Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar av 36 § i 1934 års lag om allmänna vägar.
1939-05-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1939:60, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar av 36 § i 1934 års lag om allmänna vägar.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.
13
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar
av 36 § i 1934 års lag om allmänna vägar.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) I: 14 av herr Petersson, Knut, samt II: 67 av fru Gustafson, likalydande,
vari hemställts,
a) att riksdagen för sin del måtte besluta, att § 36 i lagen av 7 juni 1934
om allmänna vägar skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Annonstavla, reklamskylt eller dylika anordningar, avsedda att i reklamsyfte
tilldraga sig de vägfarandes uppmärksamhet, må ej utan länsstyrelsens
tillstånd förekomma utmed allmän väg»--— (o. s. v. = nuvarande ly
delse)
;
b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
av lämpligheten att införa en dylik bestämmelse även beträffande järnvägarna;
samt
2) I: 29 av herr Nilsson, Johan, i Malmö och herr Anderberg samt II: 66
av herr Andersson i Malmö m. fl., vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta,
att § 36 i lagen örn allmänna vägar av den 7 juni 1934 erhåller följande
förändrade lydelse:
Annonstavla, reklamskylt eller dylikt må ej utan länsstyrelsens tillstånd
förekomma utmed väg på mindre avstånd än 50 meter från vägbanans mitt.
Vad nu är sagt avser dock icke å byggnad inom tättbebyggt område uppsatt
tavla, skylt eller dylikt samt ej heller sådan anordning, som uppsatts
å annorstädes belägen byggnad till upplysning örn på stället bedriven affärsrörelse
eller annan verksamhet. Stadgandet i första punkten äger ej heller
tillämpning beträffande affischering för meddelanden rörande kommunal
angelägenhet, föreningars enskilda eller offentliga möten eller övriga meddelanden,
affischering vid offentliga val, auktioner eller dylikt.
Ej må i något fall —--.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över samtliga
motioner från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt svenska vägföreningen.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.
De i förevarande motioner upptagna spörsmålen hänföra sig till innehållet
uti 36 § lagen den 7 juni 1934 (nr 241) om allmäna vägar, som är av
följande lydelse:
»Annonstavla, reklamskylt eller dylikt må ej utan länsstyrelsens tillstånd
förekomma utmed väg på mindre avstånd än femtio meter från vägbanans
mitt. Vad nu är sagt avser dock icke å byggnad inom tättbebyggt område
uppsatt tavla, skylt eller dylikt samt ej heller sådan anordning, som uppsatts
å annorstädes belägen byggnad till upplysning om på stället bedriven
affärsrörelse eller annan verksamhet. Stadgandet i första punkten äger ej
heller tillämpning beträffande anslagstavla för meddelanden rörande kommunala
angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.
Ej må i något fall inom synhåll från väg förekomma i första stycket
avsedd anordning, som till form, färg eller eljest är av beskaffenhet att av
vägfarande kunna förväxlas med vägmärke eller säkerhetsanordning av fastställd
typ.
Anordning, som allenast på grund av vägs omläggning eller annan därmed
jämförlig omständighet skulle komma att falla under förbud enligt
första stycket, må förbliva orubbad, där ej vägnämnden föreskriver skyldighet
för jordägaren att borttaga anordningen. För skada, som uppkommer
i anledning av sådant föreläggande, skall väghållaren gälda ersättning med
belopp, som bestämmes av vägnämnden.»
1) Motionerna 1:14 och 11:67.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande:
Såsom motionärerna anfört, har erfarenheten visat, att lagens bestämmelser
verkat befrämjande på uppkomsten av mycket stora, många gånger anskrämliga
reklamtavlor, placerade på 50 meters avstånd från vägbanans mitt.
Det är ostridigt, att dylika reklamtavlor verka störande i landskapsbilden.
Huruvida de också äro till men för trafiksäkerheten torde vara svårare att
bedöma. I alla händelser kunna de icke verka befrämjande på densamma.
Kan uppsättandet av dylika reklamanordningar icke förhindras på annat
sätt, anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därför för sin del böra förorda,
att sådana bestämmelser införas i väglagen, att det av motionärerna
avsedda syftet därigenom uppnås.
1 motionerna hemställes även, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla örn utredning av lämpligheten att införa en dylik bestämmelse
även beträffande järnvägarna. Då emellertid reklamanordningar utmed
järnvägarna i vårt land numera förekomma mycket sällan, och då
eventuellt förefintliga sådana icke hava något som helst inflytande på trafiksäkerheten
på järnvägen, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framställningen
i detta avseende icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Svenska vågföreningen:
Vägföreningen vill livligt tillstyrka bifall till motionen. Föreningen är
ense med motionärerna därom, att tiden är inne att nu avlysa dylika reklamskyltar.
Vägföreningen vill påstå, att dylika skyltar göra mera skada än
nytta för annonsören själv, ty många vägfarande reta sig över den nedskräpning
av naturen, som dylika skyltar medföra, och undvika på den
grund annonsören och hans vara.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60. 15
Vägföreningen vill också påstå, att sådana skyltar i någon mån minska
trafiksäkerheten.
Vägföreningen finner det också lämpligt, att detta slags reklamskyltar
utmed järnvägarna försvinner.
2) Motionerna 1:29 och 11:6 6.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande i denna del lyder:
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser för sin del, att den av motionärerna
föreslagna ändringen av lydelsen av 36 § väglagen knappast kan komma
att medföra det åsyftade förtydligandet av bestämmelsernas innebörd.
Det kan dock icke bestridas, att behov av annonsering utmed de allmänna
vägarna föreligger i viss utsträckning även för andra ändamål än sådana,
för vilka enligt väglagens bestämmelser länsstyrelsens särskilda tillstånd
icke erfordras. I detta avseende torde emellertid spörsmålet kunna lösas så,
att vederbörande kommuner hos länsstyrelsen anhålla om tillstånd att på
lämpliga platser utmed de allmänna vägarna inom kommunen uppsätta anslagstavlor,
vilka upplåtas för allmän annonsering angående sammanträden,
möten, fester, biografföreställningar o. dyl., dock ej varuannonsering. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har på förfrågan från Fritsla kommun i skrivelse
den 7 februari 1939 förordat nyssnämt förfaringssätt. I skrivelsen har
styrelsen dessutom framhållit, att tavlor av denna art icke borde uppsättas
vid vägkors, i kurva eller annan plats, där de skymma sikten eller på annat
sätt störa vägtrafiken. Kommunen borde dessutom åtaga sig ansvaret för
att tavlorna skötas på sådant sätt, att de icke kunna anses vanprydande för
vägen.
På grund av det ovan anförda anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
böra förorda, att förevarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Svenska vågföreningen:
Vägföreningen har den uppfattningen att inom tättbebyggt område bör
få förekomma tavla, skylt eller dylikt, uppsatt på byggnad eller fristående,
och avsedd även för meddelande rörande kommunal angelägenhet m. m.
Att uppsätta^ sådan tavla var som helst utmed väg torde knappast behöva
komma i fråga, enär en ensam sådan tavla näppeligen skulle tilldraga sig
någon nämnvärd uppmärksamhet, därest den icke utfördes med mycket
stora och vanprydande mått. Vanprydande skyltar böra enligt föreningens
uppfattning icke få förekomma utmed vägar, även om de avse valreklam,
och detta så mycket mindre, som i många fall dylika valtavlor troligen komme
att kvarstå långt efter valförrättningens avslutande.
Vår tid har ju så många andra medel än affischer o. dyl. för reklam: post,
tidningar, radio, så att tavelreklamen spelar numera icke alls samma roll
som tidigare.
Vägföreningen vill således tillstyrka bifall till motionerna under förutsättning,
att de begränsas till reklamanordningar inom tättbebyggt område.
Liksom de i ärendet hörda myndigheterna synes det utskottet önskvärd
alt åtgärder vidtagas, varigenom det blir möjligt att på ett mera effektivt
sätt än vad väglagen för närvarande medger förhindra uppsättandet av
reklamanordningar utmed vägarna. Emellertid synes det utskottet ovisst,
huruvida detta är en fråga, som i liela dess vidd lämpligen bör lösas genom
ändring i väglagen. Ifrågasättas kan, örn icke härför tarvas lagstiftning i
Utskottet
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.
annan ordning, måhända närmast såsom ett led i naturskyddande åtgärder.
Utskottet är sålunda icke berett att i frågans nuvarande läge och utan föregående
utredning taga närmare ställning till det i de likalydande motionerna
1:14 och 11:67 framställda yrkandet örn ändring i förevarande syfte av
lagen örn allmänna vägar. Detta liksom ock det i samma motioner upptagna
spörsmålet om motsvarande lagstiftning beträffande reklamanordningar utmed
järnvägarna torde böra göras till föremål för utredning.
I de likalydande motionerna I: 29 och II: 66 har hemställts om sådan
ändring i omförmälda väglag att nuvarande undantag från gällande förbud
mot affischering utmed vägarna måtte utvidgas till att otvetydigt omfatta
meddelanden och affischer i valangelägenheter och politiska frågor. Motionärerna
lia tillika påtalat, att i tillämpningen av berörda undantagsbestämmelse
domstolarna tolkat bestämmelsen olika. Beträffande lagtillämpningen
synes det utskottet angeläget, att de åtgärder snarast vidtagas, som kunna
vara erforderliga för åvägabringande av en likformig praxis. Såsom framgår
av vad utskottet anfört i anledning av de förstnämnda båda motionerna hyser
utskottet den principiella uppfattningen, att affischering överhuvud taget
utmed vägarna bör begränsas. Emellertid bör detta å andra sidan icke hindra,
att räckvidden av ifrågavarande undantagsbestämmelse tages under omprövning
och utvidgas till att omfatta den ytterligare affischering, som kan
befinnas tillgodose ett legitimt behov. Från denna synpunkt synes fog föreligga
för vad motionärerna föreslagit. Samtidigt vill dock utskottet framhålla
vikten av att erforderliga föreskrifter meddelas rörande affischerings utförande,
varigenom bland annat vinnes säkerhet för att tillfällig affischering
icke i fortsättningen får kvarstå, sedan anledningen till densammas bibehållande
bortfallit. Emellertid anser sig utskottet icke heller i detta spörsmål
kunna utan föregående utredning intaga någon mera bestämd ståndpunkt till
motionärernas lagförslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 14 och II: 67 samt de ävenledes likalydande motionerna
I: 29 och II: 66 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av de spörsmål
rörande affischering m. m. utmed vägar och järnvägar, som
berörts i omförmälda motioner, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 9 maj 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 59.
397841. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:299 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående kronoskogvaktareboställe™ å häradsallmänningar. a1 i texten