Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för kostnader i anledning av muloch klövsjuka.
1939-05-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1939:77, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för kostnader i anledning av muloch klövsjuka.
Dokumentets text
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
1
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för
kostnader i anledning av mul- och klövsjuka.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 28 april 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 295, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit,
att riksdagen måtte godkänna, att ersättning för kostnader i anledning
av mul- och klövsjuka må utgå av statsmedel i huvudsaklig överensstämmelse
med de ändrade grunder, som i statsrådsprotokollet förordats.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån därför ej lärn
nas redogörelse nedan, hänvisa till propositionen.
Den 3 februari 1939 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande nya bestämmelser för bekämpandet av
smittsamma husdjurssjukdomar samt för den statsunderstödda försäkringsverksamheten
mot förluster till följd av sådana sjukdomar. Med stöd av detta
bemyndigande tillkallades den 11 i samma månad såsom sakkunniga
landshövdingen E. A. Beskow, tillika ordförande, generaldirektören J. A.
Höjer, professorn H. G. Magnusson, hovrättsrådet B. A. Fallenius, t. f. byråchefen
S. Jerlov, sekreteraren hos Malmöhus läns hushållningssällskap B. T.
Lanke och lantbrukaren Hj. Nilsson i Marielund.
Sedan Kungl. Majit genom remiss den 16 februari 1939 anbefallt de sakkunniga
att avgiva yttrande över ett flertal framställningar rörande ersättning
av statsmedel för desinfektionskostnaderna m. m. under pågående muloch
klövsjukeepizooti, ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen epizootisakkunniga,
den 10 mars 1939 avgivit utlåtande över berörda framställningar,
över de sakkunnigas utlåtande ha yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län ävensom Försäkringsbolaget för smittsamma
husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreaturs
Dihang
till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 77—79.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
försäkringsbolag (ömsesidigt), Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening
och Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening.
Vid vissa länsstyrelsers yttranden ha fogats utlåtanden från
vederbörande tjänsteveterinärer.
Gällande bestämmelser.
I 8 § lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar (epizootilagen) stadgas bland annat, att ersättning av
allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i sagda
lag eller enligt densamma meddelade bestämmelser, utgår jämlikt föreskrifter,
som Konungen utfärdar. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i kungörelsen
den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande
av smittsamma husdjurssjukdomar och äro, vad beträffar ersättning åt djurägare,
sammanförda under 9 § i kungörelsen. Jämlikt 4 mom. samma paragraf
skall ersättning av allmänna medel för vederbörligen föreskrivna smittreningsåtgärder
vid mul- och klövsjuka utgå i den mån försäkring med bidrag
av statsmedel icke kan erhållas till täckande av kostnaderna för dylika
åtgärder. Djurägare är dock icke berättigad till ersättning av allmänna medel
på grund av att han i enlighet med stadgandet i 7 § första stycket epizootilagen
ställt till förfogande för honom tillgänglig arbetskraft och redskap,
som äro nödiga för vidtagande av smittreningsåtgärd. Har djurägare tillhandahållit
arbetskraft för handräckning för annat ändamål än för verkställande
av dylika åtgärder är han däremot jämlikt 5 mom. berättigad till gottgörelse
av allmänna medel i den mån han för ändamålet måst anställa särskilda
arbetare eller arbetet utförts på övertid eller å sön- eller helgdag.
Inträffar mul- och klövsjuka, må medicinalstyrelsen, där Konungen så föreskrivit,
för sjukdomens hämmande besluta, att nedslaktning eller dödande
antingen av hel besättning, i vilken smitta inkommit eller misstänkes hava
inkommit, eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom misstänkta djur skall
äga rum (5 § epizootilagen). Enligt föreskrift i 8 § nyssnämnda kungörelse
nr 106/1935 skall nedslaktning av friska djur, om vars avlivande sålunda förordnats,
för tillvaratagande av kött eller hudar, där så kan ske utan fara
för smittas spridande och där nedslaktning i dylik ordning kan antagas nedbringa
kostnaderna, verkställas i offentligt slakthus, under offentlig kontroll
ställd enskild slakteriinrättning, annan av medicinalstyrelsen godkänd lokal
eller å slaktautomobil. Vid anlitande för angivet ändamål av dylik inrättning
skall jämlikt 9 § 6 mom. kungörelsen ersättning härför ävensom för
transport av djuren till slaktplatsen gäldas av allmänna medel. Därest Kungl.
Majit finner särskilda omständigheter därtill föranleda, kan enligt föreskrift
i 8 mom. ersättning utöver vad sålunda föreskrivits för kostnad för dödande
eller oskadliggörande av djur samt för smittreningsåtgärder och därav förorsakad
förlust beredas djurägare av allmänna medel.
Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 77.
3
De allmänna grunderna angående försäkring med statsbidrag mot förluster
på grund av smittsamma husdjurssjukdomar äro meddelade i kungörelsen
den 26 juli 1926 (nr 389). Sådan försäkring skall avse, förutom annat, kostnad
för föreskrivna eller eljest nödvändiga desinfektionsåtgärder vid, bland
annat, raul- och klövsjuka, och ersättning för försäkringstagaren åvilande
kostnad för dylika åtgärder utgår jämlikt 2 § 5 mom. av kungörelsen med 3lt
av kostnadsbeloppet.
Gällande bestämmelser om smittreningsåtgärder innebära sålunda, att V4
av kostnaderna härför ersättas av statsverket, medan jordägaren får vidkännas
återstående s/4 av kostnaderna, för den händelse han icke skyddat sig
häremot genom försäkring.
De sakkunnigas förslag.
De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande. Ersättning för smittreningsåtgärder,
som i enlighet med meddelade föreskrifter vidtagits i anledning
av mul- och klövsjuka, skall gäldas av allmänna medel. Härifrån
föreslås dock det undantaget, att ersättning ej skall utgå för redskap, som
djurägaren ställt till förfogande för ändamålet, eller för handräckning, som
lämnats av djurägaren eller dennes familjemedlemmar, tillhörande hans hushåll.
Ersättning skall även utgå av allmänna medel för verkställande av gravgrävning
och för nedslaktning av djur i de fall då nedslaktningen sker annorledes
än å offentligt slakthus, under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning,
annan av medicinalstyrelsen godkänd lokal eller å slaktautomobil.
Redan enligt nu gällande bestämmelser skall ersättning utgå av allmänna
medel i sistberörda fall. De förordade bestämmelserna ha föreslagits
skola i viss utsträckning få retroaktiv verkan. Sålunda skall enligt förslaget
ersättning i förut omförmälda hänseende lämnas av statsmedel även i fråga
om åtgärder, som före de föreslagna nya bestämmelsernas ikraftträdande
vidtagits under den nu pågående mul- och klövsjukeepizootien. De sakkunniga
ha emellertid särskilt understrukit, att vad de nu förordat endast avser
provisoriska åtgärder i avbidan på de sakkunnigas slutliga förslag i ämnet.
De sakkunniga lia beräknat, att de merkostnader, som beträffande
den nu pågående epizootien uppkomme för statsverket vid bifall till de
sakkunnigas förslag, enligt de i det föregående meddelade preliminära uppgifterna
skulle uppgå till omkring 700,000 kronor, varav 250,000 kronor avse
kostnader vid nedslaktningsförfarandet och 450,000 kronor vid isoleringsförfarandet.
Vidkommande frågan om sättet för utbetalning av ersättning
för nu ifrågavarande kostnader lia de sakkunniga föreslagit, att de i
11 § kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) meddelade föreskrifterna i tilllämpliga
delar borde gälla för här avsett fall.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
Departementschefens yttrande.
Enligt gällande bestämmelser är statens ersättningsskyldighet för desinfektionskostnaderna
vid mul- och klövsjuka begränsad till en fjärdedel av
samma kostnader. Såsom framgår av vad förut anförts ha emellertid bestämmelserna
rörande statens medverkan vid bekämpandet av mul- och
klövsjukan delvis blivit felaktigt tillämpade därigenom, att under nedslaktningsförfarandet
vid epizootiens tidigare skede inom vissa län ersättning utbetalats
av statsmedel för samtliga kostnader för smittrening. Sedan berörda
felaktiga utbetalningar observerats, erinrade Kungl. Majit i cirkulärskrivelse
den 9 december 1938 om författningsbestämmelsernas innehåll.
Härefter skedde utbetalningarna i enlighet med föreskrifterna. Från skilda
håll lia emellertid framställningar gjorts därom, att staten skulle helt övertaga
kostnaderna för desinfektionen. Vissa av dessa framställningar lia
uppenbarligen föranletts av den tidigare felaktiga tillämpningen av författningsbestämmelserna.
Flera skäl synas tala för att såsom ett provisorium, intill dess statsmakterna
— sedan pågående utredning slutförts —- fastställt nya grunder för
statens medverkan till sjukdomens bekämpande, ersättning lämnas av statsmedel
för samtliga kostnader för smittrening under rådande mul- och klövsjukeepizooti.
Beträffande de fall, där, såsom nyss framhållits, samtliga desinfektionskostnader
gäldats av statsmedel, synes ett återkrävande över hela linjen från
djurägarna av dessa medel näppeligen böra komma i fråga. För djurägare
med små tillgångar skulle detta kunna få svåra ekonomiska följder. Man
torde också ha att räkna med att ett återkrävande, då det här gäller ett
ganska stort antal fall, skulle bliva förenat med åtskilliga administrativa
olägenheter. Men örn ett efterskänkande av återbetalningen i nu åsyftade
fall äger rum, måste det uppenbarligen framstå såsom mindre rättvist för
de djurägare, vilkas djur senare drabbats av sjukdomen, att nödgas gälda
ifrågavarande kostnader, under det att de djurägare, vilkas besättningar
sjukdomen drabbat under epizootiens tidigare skede, icke betungas nied
några utgifter för samma ändamål. Såsom framgår av vad de sakkunniga
anfört hade djurägarna vid epizootiens utbrott endast i förhållandevis ringa
utsträckning genom försäkring skyddat sig för kostnader och förluster på
grund av mul- och klövsjuka. Särskilt torde detta gälla djurägare med
mindre besättningar. Anledningen härtill torde vara att söka i svag ekonomi
och bristande kännedom om författningarnas innehåll. Såsom framgår
av de sakkunnigas utredning ha kostnaderna för smittreningen ofta stigit
till högst avsevärda belopp. Kostnaderna ha ställt sig förhållandevis högre
för mindre besättningar och sålunda i regel kommit att hårdare drabba vissa
ekonomiskt svagare situerade djurägare. Jämlikt gällande bestämmelser
ankommer det på vederbörande veterinära myndigheter att föreskriva omfattningen
av smittreningsåtgärderna, och den enskilde djurägaren kan icke
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
5
«
påverka desinfektionsförfarandet eller i nämnvärd grad inverka på kostnaderna
för detsamma.
Pä grund av vad sålunda anförts kan jag — utan att dock därigenom
vilja taga ståndpunkt till frågan huruvida och i vad mån staten vid utformningen
av nya bestämmelser i ämnet bör bära smittreningskostnaderna
— tillstyrka, att staten påtager sig kostnaderna för desinfektionen under den
nu pågående epizootien såväl för den tid som epizootien pågått som ock under
tiden intill dess nya bestämmelser kunna komma att bliva utfärdade. Ökningen
i statsverkets utgifter vid gäldandet av nu ifrågavarande kostnader
kommer enligt de sakkunnigas beräkningar att intill den 20 februari 1939
uppgå till omkring 695,700 kronor. Härav är emellertid redan guldet genom
förskotteringar eller annorledes ett belopp av cirka 245,000 kronor. I detta
belopp ha även inräknats kostnaderna för gravgrävning, vilka redan på
grund av gällande bestämmelser i viss utsträckning torde påvila statsverket.
Den ytterligare ökningen skulle således stanna vid cirka 450,000 kronor. Att
beräkna de kostnader, som en dylik överflyttning efter nyssnämnda dag kommer
att medföra för statsverket, låter sig svårligen göra. Den pågående muloch
klövsjukeepizootien synes emellertid i varje fall för närvarande vara i
utdöende. Kommer densamma icke att ånyo blossa upp, torde statsverkets
kostnader i fortsättningen icke bliva av större omfattning. Genom ett förbilligande
av smittreningskostnaderna torde även en sänkning av statsverkets
utgifter härför kunna ske. Såsom framgår av vad de sakkunniga anfört
synas numera smittreningskostnaderna kunna nedbringas till i genomsnitt
fyra kronor per nötkreatursenhet. Tidigare ha dessa kostnader varit
väsentligt högre.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra, att även försäkringsbolagen
skulle erhålla gottgörelse för vad de utgivit i ersättning för
desinfektionskostnaderna. För vissa djurägare, vilka ha sina djur försäkrade,
skulle detta medföra en direkt fördel. För närvarande finnas fyra
statsunderstödda försäkringsbolag, nämligen Försäkringsbolaget för smittsamma
husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Skånska lantmännens ömsesidiga
kreatursförsäkringsförening, Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening
samt Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag
(ömsesidigt). Av dessa bolag komma enligt vad jag inhämtat
de två Skånebolagen att bliva nödsakade att till mötande av ersättningsanspråken
från försäkringstagare verkställa efteruttaxeringar. I fråga örn de två
övriga bolagen torde i varje fall med den utbredning epizootien hittills haft
efteruttaxeringar icke bliva behövliga. Det är att märka, att Älvsborgs m. fl.
läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag endast haft mycket obetydlig
känning av epizootien. Enligt uppgift från bolaget skulle ersättningsanspråken
för desinfektionskostnaderna röra sig örn endast några hundratal kronor.
Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar har däremot ganska
betydande ersättningar att erlägga för desinfektionskostnader. Emellertid
kunna enligt vad från bolaget upplysts kraven på dylika ersättningar mötas
med för denna försäkringsform disponibla medel. För försäkrings
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
tagarna hos de två Skånebolagen skulle ett genomförande av de sakkunnigas
förslag medföra en viss fördel såtillvida att i anledning därav efteruttaxeringarna
skulle kunna nedbringas. Enligt vad som upplysts pågå emellertid för
närvarande underhandlingar om sammanslagning mellan Försäkringsbolaget
för smittsamma husdjurssjukdomar och Skånska lantmännens kreatursförsäkringsförening.
Denna sammanslagning synes bliva till gagn för båda
bolagens försäkringstagare. Densamma torde dock icke kunna komma till
stånd nied mindre de sakkunnigas förslag genomföres. Då en förutsättning
för tillfredsställande försäkring torde vara, att mera bärkraftiga försäkringsföretag
finnas, förväntar jag, att nyssberörda förhandlingar lämna positiva
resultat.
Då såsom framgår av vad jag förut anfört vissa fördelar komma att uppstå
för försäkringstagare, vilkas besättningar drabbats av mul- och klövsjuka
under den nu pågående epizootien, vid ett genomförande av de sakkunnigas
förslag även såvitt angår retroaktiv hjälp åt dessa djurägare synes
i regel något undantag från den föreslagna regeln om statens övertagande
av smittreningskostnaderna, såvitt angår bolagen, icke böra göras. Att helt
lämna de djurägare, som tagit försäkringar, utanför den ifrågasatta hjälpen
synes mig icke skäligen kunna ifrågakomma. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att med hänsyn till omständigheterna pröva omfattningen av
den hjälp, som bör lämnas bolagen.
Den av mig nu förordade lösningen av frågan örn statens övertagande av
smittreningskostnaderna under den pågående mul- och klövsjukeepizootien
torde icke ur alla synpunkter kunna anses helt tillfredsställande. Emellertid
har vid övervägande av olika möjligheter till spörsmålets lösning något
förslag, som bättre tillgodoser kraven på rättvisa och billighet, icke stått att
finna.
Vad angår de sakkunnigas förslag, att staten även i regel bör lämna djurägare
ersättning för arbetskraft, som ställts till förfogande för desinfektionsåtgärdernas
vidtagande, kan jag biträda detsamma. De nu gällande föreskrifterna
ha icke visat sig fullt tillfredsställande. Den av djurägarna anställda
arbetskraften har på grund av ersättningsbestämmelsernas innehåll ofta
icke kommit till användning, vilket medfört att arbetskraft, som varit ganska
väsentligt dyrare, måst anskaffas. Till den av de sakkunniga föreslagna
bestämmelsen att ersättning icke skall utgå till djurägare eller de av dennes
familjemedlemmar, som tillhöra hans hushåll, kan jag icke helt ansluta mig.
Att djurägaren själv eller hans hustru icke erhåller ersättning för sitt arbete
vid desinfektionen synes skäligt. Däremot torde det komma att framstå
såsom obilligt, att djurägarens söner eller andra familjemedlemmar, vilka
ofta arbeta mot lön och sålunda motsvara lejd arbetskraft, icke skulle kunna
tillerkännas ersättning för sitt arbete vid desinfektionen. Begränsningen
i ersättningsrätten bör enligt min uppfattning endast gälla för djurägaren
själv och hans hustru.
De av de sakkunniga framförda förslagen därom att ersättning skall utgå
även för gravgrävning och nedslaktning kan jag biträda. Ersättning bör
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
7
dock ej utgå till djurägaren själv. Såväl nu ifrågavarande ersättningsrätt
som rätten till ersättning för arbetskraft, som ställts till förfogande för smittrening,
torde böra gälla icke blott tillsvidare utan även för hela den tid den
nu pågående epizootien tidigare härjat.
I likhet med de sakkunniga vill jag framhålla att de nu föreslagna bestämmelserna
böra betraktas såsom provisoriska i avbidan på att de förslag,
som torde bliva en följd av de sakkunnigas arbete, kunna komma att leda
till ny lagstiftning i ämnet.
De nu ifrågasatta ändrade föreskrifterna rörande ersättning till djurägarna
torde böra träda i kraft så snart ske kan. Ansökan örn utbekommande
av de retroaktiva ersättningarna torde böra ingivas till länsstyrelsen inom
tid som Kungl. Maj:t bestämmer. Det har nämligen visat sig, att den tid av
tre månader efter ersättningsanspråkets uppkomst, inom vilken enligt bestämmelserna
i 8 § tredje stycket av epizootilagen anspråk på ersättning
skall göras hos vederbörande länsstyrelse, torde vara för kort.
De av riksräkenskapsverket föreslagna ändringarna i sättet för ersättningarnas
utbetalande finner jag beaktansvärda. Dock torde frågan härom få anstå
till dess de sakkunniga avgivit sina slutliga förslag.
Särskilda medel synas icke behöva ställas till förfogande för genomförande
av förevarande förslag. Kostnaderna torde böra bestridas från det i riksstaten
under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: övriga utgifter.
Enligt den gällande epizootilagen ankommer det på Kungl. Majit att bestämma
de grunder, efter vilka ersättning av allmänna medel skall utgå för
kostnad eller förlust, som föranletts av stadgandena i epizootilagen eller enligt
densamma meddelade bestämmelser. Med hänsyn till att de nu gällande
grunderna emellertid delgivits riksdagen synas även de nu föreslagna
ändrade föreskrifterna böra underställas riksdagen. Förslag till kungörelse
i ämnet har utarbetats inom departementet och torde såsom bilaga få fogas
vid protokollet. (Detta kungörelseförslag bifogas utskottets utlåtande.)
Liksom departementschefen finner utskottet flera skäl tala för att såsom
provisorium, intill dess statsmakterna — sedan pågående utredning slutförts
— fastställt nya grunder för statens medverkan till mul- och klövsjukans bekämpande,
ersättning lämnas av statsmedel för djurägarnas samtliga kostnader
för smittrening under rådande epizooti. Även de statsunderstödda försäkringsbolagen
på området böra kunna erhålla gottgörelse för vad de utgivit
i ersättning för desinfektionskostnader.
Vad Kungl. Majit härutinnan i överensstämmelse med de sakkunniga föreslagit
finner utskottet lämpligt. Med avseende på försäkringsbolagen synes
det jämväl utskottet riktigt, att även såvitt angår retroaktiv hjälp den
föreslagna regeln om statens övertagande av samtliga smittreningskostnader
bör vinna tillämpning.
Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Majits förevarande förslag någon utskottets
erinran.
Utskottet.
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 25 maj 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Gabriels
son, Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Andersson
Löbbo, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön och Pettersson
Dahl.
Reservationer
av herrar Johansson i Björnlunda och Hedlund i Häste.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
9
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående bestridande av vissa kostnader i anledning
av mul- och klövsjuka.
Med stöd av 11 § lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen) förordnas som följer:
1. Ersättning skall utgå av allmänna medel för smittreningsåtgärder, som
i enlighet med i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter vidtagas i anledning
av mul- och klövsjuka, dock ej för av djurägaren till förfogande för
ändamålet ställda redskap eller för handräckning, som lämnats av djurägaren
eller dennes hustru. I fråga om ersättning till försäkringsbolag bestämmer
Kungl. Majit ersättningens omfattning. För arbetskraft, som kommit
till användning, skall ersättning utgå efter den arbetslön, som i orten
i allmänhet tillkommer arbetare för likartat arbete, dock högst med belopp
som djurägaren nödgats utgiva i ifrågakomna hänseende.
2. Ersättning för handräckning för verkställande av gravgrävning och
för nedslaktning av djur, där nedslaktningen skett annorledes än å offentligt
slakthus, under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning, annan
av medicinalstyrelsen godkänd lokal eller å slaktautomobil, skall bestridas
av allmänna medel enligt i punkt 1 stadgade grunder.
3. Vad under punkterna 1 och 2 härovan stadgats skall gälla jämväl beträffande
åtgärd, som före ikraftträdandet av denna kungörelse vidtagits i
anledning av under åren 1938 och 1939 pågående epizooti.
Denna kungörelse träder i kraft den
Anspråk på ersättning jämlikt punkt 3 skall framställas hos vederbörande
länsstyrelse senast inom sex månader efter det denna kungörelse trätt i
kraft.
Genom denna kungörelse upphäves dels vad 9 § 4 och 5 mom. kungörelsen
den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande
av smittsamma husdjurssjukdomar innehåller häremot stridande,
dels ock föreskrifterna i 2 § 1. fjärde stycket och 5. kungörelsen den 26
juli 1926 (nr 389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar, såvitt desamma
avse mul- och klövsjuka.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn enskilda vägar, to. to. s. 6 i texten