Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner.

1939-04-20 · 59 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den

lägre lantbruksundervisningens ordnande jämte i ämnet

väckta motioner.

I en till riksdagen den 3 februari 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 109, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels godkänna, att den fasta lantbruksundervisningen må ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna riktlinjer,

dels medgiva, att Kungl. Majit finge utfärda i anledning av omorganisationen

erforderliga författningar,

dels ock till Bidrag till byggnadsarbeten vid lantmanna- och lanthushållsskolor

under nionde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner nämligen

1) I: 238 av herr Wahlmark, vari hemställts, att riksdagen ville besluta,

att statligt byggnadsbidrag i enlighet med i propositionen nr 109 angivna

grunder må utgå jämväl till lantmanna- och lanthushållsskolor, som under

senare år nybyggts och uppfylla de i sagda proposition uppställda krav;

2) I: 239 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att det vid några av rikets

lantmannaskolor, förslagsvis fem, skall anordnas kurser, lämpade för inträdessökande,

vilka genomgått folkhögskola eller förvärvat annan därmed

jämförlig utbildning;

3) I: 240 av herr Larsson, Sam, m. fl. och lii 367 av herr Carlström m. fl.,

likalydande, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 109 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

rörande kortare kurser vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna,

speciellt avpassade för det mindre jordbrukets behov, samt örn framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen må föranleda;

4) 1:241 av herr Persson, Ivar, m. fl. och 11:368 av herr Pettersson i

Dahl m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen ville besluta i enlighet

med vad i motionerna anförts, samt

Biliana till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 51.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

5) II: 369 av herr Barnekow, vari hemställts, att lantmannaskolas styrelse

måtte äga utse föreståndare och lärare bland de sökande, som av lantbruksstyrelsen

förklaras kompetenta.

Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.

Den lägre lantbruksundervisningens reformering har sedan länge stått

på dagordningen. Den 1 juni 1928 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet

åtta utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av

förslag rörande lämpligaste sättet att ordna den lägre lantbruksundervisningen.

Den 30 april 1930 avgåvo utredningsmännen betänkande med förslag

i ämnet (stat. off. utr. 1930: 9). över förslaget inhämtades yttranden från

ett stort antal myndigheter och korporationer. Förslaget har emellertid icke

lett till någon mera genomgripande ändring i berörda undervisningsverksamhet.

Sedermera bemyndigade Kungl. Maj:t den 13 mars 1936 chefen för jordbruksdepartementet

att verkställa ny utredning i frågan. Med stöd härav

tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom utredningsmän

professorn Th. V. E. Björkman, tillika ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, hemmansägarna J. E. Andersson i Ovanmyra och

K. Hj. Gustafson i Dädesjö, rektorn G. B. Eliasson i Svalöv, sekreteraren i

Västerbottens läns hushållningssällskap E. A. Granström i Umeå, länsjägmästaren

A. E. Nyblom i Västerås, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor

I. Osvald i Brogård samt byråchefen i lantbruksstyrelsen

O. A. Petterson. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1936 års

lantbruksundervisningskommitté, hava den 6 oktober 1937 avgivit betänkande

med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande

(stat. off. utr. 1937:33). över förslaget hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

jämte styrelserna för samtliga lantbruks-, lantmanna- och

lanthushållsskolor samt samtliga förvaltningsutskott hos hushållningssällskapen

i riket, statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, skolöverstyrelsen

jämte vissa styrelser för folkhögskolor, lantbruksakademien, lant

brukshögskolan jämte högskolans lärarråd, flertalet landstings förvaltningsutskott,

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund jämte skogsvårdsstyrelserna

i riket, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, fackskolans för huslig

ekonomi lanthushållningsseminarium, Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium,

Fredrika Bremerförbundet, riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges lantbrukslärareförbund, Sveriges agronomförbund,

svenska lantmannaskolornas lärarförening, svenska lanthushållsskolornas

förening, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen, svenska lanthushållslärarinneföreningen,

Östergötlands lantmannaskoleförening och svenska

landsbygdens studieförbund. Därjämte lia vissa framställningar hos Kungl.

Maj:t gjorts i ärendet. Frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande

har därefter varit föremål för ytterligare beredning inom jordbruksdepartementet,

varvid det föreliggande förslaget i ämnet utarbetats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

3

Nuvarande organisation.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i huvudsak

tre skilda skoltyper, nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Lantbruksskolorna och lantmannaskolorna avse huvudsakligen

utbildning av landsbygdens manliga ungdom, under det att vid lanthushållsskolorna

utbildas den kvinnliga landsbygdsungdomen.

För närvarande upprätthållas 10 lantbruksskolor i södra och mellersta

Sverige samt 2 i Norrland.

Gällande bestämmelser rörande lantbruksskolorna i Norrland finnas upptagna

i reglemente för dessa skolor den 19 oktober 1911 (nr 118) med däri

genom kungörelser 852/1919, 748/1920, 110/1925 och 26/1926 gjorda ändringar.

Bestämmelserna rörande lantbruksskolorna i övriga delar av landet

äro upptagna i reglemente den 29 januari 1926 (nr 26).

Lantbruksskolorna i Norrland omfatta två kurser, nämligen en teoretisk - praktisk helårskurs och en teoretisk vinterkurs. Lantbruksskolorna för

södra och mellersta Sverige omfatta ävenledes två kurser, nämligen en tvåårig,

närmast för utbildande av lantbruksförman avsedd kurs, samt en ettårig,

för beredande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning åt unga

lantmän avsedd kurs. De norrländska lantbruksskolorna hava till syfte att

meddela utbildning åt blivande brukare av inom denna landsdel allmänt förekommande

mindre och medelstora jordbruk.

För vinnande av inträde i skolan fordras att hava fyllt 18 år, äga kunskaper

i svenska och räkning ungefärligen motsvarande vad som inhämtas i

folkskolan samt hava under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete.

Enligt gällande reglemente skall vid lantbruksskola i södra och mellersta

Sverige finnas en föreståndare, en förste lärare och en andre lärare samt

biträdande lärare i mån av behov. Vid skola i Norrland fordras utom föreståndare

endast en ordinarie lärare. Såsom behörighetsvillkor för att antagas

till föreståndare gäller att hava avlagt avgångsexamen från lantbruksinstitut

samt erhållit kompetensförklaring av lantbruksstyrelsen. Därjämte

fordras även väl vitsordad praktik i jordbruk.

Enligt gällande reglemente för skolorna i Norrland skall skolornas styrelse

bestå av ordföranden, vilken utses av lantbruksstyrelsen, samt tre ledamöter,

vilka utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, varjämte skolans

föreståndare skall vara självskriven ledamot av styrelsen. Enligt reglementet

för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige utses styrelsen på samma

sätt, därest ej av Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmes.

Såsom styrelse för vardera av lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp

tjänstgör styrelsen för vederbörande högskola och institut jämte lantbruksskolans

föreståndare.

För närvarande beviljas vissa statsunderstöd till ifrågavarande skolor.

Statsbidragen uppgå till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige till

11,500 kronor årligen för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

kronor. Därjämte gäldas av statsmedel kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg

samt provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom

vissa bidrag till vikariatsersättningar.

Lantmannaskolor finnas av två typer, benämnda litt. A och litt. B, med

olika omfattning av undervisningen samt olika fordringar i fråga örn elevernas

kunskaper vid inträdet i skolan.

Under läsåret 1937—1938 ha varit i verksamhet 41 lantmannaskolor.

Gällande bestämmelser rörande lantmannaskolorna äro upptagna i reglemente

den 5 december 1919 (nr 856) med däri genom kungörelserna nr 875/

1920, 113/1925 och 169/1928 gjorda ändringar.

Vid lantmannaskolorna skall anordnas en s. k. huvudkurs, som skall pågå

under minst 125 arbetsdagar. Jämte huvudkurs kan vid lantmannaskola

under läsåret anordnas en andra årskurs, likaledes om minst 125 arbetsdagar,

eller längre kurs å minst 215 arbetsdagar eller fortsättningskurs om

minst 95 arbetsdagar.

I gällande reglemente för lantmannaskolorna finnas närmare angivna de

ämnen, vari undervisning skall meddelas i de skilda kurserna. Undervisningen

i lantmannaskola av litt. B-typen, såvitt angår huvudkurs eller andra

årskurs, är i viss utsträckning begränsad i förhållande till undervisningen i

motsvarande kurser i skola av litt. A-typen. Detta sammanhänger därmed,

att av eleverna vid skola av litt. A-typen fordras större kunskapsmått än

i fråga örn eleverna vid litt. B-typen. För inträde i skola av den senare typen

fordras av eleverna i huvudsak endast det kunskapsmått, som kan förvärvas

i folkskola. För vinnande av inträde i lantmannaskola fordras vidare ett

års förpraktik. Inträdesåldern är fastställd till 18 år.

Enligt gällande reglemente skall vid lantmannaskola finnas anställd en föreståndare

samt minst en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hålles,

minst två fast anställda lärare. Vid skola, som är förenad med folkhögskola

och har med denna gemensam föreståndare, vilkens huvudsakliga tjänstgöring

är förlagd till folkhögskola, skall utöver angivna antal finnas ytterligare

en fast anställd lärare. Därjämte skola vid behov anställas flera lärare.

Styrelse för lantmannaskola skall enligt gällande reglemente utgöras av

minst 5 personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans

föreståndare, övriga ledamöter skola utses på det sätt och för den tid, som

av Kungl. Majit för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till

skolan första gången beviljas.

Understöd till lantmannaskolorna utgår enligt kungörelse den 5 december

1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till

parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med

erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen

stadgade regler. Jämte detta ordinarie understöd ha på senare tid av

riksdagen anvisats anslag till ökat understöd (nr 366/1935).

Utöver vad nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg

enligt kungörelse nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring

enligt kungörelsen nr 240/1936.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

5

Lantmannaskola skall såsom regel vara försedd med lämpligt skoljordbruk.

Lantbruksstyrelsen kan dock under vissa förutsättningar medgiva

befrielse från skyldigheten att hava skoljordbruk.

Lanthushållsskolorna hava till uppgift att bibringa den kvinnliga ungdomen

på landsbygden de fackkunskaper, som äro behövliga för att kunna

sköta ett lanthushåll.

Under läsåret 1937—38 hava 40 lanthushållsskolor varit i verksamhet.

Gällande bestämmelser rörande dessa skolor finnas upptagna i det den 12

december 1919 (nr 853) för dem utfärdade reglementet med däri genom

kungörelserna nr 750/1920 och 112/1925 gjorda ändringar.

Undervisningen vid lanthushållsskolorna meddelas antingen vid en kortare

kurs om minst 105 arbetsdagar eller ock vid en längre kurs om minst 165

arbetsdagar.

För inträde i ifrågavarande skolor fordras icke andra förkunskaper än

dem, som kunna inhämtas i folkskolan. Därjämte fordras att under minst

ett år allvarligt hava deltagit i de i ett lantmannahem förekommande göromål.

Inträdesåldern är bestämd till 16 år.

Enligt gällande reglemente för lanthushållsskola skola finnas en föreståndarinna

samt minst en lärarinna med full tjänstgöring. Skulle föreståndarinnan

ej bestrida full tjänstgöring, skall dessutom finnas anställd en extra

lärarinna.

I de fall, då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola

eller lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler

och lärare, kan efter överenskommelse mellan skolornas styrelser folkhögskolans

eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl för

lanthushållsskolan.

Enligt gällande reglemente skall skolans styrelse utgöras av minst fem

personer, däribland skolans rektor, där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna.

övriga ledamöter, av vilka minst två skola vara i orten bosatta

kvinnor, skola utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t

för varje särskild skola närmare bestämmes, då anslag till skolan första

gången beviljas.

I fråga om understöd och bidrag till lanthushållsskolorna av statsmedel

gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.

Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr 854/1919,

476/1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med budgetåret

1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid lanthushållsskola,

där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300 dagar.

överinseendet över den lägre lantbruksundervisningcn utövas av lantbruksstyrelsen

och där närmast av byråchefen å undervisningsbyrån, vilken

skall vara inspektör över nämnda undervisning. Emellertid Ilar därjämte

särskild inspektris förordnats för övervakande av undervisningen vid

lanthushållsskolorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Huvuddragen av Kungl. Maj:ts förslag.

I propositionen har den föreliggande frågan behandlats under följande

huvudavdelningar:

1. Allmän motivering till förslaget.

2. Förslaget rörande lantmannaskolorna.

3. Förslaget rörande lantbruksskolorna.

4. Förslaget rörande lanthushållsskolorna.

5. Praktisk elevutbildning.

6. Specialkurs i skogshushållning.

7. Överinseendet över lantbruksundervisningsanstalterna.

8. Förslag rörande vissa organisatoriska frågor.

9. Lärarnas utbildning.

10. Lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.

11. Grunder för årligt statsunderstöd.

12. Statsbidrag för nybyggnader.

13. Statslån för anskaffande av elev jordbruk.

14. Stipendier åt behövande elever.

15. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor m. m.

Kungl. Maj:ts förslag till omorganisation av lantbruksundervisningen vid

ifrågavarande skolor innebär i huvudsak följande.

De tre nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna, lantmanna-, lantbruks-

och lanthushållsskolorna, skola bibehållas. Skolorna böra i viss utsträckning

kunna efter frivillig överenskommelse närmare anknytas till hushållningssällskapen.

Den gemenskap, som för närvarande i icke ringa utsträckning

förefinnes mellan ifrågavarande skolor och folkhögskolorna, bör

upphöra i den mån Kungl. Majit icke medger, att densamma alltjämt må bibehållas.

I fråga om lantmannaskolorna har föreslagits, att den nuvarande

uppdelningen i skolor av två särskilda typer — litt. A och litt. B — bör

upphöra. Huvudkurserna vid lantmannaskolorna anses böra vara följande

nämligen en vinterkurs örn minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs om

minst 110 dagar, en längre kurs örn minst 230 dagar samt en helårskurs.

Därjämte skola kunna anordnas andra kurser. I fråga om undervisningen

avses en utvidgad undervisning i lantbruksekonomi och skogshushållning.

Undervisningen i svenska språket, räkning och geometri bör få den omfattning

att eleverna kunna följa undervisningen i fackämnena. Fortsättningskursen,

som skall innefatta såväl teoretisk som praktisk undervisning, skall

åsyfta att vidga och fördjupa den teoretiska undervisning, som meddelats

under vinterkursen. Vid den längre kursen skall undervisningen omfatta

vad för vinterkursen föreskrivits samt därutöver avse fördjupning och

utvidgning av elevernas kunskaper. Helårskursen skall i likhet med fortsättningskursen

omfatta såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr,51.

7

teoretiska undervisningen skall motsvara i huvudsak den som meddelas vid

vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna övas i de

vid skoljordbruket förekommande lantmannagöromålen. Särskilt skall iakttagas,

att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som utbilda elevernas

arbetsfärdighet och förmåga att bedöma och planlägga olika arbeten,

samt att eleverna övas att rätt använda tekniska hjälpmedel, som böra förekomma

vid ett rationellt skött jordbruk.

I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen har föreskrivits,

att lantmannaskola i regel skall vara försedd med ett med hänsyn till

bygdens förhållanden och skolans ändamål lämpligt jordbruk. Kungl. Majit

må dock medgiva befrielse härifrån.

I likhet med vad för närvarande är fallet föreslås att vid lantbruksskolorna

skola finnas två huvudkurser, en ettårig och en tvåårig. Vid

lantbruksskolorna skall meddelas såväl teoretisk som praktisk undervisning.

Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för lantmannaskolans

vinterkurs föreskrivits, därvid dock särskilt avseende skall fästas å

förhållandena vid det större jordbruket. För tillgodoseende av den teoretiska

utbildningen skola under kursen minst 135 dagar ägnas åt lektioner med därtill

hörande övningar och demonstrationer. Vid lantbruksskola skall synnerlig

uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet

samt utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten.

För ändamålet skola eleverna övas i alla förekommande lantmannagöromål.

Härvid skall särskilt iakttagas, att undervisande handledning lämnas

vid arbeten, som sådant fordra, samt att varje elev övas att rätt använda

de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött större

jordbruk.

Den praktiska undervisningen skall enligt förslaget ordnas så, att varje

elev lämnas tillfälle att genom särskilt anordnade turer i husdjursstallarna

erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad husdjursskötsel

samt dels genom att turvis tjänstgöra såsom arbetsförman öva

sig att fördela och tillse olika arbeten, dels under tjänstgöring å magasin

eller i förrådsrum grundligt inlära där förekommande göromål och dels

i samband med sagda arbeten öva sig i förandet av dagsverkslistor och journaler.

Lantbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål

lämplig jordbruksegendom, vilken såsom skoljordbruk skall stå i undervisningens

tjänst och i erforderlig utsträckning utnyttjas för utbildning av

eleverna i praktiska lantbruksarbeten samt för i samband med den teoretiska

undervisningen anordnade demonstrationer och övningar.

I fråga örn lanthus b ållsskolorna föreslås två huvudkurser, en

örn 22 veckor och en örn 44 veckor. Vid sidan av dessa böra liksom vid

lantmannaskolorna anordnas kortare kurser av olika slag. Vid halvårskursen

skall meddelas undervisning i näringslära, hemmets ekonomi, hälsolära

och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning, trädgårds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

skötsel saint slöjd. Undervisningen skall vara såväl praktisk som teoretisk.

Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är föreskrivet

samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper

i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska

verksamhet äro framför andra av betydelse.

Departementschefen har särskilt understrukit, att vad som anförts rörande

kursens och undervisningens planläggning icke får anses bindande för dessa

frågor, utan får betraktas endast såsom en normalplan för skolornas verksamhet.

Det skall få ankomma på skolornas styrelser att efter vederbörligt

medgivande besluta om anordnandet av andra kurser än de förut omförmälda

och i övrigt vidtaga ändringar som finnas lämpliga. Skolorna böra sålunda

under myndigheternas kontroll erhålla en avsevärd frihet med avseende

å undervisningens anordnande.

Beträffande lärarkrafterna vid lantbruksundervisningsanstaltema

föreslås, att vid varje skola skall finnas en föreståndare, som leder, deltager

i och ansvarar för undervisningen, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie

ämneslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga

upprätthållande.

Föreståndare och lärare böra tillsättas av skolstyrelsen. För

att komma ifråga till sådan tjänst bör sökande ha förklarats kompetent av

lantbruksstyrelsen. Denna bör även uppsätta tre på förslag till tjänsten,

varefter skolstyrelsen skall äga utse en av dem.

Vid skolan bör finnas en styrelse, vilken i regel bör bestå av fem personer,

därav skolans föreståndare bör vara en.

Skolorna skola liksom hittills stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Allmän motivering.

Departementschefen har såsom allmän motivering till förslaget angående

den lägre lantbruksundervisningens ordnande anfört:

Den snabba utveckling i tekniska hänseenden och det vittomfattande vetenskapliga

forskningsarbete, som under senare år ägt rum på jordbruksområdet,

göra det i hög grad nödvändigt för jordbrukets utövare att i avsevärt

större utsträckning än förut skaffa sig en sådan praktisk och teoretisk utbildning,

som ger dem möjlighet att följa och tillgodogöra sig de nya framstegen

och rönen. Jordbrukets arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk

art, liksom ock det organisationsarbete bland jordbrukarna för avsättning

av lantbruksprodukter, som under senaste tider genomförts, ställa numera

större krav än förr på jordbrukarnas ekonomiska skolning. Utbildningsmöjligheterna

för jordbrukets ungdom i nu berörda hänseende torde huvudsakligen

vara att finna i de lantbruksundervisningsanstalter, varom nu är

fråga. Att dessa skolor kunna erbjuda den undervisning och hava de resurser

i övrigt, som tiden kräver, är därför av den allra största betydelse för vårt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

9

jordbruks vidare utveckling. Det arbete, som hittills nedlagts vid skolorna folden

såväl manliga som kvinnliga ungdomens utbildning, måste betraktas såsom

mycket förtjänstfullt och dessa undervisningsanstalter torde få anses lia fyllt

sin uppgift i den mån detta varit möjligt inom den ekonomiska och organisatoriska

ram som varit uppdragen för dem. Emellertid torde med hänsyn till

den förutberörda utvecklingen inom jordbruket en modernisering av dessa

läroanstalter numera vara av behovet påkallad. Såsom av kommittén och

även i yttranden framhållits synes elevfrekvensen vid skolorna icke vara av

önskvärd omfattning, vilket torde sammanhänga därmed, att undervisningen

vid skolorna och dessas utrustning icke längre kunna anses helt tillfredsställande.

Skolorna torde därför böra erhålla en organisation och tillförsäkras

sådana resurser, som gör det möjligt för dem att motsvara de stegrade

kraven.

Vid den nygestaltning av undervisningen på jordbrukets område, som sålunda

enligt min mening nu bör komma till stånd, anser jag, att det i första

hand bör övervägas att bygga på de nuvarande skolformerna och vidare utveckla

dessa. De nuvarande tre skolformerna, lantmanna-, lantbruks- och

lanthushållsskolorna, ha vunnit en sådan stadga och tradition, att ett förkastande

av desamma endast bör ifrågakomma, därest bärande skäl kunna

framföras därför. I likhet med kommittén finner jag icke anledning föreligga

att vidtaga en så genomgripande förändring utan förordar, att de tre

nuvarande skolformerna bibehållas. Organisationen av skolorna torde främst

böra taga sikte på att anpassa undervisningen såväl i teoretiskt som praktiskt

avseende så, att den kan möta olika krav i fråga örn utbildningens läggning

och lätt anpassa sig efter de växlande fordringar, som till följd av den

fortskridande utvecklingen framdeles kunna uppkomma. Skolorna böra därför

under statsmakternas kontroll erhålla en ganska avsevärd frihet med avseende

å undervisningens anordnande. Härigenom synas de i ett flertal yttranden

framförda önskemålen på speciella utbildningskurser kunna tillgodoses.

Undervisningen torde givas en praktisk inriktning och i möjligaste mån

taga sikte på de kunskapsområden, som äro av väsentlig betydelse för jordbrukets

utövare. Särskilt torde härvid uppmärksammas önskvärdheten av

att eleverna bibringas insikter om jordbrukets ekonomiska frågor och den

av tidens utveckling nödvändiggjorda ekonomiska samverkan mellan jordbrukets

utövare. I vad mån en god undervisning i berörda ämnen kunna

bibringas eleverna är i hög grad beroende på lärarnas egna kunskaper och intresse

för dessa frågor. Att tillse att lärarna äga goda förutsättningar att

fullgöra sin uppgift i nu ifrågavarande hänsende torde bliva en icke oviktig

uppgift för skolornas styrelse. Vid sidan av vad jag nu anfört bör emellertid

beaktas, att skolan även har till uppgift att skänka en viss grad av allmänbildning.

Vid den nu ifrågasatta omorganisationen av skolorna torde jämväl

böra eftersträvas alt fastare förankra dem hos de korporationer, som

representera de lokala jordbruksintressena i de trakter, där skolorna äro

belägna. Först när så kan ske torde det vara att förvänta, att ett verkligt

levande intresse för skolorna skall växa fram hos den jordbrukande befolk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

ningen. I samband härmed torde ock böra övervägas, att på ett mera ändamålsenligt

sätt än vad nu är förhållandet ordna äganderätten till skolorna.

Såsom jag förut antytt måste en omorganisation av ifrågavarande undervisningsanstalter,

därest den skall ha några utsikter att nå sitt syfte, förbindas

med ett bättre ekonomiskt stöd åt skolorna. Bland annat torde utrustningen

nu på många håll vara bristfällig och i behov av förbättring. För

att möjliggöra en god undervisning böra lantmanna- och lanthushållsskolorna,

därest detta syfte icke befinnes kunna tillgodoses genom användande av

närbeläget välskött jordbruk, vara försedda med eget jordbruk, som kan användas

för demonstrationer. Flerstädes saknas emellertid sådant jordbruk.

Med de ekonomiska resurser, över vilka skolorna för närvarande förfoga,

finnas små möjligheter att avhjälpa dessa brister, och icke heller torde medel

finnas för en vidare utveckling av undervisningen på sätt jag i det föregående

förordat. Att från orterna, där skolorna äro belägna, erhålla ett

sådant ekonomisk stöd att en reformering av skolorna därmed skall bliva

möjlig, lärer icke vara att påräkna, varför det torde vara erforderligt att statsmakterna

träda emellan för att lämna det ekonomiska bistånd, som skäligen

fordras för omorganisationens genomförande. Att i samband med den nu

ifrågasatta omgestaltningen av undervisningen ingå på frågan rörande skolornas

antal eller lämpliga belägenhet synes icke vara nödvändigt utan detta

spörsmål torde få avgöras från fall till fall i sammanhang med beviljandet

av ekonomiskt stöd åt skolorna från statens sida.

Utskottet. Under en lång följd av år bär frågan om en omorganisation av den lägre

lantbruksundervisningen varit under övervägande. Två omfattande kommittéutredningar

hava föregått Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag. Att

starka skäl tala för en reform på detta område synes utskottet uppenbart.

Den förhållandevis ringa elevfrekvensen vid skolorna tyder på att dessa icke

äga någon större dragningskraft å jordbrukets ungdom. För närvarande

uppgår elevantalet vid ifrågavarande skolor till sammanlagt omkring 3,000.

Till jämförelse härmed må nämnas att elevantalet vid de kommunala yrkesskolorna

är omkring 30,000 och vid de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna

omkring 6,000. Vid folkhögskolorna uppgår elevernas antal till omkring

4,400 eller ungefär 50 procent fler än vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Det förhållande att endast en ringa del av vårt lands jordbrukare erhåller yrkesutbildning

finner utskottet i hög grad otillfredsställande. En betydande

utökning av antalet jordbrukare, som utbildas vid skolorna, är enligt utskottets

mening nödvändig. Jordbrukets starka utveckling under senare tid särskilt

på det tekniska området gör behovet av fackkunskap allt mer erforderlig.

Ökade kunskaper ifråga om ekonomiska ting krävas numera av landets

jordbrukare på grund av de arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk

natur, som tränga sig fram, liksom även det organisationsarbete

bland jordbrukare för avsättning av lantbrukets produkter, som genomförts,

ställer större krav på jordbrukarens ekonomiska skolning och insikter. Med

hänsyn till berörda förhållanden torde en omorganisation av yrkesutbildning
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

11

en för landets jordbrukarungdom vara synnerligen påkallad Denna utbildning

bör så ordnas att densamma i möjligaste mån tillgodoser skilda behov

av undervisning samt i så stor utsträckning som kan ske blir tillgänglig för

landets jordbrukare.

Det föreliggande förslaget till omorganisation av lantbruksundervisningen

bygger i huvudsak på de nu förefintliga tre skoltypema, lantmanna-, lantbruks-

och lanthushållsskolorna. I likhet med departementschefen finner

utskottet dessa även i fortsättningen vara lämpade såsom grundval för den

fasta lägre lantbruksundervisningen. Kungl. Maj:ts förslag avser att efter

två linjer söka nå det uppställda målet, en förbättrad och för lantbruksungdomen

mera tilltalande fackutbildning. Å ena sidan har man sökt modernisera

och utveckla själva undervisningen samt genom rikligare statsbidrag

åstadkomma förbättrade yttre förutsättningar för undervisningen och på

så sätt göra densamma mera effektiv och lockande. Å andra sidan har man

sökt ekonomiskt underlätta för eleverna att genomgå skolorna. Till de av

Kungl. Majit framlagda förslagen kan utskottet i huvudsak ansluta sig. Särskilt

finner utskottet tillfredsställande, att en ej alltför trång ram uppdraga

för skolornas verksamhet utan att dessa lämnats en betydande frihet

i fråga om undervisningens gestaltning. Härigenom möjliggöres att tillgodose

olika behov beträffande undervisningens omfattning och innehåll samt att

under hänsynstagande till utvecklingen på jordbrukets område i olika hänseenden

berika och fullständiga densamma. Utskottet kommer i det följande

att i samband med detaljgranskningen av förslagen på skilda punkter närmare

utveckla sina synpunkter på de olika spörsmålen. I detta sammanhang

vill utskottet emellertid upptaga till övervägande det i motionerna 1: 240

och II: 367 väckta yrkandet, att riksdagen vid behandling av förevarande

proposition måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning

rörande kortare kurser vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna,

speciellt avpassade för det mindre jordbrukets behov, samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunae föranleda.

Ett av huvudmotiven för motionärernas hemställan synes vara, att de nu

föreslagna kurserna på grund av sin längd i allmänhet icke skulle kunna besökas

av ungdomen från de mindre jordbruken, då denna av ekonomiska

skäl i regel icke kan kosta på sig så lång utbildning som här föreslagits. Kortare

kurser på cirka tre månader böra därför enligt motionärernas mening

anordnas, vilka kurser framför allt böra taga sikte på behov av yrkesutbildning

för nämnda ungdom. Såsom framgår av vad utskottet förut anfört delar

utskottet helt motionärernas uppfattning, att tillfälle bör beredas jordbrukarungdomen

att komma i åtnjutande av yrkesutbildning. Utskottet anser

även, att kurser böra anordnas vid skolorna av den omfnttning och läggning

att de kunna bliva tillgängliga för alla kategorier jordbrukare och stimulera

dessa till utbildning. Utskottet vill erinra, att riksdagen under åberopande

av utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 28 i skrivelse den

10 april 1937, nr 133, anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

angående anordnande av kurs- och annan upplysningsverksamhet i små
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

bruksskötsel. Följaktligen kan utskottet behjärta motionernas syftemål.

Emellertid torde inom ramen för det nu framlagda förslaget till organisation

av lantbruksundervisningen finnas möjligheter att tillgodose nämnda syfte.

Såsom departementschefen framhållit äro de föreslagna kurserna endast avsedda

såsom en normalplan för undervisningen vid skolorna. Vid sidan av

desamma skola kunna anordnas andra, vilka tillgodose skilda behov av undervisning.

Initiativ till dylika kurser torde böra tagas av icke blott skolstyrelsen

utan även hushållningsällskapets förvaltningsutskott. Det kan med

hänsyn till det anförda förväntas, att sådana kurser som motionärerna åsyfta

komma att upptagas på skolornas program. Utskottet anser sig även kunna

förutsätta, att Kungl. Majit med intresse kommer att följa skolornas utveckling

under den nya organisationen och, därest så skulle finnas erforderligt,

med utgångspunkt från vad utskottet nu anfört samt under beaktande

av riksdagens skrivelse den 10 april 1937, nr 133, angående anordnande av

kurser för småbrukare, vidtager åtgärder för den i motionerna upptagna frågans

fortsatta utredning.

För ett genomförande av de föreslagna reformerna på ifrågavarande område

kräves, att ett förbättrat ekonomiskt stöd skänkes skolorna. Såsom

departementschefen framhållit torde därförutan icke finnas några större utsikter

att nå det uppställda målet, en förbättrad och för flertalet jordbrukare

tillgänglig yrkesutbildning. Betydande brister torde för närvarande

finnas i fråga örn skolornas materiella utrustning. Dessa brister torde enligt

utskottets mening i möjligaste mån böra avhjälpas genom att en mera

omfattande ekonomisk hjälp från statens sida lämnas skolorna. Att från

de orter, där skolorna äro belägna, erhålla ett så stort stöd, att en reformering

av skolorna skulle bliva möjlig, torde icke vara att påräkna. Utskottet

vill även framhålla, att undervisningen i allmänhet ansetts i huvudsak

vara en statens angelägenhet, vilken icke i alltför hög grad bör betunga

de »skilda orterna.

Förslaget rörande lantmannaskolorna.

Departementschefen har i fråga om lantmannaskolornas omorganisation

anfört:

Lantmannaskolans främsta uppgift torde liksom hittills böra vara att i

möjligaste mån giva jordbrukarungdomen de teoretiska och praktiska insikter

i jordbrukets bedrivande, som den behöver för sin yrkesutövning. Såsom

kommittén framhållit bör lantmannaskolan utgöra den allmänna formen för

meddelande av den grundläggande fackkunskapen åt blivande jordbrukare.

Skolan bör emellertid icke taga detta såsom sin enda uppgift utan även giva

sina elever ett visst mått av allmänt medborgerligt vetande. Att på sätt kommittén

förordat giva lantmannaskolan karaktären av uteslutande yrkesskola

torde knappast vara ändamålsenligt med hänsyn till att denna skola ofta

utgör den enda skolutbildning utöver folkskolan, som dessa elever äro i

tillfälle att förskaffa sig. Genom att eleverna i skolan inhämta förutom den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ol
-

li

rena yrkeskunskapen en viss grad av allmänbildning öppnas för dem större

möjligheter att under sin fortsatta praktiska verksamhet själva förskaffa

sig den ytterligare utbildning varav de kunna vara i behov samt tillgodogöra

sig den fortskridande utvecklingen i olika hänseenden på jordbruksnäringens

område. Vid sidan av nu uppskisserade uppgift synes lantmannaskolan

även i enlighet med vad kommittén anfört höra kunna medverka vid

utbildningen av vissa funktionärer i jordbrukets ekonomiska organisationer

och den statsunderstödda verksamheten för jordbrukets främjande.

Vad angår organiserandet av undervisningen vid lantmannaskolan kan

jag i huvudsak ansluta mig till kommitténs förslag härutinnan. Skillnaden

mellan skolor av A-typ och B-typ torde sålunda böra upphöra och en enhetlig

skolform anordnas. På grund av den förhållandevis korta tid, som i

allmänhet kan stå till förfogande för kurserna, torde någon större differentiering

i fråga om kunskapsstoffet med hänsyn till elevernas förutbildning

knappast kunna genomföras. Något praktiskt ändamål torde därför den

nuvarande organisationen av skolorna i två typer näppeligen tjäna. I yttrandena

har den nu ifrågasatta reformen även i allmänhet vunnit anslutning.

De huvudkurser, som böra upptagas vid lantmannaskola, synas i enlighet

med vad kommittén föreslagit böra bliva följande, nämligen vinterkurs,

fortsättningskurs, längre kurs och helårskurs. Vinterkursens längd

torde böra bestämmas på sätt kommittén förordat till samma tid som nu

gäller för den s. k. huvudkursen eller minst 125 arbetsdagar. Fortsättningskursen

har kommittén föreslagit skola pågå under likaledes minst 125 arbetsdagar.

Denna kurs torde såsom lantbruksstyrelsen framhållit huvudsakligen

böra avse en fortsättning av vinterkursen med huvudvikten lagd

på praktiska övningar i lantmannagöromål. Hinder bör emellertid icke förefinnas

att använda kursen för specialutbildning i vissa grenar av lantmannanäringen.

I likhet med vad lantbruksstyrelsen framhållit anser jag, att

den föreslagna kurstiden satts väl lång. Någon begränsning av densamma

torde kunna ske utan att ändamålet med kursen förryckes. Emellertid är

jag icke beredd att tillstyrka en så stor förkortning som lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, nämligen till 100 arbetsdagar. Enligt min uppfattning torde kursens

längd böra bestämmas i överensstämmelse med vad lantmannaskolornas

lärarförening förordat eller till minst 110 arbetsdagar. Även den av

kommittén föreslagna minimitiden för den längre kursen torde såsom föreningen

ifrågasatt utan olägenhet kunna förkortas från 245 till 230 arbetsdagar.

Med hänsyn till att bevistandet av kurserna för eleverna merendels är

förenat med avsevärda ekonomiska uppoffringar är det av vikt, att minimitiden

för kurserna icke göres längre än som är nödvändigt för att de skola

kunna fylla sina olika uppgifter i utbildningshänseende. Det är dock att märka,

att såväl fortsättningskursen som den längre kursen enligt vad jag nu

föreslagit komma att bliva ganska mycket längre än vad de för närvarande

äro. Den ifrågasatta ettårskursen för lantmannaskolan innefattar en nyhet,

som i ett flertal yttranden framkallat vissa betänkligheter. Emellertid torde

denna kurs böra finnas å undervisningsplanen för lantmannaskolor. Möjlighet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

bör nämligen stå öppen för jordbrukarungdomen att inom lantmannaskolan

erhålla en mera allsidig och grundlig utbildning än de förenämnda kurserna

kunna skänka. Om undervisningen göres tillräckligt mångsidig och lägges

efter praktiska linjer, kominer denna kurs med sannolikhet att locka elever.

Givet är emellertid att denna kursform icke kan anordnas vid annat än ett

begränsat antal skolor.

Vad angår undervisningens innehåll vid lantmannaskolan kan jag i huvudsak

biträda vad kommittén härutinnan föreslagit. I anslutning till vad

jag tidigare anfört torde emellertid å schemat för vinterkursen böra upptagas

ämnet medborgarkunskap. Yrkande härom har framförts i ett stort antal

yttranden. Den av kommittén gjorda avvägningen beträffande omfattningen

av undervisningen i svenska språket, räkning och geometri synes

mig lämplig. Undervisningen i dessa ämnen måste vara sådan, att eleverna

bibringas de kunskaper häri, som äro erforderliga för att kunna tillgodogöra

sig undervisningen i skolans fackämnen. I fråga om undervisningen i övriga

ämnen har jag ingen annan erinran att göra än att naturläran synes

böra beredas en något större plats på kursens schema med hänsyn till att

detta ämne har en grundläggande betydelse för en del av fackämnena. Det

torde ock såsom lantbrukshögskolans lärarråd framhållit vara tveksamt huruvida

ett sammanförande av vissa partier av detta ämne med andra ämnen

kan anses lämpligt. De i vissa yttranden framförda yrkandena örn en mera

omfattande undervisning i skogshushållning än den kommittén föreslagit finner

jag visserligen beaktansvärda. Men för närvarande anser jag icke lämp

ligt att i allmänhet giva undervisningen på detta område större omfattning

än kommittén föreslagit. Den mera omfattande utbildningen i skogshushållning

torde tillsvidare böra lämnas vid specialkurser. Dylika anordnas på

sina håll för närvarande av skogsvårdsstyrelserna, och denna verksamhet

bör enligt min mening vidare utvecklas och stödjas av statsmakterna. I det

följande återkommer jag ytterligare till frågan om anordnandet av specialutbildning

på skogshushållningens område.

Enligt kommittéförslaget har en avsevärd begränsning i förhållande

till vad nu gäller skett av de ämnen, vari betyg skola meddelas. En dylik

inskränkning i betygssättningen lärer icke enbart vara till gagn. Såsom

i vissa yttranden framhållits torde elevernas intresse för de ämnen,

vari de icke erhålla något betyg, kunna komma att minskas. Även torde

kunna befaras, att full rättvisa icke kan göras mellan eleverna, örn betygssättningen

alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör emellertid undvikas,

att en alltför stor splittring av arbetsuppgifterna äger rum. En lämplig

avvägning mellan dessa olika synpunkter synes kunna ske sålunda, att betygssättning

sker i följande ämnen, nämligen svenska språket, räkning och

geometri, kemi, fysik, geologi, botanik, jordbrukslära inklusive fältmätning

och avvägning med ritning, husdjurslära jämte mjölkhushållning och

sjukvårds- och hovbeslagslära, skogshushållning, lantbruksekonomi och lantbruksbokföring.

Betyg i skogshushållning bör dock endast förekomma där

detta ämne har större omfattning. Av förenämnda ämnen böra svenska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

15

språket, räkning och geometri, kemi, fysik, geologi samt botanik anses såsom

förberedande ämnen, under det att de övriga böra betraktas såsom huvudämnen.

I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen, att undervisningen

vid kursen i så stor utsträckning som möjligt bör få formen av övningar

och demonstrationer. Antalet undervisningstimmar per dag torde i början

av kursen kunna sättas till sju. Under senare delen av kursen bör emellertid

timantalet inskränkas till sex för att lämna eleverna tillfälle till mera

självverksamhet.

Beträffande övriga kurser vid lantmannaskolan kan jag ansluta mig till

kommitténs uttalande härutinnan. Dessa kurser böra avse en fördjupning

och utvidgning av det lärostoff, som ingår i vinterkursen. Jag vill emellertid

understryka vikten av att undervisningen vid dessa kurser även får en

så praktisk inriktning som möjligt. I fråga om undervisningen vid helårskursen

torde denna förutom på det sätt kommittén föreslagit lämpligen även

kunna anordnas så, att kursen inledes och avslutas med den teoretiska undervisningen

under det att den praktiska delen av kursen förlägges till sommarmånaderna,

då möjligheter finnas att utnyttja det praktiska åskådningsmaterialet.

Vad jag nu anfört rörande kurserna och undervisningens planläggning

torde icke få anses helt bindande för dessa frågor utan får betraktas endast

såsom utgörande en normalplan för lantmannaskolans verksamhet. För att

lantmannaskolan skall kunna fullgöra sin uppgift måste såsom jag förut framhållit

ett stort mått av frihet i fråga örn undervisningens gestaltande förutsättas.

Det bör få ankomma på skolornas styrelse att efter medgivande av

Kungl. Majit eller lantbruksstyrelsen besluta örn anordnandet av andra kurser

än de förut omförmälda, där så finnes lämpligt, och i övrigt vidtaga sådana

ändringar i kurserna som kunna påkallas av den fortgående utvecklingen

av jordbruksnäringen. Vidare bör vid sidan av huvudkurserna kunna

upptagas specialkurser för tillgodoseende av vissa särskilda önskemål i

fråga om undervisningen eller av vissa mera lokalt betonade undervisningsbehov.

En uppdelning av eleverna vid kurserna på olika studielinjer för

åstadkommande av viss specialisering bör även vara tillåten.

Av största vikt är att lantmannaskolorna erhålla en fullgod utrustning.

Härutinnan torde för närvarande avsevärda brister förefinnas. För att uppnå

ett tillfredsställande resultat i fråga om skolornas materiella utrustning

erfordras emellertid att de behövliga medlen av statsmakterna ställas till förfogande.

Till denna fråga återkommer jag i det följande. Emellertid vill

jag här framhålla, att uppställandet av generella regler angående vad som

skall anses erforderligt i fråga om undervisningslokaler för skolorna icke

synes lämpligt. Frågan härom torde få prövas från fall till fall i samband

med beviljandet av statsbidrag för ändamålet. I likhet med kommittén anser

jag fördelaktigt, att såsom regel vid skolorna genomföres internatsystem.

Undervisningens hela läggning kräver detta.

Såsom kommittén framhållit är det av vikt att goda läroböcker, som lärn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 51.

pa sig för lantmannaskolans undervisning, finnas tillgängliga. Kommittén

har icke närmare ingått på denna fråga och det torde icke heller vara lämpligt

att i detta sammanhang upptaga densamma till mera ingående övervägande.

Jag vill emellertid erinra, att inom lantbruksstyrelsen tillsatts en

kommitté för spörsmålets utredande.

Härefter torde jag få övergå till behandling av en för ifrågavarande skolor

synnerligen betydelsefull fråga, nämligen spörsmålet om skoljordbrukets

ordnande på ett rationellt sätt. I ett flertal yttranden har det av kommittén

framlagda förslaget att lantmannaskola skall vara förenad med skoljordbruk

väckt vissa betänkligheter. För egen del ansluter jag mig emellertid

principiellt till kommitténs ståndpunkt i denna fråga. För att undervisningen

vid skolorna skall kunna få en tillräckligt praktisk inriktning torde

tillgång till eget jordbruk vara i hög grad önskvärt. Men även ur andra

synpunkter framträder betydelsen härav. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit

möjliggör skoljordbruket en fastare anknytning för såväl elever som

lärare till det praktiska jordbruket i trakten. Emellertid måste å andra sidan

beaktas, att kostnaderna för anskaffande av egna skoljordbruk åt samtliga

nu i gång varande lantmannaskolor skulle bliva högst avsevärda. Att

ålägga skolorna att under alla förhållanden anskaffa sådant kan av ekonomiska

och understundom måhända även praktiska skäl vara ogenomförbart.

Med hänsyn härtill förordar jag, att i förevarande hänseende föreskrives, att

lantmannaskola skall vara försedd med eget skoljordbruk, därest Kungl.

Maj:t icke medgiver undantag härifrån. I sistnämnda fall bör emellertid

om möjligt av lantbruksstyrelsen godkänt jordbruk annorledes stå till skolans

disposition. Skoljordbruket bör såsom regel drivas i skolans egen regi

och skötas av skolans föreståndare. Härigenom torde jordbruket kunna

nå det mest effektiva sätt användas för sitt ändamål. Under vissa förhållanden

torde det dock kunna befinnas önskvärt, att skolans föreståndare

befrias från skyldigheten att förestå jordbruket och i dylika fall bör skolans

styrelse kunna anförtro skötseln åt någon av lärarna.

De av kommittén föreslagna fordringarna för inträde såsom elev vid lantmannaskola

föranleda icke några erinringar från min sida. Elev bör sålunda

lia genomgått folkskola och under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete

samt ha fyllt 18 år. Möjlighet torde dock böra finnas att medgiva

sökande inträde vid fyllda 17 år.

Vidkommande kommitténs förslag ifråga om föreståndare och lärare vid

lantmannaskolorna kan jag biträda desamma. Vid sådan skola bör i regel

vara anställd en föreståndare, vilken i likhet med föreståndare för folkhögskolor

och yrkesskolor torde böra benämnas rektor, vidare ämneslärare samt

i övrigt behövliga extra ordinarie ämneslärare och speciallärare. Föreståndare

och lärare torde liksom hittills i regel böra tillsättas av styrelsen. För

vinnande av garanti för att endast fullt lämpliga personer komma i fråga till

befattningarna torde böra fordras att lantbruksstyrelsen förklarat sökandena

kompetenta. Styrelsen torde även på sätt kommittén vidare förordat böra

uppsätta tre sökande på förslag och torde därefter skolstyrelsen böra äga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

17

bland dem utse innehavare av tjänsten. På sätt kommittén föreslagit bör

den vid skolan stadigvarande lärarpersonalen bilda ett lärarråd. De av kommittén

framlagda förslagen rörande skolans styrelse torde även kunna godtagas.

Ledamöternas antal bör alltså bestämmas till fem, därav skolans rektor

är självskriven ledamot och de övriga fyra utses på sätt Kungl. Majit

i fråga om varje skola bestämmer.

Liksom departementschefen anser utskottet lantmannaskolornas främsta

uppgift böra vara att giva jordbruksungdomen den yrkesutbildning, som

den behöver för bedrivande av sin näring. Vid sidan härav böra emellertid

skolorna skänka sina elever ett visst mått av allmänbildning.

Beträffande organiserandet av undervisningen vid lantmannaskolorna ha

i vissa motioner behandlats frågan örn lämpligheten av att borttaga skillnaden

mellan skolor av A-typ och B-typ. Sålunda har i motionen I: 239 yrkats,

att vid några av rikets lantmannaskolor, förslagsvis fem, skola anordnas

kurser lämpade för inträdessökande, vilka genomgått folkhögskola eller förvärvat

annan därmed jämförlig utbildning. I motionerna I: 241 och II:

368 har även upptagits denna fråga, därvid motionärerna — under framhållande

av departementschefens uttalande rörande möjligheterna att anordna

andra kurser än de särskilt omförmälda — uttalat, att enligt deras

mening riksdagen bör kraftigare understryka, att påbyggnadskurser böra

anordnas för elever med föregående utbildning vid folkhögskola eller läroverk

eller som äga motsvarande förkunskaper. Utskottet delar motionärernas

uppfattning, att nödiga elementära förkunskaper för elever i ifrågavarande

skolor äro önskvärda. Emellertid vill utskottet erinra, att dessa elever

icke mera allmänt torde ha genomgått folkhögskola eller förskaffat sig däremot

svarande förkunskaper. Detta framgår bland annat därav att skolorna

av A-typ ofta lia svårigheter att upprätthålla de högre fordringarna på kunskaper

för inträdet i skolorna. Det torde även i regel förhålla sig så att den

ungdom, varom här är fråga, icke har de ekonomiska resurser, som krävas

för att kunna kosta på sig så lång utbildning, som genomgåendet av såväl

folkhögskola som lantmanna- respektive lanthushållsskola innebär. För denna

ungdom torde merendels en skola få anses vara vad densamma har tillfälle

att genomgå. Det torde ock böra framhållas, att folkskolan numera i allmänhet

är avsedd att vara bottenskola för fortsatt utbildning, och densamma torde

ock giva sina elever så pass omfattande kunskaper alt den väl kan tjäna

till grundval för genomgåendet av lantmanna- och lanthushållsskolorna. Utskottet

vill emellertid framhålla, såsom ock framgår av vad departementschefen

anfört, att möjligheter finnas, att örn det vid någon skola skulle anses

önskvärt att anordna kurser för elever med större förkunskaper än den

folkskolan lämnar, sådant står skolan öppet under förutsättning att tillstånd

därtill erhålles. Inom den organisatoriska ram, som Kungl. Majit

uppdragit för ifrågavarande skolors verksamhet, finnes sålunda möjlighet

att tillgodose det syfte motionärerna med sina motioner avsett.

Vad angår de av Kungl. Majit föreslagna huvudkurserna vid lantmanna
Bihang

till riksdagens protokoll 1039. 10 sami. Nr 51. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

skolorna finner utskottet desamma på ett lämpligt sätt avvägda. Det torde

sålunda vara ändamålsenligt, att vid skolorna kunna anordnas en vinterkurs

om minst 125 arbetsdagar, en fortsättningskurs om 110 dagar, en längre kurs

om 230 dagar samt en helårskurs. Sistnämnda kurs, vilken icke förut funnits

å lantmannaskolornas program, torde komma att fylla ett behov för dem,

som inom ifrågavarande skolor vilja söka en mera allsidig och grundlig utbildning

än de övriga kortare kurserna kunna skänka. Icke heller giver vad

Kungl. Majit föreslagit ifråga om undervisningens innehåll vid lantmannaskolan

utskottet anledning till någon erinran. Utskottet vill endast understryka

vikten av att undervisningen särskilt inriktas på de ämnen, som eleverna

kunna ha direkt användning för vid sin fortsatta verksamhet. På

lantmannaskolans schema bör därför lämnas största möjliga utrymme åt

ämnena lantbruksekonomi samt jordbruks- och husdjurslära. I trakter med

mera omfattande skogsbruk bör även ämnet skogshushållning få en framskjuten

plats vid undervisningen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang

i anslutning till vad departementschefen anfört jämväl understryka,

att vid sidan av förut omförmälda kurser böra, där så finnes önskvärt och

erforderligt, anordnas andra kurser för tillgodoseende av skilda utbildningsbehov,

liksom ock att kursernas innehåll bör ändras, där så med hänsyn

till olika önskemål och den fortskridande utvecklingen å jordbrukets område

finnes lämpligt.

Såsom utskottet redan förut framhållit är det av stor vikt att lantmannaskolorna

erhålla en fullgod utrustning. Vad härutinnan bör fordras torde

få avgöras från fall till fall. Att uppställa några generella regler torde icke

lämpligen kunna ske. Vid skolorna torde emellertid på sätt departementschefen

anfört såsom regel böra finnas skoljordbruk för att kunna användas

för undervisningens behov. Därest av en eller annan anledning dylikt jordbruk

icke skulle kunna anskaffas för skolan, bör Kungl. Majit dock kunna

medgiva dispens från nyssberörda skyldighet. I sådant fall bör emellertid skolan

annorledes förfoga över av lantbruksstyrelsen godkänt jordbruk. I allmänhet

bör skoljordbruket drivas i skolans egen regi och förestås av skolans

föreståndare eller, där denne av någon anledning anses böra befrias härifrån,

av någon av skolans lärare.

De av Kungl. Majit förordade fordringarna för vinnande av inträde vid

lantmannaskola anser utskottet lämpliga.

Vad angår Kungl. Majits förslag rörande föreståndare och lärare har utskottet

i huvudsak intet att erinra däremot. I motionen II: 369 har yrkats,

att lantmannaskolas styrelse måtte äga utse föreståndare och lärare bland

de sökande, som av lanbruksstyrelsen förklaras kompetenta. Såsom huvudsakligt

skäl för denna avvikelse från Kungl. Majits förslag -— enligt vilket

lantbruksstyrelsen skall uppsätta tre av de kompetentförklarade på förslag

och skolstyrelsen därefter äga till den lediga befattningen utse en av dessa —

har anförts, att med hänsyn till att föreståndare eller lärare skulle handha

skoljordbrukets skötsel det torde böra beredas skolstyrelsen, vilken närmast

svarar för skolans ekonomi, tillfälle att välja icke blott den såsom förestån
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

19

dare eller lärare lämpligaste utan även den på samma gång för jordbruket

bäst skickade ledaren. Utskottet delar i förevarande fråga motionärens uppfattning.

Med hänsyn till att det ur ekonomisk synpunkt kan för skolan

vara av betydelse att själv få utse den befattningshavare den anser bäst,

synas skäl tala för den i motionen hävdade ståndpunkten. Det torde knappast

vara att befara, att skolstyrelserna vid valet skulle låta leda sig av

andra synpunkter än att till befattningen i fråga få den skickligaste kandidaten.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet förorda, att vid tillsättandet

av föreståndare eller lärare tillgår så, att lantbruksstyrelsen uppställer

dem av de sökande, som styrelsen finner kompetenta, på förslag i den ordning

styrelsen anser dem böra ifrågakomma till tjänsten och att vederbörande

skolas styrelse därefter utser den av de på förslaget upptagna sökandena,

som styrelsen anser lämpligast.

Beträffande skolans styrelse har i motionerna I: 241 och II: 368 föreslagits,

att antalet ledamöter i skolstyrelse bör bestämmas till minst fem. Kommitténs

förslag innebär, att antalet som regel bör vara fem och icke utan

särskilda skäl sättas högre. Kungl. Majit har anslutit sig till denna uppfattning.

Även utskottet anser ändamålsenligast, att antalet ledamöter i

skolstyrelserna i regel bestämmes till fem. Härvid förutsätter utskottet, att

hushållningssällskapet samt, där landstinget lämnar bidrag till skolan, även

detta bli representerade i styrelsen. Utskottet finner icke erforderligt, att uttryckligt

stadgande upptages därom att skolans rektor skall vara ledamot i

skolstyrelsen.

Förslaget rörande lantbruksskolorna.

Departementschefen har ifråga om lantbruksskolornas organisation anfört:

Lantbruksskolornas huvudsakliga syfte har hittills varit att utbilda den

kår av lantbrukstjänstemän, som är behövlig såsom förmän och arbetsledare

vid jordbruket. Även efter genomförandet av den nyorganisation av den

lägre lantbruksundervisningen som nu är ifråga torde detta alltjämt böra

bliva lantbruksskolans förnämsta uppgift. Kommittén synes ha velat i högre

grad än vad nu är förhållandet understryka detta skolans ändamål. Särskilt

synes detta framträda genom ett av kommittén framlagt förslag, att den

ettåriga kursen såsom regel icke bör upptagas på lantbruksskolans undervisningsprogram.

I likhet med vad i flertalet yttranden uttalats finner jag

det tveksamt, huruvida en sådan begränsning av lantbruksskolans kurser

skulle vara lycklig. Den ettåriga kursen vid lantbruksskolan torde ha en

icke oväsentlig uppgift att fylla vid sidan av den tvååriga och lärer enligt

min mening icke för närvarande kunna ersättas av de föreslagna kurserna

vid lantmannaskolan. Lantbruksskolans ettåriga kurs torde vara särskilt

lämpad för utbildning av .sådana elever, som redan förvärvat en viss praktisk

erfarenhet i jordbruk och som ämna övertaga skötseln av ett något

större jordbruk. Såsom grundval för fortsatta studier torde ifrågavarande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

kurs även vara till gagn. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till

den uppfattning, som företrätts av bland andra lantbruksstyrelsen, att den

ettåriga kursen bör bibehållas såsom en huvudkurs vid lantbruksskolan.

Emellertid torde den vid de två norrländska lantbruksskolorna förekommande

vinterkursen icke vidare böra anordnas.

I fråga om undervisningens anordnande har, såsom framgår av de återgivna

yttrandena, synnerligen delade meningar förekommit. En viss utvidgning

av den teoretiska undervisningen torde vara önskvärd. Såsom kommittén

framhållit bör den teoretiska undervisningen i så hög grad som möjligt

anknytas till den praktiska. I den mån den teoretiska undervisningen måste

få karaktären av lektioner synes emellertid lämpligt, att densamma sammanföres

till hela eller halva dagar och sålunda det nuvarande systemet

med kvällsundervisning för de teoretiska studierna i möjligaste mån avvecklas.

I de avgivna yttrandena har ett stort antal skilda förslag framförts rörande

denna frågas ordnande. Vid övervägande av vad härvid förekommit

synes mig den lämpligaste anordningen vara följande. För tillgodoseende

av den teoretiska utbildningen torde under den tvååriga kursen minst 135

hela dagar eller det mot denna tid svarande halva antalet dagar böra ägnas

åt lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer. Där så

finnes lämpligt, bör i samband med denna del av utbildningen även företagas

studieresor. Av nyssnämnda antal dagar böra minst 35 hela dagar, varav

30 under vintern och 5 under sommaren, eller ett mot denna tid svarande

antal halva dagar, förläggas till första året. Därutöver torde under första

vinterhalvåret för elev, som huvudsakligen sysselsättes med praktiskt arbete,

teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner böra anordnas

under i regel en timme om dagen. I den ettåriga kursen torde minst 100 hela

dagar eller däremot svarande antal halva dagar böra ägnas åt den teoretiska

undervisningen i form av lektioner, övningar, demonstrationer och studieresor.

Av denna tid bör lämpligen 90 dagar hänföras till vinterhalvåret och

återstående 10 dagar till sommarhalvåret.

Av organisatoriska skäl torde det vara lämpligt, att eleverna i den ettåriga

kursen erhålla teoretisk undervisning tillsammans med den tvååriga kursens

äldre avdelning. Undervisningen torde i regel böra ordnas så, att under den

tid teoretisk undervisning pågår eleverna erhålla omkring sju timmar sådan

undervisning om dagen.

Vad angår utbildningéns innehåll torde i huvudsak liksom för närvarande

undervisningen böra inriktas på att meddela en såvitt möjligt allsidig

teoretisk och praktisk lantbruksutbildning. Såsom kommittén framhållit

torde i fråga om den teoretiska undervisningen den för lantmannaskolans

vinterkurs avsedda ämnes- och kursplanen vara lämplig även för lantbruksskolan.

Någon utökning torde emellertid med hänsyn till lantbruksskolans

särskilda uppgift böra ske ifråga om undervisningen i arbetslära med betingslära,

lantbruksbokföring och maskin- och redskapslära. Likaså torde en

något grundligare undervisning böra förekomma i lantbruksskolan i räkning

och geometri samt i svenska språket. Undervisningen i skogshushållning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

21

torde på lantbruksskolans schema få samma ställning som på lantmannaskolans

och sålunda omfattningen av undervisningen få i viss mån bero på

huruvida skolan är belägen i en utpräglad skogsbygd eller icke. I likhet med

kommittén vill jag understryka vikten av att den teoretiska undervisningen

lägges så att eleverna fostras till självverksamhet.

Vidkommande den praktiska utbildningen vid nu ifrågavarande skolor torde

denna såsom kommittén uttalat böra i huvudsak bibehållas vid nu tillämpade

linjer. Kommittén har ansett, att omkring två månader av elevernas

utbildningstid borde ägnas åt praktisk husdjursskötsel. Någon inskränkning

av denna tid till förmån för andra utbildningsgrenar har i vissa yttranden

ansetts lämplig. Det synes emellertid vara angeläget att eleverna erhålla en

så god utbildning härutinnan som möjligt, och minst sex veckor torde därför

böra ägnas häråt. Den praktiska utbildningen vid ettårskursen synes i

huvudsak kunna ordnas i överensstämmelse med samma undervisning vid

tvåårskursen under iakttagande av de med den kortare utbildningstiden förenade

särskilda omständigheterna.

Beträffande frågorna om skolornas utrustning, elever, lärare och styrelse

gäller i tillämpliga delar vad jag härutinnan förut anfört rörande lantmannaskolorna.

I sakens natur ligger emellertid, att lantbruksskolorna såsom

för närvarande alltid måste vara försedda med eget skoljordbruk.

Vad i det föregående förordats avses i tillämpliga delar skola gälla även

lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp, vilka tillhöra staten.

Vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit rörande undervisningen vid Utskottet.

lantbruksskolan kan utskottet biträda. Liksom hittills bör skolan ha till huvudsakligt

syfte att utbilda förmän och arbetsledare vid jordbruket. På skolans

program bör såsom huvudkurser upptagas såväl den ettåriga som den

tvååriga kursen. Såsom departementschefen framhållit torde den förstnämnda

kursen, vilken av kommittén ifrågasatts skola upphöra, ha en icke oväsentlig

uppgift att fylla såsom utbildning för jordbrukarungdom, som redan

förvärvat en viss praktisk erfarenhet i jordbruk och som ämna övertaga skötseln

av ett något större jordbruk.

Beträffande utbildningens anordnande har utskottet intet att erinra mot

vad departementschefen härom anfört. En viss utvidgning av den teoretiska

undervisningen synes böra äga rum. Den av departementschefen förordade

tiden av 135 dagar i fråga om tvåårskursen och 100 dagar i fråga örn ettårskursen

för denna undervisning synes utskottet tillräcklig. Utbildningen

bör emellertid i möjligaste mån givas en allsidig teoretisk och praktisk

läggning. Den teoretiska undervisningen bör lämpligen kunna ansluta sig till

den som meddelas vid vinterkursen i lantmannaskolan med någon utökning

i fråga örn arbetslära med betingslära, lantbruksbokföring samt maskin- och

redskapslära.

Vad angår den praktiska utbildningen anser utskottet i likhet med vad departementschefen

anfört, att densamma i huvudsak kan läggas efter nu tilllämpade

linjer. Utbildningen av eleverna i praktisk husdjursskötsel bör dock

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

i anslutning till vad departementschefen framhållit pågå under en tid av minst

sex veckor eller däremot svarande antal arbetsdagar för tvåårskursen med

motsvarande minskning för ettårskursen.

Beträffande frågorna rörande skolornas utrustning samt lärare och styrelse

vid lantbruksskolan torde i tillämpliga delar böra gälla vad utskottet

därom anfört i fråga om lantmannaskolorna.

Förslaget rörande lanthushållsskolorna.

Departementschefen har beträffande dessa skolor anfört:

Liksom hittills bör även framdeles lanthushållsskolans uppgift vara att

meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll. Lanthushållsskolan

torde höra på sätt kommittén förordat alltjämt på sitt program lia

två kurser. Emellertid synes den nuvarande kortare kursen vid lanthushållsskolorna

om minst 105 arbetsdagar icke kunna anses ur utbildningssynpunkt

helt tillfredsställande. Den undervisningstid, som denna kurs för närvarande

omfattar, anser jag i likhet med kommittén vara för kort för att kunna

möjliggöra en nöjaktig utbildning inom alla de områden, som vid skötseln av

ett lanthushåll äro av betydelse. Kurstiden torde med hänsyn härtill böra

förlängas. Vid avvägningen av den förlängning som synes böra äga rum

har jag stannat för att föreslå en kurstid på 154 arbetsdagar eller 22 veckor.

Härigenom kommer denna kurs att i fråga om undervisningens längd närma

sig den nuvarande längre kursen örn 165 dagar. En förlängning av denna

senare synes ock böra ske. En undervisningstid av minst 308 arbetsdagar

eller 44 veckor synes vara lämplig. Vid sidan av nu omförmälda huvudkurser

torde vid lanthushållsskolorna lämpligen böra anordnas kortare undervisningskurser

av skilda slag såsom fortbildningskurser för förutvarande elever,

husmoderskurser m. fl.

Vad kommittén anfört och föreslagit rörande undervisningens innehåll

och omfattning föranleder icke några väsentliga erinringar från min sida.

Liksom kommittén anser jag att vid lanthushållsskolorna huvudvikten av

undervisningen bör läggas på den praktiska utbildningen. De för huvudkurserna

föreslagna ämnena synas i stort sett ändamålsenliga. Enligt min

mening bör emellertid ett visst mått av medborgarkunskap meddelas även

vid ifrågavarande kurser. Vid en närmare granskning av programmet för

kurserna bör det stå öppet att vidtaga de ytterligare jämkningar, som kunna

finnas lämpliga. Samma undervisningsämnen torde böra förekomma

vid båda huvudkurserna. Den längre kursen bör avse en fördjupning och

utvidgning av undervisningen i de förekommande ämnena.

I fråga om utrustning, elever, lärare och skolans styrelse bör i huvudsak

gälla detsamma som beträffande lantmannaskola. Den föreslagna höjningen

av inträdesåldern för eleverna från 16 till 17 år torde vara välbetänkt. Lanthushållsskola

synes vidare i likhet med lantmannaskola böra vara försedd

med skoljordbruk, då detta även vid förstnämnda skola har sin betydelse för

undervisningen. Emellertid torde jämväl i fråga örn lanthushållsskolorna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

23

förhållandena understundom vara sådana att stora svårigheter möta för

anskaffande av lämpliga skoljordbruk. I dylika fall torde i likhet med vad

jag förordade med avseende å lantmannaskolorna böra gälla, att dispens

från skyldigheten att anskaffa dylikt jordbruk bör kunna medgivas. I överensstämmelse

med vad kommittén föreslagit torde dock i sådana fall böra

fordras, att skolan skall vara försedd med erforderliga anläggningar för

åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel

och smådjursskötsel. Äro lantmannaskola och lanthushållsskola förlagda

till samma plats, synes hinder icke böra möta att den sistnämnda

skolan, örn så låter sig göra, använder lantmannaskolans skoljordbruk för

sina behov, varigenom befrielse kan vinnas från skyldigheten att anskaffa

eget jordbruk.

Någon ändring i lanthushållsskolans uppgift bör såsom departementschefen

uttalat icke ske. Å skolans program bör liksom hittills upptagas två huvudkurser.

På sätt i det föreliggande förslaget upptagits torde den ena böra

omfatta 22 arbetsveckor och den andra 44 arbetsveckor. I fråga om undervisningens

innehåll har utskottet intet att erinra mot vad departementschefen

anfört. Utskottet vill emellertid även här framhålla, att ifrågavarande förslag

icke skall anses bindande för skolorna utan att jämväl andra kurser

må efter behov anordnas vid skolorna. Särskilt bör härvid beaktas, att den

kvinnliga ungdomen vid de mindre jordbruken erhåller tillfredsställande utbildningsmöjligheter.

Även i fråga om lanthushållsskolorna bör beträffande föreståndarinnorna

och lärarinnorna samt styrelsen i tillämpliga delar gälla vad utskottet

anfört vid behandlingen av lantmannaskolorna. Utskottet har icke något att

erinra mot den föreslagna höjningen av inträdesåldern för eleverna. Vid skolorna

torde i den utsträckning departementschefen uttalat böra finnas skoljordbruk.

Praktisk elevutbildning.

Kungl. Maj:t har i likhet med kommittén framlagt vissa förslag rörande

praktisk elevutbildning i anslutning till lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna.

Härutinnan har föreslagits, att anordningar vidtagas för åstadkommande

av särskilda elevgårdar, där eleverna efter genomgången av vederbörande

skola kunna erhålla vidare praktisk utbildning. Enligt förslaget skall

det tillkomma skolornas styrelser att träffa överenskommelser med innehavare

av lämpliga gårdar för mottagande av elever. Såsom ledare och övervakare

av elevutbildningen bör vederbörande skolas föreståndare eller föreståndarinna

tjänstgöra. Något bidrag av statsmedel har icke ansetts böra utgå

till innehavare av elevgårdarna. Däremot har föreslagits, att ett belopp av

6,000 kronor av statsmedel ställes till förfogande till bidrag till elevernas resekostnader.

Av detta belopp avses 4,000 kronor böra utgå till elever vid lantmannaskolor

och 2,000 kronor till elever vid lanthushållsskolor. Resebidra
-

Vtskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

get är avsett att utgå med det belopp varined resekostnaderna överstiga 10

kronor. I fråga om eleverna vid lantbruksskolorna har något behov av elevpraktik

icke ansetts föreligga efter slutad kurs.

Departementschefen har i sin motivering till förslaget anfört:

Genom ett systematiskt anordnande av elevpraktik å särskilt lämpliga gårdar

under kontroll torde större möjligheter öppnas för eleverna att erhålla en

allsidig utbildning. En tids praktiskt arbete vid ett välskött jordbruk kan

hos dem väcka impulser för jordbrukets förbättring och rationalisering, vilka

sedermera kunna bliva till gagn vid deras fortsatta verksamhet. Arbetet inom

en annan miljö än den vanliga torde även verka för ett vidgande av intressena

och erfarenheterna.

Ordnandet av ifrågavarande elevgårdar torde böra ankomma på vederbörande

lantmanna- eller lanthushållsskola. Jag vill särskilt understryka vikten

av att den största omsorg nedlägges på utväljandet av elevgårdarna, så

att därtill endast må utses sådana som äro för ändamålet verkligt lämpliga.

Det torde vara lämpligt, att de olika skolorna samarbeta vid ordnandet av

den praktiska elevutbildningen och ett utbyte av elever mellan olika skolors

elevgårdar sålunda kan komma till stånd. Överinseendet över utbildningen

vid elevgårdarna bör utövas av skolans styrelse och såsom ledare och närmaste

övervakare torde skolans föreståndare eller annan därtill utsedd person

böra fungera. Någon ersättning av statsmedel till elevgårdarnas ägare bör icke

ifrågakomma. Såsom gottgörelse för det besvär, som ägaren förorsakas genom

att mottaga elever till utbildning, bör han kunna åtnöjas med den fördel,

anlitandet av en billigare arbetskraft medför.

I syfte att uppmuntra eleverna vid ifrågavarande skolor att fortsätta sin

utbildning vid elevgårdar bör i överensstämmelse med kommitténs förslag viss

hjälp tilldelas dem av statsmedel. Lämpligt torde vara, att detta bistånd lämnas

i form av bidrag till kostnaderna för resorna till och från elevgården.

Dylikt bidrag bör emellertid endast utgå, därest nämnda kostnader överstiga

tio kronor. Bidrag torde lämnas till hela den del av resekostnaden, som överskjuter

tio kronor. Skulle elev utan giltig anledning lämna elevgården, innan

den bestämda elevtiden utgått, torde emellertid något bidrag till återresan

icke böra lämnas. I regel torde den här ifrågasatta elevutbildningen komma

att äga rum omedelbart efter kursens slut och reseersättningarna sålunda då

utgå i förhållandevis nära anslutning till elevernas skolutbildning. Hinder

torde emellertid icke böra föreligga, att bidrag lämnas till en senare börjad

praktisk elevutbildning, dock under förutsättning att denna börjar inom två år

efter vederbörande kurs avslutande.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag synes utskottet förtjänt att genomföras.

Detsamma torde kunna bliva till gagn för elevernas fortsatta utbildning. Mot

de föreslagna detaljbestämmelsema har utskottet intet att erinra, liksom

utskottet icke heller har någon anmärkning mot de gjorda kostnadsberäkningarna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottcts utlåtande Nr 51.

25

Specialkurs i skogshushållning.

I det föreliggande förslaget Ilar även upptagits en specialkurs i skogshushållning.

Denna kurs är avsedd att lämna en bättre kunskap i skogshushållning

än som kan erhållas vid lantmanna- och lantbruksskolorna. Ifrågavarande

specialkurs skall stå öppen för personer, som genomgått driftsledarkurs

å Alnarp, lantbruks- eller lantmannaskola i skogsbygd eller mellanbygd

eller eljest visat sig lia sådana kunskaper, som erfordras för att

kunna följa undervisningen. Kursen, som skall kunna mottaga högst 20

elever, är avsedd omfatta en tid av fyra månader med en effektiv lärotid

av 90 å 95 dagar eller omkring 650 timmar. Kursen avses skola börja den 1

november med två veckors uppehåll vid jul. Enligt förslaget bör kursen

förläggas till lantbruksskoleegendomen Bjärka-Säby i Östergötlands län.

Undervisningsplanen för ifrågavarande kurs har föreslagits skola erhålla

följande utseende:

Föreläs
Undervisningsämne:

ningar,

timmar

Skogsekonomi . ..

Skogsteknologi . ..

Skogsuppskattning

Skogsskötsel

Rättslära

Jaktvård

Fria ämnen (betesvård m. m.)

50

50

40

40

20

10

10

Summa 220

Demonstra-

tioner och

Summa,

övningar,

timmar

timmar

50

100

190

240

60

100

100

140

10

30

20

30

—

10

430 650.

I fråga om lärarkrafterna vid kursen har avsetts, att kursens ledning skall

handhavas av skolans föreståndare. Lantbruksskolans lärare i skogshushållning,

som i regel torde vara en skogsvårdsstyrelsens tjänsteman, har ansetts

lämpligen jämväl kunna undervisa i vissa läroämnen, särskilt skogsskötsel,

medan för undervisningen i övrigt torde få anställas en biträdande

lärare med skogshögskoleutbildning, vartill syntes kunna påräknas en i domänverket

anställd yngre jägmästare på extra stat med tjänstgöring under

blott viss del av året. För de praktiska övningarna har ansetts, att därjämte

en Övningslärare med skogvaktarutbildning (skogsrättare) torde erfordras.

Härtill torde kunna påräknas en hos skogsvårdsstyrelsen anställd

extra länsskogvaktare med tjänstgöring under blott viss del av året.

Kostnaderna för kursen har beräknats till 9,000 kronor örn året jämte ett

engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av erforderlig utrustning

och inventarier.

Departementschefen har i motiveringen till förslaget uttalat:

Det synes önskvärt, att möjlighet herodes jordbrukarungdomen och andra

intresserade all erhålla en mera omfattande undervisning i skogshushållning

än den som kan förekomma vid lantmannaskolor. För närvarande finnas

vid sidan av den rent yrkesbetonade skogsutbildningen endast smärre liu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

U sköttel.

vudsakligen av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurser. Det synes vara en

brist, att grundligare utbiidningskurser icke finnas tillgängliga för av skogsbruket

intresserade jordbrukare. Även för dem, som genomgått lantbruksskola

i syfte att vinna utbildning till förmän vid jordbruksegendomar, torde

det vara önskvärt att kunna erhålla bättre kunskaper i skogshushållning.

Med hänsyn härtill förordar jag, att försök nu göres med anordnande av en

specialkurs på detta område. Skulle behovet och intresset för en dylik utbildningsform

visa sig mera omfattande, torde efter ytterligare utredning frågan

om anordnandet av flera sådana kurser böra övervägas.

I fråga örn kursens förläggning har av kommittén framlagts två alternativa

förslag, det ena under förutsättning att kursen förlägges till en av de nu

befintliga lantbruksskolorna och det andra för det fall att kursen förlägges

till en för ändamålet särskilt anordnad skola. Med hänsyn till att denna nya

undervisningskurs närmast är avsedd att utgöra ett försök för utrönande av

intresset för saken anser jag, att en särskild skola icke nu bör inrättas. Kostnaderna

för en dylik skola komma även att ställa sig väsentligt högre än för

det fall, att kursen förlägges till en redan befintlig skola. Mot det av kommittén

framförda förslaget att förlägga kursen till Bjärka-Säby lantbruksskola

i Östergötland kunna vissa erinringar framföras. Genom kursens förläggande

till mellersta Sverige komma de nordligare skogsrikaste delarna av

landet i ett mindre gynnsamt läge i undervisningshänseende. Då emellertid

någon lämpligare belägen skola icke för närvarande synes kunna komma i

fråga, torde ett försök böra göras med kursens förläggande åtminstone till en

början till nyssnämnda lantbruksskola. Emellertid torde ytterligare undersökning

böra företagas om möjligheten att anordna en kurs av ifrågavarande

slag även vid någon skola i de nordligare delarna av landet.

Utskottet finner i likhet med departementschefen önskvärt, att möjligheter

öppnas för jordbrukarungdomen och andra intresserade att erhålla bättre och

mera fördjupade kunskaper i skogshushållning än vad lantbruksundervisningsanstalterna

kunna meddela. Med hänsyn till den utomordentliga vikt,

som skogsbruket äger för vårt land, är det av största betydelse att möjligheterna

till en god utbildning för jordbrukare på detta område utvidgas. Enligt

utskottets mening synes ändamålsenligt, att till en början försöksvis en

specialkurs i detta ämne anordnas. Mot kursens och undervisningens omfattning

enligt förslaget har utskottet intet att erinra. Kursens förläggande

lil Bjärka-Säby lantbrukskola i Östergötland kan visserligen, såsom ock departementschefen

framhållit, ur vissa synpunkter föranleda betänkligheter,

men med hänsyn till svårigheterna att finna en lämpligare plats utan att

kostnaderna för kursen stiga till alltför höga belopp anser sig utskottet kunna

biträda Kungl. Maj:ts förslag även härutinnan. Utskottet förutsätter emellertid,

att, därest intresse för dylika kurser skulle visa sig vara för handen, undersökningar

företagas om möjligheterna att förlägga en kurs även till någon

skola inom de nordligare delarna av landet. De ifrågasatta kostnaderna för

den nu förordade kursen ge icke anledning till någon anmärkning från utskottets

sida.

s. 27 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

27

Överinseendet över lantbruksundervisningen.

Beträffande överinseendet över undervisningen på ifrågavarande område

har departementschefen yttrat:

Någon ändring i nu gällande förhållanden i fråga om överinseendet över

ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter torde icke böra ske. överinseendet

torde sålunda alltjämt ankomma på lantbruksstyrelsen såsom sakkunnig

myndighet inom förevarande område. Inom styrelsen bör tillsynen

hksom hittills närmast påvila undervisningsbyrån. I anledning av ett av

kommittén framfört förslag, att av undervisningsbyråns personal en byråchef

och en byråinspektör måtte överföras från extra till ordinarie stat torde jag

till en början få erinra, att byråchefstjänsten å byrån genom beslut vid 1938

års riksdag överfördes på ordinarie stat. Vad angår byråinspektörstjänsten

torde även denna numera lämpligen kunna upptagas såsom ordinarie. Efter

genomförandet av den omorganisation av lantbruksundervisningen, som

nu ifrågasatts, torde göromålen å byrån bliva av den omfattning att behovet

av denna tjänst kommer att bestå. Beträffande ett av kommittén väckt

förslag att inrätta en byråinspektörsbefattning avsedd att ersätta den nuvarande

arvodesbefattningen såsom inspektris för lanthushållsundervisningen

anser jag i anslutning till vad statskontoret i sitt yttrande anfört förslaget

icke för närvarande böra genomföras. Erforderligheten av denna nya befattning

såsom heltidstjänst torde icke kunna anses helt ådagalagd. Lämpligheten

av ett av kommittén framfört förslag att ifrågavarande befattningshavare

jämväl skall taga del i hushållningssällskapens konsulentverksamhet

finner jag i likhet med lantbruksstyrelsen tveksam. Med hänsyn härtill torde

det tillsvidare få bero på den blivande erfarenheten rörande ökningen av

det arbete, som den nya organisationen av lanthushållsskolorna kommer att

medföra för inspektrisen, huruvida hennes befattning bör ombildas på sätt

kommittén föreslagit. Likaledes torde tillsvidare kunna anstå med en av

statskontoret ifrågasatt höjning av det nuvarande arvodet åt nämnda befattningshavare.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att någon ändring i varje

fall icke för närvarande bör ske beträffande överinseendet över ifrågavarande

lantbruksundervisningsanstalter. I motionerna I: 241 och II: 368 har

ifrågasatts, huruvida icke dessa undervisningsanstalter och folkhögskolorna

böra ställas under gemensam ledning. Utskottet vill i anledning härav erinra

om att den s. k. verkstadsskoleutredningen i ett den 30 december 1938

avgivet betänkande (stat. off. utr. 1938: 54) framlagt förslag örn utbrytande

från skolöverstyrelsens verksamhetsområde av yrkesutbildningen och dennas

läggande under en särskild för ändamålet inrättad överstyrelse. Detta

förslag är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Att innan berörda

förslag underkastats närmare prövning taga någon ståndpunkt till frågan

U (sköttel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51-

om ändring rörande överinseendet över nu förevarande grupp av yrkesskolor

synes icke ändamålsenligt.

Beträffande personalen å undervisningsbyrån i lantbruksstyrelsen biträder

utskottet vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit. Den för närvarande å

extra stat uppförda byråinspektörsbefattningen torde sålunda böra överföras

å ordinarie stat. Vad angår det av kommittén framförda förslaget örn inrättande

av en byråinspektörsbefattning, avsedd att ersätta den nuvarande

arvodesbefattningen såsom inspektör för lanthushållsundervisningen, anser

utskottet, att någon erfarenhet bör vinnas rörande den nya organisationens

verkningar, innan slutlig ståndpunkt tages till detta förslag. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på frågan

och framlägger de förslag som finnas erforderliga.

Förslag rörande vissa organisatoriska frågor.

Departementschefen har jämväl upptagit till övervägande frågan, på vilket

sätt ett samordnande av å ena sidan de allmänna intressena i fråga örn

lantbruksundervisningen och å andra sidan de mera lokalbetonade intressena

lämpligast må kunna ske. Härom har departementschefen anfört:

Att en god samverkan kommer till stånd mellan å ena sidan staten såsom

representant för det allmännas önskemål beträffande ifrågavarande

skolor och å andra sidan lokala organ såsom företrädare av jordbrukets

intressen är såsom kommittén framhållit av största betydelse för en ändamålsenlig

lösning av den nu övervägda omorganisationen av den lägre lantbruksundervisningen.

Det bör tillkomma de statliga organen att hava överinseendet

över att undervisningen lägges efter ändamålsenliga linjer och

att skolorna fördelas å lämpliga orter i landet samt att tillräckliga medel

stå till förfogande för att kunna upprätthålla skolorna på en tillfredsställande

nivå såväl ifråga örn lärarpersonalen som ifråga om undervisningslokaler

och andra yttre anstalter. Den omedelbara ledningen över skolorna

bör däremot påvila ortsorganen, vilka ock skola tillse, att undervisningen

motsvarar de lokala önskemålen och behoven ävensom att skolorna

bliva kända och vinna förtroende bland ortsbefolkningen. De lokala

organ, som här närmast kunna komma ifråga, äro hushållningssällskapen

och landstingen. Det torde vara nödvändigt, att dessa vid sidan av staten

med intresse och kraft taga sig an skolorna, därest dessa skola kunna få

en lycklig utveckling och vinna förtroende bland landsbygdens ungdom.

Jämte nu nämnda organ torde även stiftelser, föreningar och enskilda kunna

förväntas bidraga till skolornas understödjande och hjälp.

En annan fråga, som i detta sammanhang behandlats, är spörsmålet rörande

äganderätten till lantbruksundervisningsanstalterna.

Kommittén hävdade den uppfattningen, att skolorna borde ägas av ortliga

organ. I anslutning härtill uttalades att enligt dess mening vore önskvärt,

att skolorna ägdes av hushållningssällskapen. Därest i vissa fall ägande
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

29

rättsfrågan icke skulle kunna ordnas i enlighet härmed, förordade kommittén,

att landsting eller stiftelser övertoge äganderätten till sådan skola.

Innan utskottet ingår på Kungl. Maj:ts ståndpunkt i denna fråga, torde utskottet

få lämna vissa upplysningar rörande äganderätten till de nuvarande

lantbruksundervisningsanstalterna. Ägarna till dessa falla i huvudsak inom

följande grupper: hushållningssällskap, landsting, föreningar av olika slag

samt stiftelser. I enstaka fall äges skola av aktiebolag eller enskild ägare.

Av de 41 lantmannaskolorna ägas 4 av hushållningssällskap, 15 av landsting,

1 av hushållningssällskap och landsting gemensamt, 4 av stiftelse, 15 av

förening, 1 av enskild och 1 av bolag. Av lantbruksskolorna ägas 2 av staten,

4 av hushållningssällskap, 1 av stiftelse samt 5 av enskild. Av de 40 lanthushållsskolorna

ägas 4 av hushållningssällkap, 7 av landsting, 1 av hushållningssällskap

och landsting gemensamt, 6 av stiftelse, 17 av förening, 3 av

enskild och 2 av bolag. På samma plats som lantmannaskola och med samma

ägare äro förlagda 21 folkhögskolor och på samma plats som lanthushållsskola

och likaledes med samma ägare äro förlagda 14 folkhögskolor.

Av lanthushållsskolor, som icke äro förlagda till samma plats och med samma

ägare som folkhögskola, äro 11 förlagda till samma plats och med

samma ägare som lantmannaskola.

Kungl. Maj:t har funnit sig icke kunna biträda kommitténs förslag i förevarande

hänseende. Departementschefen har härom anfört:

I syfte att vinna en större säkerhet för skolornas riktiga bedrivande och

på lämpligt sätt anknyta dem till ortsintressena har kommittén framfört

önskemålet, att äganderätten till skolorna i första hand borde överföras till

hushållningssällskap eller, i den mån detta icke kunde genomföras, till särskilda

för ändamålet upprättade stiftelser. Ehuru de skäl som kommittén

framfört för denna sin uppfattning äro av betydelse, torde dock av praktiska

skäl ett förverkligande av kommitténs önskemål näppeligen låta sig

göra. Det synes kunna befaras — för vilket även yttranden giva belägg —

att de landsting, som stödja undervisningsanstalter,- icke skola vara villiga

att med bibehållande av sin ekonomiska hjälp överlämna anstalterna till hushållningssällskapen.

Ett övertagande från hushållningssällskapens sida av

de skolor, som tillhöra föreningar eller enskilda, skulle kräva betydande ekonomiska

uppoffringar, vilka sällskapen icke utan högst väsentliga statsbidrag

skulle vara mäktiga att företaga. Det är även att märka, att icke alla sällskap

med sina nuvarande ekonomiska resurser torde äga förutsättningar,

som äro erforderliga för skolornas bedrivande i fortsättningen. Lämpligast

torde alltså tillsvidare vara att såsom ägare till skolorna liksom för närvarande

stå hushållningssällskap, landsting, föreningar, stiftelser, bolag eller

enskilda personer. Vid beviljandet av statsbidrag till ifrågavarande skolor

torde vara lämpligt att uppställa sådana villkor, att garantier skapas för

skolornas fortsatta bedrivande enligt de av statsmakterna godkända linjerna

och för att de nedlagda statsmedlen icke gå förlorade, därest ägarna

till en skola skulle vilja upphöra med densamma eller förändra den i icke

önskvärd riktning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

Den fördelning av uppgifterna mellan staten, å ena, samt de lokala organen,

å andra sidan, ifråga om lantbruksundervisningens handhavande, som

departementschefen förordat, synes väl avvägd. Det torde sålunda böra ankomma

på de statliga myndigheterna att lia den allmänna översikten över

skolorna samt tillsynen över att tillräckliga medel stå till deras förfogande

för att de skola kunna fylla sin uppgift. De lokala organen torde böra ha

den närmaste tillsynen över undervisningen och skolornas skötsel samt tillse,

att undervisningen kan möta de skilda krav av mera lokal natur, som framkomma.

Även i fråga örn ordnandet av äganderätten till skolorna delar utskottet

den av departementschefen uttalade meningen. Ett överförande av äganderätten

till hushållningssällskapen, landsting eller stiftelser torde komma att

medföra alltför dryga kostnader för statsverket. Det kan ifrågasättas, huruvida

några större fördelar stå att vinna genom en dylik överföring av äganderätten.

Såsom departementschefen framhållit torde vid beviljandet av

statsbidrag till ifrågavarande skolor kunna skapas garantier för att skolorna

bedrivas enligt de av statsmakterna godkända linjerna och för att de

nedlagda statsmedlen icke gå förlorade genom att ägare till en skola skulle

önska upphöra med densamma eller omlägga dess verksamhet på ett icke

önskvärt sätt.

Lantbruksundervisningens ställning till hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser

och folkhögskolor m. m.

Kommittén föreslog rörande lantbruksundervisningsanstalternas

ställning till hushållningssällskapen i huvudsak följande.

När erforderliga förutsättningar därför äro för handen, skall Kungl. Maj:t

äga förordna, att lantbruksundervisningsanstalterna skola inordnas såsom

ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet.

Hushållningssällskapet skall pröva den allmänna planen för skolans

undervisningsverksamhet och denna verksamhets ställning inom lantbruksundervisningen

i allmänhet inom sällskapets område. Sällskapet eller dess

förvaltningsutskott skall efter förslag av eller i samråd med skolans styrelse

uppgöra plan till anordnandet av olika kurser vid skolan. Hushållningssällskapet

skall sysselsätta den vid skolan mera stadigvarande anställda lärarpersonalen,

när denna icke helt tages i anspråk för skolans verksamhet, med sådana

ytterligare uppgifter inom sällskapets verksamhetsfält, som efter samråd

med skolans styrelse kan befinnas lämpligt tilldela dem. Denna anordning

liksom skolans ställning i övrigt bör enligt kommitténs förslag medföra,

att ifrågavarande lärarbefattningar tillsättas av hushållningssällskapet. Skolans

medelsbehov skall prövas av sällskapet och dess räkenskaper granskas

samtidigt med hushållningssällskapets.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbmksutskottets utlåtande Nr SI
-

SI

Departementschefen har — med förmälan att han icke kunnat ansluta sig

till kommitténs förslag i förevarande fråga -—- i huvudsak anfört:

Ett av de viktigaste spörsmålen vid en blivande omorganisation av den

lägre lantbruksundervisningen är frågan på vad sätt förhållandet mellan nu

ifrågavarande skolor, å ena, samt hushållningssällskapen, å andra sidan, bör

ordnas. Till det av kommittén framlagda förslaget till problemets lösning

kan jag icke helt ansluta mig. Ett visst samordnande av lantbruksundervisningen

med hushållningssällskapens verksamhet synes emellertid välbetänkt.

Att i så hög grad underordna skolorna sällskapen eller deras förvaltningsutskott,

som kommittéförslaget innebär, torde dock icke vara lämpligt.

Visserligen kan en dylik anordning synas rationell och effektiv, men den torde

likväl ur flera synpunkter, såsom i yttrandena påpekats, medföra nackdelar.

Samordnandet av sällskapen och skolorna synes mig böra få utvecklas

efter vad som finnes lämpligt inom de olika orter, där skolorna äro belägna,

och på sådant sätt att de anslagsbeviljande lokala organens intresse

för skolorna icke minskas.

Den samverkan, som enligt min mening bör komma till stånd mellan hushållningssällskapen

och skolorna, torde därför böra genomföras på frivillighetens

väg och under förutsättning, att samtliga de i frågan intresserade parterna

därom äro ense och att skolornas ekonomiska ställning icke därigenom

rubbas. Vid denna samverkan böra hushållningssällskapens förvaltningsutskott

få tillfälle att yttra sig över de förslag till allmän plan för skolornas

verksamhet, till undervisningsplan samt till de för skolornas medelsbehov

upprättade staterna, vilka samtliga förslag sedermera fastställas av lantbruksstyrelsen.

Vad angår lärarnas tillsättande torde detta få ankomma på

skolornas styrelser, vilka bära närmaste ansvaret för skolornas verksamhet

och utveckling. I den mån skolornas lärarkrafter icke helt tagas i anspråk

för skolornas verksamhet böra de kunna användas för de uppgifter, som

vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, och skolstyrelse anse

böra ankomma på dem. Även i de fall där dylik samverkan icke kommer

till stånd förutsätter jag, att hushållningssällskapen i den mån så är möjligt

begagna skolornas lärarkrafter i sin verksamhet.

Genom det nu ifrågasatta samarbetet mellan skolorna och hushållningssällskapen

vinnes, att en bättre överblick över skolornas verksamhet kan

erhållas och att de olika skolorna inom ett hushållningssällskaps verksamhetsområde

kunna organiseras och ifråga om sina undervisningsplaner inriktas

så att de komplettera varandra. Jordbrukarungdomen erhåller härigenom

sina utbildningsbehov täckta på det för den lättast tillgängliga och bästa

sätt. Ett samarbete mellan skolorna och hushållningssällskapen på sätt här

skisserats torde även medföra, att sällskapens intresse för skolverksamheten

stärkes och skolorna till följd härav kunna påräkna ett större stöd från sällskapens

sida. Det torde vara att förvänta, alt genom sällskapens försorg

kunskapen örn skolorna och deras betydelse ur utbildningssynpunkt för

jordbrukarna blir mera spridd ute i bygderna. Av vikt är jämväl, att genom

den nu ifrågasatta samverkan större möjligheter öppnas att på ett rationellt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

sätt utnyttja lärarkrafterna vid skolorna. Avgjorda fördelar vinnas härigenom

för såväl skolorna och lärarna som sällskapen. Skolorna kunna sålunda

erbjuda lärarna bättre löne- och anställningsvillkor och bli därigenom i

tillfälle att förvärva bättre kvalificerade lärarkrafter. Sällskapen å sin sida

kunna för sin undervisnings- och konsulentverksamhet i viss mån disponera

mångsidigt utbildad och tränad personal. En önskvärd cirkulation av

befattningshavarna mellan skolorna och sällskapen underlättas även genom

den föreslagna anordningen.

För det fall att, efter det samarbete mellan skola och hushållningssällskap

i fråga om lärarkrafternas rationella utnyttjande anordnats, olika meningar

i viss sådan fråga skulle uppstå mellan skolstyrelsen och sällskapet torde

det böra få ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa avgörande i saken.

Såväl kommittén som departementschefen har förordat, att samverkan

äger rum mellan lantmanna- och lantbruksskolorna samt

skogsvårdsstyrelserna i fråga örn undervisningen i skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelserna böra sålunda få yttra sig över lärarnas i detta

ämne kompetens samt örn kursernas lämplighet.

Såsom framgår av vad förut anförts i samband med frågan om äganderätten

till lantbruksundervisningsanstalter äro ett avsevärt antal lantmannaoch

lanthushållsskolor samorganiserade med folkhögskolor.

Kommittén ansåg ett särskiljande av dessa skolformer vara av

behovet påkallat. Tillika föreslog kommittén, att undervisningen i de rena

jordbruksämnena vid folkhögskolan borde upphöra.

Departementschefen har i berörda hänseenden anfört:

Beträffande det av kommittén väckta förslaget att frigöra nu ifrågavarande

skolor från folkhögskolorna i de fall, där de äro sammanförda i en gemensam

skola, torde vägande skäl tala för en sådan anordning. I princip

kan jag även ansluta mig till detta förslag. Efter en sådan skilsmässa torde

det kunna förväntas, att lantmanna- och lanthushållsskolorna bättre

skola kunna göra sig gällande och få en förmånligare och friare ställning.

Emellertid skulle ett genomförande av förslaget utan någon begränsning i vissa

fall medföra så avsevärda kostnader, att desamma icke kunna bäras av

skolorna eller deras huvudmän utan statens mellankomst, varvid stora krav

kunde komma att ställas på statskassan. Med hänsyn härtill anser jag, att det

icke bör föreskrivas en ovillkorlig skyldighet att genomföra den föreslagna

upplösningen av sambandet mellan ifrågavarande skolor och folkhögskolorna.

Kungl. Majit torde från fall till fall böra kunna medgiva att en nu

bestående samhörighet tillsvidare må bibehållas, särskilt då ett omedelbart

skiljande av skolorna skulle medföra alltför dryga kostnader. Vid inrättandet

av nya skolor bör givetvis tillses, att någon sammanläggning med folkhögskola

icke äger rum.

I anslutning till vad kommittén och skolöverstyrelsen föreslagit anser jag

önskvärt, att den undervisning i rena jordbruksämnen som nu bedrives vid

vissa folkhögskolor upphör. Den dualism i undervisningen, som i viss mån

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

33

uppkommer därigenom att även folkhögskolorna upptagit lantbruksundervisning

på sitt program, kan icke vara till gagn för någondera av nu berörda skolformer.

Vad jag nu uttalat avser givetvis icke att förhindra att i samband

med den allmänna undervisningen t. ex. i naturlära och dylika ämnen vid

folkhögskolorna lämnas orientering och upplysning rörande jordbruket och

därmed sammanhängande frågor. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen upptager

detta spörsmål till övervägande och vidtager erforderliga åtgärder.

Kommittén har i detta sammanhang något berört möjligheterna av s a mmanläggning

av lantmannaskola och lanthushållsskola.

Enligt kommitténs mening böra hinder icke uppställas för en sådan åtgärd.

Dock har det synts kommittén nödvändigt, att därvid vissa reglerande föreskrifter

uppställas i syfte att tillförsäkra lanthushållsskolan den självständighet,

varav den kan vara i behov. Kommittén har i sådant hänseende

föreslagit i huvudsak följande. Lantmannaskolan och lanthushållsskolan

böra hava samma ägare. Styrelsen bör vara gemensam och förslagsvis

bestå av fem valda ledamöter, därav två kvinnor, samt de båda föreståndarna

vid skolorna. Varje skola bör hava sina egna undervisningsbyggnader,

dock att gymnastiklokalen lämpligen bör vara gemensam. Lanthushållsskolan

bör få utnyttja lantmannaskolans jordbruk för sin undervisning.

Lanthushållsskolan bör disponera över egen trädgård för undervisningen

liksom också för undervisningen i smådjursskötsel själv äga erforderliga

stallutrymmen med tillhörande djurbesättningar. Ekonomien bör

hållas fullt skild för de båda skolorna.

Departementschefen anförde i anledning härav:

De av kommittén framförda synpunkterna på frågan om lämpligheten

av sammanläggning av lantmannaskola och lanthushållsskola föranleda icke

någon erinran från min sida. I likhet med kommittén anser jag, att något

hinder icke bör resas häremot. De för reglerandet av sammanläggningen av

kommittén förordade bestämmelserna torde i huvudsak vara ändamålsenliga.

Emellertid torde föreskrifterna icke göras ovillkorliga utan bör det få ankomma

på Kungl. Majit att vid behov medgiva dispens från dem.

Att ett visst samarbete mellan vederbörande hushållningssällskap och ifrågavarande

skolor kommer till stånd torde såsom departementschefen framhållit

ur flera synpunkter kunna bliva till gagn för skolorna. Hushållningssällskapet

äger otvivelaktigt en bättre översikt över de inom länet förefintliga

behoven av undervisning på jordbrukets område. Genom hushållningssällskapet

bedrives jämväl en ganska omfattande undervisningsverksamhet. Därest

sällskapen och skolorna samverka, kynna dessa olika undervisningsverksamheter

bättre komplettera varandra. Det kan även förväntas, att en sam

verkan mellan sällskapen och skolorna skulle medföra att de förras intresse

för skolorna komme att stärkas och genom sällskapens försorg en större kännedom

om skolorna och deras undervisning skulle spridas ute i bygderna.

Det samarbete, som således bör äga rum mellan sällskapen och skolorna,

synes böra få den karaktären som i departementschefens anförande angivits.

Hilldur] till riksdagens protokoll 1959. 10 sami. Nr 51. '' ;>

U tsk ottel.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att samarbetet helt bör fotas

på frivillighetens grund och under hänsynstagande till vad som i varje särskilt

fall kan finnas ändamålsenligt. Såsom departementschefen framhållit

måste vid etablerandet av sådan samverkan, som här är ifråga, beaktas att

de anslagsbevilj ande lokala organens intresse för skolorna icke minskas.

En fråga som särskilt bör uppmärksammas vid samverkan mellan hushållningssällskapen

och skolorna är lärarnas sysselsättning. Stora fördelar äro

uppenbarligen att vinna därest dessa befattningshavare kunna användas i såväl

skolornas som sällskapens tjänst. Utskottet anser detta i möjligaste mån

böra ske och detta även om samarbete i övrigt icke skulle komma till stånd.

Det mellan skogsvårdsstyrelserna och skolorna föreslagna samarbetet anser

utskottet lämpligt och till vad härutinnan föreslagits kan utskottet ansluta

sig.

Såsom förut anförts förekommer i ett flertal fall att folkhögskola samt lantmanna-

och lanthushållsskolor äro sammanförda i gemensam skola. På

sätt såväl kommittén som departementschefen framhållit torde en skilsmässa

mellan folkhögskolan och yrkesskolorna böra komma till stånd. För närvarande

synes den förstnämnda skolan intaga en i viss mån dominerande

ställning. Efter en skilsmässa torde lantbruksundervisningsanstalterna få

lättare att göra sig gällande. I likhet med departementschefen håller emellertid

även utskottet före att ett obligatoriskt skiljande av skolorna skulle

komma att medföra alltför stora kostnader för statsverket. Med hänsyn

härtill synes på sätt departementschefen uttalat Kungl. Majit böra medgivas

befogenhet att från fall till fall lämna tillstånd till att en för närvarande

bestående samhörighet tillsvidare bibehålies.

Utskottet anser vidare i överensstämmelse med departementschefen att den

för närvarande vid vissa folkhögskolor bedrivna undervisningen i rena jordbruksämnen

bör upphöra.

Vad kommittén och departementschefen anfört rörande sammanläggning avlantmanna-

och lanthushållsskolor föranleder icke någon utskottets erinran.

Lärarnas utbildning.

I sitt betänkande framlade kommittén vissa förslag rörande utbildningen

av lärarna vid lantbruksundervisningsanstaherna. Dessa förslag avse endast

de agronomiskt utbildade lärarna. Kommittén framhöll, att den nuvarande

pedagogiska utbildningen vid lantbrukshögskolan vore för knapphändig för

utbildning av lärare för lantmanna- och lantbruksskolorna. Kommittén föreslog,

att denna borde ordnas i huvudsak på följande sätt. Främst för sådana

studerande, som ämna ägna sig åt lärarverksamhet, borde den nu vid lantbrukshögskolan

anordnade kursen i pedadogik utbyggas. Den borde, liksom

hittills varit fallet, omfatta dels föreläsningar och dels undervisningsövningar

jämte övningar i lantbruksjournalistik. Tillhopa borde föreläsningarna upptaga

25 lektionstimmar. Efter föreläsningarnas slut borde varje deltagare i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

35

kursen hålla en övnings- och en provföreläsning. De studerandes övriga undervisningsövningar

borde lämpligen äga rum vid Ultuna lantbruksskola samt

vid närbelägna lantmannaskolor. Innan studeranden finge hålla några lektioner

vid nämnda skolor, borde han först hava åhört ett visst antal lektioner

och av vederbörande lärare blivit underrättad om det sätt, på vilket undervisningen

vid dessa skolor meddelas. Därefter borde den studerande hålla

minst tillhopa fyra övnings- och provlektioner.

Beträffande utbildandet av lärarinnor för lanthushållsskolorna uttalade

kommittén — efter att hava redogjort för den nuvarande utbildningsordningen

— att hela frågan örn lanthushållslärarinneutbildningen syntes böra

göras till föremål för särskild utredning.

Kommittén föreslog även, att kurser borde anordnas för lärarnas fortsatta

utbildning efter början av deras egentliga lärarverksamhet.

För ifrågavarande ändamål har kommittén beräknat ett särskilt anslag å

8,000 kronor.

Departementschefen har i anslutning till dessa förslag yttrat.

Såsom kommittén framhållit torde en viss förbättring av utbildningen för

lärarna och lärarinnorna vid de ifrågavarande skolorna vara önskvärd. Vad

angår lärarna vid lantmanna- och lantbruksskolorna synas bristerna främst

gälla den pedagogiska utbildning, som meddelas dem vid lantbrukshögskolan.

En utökning av densamma synes böra övervägas, och därvid torde i huvudsak

kommitténs förslag kunna godtagas. Med hänsyn till vad lantbrukshögskolans

lärarråd i sitt yttrande anfört synes dock någon begränsning böra

göras i förslaget. Sålunda torde de föreläsningar, som eleverna enligt kommitténs

förslag böra hålla, kunna begränsas till endast en sådan i stället för

två. Såsom lärarrådet påpekat få eleverna vid högskolan övning i att föreläsa

under de vid högskolan förekommande seminarieövningarna. Någon ökning

av kostnaden för undervisning i pedagogik torde bli följden av ett genomförande

av ifrågavarande förslag. Denna kostnadsökning synes emellertid

bliva förhållandevis obetydlig. Fortbildningskurser för lärare torde även

böra anordnas. Härvid torde särskilt beaktas, att lärarna erhålla tillfälle att

inhämta kunskaper rörande jordbrukets ekonomiska utveckling och därmed

sammanhängande frågor.

Vidkommande utbildningen för lärarinnorna vid lanthushållsskolorna synes

på sätt kommittén föreslagit böra övervägas att göra denna till föremål

för särskild utredning.

Till vad departementschefen anfört kan utskottet giva sin anslutning och

biträder utskottet förty Kungl. Maj :ts förslag ifråga om lärarutbildningen.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.

Kommittén framlade i sitt betänkande ett fullständigt förslag till lönereglering

för föreståndare och lärare samt föreståndarinnor och lärarinnor vid

lantbruksundervisningsanstaltema, enligt vilket förslag dessa befattningshavare

skulle införas i det för civila tjänstemän gällande lönesystemet. Vidare

föreslog kommittén rörande undervisningsskyldigheten för föreståndare och

lärare vid lantmannaskolorna att denna för de förstnämnda torde bestämmas

till 14—20 veckotimmar och för de senare till 20—24 veckotimmar. Föreståndare

vid lantbruksskola föreslogs böra åläggas en undervisningsskyldighet

av 10—12 veckotimmar och lärarna vid sådan skola 16—20 veckotimmar.

För befattningshavarna vid lanthushållsskolorna föreslog kommittén

icke några bestämda regler.

Kommittén framhöll vidare, att det syntes i fråga om lärarna vid lantmannaskolorna

kunna inträffa, att dessa icke kunde helt utnyttjas i skolans

tjänst. För dylika fall föreslog kommittén, att lärarna delvis skulle sysselsättas

med andra uppgifter och kunde få tillgodoräkna sig denna tjänstgöring

för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring vid skolan.

Kommittén ansåg, att därvid i första hand borde ifrågakomma verksamhet

i vederbörande hushållningssällskaps tjänst, såsom t. ex. medverkan

i av sällskapet anordnade undervisningskurser. Av kommittén

framhölls även, att arbete för ungdomsorganisationer, försöksringar, bokföringsföreningar

och därmed jämförbara organisationer borde kunna godkännas

såsom kompensation för visst avdrag i undervisningsskyldigheten vid

skola.

I fråga örn anställningsformen föreslog kommittén, att den lärarpersonal,

som vore avsedd att vara fast knuten till lantbruksundervisningsanstaltema,

anställdes tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Departementschefen har avvisat förslaget örn lönereglering för ifrågavarande

personal. Endast i fråga om extra lärare och extra lärarinnor har vissa

löneförbättringar föreslagits. Departementschefen har i huvudsak anfört

följande.

Det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering för manliga och

kvinnliga föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna kan

jag icke biträda. I likhet med vad i ett flertal yttranden uttalats anser jag

starka invändningar kunna resas mot att detsamma nu genomföres. Det

nuvarande lönesystemet för ifrågavarande personal är anpassat efter det som

tillämpas beträffande de hos hushållningssällskapen anställda på jordbrukets

område verksamma tjänstemännen. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit

äro lönerna för nämnda två kategorier tjänstemän i förhållande till varandra

så utmätta, att ett önskvärt utbyte av arbetskraft skall kunna ske

mellan de olika verksamhetsområdena. Enligt styrelsen har avsikten varit,

att en person, som vunnit anställning såsom lärare vid lantmanna- och

lantbruksskola, därefter skulle kunna befordras till konsulentbefattning hos

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

37

hushållningssällskap för att sedermera ånyo såsom föreståndare för sådan

skola kunna återgå till undervisningsverksamheten. Härigenom vinnes möjlighet

för båda verksamhetsgrenarna att tillgodogöra sig personliga erfarenheter

inom de olika tjänstgöringsområdena Den nu förordade löneregleringen

torde komma att äventyra detta betydelsefulla personalutbyte.

Det kan icke heller anses lämpligt att samtidigt som ifrågavarande skolor

knytas fastare till hushållningssällskapens verksamhet i övrigt företaga en

lönereglering endast för skolornas personal, varigenom denna personal i

lönehänseende komme att intaga en särställning i förhållandena till hushållningssällskapens

befattningshavare. Det föreligger även en fara för att den

nu föreslagna löneregleringen, därest den genomfördes, komme att på ett

icke önskvärt sätt verka bindande på genomförandet av en lönereglering för

sällskapens tjänstemän. Det torde även kunna ifrågasättas, örn en lönereglering

för lanthushållsskolornas lärarinnepersonal lämpligen bör genomföras,

förrän frågan örn dessas utbildning lösts. Detta spörsmål torde böra

göras till föremål för särskild utredning. I detta sammanhang torde jag

även få erinra därom, att skolöverstyrelsen den 21 september 1938 framlagt

en utredning med förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid

folkhögskolorna. Detta förslag lärer emellertid icke komma att föreläggas

1939 års riksdag. Med hänsyn till det nu anförda anser jag i likhet med

statskontoret, lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

att frågan om en lönereglering för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna

tillsvidare bör anstå och upptagas först i anslutning till

en lönereglering för den till hushållningssällskapens konsulentverksamhet

knutna personalen och under beaktande av den lönereglering, som kan komma

att genomföras för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.

Emellertid torde vissa kategorier av lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor

ha en så svag ställning i lönehänseende, att de skäligen böra erhålla

någon förbättring i sina löneförmåner. Såsom framgår av vad förut anförts

ha lönerna för extra lärare och lärarinnor lämnats helt oreglerade. I allmänhet

uppbär för närvarande extra lärare vid lantmannaskolas vinterkurs

1,500 kronor och andre lärare vid lantbruksskola med helårstjänst mellan

1,800 och 2,400 kronor samt extra lärarinna vid lanthushållsskola månadsarvode

av 100 kronor. Dessa lärarkategorier synas böra tillförsäkras bättre

löneförmåner, och jag anser mig i sådant hänseende böra föreslå, att minimilönerna

bestämmas för extra lärare vid lantmannaskola vid full tjänstgöring

samt andre lärare vid lantbruksskola till 2,500 kronor såsom grundlön

jämte dyrtidstillägg, för närvarande 412 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,

375 kronor, eller således tillhopa 3,287 kronor, för extra lärare

vid lantmannaskola med endast lialvårstjänstgöring till 1,900 kronor såsom

grundlön jämte dyrtidstillägg, 313 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,

285 kronor, eller sammanlagt 2,488 kronor samt till extra lärarinna vid

lanthushållsskola vid lull årstjänstgöring till 1,000 kronor i grundlön jämte

dyrtidstillägg, 264 kronor, och provisorisk avlöningsförstärkning, 100 kronor,

och till sadan lärarinna vid lialvårstjänstgöring till 1,000 kronor som grund
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ol
-

lon jämte dyrtidstillägg, 165 kronor, och provisorisk löneförbättring, 100 kronor.

Något föregripande av en blivande lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal

kan denna löneförbättring icke anses medföra. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser med avseende

å den nu förordade löneförbättringen. Kungl. Maji torde ock, innan den

nya organisationen för skolorna träder i kraft, vidtaga erforderliga åtgärder

för ordnande av pensionsfrågan för dessa lärare.

Vad angår föreståndares och lärares undervisningsskyldighet vid skolorna

finnas för närvarande icke några närmare bestämmelser. Vad kommittén

härutinnan förordat böra gälla torde emellertid motsvara den nu tillämpade

praxis och synes lämpligen böra föreskrivas. Den av kommittén föreslagna

minimitiden för föreståndares undervisningsskyldighet torde dock vid större

skolor kunna komma att bliva alltför hög. Möjlighet att minska densamma

synes därför böra öppnas. Det torde böra få ankomma på lantbruksstyrelsen

att besluta härom.

Den av kommittén föreslagna möjligheten att få tillgodoräkna viss tjänstgöring

utom skolan för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring torde

böra medgivas. Likaledes torde lärare få tillgodoräkna sig tjänstgöring vid

av skolan anordnade kurser. Givet, är att, därest sådant tillgodoräknande

medgives, lärarna icke skola erhålla särskilt arvode för sådana kurser. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i

ämnet.

Utöver vad jag nu anfört torde för närvarande icke någon ändring i lärarnas

avlönings- eller anställningsförhållanden böra föreskrivas utan torde

därmed få anstå till dess de av mig förut berörda löneregleringarna upptagas

till avgörande.

Utskottet. Utskottet finner i likhet med departementschefen, att någon allmän lönereglering

för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna icke nu

bör genomföras. Starka skäl synas tala för denna ståndpunkt. Inom den

närmaste framtiden lära spörsmålen om lönereglering för hushållningssällskapens

tjänstemän och folkhögskolornas lärarpersonal upptagas till övervägande.

Att nu fristående lösa lönefrågan för lantbruksundervisningsanstalternas

befattningshavare torde i viss mån innebära ett föregripande av avgörandet

i fråga om de andra befattningshavarnas lönereglering. Utskottet

finner icke heller den föreliggande lönefrågan i det stora hela så trängande,

att densamma icke kan anstå under någon tid. Emellertid förutsätter utskottet,

att densamma så snart den kommit i det läge att ett avgörande kan träffas

framlägges för riksdagen.

De föreslagna löneförbättringarna för extra lärarna och extra lärarinnorna

samt andra lärare vid lantbruksskola torde emellertid böra bifallas. För

närvarande torde deras löneställning vara alltför svag, varför en skälig förbättring

är på sin plats. De förordade lönebeloppen finner utskottet lämpligt

avvägda. Desamma synas i huvudsak ansluta sig till lönerna för motsvarande

befattningshavare vid folkhögskolorna. Minimilönerna för extra lä
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

39

rare vid lantmannaskola vid full tjänstgöring samt andre lärare vid lantbruksskola

torde sålunda böra bestämmas till 2,500 kronor såsom grundlön

jämte dyrtidstillägg, för närvarande 412 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring

375 kronor eller således tillhopa 3,287 kronor, för extra lärare

vid lantmannaskola med endast halvårstjänstgöring till 1,900 kronor såsom

grundlön jämte dyrtidstillägg 313 kronor och provisorisk avlöningsförbättring

285 kronor eller sammanlagt 2,488 kronor samt till extra lärarinna vid

lanthushållsskola vid full årstjänstgöring till 1,600 kronor grundlön jämte

dyrtidstillägg 264 kronor och provisorisk avlöningsförstärkning 160 kronor

eller tillhopa 2,024 kronor, och till sådan lärarinna med halvårstjänstgöring

till 1,000 kronor som grundlön jämte dyrtidstillägg 165 kronor och provisorisk

löneförbättring 100 kronor eller sammanlagt 1,265 kronor.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit och anfört i nu förevarande

hänseenden föranleder icke någon utskottets erinran. Möjligheten att medgiva

lärare rätt att tillgodoräkna sig viss tjänstgöring utanför skolan hos

hushållningssällskapet för erhållande av lön såsom för full tjänstgöring synes

utskottet välbetänkt. Härigenom torde bättre lärarkrafter kunna vinnas för

skolornas arbete.

Grunder för årligt statsunderstöd.

För närvarande utgår understöd till lantmannaskolorna enligt kungörelse

den 5 december 1919 (nr 857) med vissa angivna belopp till de särskilda

kurserna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs

och därjämte med erforderligt belopp till alderstillägg och vikariatsersättningar

enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understödet till huvudkurs,

andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag.

Statsunderstöd utgår endast under förutsättning att inom orten tillskjutes ett

belopp, som med inräknande av elevavgifter uppgår minst till det belopp, varmed

statsunderstödet till skolan överstiger grundanslaget. För statsunderstöd

till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke

något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallellundervisning

ortsbidrag med lika stort belopp som statens understöd. Utöver vad

nu angivits utgår av statsmedel till föreståndare och lärare dyrtidstillägg

enligt kungörelsen nr 476/1921 samt provisorisk avlöningsförbättring enligt

kungörelsen nr 240/1936.

Vid sidan av ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anvisats

anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kungörelse

härom (nr 366/1935) kan lantmannaskola, som åtnjuter understöd av statsmedel

enligt gällande bestämmelser angående statsunderstöd till lantmannaskolor

m. m., tillika uppbära ökat statsunderstöd med, för läsår räknat, fem

procent av det skolan enligt nämnda bestämmelser tillkommande belopp,

understöd till ålderstillägg, särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonal samt bidrag

till ersättning åt vikarie icke inräknade.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

I fråga om understöd och övriga statsbidrag till lanthushållsskolorna av

statsmedel gälla i huvudsak samma bestämmelser som beträffande lantmannaskolorna.

Bestämmelserna härom finnas upptagna i kungörelserna nr

854/1919, 476/1921, 367/1935 och 351/1938. Ytterligare har från och med

budgetåret 1936/37 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid

lanthushållsskola, där lärare bestrida full tjänstgöring under mer än 300

dagar.

Med bortseende från statsunderstöden till ålderstillägg, vikariatsersättning,

dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring till lärare framgå de nuvarande

statsbidragen jämte förutsatta minsta ortsbidrag till lantmanna- och

lanthushållsskolorna av följande sammanställning.

Stats

unde

r s t ö d

—

—

—

Minsta

O r

dina

r i e

Ökat

orts-

under-

Summa

bidrag

anslag

I övrigt

Summa

stöd

Lantmannaskola.

! Huvudkurs ....................

3,000

4,000

7,000

350

7,350

4,000

Parallellundervisning vid huvudkurs..

—

1,500

1,500

75

1,575

1,500

Andra årskurs................

1,250

1,250

2,500

125

2,625

1,250 j

Parallellundervisning vid andra årskurs

—

1,500

1,500

75

1,575

1.500

j Fortsättningskurs....................

3,500

—

3,500

175

3,675

_

Längre kurs..............

4,000

2,500

6,500

325

6,825

2,500

Lanthushållsskola.

i Kortare kurser:

första kursen......................

1,500

1,700

3,200

160

3,360

1,700 j

andra » ....................

1,500

1,100

2,600

130

2,730

1,100 :

tredje » ......................

1,500

500

2,000

100

2,100

500 i

Längre kurser:

första kursen......................

2,250

2,250

4,500

225

4,725

2,250 !

andra » ..................

2,250

1,350

3,600

180

3,780

1,350 1

Därest vid lanthushållsskola vid samma läsår hålles en kortare och en

längre kurs, beräknas statsunderstödet till den längre kursen såsom för första

kurs, även örn denna hålles efter den kortare kursen. Den senare betraktas

i dylikt fall såsom andra kurs.

Statsbidragen till lantbruksskola uppgå i södra och mellersta Sverige till

11,500 kronor för varje skola och till skolorna i Norrland till 9,000 kronor

för varje skola. Därjämte gäldas kostnader för ålderstillägg, dyrtidstillägg

och provisorisk avlöningsförbättring till fast anställda lärare ävensom vissa

bidrag till vikariatsersättningar av statsmedel.

Kungl. Maj.ts förslag i fråga om statsunderstödet innebär i huvudsak följande.

Lärarnas löner skola helt gäldas av statsmedel. Därjämte skall utgå stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr al
-

li

bidrag. Detta skall utgöra dels ett s. k. grundbelopp och dels ett bidrag av

5 kronor för elev och månad. Grundbeloppen föreslås i fråga om lantmannaskola

med enbart vinterkurs till 3,600 kronor, med helårskurs eller vinterkurs

och fortsättningskurs till 5,400 kronor, med vinterkurs och längre kurs

till 7,200 kronor och med sistnämnda kurser jämte fortsättningskurs till

9,000 kronor. Anordnas vid sidan av helårskurs andra kurser, avses att tilllägg

till statsbidraget skall utgå efter proportionsvis samma belopp, som nyss

nämnts. Grundbeloppen till lanthushållsskola föreslås till 5,400 kronor vid

helårskurs eller två halvårskurser samt till 3,600 kronor vid endast halvårskurs.

Därest vid lanthushållsskola samtidigt anordnas en helårskurs och en

halvårskurs skall för sistnämnda kurs utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.

Likaledes avses, då två halvårskurser anordnas samtidigt, den ena skola få

ett grundanslag av 1,800 kronor. Grundanslaget till lantbruksskola föreslås

till 5,400 kronor för år. För att statsbidrag skall utgå fordras, att minst ett

belopp motsvarande en tredjedel av statsbidraget tillskjutes från orten. I

sammanhang med den föreslagna höjningen av statsbidraget föreslås, att

elevavgifterna, som erläggas vid skolorna, skola upphöra och undervisningen

sålunda vara kostnadsfri.

Med hänsyn till att lärarnas löner skola helt gäldas av statsmedel har föreskrivits,

vilket antal lärare som skall finnas vid skolorna. Vid lantmannaskola

med vinterkurs — med eller utan fortsättningskurs — eller med längre

kurs skola följande lärare finnas, när elevantalet utgör:

15—25: föreståndare och en ämneslärare,

26—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,

41—60: föreståndare och två ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare.

Vid lantmannaskola med helårskurs skola följande lärare finnas, när elevantalet

utgör:

15—25: föreståndare och en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare,

26—40: samma antal lärare, som sist nämnts.

Vid lantbruksskola skall finnas föreståndare samt en ordinarie och en extra

ordinarie ämneslärare. Någon variation i lärarpersonalens sammansättning

lärer icke behöva förekomma vid denna skolform. Elevernas antal vid skolorna

böra nämligen beräknas vara mellan 30 och 40.

För lanthushållsskolornas del bör följande lärarpersonal finnas vid ett

elevantal av:

15—20: föreståndarinna samt en ordinarie ämneslärarinna och en extra

ordinarie ämneslärarinna,

21—24: föreståndarinna och två ämneslärarinnor,

25—30: föreståndarinna samt två ordinarie och en extra ordinarie ämneslärarinna.

Då elevantalet överstiger 30, skall det tillkomma Kungl. Maj:t att för varje

särskilt fall bestämma antalet lärarinnor.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må Kungl. Majit kunna medgiva, att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

extra ordinarie äraneslärare eller ämneslärarinna må kunna upplagas såsom

ordinarie.

Även till speciallärare anses understöd av statsmedel böra utgå. Statsbidraget

har föreslagits till högst fyra kronor för varje undervisningstimme i

sång och gymnastik och till högst åtta kronor för varje undervisningstimme

i övriga ämnen med speciallärare.

Till speciallärarnas grupp har även hänförts de av skolan tillkallade föreläsare,

som skola hava till uppgift att behandla ämnen av speciell karaktär.

För detta ändamål har ansetts statsunderstöd böra utgå med högst 30 kronor

för föredrag, dock högst 300 kronor för skola och läsår.

Departementschefen har till stöd för förslagen i huvudsak anfört följande.

Den omorganisation, som i det föregående tillstyrkts, syftar bland annat

till att söka väcka intresse och förtroende för lantbruksundervisningen bland

den vid jordbruket arbetande ungdomen. För att nå detta mål måste emellertid

lärarkrafterna samt anordningarna för elevernas undervisning och

trevnad vid skolan vara av bästa beskaffenhet. Det är även att märka, såsom

jag förut framhållit, att den av mig förordade utvidgningen och moderniseringen

av skolornas kurser och undervisning icke kan genomföras utan

att en icke obetydlig ökning i deras inkomster kominer till stånd. Skolorna

måste därjämte ha möjlighet att utvidga och förbättra sin undervisning alltefter

som den fortskridande utvecklingen så fordrar. Till största delen

torde den stagnation i skolornas verksamhet, som såväl av kommittén som

även i yttrandena påtalats, lia sin grund däri, att tillräckliga medel icke stått

till deras förfogande.

I likhet med kommittén anser jag därför, att ett vidgat ekonomiskt stöd

bör skänkas ifrågavarande skolor och att statsmakterna i första hand böra

träda emellan för åstadkommande av detta stöd. I överensstämmelse med

vad i ett flertal yttranden framhållits håller jag emellertid före, att en kraftigare

hjälp måste givas skolorna än vad kommittén förordat, därest den av

mig förordade reformen skall kunna förverkliga det avsedda ändamålet.

Innan jag ingår på frågan rörande omfattningen av det statliga biståndet,

torde jag få upptaga till övervägande kommitténs förslag om avskaffande

av elevavgifterna. I anslutning till vad kommittén anfört, förordar även jag,

att dessa avgifter borttagas och undervisningen sålunda blir fri. En dylik

åtgärd torde ur flera synpunkter få anses berättigad. Redan kostnaden för

uppehållet vid skolorna ställer merendels stora krav på många elevers ekonomiska

resurser. Det är ock att märka, att vid flera skolor undervisningsavgifter

redan nu icke förekomma. Det torde få anses vara av stor betydelse för

jordbruket, att fackutbildning mera allmänt erhålles av jordbrukarna i landet.

Möjligheterna att erhålla sådan böra därför i den utsträckning så kan

ske underlättas. De av skolöverstyrelsen uttalade farhågorna för ett borttagande

av elevavgifterna kan jag icke dela. De av styrelsen ifrågasatta konsekvenserna

av den av mig nu förordade åtgärden synas icke befogade med

hänsyn till de för jordbruket rådande speciella förhållandena med avseende

å fackutbildningen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

43

Vad härefter angår den omfattning, vari statens bistånd bör lämnas, anser

jag, att, såvitt angår avlöningarna till lärarpersonalen, detta bör utsträckas

att omfatta även förut av mig förordade minimibelopp till grundlöner.

För närvarande omfattar statsbidraget ålderstillägg, dyrtidstillägg och provisorisk

avlöningsförbättring samt vikariatsersättning. Steget torde således nu

böra tagas fullt ut och de ordinarie och extra ordinarie lärarnas kontanta

löneförmåner bestridas helt av statsmedel. Såsom kommittén uttalat torde det

däremot böra ankomma på de lokala organen att sörja för bostad åt lärarna

eller, där så icke kan ske, lämna dem kontant ersättning därför.

Härefter torde jag få övergå till frågan om storleken av driftsbidragen till

ifrågavarande skolor. I likhet med vad i ett stort antal yttranden uttalats

anser jag de föreslagna driftsbidragen till skolorna alltför knappt tilltagna.

Såsom framgår av lantbruksstvrelsens yttrande skulle skolornas ställning i

ekonomiskt avseende icke Idiva i någon avsevärd grad förbättrad efter genomförande

av kommitténs förslag. Då utredningen giver vid handen, att

skolornas utrustning och resurser med avseende å undervisningen äro bristfälliga,

måste driftsanslagen ökas, därest nyttan av reformen icke skall

äventyras. Jag torde få framhålla, att driftskostnaderna, d. v. s. skolans

utgifter med undantag av lärarlöner, i genomsnitt kunna beräknas till minst

6,000 kronor. Vid lanthushållsskola med en månaders kurs torde driftskostnaderna

uppgå till omkring 5,500 kronor. I de fall där driftskostnaderna

skulle avsevärt överstiga dessa belopp torde detta sammanhänga med att

skolorna tyngas av skulder. I sådana fall torde en sanering av skolornas

ekonomi böra företagas. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Med beaktande av de nyss angivna siffrorna och under förutsättning att

vissa bidrag liksom hittills lämnas från orten torde driftsanslagen böra

upptagas efter följande grunder. Skolorna böra tilldelas dels ett grundbelopp,

vars storlek göres beroende av arten och antalet kurser skolan har på sitt

program, och dels ett särskilt bidrag för elev och månad; sistnämnda bidrag

torde såsom kommittén föreslagit böra upptagas till 5 kronor. Bidraget bör

utgå under bela kurstiden, även om denna skulle överskrida de av mig i det

föregående förordade minimitiderna. Statsbidragets grundbelopp torde i

fråga örn lantmannaskola med endast vinterkurs böra bestämmas till 3,600

kronor. Till lantmannaskola med helårskurs eller vinterkurs och fortsättningskurs

torde grundbeloppet bestämmas till 5,400 kronor eller 1,800 kronor

mera än till skola med enbart vinterkurs. I de fall då vid skolan anordnas

vinterkurs och längre kurs torde anslaget böra ökas med ytterligare 1,800

kronor till 7,200 kronor och då skolan upptar såväl vinterkurs och fortsättningskurs

som längre kurs till 9,000 kronor. Anordnas vid sidan av helårskurs

andra kurser, torde tillägg till statsbidrag utgå efter samma proportioner

som i det föregående tillämpats.

I fråga örn lanthushållsskolorna torde även dessa böra erhålla grundbelopp

samt ett bidrag av 5 kronor för elev och månad. Grundbidraget torde

i anslutning till det förordade grundbidraget till lantmannaskolorna med helårskurs

böra bestämmas till 5,400 kronor till lanthushållsskola med helårs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

V tokotlet.

kurs eller två halvårskurser samt till 3,600 kronor till skola med endast

halvårskurs. Anordnas vid lanthushållsskola samtidigt en helårskurs och

en halvårskurs, torde för den sistnämnda utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.

Likaledes torde, då två halvårskurser samtidigt anordnas, för den ena

av dessa utgå ett grundbelopp av 1,800 kronor.

Statsbidragen till lantbruksskolorna torde böra fastställas till 5,400 kronor

såsom grundbidrag för år samt 5 kronor för elevmånad.

Liksom hittills torde böra föreskrivas vissa begränsningar i statsbidragens

storlek. Sålunda torde i anslutning till vad nu gäller även i fortsättningen

böra föreskrivas, att statsbidrag till driftskostnaderna icke må utgå, med

mindre visst belopp tillskjutits inom orten. Det torde vara skäligt att

fordra att minst ett så stort belopp, som motsvarar en tredjedel av statsbidraget

tillskjutes från orten. Statsbidraget bör icke heller få överstiga tre fjärdedelar

av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan därifrån

avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Erfordras icke förenämnda

bidrag för täckande av skolans av lantbruksstyrelsen godkända

kostnader skola bidragen sålunda nedsättas. Härutöver torde böra gälla

vissa allmänna villkor för statsunderstödens beviljande. Behovet av skolan

torde böra vara vitsordat och densamma anordnad i överensstämmelse

med gällande bestämmelser för ifrågavarande skolor. Antalet elever bör

liksom nu vara minst 15 och högst 60 för lantmannaskola och 30 för

lanthushallsskola. Kungl. Maj:t bör emellertid äga rätt att dispensera från

dessa bestämmelser. Beträffande lantbruksskola bör det ankomma på lantbruksstyrelsen

att bestämma det antal elever, som skolan skall mottaga. För

undervisningen vid skolorna må icke uppbäras avgifter. Avgift skall däremot

utgå för elevernas kost och logi; undantag härifrån torde böra gälla

i fråga örn eleverna vid lantbruksskolans tvååriga kurs.

Genom de nu förordade bidragen erhålla skolorna en högst avsevärd förbättring

i det ekonomiska biståndet från statens sida. I årets statsverksproposition

har under nionde huvudtiteln till bidrag åt ifrågavarande skolor

för lärarlöner och driftskostnader äskats ett belopp av tillhopa 1,157,500

kronor. Enligt det nu förordade förslaget skulle för samma ändamål utgå

ett belopp av 1,870,000 kronor, därav bidragen till driftskostnaderna utgöra

480,000 kronor. Jag torde få erinra att för närvarande uppgå bidragen från

orterna till något över 500,000 kronor om året.

Bidrag till de i det föregående omförmälda specialkurserna, som skola

kunna anordnas vid ifrågavarande skolor, torde lämpligen böra utgå från

anslagen till bidrag till särskilda utbildningskurser samt till undervisning

och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor.

Beviljandet av statsunderstöden torde liksom hittills böra ankomma på

Kungl. Maj:t och ansökan därom ingivas till lantbruksstyrelsen.

Såsom utskottet redan förut framhållit torde det vara ofrånkomligt att

lämna ifrågavarande skolor ett starkare ekonomiskt stöd än för närvarande,

därest den nu ifrågasatta omorganisationen av desamma skall leda till avsett

resultat. Överhuvud taget torde den nu föreslagna reformen icke kun
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

45

lia komma till genomförande med mindre en högst betydande höjning i

statsunderstödet till skolorna äger rum. En av de väsentligaste orsakerna

till skolornas mindre goda elevfrekvens torde vara att söka i deras svaga

ekonomiska ställning, vilken omöjliggjort för dem att vidtaga sådana anordningar

till elevernas bästa, som dessa skäligen kunna fordra.

Vad angår den höjning i statsbidragen som bör äga rum kan utskottet

biträda vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit. Ett övertagande från statens

sida av samtliga utgifter för lärarnas löner torde sålunda nu böra ske. Härigenom

torde skolornas ekonomi vinna en större stadga, då därefter de bidrag

skolorna erhålla helt kunna användas för skolornas verksamhet. De i övrigt

förordade statsunderstöden finner utskottet väl avvägda. Genom att ett

visst belopp lämnas i understöd per elev och månad vinnes, att skälig hänsyn

kommer att tagas till skolornas storlek. För närvarande sker icke detta, då

statsunderstödet utgår med fixt belopp oavsett elevernas antal. Därest en

kurs skulle komma att omfatta del av en månad, bör ett i förhållande härtill

reducerat statsbidrag utgå Utskottet anser även tillfredsställande, att genom

den förordade höjningen av statsbidragen en icke obetydlig reducering kan

ske i de belopp, som skola tillskjutas från orten. Kungl. Majit har föreslagit

en reducering av ortsbidraget till en tredjedel av det belopp som utgår i

statsbidrag. Detta finner utskottet tillfredsställande.

Beträffande elevavgifterna har i motionerna 1:241 och 11:368 hemställts,

att Kungl. Majit i vissa fall skulle få medgiva skola att upptaga elevavgifter,

dock endast till belopp och under tid som Kungl. Majit bestämde. Såsom

skäl härför har framhållits, att vissa skolor för sin ekonomi i mycket

hög grad äro beroende av elevavgifterna, och för dessa skolor skulle

ett borttagande av elevavgifterna äventyra skolans ekonomi. Särskilt vore

detta fallet, då skolorna tillhörde föreningar eller stiftelser, vilka ej vore i

stånd att genom ökat anslag kompensera de minskade elevavgifterna. Med

hänsyn till de betydande fördelar borttagandet av elevavgifterna medföra,

anser utskottet sig icke kunna biträda motionärernas förslag. Borttagandet

av elevagifterna kommer i hög grad att underlätta för jordbrukarungdomen

att genomgå dessa skolor och sålunda möjliggöra en högst väsentlig ökning

i det antal jordbrukare, som kunna erhålla yrkesutbildning. De svårigheter

ur ekonomisk synpunkt, som för vissa skolor kunna uppstå såsom följd av

ett borttagande av elevavgifterna, torde merendels sammanhänga med att

dessa skolor tyngas av skulder i anledning av byggnadsarbeten för skolorna.

Såsom i det följande närmare skall beröras avses, alt dylika skolors ekonomi

skall saneras genom statens hjälp. Det av motionärerna anförda skälet för

elevavgifternas bibehållande torde vid sådant förhållande bortfalla. Utskottet

ansluter sig alltså till den av departementschefen framförda meningen, att

elevavgifterna böra borttagas.

En följd av att staten helt övertager ansvaret för lärarnas löner blir, att

staten även måste erhålla bestämmanderätt ifråga om lärarnas antal vid de

olika skolorna. Vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit, föranleder icke någon

utskottets erinran. Efter elt genomförande av Kungl. Majlis förslag synes

skolornas behov av lärare vara väl tillgodosett.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Statsbidrag för nybyggnader.

I syfte att underlätta förbättring eller anskaffande av nya byggnader för

lantmanna- och lantbruksskolor eller alt anlägga nya sådana skolor har

Kungl. Majit i viss anslutning till ett av kommittén framlagt förslag förordat,

att statsbidrag till 75 procent av byggnadskostnaderna skall kunna utgå till

skolor, vilka ägas av landsting, hushållningssällskap eller stiftelse eller förening,

vars stadgar fastställts av Kungl. Majit. Vidare har Kungl. Majit i

likhet med kommittén föreslagit, att sanering av skolor med svag ekonomi

bör kunna ske efter Kungl. Maj.ts förslag lill riksdagen från fall till fall.

Rörande dessa förslag har departementschefen anfört följande.

Redan tidigare har framhållits, att vid många av de nuvarande skolorna

den materiella utrustningen är mindre tillfredsställande. Även byggnadsbeståndet

torde sålunda såsom kommittén uttalat vara bristfälligt vid ett icke

ringa antal skolor. Dessa brister torde flerstädes vara av den art, att även

förhållandevis blygsamma krav på rymliga och i övrigt ändamålsenliga lokaler

icke kunna anses skäligen tillgodosedda. Därest en ändring härutinnan

skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att staten ekonomiskt bispringer

skolorna. Deras egna resurser och ortsbidragen lära icke vara tillräckliga för

genomförandet av nybyggnader i erforderlig utsträckning. Såsom jag förut

framhållit torde den nu förevarande reformen icke bliva av större betydelse,

därest icke de nödiga materiella resurserna ställas till skolornas förfogande.

Jag förordar alltså i likhet med kommittén, att visst statsbidrag lämnas till

byggandet av erforderliga lokaler för skolorna.

Vad angår frågan vilka kategorier skolor, som böra erhålla statsbidrag

för nu ifrågavarande ändamål, är jag ense med kommittén därutinnan, att

bidrag endast bör lämnas till nybyggnader för lantmanna- och lanthushållsskolor.

Bidrag torde däremot icke böra ifrågakomma för nybyggnad vid

lantbruksskola. Skolbyggnaderna vid dessa skolor torde ingå som en del

av de för skoljordbrukets drift erforderliga byggnaderna och kostnaderna

för desamma böra sålunda skäligen kunna bårås av jordbruket. Kommittén

har i sitt förslag begränsat möjligheterna att erhålla statsbidrag till

sådana skolor, vilka ägas av hushållningssällskap, landsting och sådana stiftelser,

vilkas ändamål är att upprätthålla ifrågavarande skola och vilkas

stadgar fastställas av Kungl. Majit. I huvudsak kan jag biträda detta förslag.

Emellertid anser jag dock att hinder icke bör föreligga, att förening, som

uppfyller de för stiftelse stadgade villkoren, även kan tilldelas statsbidrag.

En avgränsning i fråga om bidragstilldelningen på sätt nu förordats torde

medföra en viss garanti för att skolorna för framtiden uppehållas och bidragen

sålunda komma det avsedda ändamålet tillgodo under en mera avsevärd

tid. En sådan säkerhet förefinnes däremot icke, därest skolorna ägas

av enskilda eller bolag. För att ytterligare säkerställa, att bidragen komma

till framtida gagn för avsett syfte torde på sätt kommittén förordat med

beviljandet av statsbidrag förknippas det villkoret, att, därest skolan nedlägges.

återbetalningsskyldighet av statsbidraget under beaktande av den tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Si
-

tt

skolbyggnaderna varit i bruk helt eller delvis skall av Kungl. Maj :t kunna

åläggas skolans ägare.

Det nu ifrågasatta statsbidraget torde på sätt kommittén föreslagit böra erhållas

för utförande av nybyggnader och ombyggnader av olika slags lokaler

för skolans ändamål. I bidragsbeloppet må inräknas kostnaderna för

erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningställande eller inhägnande

av byggnadstomt och för anordnande av brunn ävensom utgifter för

ritningar, arbetsledning och kontroll. För att bidrag skall utgå till ombyggnadsarbeten

böra dessa som regel avse utvinnande av nya eller rymligare

lokaler eller avsevärda förbättringar i hygieniskt avseende av gamla sådana.

Vanlig erforderlig förbättring av befintliga lokalutrymmen torde alltså böra

hänföras till reparationer, till vilka bidrag av nu ifrågavarande art ej utgå.

Ej heller bör utgå bidrag till byggnader vid skoljordbruk.

Av kommittén framfört förslag rörande den omfattning, vari statsbidrag

bör lämnas till förut omförmälda byggnadsarbeten, kan jag icke i allo biträda.

Tanken att vid bidragstilldelningen giva hushållningssällskapen en

förmånligare ställning än övriga ägare av skolor, vilka kunna erhålla bidrag,

synes sammanhänga med kommitténs förslag rörande överförande å sällskapen

av äganderätten till skolorna. Något skäl att upprätthålla den av

kommittén ifrågasatta skillnaden mellan hushållningssällskapen och övriga

bidragsberättigade förefinnes sålunda icke, utan bidrag torde böra utgå

enligt samma grunder till ägarna av skolorna.

I fråga om den omfattning, vari bidragen böra lämnas, anser jag i anslutning

till vad kommittén förordat, att 75 procent av de godkända byggnadskostnaderna

böra täckas av statsmedel.

I sammanhang med beviljande av bidrag bör Kungl. Majit äga på sätt

kommittén förordat fastställa villkor, vilka trygga att bidragen användas på

ett ändamålsenligt sätt. Härvid böra de av statskontoret framhållna synpunkterna

rörande uppskattningen av lokalbehovet i varje särskilt fall beaktas.

Beträffande vad kommittén uttalat rörande saneringen av skolornas skulder

kan jag i stort sett biträda detta uttalande. Från fall till fall torde sålunda

böra prövas bidragsbehovet för ifrågavarande ändamål och medel

därefter anvisas av riksdagen. Någon tidsfrist, inom vilken framställning

örn dylika bidrag skall vara inkommen för att kunna beaktas, såsom kommittén

ifrågasatt, synes emellertid icke behöva uppställas.

Såsom framgår av vad utskottet förut anfört äro skolornas resurser i många

fall icke tillräckliga för att uppehålla en sådan standard beträffande byggnadernas

bestånd och utrustning, som skäligen kan fordras för undervisningsanstalter

av ifrågavarande slag. Skolornas lokaler äro ofta i mindre

gott stånd eller också icke av den storlek och ändamålsenlighet, som motsvarar

de nuvarande kraven på skolorna. I likhet med departementschefen

är även utskottet av den uppfattningen, att, därest mera väsentlig ändring i

berörda förhållande skall kunna komma lill stånd, det är nödvändigt, att

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

statsmakterna lämna ekonomiskt bistånd härtill. Utskottet biträder därför

Kungl. Maj :ts förslag att statsbidrag bör lämnas till skolorna för ifrågavarande

ändamål.

Vad angår omfattningen av statsbidragen och villkoren för sådana bidrag

kan utskottet ansluta sig till vad Kungl. Maj :t härutinnan föreslagit. Bidragen

torde sålunda endast böra lämnas till lantmanna- och lanthushållsskolor

och därvid endast till sådana skolor som ägas av hushållningssällskap,

landsting eller föreningar eller stiftelser, vilkas stadgar godkänts av Kungl.

Majit och vilkas uppgift är att upprätthålla ifrågavarande skolor. Genom

ett bidrag av 75 procent av de godkända byggnadskostnaderna kunna skolorna

erhålla ett så stort bidrag, att deras byggnadsfrågor med sannolikhet

utan större svårigheter kunna lösas. Statsbidrag, varom nu är fråga, bör i

enlighet med vad departementschefen anfört lämnas för uppförande av nybyggnader

eller ombyggnad av olika slags lokaler för skolans ändamål. Utskottet

anser vidare, att statsbidrag skall kunna erhållas vid t. ex. inköp

av en fastighet, vilken är avsedd att ombyggas eller omändras till skola,

icke blott för ombyggnadskostnaderna utan även för vad av köpeskillingen

belöper å själva byggnaden. I en del fall torde nämligen för skolornas bruk

förvärvas egendomar, vilkas huvudbyggnader omändras till skolbyggnader

eller andra tor skolans bruk behövliga lokaler. Likaledes bör statsbidrag

kunna utgå för den händelse det skulle finnas önskvärt att överföra bolag

eller enskild person tillhörig skola lill landsting eller annat organ, som kan

erhålla bidrag.

De nu föreslagna bestämmelserna avse givetvis endast statsbidrag till

blivande nybyggnader eller ombyggnader. I motionen 1:238 har emellertid

hemställts, att statsbidrag även skulle kunna lämnas till lantmanna- eller

lanthushållsskolor, som under senare år verkställt nybyggnader, därest förutberörda

villkor i övrigt vore uppfyllda. Motionen synes närmast vara föranledd

av förhållandena ifråga om den av Uppsala läns landsting ägda lantmannaskolan

i Jälla. Denna skola, vilken förut drivits i samband med Uppsala

läns folkhögskola, skildes år 1937 från denna och förlädes till den

för ändamålet inköpta egendomen Jälla. I samband härmed uppfördes

nya skol- och ekonomibyggnader, vartill landstinget bidrog med omkring

390,000 kronor. Enligt utskottets mening torde icke vara lämpligt att, på sätt

i motionen ifrågasatts, giva nu ifrågavarande bestämmelser retroaktiv verkan.

Svårigheter skulle alltid uppstå att på rättvist sätt avväga den tidsgräns,

som bör fastställas för retroaktiviteten. Såsom motionären själv framhållit

torde här endast vara fråga om ett förhållandevis fåtal skolor. Något mera

allmänt behov av den i motionen påyrkade föreskriften finnes således icke.

Utskottet, som finner goda skäl tala för bifall till motionen, anser dock, att

syftet med densamma vinnes på ett enklare sätt genom att i varje särskilt

fall framställning göres hos riksdagen om erhållande av statligt bistånd, där

Kungl. Majit så finner befogat. Med hänsyn till det anförda torde motionen

icke böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår, att utskottet biträder Kungl.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

49

Maj :ts förslag, att de skolor vilka tyngas av större skulder böra med statens

bistånd få sina ekonomiska förhållanden sanerade. På sätt departementschefen

uttalat synes lämpligen från fall till fall böra prövas bidragsbehovet för

detta ändamål och medel därför efter framställning av Kungl. Maj:t anvisas

av riksdagen.

Statslån för anskaffande av skoljordbruk.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts har föreslagits, att lantmanna-

och lanthushållsskolorna skola utrustas med skoljordbruk. För att

underlätta för skolorna att anskaffa dylika jordbruk har Kungl. Maj.t i

nära anslutning till vad kommittén förordat framlagt förslag därom, att lån

av statsmedel för sådant ändamål skall kunna tilldelas hushållningssällskap,

landsting samt sådan stiftelse och förening, vars syfte är att upprätta skola,

som nyss nämnts. Dylika lån böra kunna utgå med högst fem sjättedelar

av ifrågavarande jordbruks värde med därå befintliga eller till uppförande

avsedda, för jordbrukets behov erforderliga byggnader. Vid fastställande av

lånebeloppet har avsetts, att jämväl jordbruksegendomen eventuellt tillhörande

skog bör medräknas. Återstående del av anskaffningskostnaden för

skoljordbruk liksom även kostnaden för jordbrukets utrustning med levande

och döda inventarier har Kungl. Maj:t ansett böra bestridas från orten.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att erhållet statslån skall förräntas i överensstämmelse

med de grunder, som gälla för egnahemsjordbruk. Vidare har

förordats att maximibelopp för statslån till anskaffande av skoljordbruk bör

fastställas. I detta hänseende har föreslagits såsom regel för lantmannaskola

ett belopp av 100,000 kronor och för lanthushållsskola ett belopp av

30,000 kronor. Där särskilda omständigheter föreligga, har emellertid ansetts

Kungl. Maj:t böra äga bevilja högre belopp än nu angivits. Härvid

bär syftats på, bland annat, lantmannaskola med teoretisk-praktisk helårskurs.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande statslån för anskaffande av skoljordbruk

bör i tillämpliga delar gälla även vid utvidgning av redan befintligt

jordbruk. Beträffande vissa av nu förefintliga skoljordbruk torde ägaren

i samband med förvärvet hava fått upptaga lån på jämförelsevis ogynnsamma

villkor. Kungl. Maj:t har till bispringande av ägarna av sådana

skuldtyngda skolor föreslagit, att Kungl. Majit lämnas befogenhet att efter

framställning bestämma, huruvida i särskilt fall statslån på nu angivna

villkor må utlämnas jämväl beträffande sådant redan anskaffat jordbruk.

I motiveringen för förslaget bar departementschefen anfört följande.

Såsom jag förut anfört torde lantmanna- och lanthushållsskolorna i regel

böra vara försedda med egna skoljordbruk. För underlättande av anskaffandet

av sådana jordbruk torde lån av statsmedel såsom kommittén förordat

på fördelaktiga villkor böra kulma utlämnas lill ägarna av nämnda två kategorier

skolor. På samma sätt som i fråga örn beviljande av statsbidrag till

Bihang Ull riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 51.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

byggnader har kommittén föreslagit, att endast hushållningssällskap, landsting

och stiftelser skola såsom ägare av skolorna kunna erhålla lån. I anslutning

till vad jag därvid anfört i fråga om denna begränsning anser jag, att för

ifrågavarande lån även hör gälla, att lån må beviljas förutom till de av kommittén

upptagna kategorier ägare jämväl till föreningar, vilka innehava lantmanna-

och lanthushållsskolor och vilkas stadgar godkänts av Kungl. Majit.

Beträffande villkoren för lånens utlämnande torde såsom kommittén förordat

böra i huvudsak gälla enahanda villkor, som äro stadgade för lån till egnahemsjordbruk.

De i vissa yttranden uttalade farhågorna, att svårigheter skulle

kunna uppstå att förränta lånen, kan jag icke dela. Även om skoljordbruket

bör vara ett mönsterjordbruk torde man likväl böra utgå från att det blir

ekonomiskt bärande. Tillgången till elevernas arbetskraft torde i viss utsträckning

förbilliga driften. Elevhushållen möjliggöra därjämte en fördelaktig

avsättning av jordbrukets produkter. Med hänsyn härtill kunna de föreslagna

lånevillkoren icke anses alltför betungande. Hinder bör emellertid

icke möta, att Kungl. Majit medgiver skolan rätt att från annat håll upplåna

intill 60 procent av skoljordbrukets värde och därefter med statslån

utfylla i övrigt erforderligt belopp intill B/e av värdet. I likhet med kommittén

anser jag att någon del av anskaffningskostnaderna för skoljordbruken

bör gäldas av medel, som ställas till förfogande från orten. Därest ändringar

i lånevillkoren för egnahemslån skulle komma att genomföras, böra motsvarande

ändringar även vidtagas i lånevillkoren för nu ifrågavarande lån. Den

av kommittén förordade begränsningen av lånebeloppen till i allmänhet

100,000 kronor för lantmannaskola och 30,000 kronor för lanthushållsskola

föranleder ingen erinran från min sida. Icke heller har jag något att erinra

mot förslaget, att lån skall kunna beviljas för erforderlig utvidgning av redan

befintliga skoljordbruk eller för bispringande av sådana skolor, vilka redan

upptagit lån för anskaffande av skoljordbruk, i de fall då lånen äro anskaffade

på mindre gynnsamma villkor. Lånen torde böra beviljas av Kungl.

Majit.

Kommitténs förslag att inrätta en särskild lånefond, varifrån lån för ifrågavarande

ändamål skola beviljas, kan jag i likhet med statskontoret icke

biträda, utan anser i överensstämmelse med vad ämbetsverket anfört, att erforderliga

medel för ändamålet tillsvidare böra anvisas under fonden för låneunderstöd.

Kungl. Majits förevarande förslag föranleder icke någon erinran från

utskottets sida utan finner sig utskottet till alla delar kunna biträda detsamma.

Den föreslagna lånemöjligheten torde fylla ett behov för skolorna

och i hög grad underlätta för dem att anskaffa för ifrågavarande skolor

lämpade jordbruk.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

51

Stipendier åt behövande elever.

Gällande bestämmelser angående stipendier av statsmedel åt vissa elever

vid lantbruksundervisningsanstalter äro meddelade i kungörelse i ämnet

den 3 juni 1938 (nr 356).

Stipendier utgå med högst följande belopp, nämligen

vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid

lantbruksskola i Norrland och Dalarna med 120 kronor till obemedlad och

60 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; samt

vid lantmannaskola, lanthushållsskola och teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola

i Norrland och Dalarna med 45 kronor till elev, som är i synnerlig

grad i behov av understöd (tredje behovsgraden), med 25 kronor till

obemedlad elev (andra behovsgraden) och med 15 kronor till mindre bemedlad

elev (första behovsgraden), allt beräknat för läsmånad.

Kommittén har från föreståndarna för de olika skolorna inhämtat uppgift

om den ungefärliga kostnaden för elev att deltaga i huvudkurs vid ifrågavarande

skolor. Av dessa uppgifter har framgått, att sagda kostnad —

om hänsyn i detta fall icke tages till den undervisningsavgift, som eleven i

förekommande fall har att erlägga — i medeltal kan beräknas uppgå till

ungefär följande belopp:

.

Kost

Logi

Böcker

och un- dervis- nings- materiel

Exkur-

sioner

Person- liga ut- gifter

under

kursen

Utrust- ning och

resekost- nader

Summa

Lantmannaskolas vinterkurs

(5 månader)..............

210

50

62

10

55

135

522

Lantbruksskolas tvåårskurs

(hela kursen)..............

—

—

100

10

415

390

915

Lanthushållsskolas längre kurs

(51/a månader)............

210

61

66

6

40

125

508

Kungl. Maj.t har ansett de stipendier, som för närvarande lämnas, liksom

ock i viss mån de av kommittén föreslagna vara för små och förordat,

att desamma väsentligen höjas. Härutinnan har Kungl. Maj:t föreslagit,

att understöd av statsmedel till behövande elever i fortsättningen får utgå

med följande belopp, nämligen vid lantbruksskola med 250 kronor till elev,

som är i synnerlig grad i behov av understöd (tredje behovsgraden), med

150 kronor till elev, som är att anse såsom obemedlad (andra behovsgraden)

och nied 75 kronor till mindre bemedlad elev (första behovsgraden),

allt beräknat för årskurs, samt vid lantmanna- och lanthushållsskola med

60 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 40 kronor till elev av andra

behovsgraden och med 20 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat

för läsmånad. De av kommittén förordade beloppen voro 50, 30

och 20 kronor. Stipendier till elever i specialkursen i skogshushållning ha

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

ansetts böra utgå enligt samma grunder som för elever vid lantmannaskola.

Beträffande helårskurs vid lantmannaskola har Kungl. Majit i överensstämmelse

med kommittén föreslagit, att elev bör komma i åtnjutande av

viss ekonomisk förmån jämväl i annan ordning. Vid sådan kurs får

varje elev förutsättas själv bestrida kostnaderna för kost och logi under hela

utbildningstiden. Enär emellertid eleven kan beräknas uträtta ett icke ringa

mått av produktivt praktiskt arbete, har det synts Kungl. Majit rimligt, att

han erhåller någon ersättning härför. I sådant hänseende har föreslagits,

att varje elev, som fullständigt genomgår sådan kurs, under senare delen av

kurstiden i lämpliga portioner erhåller ett arvode av förslagsvis 200 kronor.

Ifrågavarande belopp avses skola bestridas av skoljordbrukets inkomster

eller eljest till skolans förfogande stående medel.

Departementschefen har beträffande elevstipendierna anfört följande.

Nuvarande stipendier av statsmedel åt ekonomiskt svagt ställda elever

vid ifrågavarande skolor finner jag i likhet med kommittén vara alltför

små. En icke oväsentlig anledning till att dessa skolor icke vunnit den

anslutning och det intresse från jordbrukarungdomens sida, som är önskvärt,

torde vara den, att denna ungdom i stor utsträckning icke kunnat uppbringa

de medel som behövas för att betala kostnaderna för skolornas genomgående.

Såsom framgår av kommitténs utredning uppgå dessa kostnader till icke obetydliga

belopp. Därjämte är att beakta, att under vistelsen vid skolorna elevernas

arbetskraft går förlorad vid de egna lantbruken eller ute i förvärvsarbetet.

Av synnerligen stor betydelse är därför, att stipendierna till behövande

elever givas den storleken, att de i väsentlig grad kunna underlätta

genomgåendet av kurserna vid skolorna.

De belopp, som av kommittén föreslagits i stipendier, finner jag med hänsyn

till det anförda och i likhet med vad i ett stort antal yttranden framhållits

icke vara tillräckliga, såvitt angår eleverna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna.

En höjning av de månatliga stipendierna till 20 kronor för

elever av första behovsgraden, 40 kronor för elever av andra beliovsgraden

och 60 kronor för elever av tredje behovsgraden torde få anses skälig. Därjämte

torde på sätt kommittén föreslagit eleverna vid helårskurs vid lantmannaskola

böra tillförsäkras ersättning med omkring 200 kronor för sitt

arbete vid skoljordbruket att utgå ur inkomsterna från detta. I fråga om

stipendierna till eleverna vid lantbruksskolorna torde de av kommittén föreslagna

beloppen få anses lämpligt avvägda. Till dessa elever torde sålunda

böra utgå årligt stipendium med 75, 150 och 250 kronor i respektive tre

behovsgrader. De nu förordade stipendierna böra utgå under den tid kursen

pågår även om denna skulle överskrida den fastställda minimitiden.

På sätt kommittén förordat böra stipendier utgå efter enahanda grunder,

som nu ifrågasatts, till elever vid den av mig i det föregående föreslagna

specialkursen i skogshushållning ävensom till andra smärre kurser vid ifrågavarande

skolor. Givet är, att den omständigheten att elev vunnit inträde

i skola före fyllda 18 år icke må utgöra hinder för att stipendium tilldelas

honom, därest han fyller förutsättningarna för erhållande av sådant.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

53

Av vad utskottet tidigare anfört framgår, att utskottet är av den uppfattningen,

att en icke ringa hjälp måste lämnas jordbrukarungdomen för genomgående

av ifrågavarande skolor, därest någon större anslutning till skolorna

skall komma till stånd. Ett genomförande av förslaget örn elevavgifternas

avskaffande skulle innebära ett betydande bistånd i detta hänseende.

Kommitténs utredning visar emellertid, att kostnaderna för genomgåendet

av skolorna, även örn man bortser från elevavgifterna, ställa icke obetydliga

krav på elevernas ekonomiska resurser. De av Kungl. Majit föreslagna stipendiebeloppen

finner utskottet dock kunna antagas vara av den storlek, att

ett gott handtag genom desamma gives den ungdom varom här är fråga för

erhållande av yrkesutbildning. Utskottet vill därför biträda Kungl. Maj.ts

förslag i förevarande avseende. I motionerna I: 241 och II: 368 har uttalats,

att den höjning som nu föreslagits för lantbruksundervisningsanstalternas elever

borde följas av en motsvarande ökning av stipendiebeloppen för eleverna

vid folkhögskolan. Motionärerna ha påpekat att så alltid tidigare varit

förhållandet. I anledning härav vill utskottet framhålla, att ett ståndpunktstagande

i nu förevarande fråga icke kan anses bindande för frågan örn stipendier

vid folkhögskolan. Att göra något uttalande rörande sistnämnda

stipendiers storlek synes utskottet emellertid ligga utanför behandlingen av

förevarande proposition.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor m. m.

Departementschefen har i ifrågavarande hänseende anfört följande.

De nu förordade förslagen komma såsom jag förut anfört att föranleda

ökade kostnader för statsverket. Kostnaderna för statsbidragen till löner åt

lärare torde komma att för budgetår uppgå till 1,390,000 kronor, därav 125,000

kronor belöpa på lantbruksskolorna, 725,000 kronor på lantmannaskolorna,

425.000 kronor på lanthushållsskolorna och 115,000 kronor på speciallärarna

och särskilda föreläsare. Statsbidragen till driftskostnaderna torde få beräknas

till i runt tal 480,000 kronor, därav 48,000 kronor hänföra sig till lantbruksskolorna,

222,000 kronor till lantmannaskolorna och 210,000 kronor till

lanthushållsskolorna. Mot storleken av de av kommittén upptagna årliga bidragen

till kurser för lärares fortbildning, till främjande av praktisk elevutbildning

samt till specialkurser i skogshushållning, respektive 8,000, 6,000 och

8.000 kronor, torde intet annat vara att erinra än att sistnämnda belopp bör

höjas till 9,000 kronor. Ett engångsanslag till utrustning för kursen för

skogshushållning torde därjämte böra upptagas med 10,000 kronor. Beträffande

kostnaderna till understöd åt behövande elever torde dessa komma att

något överstiga vad kommittén föreslagit med hänsyn till de av mig förordade

höjningarna av understödsbeloppen. Ifrågavarande kostnader för statsverket

torde för år böra beräknas till 515,000 kronor. Statsbidragen till byggnadskostnaderna

torde däremot kunna antagas bliva lägre än kommittén lörutsatt

på grund av att det av kommittén föreslagna obligatoriska skiljandet

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

av ifrågavarande skolor från folkhögskolorna icke omedelbart genomföres.

För nu förevarande ändamål synes böra beräknas 600,000 kronor årligen

under tio år. Därjämte torde för beviljande av lån till anskaffande av skoljordbruk

böra anvisas till fonden för låneunderstöd ett belopp av 500,000

kronor.

Anslagsbehovet för genomförande av den nu ifrågasatta reformen torde sålunda

vid nuvarande omfattning av undervisningsverksamheten kunna uppskattas

på följande sätt.

I. Lantbruksundervisningsanstalter.

Avlöningar, förslagsanslag ...................... kronor 1,390,000

Bidrag till driftskostnader, förslagsanslag ........ » 480,000

Kurser för lärares utbildning .................. » 8,000

Bidrag till främjande av praktisk elevutbildning . . » 6,000

Specialkurs i skogshushållning .................. » 9,000

II. Understöd åt behövande elever vid fasta lantbruks
undervisningsanstalter

...................... » 515,000

lil. Bidrag till byggnadsverksamhet vid lantmanna- och

lanthushållsskolor, reservationsanslag ........ » 600,000

IV. Anslag till fonden för låneunderstöd, reservationsanslag

....................................... » 500,000.

De årliga kostnaderna för den fasta lantbruksundervisningen komma alltså

efter ifrågavarande reforms genomförande att uppgå till sammanlagt i runt

tal 3,008,000 kronor. Enligt årets statsverksproposition ha under nionde huvudtiteln

upptagits anslagsäskanden för skolorna å omkring 1,460,000 kronor.

Det föreliggande förslagets genomförande kommer sålunda att draga

avsevärt högre kostnader än vad för närvarande utgår för samma ändamål.

Med hänsyn till den stora förbättring av utbildningsmöjligheterna, som förslagets

realiserande kommer att medföra och den stora vikt denna utbildning

har för landets jordbruk, måste dock efter min mening medlen anses väl använda.

De förmåner, som skulle beredas hithörande skolor, äro i olika hänseenden

större än de som vissa andra undervisningsanstalter åtnjuta, exempelvis

folkhögskolorna, med vilka den lägre lantbruksundervisningen hittills

varit i viss utsträckning jämställd. Tveksamhet kunde därför tänkas uppstå

med hänsyn till befarade konsekvenser. Emellertid vill jag framhålla, att

det i föreliggande fall är fråga örn yrkesundervisning och att statsmakterna

beträffande denna undervisningsgren ansett sig kunna tillämpa gynnsammare

villkor än eljest. Jag torde få erinra, att för budgetåret 1938/39 i statsmedel

utgått till understöd åt kommunala anstalter för yrkesutbildning 2,400,000

kronor, till understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom 1,250,000

kronor, till understöd åt enskilda anstalter för yrkesutbildning 495,000 kronor

och till elevunderstöd till olika kategorier elever sammanlagt 1,350,000 kronor.

Efter samråd med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen vill

jag därför uttala, att de åtgärder som nu föreslås icke behöva föra med sig

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

55

konsekvenser i form av ändringar i fråga om statens stöd åt övriga skolformer.

Vad angår tiden för den föreslagna reformens genomförande synes denna

böra bestämmas till början av läsåret 1940/41. Tiden för ikraftträdandet

torde icke kunna sättas förr med hänsyn till det betydande organisatoriska

arbete, som måste föregå reformen. Enär byggnadsarbeten vid vissa skolor

redan äro planerade, synas dock bestämmelserna rörande bidrag till skolbyggnader

böra träda i kraft med ingången av år 1940 och torde för detta

ändamål böra anvisas ett belopp av 300,000 kronor för budgetåret 1939/40.

Några anslag utöver vad jag nyss nämnt torde sålunda icke behöva äskas

för nästa budgetår och då läsåret börjar i november torde anslaget för första

året, under vilket den nya ordningen skulle tillämpas, kunna sättas lägre

än vad förut anförts. För ikraftträdandet av bestämmelser, att lantmannaoch

lanthushållsskola skall vara försedd med skoljordbruk, där Kungl. Maj :t

ej annorlunda föreskriver, torde böra beräknas en övergångstid av åtta år.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda nödiga författningar för

förslagets genomförande.

De av departementschefen framlagda kostnadsberäkningarna rörande den

föreslagna reformen av den lägre lantbruksundervisningen giva icke utskottet

anledning till några erinringar. Med hänsyn till den utomordentliga betydelse,

som en god och gedigen yrkesutbildning har för landets jordbruk, torde

de ifrågasatta anslagen böra godtagas.

I motionerna I: 241 och II: 368 har framhållits, att det icke vöre riktigt att

— på sätt departementschefen gjort, då han uttalat, att de nu föreslagna

anslagen icke behövde föra med sig konsekvenser i form av ändringar i

fråga om statens stöd åt övriga skolformer — på förhand fastslå, att andra

skolor skulle ha en mindre förmånlig ställning. Utskottet anser i likhet med

departementschefen, att den nu föreslagna reformen med hänsyn till de

speciella förhållanden, som råda i fråga om jordbrukets yrkesutbildning,

icke behöver medföra några konsekvenser i fråga om anslagen till andra

skolor.

Vad angår ikraftträdandet av den föreslagna omorganisationen torde i

enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit detta böra ske först i och med

läsåret 1940/41. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga erforderliga

åtgärder för reformens genomförande. Då redan under nästa budgetår

synes föreligga behov av medel för bidrag till byggnadsarbeten vid skolorna,

torde för detta ändamål för budgetåret 1939/40 böra anvisas det av Kungl.

Majit äskade beloppet om 300,000 kronor.

Under åberopande av vad utskottet anfört får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förslag

1) godkänna, att den fasta lantbruksundervisningen må

ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående

angivna riktlinjer,

Utskottet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

2) medgiva, att Kungl. Majit må utfärda i anledning av

omorganisationen erforderliga författningar,

3) till Bidrag till byggnadsarbeten vid lantmanna- och

lanthushållsskolor under nionde huvudtiteln för budgetåret

1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor;

B) att motionerna I: 238, I: 239, I: 240 och II: 367, likalydande,

1:241 och 11:368, likalydande, samt 11:369 må, i

den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 20 april 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred

Andersson, Gabrielsson, Hansson och von Stockenström; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Carlström, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl och Sjögren.

Reservationer:

1) av herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Hansson, Andersson i Tungelsta,

Gustafson i Dädesjö och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottets motivering

i fråga om förslaget rörande lantmannaskolorna, sid. 17-—19, bort

ha följande lydelse:

»Liksom departementschefen---(lika med utskottet)---anser

utskottet lämpliga.

Vad angår Kungl. Maj:ts förslag rörande föreståndare och lärare har utskottet

i huvudsak intet att erinra däremot. I motionen II: 369 har yrkats,

att lantmannaskolas styrelse måtte äga utse föreståndare och lärare bland

de sökande, som av lantbruksstyrelsen förklaras kompetenta. Såsom huvudsakligt

skäl för denna avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag — enligt vilket

lantbruksstyrelsen skall uppsätta tre av de kompetentförklarade på förslag

och skolstyrelsen därefter äga till den lediga befattningen utse en av dessa —

har anförts, att med hänsyn till att föreståndare eller lärare skulle handha

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

57

skoljordbrukets skötsel det torde böra beredas skolstyrelsen, vilken närmast

svarar för skolans ekonomi, tillfälle att välja icke blott den såsom föreståndare

eller lärare lämpligaste utan även den på samma gång för jordbruket

bäst skickade ledaren. Utskottet anser för sin del Kungl. Maj:ts förslag i

förevarande del lämpligast. Vid tillsättande av föreståndare och lärare bör

alltså tillgå så, att lantbruksstyrelsen uppsätter tre av de kompetentförklarade

på förslag och skolstyrelsen därefter utser den av de på förslaget upptagna

sökandena, som styrelsen anser lämpligast.

Beträffande skolans styrelse---(lika med utskottet)---leda
mot

i skolstyrelsen.»

2) av herrar von Stockenström och Carlström, vilka anfört:

»Erkännande de förbättringar mot hittillsvarande förhållanden som det

nu föreliggande förslaget till ordnande av den lägre lantbruksundervisningen

innebär, hava vi i likhet med utskottets övriga ledamöter i allt väsentligt

varit med om att tillstyrka detsamma, helst som enligt vår mening de av

departementschefen på åtskilliga punkter vidtagna ändringarna i utredningsmännens

förslag innebära gynnsammare möjligheter än som i detta förordats

till ifrågavarande verksamhets bedrivande. Och för närvarande finna

vi det otänkbart att kunna i anslutning till propositionen framlägga något

genomförbart förslag som går vidare än det i densamma skisserade. Men

efter att ha konstaterat detta, kunna vi dock icke känna oss tillfredsställda

med den nu föreslagna omorganisationen såsom en lösning som för framtiden

skulle vara tillfyllest för ordnandet av jordbrukareungdomens yrkesutbildningsfråga.

Av utskottets betänkande under »Allmän motivering» på

sid. 10 framgår, att elevantalet vid samtliga här ifrågavarande skolor för

närvarande uppgår till allenast omkring 3,000 årligen, då till jämförelse framhålles,

att elevantalet vid kommunala yrkesskolor är omkring 30,000 och vid

de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna omkring 6,000, samt folkhögskolornas

elevantal omkring 4,400. Utskottet finner också »det förhållandet

att endast en ringa del av vårt lands jordbrukare erhåller yrkesutbildning i

hög grad otillfredsställande» och understryker vidare »att en betydande utökning

av antalet jordbrukare, som utbildas vid skolorna, är nödvändig». I

direktiven för 1936 års utredningsmän anföres också att »utgångspunkten

för utredningsarbetet bör vara, att möjligheter beredas en betydande del av

den manliga och kvinnliga ungdom, som kommer att söka sitt uppehälle vid

jordbruket, att erhålla yrkesutbildning». Vidare anföres att det torde vara

»nödvändigt att utredningen icke bindes vid nuvarande skolformer».

Med utgångspunkt från här av utskottet gjorda uttalanden och de direktiv

1936 års utredning erhållit, synes det oss uppenbart, att den nu föreslagna

reformen icke kan komma alt leda till det resultat som åsyftas. I själva

verket vill det synas som örn 1936 års utredning alldeles gått förbi den viktiga

frågan i direktiven örn huru en verkligt omfattande utvidgning av verksamheten

skulle kunna komma till stånd. Man kunde dock förväntat, att

sedan denna fråga varit föremål för tvenne kommittéutredningar ett förslag

Bihang tit! riksdagens protokoll i939. 10 sami. Nr 51.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

skulle ha framkommit, som siktat till omspännande av en betydligt större

klientel av denna ungdom än som det med föreliggande förslaget kan bliva

fallet. Ty detta förslag — trots de förbättringar det innebär — är ju dock

endast en påbyggnad av den nuvarande organisationen, som visserligen kan

leda till någon utvidgning av verksamheten, men som på intet sätt kan

sägas leda till vad som måste anses vara avsikten med vad som i 1936 års

direktiv framhölls som utgångspunkten för utredningsarbetet. Till ytterligare

belysning av hur angeläget det borde ha varit att följa dessa direktiv,

vilja vi anföra, att den tidigare kommittén, som avgav sitt betänkande 1930.

beräknade att årligen över 14,000 nya jordbrukare träda till, av vilka vid

den tidpunkten — med ett antal årligt utbildade elever vid lantmannaskolor

och lantbruksskolor av 1,200 å 1,300 — endast 9 % beräknades lia

erhållit en någotsånär tillfredsställande yrkesutbildning. På enahanda sätt

gjorda beräkningar utvisade, att elevantalet i motsvarande skolor utgjorde

av årskontingenten nya jordbrukare i Danmark 36 °/o, i Norge 31 % och

i Finland 25 %>. Vid ett elevantal 1935—1936 av sammanlagt 1,630 skulle

en liknande beräkning f. n. visa, att mellan 11 och 12 % av nytillträdande

jordbrukare skulle ha erhållit yrkesutbildning. Dessa procentsiffror, som

gälla den manliga ungdomen, visa tydligen hur ringa del av jordbrukets utövare

som hittills kommit i åtnjutande av utbildning i yrket. Vad den

kvinnliga ungdomen beträffar är det givetvis ännu färre av denna som erhåller

sådan utbildning, men i denna lid är det, enligt vår mening, icke

mindre angeläget att kvinnorna på landsbygden få åtminstone någon undervisning

i vad som hör till deras framtida kall. Även örn dessa för ett större

antal av ungdomen avsedda kurser icke bleve längre än exempelvis 3 månader

och sålunda ej kunde ge mera ingående undervisning, så är det ändå

otvivelaktigt, att någon tids vistelse vid en skola med sådana kurser åt de

unga skulle ge nya impulser och ökat intresse för kallet som förut kanske

ansågs tungt och föga tilltalande.

Då utskottet på sid. 11 i betänkandet, i samband med övervägandet av

de i motionerna I: 240 och II: 367 framställda yrkandena på ytterligare

utredning angående en mera omfattande yrkesutbildning för landsbygdens

ungdom, uttalar den meningen, att »inom ramen av det nu framlagda förslaget

till organisation av lantbruksundervisningen finnas möjligheter att tillgodose

nämnda syfte» måste denna uppfattning anses alltför optimistisk.

Man misstager sig säkerligen örn man tror, att i de län där man nu t. ex.

har ett par skolor av vardera slaget — lantmanna- och lanthushållsskolor —

några ytterligare skolor av denna typ komma att inrättas eller att någon större

del av ungdomen kommer att omspännas av verksamheten såsom den i förslaget

skisseras. Det stora flertalet av landsbygdens ungdomar kommer alltjämt,

såsom i ovannämnda motioner betonats, att stå utanför denna undervisning.

Och om riksdagen nu utan någon erinran låter sig nöja med propositionens

linje kommer denna viktiga fråga för lång tid framåt att undanskjutas,

till skada för landsbygdens ungdom och jordbrukets framtida ut

övare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 51.

På grund av det anförda tillåta vi oss alltså hemställa,

59

atl riksdagen med anledning av motionerna I: 240 och II:

367 ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

utredning rörande anordnande av undervisning genom kortare

kurser vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor

eller på annat sätt, så avpassade att de kunna komma ett

väsentligt ökat elevantal lill godo, samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen må föranleda.

»

3) av herr Sederholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående den lägre lantbruksundervisningens ordnande. s. 1 i texten