertagande från hushållningssällskapens sida av
de skolor, som tillhöra föreningar eller enskilda, skulle kräva betydande ekonomiska
uppoffringar, vilka sällskapen icke utan högst väsentliga statsbidrag
skulle vara mäktiga att företaga. Det är även att märka, att icke alla sällskap
med sina nuvarande ekonomiska resurser torde äga förutsättningar,
som äro erforderliga för skolornas bedrivande i fortsättningen. Lämpligast
torde alltså tillsvidare vara att såsom ägare till skolorna liksom för närvarande
stå hushållningssällskap, landsting, föreningar, stiftelser, bolag eller
enskilda personer. Vid beviljandet av statsbidrag till ifrågavarande skolor
torde vara lämpligt att uppställa sådana villkor, att garantier skapas för
skolornas fortsatta bedrivande enligt de av statsmakterna godkända linjerna
och för att de nedlagda statsmedlen icke gå förlorade, därest ägarna
till en skola skulle vilja upphöra med densamma eller förändra den i icke
önskvärd riktning.
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
Den fördelning av uppgifterna mellan staten, å ena, samt de lokala organen,
å andra sidan, ifråga om lantbruksundervisningens handhavande, som
departementschefen förordat, synes väl avvägd. Det torde sålunda böra ankomma
på de statliga myndigheterna att lia den allmänna översikten över
skolorna samt tillsynen över att tillräckliga medel stå till deras förfogande
för att de skola kunna fylla sin uppgift. De lokala organen torde böra ha
den närmaste tillsynen över undervisningen och skolornas skötsel samt tillse,
att undervisningen kan möta de skilda krav av mera lokal natur, som framkomma.
Även i fråga örn ordnandet av äganderätten till skolorna delar utskottet
den av departementschefen uttalade meningen. Ett överförande av äganderätten
till hushållningssällskapen, landsting eller stiftelser torde komma att
medföra alltför dryga kostnader för statsverket. Det kan ifrågasättas, huruvida
några större fördelar stå att vinna genom en dylik överföring av äganderätten.
Såsom departementschefen framhållit torde vid beviljandet av
statsbidrag till ifrågavarande skolor kunna skapas garantier för att skolorna
bedrivas enligt de av statsmakterna godkända linjerna och för att de
nedlagda statsmedlen icke gå förlorade genom att ägare till en skola skulle
önska upphöra med densamma eller omlägga dess verksamhet på ett icke
önskvärt sätt.
Lantbruksundervisningens ställning till hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser
och folkhögskolor m. m.
Kommittén föreslog rörande lantbruksundervisningsanstalternas
ställning till hushållningssällskapen i huvudsak följande.
När erforderliga förutsättningar därför äro för handen, skall Kungl. Maj:t
äga förordna, att lantbruksundervisningsanstalterna skola inordnas såsom
ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet.
Hushållningssällskapet skall pröva den allmänna planen för skolans
undervisningsverksamhet och denna verksamhets ställning inom lantbruksundervisningen
i allmänhet inom sällskapets område. Sällskapet eller dess
förvaltningsutskott skall efter förslag av eller i samråd med skolans styrelse
uppgöra plan till anordnandet av olika kurser vid skolan. Hushållningssällskapet
skall sysselsätta den vid skolan mera stadigvarande anställda lärarpersonalen,
när denna icke helt tages i anspråk för skolans verksamhet, med sådana
ytterligare uppgifter inom sällskapets verksamhetsfält, som efter samråd
med skolans styrelse kan befinnas lämpligt tilldela dem. Denna anordning
liksom skolans ställning i övrigt bör enligt kommitténs förslag medföra,
att ifrågavarande lärarbefattningar tillsättas av hushållningssällskapet. Skolans
medelsbehov skall prövas av sällskapet och dess räkenskaper granskas
samtidigt med hushållningssällskapets.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbmksutskottets utlåtande Nr SI
-
SI
Departementschefen har — med förmälan att han icke kunnat ansluta sig
till kommitténs förslag i förevarande fråga -—- i huvudsak anfört:
Ett av de viktigaste spörsmålen vid en blivande omorganisation av den
lägre lantbruksundervisningen är frågan på vad sätt förhållandet mellan nu
ifrågavarande skolor, å ena, samt hushållningssällskapen, å andra sidan, bör
ordnas. Till det av kommittén framlagda förslaget till problemets lösning
kan jag icke helt ansluta mig. Ett visst samordnande av lantbruksundervisningen
med hushållningssällskapens verksamhet synes emellertid välbetänkt.
Att i så hög grad underordna skolorna sällskapen eller deras förvaltningsutskott,
som kommittéförslaget innebär, torde dock icke vara lämpligt.
Visserligen kan en dylik anordning synas rationell och effektiv, men den torde
likväl ur flera synpunkter, såsom i yttrandena påpekats, medföra nackdelar.
Samordnandet av sällskapen och skolorna synes mig böra få utvecklas
efter vad som finnes lämpligt inom de olika orter, där skolorna äro belägna,
och på sådant sätt att de anslagsbeviljande lokala organens intresse
för skolorna icke minskas.
Den samverkan, som enligt min mening bör komma till stånd mellan hushållningssällskapen
och skolorna, torde därför böra genomföras på frivillighetens
väg och under förutsättning, att samtliga de i frågan intresserade parterna
därom äro ense och att skolornas ekonomiska ställning icke därigenom
rubbas. Vid denna samverkan böra hushållningssällskapens förvaltningsutskott
få tillfälle att yttra sig över de förslag till allmän plan för skolornas
verksamhet, till undervisningsplan samt till de för skolornas medelsbehov
upprättade staterna, vilka samtliga förslag sedermera fastställas av lantbruksstyrelsen.
Vad angår lärarnas tillsättande torde detta få ankomma på
skolornas styrelser, vilka bära närmaste ansvaret för skolornas verksamhet
och utveckling. I den mån skolornas lärarkrafter icke helt tagas i anspråk
för skolornas verksamhet böra de kunna användas för de uppgifter, som
vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, och skolstyrelse anse
böra ankomma på dem. Även i de fall där dylik samverkan icke kommer
till stånd förutsätter jag, att hushållningssällskapen i den mån så är möjligt
begagna skolornas lärarkrafter i sin verksamhet.
Genom det nu ifrågasatta samarbetet mellan skolorna och hushållningssällskapen
vinnes, att en bättre överblick över skolornas verksamhet kan
erhållas och att de olika skolorna inom ett hushållningssällskaps verksamhetsområde
kunna organiseras och ifråga om sina undervisningsplaner inriktas
så att de komplettera varandra. Jordbrukarungdomen erhåller härigenom
sina utbildningsbehov täckta på det för den lättast tillgängliga och bästa
sätt. Ett samarbete mellan skolorna och hushållningssällskapen på sätt här
skisserats torde även medföra, att sällskapens intresse för skolverksamheten
stärkes och skolorna till följd härav kunna påräkna ett större stöd från sällskapens
sida. Det torde vara att förvänta, alt genom sällskapens försorg
kunskapen örn skolorna och deras betydelse ur utbildningssynpunkt för
jordbrukarna blir mera spridd ute i bygderna. Av vikt är jämväl, att genom
den nu ifrågasatta samverkan större möjligheter öppnas att på ett rationellt
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
sätt utnyttja lärarkrafterna vid skolorna. Avgjorda fördelar vinnas härigenom
för såväl skolorna och lärarna som sällskapen. Skolorna kunna sålunda
erbjuda lärarna bättre löne- och anställningsvillkor och bli därigenom i
tillfälle att förvärva bättre kvalificerade lärarkrafter. Sällskapen å sin sida
kunna för sin undervisnings- och konsulentverksamhet i viss mån disponera
mångsidigt utbildad och tränad personal. En önskvärd cirkulation av
befattningshavarna mellan skolorna och sällskapen underlättas även genom
den föreslagna anordningen.
För det fall att, efter det samarbete mellan skola och hushållningssällskap
i fråga om lärarkrafternas rationella utnyttjande anordnats, olika meningar
i viss sådan fråga skulle uppstå mellan skolstyrelsen och sällskapet torde
det böra få ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa avgörande i saken.
Såväl kommittén som departementschefen har förordat, att samverkan
äger rum mellan lantmanna- och lantbruksskolorna samt
skogsvårdsstyrelserna i fråga örn undervisningen i skogshushållning.
Skogsvårdsstyrelserna böra sålunda få yttra sig över lärarnas i detta
ämne kompetens samt örn kursernas lämplighet.
Såsom framgår av vad förut anförts i samband med frågan om äganderätten
till lantbruksundervisningsanstalter äro ett avsevärt antal lantmannaoch
lanthushållsskolor samorganiserade med folkhögskolor.
Kommittén ansåg ett särskiljande av dessa skolformer vara av
behovet påkallat. Tillika föreslog kommittén, att undervisningen i de rena
jordbruksämnena vid folkhögskolan borde upphöra.
Departementschefen har i berörda hänseenden anfört:
Beträffande det av kommittén väckta förslaget att frigöra nu ifrågavarande
skolor från folkhögskolorna i de fall, där de äro sammanförda i en gemensam
skola, torde vägande skäl tala för en sådan anordning. I princip
kan jag även ansluta mig till detta förslag. Efter en sådan skilsmässa torde
det kunna förväntas, att lantmanna- och lanthushållsskolorna bättre
skola kunna göra sig gällande och få en förmånligare och friare ställning.
Emellertid skulle ett genomförande av förslaget utan någon begränsning i vissa
fall medföra så avsevärda kostnader, att desamma icke kunna bäras av
skolorna eller deras huvudmän utan statens mellankomst, varvid stora krav
kunde komma att ställas på statskassan. Med hänsyn härtill anser jag, att det
icke bör föreskrivas en ovillkorlig skyldighet att genomföra den föreslagna
upplösningen av sambandet mellan ifrågavarande skolor och folkhögskolorna.
Kungl. Majit torde från fall till fall böra kunna medgiva att en nu
bestående samhörighet tillsvidare må bibehållas, särskilt då ett omedelbart
skiljande av skolorna skulle medföra alltför dryga kostnader. Vid inrättandet
av nya skolor bör givetvis tillses, att någon sammanläggning med folkhögskola
icke äger rum.
I anslutning till vad kommittén och skolöverstyrelsen föreslagit anser jag
önskvärt, att den undervisning i rena jordbruksämnen som nu bedrives vid
vissa folkhögskolor upphör. Den dualism i undervisningen, som i viss mån
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
33
uppkommer därigenom att även folkhögskolorna upptagit lantbruksundervisning
på sitt program, kan icke vara till gagn för någondera av nu berörda skolformer.
Vad jag nu uttalat avser givetvis icke att förhindra att i samband
med den allmänna undervisningen t. ex. i naturlära och dylika ämnen vid
folkhögskolorna lämnas orientering och upplysning rörande jordbruket och
därmed sammanhängande frågor. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen upptager
detta spörsmål till övervägande och vidtager erforderliga åtgärder.
Kommittén har i detta sammanhang något berört möjligheterna av s a mmanläggning
av lantmannaskola och lanthushållsskola.
Enligt kommitténs mening böra hinder icke uppställas för en sådan åtgärd.
Dock har det synts kommittén nödvändigt, att därvid vissa reglerande föreskrifter
uppställas i syfte att tillförsäkra lanthushållsskolan den självständighet,
varav den kan vara i behov. Kommittén har i sådant hänseende
föreslagit i huvudsak följande. Lantmannaskolan och lanthushållsskolan
böra hava samma ägare. Styrelsen bör vara gemensam och förslagsvis
bestå av fem valda ledamöter, därav två kvinnor, samt de båda föreståndarna
vid skolorna. Varje skola bör hava sina egna undervisningsbyggnader,
dock att gymnastiklokalen lämpligen bör vara gemensam. Lanthushållsskolan
bör få utnyttja lantmannaskolans jordbruk för sin undervisning.
Lanthushållsskolan bör disponera över egen trädgård för undervisningen
liksom också för undervisningen i smådjursskötsel själv äga erforderliga
stallutrymmen med tillhörande djurbesättningar. Ekonomien bör
hållas fullt skild för de båda skolorna.
Departementschefen anförde i anledning härav:
De av kommittén framförda synpunkterna på frågan om lämpligheten
av sammanläggning av lantmannaskola och lanthushållsskola föranleda icke
någon erinran från min sida. I likhet med kommittén anser jag, att något
hinder icke bör resas häremot. De för reglerandet av sammanläggningen av
kommittén förordade bestämmelserna torde i huvudsak vara ändamålsenliga.
Emellertid torde föreskrifterna icke göras ovillkorliga utan bör det få ankomma
på Kungl. Majit att vid behov medgiva dispens från dem.
Att ett visst samarbete mellan vederbörande hushållningssällskap och ifrågavarande
skolor kommer till stånd torde såsom departementschefen framhållit
ur flera synpunkter kunna bliva till gagn för skolorna. Hushållningssällskapet
äger otvivelaktigt en bättre översikt över de inom länet förefintliga
behoven av undervisning på jordbrukets område. Genom hushållningssällskapet
bedrives jämväl en ganska omfattande undervisningsverksamhet. Därest
sällskapen och skolorna samverka, kynna dessa olika undervisningsverksamheter
bättre komplettera varandra. Det kan även förväntas, att en sam
verkan mellan sällskapen och skolorna skulle medföra att de förras intresse
för skolorna komme att stärkas och genom sällskapens försorg en större kännedom
om skolorna och deras undervisning skulle spridas ute i bygderna.
Det samarbete, som således bör äga rum mellan sällskapen och skolorna,
synes böra få den karaktären som i departementschefens anförande angivits.
Hilldur] till riksdagens protokoll 1959. 10 sami. Nr 51. '' ;>
U tsk ottel.
34
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att samarbetet helt bör fotas
på frivillighetens grund och under hänsynstagande till vad som i varje särskilt
fall kan finnas ändamålsenligt. Såsom departementschefen framhållit
måste vid etablerandet av sådan samverkan, som här är ifråga, beaktas att
de anslagsbevilj ande lokala organens intresse för skolorna icke minskas.
En fråga som särskilt bör uppmärksammas vid samverkan mellan hushållningssällskapen
och skolorna är lärarnas sysselsättning. Stora fördelar äro
uppenbarligen att vinna därest dessa befattningshavare kunna användas i såväl
skolornas som sällskapens tjänst. Utskottet anser detta i möjligaste mån
böra ske och detta även om samarbete i övrigt icke skulle komma till stånd.
Det mellan skogsvårdsstyrelserna och skolorna föreslagna samarbetet anser
utskottet lämpligt och till vad härutinnan föreslagits kan utskottet ansluta
sig.
Såsom förut anförts förekommer i ett flertal fall att folkhögskola samt lantmanna-
och lanthushållsskolor äro sammanförda i gemensam skola. På
sätt såväl kommittén som departementschefen framhållit torde en skilsmässa
mellan folkhögskolan och yrkesskolorna böra komma till stånd. För närvarande
synes den förstnämnda skolan intaga en i viss mån dominerande
ställning. Efter en skilsmässa torde lantbruksundervisningsanstalterna få
lättare att göra sig gällande. I likhet med departementschefen håller emellertid
även utskottet före att ett obligatoriskt skiljande av skolorna skulle
komma att medföra alltför stora kostnader för statsverket. Med hänsyn
härtill synes på sätt departementschefen uttalat Kungl. Majit böra medgivas
befogenhet att från fall till fall lämna tillstånd till att en för närvarande
bestående samhörighet tillsvidare bibehålies.
Utskottet anser vidare i överensstämmelse med departementschefen att den
för närvarande vid vissa folkhögskolor bedrivna undervisningen i rena jordbruksämnen
bör upphöra.
Vad kommittén och departementschefen anfört rörande sammanläggning avlantmanna-
och lanthushållsskolor föranleder icke någon utskottets erinran.
Lärarnas utbildning.
I sitt betänkande framlade kommittén vissa förslag rörande utbildningen
av lärarna vid lantbruksundervisningsanstaherna. Dessa förslag avse endast
de agronomiskt utbildade lärarna. Kommittén framhöll, att den nuvarande
pedagogiska utbildningen vid lantbrukshögskolan vore för knapphändig för
utbildning av lärare för lantmanna- och lantbruksskolorna. Kommittén föreslog,
att denna borde ordnas i huvudsak på följande sätt. Främst för sådana
studerande, som ämna ägna sig åt lärarverksamhet, borde den nu vid lantbrukshögskolan
anordnade kursen i pedadogik utbyggas. Den borde, liksom
hittills varit fallet, omfatta dels föreläsningar och dels undervisningsövningar
jämte övningar i lantbruksjournalistik. Tillhopa borde föreläsningarna upptaga
25 lektionstimmar. Efter föreläsningarnas slut borde varje deltagare i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
35
kursen hålla en övnings- och en provföreläsning. De studerandes övriga undervisningsövningar
borde lämpligen äga rum vid Ultuna lantbruksskola samt
vid närbelägna lantmannaskolor. Innan studeranden finge hålla några lektioner
vid nämnda skolor, borde han först hava åhört ett visst antal lektioner
och av vederbörande lärare blivit underrättad om det sätt, på vilket undervisningen
vid dessa skolor meddelas. Därefter borde den studerande hålla
minst tillhopa fyra övnings- och provlektioner.
Beträffande utbildandet av lärarinnor för lanthushållsskolorna uttalade
kommittén — efter att hava redogjort för den nuvarande utbildningsordningen
— att hela frågan örn lanthushållslärarinneutbildningen syntes böra
göras till föremål för särskild utredning.
Kommittén föreslog även, att kurser borde anordnas för lärarnas fortsatta
utbildning efter början av deras egentliga lärarverksamhet.
För ifrågavarande ändamål har kommittén beräknat ett särskilt anslag å
8,000 kronor.
Departementschefen har i anslutning till dessa förslag yttrat.
Såsom kommittén framhållit torde en viss förbättring av utbildningen för
lärarna och lärarinnorna vid de ifrågavarande skolorna vara önskvärd. Vad
angår lärarna vid lantmanna- och lantbruksskolorna synas bristerna främst
gälla den pedagogiska utbildning, som meddelas dem vid lantbrukshögskolan.
En utökning av densamma synes böra övervägas, och därvid torde i huvudsak
kommitténs förslag kunna godtagas. Med hänsyn till vad lantbrukshögskolans
lärarråd i sitt yttrande anfört synes dock någon begränsning böra
göras i förslaget. Sålunda torde de föreläsningar, som eleverna enligt kommitténs
förslag böra hålla, kunna begränsas till endast en sådan i stället för
två. Såsom lärarrådet påpekat få eleverna vid högskolan övning i att föreläsa
under de vid högskolan förekommande seminarieövningarna. Någon ökning
av kostnaden för undervisning i pedagogik torde bli följden av ett genomförande
av ifrågavarande förslag. Denna kostnadsökning synes emellertid
bliva förhållandevis obetydlig. Fortbildningskurser för lärare torde även
böra anordnas. Härvid torde särskilt beaktas, att lärarna erhålla tillfälle att
inhämta kunskaper rörande jordbrukets ekonomiska utveckling och därmed
sammanhängande frågor.
Vidkommande utbildningen för lärarinnorna vid lanthushållsskolorna synes
på sätt kommittén föreslagit böra övervägas att göra denna till föremål
för särskild utredning.
Till vad departementschefen anfört kan utskottet giva sin anslutning och
biträder utskottet förty Kungl. Maj :ts förslag ifråga om lärarutbildningen.
Utskottet.
36
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.
Kommittén framlade i sitt betänkande ett fullständigt förslag till lönereglering
för föreståndare och lärare samt föreståndarinnor och lärarinnor vid
lantbruksundervisningsanstaltema, enligt vilket förslag dessa befattningshavare
skulle införas i det för civila tjänstemän gällande lönesystemet. Vidare
föreslog kommittén rörande undervisningsskyldigheten för föreståndare och
lärare vid lantmannaskolorna att denna för de förstnämnda torde bestämmas
till 14—20 veckotimmar och för de senare till 20—24 veckotimmar. Föreståndare
vid lantbruksskola föreslogs böra åläggas en undervisningsskyldighet
av 10—12 veckotimmar och lärarna vid sådan skola 16—20 veckotimmar.
För befattningshavarna vid lanthushållsskolorna föreslog kommittén
icke några bestämda regler.
Kommittén framhöll vidare, att det syntes i fråga om lärarna vid lantmannaskolorna
kunna inträffa, att dessa icke kunde helt utnyttjas i skolans
tjänst. För dylika fall föreslog kommittén, att lärarna delvis skulle sysselsättas
med andra uppgifter och kunde få tillgodoräkna sig denna tjänstgöring
för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring vid skolan.
Kommittén ansåg, att därvid i första hand borde ifrågakomma verksamhet
i vederbörande hushållningssällskaps tjänst, såsom t. ex. medverkan
i av sällskapet anordnade undervisningskurser. Av kommittén
framhölls även, att arbete för ungdomsorganisationer, försöksringar, bokföringsföreningar
och därmed jämförbara organisationer borde kunna godkännas
såsom kompensation för visst avdrag i undervisningsskyldigheten vid
skola.
I fråga örn anställningsformen föreslog kommittén, att den lärarpersonal,
som vore avsedd att vara fast knuten till lantbruksundervisningsanstaltema,
anställdes tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägning.
Departementschefen har avvisat förslaget örn lönereglering för ifrågavarande
personal. Endast i fråga om extra lärare och extra lärarinnor har vissa
löneförbättringar föreslagits. Departementschefen har i huvudsak anfört
följande.
Det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering för manliga och
kvinnliga föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna kan
jag icke biträda. I likhet med vad i ett flertal yttranden uttalats anser jag
starka invändningar kunna resas mot att detsamma nu genomföres. Det
nuvarande lönesystemet för ifrågavarande personal är anpassat efter det som
tillämpas beträffande de hos hushållningssällskapen anställda på jordbrukets
område verksamma tjänstemännen. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit
äro lönerna för nämnda två kategorier tjänstemän i förhållande till varandra
så utmätta, att ett önskvärt utbyte av arbetskraft skall kunna ske
mellan de olika verksamhetsområdena. Enligt styrelsen har avsikten varit,
att en person, som vunnit anställning såsom lärare vid lantmanna- och
lantbruksskola, därefter skulle kunna befordras till konsulentbefattning hos
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
37
hushållningssällskap för att sedermera ånyo såsom föreståndare för sådan
skola kunna återgå till undervisningsverksamheten. Härigenom vinnes möjlighet
för båda verksamhetsgrenarna att tillgodogöra sig personliga erfarenheter
inom de olika tjänstgöringsområdena Den nu förordade löneregleringen
torde komma att äventyra detta betydelsefulla personalutbyte.
Det kan icke heller anses lämpligt att samtidigt som ifrågavarande skolor
knytas fastare till hushållningssällskapens verksamhet i övrigt företaga en
lönereglering endast för skolornas personal, varigenom denna personal i
lönehänseende komme att intaga en särställning i förhållandena till hushållningssällskapens
befattningshavare. Det föreligger även en fara för att den
nu föreslagna löneregleringen, därest den genomfördes, komme att på ett
icke önskvärt sätt verka bindande på genomförandet av en lönereglering för
sällskapens tjänstemän. Det torde även kunna ifrågasättas, örn en lönereglering
för lanthushållsskolornas lärarinnepersonal lämpligen bör genomföras,
förrän frågan örn dessas utbildning lösts. Detta spörsmål torde böra
göras till föremål för särskild utredning. I detta sammanhang torde jag
även få erinra därom, att skolöverstyrelsen den 21 september 1938 framlagt
en utredning med förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid
folkhögskolorna. Detta förslag lärer emellertid icke komma att föreläggas
1939 års riksdag. Med hänsyn till det nu anförda anser jag i likhet med
statskontoret, lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
att frågan om en lönereglering för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
tillsvidare bör anstå och upptagas först i anslutning till
en lönereglering för den till hushållningssällskapens konsulentverksamhet
knutna personalen och under beaktande av den lönereglering, som kan komma
att genomföras för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.
Emellertid torde vissa kategorier av lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor
ha en så svag ställning i lönehänseende, att de skäligen böra erhålla
någon förbättring i sina löneförmåner. Såsom framgår av vad förut anförts
ha lönerna för extra lärare och lärarinnor lämnats helt oreglerade. I allmänhet
uppbär för närvarande extra lärare vid lantmannaskolas vinterkurs
1,500 kronor och andre lärare vid lantbruksskola med helårstjänst mellan
1,800 och 2,400 kronor samt extra lärarinna vid lanthushållsskola månadsarvode
av 100 kronor. Dessa lärarkategorier synas böra tillförsäkras bättre
löneförmåner, och jag anser mig i sådant hänseende böra föreslå, att minimilönerna
bestämmas för extra lärare vid lantmannaskola vid full tjänstgöring
samt andre lärare vid lantbruksskola till 2,500 kronor såsom grundlön
jämte dyrtidstillägg, för närvarande 412 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,
375 kronor, eller således tillhopa 3,287 kronor, för extra lärare
vid lantmannaskola med endast lialvårstjänstgöring till 1,900 kronor såsom
grundlön jämte dyrtidstillägg, 313 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,
285 kronor, eller sammanlagt 2,488 kronor samt till extra lärarinna vid
lanthushållsskola vid lull årstjänstgöring till 1,000 kronor i grundlön jämte
dyrtidstillägg, 264 kronor, och provisorisk avlöningsförstärkning, 100 kronor,
och till sadan lärarinna vid lialvårstjänstgöring till 1,000 kronor som grund
-
38
Jordbruksutskottets utlåtande Nr ol
-
lon jämte dyrtidstillägg, 165 kronor, och provisorisk löneförbättring, 100 kronor.
Något föregripande av en blivande lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal
kan denna löneförbättring icke anses medföra. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser med avseende
å den nu förordade löneförbättringen. Kungl. Maji torde ock, innan den
nya organisationen för skolorna träder i kraft, vidtaga erforderliga åtgärder
för ordnande av pensionsfrågan för dessa lärare.
Vad angår föreståndares och lärares undervisningsskyldighet vid skolorna
finnas för närvarande icke några närmare bestämmelser. Vad kommittén
härutinnan förordat böra gälla torde emellertid motsvara den nu tillämpade
praxis och synes lämpligen böra föreskrivas. Den av kommittén föreslagna
minimitiden för föreståndares undervisningsskyldighet torde dock vid större
skolor kunna komma att bliva alltför hög. Möjlighet att minska densamma
synes därför böra öppnas. Det torde böra få ankomma på lantbruksstyrelsen
att besluta härom.
Den av kommittén föreslagna möjligheten att få tillgodoräkna viss tjänstgöring
utom skolan för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring torde
böra medgivas. Likaledes torde lärare få tillgodoräkna sig tjänstgöring vid
av skolan anordnade kurser. Givet, är att, därest sådant tillgodoräknande
medgives, lärarna icke skola erhålla särskilt arvode för sådana kurser. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i
ämnet.
Utöver vad jag nu anfört torde för närvarande icke någon ändring i lärarnas
avlönings- eller anställningsförhållanden böra föreskrivas utan torde
därmed få anstå till dess de av mig förut berörda löneregleringarna upptagas
till avgörande.
Utskottet. Utskottet finner i likhet med departementschefen, att någon allmän lönereglering
för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna icke nu
bör genomföras. Starka skäl synas tala för denna ståndpunkt. Inom den
närmaste framtiden lära spörsmålen om lönereglering för hushållningssällskapens
tjänstemän och folkhögskolornas lärarpersonal upptagas till övervägande.
Att nu fristående lösa lönefrågan för lantbruksundervisningsanstalternas
befattningshavare torde i viss mån innebära ett föregripande av avgörandet
i fråga om de andra befattningshavarnas lönereglering. Utskottet
finner icke heller den föreliggande lönefrågan i det stora hela så trängande,
att densamma icke kan anstå under någon tid. Emellertid förutsätter utskottet,
att densamma så snart den kommit i det läge att ett avgörande kan träffas
framlägges för riksdagen.
De föreslagna löneförbättringarna för extra lärarna och extra lärarinnorna
samt andra lärare vid lantbruksskola torde emellertid böra bifallas. För
närvarande torde deras löneställning vara alltför svag, varför en skälig förbättring
är på sin plats. De förordade lönebeloppen finner utskottet lämpligt
avvägda. Desamma synas i huvudsak ansluta sig till lönerna för motsvarande
befattningshavare vid folkhögskolorna. Minimilönerna för extra lä
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
39
rare vid lantmannaskola vid full tjänstgöring samt andre lärare vid lantbruksskola
torde sålunda böra bestämmas till 2,500 kronor såsom grundlön
jämte dyrtidstillägg, för närvarande 412 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring
375 kronor eller således tillhopa 3,287 kronor, för extra lärare
vid lantmannaskola med endast halvårstjänstgöring till 1,900 kronor såsom
grundlön jämte dyrtidstillägg 313 kronor och provisorisk avlöningsförbättring
285 kronor eller sammanlagt 2,488 kronor samt till extra lärarinna vid
lanthushållsskola vid full årstjänstgöring till 1,600 kronor grundlön jämte
dyrtidstillägg 264 kronor och provisorisk avlöningsförstärkning 160 kronor
eller tillhopa 2,024 kronor, och till sådan lärarinna med halvårstjänstgöring
till 1,000 kronor som grundlön jämte dyrtidstillägg 165 kronor och provisorisk
löneförbättring 100 kronor eller sammanlagt 1,265 kronor.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit och anfört i nu förevarande
hänseenden föranleder icke någon utskottets erinran. Möjligheten att medgiva
lärare rätt att tillgodoräkna sig viss tjänstgöring utanför skolan hos
hushållningssällskapet för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring synes
utskottet välbetänkt. Härigenom torde bättre lärarkrafter kunna vinnas för
skolornas arbete.
Grunder för årligt statsunderstöd.
För närvarande utgår understöd till lantmannaskolorna enligt kungörelse
den 5 december 1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda
kurserna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs
och därjämte med erforderligt belopp till alderstillägg och vikariatsersättningar
enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understödet till huvudkurs,
andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag.
Statsunderstöd utgår endast under förutsättning att inom orten tillskjutes ett
belopp, som med inräknande av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed
statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget. För statsunderstöd
till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke
något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallellundervisning
ortsbidrag med lika stort belopp som statens understöd. Utöver vad
nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg
enligt kungörelsen nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring enligt
kungörelsen nr 240/1936.
Vid sidan av ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anvisats
anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kungörelse
härom (nr 366/1935) kan lantmannaskola, som åtnjuter understöd av statsmedel
enligt gällande bestämmelser angående statsunderstöd till lantmannaskolor
m. m., tillika uppbära ökat statsunderstöd med, för läsår räknat, fem
procent av det skolan enligt nämnda bestämmelser tillkommande belopp,
understöd till ålderstillägg, särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonal samt bidrag
till ersättning åt vikarie icke inräknade.
40
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
I fråga om understöd och övriga statsbidrag till lanthushållsskolorna av
statsmedel gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.
Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr
854/1919, 476/1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med
budgetåret 1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid
lanthushållsskola, där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300
dagar.
Med bortseende från statsunderstöden till ålderstillägg, vikariatsersättning,
dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring till lärare framgå de nuvarande
statsbidragen jämte förutsatta minsta ortsbidrag till lantmanna- och
lanthushållsskolorna av följande sammanställning.
Stats
unde
r s t ö d
—
—
—
Minsta
O r
dina
r i e
Ökat
orts-
under-
Summa
bidrag
anslag
I övrigt
Summa
stöd
Lantmannaskola.
! Huvudkurs ....................
3,000
4,000
7,000
350
7,350
4,000
Parallellundervisning vid huvudkurs..
—
1,500
1,500
75
1,575
1,500
Andra årskurs................
1,250
1,250
2,500
125
2,625
1,250 j
Parallellundervisning vid andra årskurs
—
1,500
1,500
75
1,575
1.500
j Fortsättningskurs....................
3,500
—
3,500
175
3,675
_
Längre kurs..............
4,000
2,500
6,500
325
6,825
2,500
Lanthushållsskola.
i Kortare kurser:
första kursen......................
1,500
1,700
3,200
160
3,360
1,700 j
andra » ....................
1,500
1,100
2,600
130
2,730
1,100 :
tredje » ......................
1,500
500
2,000
100
2,100
500 i
Längre kurser:
första kursen......................
2,250
2,250
4,500
225
4,725
2,250 !
andra » ..................
2,250
1,350
3,600
180
3,780
1,350 1
Därest vid lanthushållsskola vid samma läsår hålles en kortare och en
längre kurs, beräknas statsunderstödet till den längre kursen såsom för första
kurs, även örn denna hålles efter den kortare kursen. Den senare betraktas
i dylikt fall såsom andra kurs.
Statsbidragen till lantbruksskola uppgå i södra och mellersta Sverige till
11,500 kronor för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000 kronor
för varje skola. Därjämte gäldas kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg
och provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom vissa
bidrag till vikariatsersättningar av statsmedel.
Kungl. Maj.ts förslag i fråga om statsunderstödet innebär i huvudsak följande.
Lärarnas löner skola helt gäldas av statsmedel. Därjämte skall utgå stats
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr al
-
li
bidrag. Detta skall utgöra dels ett s. k. grundbelopp och dels ett bidrag av
5 kronor för elev och månad. Grundbeloppen föreslås i fråga om lantmannaskola
med enbart vinterkurs till 3,600 kronor, med helårskurs eller vinterkurs
och fortsättningskurs till 5,400 kronor, med vinterkurs och längre kurs
till 7,200 kronor och med sistnämnda kurser jämte fortsättningskurs till
9,000 kronor. Anordnas vid sidan av helårskurs andra kurser, avses att tilllägg
till statsbidraget skall utgå efter proportionsvis samma belopp, som nyss
nämnts. Grundbeloppen till lanthushållsskola föreslås till 5,400 kronor vid
helårskurs eller två halvårskurser samt till 3,600 kronor vid endast halvårskurs.
Därest vid lanthushållsskola samtidigt anordnas en helårskurs och en
halvårskurs skall för sistnämnda kurs utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.
Likaledes avses, då två halvårskurser anordnas samtidigt, den ena skola få
ett grundanslag av 1,800 kronor. Grundanslaget till lantbruksskola föreslås
till 5,400 kronor för år. För att statsbidrag skall utgå fordras, att minst ett
belopp motsvarande en tredjedel av statsbidraget tillskjutes från orten. I
sammanhang med den föreslagna höjningen av statsbidraget föreslås, att
elevavgifterna, som erläggas vid skolorna, skola upphöra och undervisningen
sålunda vara kostnadsfri.
Med hänsyn till att lärarnas löner skola helt gäldas av statsmedel har föreskrivits,
vilket antal lärare som skall finnas vid skolorna. Vid lantmannaskola
med vinterkurs — med eller utan fortsättningskurs — eller med längre
kurs skola följande lärare finnas, när elevantalet utgör:
15—25: föreståndare och en ämneslärare,
26—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,
41—60: föreståndare och två ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare.
Vid lantmannaskola med helårskurs skola följande lärare finnas, när elevantalet
utgör:
15—25: föreståndare och en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,
26—40: samma antal lärare, som sist nämnts.
Vid lantbruksskola skall finnas föreståndare samt en ordinarie och en extra
ordinarie ämneslärare. Någon variation i lärarpersonalens sammansättning
lärer icke behöva förekomma vid denna skolform. Elevernas antal vid skolorna
böra nämligen beräknas vara mellan 30 och 40.
För lanthushållsskolornas del bör följande lärarpersonal finnas vid ett
elevantal av:
15—20: föreståndarinna samt en ordinarie ämneslärarinna och en extra
ordinarie ämneslärarinna,
21—24: föreståndarinna och två ämneslärarinnor,
25—30: föreståndarinna samt två ordinarie och en extra ordinarie ämneslärarinna.
Då elevantalet överstiger 30, skall det tillkomma Kungl. Maj:t att för varje
särskilt fall bestämma antalet lärarinnor.
Då särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Majit kunna medgiva, att
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
extra ordinarie äraneslärare eller ämneslärarinna må kunna upplagas såsom
ordinarie.
Även till speciallärare anses understöd av statsmedel böra utgå. Statsbidraget
har föreslagits till högst fyra kronor för varje undervisningstimme i
sång och gymnastik och till högst åtta kronor för varje undervisningstimme
i övriga ämnen med speciallärare.
Till speciallärarnas grupp har även hänförts de av skolan tillkallade föreläsare,
som skola hava till uppgift att behandla ämnen av speciell karaktär.
För detta ändamål har ansetts statsunderstöd böra utgå med högst 30 kronor
för föredrag, dock högst 300 kronor för skola och läsår.
Departementschefen har till stöd för förslagen i huvudsak anfört följande.
Den omorganisation, som i det föregående tillstyrkts, syftar bland annat
till att söka väcka intresse och förtroende för lantbruksundervisningen bland
den vid jordbruket arbetande ungdomen. För att nå detta mål måste emellertid
lärarkrafterna samt anordningarna för elevernas undervisning och
trevnad vid skolan vara av bästa beskaffenhet. Det är även att märka, såsom
jag förut framhållit, att den av mig förordade utvidgningen och moderniseringen
av skolornas kurser och undervisning icke kan genomföras utan
att en icke obetydlig ökning i deras inkomster kominer till stånd. Skolorna
måste därjämte ha möjlighet att utvidga och förbättra sin undervisning alltefter
som den fortskridande utvecklingen så fordrar. Till största delen
torde den stagnation i skolornas verksamhet, som såväl av kommittén som
även i yttrandena påtalats, lia sin grund däri, att tillräckliga medel icke stått
till deras förfogande.
I likhet med kommittén anser jag därför, att ett vidgat ekonomiskt stöd
bör skänkas ifrågavarande skolor och att statsmakterna i första hand böra
träda emellan för åstadkommande av detta stöd. I överensstämmelse med
vad i ett flertal yttranden framhållits håller jag emellertid före, att en kraftigare
hjälp måste givas skolorna än vad kommittén förordat, därest den av
mig förordade reformen skall kunna förverkliga det avsedda ändamålet.
Innan jag ingår på frågan rörande omfattningen av det statliga biståndet,
torde jag få upptaga till övervägande kommitténs förslag om avskaffande
av elevavgifterna. I anslutning till vad kommittén anfört, förordar även jag,
att dessa avgifter borttagas och undervisningen sålunda blir fri. En dylik
åtgärd torde ur flera synpunkter få anses berättigad. Redan kostnaden för
uppehållet vid skolorna ställer merendels stora krav på många elevers ekonomiska
resurser. Det är ock att märka, att vid flera skolor undervisningsavgifter
redan nu icke förekomma. Det torde få anses vara av stor betydelse för
jordbruket, att fackutbildning mera allmänt erhålles av jordbrukarna i landet.
Möjligheterna att erhålla sådan böra därför i den utsträckning så kan
ske underlättas. De av skolöverstyrelsen uttalade farhågorna för ett borttagande
av elevavgifterna kan jag icke dela. De av styrelsen ifrågasatta konsekvenserna
av den av mig nu förordade åtgärden synas icke befogade med
hänsyn till de för jordbruket rådande speciella förhållandena med avseende
å fackutbildningen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
43
Vad härefter angår den omfattning, vari statens bistånd bör lämnas, anser
jag, att, såvitt angår avlöningarna till lärarpersonalen, detta bör utsträckas
att omfatta även förut av mig förordade minimibelopp till grundlöner.
För närvarande omfattar statsbidraget ålderstillägg, dyrtidstillägg och provisorisk
avlöningsförbättring samt vikariatsersättning. Steget torde således nu
böra tagas fullt ut och de ordinarie och extra ordinarie lärarnas kontanta
löneförmåner bestridas helt av statsmedel. Såsom kommittén uttalat torde det
däremot böra ankomma på de lokala organen att sörja för bostad åt lärarna
eller, där så icke kan ske, lämna dem kontant ersättning därför.
Härefter torde jag få övergå till frågan om storleken av driftsbidragen till
ifrågavarande skolor. I likhet med vad i ett stort antal yttranden uttalats
anser jag de föreslagna driftsbidragen till skolorna alltför knappt tilltagna.
Såsom framgår av lantbruksstvrelsens yttrande skulle skolornas ställning i
ekonomiskt avseende icke Idiva i någon avsevärd grad förbättrad efter genomförande
av kommitténs förslag. Då utredningen giver vid handen, att
skolornas utrustning och resurser med avseende å undervisningen äro bristfälliga,
måste driftsanslagen ökas, därest nyttan av reformen icke skall
äventyras. Jag torde få framhålla, att driftskostnaderna, d. v. s. skolans
utgifter med undantag av lärarlöner, i genomsnitt kunna beräknas till minst
6,000 kronor. Vid lanthushållsskola med en månaders kurs torde driftskostnaderna
uppgå till omkring 5,500 kronor. I de fall där driftskostnaderna
skulle avsevärt överstiga dessa belopp torde detta sammanhänga med att
skolorna tyngas av skulder. I sådana fall torde en sanering av skolornas
ekonomi böra företagas. Till denna fråga återkommer jag i det följande.
Med beaktande av de nyss angivna siffrorna och under förutsättning att
vissa bidrag liksom hittills lämnas från orten torde driftsanslagen böra
upptagas efter följande grunder. Skolorna böra tilldelas dels ett grundbelopp,
vars storlek göres beroende av arten och antalet kurser skolan har på sitt
program, och dels ett särskilt bidrag för elev och månad; sistnämnda bidrag
torde såsom kommittén föreslagit böra upptagas till 5 kronor. Bidraget bör
utgå under bela kurstiden, även om denna skulle överskrida de av mig i det
föregående förordade minimitiderna. Statsbidragets grundbelopp torde i
fråga örn lantmannaskola med endast vinterkurs böra bestämmas till 3,600
kronor. Till lantmannaskola med helårskurs eller vinterkurs och fortsättningskurs
torde grundbeloppet bestämmas till 5,400 kronor eller 1,800 kronor
mera än till skola med enbart vinterkurs. I de fall då vid skolan anordnas
vinterkurs och längre kurs torde anslaget böra ökas med ytterligare 1,800
kronor till 7,200 kronor och då skolan upptar såväl vinterkurs och fortsättningskurs
som längre kurs till 9,000 kronor. Anordnas vid sidan av helårskurs
andra kurser, torde tillägg till statsbidrag utgå efter samma proportioner
som i det föregående tillämpats.
I fråga örn lanthushållsskolorna torde även dessa böra erhålla grundbelopp
samt ett bidrag av 5 kronor för elev och månad. Grundbidraget torde
i anslutning till det förordade grundbidraget till lantmannaskolorna med helårskurs
böra bestämmas till 5,400 kronor till lanthushållsskola med helårs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
V tokotlet.
kurs eller två halvårskurser samt till 3,600 kronor till skola med endast
halvårskurs. Anordnas vid lanthushållsskola samtidigt en helårskurs och
en halvårskurs, torde för den sistnämnda utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.
Likaledes torde, då två halvårskurser samtidigt anordnas, för den ena
av dessa utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.
Statsbidragen till lantbruksskolorna torde böra fastställas till 5,400 kronor
såsom grundbidrag för år samt 5 kronor för elevmånad.
Liksom hittills torde böra föreskrivas vissa begränsningar i statsbidragens
storlek. Sålunda torde i anslutning till vad nu gäller även i fortsättningen
böra föreskrivas, att statsbidrag till driftskostnaderna icke må utgå, med
mindre visst belopp tillskjutits inom orten. Det torde vara skäligt att
fordra att minst ett så stort belopp, som motsvarar en tredjedel av statsbidraget
tillskjutes från orten. Statsbidraget bör icke heller få överstiga tre fjärdedelar
av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan därifrån
avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Erfordras icke förenämnda
bidrag för täckande av skolans av lantbruksstyrelsen godkända
kostnader skola bidragen sålunda nedsättas. Härutöver torde böra gälla
vissa allmänna villkor för statsunderstödens beviljande. Behovet av skolan
torde böra vara vitsordat och densamma anordnad i överensstämmelse
med gällande bestämmelser för ifrågavarande skolor. Antalet elever bör
liksom nu vara minst 15 och högst 60 för lantmannaskola och 30 för
lanthushallsskola. Kungl. Maj:t bör emellertid äga rätt att dispensera från
dessa bestämmelser. Beträffande lantbruksskola bör det ankomma på lantbruksstyrelsen
att bestämma det antal elever, som skolan skall mottaga. För
undervisningen vid skolorna må icke uppbäras avgifter. Avgift skall däremot
utgå för elevernas kost och logi; undantag härifrån torde böra gälla
i fråga örn eleverna vid lantbruksskolans tvååriga kurs.
Genom de nu förordade bidragen erhålla skolorna en högst avsevärd förbättring
i det ekonomiska biståndet från statens sida. I årets statsverksproposition
har under nionde huvudtiteln till bidrag åt ifrågavarande skolor
för lärarlöner och driftskostnader äskats ett belopp av tillhopa 1,157,500
kronor. Enligt det nu förordade förslaget skulle för samma ändamål utgå
ett belopp av 1,870,000 kronor, därav bidragen till driftskostnaderna utgöra
480,000 kronor. Jag torde få erinra att för närvarande uppgå bidragen från
orterna till något över 500,000 kronor om året.
Bidrag till de i det föregående omförmälda specialkurserna, som skola
kunna anordnas vid ifrågavarande skolor, torde lämpligen böra utgå från
anslagen till bidrag till särskilda utbildningskurser samt till undervisning
och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor.
Beviljandet av statsunderstöden torde liksom hittills böra ankomma på
Kungl. Maj:t och ansökan därom ingivas till lantbruksstyrelsen.
Såsom utskottet redan förut framhållit torde det vara ofrånkomligt att
lämna ifrågavarande skolor ett starkare ekonomiskt stöd än för närvarande,
därest den nu ifrågasatta omorganisationen av desamma skall leda till avsett
resultat. Överhuvud taget torde den nu föreslagna reformen icke kun
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
45
lia komma till genomförande med mindre en högst betydande höjning i
statsunderstödet till skolorna äger rum. En av de väsentligaste orsakerna
till skolornas mindre goda elevfrekvens torde vara att söka i deras svaga
ekonomiska ställning, vilken omöjliggjort för dem att vidtaga sådana anordningar
till elevernas bästa, som dessa skäligen kunna fordra.
Vad angår den höjning i statsbidragen som bör äga rum kan utskottet
biträda vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit. Ett övertagande från statens
sida av samtliga utgifter för lärarnas löner torde sålunda nu böra ske. Härigenom
torde skolornas ekonomi vinna en större stadga, då därefter de bidrag
skolorna erhålla helt kunna användas för skolornas verksamhet. De i övrigt
förordade statsunderstöden finner utskottet väl avvägda. Genom att ett
visst belopp lämnas i understöd per elev och månad vinnes, att skälig hänsyn
kommer att tagas till skolornas storlek. För närvarande sker icke detta, då
statsunderstödet utgår med fixt belopp oavsett elevernas antal. Därest en
kurs skulle komma att omfatta del av en månad, bör ett i förhållande härtill
reducerat statsbidrag utgå Utskottet anser även tillfredsställande, att genom
den förordade höjningen av statsbidragen en icke obetydlig reducering kan
ske i de belopp, som skola tillskjutas från orten. Kungl. Majit har föreslagit
en reducering av ortsbidraget till en tredjedel av det belopp som utgår i
statsbidrag. Detta finner utskottet tillfredsställande.
Beträffande elevavgifterna har i motionerna 1:241 och 11:368 hemställts,
att Kungl. Majit i vissa fall skulle få medgiva skola att upptaga elevavgifter,
dock endast till belopp och under tid som Kungl. Majit bestämde. Såsom
skäl härför har framhållits, att vissa skolor för sin ekonomi i mycket
hög grad äro beroende av elevavgifterna, och för dessa skolor skulle
ett borttagande av elevavgifterna äventyra skolans ekonomi. Särskilt vore
detta fallet, då skolorna tillhörde föreningar eller stiftelser, vilka ej vore i
stånd att genom ökat anslag kompensera de minskade elevavgifterna. Med
hänsyn till de betydande fördelar borttagandet av elevavgifterna medföra,
anser utskottet sig icke kunna biträda motionärernas förslag. Borttagandet
av elevagifterna kommer i hög grad att underlätta för jordbrukarungdomen
att genomgå dessa skolor och sålunda möjliggöra en högst väsentlig ökning
i det antal jordbrukare, som kunna erhålla yrkesutbildning. De svårigheter
ur ekonomisk synpunkt, som för vissa skolor kunna uppstå såsom följd av
ett borttagande av elevavgifterna, torde merendels sammanhänga med att
dessa skolor tyngas av skulder i anledning av byggnadsarbeten för skolorna.
Såsom i det följande närmare skall beröras avses, alt dylika skolors ekonomi
skall saneras genom statens hjälp. Det av motionärerna anförda skälet för
elevavgifternas bibehållande torde vid sådant förhållande bortfalla. Utskottet
ansluter sig alltså till den av departementschefen framförda meningen, att
elevavgifterna böra borttagas.
En följd av att staten helt övertager ansvaret för lärarnas löner blir, att
staten även måste erhålla bestämmanderätt ifråga om lärarnas antal vid de
olika skolorna. Vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit, föranleder icke någon
utskottets erinran. Efter elt genomförande av Kungl. Majlis förslag synes
skolornas behov av lärare vara väl tillgodosett.
46
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Statsbidrag för nybyggnader.
I syfte att underlätta förbättring eller anskaffande av nya byggnader för
lantmanna- och lantbruksskolor eller alt anlägga nya sådana skolor har
Kungl. Majit i viss anslutning till ett av kommittén framlagt förslag förordat,
att statsbidrag till 75 procent av byggnadskostnaderna skall kunna utgå till
skolor, vilka ägas av landsting, hushållningssällskap eller stiftelse eller förening,
vars stadgar fastställts av Kungl. Majit. Vidare har Kungl. Majit i
likhet med kommittén föreslagit, att sanering av skolor med svag ekonomi
bör kunna ske efter Kungl. Maj.ts förslag lill riksdagen från fall till fall.
Rörande dessa förslag har departementschefen anfört följande.
Redan tidigare har framhållits, att vid många av de nuvarande skolorna
den materiella utrustningen är mindre tillfredsställande. Även byggnadsbeståndet
torde sålunda såsom kommittén uttalat vara bristfälligt vid ett icke
ringa antal skolor. Dessa brister torde flerstädes vara av den art, att även
förhållandevis blygsamma krav på rymliga och i övrigt ändamålsenliga lokaler
icke kunna anses skäligen tillgodosedda. Därest en ändring härutinnan
skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att staten ekonomiskt bispringer
skolorna. Deras egna resurser och ortsbidragen lära icke vara tillräckliga för
genomförandet av nybyggnader i erforderlig utsträckning. Såsom jag förut
framhållit torde den nu förevarande reformen icke bliva av större betydelse,
därest icke de nödiga materiella resurserna ställas till skolornas förfogande.
Jag förordar alltså i likhet med kommittén, att visst statsbidrag lämnas till
byggandet av erforderliga lokaler för skolorna.
Vad angår frågan vilka kategorier skolor, som böra erhålla statsbidrag
för nu ifrågavarande ändamål, är jag ense med kommittén därutinnan, att
bidrag endast bör lämnas till nybyggnader för lantmanna- och lanthushållsskolor.
Bidrag torde däremot icke böra ifrågakomma för nybyggnad vid
lantbruksskola. Skolbyggnaderna vid dessa skolor torde ingå som en del
av de för skoljordbrukets drift erforderliga byggnaderna och kostnaderna
för desamma böra sålunda skäligen kunna bårås av jordbruket. Kommittén
har i sitt förslag begränsat möjligheterna att erhålla statsbidrag till
sådana skolor, vilka ägas av hushållningssällskap, landsting och sådana stiftelser,
vilkas ändamål är att upprätthålla ifrågavarande skola och vilkas
stadgar fastställas av Kungl. Majit. I huvudsak kan jag biträda detta förslag.
Emellertid anser jag dock att hinder icke bör föreligga, att förening, som
uppfyller de för stiftelse stadgade villkoren, även kan tilldelas statsbidrag.
En avgränsning i fråga om bidragstilldelningen på sätt nu förordats torde
medföra en viss garanti för att skolorna för framtiden uppehållas och bidragen
sålunda komma det avsedda ändamålet tillgodo under en mera avsevärd
tid. En sådan säkerhet förefinnes däremot icke, därest skolorna ägas
av enskilda eller bolag. För att ytterligare säkerställa, att bidragen komma
till framtida gagn för avsett syfte torde på sätt kommittén förordat med
beviljandet av statsbidrag förknippas det villkoret, att, därest skolan nedlägges.
återbetalningsskyldighet av statsbidraget under beaktande av den tid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr Si
-
tt
skolbyggnaderna varit i bruk helt eller delvis skall av Kungl. Maj :t kunna
åläggas skolans ägare.
Det nu ifrågasatta statsbidraget torde på sätt kommittén föreslagit böra erhållas
för utförande av nybyggnader och ombyggnader av olika slags lokaler
för skolans ändamål. I bidragsbeloppet må inräknas kostnaderna för
erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningställande eller inhägnande
av byggnadstomt och för anordnande av brunn ävensom utgifter för
ritningar, arbetsledning och kontroll. För att bidrag skall utgå till ombyggnadsarbeten
böra dessa som regel avse utvinnande av nya eller rymligare
lokaler eller avsevärda förbättringar i hygieniskt avseende av gamla sådana.
Vanlig erforderlig förbättring av befintliga lokalutrymmen torde alltså böra
hänföras till reparationer, till vilka bidrag av nu ifrågavarande art ej utgå.
Ej heller bör utgå bidrag till byggnader vid skoljordbruk.
Av kommittén framfört förslag rörande den omfattning, vari statsbidrag
bör lämnas till förut omförmälda byggnadsarbeten, kan jag icke i allo biträda.
Tanken att vid bidragstilldelningen giva hushållningssällskapen en
förmånligare ställning än övriga ägare av skolor, vilka kunna erhålla bidrag,
synes sammanhänga med kommitténs förslag rörande överförande å sällskapen
av äganderätten till skolorna. Något skäl att upprätthålla den av
kommittén ifrågasatta skillnaden mellan hushållningssällskapen och övriga
bidragsberättigade förefinnes sålunda icke, utan bidrag torde böra utgå
enligt samma grunder till ägarna av skolorna.
I fråga om den omfattning, vari bidragen böra lämnas, anser jag i anslutning
till vad kommittén förordat, att 75 procent av de godkända byggnadskostnaderna
böra täckas av statsmedel.
I sammanhang med beviljande av bidrag bör Kungl. Majit äga på sätt
kommittén förordat fastställa villkor, vilka trygga att bidragen användas på
ett ändamålsenligt sätt. Härvid böra de av statskontoret framhållna synpunkterna
rörande uppskattningen av lokalbehovet i varje särskilt fall beaktas.
Beträffande vad kommittén uttalat rörande saneringen av skolornas skulder
kan jag i stort sett biträda detta uttalande. Från fall till fall torde sålunda
böra prövas bidragsbehovet för ifrågavarande ändamål och medel
därefter anvisas av riksdagen. Någon tidsfrist, inom vilken framställning
örn dylika bidrag skall vara inkommen för att kunna beaktas, såsom kommittén
ifrågasatt, synes emellertid icke behöva uppställas.
Såsom framgår av vad utskottet förut anfört äro skolornas resurser i många
fall icke tillräckliga för att uppehålla en sådan standard beträffande byggnadernas
bestånd och utrustning, som skäligen kan fordras för undervisningsanstalter
av ifrågavarande slag. Skolornas lokaler äro ofta i mindre
gott stånd eller också icke av den storlek och ändamålsenlighet, som motsvarar
de nuvarande kraven på skolorna. I likhet med departementschefen
är även utskottet av den uppfattningen, att, därest mera väsentlig ändring i
berörda förhållande skall kunna komma lill stånd, det är nödvändigt, att
Utskottet.
48
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
statsmakterna lämna ekonomiskt bistånd härtill. Utskottet biträder därför
Kungl. Maj :ts förslag att statsbidrag bör lämnas till skolorna för ifrågavarande
ändamål.
Vad angår omfattningen av statsbidragen och villkoren för sådana bidrag
kan utskottet ansluta sig till vad Kungl. Maj :t härutinnan föreslagit. Bidragen
torde sålunda endast böra lämnas till lantmanna- och lanthushållsskolor
och därvid endast till sådana skolor som ägas av hushållningssällskap,
landsting eller föreningar eller stiftelser, vilkas stadgar godkänts av Kungl.
Majit och vilkas uppgift är att upprätthålla ifrågavarande skolor. Genom
ett bidrag av 75 procent av de godkända byggnadskostnaderna kunna skolorna
erhålla ett så stort bidrag, att deras byggnadsfrågor med sannolikhet
utan större svårigheter kunna lösas. Statsbidrag, varom nu är fråga, bör i
enlighet med vad departementschefen anfört lämnas för uppförande av nybyggnader
eller ombyggnad av olika slags lokaler för skolans ändamål. Utskottet
anser vidare, att statsbidrag skall kunna erhållas vid t. ex. inköp
av en fastighet, vilken är avsedd att ombyggas eller omändras till skola,
icke blott för ombyggnadskostnaderna utan även för vad av köpeskillingen
belöper å själva byggnaden. I en del fall torde nämligen för skolornas bruk
förvärvas egendomar, vilkas huvudbyggnader omändras till skolbyggnader
eller andra tor skolans bruk behövliga lokaler. Likaledes bör statsbidrag
kunna utgå för den händelse det skulle finnas önskvärt att överföra bolag
eller enskild person tillhörig skola lill landsting eller annat organ, som kan
erhålla bidrag.
De nu föreslagna bestämmelserna avse givetvis endast statsbidrag till
blivande nybyggnader eller ombyggnader. I motionen 1:238 har emellertid
hemställts, att statsbidrag även skulle kunna lämnas till lantmanna- eller
lanthushållsskolor, som under senare år verkställt nybyggnader, därest förutberörda
villkor i övrigt vore uppfyllda. Motionen synes närmast vara föranledd
av förhållandena ifråga om den av Uppsala läns landsting ägda lantmannaskolan
i Jälla. Denna skola, vilken förut drivits i samband med Uppsala
läns folkhögskola, skildes år 1937 från denna och förlädes till den
för ändamålet inköpta egendomen Jälla. I samband härmed uppfördes
nya skol- och ekonomibyggnader, vartill landstinget bidrog med omkring
390,000 kronor. Enligt utskottets mening torde icke vara lämpligt att, på sätt
i motionen ifrågasatts, giva nu ifrågavarande bestämmelser retroaktiv verkan.
Svårigheter skulle alltid uppstå att på rättvist sätt avväga den tidsgräns,
som bör fastställas för retroaktiviteten. Såsom motionären själv framhållit
torde här endast vara fråga om ett förhållandevis fåtal skolor. Något mera
allmänt behov av den i motionen påyrkade föreskriften finnes således icke.
Utskottet, som finner goda skäl tala för bifall till motionen, anser dock, att
syftet med densamma vinnes på ett enklare sätt genom att i varje särskilt
fall framställning göres hos riksdagen om erhållande av statligt bistånd, där
Kungl. Majit så finner befogat. Med hänsyn till det anförda torde motionen
icke böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Av vad utskottet tidigare anfört framgår, att utskottet biträder Kungl.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
49
Maj :ts förslag, att de skolor vilka tyngas av större skulder böra med statens
bistånd få sina ekonomiska förhållanden sanerade. På sätt departementschefen
uttalat synes lämpligen från fall till fall böra prövas bidragsbehovet för
detta ändamål och medel därför efter framställning av Kungl. Maj:t anvisas
av riksdagen.
Statslån för anskaffande av skoljordbruk.
Såsom framgår av vad i det föregående anförts har föreslagits, att lantmanna-
och lanthushållsskolorna skola utrustas med skoljordbruk. För att
underlätta för skolorna att anskaffa dylika jordbruk har Kungl. Maj.t i
nära anslutning till vad kommittén förordat framlagt förslag därom, att lån
av statsmedel för sådant ändamål skall kunna tilldelas hushållningssällskap,
landsting samt sådan stiftelse och förening, vars syfte är att upprätta skola,
som nyss nämnts. Dylika lån böra kunna utgå med högst fem sjättedelar
av ifrågavarande jordbruks värde med därå befintliga eller till uppförande
avsedda, för jordbrukets behov erforderliga byggnader. Vid fastställande av
lånebeloppet har avsetts, att jämväl jordbruksegendomen eventuellt tillhörande
skog bör medräknas. Återstående del av anskaffningskostnaden för
skoljordbruk liksom även kostnaden för jordbrukets utrustning med levande
och döda inventarier har Kungl. Maj:t ansett böra bestridas från orten.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att erhållet statslån skall förräntas i överensstämmelse
med de grunder, som gälla för egnahemsjordbruk. Vidare har
förordats att maximibelopp för statslån till anskaffande av skoljordbruk bör
fastställas. I detta hänseende har föreslagits såsom regel för lantmannaskola
ett belopp av 100,000 kronor och för lanthushållsskola ett belopp av
30,000 kronor. Där särskilda omständigheter föreligga, har emellertid ansetts
Kungl. Maj:t böra äga bevilja högre belopp än nu angivits. Härvid
bär syftats på, bland annat, lantmannaskola med teoretisk-praktisk helårskurs.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande statslån för anskaffande av skoljordbruk
bör i tillämpliga delar gälla även vid utvidgning av redan befintligt
jordbruk. Beträffande vissa av nu förefintliga skoljordbruk torde ägaren
i samband med förvärvet hava fått upptaga lån på jämförelsevis ogynnsamma
villkor. Kungl. Maj:t har till bispringande av ägarna av sådana
skuldtyngda skolor föreslagit, att Kungl. Majit lämnas befogenhet att efter
framställning bestämma, huruvida i särskilt fall statslån på nu angivna
villkor må utlämnas jämväl beträffande sådant redan anskaffat jordbruk.
I motiveringen för förslaget bar departementschefen anfört följande.
Såsom jag förut anfört torde lantmanna- och lanthushållsskolorna i regel
böra vara försedda med egna skoljordbruk. För underlättande av anskaffandet
av sådana jordbruk torde lån av statsmedel såsom kommittén förordat
på fördelaktiga villkor böra kulma utlämnas lill ägarna av nämnda två kategorier
skolor. På samma sätt som i fråga örn beviljande av statsbidrag till
Bihang Ull riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 51.
4
50
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
byggnader har kommittén föreslagit, att endast hushållningssällskap, landsting
och stiftelser skola såsom ägare av skolorna kunna erhålla lån. I anslutning
till vad jag därvid anfört i fråga om denna begränsning anser jag, att för
ifrågavarande lån även hör gälla, att lån må beviljas förutom till de av kommittén
upptagna kategorier ägare jämväl till föreningar, vilka innehava lantmanna-
och lanthushållsskolor och vilkas stadgar godkänts av Kungl. Majit.
Beträffande villkoren för lånens utlämnande torde såsom kommittén förordat
böra i huvudsak gälla enahanda villkor, som äro stadgade för lån till egnahemsjordbruk.
De i vissa yttranden uttalade farhågorna, att svårigheter skulle
kunna uppstå att förränta lånen, kan jag icke dela. Även om skoljordbruket
bör vara ett mönsterjordbruk torde man likväl böra utgå från att det blir
ekonomiskt bärande. Tillgången till elevernas arbetskraft torde i viss utsträckning
förbilliga driften. Elevhushållen möjliggöra därjämte en fördelaktig
avsättning av jordbrukets produkter. Med hänsyn härtill kunna de föreslagna
lånevillkoren icke anses alltför betungande. Hinder bör emellertid
icke möta, att Kungl. Majit medgiver skolan rätt att från annat håll upplåna
intill 60 procent av skoljordbrukets värde och därefter med statslån
utfylla i övrigt erforderligt belopp intill B/e av värdet. I likhet med kommittén
anser jag att någon del av anskaffningskostnaderna för skoljordbruken
bör gäldas av medel, som ställas till förfogande från orten. Därest ändringar
i lånevillkoren för egnahemslån skulle komma att genomföras, böra motsvarande
ändringar även vidtagas i lånevillkoren för nu ifrågavarande lån. Den
av kommittén förordade begränsningen av lånebeloppen till i allmänhet
100,000 kronor för lantmannaskola och 30,000 kronor för lanthushållsskola
föranleder ingen erinran från min sida. Icke heller har jag något att erinra
mot förslaget, att lån skall kunna beviljas för erforderlig utvidgning av redan
befintliga skoljordbruk eller för bispringande av sådana skolor, vilka redan
upptagit lån för anskaffande av skoljordbruk, i de fall då lånen äro anskaffade
på mindre gynnsamma villkor. Lånen torde böra beviljas av Kungl.
Majit.
Kommitténs förslag att inrätta en särskild lånefond, varifrån lån för ifrågavarande
ändamål skola beviljas, kan jag i likhet med statskontoret icke
biträda, utan anser i överensstämmelse med vad ämbetsverket anfört, att erforderliga
medel för ändamålet tillsvidare böra anvisas under fonden för låneunderstöd.
Kungl. Majits förevarande förslag föranleder icke någon erinran från
utskottets sida utan finner sig utskottet till alla delar kunna biträda detsamma.
Den föreslagna lånemöjligheten torde fylla ett behov för skolorna
och i hög grad underlätta för dem att anskaffa för ifrågavarande skolor
lämpade jordbruk.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
51
Stipendier åt behövande elever.
Gällande bestämmelser angående stipendier av statsmedel åt vissa elever
vid lantbruksundervisningsanstalter äro meddelade i kungörelse i ämnet
den 3 juni 1938 (nr 356).
Stipendier utgå med högst följande belopp, nämligen
vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid
lantbruksskola i Norrland och Dalarna med 120 kronor till obemedlad och
60 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; samt
vid lantmannaskola, lanthushållsskola och teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola
i Norrland och Dalarna med 45 kronor till elev, som är i synnerlig
grad i behov av understöd (tredje behovsgraden), med 25 kronor till
obemedlad elev (andra behovsgraden) och med 15 kronor till mindre bemedlad
elev (första behovsgraden), allt beräknat för läsmånad.
Kommittén har från föreståndarna för de olika skolorna inhämtat uppgift
om den ungefärliga kostnaden för elev att deltaga i huvudkurs vid ifrågavarande
skolor. Av dessa uppgifter har framgått, att sagda kostnad —
om hänsyn i detta fall icke tages till den undervisningsavgift, som eleven i
förekommande fall har att erlägga — i medeltal kan beräknas uppgå till
ungefär följande belopp:
.
Kost
Logi
Böcker
och un- dervis- nings- materiel
Exkur-
sioner
Person- liga ut- gifter
under
kursen
Utrust- ning och
resekost- nader
Summa
Lantmannaskolas vinterkurs
(5 månader)..............
210
50
62
10
55
135
522
Lantbruksskolas tvåårskurs
(hela kursen)..............
—
—
100
10
415
390
915
Lanthushållsskolas längre kurs
(51/a månader)............
210
61
66
6
40
125
508
Kungl. Maj.t har ansett de stipendier, som för närvarande lämnas, liksom
ock i viss mån de av kommittén föreslagna vara för små och förordat,
att desamma väsentligen höjas. Härutinnan har Kungl. Maj:t föreslagit,
att understöd av statsmedel till behövande elever i fortsättningen får utgå
med följande belopp, nämligen vid lantbruksskola med 250 kronor till elev,
som är i synnerlig grad i behov av understöd (tredje behovsgraden), med
150 kronor till elev, som är att anse såsom obemedlad (andra behovsgraden)
och nied 75 kronor till mindre bemedlad elev (första behovsgraden),
allt beräknat för årskurs, samt vid lantmanna- och lanthushållsskola med
60 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 40 kronor till elev av andra
behovsgraden och med 20 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat
för läsmånad. De av kommittén förordade beloppen voro 50, 30
och 20 kronor. Stipendier till elever i specialkursen i skogshushållning ha
52
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
ansetts böra utgå enligt samma grunder som för elever vid lantmannaskola.
Beträffande helårskurs vid lantmannaskola har Kungl. Majit i överensstämmelse
med kommittén föreslagit, att elev bör komma i åtnjutande av
viss ekonomisk förmån jämväl i annan ordning. Vid sådan kurs får
varje elev förutsättas själv bestrida kostnaderna för kost och logi under hela
utbildningstiden. Enär emellertid eleven kan beräknas uträtta ett icke ringa
mått av produktivt praktiskt arbete, har det synts Kungl. Majit rimligt, att
han erhåller någon ersättning härför. I sådant hänseende har föreslagits,
att varje elev, som fullständigt genomgår sådan kurs, under senare delen av
kurstiden i lämpliga portioner erhåller ett arvode av förslagsvis 200 kronor.
Ifrågavarande belopp avses skola bestridas av skoljordbrukets inkomster
eller eljest till skolans förfogande stående medel.
Departementschefen har beträffande elevstipendierna anfört följande.
Nuvarande stipendier av statsmedel åt ekonomiskt svagt ställda elever
vid ifrågavarande skolor finner jag i likhet med kommittén vara alltför
små. En icke oväsentlig anledning till att dessa skolor icke vunnit den
anslutning och det intresse från jordbrukarungdomens sida, som är önskvärt,
torde vara den, att denna ungdom i stor utsträckning icke kunnat uppbringa
de medel som behövas för att betala kostnaderna för skolornas genomgående.
Såsom framgår av kommitténs utredning uppgå dessa kostnader till icke obetydliga
belopp. Därjämte är att beakta, att under vistelsen vid skolorna elevernas
arbetskraft går förlorad vid de egna lantbruken eller ute i förvärvsarbetet.
Av synnerligen stor betydelse är därför, att stipendierna till behövande
elever givas den storleken, att de i väsentlig grad kunna underlätta
genomgåendet av kurserna vid skolorna.
De belopp, som av kommittén föreslagits i stipendier, finner jag med hänsyn
till det anförda och i likhet med vad i ett stort antal yttranden framhållits
icke vara tillräckliga, såvitt angår eleverna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna.
En höjning av de månatliga stipendierna till 20 kronor för
elever av första behovsgraden, 40 kronor för elever av andra beliovsgraden
och 60 kronor för elever av tredje behovsgraden torde få anses skälig. Därjämte
torde på sätt kommittén föreslagit eleverna vid helårskurs vid lantmannaskola
böra tillförsäkras ersättning med omkring 200 kronor för sitt
arbete vid skoljordbruket att utgå ur inkomsterna från detta. I fråga om
stipendierna till eleverna vid lantbruksskolorna torde de av kommittén föreslagna
beloppen få anses lämpligt avvägda. Till dessa elever torde sålunda
böra utgå årligt stipendium med 75, 150 och 250 kronor i respektive tre
behovsgrader. De nu förordade stipendierna böra utgå under den tid kursen
pågår även om denna skulle överskrida den fastställda minimitiden.
På sätt kommittén förordat böra stipendier utgå efter enahanda grunder,
som nu ifrågasatts, till elever vid den av mig i det föregående föreslagna
specialkursen i skogshushållning ävensom till andra smärre kurser vid ifrågavarande
skolor. Givet är, att den omständigheten att elev vunnit inträde
i skola före fyllda 18 år icke må utgöra hinder för att stipendium tilldelas
honom, därest han fyller förutsättningarna för erhållande av sådant.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
53
Av vad utskottet tidigare anfört framgår, att utskottet är av den uppfattningen,
att en icke ringa hjälp måste lämnas jordbrukarungdomen för genomgående
av ifrågavarande skolor, därest någon större anslutning till skolorna
skall komma till stånd. Ett genomförande av förslaget örn elevavgifternas
avskaffande skulle innebära ett betydande bistånd i detta hänseende.
Kommitténs utredning visar emellertid, att kostnaderna för genomgåendet
av skolorna, även örn man bortser från elevavgifterna, ställa icke obetydliga
krav på elevernas ekonomiska resurser. De av Kungl. Majit föreslagna stipendiebeloppen
finner utskottet dock kunna antagas vara av den storlek, att
ett gott handtag genom desamma gives den ungdom varom här är fråga för
erhållande av yrkesutbildning. Utskottet vill därför biträda Kungl. Maj.ts
förslag i förevarande avseende. I motionerna I: 241 och II: 368 har uttalats,
att den höjning som nu föreslagits för lantbruksundervisningsanstalternas elever
borde följas av en motsvarande ökning av stipendiebeloppen för eleverna
vid folkhögskolan. Motionärerna ha påpekat att så alltid tidigare varit
förhållandet. I anledning härav vill utskottet framhålla, att ett ståndpunktstagande
i nu förevarande fråga icke kan anses bindande för frågan örn stipendier
vid folkhögskolan. Att göra något uttalande rörande sistnämnda
stipendiers storlek synes utskottet emellertid ligga utanför behandlingen av
förevarande proposition.
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor m. m.
Departementschefen har i ifrågavarande hänseende anfört följande.
De nu förordade förslagen komma såsom jag förut anfört att föranleda
ökade kostnader för statsverket. Kostnaderna för statsbidragen till löner åt
lärare torde komma att för budgetår uppgå till 1,390,000 kronor, därav 125,000
kronor belöpa på lantbruksskolorna, 725,000 kronor på lantmannaskolorna,
425.000 kronor på lanthushållsskolorna och 115,000 kronor på speciallärarna
och särskilda föreläsare. Statsbidragen till driftskostnaderna torde få beräknas
till i runt tal 480,000 kronor, därav 48,000 kronor hänföra sig till lantbruksskolorna,
222,000 kronor till lantmannaskolorna och 210,000 kronor till
lanthushållsskolorna. Mot storleken av de av kommittén upptagna årliga bidragen
till kurser för lärares fortbildning, till främjande av praktisk elevutbildning
samt till specialkurser i skogshushållning, respektive 8,000, 6,000 och
8.000 kronor, torde intet annat vara att erinra än att sistnämnda belopp bör
höjas till 9,000 kronor. Ett engångsanslag till utrustning för kursen för
skogshushållning torde därjämte böra upptagas med 10,000 kronor. Beträffande
kostnaderna till understöd åt behövande elever torde dessa komma att
något överstiga vad kommittén föreslagit med hänsyn till de av mig förordade
höjningarna av understödsbeloppen. Ifrågavarande kostnader för statsverket
torde för år böra beräknas till 515,000 kronor. Statsbidragen till byggnadskostnaderna
torde däremot kunna antagas bliva lägre än kommittén lörutsatt
på grund av att det av kommittén föreslagna obligatoriska skiljandet
Utskottet.
54
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
av ifrågavarande skolor från folkhögskolorna icke omedelbart genomföres.
För nu förevarande ändamål synes böra beräknas 600,000 kronor årligen
under tio år. Därjämte torde för beviljande av lån till anskaffande av skoljordbruk
böra anvisas till fonden för låneunderstöd ett belopp av 500,000
kronor.
Anslagsbehovet för genomförande av den nu ifrågasatta reformen torde sålunda
vid nuvarande omfattning av undervisningsverksamheten kunna uppskattas
på följande sätt.
I. Lantbruksundervisningsanstalter.
Avlöningar, förslagsanslag ...................... kronor 1,390,000
Bidrag till driftskostnader, förslagsanslag ........ » 480,000
Kurser för lärares utbildning .................. » 8,000
Bidrag till främjande av praktisk elevutbildning . . » 6,000
Specialkurs i skogshushållning .................. » 9,000
II. Understöd åt behövande elever vid fasta lantbruks
undervisningsanstalter
...................... » 515,000
lil. Bidrag till byggnadsverksamhet vid lantmanna- och
lanthushållsskolor, reservationsanslag ........ » 600,000
IV. Anslag till fonden för låneunderstöd, reservationsanslag
....................................... » 500,000.
De årliga kostnaderna för den fasta lantbruksundervisningen komma alltså
efter ifrågavarande reforms genomförande att uppgå till sammanlagt i runt
tal 3,008,000 kronor. Enligt årets statsverksproposition ha under nionde huvudtiteln
upptagits anslagsäskanden för skolorna å omkring 1,460,000 kronor.
Det föreliggande förslagets genomförande kommer sålunda att draga
avsevärt högre kostnader än vad för närvarande utgår för samma ändamål.
Med hänsyn till den stora förbättring av utbildningsmöjligheterna, som förslagets
realiserande kommer att medföra och den stora vikt denna utbildning
har för landets jordbruk, måste dock efter min mening medlen anses väl använda.
De förmåner, som skulle beredas hithörande skolor, äro i olika hänseenden
större än de som vissa andra undervisningsanstalter åtnjuta, exempelvis
folkhögskolorna, med vilka den lägre lantbruksundervisningen hittills
varit i viss utsträckning jämställd. Tveksamhet kunde därför tänkas uppstå
med hänsyn till befarade konsekvenser. Emellertid vill jag framhålla, att
det i föreliggande fall är fråga örn yrkesundervisning och att statsmakterna
beträffande denna undervisningsgren ansett sig kunna tillämpa gynnsammare
villkor än eljest. Jag torde få erinra, att för budgetåret 1938/39 i statsmedel
utgått till understöd åt kommunala anstalter för yrkesutbildning 2,400,000
kronor, till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom 1,250,000
kronor, till understöd åt enskilda anstalter för yrkesutbildning 495,000 kronor
och till elevunderstöd till olika kategorier elever sammanlagt 1,350,000 kronor.
Efter samråd med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen vill
jag därför uttala, att de åtgärder som nu föreslås icke behöva föra med sig
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
55
konsekvenser i form av ändringar i fråga om statens stöd åt övriga skolformer.
Vad angår tiden för den föreslagna reformens genomförande synes denna
böra bestämmas till början av läsåret 1940/41. Tiden för ikraftträdandet
torde icke kunna sättas förr med hänsyn till det betydande organisatoriska
arbete, som måste föregå reformen. Enär byggnadsarbeten vid vissa skolor
redan äro planerade, synas dock bestämmelserna rörande bidrag till skolbyggnader
böra träda i kraft med ingången av år 1940 och torde för detta
ändamål böra anvisas ett belopp av 300,000 kronor för budgetåret 1939/40.
Några anslag utöver vad jag nyss nämnt torde sålunda icke behöva äskas
för nästa budgetår och då läsåret börjar i november torde anslaget för första
året, under vilket den nya ordningen skulle tillämpas, kunna sättas lägre
än vad förut anförts. För ikraftträdandet av bestämmelser, att lantmannaoch
lanthushållsskola skall vara försedd med skoljordbruk, där Kungl. Maj :t
ej annorlunda föreskriver, torde böra beräknas en övergångstid av åtta år.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda nödiga författningar för
förslagets genomförande.
De av departementschefen framlagda kostnadsberäkningarna rörande den
föreslagna reformen av den lägre lantbruksundervisningen giva icke utskottet
anledning till några erinringar. Med hänsyn till den utomordentliga betydelse,
som en god och gedigen yrkesutbildning har för landets jordbruk, torde
de ifrågasatta anslagen böra godtagas.
I motionerna I: 241 och II: 368 har framhållits, att det icke vöre riktigt att
— på sätt departementschefen gjort, då han uttalat, att de nu föreslagna
anslagen icke behövde föra med sig konsekvenser i form av ändringar i
fråga om statens stöd åt övriga skolformer — på förhand fastslå, att andra
skolor skulle ha en mindre förmånlig ställning. Utskottet anser i likhet med
departementschefen, att den nu föreslagna reformen med hänsyn till de
speciella förhållanden, som råda i fråga om jordbrukets yrkesutbildning,
icke behöver medföra några konsekvenser i fråga om anslagen till andra
skolor.
Vad angår ikraftträdandet av den föreslagna omorganisationen torde i
enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit detta böra ske först i och med
läsåret 1940/41. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga erforderliga
åtgärder för reformens genomförande. Då redan under nästa budgetår
synes föreligga behov av medel för bidrag till byggnadsarbeten vid skolorna,
torde för detta ändamål för budgetåret 1939/40 böra anvisas det av Kungl.
Majit äskade beloppet om 300,000 kronor.
Under åberopande av vad utskottet anfört får utskottet hemställa,
A) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förslag
1) godkänna, att den fasta lantbruksundervisningen må
ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående
angivna riktlinjer,
Utskottet.
56
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
2) medgiva, att Kungl. Majit må utfärda i anledning av
omorganisationen erforderliga författningar,
3) till Bidrag till byggnadsarbeten vid lantmanna- och
lanthushållsskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor;
B) att motionerna I: 238, I: 239, I: 240 och II: 367, likalydande,
1:241 och 11:368, likalydande, samt 11:369 må, i
den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 20 april 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred
Andersson, Gabrielsson, Hansson och von Stockenström; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,
Carlström, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl och Sjögren.
Reservationer:
1) av herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Hansson, Andersson i Tungelsta,
Gustafson i Dädesjö och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottets motivering
i fråga om förslaget rörande lantmannaskolorna, sid. 17-—19, bort
ha följande lydelse:
»Liksom departementschefen---(lika med utskottet)---anser
utskottet lämpliga.
Vad angår Kungl. Maj:ts förslag rörande föreståndare och lärare har utskottet
i huvudsak intet att erinra däremot. I motionen II: 369 har yrkats,
att lantmannaskolas styrelse måtte äga utse föreståndare och lärare bland
de sökande, som av lantbruksstyrelsen förklaras kompetenta. Såsom huvudsakligt
skäl för denna avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag — enligt vilket
lantbruksstyrelsen skall uppsätta tre av de kompetentförklarade på förslag
och skolstyrelsen därefter äga till den lediga befattningen utse en av dessa —
har anförts, att med hänsyn till att föreståndare eller lärare skulle handha
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
57
skoljordbrukets skötsel det torde böra beredas skolstyrelsen, vilken närmast
svarar för skolans ekonomi, tillfälle att välja icke blott den såsom föreståndare
eller lärare lämpligaste utan även den på samma gång för jordbruket
bäst skickade ledaren. Utskottet anser för sin del Kungl. Maj:ts förslag i
förevarande del lämpligast. Vid tillsättande av föreståndare och lärare bör
alltså tillgå så, att lantbruksstyrelsen uppsätter tre av de kompetentförklarade
på förslag och skolstyrelsen därefter utser den av de på förslaget upptagna
sökandena, som styrelsen anser lämpligast.
Beträffande skolans styrelse---(lika med utskottet)---leda
mot
i skolstyrelsen.»
2) av herrar von Stockenström och Carlström, vilka anfört:
»Erkännande de förbättringar mot hittillsvarande förhållanden som det
nu föreliggande förslaget till ordnande av den lägre lantbruksundervisningen
innebär, hava vi i likhet med utskottets övriga ledamöter i allt väsentligt
varit med om att tillstyrka detsamma, helst som enligt vår mening de av
departementschefen på åtskilliga punkter vidtagna ändringarna i utredningsmännens
förslag innebära gynnsammare möjligheter än som i detta förordats
till ifrågavarande verksamhets bedrivande. Och för närvarande finna
vi det otänkbart att kunna i anslutning till propositionen framlägga något
genomförbart förslag som går vidare än det i densamma skisserade. Men
efter att ha konstaterat detta, kunna vi dock icke känna oss tillfredsställda
med den nu föreslagna omorganisationen såsom en lösning som för framtiden
skulle vara tillfyllest för ordnandet av jordbrukareungdomens yrkesutbildningsfråga.
Av utskottets betänkande under »Allmän motivering» på
sid. 10 framgår, att elevantalet vid samtliga här ifrågavarande skolor för
närvarande uppgår till allenast omkring 3,000 årligen, då till jämförelse framhålles,
att elevantalet vid kommunala yrkesskolor är omkring 30,000 och vid
de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna omkring 6,000, samt folkhögskolornas
elevantal omkring 4,400. Utskottet finner också »det förhållandet
att endast en ringa del av vårt lands jordbrukare erhåller yrkesutbildning i
hög grad otillfredsställande» och understryker vidare »att en betydande utökning
av antalet jordbrukare, som utbildas vid skolorna, är nödvändig». I
direktiven för 1936 års utredningsmän anföres också att »utgångspunkten
för utredningsarbetet bör vara, att möjligheter beredas en betydande del av
den manliga och kvinnliga ungdom, som kommer att söka sitt uppehälle vid
jordbruket, att erhålla yrkesutbildning». Vidare anföres att det torde vara
»nödvändigt att utredningen icke bindes vid nuvarande skolformer».
Med utgångspunkt från här av utskottet gjorda uttalanden och de direktiv
1936 års utredning erhållit, synes det oss uppenbart, att den nu föreslagna
reformen icke kan komma alt leda till det resultat som åsyftas. I själva
verket vill det synas som örn 1936 års utredning alldeles gått förbi den viktiga
frågan i direktiven örn huru en verkligt omfattande utvidgning av verksamheten
skulle kunna komma till stånd. Man kunde dock förväntat, att
sedan denna fråga varit föremål för tvenne kommittéutredningar ett förslag
Bihang tit! riksdagens protokoll i939. 10 sami. Nr 51.
58
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
skulle ha framkommit, som siktat till omspännande av en betydligt större
klientel av denna ungdom än som det med föreliggande förslaget kan bliva
fallet. Ty detta förslag — trots de förbättringar det innebär — är ju dock
endast en påbyggnad av den nuvarande organisationen, som visserligen kan
leda till någon utvidgning av verksamheten, men som på intet sätt kan
sägas leda till vad som måste anses vara avsikten med vad som i 1936 års
direktiv framhölls som utgångspunkten för utredningsarbetet. Till ytterligare
belysning av hur angeläget det borde ha varit att följa dessa direktiv,
vilja vi anföra, att den tidigare kommittén, som avgav sitt betänkande 1930.
beräknade att årligen över 14,000 nya jordbrukare träda till, av vilka vid
den tidpunkten — med ett antal årligt utbildade elever vid lantmannaskolor
och lantbruksskolor av 1,200 å 1,300 — endast 9 % beräknades lia
erhållit en någotsånär tillfredsställande yrkesutbildning. På enahanda sätt
gjorda beräkningar utvisade, att elevantalet i motsvarande skolor utgjorde
av årskontingenten nya jordbrukare i Danmark 36 °/o, i Norge 31 % och
i Finland 25 %>. Vid ett elevantal 1935—1936 av sammanlagt 1,630 skulle
en liknande beräkning f. n. visa, att mellan 11 och 12 % av nytillträdande
jordbrukare skulle ha erhållit yrkesutbildning. Dessa procentsiffror, som
gälla den manliga ungdomen, visa tydligen hur ringa del av jordbrukets utövare
som hittills kommit i åtnjutande av utbildning i yrket. Vad den
kvinnliga ungdomen beträffar är det givetvis ännu färre av denna som erhåller
sådan utbildning, men i denna lid är det, enligt vår mening, icke
mindre angeläget att kvinnorna på landsbygden få åtminstone någon undervisning
i vad som hör till deras framtida kall. Även örn dessa för ett större
antal av ungdomen avsedda kurser icke bleve längre än exempelvis 3 månader
och sålunda ej kunde ge mera ingående undervisning, så är det ändå
otvivelaktigt, att någon tids vistelse vid en skola med sådana kurser åt de
unga skulle ge nya impulser och ökat intresse för kallet som förut kanske
ansågs tungt och föga tilltalande.
Då utskottet på sid. 11 i betänkandet, i samband med övervägandet av
de i motionerna I: 240 och II: 367 framställda yrkandena på ytterligare
utredning angående en mera omfattande yrkesutbildning för landsbygdens
ungdom, uttalar den meningen, att »inom ramen av det nu framlagda förslaget
till organisation av lantbruksundervisningen finnas möjligheter att tillgodose
nämnda syfte» måste denna uppfattning anses alltför optimistisk.
Man misstager sig säkerligen örn man tror, att i de län där man nu t. ex.
har ett par skolor av vardera slaget — lantmanna- och lanthushållsskolor —
några ytterligare skolor av denna typ komma att inrättas eller att någon större
del av ungdomen kommer att omspännas av verksamheten såsom den i förslaget
skisseras. Det stora flertalet av landsbygdens ungdomar kommer alltjämt,
såsom i ovannämnda motioner betonats, att stå utanför denna undervisning.
Och om riksdagen nu utan någon erinran låter sig nöja med propositionens
linje kommer denna viktiga fråga för lång tid framåt att undanskjutas,
till skada för landsbygdens ungdom och jordbrukets framtida ut
övare.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.
På grund av det anförda tillåta vi oss alltså hemställa,
59
atl riksdagen med anledning av motionerna I: 240 och II:
367 ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn
utredning rörande anordnande av undervisning genom kortare
kurser vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor
eller på annat sätt, så avpassade att de kunna komma ett
väsentligt ökat elevantal lill godo, samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen må föranleda.
»
3) av herr Sederholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande. s. 1 i texten