Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande av spekulation i jord och skog m. m.

1939-05-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:62, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande av spekulation i jord och skog m. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62-

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande av

spekulation i jord och skog m. m.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 167, av herrar Ericsson i Sörsjön och Pettersson i Dahl har hemställts,

att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Majit hemställa om utredning för

att förhindra spekulation i jord och skog samt främjande av jordens bevarande

i den jordbrukande befolkningens händer.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionen

från dels centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, efter hörande av

skogsvårdsstyrelserna, och dels länsstyrelserna, efter hörande av såväl hushållningssällskapens

förvaltningsutskott och egnahemsnämnder som jordbrukskommissionerna.

Motion i ämnet vid 1938 års riksdag. I samband med Kungl. Majits proposition,

nr 262, till 1938 års riksdag med förslag till lag örn ändrad lydelse

av 5 § skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) — vilket förslag avsåg att

begränsa nytillträdande fastighetsägares rätt att avverka skog under 5 år

från det lagfart sökts å fånget — behandlade jordbruksutskottet vissa inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, däribland de likalydande

motionerna I: 112 av herr Sköldén och II: 115 av herr Jonsson i Skedsbygd,

vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa om utredning

om lagstiftning avseende att förhindra spekulation och kapitalinvestering av

icke jordbrukare i jord och skog och främjandet av jordens bevarande i den

jordbrukande befolkningens händer.

Utskottet anförde (utlåtande nr 88) i förevarande del följande:

De vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 112 och 11:115

synas ha en innebörd, som delvis går utanför propositionens ram, i det att

motionärerna vilja förhindra, att bestående jordbruk undandragas jordbrukarebefolkningen

genom »spekulation och kapitalinvesteringar av icke jordbrukare».

Även örn dessa motioners syftemål kan förtjäna visst beaktande,

förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad

jämväl på de här påtalade förhållandena, och anser sig utskottet därför

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62-

11

icke böra tillstyrka den av motionärerna begärda utredningen om lagstiftning

i förevarande avseende.

Utskottets hemställan, att omförmälda lagförslag måtte antagas och att

förevarande motioner måtte anses besvarade med vad utskottet anfört, bifölls

av riksdagen.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har — efter gjord sammanfattning

av skogsvårdstyrelsernas yttranden — anfört följande:

Då centralrådet går att för egen del uttala sig i ärendet, vill centralrådet

först framhålla, att de av motionärerna behandlade jordförvärven synas vara

av olika beskaffenhet. Dels avses överlåtelser, där köparen icke är jordbrukare

men Ilar för avsikt att använda fastigheten såsom penningplacering

på längre sikt. Dels åsyftas sådana köp, som bero på en önskan hos i städer

och andra samhällen bofasta att skaffa sig tillflyktsplatser på landet för

sommarvistelse eller annan rekreation. Dels, slutligen, hava motionärerna

riktat sig mot de mera tillfälliga förvärv, som av spekulanter företagas i akt

och mening att snabbt realisera en del till fastigheten hörande, lätt exploaterbara

värden, och framför allt då skog.

Vad beträffar de jordbruksförvärv, som göras av personer, som icke äro

jordbrukare, och som ej avse spekulationsaffärer av korttidskaraktär torde

man enligt centralrådets mening ej böra förutsätta, att dessa ur samhällets

synpunkt äro mindre önskvärda. I dessa fall synes det nämligen böra ligga

i köparens intresse att hålla såväl jord som byggnader i god hävd. Eljest

riskeras minskning i avkastningen och, som följd därav, en nedgång i fastigheternas

kapitalvärde. Nu ifrågavarande kategori av köpare torde i regel

utarrendera sina fastigheter. Gällande arrendelagstiftning lärer emellertid

få anses bereda arrendator möjlighet att, i vad angår förhållandet till ägaren,

under jämförelsevis tillfredsställande betingelser driva jordbruket. Strävanden

göra sig även gällande att ytterligare förbättra arrendators villkor. Centralrådet

kan därför knappast finna, att nu avsedda jordbruksförvärv i stort

sett skola vara till men för jordbruksbefolkningen. I varje fall kan detta

icke vara förhållandet i sådan omfattning, att särskilda lagstiftningsingripanden

däremot kunna anses påkallade.

Beträffande de fastighetsköp, som gå ut på att i samhällen bosatta personer

i stället för att hyra s. k. sommarnöjen på landet skaffa sig egna jordbruksfastigheter,

tillfälligtvis uppehålla sig därstädes, framför allt sommartid, och

utarrendera jordbruket, torde dessa köp av samma skäl, som nyss anförts,

merendels icke hava något menligt inflytande på egendomarnas skötsel.

Även om överlåtelser av dylik beskaffenhet här och var förekomma, synas

de knappast kunna påverka jordpriserna i allmänhet. För att i detta fall

utgöra lämpliga objekt för förvärv erfordras vanligen, att fastigheterna hava

ett naturskönt läge, äga andra fördelar ur trevnadssynpunkt eller eljest äro

särskilt lämpade för ändamålet. Dessa fastigheters värde röner då inflytande

av sistberörda förhållanden. Men med hänsyn till de speciella förutsättningarna

torde cn sådan uppvärdering näppeligen vara av större betydelse

för marknaden för jordbruksfastigheter överhuvud taget.

I motionen framhålles, bland annat, att det i vissa trakter förekommer att

jordbruk med skogsmark, som förvärvats av icke jordbrukare, styckas på

för jordbruksdriften ödesdigert sätt. Jordbruket med en mindre areal

skogsmark frånskiljes oell försäljes. Härigenom kan jordbruket bliva så

ekonomiskt svagt, alt dess drivande omöjliggöres. Centralrådet vill i anledning

härav allenast erinra, att bestämmelserna i lagen den 18 juni 1926 örn

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

delning av jord å landet, nied däri under de senaste åren vidtagna ändringar,

redan nu torde lämna vissa garantier för att en för jordbruksdriften olämplig

jorddelning icke kommer till stånd.

Vidkommande slutligen korttidsspekulationen med jordbruksfastigheter för

exploaterande av därå befintlig skog, får centralrådet rikta uppmärksamheten

på den efter beslut av 1938 års riksdag vidtagna ändringen av skogsvårdslagens

5 § till stävjande av osund spekulation med skogsfastigheter. Centralrådet

anser, att den begränsning i rätten att avverka skog å nyförvärvad fastighet,

som i nämnda lagrum föreskrives med avseende å särskild kategori

av köpare, i huvudsak torde vara för ändamålet tillfyllest. Visserligen kan

det tänkas, såsom centralrådet för övrigt framhållit i samband med förarbetena

till sagda bestämmelse, att denna exempelvis genom försäljning av avverkningsrätt

före fastighetsköpets avslutande kan kringgås. Tillräckliga

erfarenheter härom hava dock ännu ej kunnat inhämtas. Centralrådet finner

därför önskvärt, att gällande lagstiftning ytterligare prövas, innan åtgärder

för dess skärpning bliva föremål för övervägande. Om sådana framdeles

skulle befinnas erforderliga, synas de lämpligen såsom hittills böra reglera

fastigheternas skötsel. I överensstämmelse härmed böra de alltså utgöra

komplettering till gällande skogsvårdslagstiftning.

Av det anförda framgår, att centralrådet för närvarande ej kan finna den

av motionärerna föreslagna utredningen vara av behovet påkallad. Centralrådet

får därför avstyrka bifall till motionen ifråga.

Beträffande övriga utlåtanden och yttranden i ärendet torde meddelas följande

sammanfatlningar.

Skogsvårdsstyrelserna: Av rikets tjugufem skogsvårdsstyrelser lia aderton,

nämligen de i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Norra

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands

och Västerbottens län, icke ansett att åtgärder i motionens syfte för

närvarande äro erforderliga. Skogsvårdsstyrelserna ha allmänt uttalat den

uppfattningen, att nämnvärda nackdelar av nu rådande förhållanden på området

ej kunnat iakttagas. Motiv för en skärpt lagstiftning i de i motionen

angivna riktningarna anses därför ej föreligga. Hittills vidtagna lagstiftningsingripanden

torde ännu vara ur allmän synpunkt nöjaktiga. En längre gående

laglig reglering av handeln med jordbruksfastigheter kan, framhålles det,

medföra påtagliga olägenheter för landsbygdsbefolkningen. Tvä skogsvårdsstyrelser

— skogsvårdsstyrelserna i Västmanlands och Gävleborgs län

—- vilja ej motsätta sig den utredning, som av motionärerna föreslagits.

Fem skogsvårdsstyrelser — de i Stockholms, Kronobergs, Södra Kalmar,

Jämtlands och Norrbottens län — ha i huvudsak anslutit sig till motionen

och tillstyrka sålunda den föreslagna undersökningens verkställande. I dessa

fall har ansetts påkallat att närmare klarlägga vilka menliga verkningar för

den jordbrukande befolkningens intressen, som fastighetsförvärv av icke jordbrukare

kunna medföra, samt huruvida och i vilka avseenden åtgärder häremot

böra vidtagas.

Länsstyrelserna: Tjugu av de tjugufyra länsstyrelserna ha avstyrkt den i

motionen begärda utredningen, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Malmöhus, Hal
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

13

lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. De återstående fyra länsstyrelserna i Östergötlands,

Kalmar, Blekinge och Kristianstads län ha icke velat motsätta sig

utredning i ämnet.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott: Bland de tjugusex förvalt
ningsutskott,

som yttrat sig i ärendet, har den begärda utredningen avstyrkts

av följande femton utskott, nämligen de i Uppsala, Östergötlands — ej enhälligt

— Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

(bägge utskotten), Skaraborgs, Värmlands, Örebro — ej enhälligt — Västmanlands,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Ett förvaltningsutskott,

det i Södermanlands län, har intagit en tvekande ståndpunkt.

Fem utskott ha ansett sig icke böra motsätta sig utredning av frågan; dessa

äro de i Stockholms, Kronobergs — ej enhälligt — Blekinge, Kristianstads

och Jämtlands län. Utredningsyrkandet har tillstyrkts av de fem utskotten

i Kalmar (bägge utskotten), Hallands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnder: Hos de tjugusex egnahems
nämnderna

har motionärernas utredningskrav avstyrkts av följande femton

nämnder, nämligen i Uppsala, Jönköpings, norra Kalmar, Gotlands, Malmöhus

— ej enhälligt — Göteborgs och Bohus, Älvsborgs (bägge nämnderna),

Skaraborgs, örebro — ej enhälligt — Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Två egnahemsnämnder — de i

Stockholms och Södermanlands län — ha icke angivit någon bestämd ståndpunkt.

Från fyra nämnder har förklarats, att anledning saknas att motsätta

sig frågans utredning; dessa äro de i Östergötlands, Kronobergs — ej enhälligt

— Blekinge och Jämtlands län. Utredning har tillstyrkts av de fem

nämnderna i södra Kalmar, Kristianstads, Hallands, Värmlands och Kopparbergs

län.

Jordbrukskommissionerna: Tjugusex kommissioner lia yttrat sig i ärendet.

Av dessa ha elva avstyrkt motionärernas hemställan örn utredning, nämligen

de i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, norra Kalmar, Göteborgs och

Bohus, norra Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands

och Västerbottens län. En jordbrukskommission, den i Gotlands

län, har icke uttalat någon bestämd mening. Anledning att motsätta sig utredning

har saknats hos de sju kommissionerna i Jönköpings, Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads, södra Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län. Tillstyrkan

av utredningsyrkandet föreligger i yttrandena från följande sju kommissioner,

nämligen de i Stockholms, södra Kalmar, Malmöhus, Hallands,

Värmlands, Örebro och Norrbottens län.

Till stöd för sina ställningstaganden i ärendet lia länsstyrelserna samt de

av dem hörda förvaltningsutskotten, egnahemsnämnderna och jordbrukskommissionerna

anfört bland andra följande synpunkter.

De myndigheter, som mer eller mindre bestämt avstyrkt motionärernas

hemställan örn utredning, lia i många fall hänvisat lill vissa gällande lagar,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

vilka i flera hänseenden förklaras främja motionärernas syfte. Spekulationer

i styckning av lantegendomar anses sålunda motverkas av 1937 års

ändringar i jorddelningslagen med syfte att trygga tillkomsten av ändamålsenliga

jordbruksfastigheter genom kravet, att jordbruk skola vara bärkraftiga

och fördenskull i vissa fall tilldelas stödskog. Vad särskilt skogsspekulationer

beträffar erinras om den år 1938 vidtagna ändringen av skogsvårdslagen,

varigenom möjligheten att avverka skog å nyförvärvad fastighet begränsats.

Skärpningen år 1937 av lagstiftningen om förbud i vissa fall för

bolag och föreningar att förvärva fast egendom anses förhindra vissa ur

social synpunkt icke önskvärda fastighetsöverlåtelser och därigenom bevara

jordbruken i lantbefolkningens ägo. Vanhävdslagen och jämväl lantarbetstidslagen

tillmätas återhållande verkan mot spekulationsaffärer i rena jordbruksfastigheter.

Det av 1936 års arrendeutredning framlagda förslaget till

ändringar i arrendelagstiftningen anses verka i samma riktning. Från något

håll har erinrats, att 1936 års egnahemsutredning behandlat frågan om

kontroll av enskild jordstyckningsverksamhet. Vidare har genmälts, att stora

svårigheter torde möta för åvägabringande av en speciell lagstiftning, varigenom

sker inskränkning i rätten att förvärva och försälja jordbruks- och

skogsfastigheter på sätt motionärerna synas ha tänkt sig. En sådan lagstiftning

befaras medföra att jordvärdet sänkes och motverka möjligheten att

ordna jordbrukets kreditförhållanden genom svårighet att utfå högsta möjliga

salupris vid försäljning. Ett flertal myndigheter ha förklarat, att

missförhållanden av den i motionen angivna beskaffenheten icke förmärkts.

Tvärtom påpekas det, att, då jordbruksfastigheter utan spekulationssyfte

inköpts av icke-jordbrukare, dessa ägare tillsett, att jordbruken blivit väl

skötta eller utarrenderade på ofta fördelaktiga villkor. Vanligen lia de —

utan att kunna påräkna räntabel avkastning — nedlagt stora kostnader på

att iordningställa de förvärvade fastigheterna genom byggnadsarbeten, dikning

m. m. De ha ock tillfört vederbörande kommun ökat skatteunderlag.

Slutligen har det icke ansetts lyckligt att medverka till en lagstiftning, som

förmodligen snarare skulle skärpa än utjämna motsättningarna mellan lantoch

stadsbefolkningen.

En av de myndigheter, som icke velat motsätta sig den begärda utredningen,

har anfört, att det visserligen måste bliva synnerligen svårt att till

gagn för den jordbruksidkande befolkningen genomföra motionärernas förslag.

Med hänsyn till frågans stora betydelse för landets jordbruksnäring

och för uppehållandet av självständiga och bärkraftiga jordbruk har emellertid

hinder icke ansetts böra resas mot att en allsidig och grundlig utredning

i saken verkställes. Från ett par håll har föreslagits, att utredningsuppdraget

anförtros åt 1938 års jordbruksutredning.

Liknande synpunkter ha andragits av de myndigheter, som tillstyrkt

motionärernas utredningsyrkande. Den i motionen upptagna frågan anses

sålunda av ett förvaltningsutskott så nära sammanhänga med övriga ekonomiska

angelägenheter på jordbrukets område att den lämpligen bör under
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

15

sökas och behandlas i samband med klarläggandet av de riktlinjer, som i

fortsättningen skola vara vägledande för statsmakternas stödjande av jordbruket

och som därigenom komma att bliva bestämmande för jordbrukets

utveckling. Utredningen bör därför lämpligen ankomma på 1938 års jordbruksutredning.

Då vissa fastighetsjobbare och fastighetsmäklare bidraga

till att skapa osunda jordvärden och förluster både för den verkliga jordbrukarbefolkningen

och för det allmänna, är det enligt en egnahemsnämnd i

hög grad angeläget, att statsmakternas uppmärksamhet riktas på nämnda

missförhållanden samt att fortast möjligt vidtagas åtgärder, som äro möjliga

för att stävja och förebygga dylika företeelser. Ehuru det möter stora svårigheter

att få till stånd en fullt effektiv lagstiftning till förhindrande av spekulationsförvärv

av i privat ägo befintlig jord och skog, synes dock, enligt

vad en jordbrukskommission anför, så starka skäl tala för införandet av lagbestämmelser,

som i möjligaste mån förhindra att jord och skog förvärvas

i rent spekulativt syfte, att utredning om åtgärder i sådan riktning äro av

behovet påkallade. Ett par myndigheter ha, samtidigt som de tillstyrkt den

begärda utredningen, förklarat att detta skett utan att på något sätt tagits

ställning till vad i motionen anförts såsom motivering för utredningskravet.

Utskottet vill erinra om att vid 1938 års riksdag, i samband med förslag

om viss ändring i skogsvårdslagen, behandlades tvenne likalydande motioner

(I: 112 och II: 115) med i huvudsak samma innehåll som den nu föreliggande

motionen med hemställan om »utredning för att förhindra spekulation

i jord och skog samt främjande av jordens bevarande i den jordbrukande

befolkningens händer». I sitt utlåtande över fjolårets motioner anförde utskottet

bland annat att, även örn motionernas syftemål kunde förtjäna visst

beaktande, utskottet emellertid förutsatte, att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet

riktad på de däri påtalade förhållandena; och ansåge sig utskottet

därför icke böra tillstyrka den begärda utredningen om lagstiftning

i förevarande avseende. Utskottets hemställan, att motionerna ifråga måtte

anses besvarade med vad utskottet anfört, vann riksdagens bifall. När nu

samma spörsmål ånyo dragits under riksdagens prövning, synas utskottet

inga sådana ytterligare omständigheter eller skäl lia anförts till stöd för framställningen

om utredning i ämnet att utskottet finner anledning frångå sin

tidigare intagna ståndpunkt. Utskottets och riksdagens omförmälda ställningstagande

har tvärtom vunnit anslutning hos det stora flertalet av de

myndigheter, som yttrat sig över årets motion. Från flera håll har bland annat

erinrats om vissa de senaste åren vidtagna skärpningar i jorddelningslagen

och skogsvårdslagen, varigenom rena spekulationsköp av jordbruks- och

skogsfastiglieter anses starkt motverkade. År 1937 ändrades sålunda jorddelningslagen

med syfte att trygga tillkomsten av ändamålsenliga jordbruksfastigheter

genom kravet, alt nya jordbruk skulle vara i alla avseenden bärkraftiga

och fördenskull i vissa fall tilldelas stödskog. Genom omförmälda 1938

års ändring av skogsvårdslagen har nytillträdande fastighetsägares rätt att

avverka skog begränsats under 5 år från det lagfart sökts å fånget. Enligt

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 62.

vad föredragande departementschefen anförde vid framläggandet av förslaget

till sistberörda lagstiftning ansågs en avverkningsbegränsning med sådan varaktighet

vara tillräcklig för att avhålla från fastighetsköp i spekulationssyfte.

Utskottet för sin del ifrågasatte, om icke den föreslagna tidrymden av 5 år

borde utsträckas, men ansåg utskottet att med en jämkning av lagen härutinnan

kunde anstå, tills erfarenhet vunnits av lagens tillämpning. Departementschefen

uttalade vidare såsom självfallet att, om ett ingripande mot utnyttjandet

av avverkningsrätter för skogsspekulation framdeles komme att

visa sig behövligt, lagstiftningen borde kompletteras med bestämmelser i dylikt

hänseende.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att motionen II: 167 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 59.

Reservationer

av herrar Alfred Andersson, Ericsson i Sörsjön och Pettersson i Dahl, vilka

yrkat bifall till motionen II: 167.

397760. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.