Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omläggning av krono parkerna till låns allmänning ar under länsstyrelsernas administration m. m.

1939-05-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:64, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omläggning av krono parkerna till låns allmänning ar under länsstyrelsernas administration m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

7

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omläggning

av krono parkerna till låns allmänning ar under länsstyrelsernas

administration m. m.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 103 av herr Svensson, Nils, och II: 174 av herr Lövgren,

har hemställts,

dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om en utredning

rörande möjligheterna att förstärka länens folkförsörjning genom en

omläggning av kronoparken^ till länsallmänningar, som direkt eller indirekt

ställas under länsstyrelsernas administration;

dels ock att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om en

skyndsam utredning rörande möjligheterna att förbehålla avkastningen från

Norrbottens läns skogar åt detta läns egen industri.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden i ärendet från

dels domänstyrelsen och dels länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens

län, de senare efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelser.

Motionernas innehåll: Motionärerna ifrågasätta utredning rörande möj
ligheterna

att förstärka länens folkförsörjning genom en ondäggning av kronoparkerna

till länsallmänningar, som direkt eller indirekt skulle ställas

under länsstyrelsernas administration; och ha motionärerna därvid tänkt

sig, att staten skulle utan vederlag överlåta kronoparken^ på respektive län,

som sålunda skulle få tillgodogöra sig avkastningen av desamma. Härigenom

skulle enligt motionärerna de sociala synpunkterna få göra sig gällande

framför de affärsmässiga vid skogarnas förvaltning och lättnad beredas länsstyrelserna

och deras underordnade organ i deras strävanden att förbättra

folkförsörjningen och bekämpa arbetslösheten; särskilt skulle möjlighet erhållas

att under tider av depression bereda arbetstillfällen i rikligare mängd

än som hittills varit fallet. Fonder skulle i sådant syfte uppläggas, med vars

hjälp det bleve möjligt att utöka skogsvårdsarbetena under dåliga tider och

att i övrigt stödja önskvärd utveckling av näringslivet. Motionärerna hålla

även före, att åtskilligt skulle stå att vinna vid övergång till en lättare förvaltningsapparat

än den nuvarande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

'' ordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

1936 års skog sutredning. I direktiven av den 23 juli 1936 för denna utredning

har föredragande departementschefen anfört bland annat följande:

Vid denna utredning bör på sätt jag nyss antytt beaktas den centrala ställning,

som skogsbruket och den därpå grundade förädlingsindustrien intager i

vårt lands näringsliv. Betydelsen för vårt jordbruk av ett lönande skogsbruk

bör sålunda utredas. Även i övrigt bör det samband, sorn råder mellan

dessa båda näringsgrenar, bliva föremål för undersökning. 1 den män skogsbrukets

och den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse för vårt

lands ekonomiska ställning klarlägges, torde det även bliva möjligt att bedöma,

huruvida och på vad sätt statsmakterna kunna mildra verkningarna

inom vårt land av en i framtiden inträffande konjunktur!örsämring å den

internationella marknaden för skogsprodukter. Enligt mia mening är det

av synnerlig vikt, icke minst med hänsyn till ifrågavarande näringsgrenars

stora betydelse för beredande av arbetstillfällen, att statsmakterna, i den mån

så är möjligt, vidtaga åtgärder i dylikt syfte. Om dessa i god tid förberedas,

torde vid inträffad kris erforderliga statliga åtgärder för ifrågavarande näringsgrenars

stödjande måhända kunna göras mindre omfattande och på så

sätt svårare rubbningar i det normala affärslivet undvikas.

Den utredning, vars igångsättande nu jag sålunda förordar, bör omfatta

med skogsbrukets och den därpå grundade förädlingsindustriens ekonomiska

läge sammanhängande spörsmål.

I anslutning till vad jag tidigare anfört synes genom utredningen böra i

första hand belysas skogsbrukets samt den därpå grundade förädlingsindustriens

betydelse ur försörjningssynpunkt. Uppgifter böra sålunda, i den mån

så är möjligt, lämnas örn antalet inom sagda näringsrenar verksamma personer

och deras utkomstmöjligheter med mera.

Frågan, huruvida staten kan medverka till ett stegrat ekonomiskt utbyte

genom förbättrad skogsvård och ökad skogsavkastning, bör ävenledes ägnas

uppmärksamhet. Visserligen hava statsmakterna i detta hänseende vidtagit

flera åtgärder, men det synes icke uteslutet, att åtminstone i vissa trakter ännu

åtskilligt kan göras. Även bör spörsmålet örn den statliga administrationen

på skogsbrukets område göras till föremål för närmare utredning.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande:

Styrelsen får till en början framhålla, att kronoparkernas fördelnnig å de

olika länen är mycket ojämn. Så finnas (enligt styrelsens statistik för år

1937) inom Norrbottens län kronoparker med en areal av 7,525 hektar inägor

och 2,007,081 hektar skogsmark, vilka åsatts ett taxeringsvärde av 46,345,000

kronor. Motsvarande siffror äro bl. a. för Västerbottens län 7,098 hektar,

1,004,103 hektar och 45,453,400 kronor, för Västernorrlands län 1,314 hektar,

134,213 hektar och 8,548,600 kronor, för Västmanlands län 4,148 hektar,

44,925 hektar och 7,899,200 kronor, för Göteborgs och Bohus län 702 hektar,

8,890 hektar och 1,837,100 kronor och för Kronobergs län 1,078 hektar,

25,949 hektar och 5,297,100 konor. Storleken och värdet av de kronoparker,

som komme att överlåtas till respektive län, skulle således bli mycket skiftande,

och överlåtelsen skulle icke te sig rättvis de olika länen emellan. Det

synes därför styrelsen ur allmän synpunkt mest ändamålsenligt, att den behållna

avkomsten av kronoparken^, såsom hittills, ingår till statsverket, och

att statsmakterna besluta örn de tillskott av statsmedel, som för folkförsörjningens

och hälsovårdens främjande samt för arbetslöshetens bekämpande

böra tilldelas skilda län. Det bör i detta sammanhang observeras, att de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

9

kostnader, som hänföra sig till virkesavkastningens tillgodogörande från kronoparkerna

och dessas skötsel och vård, vilka kostnader till all väsentlig del

i form av arbetslöner och skatter stanna inom länen, ofta uppgå till ett flera

gånger större belopp än det, som inlevereras till statsverket såsom behållning.

Styrelsen vill nedan något närmare belysa dessa förhållanden beträffande

Norrbottens län.

De arbetstillfällen, som kronoparkerna erbjuda, hänföra sig till avverkning

och transport av virkesavkastningen samt till väg-, diknings- och övriga

skogsvårdsarbeten. Kronoparkerna, sedda som en för landet gemensam enhet,

skötas enligt grunderna för uthålligt skogsbruk, och bär styrelsen —

icke minst i syfte att bereda jämn tillgång på arbete — låtit sig angeläget

vara, att detta uttag sker med ungefär lika belopp årligen. Skulle avverkningen

ett eller flera år höjas, måste den, om uthålligheten ej skall äventyras,

i motsvarande grad sänkas under kommande år. Härav följer, att arbeten,

avseende avverkning och virkestransport, ej lämpligen kunna ökas

under depressionstider, enär minskning i så fall måste vidtagas, då bättre tider

inträtt -— ett uppenbarligen orimligt förhållande, sett ur synpunkten av

den för allmän depression så känsliga trävaruindustriens bestånd. Däremot

kunna övriga ovan uppräknade arbeten i ej oväsentlig grad forceras under

depressionstider och därigenom bidraga till motverkande av arbetslöshet. För

sådana fall har styrelsen till sitt förfogande en förnyelsefond, bildad genom

årlig avsättning enligt av statsmakterna fastställda grunder av viss del ay

skogsavkastningen. Fonden har sedan 1932 uppgått till något över 11 milj.

kronor, vilket innebär, att under denna tid användningen av fonden ungefär

motsvarat avsättningen till densamma; vad Norr- och Västerbottens län

beträffar har under åren 1931—37 av fondens medel använts 9,090,953 kronor,

medan under samma tid avsättningen till densamma från skogar inom

länen utgjort 8,576,718 kronor. Genom inventering av arbetsobjekten och

upprättande av planer för större arbeten har styrelsen sedan en följd av år

förberett en dylik forcering. Vid en utökning av arbetena under depressionstider

lärer samverkan komma att ske med arbetslöshetsorganen.

Länsstyrelserna torde för närvarande icke vara så organiserade att de kunna

övertaga den inom flertalet län omfattande förvaltningsapparat, som kräves

för ett ekonomiskt tillgodogörande av kronoskogarnas avkastning och en

behörig skötsel av desamma. Domänverkets nuvarande organisation är så

sent som 1934 prövad av statsmakterna. Därvid framkom intet, som tyder

på att en lättare förvaltningsapparat än den av styrelsen då föreslagna och

av statsmakterna beslutade ansetts möjlig. Snarare giva uttalanden såväl ay

departementschefen i propositionen som av talare vid frågans behandling i

riksdagen vid handen, att förenklingen var driven till gränsen för vad som

kunde vara tillrådligt.

Motionärerna torde, vid motionens avfattande, närmast haft förhållandena

inom Norrbottens län för ögonen. De hava frapperats av den ringa behållningen,

som uppkommit på verksamheten å statens skogar inom länet.

Då inkomsterna av statens skogsbruk inom länet väl torde vala de högsta,

som under förhandenvarande förhållanden stått att utvinna, innebär ju den

ringa behållningen, att utgifterna varit proportionsvis höga. I själva verket

äro också de belopp, som i form av arbetslöner, skatter samt administrationskostnader

för den lokala personalen av domänverket utbetalats inom länet,

högst betydande i jämförelse med den redovisade behållningen, och uppgå

för åren i93(> och i<)37 lill omkring 7.1 och 8.8 milj. kronor respektive mot

behållningar av 2.0 och 3.3 milj. kronor för respektive år. Under år 1938 har

av domänverket i arbetslöner å skogarna inom hillet utbetalats 9.4 milj. kronor,

vartill komma skatter samt administrationskostnader för den lokala per
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksiitskottets utlåtande Nr 64.

sonalen nied tillhopa omkring l.S milj. kronor. Till de inkomster, vilka genom

statens skogsbruk sålunda tillförts länet, kunna även läggas arbetslöner

för avverkning m. m. av virke, som sålts å rot från kronoskogarna. Dessa

löner kunna beräknas till 3 å 4 milj. kronor för vart och ett av åren.

Styrelsen finner av det ovan anförda framgå, att den av motionärerna ifrågasatta

utredningen angående omläggning av kronoparken^ icke är av behovet

påkallad.

I vad män den å sid. 6 i motionen intagna tabellen över det i Norrbottens

flottleder nedflottade virket är fullständig och riktig har styrelsen icke kunnat

granska, men intet motsäger, att den i huvuddrag ger ett riktigt uttryck

för utvecklingen under åren 1924—1938. Av tabellen kan utläsas, att de

utflottade stockarna i medeltal innehållit 4.3 kubikfot, de som förädlats i

hemorten 4.8 kubikfot och de som förädlats söderut 4.0 kubikfot. För femårsperioden

1934—38 bliva motsvarande medeltal 4.1, 5.0 och 3.5 kubikfot.

Härav lärer framgå, att under senare år för förädling söderut nedflottat virke

i högre grad än tidigare utgjorts av småvirke till cellulosaindustrien. Detta

sammanhänger därmed, att det sågtimmer, som från domänfondens skogar

tillföres norrbottensälvarna (Torne—Byske älvar), numera praktiskt tagel

i sin helhet förädlas inom länet, dels — och i huvudsak — vid statens av

domänverket drivna fyra norrbottenssågverk, dels av enskilda företagare; av

det sågtimmer, som ingått i 1937 och 1938 års försäljningar från domänfondsskogarna

vid nämnda älvar, ha endast respektive 483,020 och 474,338

kubikfot — insprängt i sullitvedsposter — sålts till företagare utom Norrbotten.

Några särskilda åtgärder för att bevara sågtimret från dessa skogar

för förädling inom länet äro ej behövliga, så mycket mindre som de statliga

sågverkens kapacitet ej är på långt när utnyttjad. Frågan om att genom

exportförbud för sågtimmer från övriga allmänna skogar och enskildas sko

gar inom länet förbehålla detsamma för sågverksindustrien inom länet är

av synnerligen komplicerad art; för egen del håller styrelsen före, att den

inom länet verksamma sågverksindustrien genom sitt läge närmare råvarans

produktionsort har förutsättningar för att även utan skyddsåtgärder

kunna hävda sig i konkurrensen örn den för driftens uppehållande erforderliga

och tillgängliga råvaran.

Vad beträffar övrigt gagnvirke är ställningen för närvarande den, att inom

länet befintlig industri ej kan förädla allt dylikt virke, som avverkas; sulfitindustri

t. ex. saknas inom länet. Det synes ur allmän synpunkt ej vara

välbetänkt att — för den inomlänska förädlingens skull — tillskapa ny

industri inom länet, om följden därav skulle bliva, att redan befintliga anläggningar

utom detsamma, baserade på råvaruinköp från länet, i större utsträckning

ställdes utan råvara. Motionärerna synas också, trots sitt yrkande

på exportförbud för all råvara, lia beaktat denna synpunkt, ty de erkänna

(sid. 8) att »försiktighet är utan tvivel av nöden, såvida det icke gäller

nya produktionsformer, som basera sig på användning av mindervärdigt

virke, vilket hittills icke kunnat vinna avsättning». Styrelsen instämmer

i detta uttalande. Styrelsen har i underdånigt utlåtande den 4 april 1938,

varav avskrift bifogas (Bilaga A) och vartill styrelsen får hänvisa, angående

av Norrbottens läns landsting gjord framställning rörande utbyggnad av

länets cellulosaindustri förordat, att de ekonomiska förutsättningarna för en

dylik utbyggnad genom särskild utredning grundligt belyses. Därest denna

utredning kommer till stånd, vilket ännu torde bero av Kungl. Maj:ts prövning,

synes den av motionärerna ifrågasatta utredningen rörande möjligheterna

att förbehålla avkastningen från Norrbottens läns skogar åt detta läns

egen industri ej vara av behovet påkallad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

11

Styrelsen anser sig även böra vidröra frågan om den överavverkning inom

Norrbottens län, som motionärerna ansett konstaterad. Enligt den, vad sagda

län beträffar, år 1926 verkställda riksskogstaxeringen utgjorde länets förråd

inkl. bark av barrskog 195 milj. kubikmeter och av övriga trädslag 44.6

milj. kubikmeter eller tillhopa 239.5 milj. kubikmeter, därav 202 milj. kubikmeter

över 10 cm. Totala tillväxten beräknades till 5.64 milj. kubikmeter

årligen, motsvarande 1.3 kubikmeter per hektar produktiv mark, varav 78 °/u

eller 4.4 milj. kubikmeter, utgörande något mer än 1.0 kubikmeter per

hektar, belöpte på barrskog. Att till grund för en jämförelse härmed lägga

förutnämnda tabell å sid. 6 i motionen anser styrelsen knappast rättvisande;

i varje fall torde det icke vara befogat att av densamma draga de

slutsatser, angående en snart förestående råvarubrist, som motionärerna

gjort, då den av dem angivna årsavverkningen av 90 milj. kubikfot — som

dock endast nåtts under de typiska högkonjunkturåren 1937 och 1938 —

icke torde motsvara större virkesbelopp å rot än 3.5 å 4 milj. kubikmeter.

Av tabellen kan emellertid utläsas, att flottgodsmängden i medeltal per år

under 10-årsperioden 1924—33 utgjorde 56.5 milj. kubikfot och under 5- årsperioden 1934—38 74.3 milj. kubikfot och att således en ökning av 30 %

ägt rum från den förra till den senare perioden. Vad domänfondens skogar

beträffar har avverkningen i medeltal per år utgjort under tiden 1924—33

1,414,537 kubikmeter, motsvarande 0.74 fm3 per hektar skogsmark, och under

tiden 1934—38 1,565,200 kubikmeter eller 0.79 kubikmeter per hektar.

I genomsnitt för hela tiden har årsavverkningen uppgått till 1,464,758 kubikmeter

eller 0.76 kubikmeter per hektar. Enligt styrelsens uppfattning har

detta uttag icke inneburit någon nämnvärd överavverkning, ehuru sannolikt

en nedgång i sågtimmerproduktionen är att förvänta under en övergångsperiod.

Dessa frågor torde bli klarlagda, sedan den nu pågående omtaxeringen

av statsskogarna inom länet avslutats med år 1940.

Såsom ovan beräknats, synes en ökning i den årliga flottgodsmängden

under perioden 1934—38 av omkring 17.8 milj. kubikfot föreligga jämfört

med närmast föregående 10-årsperiod. Av denna ökning torde omkring 3.5

milj. kubikfot härröra från domänfondsskogarna. Återstoden beror alltså

av ökade avverkningar å övriga skogar, i huvudsak enskildas. Denna ökning

lärer sammanhänga med den från och med år 1934 gällande nya lappmarkslagen,

som medfört en snabbare realisation av urskogsförrådet å lappmarkshemmanen.

I vilken utsträckning överavverkning härigenom ägt eller

äger rum kan styrelsen icke avgöra. Det synes styrelsen emellertid kunna

starkt ifrågasättas, huruvida förhindrande av utförsel från länet av råvara

är lämpligaste åtgärden för att neutralisera de i vissa avseenden ogynnsamma

verkningarna av denna lag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört följande:

Av den lill domänstyrelsens förvaltning hörande skogsmarksarealen, nära

4,100,000 hektar, ligger 3,000,000 har eller omkring 3/4-delar av statens skogsmarksareal

inom Västerbottens och Norrbottens län. Inom Norrbottens län

äger staten 2 miljoner hektar skogsmark, i Västerbottens 1 miljon hektar och

i övriga tre norrlandslän tillsammans blott omkring ‘Å-del av sistnämnda

areal. På samtliga övriga lilli faller statlig skogsmark till en areal, som utgör

blott 3/,-delar av statens skogsmarksareal i Västerbottens län.

Sammanlagda taxeringsvärdet å statens skogsmarksareal i Västerbottens

län utgjorde år 1937 omkring 45.5 miljoner kronor eller nära 20 procent av

taxeringsvärdet å all statens skogsmark. Det taxerade värdet å all skog i

Västerbotten utgjorde något ("ivel- 100 miljoner. Taxeringsvärdet å statens

skogsmark uppgår alltså till 45 procent av totalvärdet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jorclbruksutskottets utlåtande Nr 64.

Till dessa sifferuppgifter böra fogas ännu ett par. Av hela det taxerade

skogsvärdet i de båda nordligaste länen, 164 miljoner kronor, belöper sig 92

miljoner kronor på statens skogar. 1 samtliga övriga 22 län är skogsvärdet

1,196 miljoner kronor, varav 144 miljoner faller på staten. I de båda nordligaste

länen befinner sig 60 procent av totala skogsvärdet i statens hand, medan

i övriga län staten förfogar över 12 procent.

I Västerbottens län omfatta de allmänna skogarna 43 procent av hela skogsmarksarealen,

skogsbolagens 19 procent och de enskildas 38 procent.

Härav framgår, att statens skogsmarksinnehav för de båda nordligaste länen

är av en betydelse, som i övriga delar av landet svårligen lärer kunna

fattas.

Folkmängden i Västerbottens län har sedan några decennier ökats med

2,000 årligen. Invånareantalet uppgick vid senaste sekelskiftet till 144,000

men är nu 218,000. Av ännu större intresse är emellertid utvecklingen på

länets landsbygd. Dess folkmängd har under de senaste 38 åren ökats med

ej mindre än 57,000, medan under samma tid folkmängden på landsbygden

minskats — i vissa fall avsevärt — i ej mindre än 14 län.

Det är naturligt att i ett län, som har en så stark folkökning, försörjningsfrågan

måste vara av allra största betydelse framför allt under mindre goda

tider men även när arbetsbristen är jämförelsevis ringa. Särskilt i tider av

arbetslöshet borde sysselsättning kunnat beredas i rätt stor utsträckning

främst på statens skogsmarker, men tyvärr lia sådana arbeten blott sparsamt

förekommit.

För 25 år sedan anhöll riksdagen i anledning av väckta motioner att

Kungl. Majit måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande statens

för kolonisationsändamål lämpliga marktillgångar m. m. Två år senare eller

den 30 juni 1916 uppdrog Kungl. Majit åt en kommitté att verkställa utredning

och avgiva förslag till främjande av kolonisationen å kronans mark i

Norrland och Dalarna med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen i de

båda nordligaste länen ävensom angående därmed sammanhängande spörsmål,

däribland frågan om tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska

statsskogarna samt örn därav påkallade åtgärder för ökad bosättning å dessa

skogar.

Denna kommitté, kolonisationskommittén, som den 31 maj 1922 avgav förslag

bland annat till kolonisation av kronoparken^ i Norrland och Dalarna

och till utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerna,

fann att det erfordrades omkring 13,000 till Norrland nyinflyttade

hushåll för att behovet av arbetskraft å kronoparkema skulle kunna tillgodoses.

Domänstyrelsen hade tidigare tillstyrkt en »försökskolonisation», enär

den fortgående utvecklingen av det norrländska skogsbruket frambringat ett

alltjämt ökat behov av arbetskraft, vilket icke syntes kunna fyllas av den

norrländska befolkningen. Domänstyrelsen, som fann lämpliga åtgärder för

tillgodoseendet av detta behov synnerligen påkallade, vitsordade att en övergång

till ett mera intensivt skogsbruk inom jämförelsevis stora delar av

Norrland visat sig allt mera möjligt. Det måste därför, framhöll domänstyrelsen,

ligga i statsmakternas intresse att vidtaga åtgärder, varigenom det

större behovet av arbetskraft för samma skogars skötsel må kunna tillgodoses.

Det ansågs så angeläget att arbetskraften i största möjliga utsträckning kunde

tagas i anspråk för skogsvårdsbefrämjande uppgifter, att domänstyrelsen

avstyrkte upplåtande av kolonat av den föreslagna större typen för att förebygga

att kolonisterna bleve alltför mycket bundna vid jordbruket. Domänverket

hade behov av kolonisternas arbetskraft även sommartid.

Försökskolonisationen leddes av en kommitté i huvudstaden, vilken anordning

av riksdagens revisorer betecknades såsom mindre lämplig. Otvi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

13

velaktigt begingos vissa missgrepp, men dessa voro dock ej av den beskaffenhet

att den mot kolonisationen bedrivna »kritiken» kunde anses i någon större

grad berättigad. Kolonisationsverksamheten avvecklades dock, och för

närvarande finnes på kronoparkcrna i de sex nordligaste länen 472 kolonat.

Onekligen har det tilldragit sig uppmärksamhet att det förslag till utsträckt

tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkcrna,

som kommittén föreslog och som givetvis grundades på det stora intresse för

denna angelägenhet, varåt domänstyrelsen givit otvetydiga uttryck,^ ännu ej

påbörjats. Länsstyrelsen känner icke till, om nya rön på området ådagalagt

att det skogsbruk, som redan för tjugu år sedan ansågs vara lämpligt och av

behovet påkallat, sedermera skulle lia befunnits olämpligt. Att en förbättrad

skogsvård visat sig lämplig och påkallad i fråga örn enskildas skogar

synes framgå av de åtgärder, som statsmakterna funnit sig böra vidtaga på

detta område.

Arbetstillfällena i statens skogar äro alltjämt av begränsad omfattning och

lämna mera sällan en någorlunda jämn sysselsättning åt de omkring 1,000

kronotorpare och inemot 200 kolonister, som finnas i länet. Detta beklagliga

förhållande har fört med sig, att även om de kunna håll sig en skälig, i

vissa fall god dagsinkomst vid avverkningen, blir dock årsinkomsten ofta så

låg att det är ofattbart, huru de kunna livnära sig och sina familjer. Att dessa

förhållanden icke undgått att sätta beklämmande spår, har länsstyrelsen

vid fyrfaldiga tillfällen och på olika sätt iakttagit.

En medverkande orsak härtill utgör även bostadsfrågan. Länsstyrelsen

har upprepade gånger fäst uppmärksamheten på, att särskilt i fråga om kronotorpen

bostadsförhållandena äro de sämsta tänkbara. Möjligen kan detta

äga samband med vad motionärerna anfört rörande »riksdagens direktiv»,

vilka direktiv skulle förhindra domänverket att vidtaga sociala åtgärder. Det

är dock ofattbart att många av dem, som vanligen på grund av sin medellöshet

träffat avtal med Kungl. Majit och kronan att få bruka och bebo en liten

bit kronomark, skola vara hänvisade att med sina ofta stora barnskaror

vistas i bostäder som äro så usla, att hälsovårdsnämnderna i vissa fall ansett

bostäderna icke värdiga denna beteckning.

Då de vidsträckta kronoparkcrna liksom även skogsbolagcns områden lia

hållits i stort sett stängda när det gällt bebyggelse för den starkt växande befolkningen,

har i huvudsak endast enskild jord stått till buds. Den okloka

och långt drivna jordstyckning, som förekommit och som så ofta klandras, är

nog till mycket stor del beroende på att det allmänna vägrat upplåta mark.

En ändring häri har i viss mån inträtt genom den möjlighet som numera beretts

egnahemsnämnden i länet att i sin jordanskaffningsverksamhet övertaga

även kronomark, som anses behövlig och lämplig för odlingsändamål.

Det kan dock befaras att den åtstramning beträffande anslagstilldelningen,

som förekommit, kommer att begränsa denna av allt att döma löftesrika

verksamhet.

En mycket betydande del av det virke, som avverkas i statens skogar i

länet, avyttras till trävaruindustrier i andra delar av landet för att där förädlas.

Av länets egna trävaruindustrier lia hittills flera nedlagts. Den genom

sågverksnedläggelsen i Byske socken för ett tiotal år sedan uppkomna arbetslösheten

har ännu icke avhjälpts, och alla försök att avhjälpa densamma

lia strandat. En stor del av virket från ifrågavarande bygd går till andra

län. Det har visserligen gjorts gällande att smärre industrier inom länet få

sitt virkesbeliov tillgodosett från kronoparkcrna. Uppgiften är riktig örn därmed

åsyftas att en småindustri äger rätt att å kronoskogsauktionerna konkurcra

med trävarubolagen om hela stämplingar. En mindre möbelindustri

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

saknar emellertid i regel möjlighet att på detta sätt tillgodose sitt begränsade

behov av virke. Även småindustrien löper härigenom fara att förkvävas till

följd av det försäljningsförfarande, som i huvudsak tillämpas. Det borde

dock finnas utvägar för ett affärsdrivande verk att bättre tillgodose behovet

i de orter, där skogen vuxit.

Det är med verkligt bekymmer, som länets befolkning uppmärksamt följer

utvecklingen på detta område och iakttar den brist på förståelse, som ej

sällan kommer till synes i förekommande uttalanden rörande bär berörda

förhållanden, som äro en livsfråga för detta läns befolkning.

Länsstyrelsen vill såsom sin mening framhålla, att statsmakterna nödgas

i större utsträckning än hittills icke blott intressera sig för de frågor, som här

berörts, utan även vidtaga sådana åtgärder, som äro ägnade att bereda befolkningen

möjligheter till utkomst.

Såsom framgår av det anförda kan länsstyrelsen icke finna förvaltningen

av statens skogar i denna del av landet ändamålsenlig. Det är för folkförsörjningens

skull en tvingande nödvändighet att länets befolkning får en avsevärt

större del av sin utkomst ur skogarna, än nu tyvärr är fallet. Länsstyrelsen

finner det naturligt att stora svårigheter måste möta att centralt

sköta 3/4-delar av statens skogsmarker, då dessa väldiga marker äro belägna

på ett avstånd av 80—150 mil från förvaltningsorten. Domänstyrelsen torde

själv ha insett svårigheterna eftersom det för ej länge sedan planerades att

förflytta samtliga Överjägmästare till Stockholm. Det förelåg uppenbarligen

behov av att på något sätt komma i närmare kontakt med orterna, även örn

detta sätt ej synes hava varit det lämpligaste.

Ändamålsenligheten av motionärernas förslag kan icke utan föregående utredning

med visshet bedömas. Länsstyrelsen finner det dock mycket sannolikt

att överförandet av statsskogarna i länet till en länsallmänning skulle

vara en god lösning. Länsstyrelsen finner det uppenbart att en god skogsvård

framförallt skulle vinnas. Det kommer nämligen att ligga i länets eget

intresse att sörja för, att länsallmänningen bleve en givande inkomstkälla,

och för att så skall bli fallet krävas omfattande skogsvårdsåtgärder. Länsallmänningen

skulle fördenskull bereda väsentligt ökade arbetsmöjligheter.

För landet i sin helhet är denna utveckling av sådant värde att uppoffringen

av de summor, som reformen skulle medföra, vore i längden för statsverket

förmånlig. Länsstyrelsen vill nämligen icke fördölja att de försummelser

beträffande folkförsörjningsfrågans ordnande, som begåtts, inom en nära

framtid med nödvändighet måste medföra omfattande åtgärder till beredande

av arbeten, och dessa komma att fordra icke oväsentliga utgifter. En stor

del av försörjningsfragan skulle emellertid kunna anses löst, om frågan örn

förvaltningen av statens skogar ordnades på ett sätt, som framkallar verkligt

intresse fran ortens sida för omsorgsfull vard av denna betvdande naturtillgång.

Då en allsidig utredning av denna fråga vore av synnerligt intresse, vill

länsstyrelsen tillstyrka att utskottet måtte hos riksdagen förorda en skrivelse

till Kungl. Majit i sådant syfte.

Skogsvärdsstgrelsen i Västerbottens län bar yttrat följande:

Styrelsen anser sig nödsakad framhålla, att den allt för kort tillmätta remisstiden

har omöjliggjort för styrelsen att underkasta det av motionärerna

väckta förslaget den ingående prövning, som frågans väkt måste kräva. Förslaget

innebär ju en radikal omändring av administrationen för kronoskogarnas

förvaltning. Huruvida denna förändring kan innebära en förbättring

av kronoparkernas avkastning, är omöjligt för skogsvårdsstyrelsen att av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

15

göra. Som förslaget emellertid syftar till åstadkommande av möjligheter

till förstärkning av de båda nordliga länens folkförsörjning, har skogsvårdsstyrelsen

för sin del intet att erinra mot av motionärerna påyrkad utredning

i frågan.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört följande:

Frågan om skogens betydelse i folkförsörjningen för Norrbottens läns

vidkommande har under de senaste årtiondena undergått en högst väsentlig

förändring. Örn man endast går tillbaka till den tid på 1800-talet, då

skogen i Norrbotten i egentlig mening började att exploateras, så finner

man, att de arbeten, som under dåtidens tekniska förhållanden härigenom

bereddes länets folk, blevo otillräckliga med hänsyn till den folkmängd,

som länet då ägde. Ännu i början av detta århundrade hade träförädlingen

icke hunnit längre än att det för hand tillverkades sparrar och bjälkar

i många tusental årligen, varjämte den stora mängd sliprar, som för

järnvägarnas behov upphandlades, likaledes tillverkades för hand. Härigenom

utökades arbetstillfällena så att de tillika med den större sågverksindustri,

som ännu bedrevs i länet, beredde relativt tillfredsställande arbetstillgång.

I och med det stora sammanbrottet inom sågverksindustrien och de

många nedlagda sågverken uppstod allmän brist på arbetstillfällen för den

befolkning, som därur haft sin utkomst. Det är egentligen till denna tidpunkt

man har att hänföra de alltjämt dagsaktuella och med stegrad styrka

framförda kraven att länets skogar i allt väsentligt böra förädlas inom länet,

och att den avkastning, som skogen själv giver, får stanna kvar i länet, skapa

nya arbetstillfällen och därmed i allmänhet främja och berika länets ekonomiska

liv. Medan arbetstillfällena funnos, reflekterade nian föga över att

den omfattande mängd virke från länets skogar, som avverkades för transport

till andra delar av landet för att där förädlas, icke lämnade länets folk

någon annan del av denna hantering än den arbetslön, som gavs för avverkning

och nedflottning av skogen. Numera står det emellertid klart,

att detta i verkligheten inneburit, att stora värden överförts från länet till

andra landsdelar och därmed undandraga länets allmänna ekonomiska utveckling.

Örn man ser detta mot bakgrunden av den folkökning, som motionärerna

angiva, torde man också hava lättare att förstå de yrkanden, som

i motionen framställas. Länsstyrelsen har tidigare i olika sammanhang och

vid upprepade tillfällen haft anledning framhålla vådan av att länets industri

fått krympa samman, medan förutsättningen för dess återuppbyggande

alltjämt undergrävts genom råvarans måttlösa utförande från länet.

Länsstyrelsen finner det högst på tiden, att statsmakterna uppmärksamma

dessa icke blott för länets folk utan för hela riket skadliga förhållanden. Det

kan nämligen enligt länsstyrelsens mening icke vara i rikets intresse, att

den landsända, där födelsetalen ännu med 100 % överstiga medeltalet för

hela riket, skall berövas de naturliga tillgångar för tolkförsörjningen, som

skogen varit, är och för lång framtid säkerligen måste förbliva. Länsstyrelsen

instämmer därför till fullo i motionärernas uttalanden, att folkets försörjning

ovillkorligen kräver icke blott ett upprätthållande av den nu befintliga

trävaruindustrien inom länet utan jämväl dess fortsatta utbyggande, i

den mån råvarutillgångarna det medgiva eller nya förädlingsformer kunna

framkomma. Huruvida detta betingar överförandet av kronoparkerna till

länsallmänningar vill länsstyrelsen lämna obesvarat. Det väsentliga är, att

staten stiiller sina skogar i Norrbotten lill folkförsörjningens och det ekonomiska

livets tjänst. Härmed avser då länsstyrelsen givetvis att i enlighet

med vad ovan anförts jämväl den avkastning, som dessa statens skogar i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

framtiden giva, måtte komma länet till godo. De praktiska vägarna för tillgodoseende

av motionärernas av länsstyrelsen livligt vitsordade önskemål lärer

det bliva en eventuell utrednings uppgift att anvisa, och får länsstyrelsen

sålunda livligt tillstyrka att frågan göres till föremål för skyndsam utredning.

Att därvid — som skogsvårdsstyrelsen i sitt härjämte närslutna utlåtande

föreslagit — ställa en omtaxering av länets skogar såsom en förutsättning

för bedömandet av motionärernas önskemål, finner länsstyrelsen opåkallat.

Tvärtom talar starkt den omständigheten, att man redan nu vet, att

Norrbottens skogar blivit för hårt avverkade, för att snara åtgärder i berörda

frågor vidtagas utan att tid spilles på att avvakta en ny skogstaxering, som

icke kan bliva annat än en bekräftelse på förut kända förhållanden.

■Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har yttrat följande:

Styrelsen konstaterar a priori motionens stora principiella betydelse och

finner det omöjligt att inom ramen för detta remissyttrande närmare taga

ställning till liela det problemkomplex, motionen framlägger.

I motionens första del hemställes om en utredning rörande möjligheterna

att förstärka de två nordligaste länens folkförsörjning genom en omläggning

av kronoparkerna till länsallmänningar, som direkt eller indirekt ställas

under länsstyrelsernas administration. Styrelsen finner motionens syftemål,

en utredning av framför allt Norrbottens försörjningsproblem att läggas

till grund för statliga överväganden för näringslivets och folkförsörjningens

tryggande, vara värt allt tänkbart beaktande. Huruvida den för

ändamålets ernående rekommenderade utvägen, att omlägga kronoparkerna

till länsallmänningar under länsstyrelsens administration, är lämplig eller

alls användbar undandrager sig med hänsyn till den kortfristiga remisstiden

styrelsens bedömande.

Motionen riktar uppmärksamheten på statens påfallande stora innehav av

länets försörjningsunderlag och återverkningarna härav på länets näringsliv

och gestaltningen av dess sociala och ekonomiska förhållanden i övrigt.

Statens skogsinnehav i Norrbotten har tillfölje avvittringspolitikens förutsättningar

givits en omfattning, som, jämfört med landet i övrigt, är enastående.

Påpekas härtill, att även av övriga för länet viktiga försörjningsunderlag

många helt eller till dominerande delar ägas och disponeras av staten torde

därmed det statliga inflytandet på länets utvecklingsmöjligheter vara beläst.

Det torde också vara svårt att bestrida motionärernas mening att vid statsinnehavets

disponerande riktlinjer följts, som uppdragits utan tillräckligt

hänsynstagande till de speciella länsintressena samt att näringslivets utvecklingsmöjligheter

inom länet genom försörjningsunderlagets fördelning blivit

begränsade. Detta liksom de viktigaste näringarnas direkta eller medelbara

beroende av den fria prisbildningen på världsmarknaden synes styrelsen

innebära de första förutsättningarna för många av de förhållanden, som

äro säregna för Norrbotten. Här skall endast påpekas den ytterliga känslighet

för även små konjunktursvängningar, som karakteriserar de sociala

och ekonomiska förhållandena inom länet, kommunernas oftast förhållandevis

små och ytterligt variabla skatteunderlag och kapitalbristen på snart sagt

alla områden.

Med hänvisning till ovanstående erinringar vill styrelsen livligt tillstyrka,

att en utredning åvägabringas i syfte att allsidigt belysa Norrbottens försörjningsproblem

och möjligheterna att befordra dess näringsliv, varvid all

uppmärksamhet bör ägnas det av motionärerna påtalade statsinnehavets betydelse

i detta sammanhang. Norrbottens förhållanden och problem äro i

många avseenden andra än det övriga Norrlands. Den eventuelia utredningen

bör därför göras länsvis jämförande för åstadkommande av en så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

17

dan bakgrund, som möjliggör ett rättvist bedömande av de särskilda förhållanden,

som råda inom detta län.

1 motionens andra del hemställes om en skyndsam utredning rörande

möjligheterna att förbehålla avkastningen från Norrbottens läns skogar åt

detta läns egen industri. Motionärerna avse därmed en lösning av eif i

Norrbotten såväl som i Västerbotten brännande försörjningsproblem. Styrelsen

förmenar givetvis, att den redan förefintliga industrien bör givas allt

erforderligt stöd för en utveckling efter sådana linjer, som angivas av naturliga

och allmängiltiga förutsättningar, men anser icke att länets försörjning

bör göras avhängig en par force vidmakthållen oskyddad exportmdustri

och kan därför icke ansluta sig till motionens drastiska syftemål.

Bristen på faktiska underlag för företagsekonomiska och näringspolitiska

bedömanden på skogsnäringens område är dock synnerligen kännbar och

en skyndsam utredning får därför anses starkt påkallad. En sådan utredning

bör givetvis få formen av bland annat en ny riksskogstaxering av länets

skogar.

Föregående riksskogstaxering övergick länet år 1926. Ägde den på denna

inventering grundade statistiken, trots vissa brister, på sin tid ett visst värde

har den numera tillfölje frånvaron av en tillförlitlig avverkningsstatislik

förlorat detta värde. Förhållandet gives en skarp relief mot bakgrunden av de

väsentliga förändringar i skogstillståndet, som försiggått inom länet sedan

1926 års uppskattning av skogstillgångarna. 1932 års lappmarkslag har sålunda

medfört ett måhända i och för sig berättigat realiserande av de sedan århundraden

anhopade förråden av gammal skog på enskilda fastigheter i

lappmarken, ett realiserande, som under den första 5-årsperioden efter

lagens ikraftträdande, tillfölje skogens beskaffenhet och under perioden rådande

relativt höga virkespriser, försiggått i forcerat tempo. Domänverkets

och allmänningarnas avverkningspolitik har i viss mån bedrivits efter enahanda

linjer, alltså ett realiserande av förråden av gammal skog. Även om

de årliga avverkningskvantiteterna här icke inneburit samma deciderade

ökning av uttagen under de sista 5-årsperioderna är dock tendensen påtaglig.

Då skogarna i lappmarken och i övrigt kronans och allmänningarnas

skogar utgöra en integrerande del av länets skogstillgångar, är en väsentlig

förändring av skogstillståndet här av synnerlig vikt vid bedömande av möjligheterna

till industriernas råvaruförsörjning och därmed sammanhängande

spörsmål av socialpolitisk art.

Det måste sålunda sägas vara ett vitalt industriintresse, att en omtaxermg

snarast kommer till stånd, och då detta intresse är bundet vid mera kapitalbeständiga

förelag, vilkas planläggning är av största ekonomiska betydelse

genom driftens sociala återverkningar, måste det även sägas innebära ett

hela länets intresse. En inträdande råvarubrist utan motsvarande ackommodering

av industriernas produktionsvolymer eller deras inriktning på andra

förädlingsformer och utan sociala åtgärder för arbetarestammens försörjning

skulle innebära en olycka med vittomfattande verkningar.

För de delar av Norrland och övriga Sverige, där skogstillståndet är stabiliserat

eller där exploateringen av den gamla skogen redan i det närmaste

avslutats, synes en omedelbar nyuppskattning vara av mindre vikt. Enligt

styrelsens förmenande bör en omtaxering i första hand komma till stånd

inom sådana områden, som innesluta de största reserverna, då det är hushållningen

med dessa, som under närmaste framtiden kummer att balansera

råvaruförsörjningen. Med utgångspunkt från denna allmänna princip och

de särskilda förhållanden, som ovan anförts, finner styrelsen att en nyuppskattning

av Norrbottens skogar snarast bör komma till stånd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.19. 10 saint. Nr 63- 64.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

Vad motionärerna anfört i fråga om önskvärdheten av sådan förvaltning

av kronoparkerna att ökade möjligheter beredas att förbättra folkförsörjningen

och bekämpa arbetslösheten inom respektive län synes utskottet förtjäna

beaktande. Emellertid torde överväganden i sådant syfte ingå i det

uppdrag, som lämnats 1936 års skogsutredning. Påpekas må dessutom,

att domänstyrelsen redan förordat en grundlig undersökning av förutsättningarna

för en utbyggnad av Norrbottens läns cellulosaindustri.

I anledning av motionärernas förslag att omlägga kronoparkerna till länsallmänningar

under länsstyrelsernas administration har domänstyrelsen anfört,

att länsstyrelserna för närvarande icke torde vara så organiserade att

de kunna övertaga den inom flertalet län omfattande förvaltningsapparat,

som kräves för ett ekonomiskt tillgodogörande av kronoskogamas avkastning

och en behörig skötsel av desamma. Vidare har erinrats, att domänverkets

organisation prövats av statsmakterna senast 1934. För övrigt synes

det icke utskottet, att den av motionärerna föreslagna administrationsformen

skulle vara ändamålsenligare än den nuvarande. Under sådana förhållanden

anser sig utskottet böra taga avstånd från motionärernas förslag till omorganisation

av skogsförvaltningen.

Det i motionerna framförda förslaget att förbehålla avkastningen från

Norrbottens läns skogar åt detta läns egen industri synes utskottet innebära

svårbedömliga och svåröverskådliga konsekvenser. Denna fråga torde emellertid

beröras av pågående skogsutredning ävensom av den ifrågasatta undersökningen

beträffande länets cellulosaindustri. Utskottet finner därför

icke anledning att ställa ifrågavarande förslag under särskild utredning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 103 och II: 174 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 59.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

19

Bilaga.

Till Konunge n.

Angående framställning om anläggning av sulfitfabrik.

I skrivelse av den Vn och 12/n 1937 har domänstyrelsen anmodats avgiva

yttrande över en av Norrbottens läns landsting gjord framställning rörande

utbyggnad av länets cellulosaindustri, förslagsvis genom anläggande av en

sulfitfabrik, över denna framställning har länsstyrelsen i Luleå avgivit bilagt

yttrande av den 21/io 1937.

Domänstyrelsen får i ärendet anföra.

I sitt senast den 3/9 1937 på grund av remiss från herr Statsrådet och Chefen

för Kungl. Jordbruksdepartementet avgivna yttrande angående en då

från Råneå kommun föreliggande framställning om anläggande av en sulfitfabrik

inom nämnda kommun anförde styrelsen:

»Domänstyrelsen anser för sin del det från olika håll framförda förslaget

om en sulfitmasseindustri inom Norrbotten vara förtjänt särskild uppmärksamhet,

och är denna fråga även av intresse för styrelsens förvaltning.

Med hänsyn likväl till de sannolikt rätt avsevärda förskjutningar, som ägt

rum ifråga om virkeskapitalet inom Norrbotten och speciellt inom de mera

oväxtliga granbestånden under tiden efter den senaste allmänna skogstaxeringen,

samt det förhållandet att det även för statsskogarna inom dessa

trakter är i hög grad ovisst, huruvida nu tillämpade avverkningsplaner äro

anpassade efter virkeskapitalets nuvarande sammansättning, har styrelsen

under fjolåret igångsatt omtaxering av samtliga statsskogar inom Norrbotten.

Det slutliga resultatet av denna omtaxering torde föreligga inom loppet

av de närmaste två å tre åren, och torde det vara lämpligt att då upptaga frågan

om eventuell nybyggnad för förädling av granvirket inom Norrbotten

till närmare prövning.

Vid samma tillfälle torde även frågan om förläggning av en dylik anläggning

lämpligen prövas.»

Under de senaste fem åren har uttaget av sulfitved å statsskogarna inom

Norrbotten fördelat sig i medeltal per år sålunda:

Torne älv......

............ 884,000

fl.kbf.

Sangis » ......

............ 178,000

2-

Kalix » ......

............ 2,337,000

»

Töre » ......

............ 37,000

Vitån ......

............ 205,000

»

Råne » ......

............ 979,000

Lule » ......

............ 1,205,000

Pite » ......

............ 1,014,000

Lillpite » ......

............ 94,000

2>

Summa 7,533,000

fl.kbf.

Nämnda medelkvantitet motsvarar råvara till i runt tal cirka 40,000 tons

torr oblekt sulfitmassa.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

Ovan angivna virkesuttag är emellertid baserat på nuvarande avverkningar

och omfattar till stor del engångsuttag av oväxtliga granbestånd. Det är

möjligt att den årliga avverkningen av granvirke kommer att avsevärt

minska så snart den nu pågående genomhuggningen i nämnda granskogar

genomförts.

Det torde även vara ett allmänt känt förhållande att avverkningarna å enskildas

skogar inom Norrbotten under de senaste åren varit särskilt stora,

varför det finnes anledning antaga att det nuvarande skogskapitalet särskilt

å de utpräglade granmarkerna, rätt avsevärt skiljer sig från de beräkningar,

som äro grundade på den senaste riksskogstaxeringen inom ifrågavarande

trakter.

Styrelsen vill även anföra, att det under de senaste åren ej mött någon

svårighet att i den öppna marknaden inom landet till i stort sett tillfredsställande

priser avyttra den sulfitvedskvantitet som årligen uttagits från

statsskogarna i Norrbotten. Med den successivt ökade produktionen vid sulfitfabrikerna,

respektive pappersbruken inom sydligare belägna delar av

landet har även avsättningsförhållandena för sulfitveden förbättrats.

Detta förhållande motsäger likväl icke att det från Norrbottenshåll ur lokal

folkförsörjningssynpunkt framförda kravet på en utbyggnad av cellulosaproduktionen

inom länet bör allvarligt beaktas.

Med hänsyn till de betydande kostnader som äro förenade med en helt fristående

nyanläggning av en sulfitfabrik av den storleksordning, varom här

ur förräntningsspunkt torde bliva fråga, och de krav på högsta möjliga ekonomiska

bärkraft som bör krävas för en dylik anläggning, fordrar en sådan

utredning ej endast en allsidig undersökning ifråga om den lokala förläggningen

och därmed förenade alternativa kostnader utan även alternativa

driftsberäkningar, som en följd av den ena eller den andra förläggningen

ur transportsynpunkt för råvaran, kraft och ångekonomi, utlastningsförhållanden

etc.

Av denna anledning synes det styrelsen av vikt att de ekonomiska förutsättningarna

för en utbyggnad av cellulosaproduktionen i Norrbotten genom

särskild utredning grundligt belysas.

En sådan teknisk-ekonomisk utredning kan givetvis redan nu verkställas,

även om med en eventuell utbyggnad av industrien i föreslagen riktning

lämpligen bör anstå tills råvarufrågan om något eller några år hunnit bliva

mera fullständigt belyst. Kostnaden för en dylik utredning torde ej kunna

beräknas till lägre belopp än 25 000 kronor.

Utöver den remissakten bilagda framställningen från Luleå stad vill styrelsen

erinra om att liknande framställningar under åberopande av sociala

skäl tidigare även gjort från Råneå kommun. Till styrelsen har därjämte

inlämnats här bilagda uttalande av den 20/u 1937 från Seskarö inom NederTorneå

kommun.

Med återställande av remisshandlingarna får styrelsen förorda att ovan

angivna tekniskt-ekonomiska utredning kommer till stånd.

Föredragande i detta ärende försäljningschefen Norlin.

Stockholm den 4 april 1938.

G. KUYLENSTJERNA.

E. Wiel-Berggren.

397801. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.