Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar, m. m.

1939-05-23 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1939 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om enskilda vägar, m. m.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 13 april 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 250, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet oell lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade, här nedan intagna förslag till

1) lag om enskilda vägar;

2) lag örn förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen örn enskilda vägar;

3) lag örn ändrad lydelse av 2 kap. 23 och 27 §§ lagen den 14 juni 1907

(nr 36 sid. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom;

4) lag örn ändrad lydelse av 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

örn delning av jord å landet; samt

5) lag örn ändrad lydelse av 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

örn fastighetsbildning i stad.

Beträffande utredningen i ärendet och de skäl, som anförts till stöd för

de i propositionen framlagda lagförslagen, får utskottet hänvisa till vad propositionen

därom innehåller.

Krav å mer eller mindre väsentliga ändringar av gällande lag den 29 juni

1926 örn enskilda vägar hava vid olika tillfällen framställts i riksdagsmotioner,

särskilt åren 1932—1934. I skrivelse den 13 maj 1932, nr 218,

begärde riksdagen med anledning av motionsvis väckt yrkande örn sådan

ändring av lagen, att ägaren av varje slags fastighet skulle svara

för vägbyggnadsskyldigheten, utredning och förslag rörande i vad måll

och på vad sätt en modifikation i gällande lagbestämmelse örn vägbyggnadsskyldigheten

beträffande enskilda vägar med avseende å publik egendom

borde vidtagas för vinnande av det i motionen avsedda syftet. Sedan yttranden

häröver inhämtats från kammarkollegium, domänstyrelsen och länsstyrelserna

i Malmöhus, örebro och Västernorrlands län, överlämnades utredningsuppdraget

till sakkunniga inom jordbruksdepartementet, den s. k. kronojordsutredningen,

som därefter den 12 januari 1935 avgivit utlåtande och förslag

i ämnet.

Emellertid hade vid sistnämnda tidpunkt frågan om en mer ingående revision

av lagen blivit aktuell, i det att riksdagen i skrivelse den 30 maj 1934,

nr 289, under hänvisning till jordbruksutskottets utlåtande samma år, nr 88,

anhållit om utredning och förslag rörande reformerad lagstiftning örn enskilda

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 75.

1232 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

vägar. Det huvudsakliga innehållet i jordbruksutskottets nyssnämnda utlåtande

kan återgivas sålunda: Lagen hade i flera hänseenden visat sig mindre

väl anpassad efter förhållandena i tätt bebyggda samhällen. Därstädes hade

vägarna förutom karaktären av utfartsleder även att förmedla förbindelsen

mellan samhällets olika delar, och det läte sig därför icke lika lätt som ifråga om

en utfartsväg för ett fåtal jordbruksfastigheter å landsbygden beräkna, i vilken

omfattning de särskilda fastigheterna bomme att begagna sig av vägen. Vid

ett flertal förrättningar inom samhällen hade därför, i brist på någon med

lagens avfattning bättre överensstämmande grund, fastigheternas taxeringsvärden

tagits till norm för kostnadsfördelningen. Det syntes dock tveksamt, i

vad mån ett sådant förfaringssätt lagligen kunde användas, örn samhället

genomkorsades av allmän väg. Medan förhållandena på landsbygden vanligen

vore så stabila att vad som en gång fastställts beträffande nyttan av en väg för

olika fastigheter även förbleve tillämpligt under en längre tid, försigginge däremot

inom ett samhälle, som befunne sig i utveckling, oupphörliga förändringar

genom att obebyggda områden, för vilka vägar vore av ringa eller ingen nytta,

bebyggdes och därigenom finge behov av väg. Alla dessa förändringar föranledde

ofta återkommande behov av jämkningar i vägkostnadsfördelningen

men en helt ny vägförrättning måste dock i regel anses onödig och alltför kostsam.

En utredning i syfte att göra lagstiftningen bättre anpassad för de tättbebyggda

samhällena vore därför påkallad. Huruvida olägenheterna lämpligen

kunde övervinnas genom att andra grunder för den rättsliga regleringen av

väghållningsskyldighetens fördelning uppställdes för de tättbebyggda samhällena

än för landsbygden eller örn andra utvägar borde anlitas, kunde först

genom utredningen bliva klarlagt. Vid utredningen borde även beaktas önskemålet

örn ett visst inflytande för länsstyrelse eller annan myndighet vid tillkomsten

av enskilda vägar i samhällen, så att hänsyn toges till den framtida

bebyggelsen och fastighetsbildningen samt möjligheten att framdeles få därtill

lämpade vägar intagna till allmänt underhåll. Vad den egentliga landsbygden

beträffade hade visserligen vid lagens tillämpning icke yppat sig så stora

olägenheter som beträffande de tättbebyggda samhällena, men örn en utredning

i allt fall komme till stånd, borde denna omfatta lagstiftningen i dess

helhet. Vid den allsidiga utredning, som utskottet sålunda förordade, borde

uppmärksamhet ägnas frågan örn tillkomsten och underhållet av sådana enskilda

vägar, som allmänneligen befores, ävensom åt önskemålet örn klarare

och fullständigare bestämmelser angående vägförrättningar och de därvid

bildade samfälligheterna, särskilt med avseende å dessas rättssubjektivitet och

ekonomiska förhållanden. Slutligen borde övervägas, huruvida icke domstolsförfarandet

vid förrättnings överklagande kunde förenklas och rationaliseras

eller möjligen ersättas genom ett administrativt förfarande.

För att inom kommunikationsdepartementet biträda med bland annat den

sålunda av 1934 års riksdag begärda utredningen tillkallades jämlikt Kungl.

Majlis bemyndigande den 15 juni 1935 fem sakkunniga, de s. k. 1935 års vägsakkunniga,

nämligen landshövdingen B. Eriksson, ordförande, numera generaldirektören

N. Bolinder, vice talmannen i riksdagens andra kammare numera

landshövdingen O. Jeppsson, dåvarande ledamoten i riksdagens första kam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

3

mare civilingenjören A. Nylander i Borås samt ledamoten av sistnämnda kammare

lantbrukaren L. Tjällgren i Multrå. Såsom sekreterare hos de sakkunniga

i nu ifrågavarande ärende har tjänstgjort hovrättsrådet G. Quensel.

Förenämnda, av kronojordsutredningen avgivna förslag med därtill hörande

handlingar har överlämnats till de sakkunniga för att den i förslaget avsedda

speciella frågan skulle vinna sin lösning i samband med den mer allmänna revisionen

av väglagens bestämmelser.

Till de sakkunniga har ock överlämnats ett av 1929 års vägsakkunniga —

med anledning av dem genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1930 lämnat

uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i frågan örn reglering av

rätten att med automobil befara enskild väg -— den 8 februari 1933 avgivet

betänkande med förslag till lag örn rätt att med motorfordon befara enskild

väg, jämte däröver inhämtade yttranden.

1935 års vägsakkunniga hava den 11 augusti 1938 avgivit betänkande med

förslag till lag örn enskilda vägar jämte förslag till vissa följ dförfattningar,

nämligen lag örn förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen örn enskilda

vägar, lag örn ändrad lydelse av 2 kap. 23 och 27 §§ lagen den 14 juni 1907

örn nyttjanderätt till fast egendom, lag örn ändrad lydelse av 19 kap. 24 §

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet samt lag örn ändrad lydelse

av 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad (statens off.

utredn. 1938:23).

över de sakkunnigas ifrågavarande förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

av kammarkollegium, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska

järnvägsföreningen och svenska vägstyrelsernas förbund. Yad angår viss

fråga, nämligen av de sakkunniga föreslagen överflyttning av vägmål från allmän

underrätt till ägodelningsrätt, hava utlåtanden inhämtats jämväl från

rikets hovrätter och processlagberedningen. Lantmäteristyrelsen har tillika

överlämnat yttranden från överlantmätarna i samtliga län. Till domänstyrelsens

utlåtande hava fogats yttranden från överjägmästarna och ett flertal jägmästare.

Överståthållarämbetet har till sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms

stads fastighets- och gatunämnder. Länsstyrelsernas utlåtanden åtföljas

i de flesta fall av yttranden från länsarkitekt eller vägingenjör eller bådadera

samt i några fall jämväl av yttranden från vägstyrelser eller enskilda personer.

Till Svea hovrätts utlåtande hava fogats yttranden från vissa häradshövdingar.

Beträffande innehållet i utlåtandena hänvisas till propositionen.

De sakkunniga hava haft i uppdrag att verkställa utredning och numera avgivit

förslag även beträffande spörsmålen örn intagning av enskild väg till allmänt

underhåll och örn bidrag av allmänna medel till byggande och underhåll

av enskilda vägar, vilka spörsmål väl äro av viss betydelse i förevarande sammanhang

men dock, åtminstone med den ståndpunkt, som i propositionen intages,

väsentligen falla utom ramen för nu ifrågavarande ärende.

Utskottet skall här till en början i korthet beröra de principer, på vilka

lagförslaget är grundat, och de väsentligaste nyheterna i detsamma.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Liksom gällande lag om enskilda vägar står förslaget i överensstämmelse

med den uppfattning att lagstiftningen på förevarande område skall hava till

uppgift i första hand att giva regler för en rättvis lösning av privata intressekonflikter

rörande enskilda vägar och att genom dessa regler tillika söka främja

tillkomsten och vidmakthållandet av dylika vägar, i den mån de därmed förbundna

enskilda intressena äro tillräckligt beaktansvärda från det allmännas

synpunkt. I senare hänseendet kommer främst i betraktande det för folkförsörjningen

viktiga intresset att fastigheterna måtte kunna utnyttjas på

lämpligt sätt för utvinnande av naturprodukter eller såsom tomtplatser för

bostadsändamål eller för industriella och andra för näringslivet nyttiga inrättningar.

Att i väglagen uttömmande reglera rättsförhållandena angående

enskilda vägar åsyftas icke, utan vissa spörsmål rörande dem hava ansetts

ur systematisk synpunkt lämpligen kunna, liksom hittills skett, behandlas

i annat sammanhang. Så är fallet med ej blott rent administrativa

påbud, såsom politiföreskrifter i trafiksäkerhetens intresse, utan även sådana

civilrättsliga bestämmelser örn enskild väg, vilka påkallas av särskilda förhållanden

och tillika till sitt innehåll åtminstone A vissa hänseenden nära

ansluta till speciella, för dessa förhållanden gällande regler, exempelvis

inom fastighetsbildningslagstiftningen, vattenlagen och gruvlagen. I visst

samband därmed står att väglagens territoriella tillämplighetsområde enligt

förslaget alltjämt i princip skall vara begränsat sålunda att stadsplanelagda

områden av städer och samhällen undantagas. Frågan örn den särskilda övervakning

från myndighets sida eller den verkliga inskränkning i rätten att tillgodose

det enskilda vägintresset, som möjligen påkallas till förekommande av

fara och olägenhet, då enskild väg berör vissa andra trafikleder, vattendrag,

elektriska ledningar m. m., lämnas, såsom väsentligen tillhörande andra rättsområden,

här i allmänhet å sido. Spörsmålet i vad mån envar må begagna

enskild väg eller färdas över andra enskilda markområden, vilket spörsmål ju

icke avser verkliga, envar tillkommande rättigheter till väg eller däremot

svarande skyldigheter för vägens eller markens ägare, har ansetts icke tillhöra

väglagstiftningen; men som spörsmålet i viss mån är av grundläggande

betydelse för densamma och icke i alla avseenden otvetydigt

reglerats i den skrivna lagen, hava såväl 1935 års vägsakkunniga som departementschefen

uttalat sig örn den gällande rättens innehåll i detta hänseende.

Deras mening härutinnan, vilken utskottet delar, innebär att där fråga ej är

om sådana markområden, som avses i 24 kap. 11 § strafflagen, gångtrafik och

därmed jämförliga färdsätt, särskilt vanlig cykelåkning, äro lovliga —- vederbörande

rättsägare dock obetaget att faktiskt omöjliggöra trafiken t. ex. genom

stängsel, som icke utan skadegörelse kan öppnas eller kringgås — medan däremot

trafik med motorfordon, hästskjutsar och över huvud taget sådan trafik,

som medför fara för skada eller avsevärd olägenhet av annat slag, kan av

vederbörande fastighetsägare eller väghållare med laga verkan förbjudas, t. ex.

genom anslag, så att den, som med vetskap örn ett dylikt förbud överträder

detsamma, ej blott blir skyldig ersätta uppkommen skada utan även drabbas

av straffansvar, såframt ej nöd eller viss därmed jämförlig situation föreligger.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutsliottets utlåtande Nr 75. 5

Deli ur principiell oell praktisk synpunkt viktigaste fråga, som möter vid

nu förevarande översyn av den enskilda väglagstiftningen, lärer vara spörsmålet

i vilken omfattning och på vad sätt de till det enskilda vägnätet knutna

allmänna intressena skola tillgodoses. I den gällande väglagen Ilar så skett

huvudsakligen endast i fall, då dessa intressen förmedlas av privata sådana,

och i den form att för främjande av vägnätets utveckling vissa tvångsrätter

ställts till enskilda vägintressenters förfogande. Frågan gäller nu närmast,

huruvida icke, med viss utvidgning av det nyss angivna syftet med väglagstiftningen,

de allmänna intressena böra tillgodoses genom regler, som

inskränka de enskilda intressenternas fria bestämmanderätt. I den riksdagsskrivelse,

som föranledde den nu verkställda utredningen, framhölls ju ock

såsom ett önskemål att vid tillkomsten av enskilda vägar i samhällen visst

inflytande bereddes länsstyrelse eller annan myndighet, och påpekades att uppmärksamhet

borde ägnas frågan örn allmänneligen befarna enskilda vägar.

Utredningen synes ock giva vid handen att beträffande dessa två typer av

enskilda vägar, eller alltså vägar i tättbebyggda orter och allmänneligen befarna

vägar, ett inskridande från det allmännas sida ej sällan är av behovet

påkallat. Men därmed är icke sagt, att möjlighet härtill bör beredas genom

tvångsregler i den enskilda väglagen. Till en början måste beaktas att spörsmålet

har även en ekonomisk sida. Den gällande väglagen bygger på den s. k.

intresseprincipen, vilken med utgångspunkt från antagandet att varje enskild

väg är av betydelse huvudsakligen för en bestämbar någorlunda begränsad

grupp av intressenter — ägare och brukare av vissa fastigheter och därmed

jämställda slag av egendom — innebär att väghållningen bör bekostas endast

av dem, så att då bidrag av allmänna medel i vissa fall utgå, dessa icke äro

påbjudna i lagen utan äga karaktär av frivilligt understöd åt enskild men

allmännyttig verksamhet. Och låt vara att man icke behöver, på sätt hittills

skett, för denna princips upprätthållande tillerkänna de enskilda intressenterna

en obegränsad rätt att fritt bestämma om väghållningen, så måste dock,

såsom under utredningen framhållits, tillbörlig hänsyn till rättvisa och billighet

medföra att, där det enskilda och det allmänna intresset av en väg komma

i skarpare motsatsförhållande till varandra, det förra ej ensidigt tillgodoses

på det senares bekostnad och således icke å de närmaste vägintressenterna

läggas alltför betungande skyldigheter, med mindre i lagen tillförsäkras dem

rätt till gottgörelse av allmänna medel. Ett sådant motsatsförhållande föreligger

otvivelaktigt i regel då fråga är örn allmänneligen befarna enskilda vägar.

Man kan här ej rimligen fordra av enskilda väghållare att de på egen bekostnad

skola tillgodose det allmänna intresset, som i detta fall går ut på

främjande av allmän samfärdsel genom vägarnas öppethållande för allmän

trafik samt anläggning och underhåll i ett för dylik trafik lämpligt skick. Skall

man emellertid i fråga örn viss kategori av vägar genom lagstiftning ej blott inskränka

de enskildas bestämmanderätt utan även helt eller delvis överflytta

väghållningstungan å det allmänna, vare sig stat eller kommun, torde vägarna,

vilka väl då skulle utan vidare stå öppna för allmän trafik, i själva verket förlora

de kännetecken, som skilja dem från allmänna vägar, och sålunda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

problemet komma att falla inom den allmänna väglagstiftningen. Av

denna orsak kan visserligen icke den nu antydda utvägen här lämnas obeaktad,

men särskilt av statsfinansiella hänsyn kail det enligt utskottets mening icke

förordas någon eftergift av det för en vägs förvandling till landsväg uppställda

villkoret att vägen skall vara nödig för allmänna samfärdseln; och beträffande

möjligheten att inrätta ett i rättsligt avseende nytt slag av vägar,

vilka skulle hållas av vägdistrikten enligt särskilda regler, eller helt eller

delvis av andra kommuner eller av municipalsamhällen, får utskottet hänvisa

till vad de vägsakkunniga och departementschefen anfört mot en dylik lösning

av problemet.

I fråga örn de allmänneligen befarna vägarna föreslår Kungl. Maj:t i likhet

med de sakkunniga i stället en lösning helt vid sidan av väglagstiftningen,

nämligen genom fakultativa statsbidrag och såsom villkor för deras erhållande

avtalsmässigt åtagen skyldighet att i lämpligt skick tillhandahålla vägen för

allmän trafik. Man har, säkerligen med fog, räknat med att dylika godvilliga

uppgörelser skola kunna bringas till stånd i tillräcklig omfattning och att

metoden skall ställa sig betydligt mindre dyrbar för det allmänna än om

vägarna i en eller annan form förvandlades till allmänna vägar. Med denna

ståndpunkt har frågan örn de allmänneligen befarna vägarnas särställning sålunda

icke fått något uttryck i lagförslagets text utan dessa enligt förslaget

i civilrättsligt hänseende jämställts med vanliga enskilda vägar.

Beträffande de enskilda vägarna i en tättbebyggd ort möta icke enahanda

betänkligheter mot en tvångsreglering i väglagstiftningen. Väl kunna naturligtvis

även i sådan ort förekomma allmänneligen befarna vägar, och föreligger

då behov av att deras öppethållande för allmän trafik tillförsäkras

det allmänna eller skulle denna trafik orsaka sådan ökning av väghållningsbördan,

att de enskilda väghållarna böra njuta bidrag av allmänna medel,

blir det ovan sagda tillämpligt. Men det speciella allmänna intresse, som

här är i fråga, är icke närmast den allmänna samfärdselns utan går ut på

att samhällsbildningen redan från sin första början måtte ledas i sund

riktning och det för den framtida fastighetsindelningen och bebyggelsen

så betydelsefulla vägnätet därför planläggas, utbyggas och underhållas på

lämpligt sätt. Detta intresse kan tydligen anses i hög grad tillkomma även

de särskilda fastigheterna i orten, oaktat man i förevarande fall, liksom i fråga

örn de spörsmål, som regleras genom lagstiftningen örn stadsplaner, byggnadsplaner

och avstyckningsplaner m. m., icke utan äventyr kan åt enskilda helt

överlåta initiativet och bestämmanderätten i övrigt. En tvångsreglering har

därför ansetts här kunna genomföras utan att principen att fastigheterna skola

bära väghållningsbördan behöver rubbas. Å andra sidan har man tänkt sig

att fakultativa statsbidrag skulle kunna utgå, även örn vägarna ej äro

allmänneligen befarna, och att stundom vederbörande kommun eller

municipalsamhälle, varest den tättbebyggda orten är belägen, finner med

sitt intresse förenligt att understödja eller övertaga väghållningen, på

sätt redan nu i viss omfattning sker. Mot att i lagstiftningen ålägga kommuner

eller municipalsamhällen skyldighet härutinnan hava anförts enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets xitlåtande Nr 75.

1

utskottets mening övertygande skäl, beträffande vilka må hänvisas till betänkandet

och propositionen. Emellertid ligger nära till hands att ifrågasätta,

huruvida icke den komplettering, som gällande rätt tarvar i förevarande hänseende,

borde verkställas i stadsplanelagen och icke i väglagen. Utskottet

finner dock denna fråga böra besvaras nekande; örn intresseprincipen skall

upprätthållas, komma de nya bestämmelser, som äro behövliga, att till största

delen avse för väglagstiftningen typiska men för gällande stadsplanelagstiftning

tämligen främmande ämnen.

Icke endast ur synpunkten av det allmännas inflytande utan även då fråga

är om den materiellträttsliga regeln örn väghållningsbördans fördelning mellan

enskilda väghållare samt örn den ordning, i vilken prövningen skall ske, intaga

vägarna i tättbebyggda orter en särställning i förhållande till övriga enskilda

vägar. Utskottet erinrar örn att i förenämnda riksdagsskrivelse framhölls att

gällande regler härutinnan, vilka anpassats efter förhållandena på vanlig

landsbygd, medförde vissa betydande olägenheter beträffande vägar i samhällen,

med hänsyn till svårigheten att beräkna, i vilken omfattning de särskilda

fastigheterna därstädes komma att begagna sig av vägarna, och till

de oupphörliga förändringar, som i ett under utveckling varande samhälle

försiggå med avseende å bebyggelsen. Även i nu förevarande hänseenden har

utredningen bekräftat att beträffande de tättbebyggda orterna tarvas speciella

regler icke endast på grund av behovet av mer lättillämpade bestämmelser

utan, vad angår fördelningsnormen, jämväl av principiella skäl, särskilt som i

nu avsedda fall trafikintensiteten ofta mindre än eljest utgör en tillförlitligmätare

av nyttan av vägarna samt större hänsyn bör tagas till fastigheternas

ekonomiska bärkraft.

De huvudlinjer, efter vilka de beträffande tättbebyggda orter föreliggande

särskilda vägproblemen i lagförslaget fått sin lösning, äro följande:

Det skall tillkomma länsstyrelsen att, där densamma finner en uppkommen

eller snart förestående tätare bebyggelse det påkalla, efter samråd med

kommunala institutioner, bland andra byggnadsnämnd, där sådan finnes,

och med vederbörande fastigheters ägare och innehavare, förordna att

alla fastigheter i orten, vars geografiska område av länsstyrelsen närmare

bestämmes, skola utgöra en enda vägsamfällighet för väghållning av de enskilda

vägar, som anses behövliga för orten, betraktad såsom en helhet, och

ej endast för en obetydlig del av densamma. Under länsstyrelsens ledning

konstitueras vägsamfälligheten, vilken till skillnad från vanliga sådana benämnes

vägförening. På länsstyrelsens föranstaltande upprättas — eventuellt

genom därtill av länsstyrelsen förordnad sakkunnig person — förslag rörande

de vägar, som skola av föreningen övertagas till underhåll eller anläggas och

underhållas av densamma, varefter länsstyrelsen granskar förslaget och låter

företaga erforderliga besiktningar och andra utredningar samt efter överläggning

med föreningsmedlemmarna och kommunala institutioner fastställer,

vilka befintliga eller tilltänkta vägar föreningen skall hålla, samt

meddelar närmare bestämmelser örn väghållningen. Anstånd med byggandet

eller övertagandet av vissa av dessa vägar må länsstyrelsen bevilja.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Befintlig väg må, ehuru den ej är lämplig för den framtida bebyggelsen, tills

vidare upptagas bland föreningens vägar, där vägen ännu länge kan med

fördel bibehållas. Ändring i vad som bestämts angående vägarna äger länsstyrelsen

vid behov vidtaga när som helst efter vederbörlig utredning. Länsstyrelsen

tillsätter en av ledamöterna i föreningens styrelse och äger, där

sådant är nödigt för tillgodoseende av det allmänna intresset av en sund utveckling

av ortsförhållandena och i vissa fall även på begäran av enskild till

förhindrande av kränkning av hans rätt, med verksamma medel tillhålla föreningen

att fullgöra sin väghållningsskyldighet. Normen för väghållningsbördans

fördelning mellan föreningens medlemmar är i regel taxeringsvärdena.

Möjlighet hålles emellertid öppen för länsstyrelsen att, om i särskilt

fall annan automatiskt verkande norm skulle finnas lämpligare, efter

de väghållningsskyldigas hörande bestämma att den senare normen skall

träda i taxeringsvärdenas ställe. De särbestämmelser, som beträffande viss

eller vissa väghållningsskyldiga fastigheters andelar understundom kunna

finnas erforderliga, meddelar länsstyrelsen efter ansökning av fastigheten

eller föreningen. Batt att nyttja föreningens vägar skall tillkomma varje i

föreningen ingående egendom men medges icke utan vidare allmänheten. En

utom föreningen stående fastighet, för vilken upplåtes rätt att begagna någon

föreningens väg, är pliktig att erlägga vägavgift till föreningen. För dylik

upplåtelse av vågrätt för utomstående fastighet uppställes i övrigt blott villkoret

att vägen är till nytta för fastigheten. Vad beträffar tillämpningen av

de allmänna reglerna örn vågrätt, då fråga är örn att förklara väg skola anläggas

eller övertagas av föreningen, har man med hänsyn till det allmänna

intresse, som här gör sig gällande, icke uprätthållit kravet, att vägen skall

vara av synnerlig vikt för någon särskild av de i föreningen ingående fastigheterna

eller för deras totalitet, utan överlåtit åt länsstyrelsen att mera fritt

bedöma ortens behov av vägen. Men från fordringen, att vägrättsupplåtelse

ej må tillskynda den tjänande fastigheten märkligt men, dispenseras icke

i annat fall än då vägen är av synnerlig vikt för orten. Då rätt till anläggning

av väg eller till begagnande av befintlig väg upplåtes för föreningen och av

denna tages i anspråk, skall föreningen gälda ersättning för markupplåtelse

och annat intrång, i den mån ej häremot kan kvittas nytta, som föreningens

ifrågavarande väghållning medför för de till ersättning berättigade. Den

utjämning mellan olika fastigheter i orten, som stundom kan finnas påkallad

av att desamma i olika grad färdigbyggt sina vägar, kan ske genom att länsstyrelsen

tills vidare antingen förordnar örn bildande av vägförening endast

inom en del av området eller åsätter vissa fastigheter eller grupper av sådana

särskilda andelstal eller ålägger fastighet, från vilken exploatering pågår,

skyldighet att bära särskilt hög andel av kostnaderna för vissa vägbyggnadsföretag.

Tvister örn vägrättsupplåtelse för utomstående och örn intrångsersättningar

och vägavgifter skola slitas av ägodelningsrätt. För utredningar

och undersökningar för de på länsstyrelserna ankommande uppgifterna må

anlitas sakkunnigt biträde. Kostnaderna härför skola bäras av vägföreningen,

i den mån ej enskild sökande finnes böra gälda av hans ansökning föranledd

dylik kostnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

9

I övrigt innehåller förslaget, som beträffande vanliga enskilda vägar i

huvudsak kvarstår på den gällande rättens grund, dock i åtskilliga hänseenden

mer eller mindre avsevärda nyheter, bland vilka de viktigaste kunna anges

sålunda:

Privata underhållsavtal skola icke vidare kunna genom intagning i dombok

eller dylikt erhålla speciella rättsverkningar, men å andra sidan skola

privata avtal i vägfrågor under vissa betingelser, även örn blott en av kontrahenterna

så önskar, kunna fastställas vid förrättning och därmed bekomma

samma verkan som eljest ett förrättningsutlåtande.

Sakägarnas dispositionsfrihet vid förrättning begränsas, så att för fastighet

rent skadlig överenskommelse ej får godkännas.

Vägsamfällighet respektive vägförening skall i regel njuta tyst pant- och

förmånsrätt framför inteckning i fastigheterna för sina fordringar å förfallna

bidragsbelopp.

Det personliga ansvaret för fullgörande av fastighet åvilande skyldigheter

enligt väglagen lägges i regel å fastighetens ägare även där fråga är örn publik

jord eller vägunderhåll för utarrenderad fastighet; dock upptagas vissa undantag

från denna regel och föreslås tillika i arrendelagen sådan ändring att

arrendatorn vid vanligt jordbruksarrende, där annat ej avtalats, gentemot

jordägaren svarar för vägunderhållet.

Yägintressentbegreppet utvidgas i någon mån, särskilt så att byggnad å

ofri grund, även örn den ej användes för industri, kan likställas med fastighet;

större frihet medges att pröva efter omständigheterna i det särskilda fallet.

Yägrätt medges under i övrigt vanliga betingelser även där vägbehovet

avser blott gång- och cykeltrafik eller är av tillfällig natur.

I visst samband härmed och med utvidgningen av intressentbegreppet står

att förslaget upptar en ny form av bidragsplikt att i vissa fall kunna väljas

i stället för verklig väghållningsskyldighet, nämligen ett slags vägavgift, beräknad

efter den slitning av vägbanan, som vederbörandes egen trafik förorsakar,

och utgående med fixa årliga belopp. Denna ersättningsskyldighet

skall ej medföra rätt för den bidragspliktige att påfordra väghållningsprestationer

från andra intressenters sida eller att deltaga i förvaltningen av vägen.

Retroaktiv bidragsskyldighet skall i vissa fall kunna åläggas i form av

skyldighet för nytillkommande intressent att ersätta skälig del av värdet av

redan verkställt vägbyggnadsarbete eller att övertaga skälig andel i vägsamfällighets

gäld.

Yägsamfällighets organisation göres fastare och dess karaktär av juridisk

person utmärkes tydligt; regler meddelas om gäldsförhållanden, och systemet

med hänvisning till annan lag har frångåtts.

Även reglerna örn vägförrättning äro fullständigare; sakägarnas rätt att

inverka på länsstyrelsens val av förrättningsman är snävare begränsad.

överprövningen av förrättningsresultatet skall i händelse av missnöje ske

vid ägodelningsrätten, där målet anhängiggöres genom besvär; förfarandet

i målet följer i övrigt reglerna för skiftesmål.

Verkställighet av icke lagakraftägande dom medges i viss utsträckning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Det för utkrävande av fastställd skyldighet att underhålla väglott anvisade

förfarandet har i viss mån förenklats, de särskilda befogenheterna hava

emellertid förbehållits ojävig tillsyningsman, och möjlighet för enskild väglottshavare

att få tillsyningsman tillsatt har utvidgats till att gälla alla fall.

Särskilda regler meddelas för fall då enskild väg skall byggas så att den

korsar vissa andra trafikleder (allmän väg, järnväg m. fl.).

Möjlighet har införts att genom förrättning få till stånd begränsning av

rätten att hålla grind å enskild väg.

Rätt skall kunna upplåtas att borthugga eller kvista träd och buskar och

att uppsätta snöskärmar.

Utskottet finner i huvudsak de sålunda föreslagna ändringarna i den

gällande lagen väl motiverade. Granskningen av de särskilda paragraferna

har emellertid föranlett utskottet till följande uttalanden:

Då i 6 § i lagförslaget stadgas, att under vissa betingelser mark, som

åtgår till väg, skall upplåtas från fastighet, avses upplåtelse av rätt att å

denna mark bygga, vidmakthålla och begagna väg eller alltså ett legalt

servitut. Örn någon överflyttning av äganderätten till marken är således i

denna paragraf icke fråga. Detta förhållande, som i lagtexten ej kommit till

fullt så otvetydigt uttryck som i 87 § beträffande ett motsvarande fall,

har utskottet velat betona. Någon förtydligande ändring av formuleringen,

vilken är densamma som i 2 § i den gällande lagen, torde emellertid näppeligen

vara av behovet påkallad.

Beträffande vinterväghållningsskyldighet möter säkerligen stor svårighet

att på förhand rättvist uppdela väg i lotter, särskilt som snöns olika anhopning

på skilda platser kan växla på ett oberäkneligt sätt. Gemensamhetssystemets

företräden framför väglottssystemet torde därför i fråga örn vinterväghållningen

göra sig starkt gällande. Ofta torde det kunna vara lämpligt

att arbetet utföres av ploglag, sammansatta av vägijrtressenter. Bestämmelserna

i 12 § möjliggöra att en dylik metod vid vägförrättning föreskrives,

då ju de båda nämnda systemen kunna kombineras så att vägen med avseende

å vinterväghållningen delas i lotter mellan olika grupper av intressenter.

Att märka är emellertid att ploglagsindelningar och de ändringar i regleringen,

som de skiftande förhållandena kunna påkalla, mången gång torde

bäst åstadkommas genom att vid förrättningen föreskrives gemensamhetssystem

och vägsamfällighetens styrelse sedermera genom avtal uppdrager

åt skilda grupper av samfällighetens medlemmar att mot betalning verkställa

olika delar av den på samfälligheten ankommande vinterväghållningen.

De nya stadgandena i 13 § örn rätt att röja vegetation eller uppsätta

snöskärmar, torde vara väl behövliga och i huvudsak lämpligt avvägda. Men

den för fall då sakägarna ej äro ense föreslagna regeln, att ersättningen förrätt

av dylikt slag alltid skall erläggas med ett engångsbelopp, synes icke

fullt tillfredsställande. Fördelarna av en dylik metod att bestämma gottgörelse

för tvångsrätter enligt väglagen torde visserligen, då det gäller intrång

av mer betydande och konstant natur, överväga de olägenheter, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

11

äro förenade med metoden. Men behovet att uppsätta snöskärmar kan av

anledningar, som icke låta sig på förhand beräkna, vara mycket växlande,

så att en upplåten rättighet härutinnan kanske under lång följd av år icke

alls eller blott till ringa del tages i anspråk, liksom ock storleken av intrånget

kan av andra skäl i hög grad variera. En för alla eventualiteter beräknad

engångsersättning måste därför lätteligen kunna komma att visa sig oskälig.

Och medan de mer betydande servituten kunna antagas åtminstone i någon

mån minska den tjänande fastighetens värde, så att ersättning omedelbart

bör utgå, lärer intrång av nu förevarande art knappast inverka på de villkor

fastighetsägaren kan betinga sig vid framtida försäljning eller utarrendering

av egendomen, vadan det ofta kan vara skäligt att gottgörelsen för det intrång,

som sker vid varje särskilt tillfälle, då servitutsrätten begagnas, erlägges

till dåvarande ägare eller innehavare av fastigheten. Yad nu sagts örn rätt

att uppsätta snöskärmar torde i viss mån gälla även beträffande röjningsrätt.

Det skulle visserligen kunna anföras, att eftersom spörsmål örn rättigheter

enligt 13 § kunna väckas vid särskild förrättning för detta ändamål, dylikt

förfarande kunde påkallas vid de olika tidpunkter, då behov att uppsätta

snöskärmar eller verkställa röjning blir aktuellt, och avgörandet ske blott för

kortare tid i sänder, varigenom viss motsvarighet skulle uppkomma till liknande

frågors prövning av vägnämnd enligt lagen örn allmänna vägar. Men

även örn förrättningsförfarandet icke behövde bliva mera, utan kanske tvärtom

bleve mindre omständligt och kostsamt än proceduren enligt sistnämnda lag,

synes dock den antydda lösningen vanligen innebära en onödigt vidlyftig

apparat i förevarande fall. Med enklare medel kan ett i huvudsak tillfredsställande

resultat uppnås genom att medgiva förrättningsmannen att mera

fritt bestämma sättet för ersättningens beräknande och ordningen för dess

erläggande. Han kan då t. ex. föreskriva att gottgörelsen skall utgå med

visst årligt belopp endast de år rättigheten begagnas, och den årliga avgiften

kan fastställas till olika belopp för olika förutsedda möjligheter.

Beträffande ersättning för rätt att taga väghållningsämnen lärer däremot

den närmare reglering, som förslaget innehåller, i stort sett vara lämplig.

Endast såtillvida har utskottet i detta avseende något att erinra, att för fall

då rättigheten icke erhåller exklusiv karaktär utan det skall stå områdets

ägare fritt att själv i obegränsad eller viss omfattning utnyttja fyndigheten,

det icke synes behöva i lagen föreskrivas att ens någon del av ersättningen

alltid skall utgå på en gång.

Verkställas de ändringar i 13 §, vilka utskottet här förordat, torde därav

föranledas viss redaktionell ändring i 33 § och till den i 44 § andra stycket

upptagna regeln böra fogas en motsvarande regel för fall, då ersättning enligt

13 § bestämts att utgå med visst årligt belopp. Sistnämnda ändring torde

lämpligen kunna genomföras så, att de båda reglerna samarbetas till en och

formuleras i överensstämmelse med sista satsen i 89 § första stycket.

Vidkommande spörsmålet om vilken kompetens, som bör krävas hos den,

som må förordnas till förrättningsman, vill utskottet betona vikten av att

länsstyrelsen företager en verklig prövning med hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall, och tillika framhålla, att mången gång förrättningen kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

vara av den enkla beskaffenhet, att varken lantmätares eller vägteknikers

speciella kvalifikationer tarvas.

I lagförslaget har vid sidan av andra kungörelseformer även kyrkokungörelse

bibehållits i vissa fall. Dess effektivitet är ju numera tämligen ringa,

och frågan örn dess utbytande i olika lagar och författningar mot annan metod

står därför på dagordningen. Intill dess denna fråga erhållit sin lösning i

ett större sammanhang, torde dock icke något böra anmärkas mot förslaget i

nu förevarande del.

Det i 25 § sista stycket, 41 § och 87 § sista stycket förekommande uttrycket

att väg »korsar» allmän väg eller vissa andra angivna trafikleder avser enligt

uttalande av departementschefen, även det fall, att den enskilda vägen ansluter

till (utmynnar i) allmän väg. Som emellertid vissa av de över de sakkunnigas

förslag hörda myndigheterna synas hava missförstått uttryckets

innebörd, torde ett förtydligande icke kunna anses obehövligt. Även då den

enskilda vägen framdrages till någon av övriga av de här avsedda trafiklederna

utan att fortsätta på andra sidan örn densamma, såsom t. ex. då vägen ansluter

till lastkaj vid järnväg eller kanal, torde bestämmelsen i 25 § sista

stycket och, därest särskilda anordningar vid anslutningsstället tarvas, även

41 § och 87 § sista stycket böra äga tillämpning.

Vad angår bestämmelserna i 48 § örn tillsyningsman och i 49 § örn synemän

må framhållas önskvärdheten av att icke utan tvingande skäl utses sådana

personer, som äro bosatta avlägset från den ort, där vägen är belägen. Ett

stadgande av dylikt innehåll har i lagförslaget upptagits i fråga örn gode män

vid vägförrättning men saknas i nu förevarande paragrafer. Som emellertid

i sakens natur torde ligga att det nämnda önskemålet skall beaktas, synes ett

uttryckligt påpekande i lagtexten icke kunna anses erforderligt.

Den frihet, som 71 § medger länsstyrelse att efter omständigheterna i varje

särskilt fall pröva, huruvida beträffande område av där angiven karaktär

tillämpning av 3 kapitlets regler är av behovet påkallad, torde visserligen icke

böra genom lagbud inskränkas, men det förtjänar måhända framhållas att,

örn i visst fall en stad, ett municipalsamhälle eller annan dylik kommunal

bildning, inom vars gränser området är beläget, redan övertagit eller önskar

omhänderhava och bekosta väghållningen samt ur synpunkten av de allmänna

intressen, länsstyrelsen enligt 3 kap. har att bevaka, icke kan riktas anmärkning

mot det sätt, på vilket väghållningen utföres eller planeras, anledning i

regel tydligen icke föreligger för länsstyrelsen att förordna örn vägförenings

bildande.

De av utskottet här ovan gjorde erinringarna mot förslaget skulle alltså

beröra lagtexten i 13, 25, 33, 41, 44 och 87 §§.

Beträffande följdförfattningarna har granskningen icke givit anledning till

anmärkning mot förslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition må. med

förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar böra vidtagas i

Kungl. Majlis förslag, för sin del antaga följande förslag till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

i) Lag

om enskilda vägar.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till nytta

vare sig för utfart, hemkörslor eller eljest.

Yad i denna lag stadgas angående fastighet gäde även beträffande gruva

och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, tillämpas jämväl å

sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren till

grunden.

Beträffande stad eller samhälle på landet, för vilket stadsplanelagens bestämmelser

angående stad skola lända till efterrättelse, äger denna lag icke

tillämpning, såvitt angår område, för vilket stadsplan fastställts; dock skall,

där ej med stöd av stadgandena i 65 §, 71 § andra stycket eller 85 § annorledes

i laga ordning beslutes, fastställelse av stadsplan för område icke medföra att

vad tidigare jämlikt denna lag bestämts rörande fastigheter eller vägar inom

området upphör att gälla.

Denna lag skall icke verka rubbning av vad som finnes särskilt stadgat örn

rätt till väg eller örn väghållningsskyldighet i vissa fall, ej heller inskränkning

i den omfattning, i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser

är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

2 §•

Till väg höra vägbana och de områden därinvid, som stadigvarande tarvas

för vägbanans bestånd och underhåll, såsom slänt, bankett, dike och upplagsplats,

ävensom trumma, skyddsvärn, vägmärke och annan för vägens bestånd

eller brakande utförd anordning. Såsom väg anses bro och färja med färjläge.

3 §■

Väghållning omfattar byggande av väg, vägunderhåll och vinterväghållning.

Såsom byggande av väg anses förutom anläggning av ny väg även omläggning

och förbättring av väg.

Till vägunderhåll räknas dels åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för

dess ändamål tillfredsställande skick, såsom påförande av väghållningsämnen,

vägbanans jämnande, dikesrensning, underhåll och iståndsättning av

bro eller färja samt ombyggnad av trumma, dels uppsättande av skyddsvärn,

vägmärke eller annan dylik anordning, såvida åtgärden ej företages i samband

med vägens byggande, dels ock öppnande och stängande av rörlig bro

samt drift av färja.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vinterväghållning omfattar arbete för att hålla vägbana till erforderlig

bredd fri från hinder av snö och is ävensom för dess utmärkande, där så

tarvas, så ock åtgärd för vägbanas bättrande genom påskottning av snö, där

å kortare sträckor till följd av ojämn snösamling uppstått menföre, som med

hänsyn till trafikens art och omfattning är till avsevärd olägenhet.

4§-

Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt

byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med

minsta intrång och olägenhet för annan.

Inom område, för vilket med avseende å fastighetsindelning eller byggnadsverksamhetens

ordnande, enligt vad därom stadgats, viss plan eller särskilda

bestämmelser äro gällande, må ej väg så byggas att planen eller bestämmelserna

motverkas eller eljest markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras. Ej heller må väg byggas i strid mot vad jämlikt 84 eller 85 §

föreskrivits.

Vägunderhåll och vinterväghållning skola utföras på sätt vägens ändamål

fordrar.

Vid väghållning skall iakttagas vad örn fasta fornlämningar, naturminnesmärken

och nationalparker är särskilt stadgat.

5 §•

För fullgörande av väghållningsskyldighet eller annan förpliktelse, som

enligt denna lag eller med stöd därav meddelad bestämmelse åligger fastighet,

svare, där ej nedan i andra eller tredje stycket annorledes stadgas, fastighetens

ägare.

Den, som innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag

besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande, skall vid tillämpning

av denna lag anses såsom fastighetens ägare.

I ägares ställe svare den, som innehar fastighet på sådana villkor att han,

där fastighetsskatt för fastigheten skall utgå, jämlikt kommunalskattelagen

är skyldig erlägga dylik skatt.

Ny ägare eller innehavare svare ej för bidrag i penningar, som förfaller

till betalning, innan han skall tillträda fastigheten, men vare pliktig fullgöra

vad företrädaren eftersatt i fråga örn arbete, som i avseende å väghållningen

ålagts honom.

Angående förmånsrätt för vissa fordringar enligt denna lag är särskilt

stadgat.

2 KAP.

Enskilda vägar i allmänhet.

Om rätt till väg och om väghållningsskyldighet m. m.

6 §''

Är för fastighets ändamålsenliga brukande av synnerlig vikt att väg för

den fastighet bygges över annan fastighets område och kan ej sådant lända

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas den mark,

som åtgår till vägen.

7 §•

Prövas befintlig väg vara av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande

av fastighet, till vilken vägen icke hörer, skall rätt att begagna vägen upplåtas

för fastigheten, såframt ej därigenom märkligt men tillskyndas fastighet,

å vars mark vägen är belägen, eller någon, som enligt tidigare upplåtelse

äger nyttja vägen.

8 §■

Därest vid prövning av fråga örn upplåtelse för fastighet av rätt enligt 6

eller 7 § att bygga eller begagna väg finnes att sådant men, som där sägs,

skulle orsakas av upplåtelsen, såframt ej rätten att för fastigheten nyttja

vägen begränsas till viss tid, viss årstid eller visst färdsätt, varde rättigheten

på dylikt sätt begränsad. Sådan begränsning må ock ske då uppenbart

är att behovet av vägen för fastigheten är i motsvarande mån inskränkt.

9 §•

För upplåtelse av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas

av vägs byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning.

Kan i fall då enligt 7 § upplåtes rätt att för fastighet begagna väg såsom

farväg, upplåtelsen anses medföra att arbete, som under de sist förflutna

fem åren, räknat från det frågan om upplåtelsen väcktes, nedlagts å vägens

anläggning, omläggning eller förbättring, blivit till synnerlig nytta för- fastigheten,

och varder, på sätt nedan i detta kapitel sägs, skyldighet att med

viss andel deltaga i vägens underhåll lagd å fastigheten, må, där särskild

anledning därtill förekommer, tillika kunna å fastigheten läggas skyldighet

att ersätta skälig del av värdet av det sålunda utförda vägbyggnadsarbetet.

Yarder fastighet, för vilken enligt 7 § upplåtes rätt att begagna väg såsom

farväg, icke förpliktad att med viss andel deltaga i väghållningen, åligge

fastigheten skyldighet att utgiva ersättning för den slitning av vägbanan,

som beräknas uppkomma genom vägens begagnande för fastigheten.

Ersättning, som i tredje stycket avses, skall bestämmas till visst penningbelopp

att utgå årligen i förskott under den tid rätten att begagna vägen

äger bestånd och av den berättigade tages i anspråk. I övrigt skall ersättning

enligt denna paragraf bestämmas i penningar att utgå på en gång.

10 §.

I vägbyggnadsföretag, som är av synnerlig vikt för två eller flera fastig*

heters ändamålsenliga brukande, skola dessa samfällt deltaga.

Yäg, som, då mark är bar, är till nytta för två eller flera fastigheter, skall

av dem samfällt underhållas.

Ar väg under tid, då marken är snötäckt, till nytta för två eller flera

fastigheter, skola dessa samfällt taga del i vinterväghållningen.

Yäghållningsskyldighet enligt vad nu är sagt åligger dock icke fastighet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

med mindre vägen är till nytta för fastigheten såsom farväg samt rätt att i

sådant hänseende begagna vägen tillkommer eller kan tillerkännas fastigheten

jämlikt lag eller enligt avtal eller medgivande av vederbörande rättsägare,

ej heller för tid, som förflutit, innan skyldigheten i nedan angivna

ordning fastställes.

Yad i denna paragraf stadgats utgöre icke hinder för att, där så prövas

skäligt, egendom, vars rätt att begagna väg till tiden eller annorledes begränsas,

så ock egendom, som i 1 § andra stycket avses, förklaras skola

bidraga till väghållningen allenast genom erläggande av sådan ersättning,

som i 9 § tredje stycket sägs; och skall, där så sker, å egendomen icke

tillämpas vad i detta kapitel finnes stadgat örn väghållningsskyldig eller

den, som har att deltaga i väghållning.

11 §•

Skyldigheten att deltaga i väghållning skall mellan de fastigheter, vilka

skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas

komma att begagna vägen, dock att ej å någon fastighet må läggas

större andel än som svarar mot dess nytta av vägen.

12 §.

Arbete med vägbyggnad, vägunderhåll eller vinterväghållning skall av de

väghållningsskyldiga utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så

att envar av dem eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, vissa

eller samtliga gemensamt stå i ansvar för viss sträcka å marken (väglott).

Vid vägdelning skall, allt efter som fråga är örn vägbyggnad, vägunderhåll

eller vinterväghållning, hänsyn tagas till sådana omständigheter, som inverka

på kostnaden i motsvarande avseende, så att, där större svårighet

möter, skälig minskning i väglott däremot beräknas. I följd härav skall, i

den mån anledning därtill förekommer, delning av väg verkställas särskilt

för byggandet, särskilt för underhållet och särskilt för vinterväghållningen,

ändå att den enligt 11 § å varje fastighet belöpande andelen är densamma

beträffande vart och ett av dessa slag av väghållning.

13 §.

Där med stöd av stadgandena i detta kapitel vid förrättning eller genom

dom väghållningsskyldighet ålagts fastighet samt för skyldighetens fullgörande

tarvas, att sand, grus, jord eller sten tages å visst eller vissa ställen

å annan fastighet eller att å visst område därav invid vägen växande träd

eller buskar borthuggas eller kvistas eller snöskärm uppsättes, skall rätt i

sådant avseende upplåtas för den förra fastigheten, där ej detta skulle lända

den andra till märkligt men; och må, där det kan ske utan att orsaka dylikt

men samt finnes påkallat till vinnande av ökad trafiksäkerhet vid vägens begagnande,

rätt som nyss sagts i fråga örn röjning av träd eller buskar upplåtas

för fastighet, som i den i detta kapitel stadgade ordning berättigats att

nyttja vägen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

För upplåtelse, som i första stycket

avses, så ock för annat intrång, som

däravföranledes, skall ersättning gäldas

i penningar. Ersättningen skall bestämmas

att utgå på en gång, dock att

ersättning för rätt att taga väghållning

sämnen må, där rätt i sådant hänseende

ej förbehålles allenast den eller

de fastigheter, för vilka upplåtelsen sker,

bestämmas sålunda att dels på en gång

skall erläggas visst belopp och dels vid

varje särskilt tillfälle, då rättigheten

begagnas, betalning skall gäldas efter

visst pris för den då tagna mängden.

Ej må för erläggande av den ersättning

för rätt att taga väghållningsämnen,

som skall utgå på en gång, bestämmas

längre tid än ett år efter det

rättigheten fastställdes.

Yid upplåtelse ^av rätt, som i denna paragraf avses, så ock vid rättighetens

begagnande skall tillses, att fastighet, som därav besväras, ej betungas mer

än nödigt är. Träd av större prydnadsvärde eller träd och buskar å tomt

eller i trädgård må ej fällas, med mindre synnerliga skäl därtill äro. Innan

upplåten rätt att borthugga eller kvista träd eller buskar begagnas, skall för

varje gång underrättelse örn åtgärden, minst en vecka förut, meddelas

vederbörande fastighets ägare eller innehavare.

För upplåtelse, som i första stycket

avses, så ock för annat intrång, som

därav f öranledes, skall ersättning gäldas

i penningar. Ersättning för rätt att

taga väghållningsämnen skall bestämmas

att utgå på en gång inom viss tid,

högst ett år, efter det rättigheten fastställdes;

dock må, där rätt, varom nu

är fråga, icke förbehålles uteslutande den

eller de fastigheter, för vilka upplåtelsen

sker, bestämmas, att ersättningen skall

gäldas sålunda, att vid varje särskilt

tillfälle, då rättigheten begagnas, betalning

erlägges efter visst pris för den

då tagna mängden.

1-t §•

I fall då vid förrättning eller genom dom enligt detta kapitel bestämts

att väg må för fastighet byggas eller begagnas, må till förmån för fastigheten,

där det kan ske utan märkligt men för annan fastighet, föreskrivas,

att grind eller led ej får bibehållas eller uppsättas å vägen annorstädes än

i ägogräns, i korsning av järnväg, spårväg eller vattenväg eller där det erfordras

för fullgörande av stadgad stängselskyldighet. Yid meddelande av

dylik föreskrift må dess tillämpning i övrigt begränsas efter ty skäligt

prövas.

För intrånget skall gäldas ersättning, som bestämmes i penningar att utgå

på en gång.

Örn förrättning.

15 §.

Prövning av fråga örn rättighet eller skyldighet, som i 6—14 §§ avses, verkställes

vid förrättning på stället i den ordning nedan stadgas.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 75. 1232 39 2

1232 39

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Majlis förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Rätt att påkalla förrättning enligt detta kapitel ock att vid förrättningen

föra talan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare ävensom

innehavaren, där denne jämlikt 5 § har att svara för fullgörandet av

fastighetens väghållningsskyldighet.

Yäckes sålunda fråga, som i 6—14 §§ avses, må härutinnan talan för fastighet

vid förrättningen föras jämväl av innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt,

i den mån frågan rörer hans rätt.

Har efter förrättningens början fastighet övergått till ny ägare eller innehavare,

vare han i lika mån som företrädaren bunden av vad denne medgivit

eller godkänt.

17 §.

Yrkande örn skyldighet för fastighet att deltaga i väghållning må vid förrättning

framställas endast för fastighet, vilken prövas jämlikt de i 10 §

stadgade grunder skola deltaga i den vägbyggnad, det vägunderhåll eller den

vinterväghållning, varom fråga är.

18 §.

Ansökning örn förrättning enligt detta kapitel göres skriftligen hos länsstyrelsen.

I ansökningen böra fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet,

de fastigheter saken förmenas angå, samt vederbörande ägares och

innehavares, nyttjanderätts- och servitutshavares namn och hemvist.

Finner länsstyrelsen den äskade förrättningen endast avse fråga, som bör

vinna sin lösning i den i 3 kap. stadgade ordning, åge länsstyrelsen avslå

ansökningen eller, där förordnande för förrättningsman redan utfärdats men

förrättningen ännu icke avslutats, förordna örn dess inställande. Är frågan

örn dylikt beslut beroende på utredning, som länsstyrelsen låter verkställa,

må med utseende av förrättningsman tills vidare anstå eller länsstyrelsen

föreskriva att förrättningen skall vila, intill dess länsstyrelsen annorledes

förordnar.

19 §.

Till förrättningsman skall länsstyrelsen förordna sådan person, lantmätare

eller annan, som finnes äga erforderlig kunskap och erfarenhet samt jämväl

i övrigt vara till uppdraget lämplig.

För förrättning, som avser stad eller samhälle på landet, för vilket skall

föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall till

förrättningsman företrädesvis förordnas i stadens eller samhällets tjänst anställd

mätningsman eller jämlikt 5 kap. 2 § lagen örn fastighetsbildning i

stad förordnad förrättningsman för avstyckningar inom staden eller samhället.

Hava samtliga uppgivna sakägare förenat sig örn förslag till viss förrätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jorclbruksutskottets utlåtande Nr 75.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningsman, varde den föreslagne förordnad, där ej annat föranledes av stadgandena

i första och andra styckena eller eljest laga hinder möter.

Om förordnandet skall underrättelse av länsstyrelsen meddelas länets lantmäterikontor

eller, därest förrättningsakten jämlikt 39 § skall redovisas till

byggnadsnämnd, denna nämnd.

20 §.

Förrättningsmannen skall, örn han finner sådant nödigt eller någon av

sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, vilka av

sakägarna eller, örn dessa ej åsämjas, av förrättningsmannen utses bland dem,

som äro valda till nämndemän eller till ägodelningsnämndemän eller till gode

män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Ej må till god man utses

någon, som är bosatt fjärran från den ort, där förrättningsstället är beläget,

när annan behörig närmare finnes.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle vad

de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

21 §.

För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersättning,

den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet med vad

för gode män vid lantmäteriförrättningar är eller varder stadgat.

Ben ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen

är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, av sökanden

genast förskjutas samt, därest vid förrättningen flera förpliktas till väghåll

ning eller utgivande av ersättning enligt 9 § tredje stycket, mellan dem och

sökanden fördelas efter ty skäligt prövas.

22 §.

Uppkommer vid förrättning fråga, för vars avgörande fordras särskild fackkunskap,

åge länsstyrelsen, på därom av förrättningsmannen framställd begäran

och efter prövning av åtgärdens behövlighet, förordna sakkunnig person

att biträda förrättningsmannen. Över länsstyrelsens beslut härutinnan må

klagan icke föras.

Ersättning till sakkunnigt biträde, varom nyss sagts, bestämmes av förrättningsmannen

med gode männen, örn sådana äro tillkallade; och gälle beträffande

ersättningen vad i 21 § andra stycket finnes om annan kostnad för

förrättning stadgat.

23 §.

Mot förrättningsman, god man och sakkunnigt biträde gälle dessa jäv:

örn han själv är sakägare eller örn han är med sakägare i den skyldskap

eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv mot domare, eller örn han eller

någon, som är med honom sålunda skyld eller besvågrad, eljest äger del i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

saken eller därav kan vänta synnerlig nytta eller skada, eller om lian såsom

ledamot i någon rätt deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken, eller örn

han varit fullmäktig i saken, eller örn han är i någon sakägares tjänst, eller

örn han är sakägares vederdeloman eller uppenbare ovän. Söker någon,

sedan förrättning begärts, sak med honom eller tillfogar honom något med

ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det skall ej räknas

för jäv.

Yet förrättningsman, god man eller sakkunnigt biträde att emot honom

finnes jäv eller är han hindrad att inom skälig tid utföra sitt uppdrag, anmäle

det genast hos den, som meddelat honom uppdraget.

24 §.

Förrättningsman skall så skyndsamt som möjligt å därför tjänlig tid börja

förrättningen samt utan onödigt dröjsmål fortsätta och avsluta densamma.

Finner förrättningsmannen anledning till antagande att till förrättningen

hänskjuten fråga bör lösas i den i 3 kap. stadgade ordningen, skall han genast

härom underrätta länsstyrelsen och inhämta dess besked huruvida förrättningen

skall fortgå.

Vill den, som sökt förrättning, sedan förrättningsman förordnats men

innan sammanträde under förrättningen hållits, återkalla sin talan, gore det

skriftligen hos förrättningsmannen. Därest kungörelse eller kallelser, varom

i 25 § sägs, redan utfärdats och återkallelsen inkommit så sent att förrättningsmannen

ej kan i god tid före det utsatta sammanträdet skriftligen

underrätta samtliga kända sakägare örn förrättningens inställande, vare återkallelsen

utan verkan; och meddele förrättningsmannen sökanden därom besked.

Sker återkallelsen vid sammanträde under förrättningen, skall denna

genast inställas, där ej annan sakägare, som äger påkalla förrättning rörande

den väckta frågan, begär att förrättningen fortsättes.

25 §.

Innan förrättning företages, skall förrättningsmannen örn tid och ställe för

första sammanträdet utfärda kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut

ej mindre uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där de av

förrättningen berörda fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller,

där förhållandena påkalla det, två eller flera av ortens tidningar.

Härjämte åligge det förrättningsmannen att minst fjorton dagar före sammanträdet

med posten avsända skriftlig kallelse till sammanträdet till envar

uppgiven eller eljest för förrättningsmannen känd sakägare. Kallelse skall

adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker kunskap vinnes

örn annan adress inom landet för mottagaren. Ar mark, som beröres av förrättningen,

samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och finnes för

pärn fäll igheten känd styrelse eller annan, som är satt att den förvalta, erfordras

ej kallelse till de särskilda delägarna i samfälligheten, utan varde kallelsen

sänd till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ej äger att själv föra talan för samfälligt ten, delägarna ansvarig för att

kallelsen tillställes någon, som äger behörighet härtill, eller, örn sådan ej

finnes, kommer till delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare

och är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare,

må kallelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig;

och skall, där kallelse delgives på detta sätt, kungörelsen örn förrättningen

innehålla uppgift om vilken delägare, kallelsen tillställes, samt anslås å

lämplig plats inom kommun, där den samfällda marken är belägen.

Kungörelse och kallelse, varom i denna paragraf är stadgat, skola innehålla

anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga åtkomst- och andra

handlingar, som styrka rätt att föra talan vid förrättningen.

Är uppenbart, vilka med avseende å förrättningen äro sakägare, må, utan

hinder av att kungörelse och kallelse ej verkställts i ovan stadgade ordning,

förrättningen företagas, där samtliga sakägarna infinna sig eller av förrättningsmannen

blivit minst fjorton dagar förut bevisligen kallade till förrättningen.

Avser förrättningen väg i ort, där byggnadsnämnd finnes, har förrättningsmannen

att minst fjorton dagar förut underrätta byggnadsnämnden örn

tid och ställe för första sammanträdet.

Där fråga är örn vägs byggande Där fråga är om vägs byggande så

så att den korsar allmän väg, järnväg, att den korsar eller eljest berör allmän

spårväg, kanal eller flottled, vare för- väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottvaltningen

av denna andra trafikled led, vare förvaltningen av denna andra

kallad att såsom sakägare deltaga i trafikled kallad att såsom sakägare

förrättningen. deltaga i förrättningen.

26 §.

Är någon sakägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig att för

honom tala och svara, begäre förrättningsmannen förordnande av god man

för den bortovarande enligt lagen örn förmynderskap.

27 §.

Angår förrättning fastighet, som står under allmän myndighets vård och

inseende, skall allmänt ombud förordnas att vid förrättningen bevaka det

allmännas rätt. Förordnandet meddelas, där det ej ankommer på annan

myndighet, av länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

Finner förrättningsmannen, att förrättningen rör fastighet, som i första

stycket sägs, skall han, såframt ej honom veterligt allmänt ombud blivit

förordnat, så snart ske kan örn förhållandet- underrätta länsstyrelsen, vilken,

därest densamma ej själv skall meddela förordnandet, har att vidarebefordra

underrättelsen till vederbörande.

'' Den myndighet, som utfärdat förordnande för allmänt ombud, skall därom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

genast underrätta förrättningsmannen; och åligge det denne att snarast

möjligt till det allmänna ombudet med posten avsända underrättelse örn tid

och ställe för första sammanträdet eller, om detta redan hållits, nästa sammanträde

under förrättningen.

28 §.

Därest förrättning uppskjutes från ett sammanträde till annat samt vid

det förra tid och plats för sakens vidare handläggning icke tillkännagivits

och ej heller överenskommelse träffats örn sättet för kungörandet av det nya

sammanträdet, skall förrättningsmannen därtill i god tid skriftligen kalla

samtliga sakägare, gode män och allmänna ombud samt, i fall som i 25 §

femte stycket sägs, örn detta sammanträde underrätta byggnadsnämnden.

Skall någon, som varken kallats eller inställt sig till något föregående

sammanträde under förrättningen, inkallas såsom sakägare, har förrättningsmannen

att tillställa honom skriftlig kallelse minst fjorton dagar i förväg.

29 §.

Kommer ej förrättningsmannen tillstädes å den för sammanträde utsatta

tid och infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som

tillstädeskommit, åtskiljas. Får förrättningsmannen laga förfall, underrätte

han så fort ske kan alla vederbörande därom. Förrättningsman, som utan

skälig orsak utebliver från sammanträde, ersätte all skada och olägenhet

samt svare därjämte för tjänstefelet.

Utebliver god man från förrättning, varde annan i hans ställe utsedd, såframt

ej alla närvarande sakägare begära uppskov med ärendets vidare handläggning.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder

för förrättningens företagande; dock att om sökanden, utan att hava anmält

laga förfall, utebliver från första sammanträdet, skall så förfaras som örn

han hade vid sammanträdet återkallat sin talan.

30 §.

Vid första sammanträdet under förrättningen uppläse förrättningsmannen

sitt förordnande.

Förrättningsmannen efterhöra, huruvida jäv är att anföra mot honom eller

god man eller förordnat sakkunnigt biträde. Sakägare, som vill anföra jäv,

gore det å första sammanträdesdag, då den, mot vilken jävet framställes,

tjänstgör. Ej må sakägare senare väcka fråga örn jäv, med mindre han varit

av laga förfall hindrad att inställa sig å nämnda dag eller den omständighet,

varå jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit honom kunnig.

I dessa fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å den sammanträdesdag,

som först inträffar efter det förfallet upphörde eller anledningen

till jävet uppkom eller blev känd. Sakägare, som föreslagit någon till förrättningsman

eller röstat å någon vid utseende av god man, må ej å örn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

23

(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

stiindighet, som därvid var för sakägaren känd, grunda jäv mot den, som i

enlighet med sakägarens förslag eller röst blivit förordnad eller utsedd.

Över framställd jävsanmärkning meddele förrättningsmannen med gode

männen, där han av sådana biträdes, så fort ske kan beslut.

Finnes jäv mot förrättningsman lagligen grundat, skall förrättningen

genast avbrytas. I ty fall ävensom därest sakkunnigt biträde befinnes jävigt,

tillkännagive förrättningsmannen ofördröjligen förhållandet för länsstyrelsen.

Är god man befunnen jävig, utses annan i hans ställe.

Ogillas jävsanmärkningen, må talan mot beslutet fullföljas hos länsstyrelsen

genom besvär, vilka skola dit ingivas inom tjugu dagar från det beslutet

avkunnades. Underrättelse härom skall meddelas i beslutet. Utan

hinder av förd klagan, fortsätte den, mot vilken jävet framställts, med sin

befattning, intill dess annorledes i vederbörlig ordning förordnas. Dock må

ej förrättningen avslutas, innan jävsfrågan slutligen prövats.

Vid beslut, varigenom jävsanmärkning gillas, skall förbliva. Sådant beslut

må ej verka rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit

innan anmärkningen gjordes. Ogillar länsstyrelsen jävsanmärkning, må

klagan över länsstyrelsens beslut härutinnan icke föras.

31 §''

Förrättningsmannen skall föra protokoll över vad som förekommer vid

förrättningen.

I protokollet skall ske anteckning rörande vilka som äro sakägare och för

vilka fastigheter de äga föra talan, samt till beskaffenhet och utgivningsdag

anmärkas de handlingar, som styrka behörighet härutinnan. Fastigheternas

registerbeteckningar skola angivas, i den mån sådana finnas dem åsätta.

I protokollet skola noga upptagas framställda yrkanden och anförda skäl

samt förrättningsmannens och gode männens beslut och utlåtanden jämte

grunderna för desamma.

Protokollet skall avfattas i sammanhängande paragrafföljd för hela förrättningen

och inom åtta dagar efter varje sammanträde a förut tillkännagiven

tid och plats uppläsas.

Protokollet skall förses med underskrift av förrättningsmannen och gode

männen, om han av sådana biträdes, samt jämväl undertecknas av de sakägare,

som närvarit vid sammanträdet, dock att där närvarande sakägare äro

flera än tio eller de eljest därom besluta, protokollet skall å deras vägnar

undertecknas av två personer, vilka sakägarna därtill utsett. Den är utsedd,

som erhållit de flesta rösterna; mellan lika röstetal skilje lotten. Yägrar

sakägare sin underskrift eller förekommer anmärkning mot protokollet, skall

anteckning därom ävensom örn beslut, som i anledning av framställd anmärkning

meddelas, i protokollet verkställas.

32 §.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen må, där sådant

är för förrättningen erforderligt, efter därom i god tid gjord tillsägelse hos

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vederbörande fastighets ägare eller innehavare, övergå ägor, verkställa stakäng

eller mätning å marken, undersökning av grund och annan dylik åtgärd.

Därvid skall iakttagas, att skada å växande gröda samt nedhuggning

eller skadande av träd såvitt möjligt undvikas. Ej må i trädgård, annan

därmed jämförlig plantering eller park utan ägarens lov träd skadas eller

fällas.

Har genom åtgärd, som i första stycket avses, skada uppkommit och vill

den, som skadan led, därför njuta gottgörelse, framställe han före förrättningens

avslutande sitt yrkande hos förrättningsmannen, vilken har att med

gode männen, om han av sådana biträdes, uppskatta skadan; och galle örn

ersättning för skadan vad i 21 § andra stycket rörande kostnad för förrättning

finnes stadgat.

33 §.

Vid förrättning skall i förekommande fall företagas sådan prövning, som

i 1 § andra stycket sägs, samt efter omständigheterna tillses:

huruvida väg för fastighet må byggas över annan fastighets område;

huru väg skall byggas till läge, sträckning, bredd, byggnadssätt och anordning

i övrigt;

inom vilken tid byggande av väg skall vara slutfört;

huruvida för fastighet skall upplåtas rätt att begagna befintlig väg;

huruvida rätt, som för fastighet upplåtes att begagna väg, skall begränsas

på sätt i 8 § sägs;

vilka fastigheter, som skola vara pliktiga att deltaga i vägs byggande

eller underhåll eller i vinterväghållning, och huru stor andel av skyldigheten,

som skall åligga envar fastighet (andelstal), ävensom, där någon av de väghållningsskyldiga

fastigheternas rätt att begagna vägen begränsas till viss

årstid eller viss tid, huru väghållningsskyldigheten skall beträffande övrig

del av året eller efter den bestämda tidens utgång mellan de övriga väghållningsskyldiga

fördelas;

huruvida arbetet med vägbyggnad, vägunderhåll eller vinterväghållning

skall av de väghållningsskyldiga utföras gemensamt eller efter vägdelning

samt, i senare fallet, huru delningen skall verkställas;

huruvida för fastighet skall upplåtas rätt, som i 13 § omförmäles, skolande,

där vid förrättning verkställes vägdelning, alltid i sammanhang därmed

till prövning upptagas frågan örn upplåtelse av rätt att taga väghållningsämnen

erfordras eller icke;

å vilket eller vilka ställen, i vilken omfattning och på vad sätt jämlikt

13 § upplåten rätt må utövas samt huruvida ett till hämtning av väghållningsämnen

vid förrättningen bestämt ställe må för enahanda ändamål nyttjas

av ägaren eller eljest av annan än den eller de fastigheter, för vilka rättigheten

sålunda upplåtes;

huruvida och i vad mån inskränkning skall jämlikt 14 § föreskrivas i rätt

att å väg bibehålla eller uppsätta grind eller led;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

huruvida ersättning enligt 9 § första

eller andra stycket, 13, 14, 22 eller

32 § skall gäldas samt till vilket belopp

eller, i den mån ersättning enligt

13 § ej bestämmes allenast till

visst belopp, efter vilka grunder ersättningen

i övrigt skall beräknas;

(Utskottets förslag.)

huruvida ersättning enligt 9 § första

eller andra stycket, 13, 14, 22 eller

32 § skall gäldas samt till vilket belopp

eller, i den mån ersättning enligt

13 § ej bestämmes till visst belopp,

efter vilka grunder ersättningen

skall beräknas;

huruvida och på vad sätt ersättning, som här nämnts, skall mellan flera

fastigheter till utgörande fördelas;

huruvida ersättning enligt 9 § tredje stycket skall utgå, med vilket årligt

belopp ersättningen skall gäldas ävensom, där vägdelning skett och eljest i

förekommande fall, huru beloppet skall fördelas mellan flera till ersättningen

berättigade;

huru utgifterna för förrättningen skola mellan flera sökande eller andra

sakägare i enlighet med stadgandena i 21 § fördelas.

34 §.

Förrättningsmannen skall söka såvitt möjligt mellan sakägarna åstadkomma

förening; och varde, där i viss fråga förening sker, särskild avhandling

därom upprättad samt av de sakägare, vilkas rätt av frågan beröres,

underskriven och medelst förrättningsmannens och närvarande gode mäns

påskrift vitsordad. Avhandlingen skall bifogas protokollet över förrättningen.

Hörer förening fastighet, som står under allmän myndighets vård och

inseende, skall, ändå att dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å

fastigheten ej gälla, med mindre den varder av vederbörande myndighet

godkänd.

Angår förening fråga örn byggande av väg i fall, som i 4 § andra stycket

avses, vare föreningen ej gällande utan att den prövas överensstämma med

de i nämnda stycke givna stadgan den.

Ej heller vare förening gällande, där den finnes uppenbarligen till skada

för fastighet betunga densamma med förpliktelse i avsevärt högre grad än

vad enligt de i detta kapitel stadgade grunder skall åligga fastigheten.

Åberopas vid förrättning enligt detta kapitel av någon sakägare mellan

honom och annan sakägare gällande avtal rörande fråga, som vid förrättningen

skall prövas, varde enahanda verkan tillerkänd avtalet, som örn dessa sakägare

vid förrättningen ingått förening i överensstämmelse med avtalets innehåll;

dock skall sakägare icke vid förrättning anses bunden av tidigare avtal, såframt

efter avtalets ingående inträtt ändrade förhållanden, som på frågan i

synnerlig mån inverka, ej heller där avtalet avser väghållningsskyldighet och

tio år förflutit från det avtalet slöts.

Prövning enligt denna paragraf av fråga örn verkan av förening eller avtal

ankommer på förrättningsmannen med gode männen, där han av sådana

biträdes.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

35 §.

I den mån ej enligt 34 § gällande förening mellan sakägarna kan åstadkommas

eller tidigare ingånget avtal skall läggas till grund för avgörandet,

varde saken jämlikt de i detta kapitel stadgade grunder prövad av förrättningsmannen

med gode männen, där kan av sådana biträdes; ock skola de,

sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit behörigen utredda,

ändå att frågorna skola avgöras i enlighet med förening eller avtal, på grund

av vad i ärendet förekommit avgiva skriftligt utlåtande i saken, vilket för

sakägarna skall uppläsas och framläggas.

Ej må i utlåtandet föreskrivas åtgärd, för vars vidtagande fordras offentlig

myndighets tillstånd, med mindre sådant tillstånd inhämtats.

Sedan utlåtandet framlagts, eller då förrättning, sedan sammanträde därunder

ägt rum, skall inställas, skall förrättningen förklaras avslutad med

tillkännagivande vid vilken domstol talan mot förrättningen må fullföljas

samt vad enligt 37 § skall iakttagas för sådan talans bevarande.

Innebär utlåtandet att jämlikt vad i 50 § sägs två eller flera fastigheter

skola utgöra en samfällighet för gemensam väghållning, skall förrättningsmannen

föranstalta därom att efter förrättningens avslutande i sammanhang

därmed å förrättningsstället hålles sammanträde med vederbörande för antagande

av stadgar och utseende av styrelse för samfälligheten. Vid sammanträdet

skall förrättningsmannen leda förhandlingarna samt framlägga

förslag till stadgar.

36 §.

Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 35 § omförmälda utlåtande

samt de vid förrättningen ingångna föreningar och övriga vid förrättningen

upprättade handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen

upprättats, skola av förrättningsmannen inom tjugu dagar eller, örn vägen

eller största delen därav är belägen inom något av rikets fyra nordligaste

län, inom trettio dagar efter förrättningens avslutande överlämnas till ordföranden

i styrelse, varom i 50 § förmäles, eller där sådan styrelse ej är

tillsatt, till någon i orten boende pålitlig person, som av sakägarna eller,

örn dessa ej äro ense, av förrättningsmannen med gode männen, där han

av sådana biträdes, utses att mottaga samma handlingar; och vare handlingarna

hos den, som sålunda mottagit dem, tillgängliga för envar, som

åstundar att granska eller avskriva desamma. Kvitto å handlingarnas mottagande

skall vidfogas huvudskriften av förrättningsutlåtandet.

Förrättningsmannen åligge jämväl att inom tid, som i första stycket sägs,

örn dagen för förrättningens avslutande skriftligen underrätta länets lantmäterikontor

eller, därest förrättningsakten jämlikt 39 § skall redovisas till

byggnadsnämnd, denna nämnd.

37 §.

Klagan över förrättningen må av sakägare föras genom besvär hos ägodelningsrätten

i den ort, där vägen eller största delen av densamma är be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lägen. Besvären skola ingivas till ägodelningsdomaren inom fyrtiofem dagar

eller, örn vägen eller största delen därav är belägen inom något av rikets

fyra nordligaste län, inom sextio dagar från den dag då förrättningen förklarats

avslutad, klaganden dock obetaget att på eget äventyr med posten

insända besvären så tidigt att de före sagda tids utgång komma ägodelningsdomaren

till handa.

Den, som vid förrättningen begärt ersättning enligt 32 §, äge, ändå att

han ej är sakägare, rätt att vad denna ersättningsfråga angår fullfölja talan

mot förrättningen på sätt och inom tid, varom i första stycket sägs. Dylik

talerätt tillkomme ock sakkunnigt biträde såvitt rörer av honom vid förrättningen

fordrad ersättning enligt 22 §.

38 §.

När besvär enligt 37 § blivit anförda, skall ägodelningsdomaren genast

därom underrätta förrättningsmannen, vilken har att skjmdsamt till ägodelningsdomaren

insända förrättningsprotokollet och övriga förrättningen rörande

handlingar jämte karta, där sådan upprättats. Förrättningsmannen vare

pliktig att, där ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten så prövar nödigt,

inställa sig vid rätten för att höras i målet. Ersättning för inställelsen skall

förskjutas av klaganden, och pröve rätten i slutliga utslaget, huruvida beloppet

skall helt eller delvis gottgöras honom av annan part.

I fråga örn förfarandet i målet och talan mot däri meddelade beslut gälle

i tillämpliga delar vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat.

39 §.

Efter det mål, som i 38 § sägs, blivit genom lagakraftägande dom avgjort,

skall förrättningsakten översändas, där målet återförvisats till förrättningsmannen,

till denne men eljest till länets lantmäterikontor eller, örn vägen

varom fråga är eller största delen därav är belägen inom stad eller samhälle,

för vilket stadsplanelagens bestämmelser angående stad äga tillämpning, till

byggnadsnämnden för att där förvaras. Avskrift av dom i målet skall, evad

domen vunnit laga kraft eller ej, översändas till nämnda lantmäterikontor

eller byggnadsnämnd ävensom till förrättningsmannen och den, som jämlikt

36 § har att förvara avskrift av förrättningsliandlingarna.

Föres ej talan mot förrättningen, har förrättningsmannen att insända

förrättningsutlåtandet till ägodelningsdomaren, vilken åteckne detsamma

bevis, att besvär ej anförts; och åligge det förrättningsmannen att, sedan

utlåtandet återställts till honom, inom fyra månader efter förrättningens

avslutande översända förrättningsakten till den myndighet, hos vilken, enligt

vad i första stycket sägs, akten skall förvaras.

Där förrättningen avser väg, som är belägen dels i stad eller samhälle,

varom i första stycket förmäles, och dels å egentliga landsbygden, skall

förrättningsmannen verkställa avskrift av förrättningsliandlingarna, vilken

avskrift skall åtfölja akten, tills densamma inlämnats till förvar hos veder
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

börande byggnadsnämnd eller lantmäterikontor; och åligge det den av dessa

myndigheter, som mottagit akten, att därom teckna bevis å avskriften och

översända denna till den andra av ifrågavarande myndigheter. I fall, som i

detta stycke avses, varde, då avskrift av dom, efter ty ovan är sagt, skall

översändas till byggnadsnämnden eller lantmäterikontoret, dylik avskrift

tillställd dem båda.

Huru förrättningsman må genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet

att redovisa förrättningsakt och andra honom enligt denna lag åliggande

uppgifter, därom förordnar Konungen. Närmare anvisningar till ledning för

förrättningsman vid handläggning av förrättningar utfärdar Konungen eller

den Konungen förordnar.

Om verkställighet m. rn.

40 §.

Föres ej talan mot förrättning enligt detta kapitel så som i 37 § sägs,

gånge det därvid meddelade utlåtandet i verkställighet såsom lagakraftägande

dom.

Beträffande rätt att begagna väg, som redan finnes anlagd, samt skyldighet

att fullgöra underhåll eller vinterväghållning av sådan väg skall vad

i ägodelningsrätts dom bestämts, ändå att talan däremot föres, omedelbart

lända till efterrättelse, såframt ej ägodelningsrätten eller högre rätt, där

saken är anhängig, annorledes förordnar.

På yrkande av part må ägodelningsrätten, där särskilda skäl därtill äro,

förordna, att jämväl vad i dess dom bestämts rörande rätt att bygga väg

över annans mark eller rätt, som i 13 § avses, må verkställas utan hinder

av att domen icke vunnit laga kraft.

Den, som söker verkställighet av dom, som icke vunnit laga kraft, kar

att ställa pant eller borgen för den gottgörelse för skada genom verkställighetsåtgärden,

som kan, där domen ändras, prövas skola utgå; och gälle

därom vad i 48 § första stycket utsökningslagen stadgats. Från skyldighet

att ställa dylik säkerhet vare kronan fri.

Att vad genom förrättning eller dom enligt detta kapitel bestämts i vissa

hänseenden skall verkställas i särskild ordning följer av vad nedan i 41 och

49 §§ samt angående vägsamfällighet stadgas.

41 §•

Skall väg byggas så att den korsar

allmän väg, järnväg, spårväg, kanal

eller flottled, vare förvaltningen av

denna andra trafikled berättigad att

ombesörja arbetet, i vad detsamma

utgöres av anordningar i korsningen,

samt pliktig att, örn förvaltningen ej

41 §.

Skall väg byggas så att den korsar

eller eljest berör allmän väg, järnväg,

spårväg, kanal eller flottled, vare förvaltningen

av denna andra trafikled

berättigad att ombesörja därav föranledda

anordningar samt pliktig att,

örn förvaltningen ej själv verkställer

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.)

själv verkställer detta arbete, övervaka

detsamma och, där anordningarna icke

utföras på ett för trafiken betryggande

sätt, i god tid anmäla förhållandet hos

vederbörande myndighet, som äger

meddela erforderliga föreskrifter.

(Utskottets förslag.)

detta arbete, övervaka detsamma och,

där anordningarna icke utföras på ett

för trafiken betryggande sätt, i god

tid anmäla förhållandet hos vederbörande

myndighet, som äger meddela

erforderliga föreskrifter.

42 §.

Har genom förrättning eller dom å fastighet lagts skyldighet att deltaga

i väghållning utan att föreskrift lämnats rörande rätt att för fastigheten

begagna vägen, vare så ansett som örn dylik rätt blivit genom förrättningen

eller domen fastställd att gälla så länge fastigheten sålunda ålagd väghållningsskyldighet

består. Hock skall, där å fastigheten lagts skyldighet att

deltaga endast i vinterväghållning, därav icke anses följa rätt att nyttja

vägen den tid mark är bar.

43 §.

Yppas tvist mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra örn

bättre rätt till vad såsom ersättning enligt 9, 13, 14 eller 32 § skall utgå,

skall den tvist hänvisas till särskilt utförande i vanlig ordning.

44 §.

Är ersättning enligt 9 § första eller andra stycket, 13 § eller 14 § bestämd

att utgå på en gång men saknas föreskrift örn tid för betalningen, skall

denna fullgöras inom ett år efter det frågan örn ersättningsskyldigheten

slutligen avgjordes. Evad nämnda skyldighet hänför sig till allenast en

fastighet eller blivit mellan flera fördelad, må ej arbete å annans mark verkställas

eller åtgärd till förfång för annan vidtagas, innan ersättningens hela

belopp blivit erlagt.

I fall då ersättning, som i 9 § ar- Har ersättning för rättighet, som i

ses, bestämts att utgå nied visst årligt 9 eller 13 § avses, bestämts att utgå

belopp, må vägen ej begagnas, med mindre med visst årligt belopp, må rättigheten

förfallen del av ersättningen gäldats, icke under något år tagas i bruk, innan

beloppet för samma år gäldats.

45 §.

Skall ersättning enligt 9 § första eller andra stycket erläggas på en gång

och bliver den ej till fullo gulden inom ett år efter betalningstidens utgång,

vare vad genom förrättningen eller domen rörande vägen föreskrivits i sin

helhet förfallet.

Därest ersättning enligt 13 eller 14 §, vilken bestämts att utgå på en

gång, icke gäldats inom betalningstiden, vare frågan örn den rätt, ersättningen

avser, förfallen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ar vad genom förrättning eller dom rörande väg bestämts i sin helhet

förfallet till följd av en eller flera sakägares underlåtenhet att fullgöra sin

ersättningsskyldighet, åligge det denne eller dessa sakägare, en för alla och

alla för en, att slutligen vidkännas kostnaderna för förrättningen.

46 §‘

Försummar någon att i vederbörlig ordning gälda ersättning enligt 9 §

första eller andra st}rcket, 13 § eller 14 §, som bestämts att utgå på en gång,

och har annan, vilkens rätt är beroende av att förpliktelsen fullgöres, helt

eller delvis förskjutit beloppet, njute denne utmätning hos den försumlige

för vad sålunda för hans räkning utgivits, såframt ersättningens hela belopp

erlagts inom betalningstiden eller, där fråga är örn ersättning enligt 9 §

första eller andra stycket, inom ett år efter betalningstidens utgång.

47 §.

Den, som för honom tillerkänd rätt att begagna väg i förskott för

visst år erlagt ersättning jämlikt 9 § tredje stycket, må, där han styrker att

han under året själv botat brist i vägens underhåll, berättigas att efter ty

skäligt prövas återbekomma ersättningsbeloppet eller del därav. Krav därå

skall vid talans förlust framställas inom en månad efter årets utgång.

48 §.

För övervakande av underhållet och vinterväghållningen i fråga örn väg,

som gjorts till föremål för vägdelning, skall, där någon av väglottshavarna

det fordrar, anställas särskild ojävig tillsyningsman. Bliva väglottshavarna

ej ense örn valet av tillsyningsman, skall sådan på anmälan utses av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen bestämme ock, där så påkallas, vad arvode bör tillkomma

tillsyningsmannen och huru arvodet bör mellan väglottshavarna till utgörande

fördelas, allt efter ty skäligt prövas.

Tillsyningsmannen entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro

ense. I annat fall må frågan av envar av dem imderställas prövning av länsstyrelsen,

som förordnar efter omständigheterna.

Yad ovan i första och tredje styckena stadgats örn väglottshavare skall,

där fastighets väghållningsskyldighet jämlikt 5 § skall fullgöras av innehavaren,

tillämpas ej blott å denne utan även å fastighetens ägare.

49 §.

Försummar väglottshavare att vederbörligen underhålla sin väglott eller

fullgöra vinterväghållning därå och bättrar han ej ofördröjligen efter tillsägelse,

skall tillsyningsman, som i 48 § omförmäles, hålla syn genom två

ojävige män, av vilka den ene skall vara nämndeman, ägodelningsnämndeman

eller god man vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Varder vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

synen, till vilken den försumlige skall i god tid kallas, bristen vitsordad,

uppskatte synemännen i penningar kostnaden för dess botande. Därefter

åge tillsyningsmannen erhålla utmätning hos den försumlige för det uppskattade

beloppet jämte synekostnaderna samt vare pliktig att, i den mån

medel sålunda för ändamålet tillhandahållits honom, ofördröjligen ombesörja

utförande av det eftersatta arbetet. Nöjes ej väglottshavaren åt synen eller

honom påförda synekostnader, instämme sitt klander till allmän underrätt

i orten inom tre månader efter utmätningen eller vare sin talan kvitt.

Vad i första stycket angående syn stadgats utgöre icke hinder för tillsyningsmannen

att, därest väglott ej ofördröjligen efter tillsägelse bättras,

genast bota befintlig brist. Har så skett, njute han av den försumlige skälig

gottgörelse för arbetet, i den mån detta visas hava varit erforderligt för

väglottens försättande i laggillt skick.

Orri vägsamfällighet.

50 §.

Har genom förrättning eller dom enligt detta kapitel bestämts, att arbete

med vägs eller väglotts byggande, underhåll eller vinterväghållning skall för

två eller flera fastigheter utföras gemensamt, och äro ej fastigheterna i samme

ägares, eller i fall som i 5l§ tredje stycket avses, samme innehavares hand,

skola fastigheterna utgöra en samfällighet för handhavandet av den gemensamma

väghållningen och därmed förenade angelägenheter. Ej må dylik

vägsamfällighet utöva verksamhet, som är främmande för dess sålunda angivna

ändamål.

För samfälligheten skola antagas stadgar och skall finnas styrelse. De

väghållningsskyldigas rätt att besluta i samfällighetens angelägenheter utövas

å sammanträde.

51 §.

Stadgar för vägsamfällighet skola angiva:

samfällighetens benämning, som skall innehålla ordet vägsamfällighet och

däri ordet förening ej må ingå;

samfällighetens ändamål under hänvisning till de beslut, som meddelats

om väghållningens utförande och delaktigheten däri;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med de väghållningsskyldiga skall

hållas;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden

skola bringas till de viighållningsskyldigas kännedom, ävensom den

tid före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som strider mot denna eller

annan lags föreskrifter eller som kan anses äventyra sådan delägares rätt,

för vilken skyldighet att ingå i samfälligheten framdeles kan inträda.

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av länsstyrelsen.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, förrän den blivit

av länsstyrelsen fastställd.

52 §.

Styrelse för vägsamfällighet skall bestå av en eller flera här i riket bosatta

personer och hava sitt säte i den ort, där vägen eller största delen

därav är belägen.

Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till

ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av de väghållningsskyldiga.

Anmälan örn val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall

ofördröjligen göras hos länsstyrelsen.

Har styrelseledamot avgått eller den tid, för vilken han blivit vald, gått

till ända utan att anmälan örn nytt val skett, och är styrelsen med kvarstående

ledamöter ej beslutför, eller saknas eljest behörig styrelse, skall

länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att

styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan

örn verkställt val förordnandet återkallas, antingen ensam eller

jämte de styrelseledamöter, som må finnas, förvalta samfällighetens angelägenheter

och företräda samfälligheten på sätt örn styrelse finnes nedan

stadgat. Syssloman njute av samfälligheten arvode, som bestämmes av

länsstyrelsen.

Då styrelse utsetts eller ändring i dess sammansättning skett samt då

förordnande av syssloman ägt rum, skall på samfällighetens bekostnad underrättelse

därom intagas i länskungörelserna.

53 §.

I fall, som i 50 § avses, må ej, innan stadgar fastställts och anmälan

örn styrelseval skett eller syssloman jämlikt 52 § fjärde stycket förordnats,

arbete å annans mark verkställas eller eljest åtgärd till förfång för annan

vidtagas.

54 §.

Styrelse för vägsamfällighet äge att i enlighet med denna lag, stadgarna

och de väghållningsskyldigas beslut, där detta ej är mot stadgarna eller mot

lag stridande, ombesörja den gemensamma väghållningen och i övrigt förvalta

samfällighetens angelägenheter. Styrelsen äge att i allt vad som rör

den gemensamma väghållningen själv eller genom ombud ej mindre i förhållande

till tredje man handla å samfällighetens vägnar än även inför domstolar

och andra myndigheter företräda samfälligheten.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning i mål,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som rör samfälligheten, är stadgat i 11 kap. 15 § rättegångsbalken, och

skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande

skall delgivas samfälligheten.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i stadgarna bestämt,

den mening, örn vilken vid styrelsesammanträde de Hesta röstande förena

sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden vid

sammanträdet.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande

avtal mellan honom och samfälligheten, ej heller angående avtal mellan

samfälligheten och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,

som kan vara stridande mot samfällighetens. Vad sålunda stadgats äge

motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten

eller tredje man.

55 §.

Ledamöter av styrelse för vägsamfällighet, vilka genom att överskrida

sin befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda de

väghållningsskyldiga skada, svare för skadan en för alla och alla för en;

svare ock på sätt nu nämnts för skada, som de genom överträdelse av

bestämmelse i denna lag eller i gällande stadgar tillskynda tredje man.

56 §.

Å sammanträde, varom i 50 § förmäles, må rösträtt för envar av de väghållningsskyldiga

fastigheterna utövas av den, som jämlikt 5 § har att svara

för fullgörande av fastighetens förpliktelser, efter det andelstal, som är bestämmande

för fastighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten. Väghållningsskyldig,

som icke gäldat förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill

dess betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en tiondel

av de väghållningsskyldigas sammanlagda, å sammanträdet företrädda

andelstal. Ej heller må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud

för annan deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och

samfälligheten eller angående avtal mellan denna och tredje man, där han i

frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot samfällighetens.

Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av väghållningen,

däri allenast vissa av de väghållningsskyldiga äro pliktiga att taga del, tillkomme

endast dessa väghållningsskyldiga rösträtt.

För beslut vid sammanträde erfordras, där ej i stadgarna finnes för visst

fall annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat på sätt

ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, i andra frågor

gälle den mening, som biträdes av de Hesta röstande, eller, örn jämväl antalet

röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdet.

Över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens försorg

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 75. 1232 39 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

föras protokoll, vilket senast fjorton dagar efter sammanträdet skall vara för

de väghållningsskyldiga tillgängligt.

Kallelse till sammanträde skall, där ej i gällande stadgar annorledes bestämts,

antingen skriftligen delgivas samtliga väghållningsskyldiga minst en

vecka före sammanträdet eller ock minst fjorton dagar därförut kungöras

såväl i kyrkan för den eller de församlingar, där vägen är belägen, som ock

i minst en av ortens tidningar.

Styrelsen åge, när den finner lämpligt, kalla de väghållningsskyldiga till

extra sammanträde. Varder sådant sammanträde för uppgivet ändamål påfordrat

av minst en femtedel av de väghållningsskyldiga eller det mindre

antal, som må vara i stadgarna bestämt, skall sammanträde av styrelsen utlysas.

57 §.

Underlåter styrelse för vägsamfällighet att i föreskriven ordning kalla de

väghållningsskyldiga till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast

två veckor efter påfordran, som i 56 § sista stycket sägs, utlyst extra sammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan

ske, eller finnes ej behörigen utsedd styrelse, då skall, för den händelse ej i

stadgarna bestämmelse finnes för dylikt fall, kallelse, som utfärdas av minst

en femtedel av de väghållningsskyldiga, äga samma giltighet som kallelse av

styrelsen.

58 §.

Menar medlem av vägsamfällighet att beslut, som fattats å sammanträde,

icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning

eller mot stadgarna eller kränker hans rätt såsom medlem av samfälligheten,

äge tala därå genom stämning å styrelsen inom trettio dagar från

beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan mot beslutet förlorad.

Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i verkställighet, där ej domstolen

annorlunda förordnar.

Talan, som ovan nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt i den

ort, där styrelsen har sitt säte.

Dylik talan må, i fall då rösträtt å sammanträde för fastighet utövas av

dess innehavare, föras ej mindre av denne än även av fastighetens ägare.

59 §.

För förbindelse, som vägsamfällighet ådragit sig, svare de fastigheter,

vilka vid tiden för förbindelsens uppkomst hade att deltaga i kostnaderna

för den gren av samfälliglietens verksamhet, till vilken förbindelsen är att

hänföra, efter de andelstal, som vid nämnda tid voro gällande med avseende

å väghållningsskyldigheten inom denna verksamhetsgren. Uppkommer brist

hos någon av de sålunda ansvariga, vare bristen fördelad mellan de övriga

av dem efter nyssnämnda beräkningsgrund.

Betalningsansvar, som enligt vad nu sagts åvilar fastighet, må göras

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gällande endast av vägsamfälliglieten, och har förty fordringsägaren att för

betalning söka denna.

Att fastighet, som efter förbindelsens uppkomst inträtt i samfälligheten,

kan varda delaktig i ansvaret för förbindelsens fullgörande, därom stadgas

i 66 §.

60 §.

Vägsamfällighets medelsbehov skall, där det icke fylles genom andra

inkomster, täckas genom uttaxering av bidrag i penningar.

Till belopp och under villkor, som de väghållningsskyldiga å sammanträde

bestämma, äger styrelsen upptaga lån, som, där det ej skall infrias

inom ett år, skall återgäldas genom årlig amortering efter viss plan.

Där egendom, som i 1 § andra stycket avses eller vars väghållningsskyldighet

efter ty i 5 § tredje stycket sägs åvilar innehavaren i ägarens ställe,

ingår i vägsamfällighet, må samfälligheten icke ikläda sig gäld, för vars

betalning jämlikt 59 § nämnda egendom jämte annan har att svara, såframt

ej för det å egendomen i första hand belöpande bidraget till gäldens betalning

ställts pant eller borgen hos samfälligheten eller ock ett mot detta

bidrag svarande belopp av från egendomen inbetalat förlag avsättes för dess

andel i gälden. Sålunda avsatt belopp må ej användas eller tagas i mät för

annat ändamål.

61 §.

För varje år skall vägsamfällighet upprätta utgifts- och inkomststat. Förslag

därtill skall av styrelsen uppgöras och framläggas för granskning och

fastställelse å sammanträde med de väghållningsskyldiga.

Då i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnaderna skilda regler gälla

beträffande olika utgifter, skola med hänsyn därtill utgifterna uppdelas i

grupper och inkomsterna beräknas särskilt för varje sådan grupp; och må

i ty fall de medel, som inflyta för täckning av utgifter, för vilka vissa väghållningsskyldiga

hava att svara efter vissa andelstal, icke sammanblandas

med andra tillgångar eller användas eller tagas i mät för ändamål, till vilket

bidrag skola utgå av andra väghållningsskyldiga eller efter andra delaktighetstal.

Har väghållningsskyldig att bidraga till utgifterna inom flera dylika

utgiftsgrupper, bör, där så ske kan, uttaxeringen av hans bidrag verkställas

gemensamt för dessa grupper samt de av honom inbetalda bidragsmedlen,

i den mån de ej åtgå till infriande av hans andel i förfallen gäld, fördelas

mellan utgiftsgrupperna efter storleken av de bidrag, han i övrigt har att

till dem lämna.

62 §.

Förslå ej de till samfälligheten influtna medel, som må för ändamålet

användas, till betalning av klar och förfallen gäld, skall styrelsen utan

dröjsmål hos dem, som efter ty i denna lag stadgas häfta i ansvar för

gälden, uttaxera och indriva bidrag, som erfordras för betalningsskyldighetens

fullgörande. Prövas försumlighet härutinnan ligga styrelsens leda
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

möter till last, svare de för gälden en för alla och alla för en såsom för

egen skuld. Ar försumligheten uppenbar, förordne länsstyrelsen, på yrkande

av fordringsägaren, syssloman att i styrelsens ställe och med rätt till

arvode, som i 52 § sägs, uttaxera och indriva erforderligt belopp.

Där i annat fall än i första stycket avses hos någon väghållningsskyldig

uttaxerat bidrag ej kan indrivas eller det eljest efter fastställande av utgiftsoch

inkomststaten visar sig att de anvisade inkomsterna ej förslå, har styrelsen

att till de väghållningsskyldiga hänskjuta frågan örn ändring av staten.

63 §.

Uttaxering skall, där ej annan ordning finnes i stadgarna föreskriven,

verkställas sålunda, att styrelsen upprättar och vid sammanträde till granskning

framlägger debiteringslängd, upptagande det belopp, som skall uttaxeras,

vad därav enligt reglerna för delaktigheten belöper å varje bidragsskyldig

samt tiden för inbetalningen.

Förmenar väghållningsskyldig, att den i längden verkställda uttaxeringen

eller fördelningen ej är med lag överensstämmande, äge han genom stämning

å styrelsen inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i

den gjorda debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos

allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte. Ändå att dylik

klandertalan väckes, vare väghållningsskyldig pliktig att å tid, som av styrelsen

bestämts, inbetala å honom uttaxerat bidrag vid äventyr att, där ej

rätten annorlunda förordnar, beloppet må utsökas i enahanda ordning som

om betalningsskyldighet vore genom lagakraftägande dom ålagd.

Är fastighet, som utträtt ur samfälligheten, likväl jämlikt 59 § ansvarig

för densamma åvilande förbindelse och sker fördenskull uttaxering å fastigheten,

skall den, som har att svara för betalningen av fastighetens bidrag,

kallas till det sammanträde, vid vilket debiteringslängden framlägges för

granskning; och gäde beträffande honom med avseende å behörighet att

klandra debiteringen och förpliktelse att erlägga uttaxerat belopp vad ovan

örn väghållningsskyldig är sagt.

64 §.

Upplösning av vägsamfällighet skall ske efter därom genom förrättning

eller dom meddelat förordnande eller där eljest den gemensamma väghållningsskyldigheten

i sin helhet upphört.

Skall samfällighet upplösas, må kallelse sökas å dess okända borgenärer,

därvid de i förordningen örn tioårig preskription och örn kallelse å okända

borgenärer rörande dylik kallelse meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande

tillämpning.

Ej må vägsamfällighet upplösas, innan all dess gäld blivit till fullo gulden

eller de för betalningen erforderliga medlen blivit nedsatta i förvar hos

länsstyrelsen.

Därest vid upplösning av vägsamfällighet dess tillgångar överstiga skulderna,

varde överskottet, där ej annorledes i stadgarna bestämts, fördelat

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter ty rättvist prövas mellan dem, som vid tiden för upplösningen äro

medlemmar av samfälliglieten.

Om verkan av ändring i de förhållanden, varå förrättning eller

dom grundats.

65 §.

Inträda, sedan fråga örn rättighet eller skyldighet, som i 6—14 §§ avses,

blivit genom förrättning eller dom avgjord, ändrade förhållanden, som på

frågan i synnerlig mån inverka, äge envar sakägare påkalla frågans återupptagande

vid ny förrättning.

66 §.

Varder genom förrättning eller dom enligt detta kapitel bestämt, att fastighet,

som ingår i vägsamfällighet, icke vidare skall vara väghållningsskyldig

eller att fastighet, som förut icke tillhört samfälliglieten, skall deltaga i väghållningen,

skall tillika vid förrättningen eller av domstolen prövas, huruvida

av denna anledning ny samfällighet skall bildas och förty den äldre

upplösas eller ock sistnämnda samfällighet äga bestånd oaktat den beslutade

ändringen av väghållningsskyldigheten.

Bestämmes att fastighet skall inträda i förut bestående vägsamfällighet,

varde i samband därmed prövat, huruvida och intill vilket belopp fastigheten

skall svara för förbindelser, som samfälliglieten tidigare iklätt sig men

ännu icke infriat. Ej må sålunda å fastighet läggas ansvar för förbindelse

i vidare mån än som överensstämmer med de för skyldighet att bidraga till

väghållning i detta kapitel stadgade grunder.

67 §.

Har genom förrättning eller dom enligt detta kapitel blivit bestämt

angående rättighet eller skyldighet, som i 6—14 §§ avses, och varder sålunda

berättigad eller förpliktad fastighet sammanlagd med annan fastighet eller

delad, skall, intill dess annorledes i laga ordning bestämmes, rättigheten

eller skyldigheten hänföras till den eller de nybildade fastigheterna.

Skedde nybildningen genom delning och utfördes dessförinnan väghållningsarbetet

gemensamt för den ursprungliga fastigheten och för annan

fastighet, skall arbetet fortfarande utföras gemensamt, och skall av den ursprungliga

fastighetens andelstal på var och en av de nybildade fastigheterna

anses belöpa så stor del, som svarar mot åsatt taxeringsvärde.

Stod den ursprungliga fastigheten efter vägdelning i ansvar för viss väglett,

skall efter fastighetens delning väghållningsarbetet beträffande denna

väglott utföras gemensamt för de nybildade fastigheterna. För sådant fall

skall vad i detta kapitel är stadgat med avseende å gemensam väghållning,

som genom förrättning eller dom föreskrivits, i tillämpliga delar lända till

efterrättelse, och skola de nybildade fastigheternas taxeringsvärden vara bestämmande

för skyldighetens fördelning dem emellan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

{Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Utan hinder av vad här ovan stadgats må ägare av någon av de nybildade

fastigheterna så ock den, som jämlikt 5 § har att svara för dylik fastighet

åvilande förpliktelse, som i denna paragraf avses, påkalla förrättning enligt

15 § med dem, som för de nybildade fastigheterna äga föra talan, för bestämmande

enligt de i detta kapitel eljest stadgade grunder, huru ansvaret för

den ursprungliga fastighetens förpliktelse skall fördelas mellan de nybildade

fastigheterna. Vid sådan förrättning ingången förening mellan sakägarna

vare icke gällande, med mindre den av förrättningsmannen med gode männen,

där han av sådana biträdes, prövas överensstämma med sistnämnda grunder.

Befinnes vid förrättningen att någon av de nybildade fastigheterna icke har

nytta av vägen och varder förty den ursprungliga fastighetens skyldighet

fördelad endast mellan de övriga nybildade fastigheterna, förfalle därmed den

sålunda från väghållningsskyldigliet helt befriade fastighetens rätt att begagna

vägen. Avskrift av handlingarna rörande förrättningen skall av förrättningsmannen

inom den i 36 § föreskrivna tid för där avsett ändamål

överlämnas till den, hos vilken övriga handlingar angående vägen skola, på

sätt i samma lagrum sägs, hållas tillgängliga.

68 §.

Häftar fastighet jämlikt vad i detta kapitel stadgats i betalningsansvar för

vägsamfällighets gäld och varder fastigheten sammanlagd med annan fastighet

eller delad, övergår ansvaret å den eller de nybildade fastigheterna. Skedde

nybildningen genom fastighetsdelning, skola de nybildade fastigheterna sinsemellan

taga del i betalningsansvaret efter dem åsätta taxeringsvärden; uppkommer

brist hos någon av dem, varde bristen efter nämnda beräkningsgrund

fördelad mellan de övriga.

69 §.

Därest i fall, då enligt 67 eller 68 § taxeringsvärde skall vara bestämmande

för nybildad fastighets andel i väghållningsskyldighet eller betalningsansvar,

sådant värde icke åsatts fastigheten, åge länsstyrelsen på ansökan och efter

verkställd utredning fastställa särskilt värde att intill dess taxering skett ligga

till grund för beräkningen.

Örn behörig länsstyrelse in. m.

70 §.

Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer

av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är,

eller största delen därav är belägen.

Över länsstyrelses beslut i ärenden, som i detta kapitel avses, må, där ej

enligt vad ovan stadgats vid beslutet skall förbliva, klagan föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement i den för ekonomimål i allmänhet stadgade

ordning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

39

[Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 KAP.

Vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse.

71 §.

Beträffande område på landet eller i stad, inom vilket tätare bebyggelse

uppkommit eller kan väntas inom nära förestående tid uppkomma, må länsstyrelsen

förordna, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del

äro benigna inom området, skola utgöra en samfällighet (vägförening) för

väghållning i fråga örn de vägar, som i den ordning nedan sägs förklarats

skola anses såsom föreningens vägar; och skola i ty fall rörande dessa vägar,

förutom vad i 1 kap. finnes föreskrivet, de nedan i detta kapitel meddelade

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

Jämkning av de gränser för området, vilka angivas vid förordnandets

meddelande, åge länsstyrelsen sedermera besluta, där sådant av ändrade

förhållanden påkallas. Skulle, sedan vägförening bildats, länsstyrelsen finna,

att behov av vägförhållandenas ordnande i enlighet med föreskrifterna i detta

kapitel ej vidare föreligger, åge länsstyrelsen besluta, att föreningen skall

upplösas.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande eller beslut enligt första eller

andra stycket, skall länsstyrelsen låta vidtaga den förberedande utredning,

som må anses erforderlig, samt i ärendet höra byggnadsnämnden, där fråga

är örn stad eller annan ort, där sådan nämnd finnes, ävensom bereda ägare

och innehavare av fastigheter inom området tillfälle att å sammanträde inför

länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig i ärendet. Kungörelse

örn sammanträdet skall minst porton dagar förut uppläsas i kyrkan för vederbörande

församling eller församlingar och införas i ortstidning. Kommun,

inom vilken området i sin helhet eller till någon del är beläget, varde av

länsstyrelsen kallad att genom ombud närvara vid sammanträdet. Därest

fastighet, som står under allmän myndighets vård och inseende, ingår eller

skall ingå i vägföreningen, tillställe länsstyrelsen den myndighet särskild

underrättelse örn sammanträdet.

72 §.

Prövning, huruvida vad i detta kapitel stadgas rörande inom området

belägen fastighet skall tillämpas å sådan byggnad eller anläggning, som i

1 § andra stycket sägs, skall verkställas av länsstyrelsen i samband med förordnande

örn vägförenings bildande samt eljest på ansökning av vägföreningen

eller egendomens ägare. Den sistnämnde och, där frågan uppkommer sedan

vägföreningen bildats, föreningen skola höras i ärendet.

I vägförening skall icke ingå fastighet, vars inom området belägna del

utgöres av allenast kanal, järnväg, spårväg, väg eller gata, såframt ej till

sådan anläggning hörer inom området belägen byggnads-, lastage- eller

upplagsplats eller dylikt samt länsstyrelsen fördenskull i den ordning, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

[Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

i första stycket sägs, prövar fastigheten skola deltaga i föreningens väghållning.

73 §.

Vägförening har att ombesörja och bekosta väghållningen i fråga om föreningens

vägar samt handhava de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma

angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar.

Ej må föreningen utöva verksamhet, som är främmande för dess sålunda

angivna ändamål.

74 §.

För vägförening skola antagas stadgar och skall finnas styrelse. Föreningens

beslutanderätt utövas av medlemmarna å sammanträde.

Stadgarna skola angiva föreningens benämning, som skall innehålla ordet

vägförening, föreningens ändamål under hänvisning till de beträffande föreningen

meddelade beslut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru

styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet, huru revision

av styrelsens förvaltning skall ske, tiden för räkenskapsavslutning, huru

ofta ordinarie föreningssammanträde skall hållas, sätt och tid för kallelse till

sammanträde och sättet för andra meddelandens överbringande till delägarna

ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som strider mot denna eller annan

lags föreskrifter eller som kan anses äventyra sådan delägares rätt, för vilken

skyldighet att ingå i föreningen framdeles kan inträda.

Stadgarna och beslut örn ändring däri skola för att bliva gällande granskas

och fastställas av länsstyrelsen.

Föreningens styrelse skall bestå av tre eller fem ledamöter, vilka skola

vara här i riket bosatta. Styrelsen skall hava sitt säte inom den kommun,

där området i sin helhet eller till största delen är beläget. En av styrelsens

ledamöter utses av länsstyrelsen och må av föreningen åtnjuta arvode med

belopp, som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av länsstyrelsen;

de övriga väljas av föreningen.

Å föreningssammanträde må rösträtt för fastighet, som ingår i föreningen,

utövas av den, som enligt 5 § har att svara för fullgörande av fastighetens

bidragsskyldighet, efter det an delstal, som efter ty nedan i 76 § sägs skall

vara bestämmande för fastighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten.

Beträffande styrelse och föreningssammanträde skola i övrigt stadgande^

i 52, 54, 55, 56 och 57 §§ äga motsvarande tillämpning, därvid skall iakttagas

att styrelseledamot, utsedd av länsstyrelsen, endast av densamma må skiljas

från sitt uppdrag.

Menar medlem av vägförening, att beslut, som fattats å sammanträde, icke

i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning

eller mot stadgarna eller kränker hans rätt såsom medlem av föreningen,

äge han hos länsstyrelsen föra talan mot beslutet genom besvär, som jämte

det överklagade beslutet skola ingivas inom trettio dagar från beslutets dag,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

41

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

klaganden dock obetaget att på eget äventyr med posten insända besvärshandlingarna

så tidigt att de före sagda tids utgång komma länsstyrelsen till

handa. Försummas det, vare rätt till talan mot beslutet förlorad. Ändå att

talan föres mot beslutet, gånge det i verkställighet, där ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar. Talan, som nu nämnts, må i fall då rösträtt å sammanträde

för fastighet utövas av dess innehavare, föras ej mindre av denne än

även av fastighetens ägare.

75 §.

Då förordnande enligt 71 § första stycket meddelats, har länsstyrelsen att

kalla dem, som enligt 74 § äga utöva rösträtt för de i vägföreningen ingående

fastigheterna, att å tid och plats, som länsstyrelsen bestämmer, sammanträda

för antagande av stadgar för föreningen och val av styrelse. Kallelserna skola

avsändas minst fjorton dagar före sammanträdet.

76 §.

De i vägförening ingående fastigheterna skola, där ej nedan annorledes

stadgas, bidraga till föreningens utgifter i förhållande till fastigheternas

senast fastställda taxeringsvärden; och åge i ty fall, örn sådant värde ej åsatts

fastighet, länsstyrelsen på ansökan och efter verkställd utredning bestämma

särskilt värde att, intill dess taxering skett, ligga till grund för beräkningen

av fastighetens andelstal.

Skulle länsstyrelsen i visst fall finna att, med hänsyn till fastigheternas

nytta av vägarna samt fastigheternas förmåga att bära kostnader för väghållningen,

den i första stycket angivna allmänna grunden för delaktigheten

måste medföra mindre lämplig fördelning av väghållningsbördan än viss annan

sådan grund, äge länsstyrelsen, sedan tillfälle beretts vägföreningens medlemmar

att yttra sig i ärendet, fastställa sistnämnda grund att tillämpas i

stället för taxeringsvärdena. Vid bedömande av lämplighetsfrågan skall

iakttagas bland annat, att reglerna för delaktigheten skola vara av beskaffenhet

att kunna utan avsevärd svårighet omedelbart tillämpas av vägföreningen

även under växlande förhållanden med avseende å fastighetsindelningen och

bebyggelsen inom området.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, såsom att viss i föreningen

ingående fastighet till betydande del av ägo vidden faller utom föreningens område

eller eljest drager jämförelsevis ringa nytta av den väghållning, föreningen

har att ombesörja, eller att den för fastighetens räkning å föreningens

vägar bedrivna trafiken i särskilt hög grad föranleder ökning av väghållningskostnaderna,

må länsstyrelsen på ansökan åsätta fastigheten visst lägre eller

högre andelstal än vad som skulle följa av den allmänna grund för delaktigheten,

som i första stycket stadgas eller med stöd av bestämmelserna i andra

stycket fastställts att gälla beträffande föreningen.

Verkställes inom området från fastighet avstyckning av ett flertal lägenheter

till försäljning, må länsstyrelsen på ansökan efter ty skäligt prövas

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förordna att denna fastighet så ock annan i föreningen ingående fastighet,

som har samme ägare, skola i fråga örn kostnaderna för byggande av viss

eller vissa av föreningens vägar deltaga efter visst högre andelstal än det,

som för sagda fastighets eller fastigheters delaktighet i övrigt är gällande.

I fall, som i detta stycke avses, må länsstyrelsen föreskriva att i vägbyggnadskostnad

skall inräknas jämväl ersättning enligt 87 §.

Ansökning, som i denna paragraf sägs, må göras antingen av vägföreningen

eller av den, som å föreningssammanträde äger föra talan för fastighet, vars

särskilda andelstal är i fråga. Tillfälle skall beredas fastighetens ägare och

innehavare så ock föreningen att yttra sig över ansökningen, i den mån de

ej själva framställt eller biträtt densamma.

Beslut, som med stöd av stadgandena i denna paragraf meddelats, åge

länsstyrelsen i enahanda ordning upphäva eller ändra, såframt de förhållanden,

som legat till grund för beslutet, undergått ändring.

77 §.

Yägförenings medelsbehov skall, där det icke fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering å föreningens medlemmar av bidrag i penningar.

Beträffande uttaxering skall vad i 63 § första stycket finnes stadgat äga

motsvarande tillämpning. Förmenar medlem av vägföreningen, att verkställd

uttaxering eller fördelning å medlemmarna av uttaxerat belopp ej är med

lag överensstämmande, åge han hos länsstyrelsen söka rättelse i den gjorda

debiteringen genom besvär, som jämte styrkt avskrift av debiteringslängden

skola ingivas inom trettio dagar efter det sammanträde, å vilket längden varit

framlagd för granskning, klaganden dock obetaget att på eget äventyr med

posten insända besvärsliandlingarna så tidigt att de före sagda tids utgång

komma länsstyrelsen till handa. Ändå att besvär sålunda anförts, skall å tid,

som av föreningens styrelse bestämts, uttaxerat bidrag inbetalas, vid äventyr

att, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, beloppet må utsökas i enahanda

ordning som örn betalningsskyldighet vore genom lagakraftägande dom ålagd.

78 §.

För vägförenings förbindelser svare de i föreningen ingående fastigheterna

efter de andelstal, som äro gällande i fråga örn vägliållningsskyldigheten.

Uppkommer brist hos någon av de ansvariga fastigheterna, vare bristen fördelad

mellan de övriga av dem efter nyssnämnda beräkningsgrund.

Betalningsansvar, som enligt vad nu sagts åvilar fastighet, må göras

gällande endast av vägföreningen, och har förty fordringsägaren att för betalning

söka denna.

Är gälden klar och förfallen, skall styrelsen vid äventyr, som i 62 § sägs,

utan dröjsmål uttaxera och indriva bidrag, som erfordras för betalningsskyldighetens

fullgörande. För täckning av gäld, som under visst år uppkommit

annorledes än genom sådan upplåning av medel, varom i 81 § förmäles,

har styrelsen att, örn gälden ej genast infrias, av inkomsterna under

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

43

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

året avsätta det belopp, som kan beräknas åtgå till gäldens betalning. Sålunda

avsatta medel må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål.

Har länsstyrelsen förordnat, att föreningen skall upplösas, vare lag som

i 64 S sägs.

79 §.

För varje år skall vägförening upprätta utgifts- och inkomststat. Förslag

därtill skall av styrelsen uppgöras och framläggas för granskning och fastställelse

å föreningssammanträde.

Där, med stöd av vad i 76 § fjärde stycket sägs, bestämts att särskilda

andelstal skola gälla i fråga örn vissa utgifter, åge vad i 61 § andra stycket

är föreskrivet motsvarande tillämpning.

80 §.

Vägförenings medlemmar skola årligen, var efter sitt andelstal, tillskjuta

nödigt förlag samt, örn förlaget ej förslår till täckande av årets utgifter, fylla

bristen.

81 §.

Där vägförenings utgifter för vägbyggnad, för gäldande av ersättning enligt

87 § eller för annat ändamål, som ej är att hänföra endast till vägunderhållet,

vinterväghållningen eller förvaltningen under året, beräknas bliva så betydande

att de skäligen böra fördelas å flera år, må föreningen efter länsstyrelsens

medgivande för täckning av viss del av dessa utgifter upptaga lån

att återgäldas genom årliga amorteringar under flera, högst tio, år enligt viss

av länsstyrelsen godkänd plan.

82 §.

Till vägförenings vägar, varom i 71 § förmäles, skola efter prövning, som

nedan sägs, hänföras erforderliga vägar för utfart från området eller för

samfärdseln mellan olika delar av detsamma; dock icke

1) väg, som ej kan anses lämplig för områdets ändamålsenliga ordnande

och bebyggande, eller

2) väg, som är till nytta endast för en ringa del av området, eller

3) väg, som icke är av synnerlig vikt för området och ej kan anläggas eller

upplåtas till begagnande för de i föreningen ingående fastigheterna utan

märkligt men för fastighet, vartill vägmärken eller vägen hörer.

Vad ovan under 1) sagts utgöre icke hinder för att till föreningens vägar

tills vidare hänföra väg, som är iståndsatt för begagnande och beräknas kunna

under avsevärd tid vidmakthållas utan att därigenom områdets ändamålsenliga

ordnande och bebyggande försvåras.

83 §.

Vad rörande skyldighet att hålla väg eller rätt att begagna väg blivit genom

förrättning, dom eller avtal bestämt utgöre icke hinder att hänföra vägen till

föreningens vägar; och skall, där så sker, i stället för de äldre bestämmelserna

tillämpas vad beträffande sådana vägar finnes i detta kapitel föreskrivet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

[Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

84 §.

Då stadgar för vägförening fastställts oell styrelse blivit utsedd, skall länsstyrelsen

till avgörande företaga frågan vilka vägar som skola förklaras vara

föreningens. Har i samband med den i 71 § omförmälda utredningen eller

eljest upprättats förslag härutinnan, skall länsstyrelsen över förslaget höra

vägföreningen. Vid behov äge länsstyrelsen förordna sakkunnig person att

i samråd med föreningen upprätta dylikt förslag. I förslaget skall intagas

noggrann uppgift å de fastigheter, vilka de föreslagna vägarna tillhöra eller

å vilkas mark de skulle anläggas, ävensom å vederbörande ägares och innehavares

namn och hemvist.

Länsstyrelsen skall granska förslaget samt låta verkställa de besiktningar

och undersökningar i övrigt, som finnas erforderliga. Därefter skall länsstyrelsen

till envar ägare och innehavare av de i vägföreningen ingående

fastigheterna och av övriga fastigheter, vilka saken kan angå, sända kallelse

till sammanträde för överläggning i ärendet inför länsstyrelsen eller den

länsstyrelsen förordnar.

Sedan dylikt sammanträde hållits och den ytterligare utredning, länsstyrelsen

finner nödig, förebragts, skall länsstyrelsen med ledning av bestämmelserna

i 82 och 83 §§ fastställa vilka vägar, som skola vara föreningens, samt

beträffande varje sådan väg angiva dess läge, sträckning och bredd ävensom

meddela de föreskrifter i övrigt rörande vägarnas beskaffenhet den tid mark

är bar och vintertiden, vilka med hänsyn till samfärdselns behov och trafiksäkerheten

må anses påkallade. Länsstyrelsen bestämme ock i vad mån och

på vilka villkor grind eller led må finnas å dylik väg.

Föreningens vägar skola utmärkas å karta.

85 §.

Finner länsstyrelsen ändrade förhållanden därtill föranleda, skall länsstyrelsen,

efter vederbörlig utredning och sedan tillfälle beretts vägföreningen

och annan, som saken rörer, att yttra sig i ärendet, förordna, att väg, som

förut icke hänförts till föreningens vägar, skall såsom sådan väg av föreningen

byggas eller till väghållning övertagas eller att väg, som är föreningens, icke

vidare skall såsom sådan anses, så ock vidtaga ändring av vad eljest tidigare

jämlikt 84 § tredje stycket beslutits.

86 §.

Där i ärende, som i 84 och 85 §§ avses, fråga är örn väg i stad eller annan

ort, där byggnadsnämnd finnes, samt frågan kan äga betydelse för bebyggelsen

eller fastighetsbildningen, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från byggnadsnämnden

samt, i viktigare fall, vederbörande stadsfullmäktige, kommunalnämnd

i köping eller municipalnämnd.

87 §.

Då slutligen avgjorts att väg skall byggas eller tagas i anspråk såsom vägförenings

väg, äge föreningen mot ersättning för markupplåtelse och annat

s. 45 Kontrollera mot PDF

«

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75. 45

[Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtsTcottets förslag.)

intrång till sig lösa rätt att för ändamålet begagna vägmärken eller den befintliga

vägen.

Medför vägens anläggning eller övertagande till väghållning av föreningen

jämväl nytta för den till ersättning berättigade, skall hänsyn därtill tagas vid

ersättningens bestämmande. För föreningens rätt att begagna befintlig väg

skall ej, med mindre särskilda skäl därtill äro, gäldas ersättning till fastighet,

som ingår i föreningen.

Kan överenskommelse i ersättningsfrågan icke träffas, skall föreningen

genom stämning hänskjuta tvisten till domstols prövning.

Målet anliängiggöres vid ägodelningsrätten i den ort, där vägen eller största

delen av densamma är belägen. Börande förfarandet i målet samt talan mot

däri meddelade beslut gälle i tillämpliga delar vad örn jorddelningsmål, som

genom stämning anliängiggjorts, finnes stadgat.

Den, som fordrar ersättning, stånde jämväl öppet att få frågan prövad enligt

vad ovan sagts, såframt ej föreningen åtnjuter anstånd, som i 88 § omförmäles,

med vägens byggande eller övertagande till väghållning enligt beslut, som

meddelats innan ersättningskravet genom stämning väckes.

Vägföreningen vare pliktig vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å

målet, där ej rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda

förordna.

På begäran av vägföreningen bestämme ägodelningsrätten, så snart ske kan

efter det målet där anliängiggjorts, ett belopp, som föreningen må nedsätta

till säkerhet för fullgörande av sin skyldighet att gälda ersättning enligt

första stycket.

Sedan föreningen hos länsstyrelsen nedsatt det sålunda bestämda beloppet,

åge föreningen utan hinder av att ersättningsfrågan icke blivit slutligen

avgjord taga vägmärken eller vägen i anspråk för avsett ändamål.

Skall väg byggas så att den korsar Skall väg byggas så att den korsar

allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller eljest berör allmän väg, järnväg,

eller flottled, äge vad i 41 § stadgats spårväg, kanal eller flottled, äge vad

motsvarande tillämpning. i 41 § stadgats motsvarande tillämp
ning.

88 §.

Underlåter vägförening att vederbörligen bygga eller underhålla någon

av föreningens vägar eller fullgöra vinterväghållning därå, må länsstyrelsen,

där densamma finner det med hänsyn till ortsförhållandena påkallat, så ock

på begäran av ägare eller innehavare av fastighet, som icke ingår i föreningen

men förvärvat rätt att begagna vägen, förelägga föreningen viss tid, inom

vilken erforderliga åtgärder skola hava företagits vid äventyr, att åtgärderna

varda verkställda genom länsstyrelsens försorg på föreningens bekostnad.

Där i fäll, som i första stycket avses, på föreningen ankommande åtgärd,

varav rätten att tillträda vägmärken eller vägen är beroende, icke vidtagits

av föreningen, må länsstyrelsen förelägga densamma viss tid härför samt, örn

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den tid försittes, förordna den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i föreningens

styrelse eller annan syssloman att för föreningen vidtaga nämnda

åtgärd och att i styrelsens ställe hos föreningsmedlemmarna uttaga härför

erforderliga bidrag. Syssloman njute av föreningen arvode, som bestämmes

av länsstyrelsen.

På framställning av vägföreningen äge länsstyrelsen medgiva föreningen

anstånd tills vidare eller under viss tid med vägs byggande eller övertagande

till väghållning. Beviljat anstånd må länsstyrelsen återkalla närhelst skäl

därtill är o.

89 §.

Rätt att begagna vägförenings väg, som föreningen anlagt eller övertagit

till väghållning, tillkomme förutom envar av föreningens medlemmar jämväl

annan fastighet, för vilken vägen är till nytta; men åligge det denna fastighet

att årligen till föreningen erlägga avgift för vägens begagnande för fastighetens

räkning, och må rättigheten icke under något år tagas i bruk, innan

avgiften för samma år blivit gulden.

Kan med föreningen ej träffas överenskommelse örn fastighetens rätt att

begagna vägen eller rörande beloppet av den årliga avgiften, må tvisten efter

stämning hänskjutas till ägodelningsrättens avgörande; och gälle i ty fall

vad i 87 § fjärde stycket är stadgat. I enahanda ordning må frågan upptagas

till förnyad prövning, där ändrade förhållanden inträtt, som på frågan i

synnerlig mån inverka.

90 §.

Tarvas för vägförening rätt, som i 13 § avses, skall under där stadgade

villkor och i den ordning, som i 2 kap. omförmäles, dylik rätt för föreningen

upplåtas. Rörande ersättningen för upplåtelsen och annat intrång, som

därav föranledes, gälle i tillämpliga delar vad i 43—45 §§ finnes för motsvarande

fall föreskrivet.

91 §.

Då länsstyrelsen meddelat beslut, som i 71 § andra stycket, 72 § eller

76 § första och andra styckena avses, eller varigenom fastighet åsatts sådant

särskilt andelstal, som i 76 § sägs, eller meddelat beslut enligt 84 § tredje

stycket, 85 § eller 88 §, skall beslutet delgivas vägföreningen, vars styrelse har

att örn beslutet skyndsamt underrätta föreningens medlemmar i den ordning,

som härför är i stadgarna bestämd. Länsstyrelsen besörj e ock att beslutet i

vederbörliga delar delgives envar ägare och brukare av sådan i föreningen

icke ingående fastighet, vilken beslutet angår.

Kungörelse örn förordnande örn vägförenings bildande och av beslut, som

i 71 § andra stycket avses, skall genom länsstyrelsens försorg införas i länskungörelserna

och ortstidning.

Uppgift å vilka vägar, som hänförts till föreningens vägar, skall, när beslut

i frågan meddelats ävensom när sådant beslut ändrats, genom länsstyrelsens

försorg, på sätt länsstyrelsen finner lämpligt, allmänt kungöras i orten.

Kopia av karta över föreningens vägar samt avskrift av besluten rörande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

47

[Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

desamma skola av länsstyrelsen överlämnas till länets lantmäterikontor eller,

där området är beläget inom stad eller samhälle, för vilket stadsplanelagens

bestämmelser angående stad äga tillämpning, till stadens eller samhällets byggnadsnämnd.

Ebrer ärendet område av såväl egentliga landsbygden som ock

stad eller samhälle, som nyss nämnts, vare kartkopian och avskrift av besluten

tillställda både lantmäterikontoret och byggnadsnämnden.

92 §.

Äro för fullgörande av de uppgifter, som enligt detta kapitel ankomma på

länsstyrelsen, särskilda undersökningar eller utredningar erforderliga, må

länsstyrelsen därtill vid behov anlita sakkunnigt biträde.

Finner länsstyrelsen att fråga, som enligt detta kapitel väckts genom

ansökan av annan än vägförening, icke kan avgöras utan sådan utredning,

vartill sakkunnigt biträde måste anlitas, och är ej anledning att företaga

utredningen oavsett ansökningen, berede länsstyrelsen sökanden tillfälle

att inom viss tid yttra sig, huruvida han, änskönt ersättningsskyldighet efter

ty nedan sägs kan för honom uppkomma, vill vidbliva ansökningen. Har han

ej inom den bestämda tiden eller sedermera, innan kostnad för arvode åt

biträdet uppstått, återkallat sin ansökan, åge länsstyrelsen, därest vid den

slutliga handläggningen av ärendet så prövas skäligt, förplikta sökanden att

återgälda länsstyrelsen nämnda kostnad eller viss del därav. Länsstyrelsen

må ock, innan biträdet anlitas, avfordra sökanden säkerhet för samma kostnad.

Skall ej sökande, efter ty nu är sagt, slutligen vidkännas utgifter för sakkunnigt

biträde, som i denna paragraf avses, eller har länsstyrelsen haft

utgift för arvode åt sakkunnig, som i 84 § omförmäles, har vägföreningen att

ersätta samma utgifter.

93 §.

Körande klagan över länsstyrelses beslut i ärende, som i detta kapitel

avses, gällö vad om ekonomimål i allmänhet finnes föreskrivet, dock att de

till Konungen ställda besvären skola jämte styrkt avskrift därav inlämnas

till länsstyrelsen, som har att, efter infordrande av vederbörandes förklaring,

där sådant anses böra äga rum, insända huvudskriften av besvärshandlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1940.

Genom denna lag upphäves, med de begränsningar som nedan stadgas,

lagen den 29 juni 1926 (nr 352) örn enskilda vägar.

Ändå att förrättningsförfarande enligt sistnämnda lag inletts före nya

lagens ikraftträdande, skall, med iakttagande av vad nedan i femte stycket

sägs, nya lagen tillämpas å ärendets prövning och fortsatta handläggning,

såframt ej förrättningen blivit före nämnda tidpunkt förklarad avslutad, i

vilket fall äldre lag skall bliva tillämplig å åtgärd, som därefter företages.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ar rättighet eller skyldighet med avseende å väg genom förrättning, dom

eller eljest bestämd enligt äldre lag, skall, där annat ej följer av 83 § i nya

lagen eller av vad nedan föreskrives, beträffande det sålunda uppkomna rättsförhållandet

fortfarande tillämpas vad därom vid tiden för nya lagens ikraftträdande

finnes stadgat.

Har fastighet, vars väghållningsskyldighet bestämts i enlighet med äldre

lag, blivit delad, skall fråga, som avses i 38 § fjärde stycket i lagen den 29

juni 1926, där ej förrättning för frågans prövning förklarats avslutad före nya

lagens ikraftträdande, därefter handläggas i den i nya lagen stadgade ordning,

men vare frågan bedömd enligt den äldre lagen, och skall förty väghållningsskyldighet,

som i ärendet klagges nybildad fastighet, anses grundad å sistnämnda

lag.

Vad i nya lagen stadgas angående rättigheter och skyldigheter, som avses

i 13 och 14 §§, så ock bestämmelserna i 41 § skola äga motsvarande tillämpning

i fall, då rätt till väg eller skyldighet att hålla väg bestämts genom

förrättning eller dom enligt lagen den 5 juli 1907 örn enskilda vägar på

landet eller nämnda lag av den 29 juni 1926.

Där skyldighet att underhålla väg eller fullgöra vinterväghållning därå

blivit bestämd genom vägdelning enligt äldre lag, skola med avseende å verkställigheten

nya lagens bestämmelser i 48, 49 och 70 §§ äga motsvarande tilllämpning,

dock att där enligt 39 § i lagen den 29 juni 1926 syn ägt rum eller

brist å försumlig väghållares väglott botats av annan väglottshavare, vad i

samma lag stadgas örn rätt att efter sjmen erhålla utmätning eller att njuta

betalning för det för bristens botande utförda arbetet fortfarande skall lända

till efterrättelse.

Den äldre lagens stadgande därom att åt förening örn vägunderhåll, vilken

träffats annorledes än vid förrättning, må förlänas särskilda rättsverkningar

genom föreningens intagning i dombok äge icke tillämpning, nied mindre

sådan åtgärd vidtagits före nya lagens ikraftträdande, ändå att föreningen

ingåtts dessförinnan.

Stadgandet i femte stycket av övergångsbestämmelserna till lagen den 29

juni 1926 skall efter nya lagens ikraftträdande icke vidare äga tillämpning.

Har rätt till väg eller skyldighet att hålla väg blivit bestämd i enlighet

med äldre lag, äge envar sakägare påkalla förrättning enligt nya lagen för

prövning av frågan, huruvida de sålunda meddelade bestämmelserna må fastställas

att för framtiden gälla såsom meddelade enligt denna lag. Sådan fastställelse

må ej ske, därest vad bestämmelserna innehålla är av beskaffenhet

att förening mellan sakägarna av enahanda innehåll jämlikt stadgandena i

34 § i nya lagen icke kunnat godkännas. Ej heller må vid förrättningen

ändring ske i vad tidigare bestämts, med mindre det begäres av samtliga sakägarna

eller av sakägare, vilken enligt lag, som jämlikt vad ovan sagts skall

vara tillämplig å rättsförhållandet, äger påkalla frågans återupptagande.

Där i fall, då nya lagen skall tillämpas, enligt äldre lag ansvaret för fullgörande

av fastighets väghållningsskyldighet skolat åvila annan än den, som

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

49

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

enligt nya lagen har att bära nämnda ansvar, samt rättsförhållandet mellan

dem är grundat på avtal, som slutits innan nya lagen trätt i kraft, svare, där

ej annat avtalats, den förre gentemot den senare för fullgörandet av väghållningsskyldigheten.

2) Lag:

om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar.

Härigenom förordnas som följer:

{Enahanda förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § handelsbaden tillkommer

enskild ränteägare för avgäld av fast egendom, njute sådan vägsamfällighet

eller vägförening, som bildats jämlikt 2 eller 3 kap. i lagen den ...... 1939

örn enskilda vägar, för oguldet, i laga ordning å fast egendom uttaxerat

bidrag till samfällighetens eller föreningens utgifter, dock ej där betalningsskyldigheten

jämlikt 5 § tredje stycket nämnda lag åvilar annan än fastighetens

ägare, ej heller där beloppet stått oguldet längre tid än ett år efter

förfallodagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

3) Lag

örn ändrad lydelse av 2 kap. 23 och 27 §§ lagen den 14 juni 1907

(nr 36 sid. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 23 och 27 §§ lagen den 14 juni 1907 örn

nyttjanderätt till fast egendom1 skola erhålla följande ändrade lydelse:

23 §.

Jordägaren ansvare — — — samt vägskatt.

Arrendatorn svare ock för fullgörandet av jordägaren jämlikt lagen örn

enskilda vägar åliggande vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet.

27 §.

(Hava till följd av---stycket stadgas.

Har för de vid skifte fastigheten tillagda ägor jordägaren fått utgiva ersättning

för odling eller bättre hävd, men vill ej arrendatorn för den ökade

1 Ändrad lydelse av 23 §, se SFS 1928: 407.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 75. 1282 3» 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

[Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avkomst och nytta, som för honom uppkommer, vidkännas skälig förhöjning

i arrendeavgiften, vare jordägaren öppet att frånträda avtalet; uppsäge dock

avtalet inom ett år efter det tillträde av ägolotterna skett, eller vare sin

rätt därtill förlustig. Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,

där jordägaren fått vidkännas kostnad för dikning eller annan avledning

av vatten eller för byggande av enskild väg; skolande den tid, inom

vilken uppsägning skall ske, räknas från det företaget fullbordades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

4) Lagom

ändrad lydelse av 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926 örn delning

av jord å landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, för tionde, ränta eller

annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas

utgörande det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån,

som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för

förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller eljest för belopp,

varför säkerhet på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken åtnjutes, och utgör det avstyckade området ensamt eller tillsammans

med vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat

mera än en femtedel av fastighetens ägovidd, skall i fråga örn det avstyckade

områdets ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat örn avsöndrad

lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning, dock

att beträffande ansvar för åliggande jämlikt lagen örn enskilda vägar gäde

vad därom finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

5) Lag

om ändrad lydelse av 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917

(nr 269) örn fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 16 §l lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning

i stad skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 Ändrad lydelse, se SFS 1921: 199.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

51

[Kungl. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna

i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest

för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området

icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats

för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning

av frälseränta, eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan

grund än inteckning åtnjutes, skall, där annat ej följer av vad som finnes i

lagen örn enskilda vägar föreskrivet, i fråga örn det avstyckade områdets

ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen angående

inteckning i fast egendom är stadgat örn avsöndrad lägenhets ansvar för

intecknad gäld äga motsvarande tillämpning, dock ej där stamfastigheten

och det avstyckade området ännu äro i samme ägares hand.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

Stockholm den 23 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren,

Gabrielsson, Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste,

Carlström, Andersson k Tungelsta, Ericsson i Sörsjön, Persson i Grytterud, Gustafson

i Dädesjö och Pettersson i Dahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn enskilda vägar, to. to. a1 i texten