Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för kostnader i anledning av muloch klövsjuka.

1939-05-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:77, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för kostnader i anledning av muloch klövsjuka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

1

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade grunder rörande ersättning av statsmedel för

kostnader i anledning av mul- och klövsjuka.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 28 april 1939 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 295, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit,

att riksdagen måtte godkänna, att ersättning för kostnader i anledning

av mul- och klövsjuka må utgå av statsmedel i huvudsaklig överensstämmelse

med de ändrade grunder, som i statsrådsprotokollet förordats.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån därför ej lärn

nas redogörelse nedan, hänvisa till propositionen.

Den 3 februari 1939 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av utredning

och avgivande av förslag rörande nya bestämmelser för bekämpandet av

smittsamma husdjurssjukdomar samt för den statsunderstödda försäkringsverksamheten

mot förluster till följd av sådana sjukdomar. Med stöd av detta

bemyndigande tillkallades den 11 i samma månad såsom sakkunniga

landshövdingen E. A. Beskow, tillika ordförande, generaldirektören J. A.

Höjer, professorn H. G. Magnusson, hovrättsrådet B. A. Fallenius, t. f. byråchefen

S. Jerlov, sekreteraren hos Malmöhus läns hushållningssällskap B. T.

Lanke och lantbrukaren Hj. Nilsson i Marielund.

Sedan Kungl. Majit genom remiss den 16 februari 1939 anbefallt de sakkunniga

att avgiva yttrande över ett flertal framställningar rörande ersättning

av statsmedel för desinfektionskostnaderna m. m. under pågående muloch

klövsjukeepizooti, ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen epizootisakkunniga,

den 10 mars 1939 avgivit utlåtande över berörda framställningar,

över de sakkunnigas utlåtande ha yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs och Skaraborgs län ävensom Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreaturs
Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 77—79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

försäkringsbolag (ömsesidigt), Skånska lantmännens ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

och Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening.

Vid vissa länsstyrelsers yttranden ha fogats utlåtanden från

vederbörande tjänsteveterinärer.

Gällande bestämmelser.

I 8 § lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar (epizootilagen) stadgas bland annat, att ersättning av

allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i sagda

lag eller enligt densamma meddelade bestämmelser, utgår jämlikt föreskrifter,

som Konungen utfärdar. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i kungörelsen

den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar och äro, vad beträffar ersättning åt djurägare,

sammanförda under 9 § i kungörelsen. Jämlikt 4 mom. samma paragraf

skall ersättning av allmänna medel för vederbörligen föreskrivna smittreningsåtgärder

vid mul- och klövsjuka utgå i den mån försäkring med bidrag

av statsmedel icke kan erhållas till täckande av kostnaderna för dylika

åtgärder. Djurägare är dock icke berättigad till ersättning av allmänna medel

på grund av att han i enlighet med stadgandet i 7 § första stycket epizootilagen

ställt till förfogande för honom tillgänglig arbetskraft och redskap,

som äro nödiga för vidtagande av smittreningsåtgärd. Har djurägare tillhandahållit

arbetskraft för handräckning för annat ändamål än för verkställande

av dylika åtgärder är han däremot jämlikt 5 mom. berättigad till gottgörelse

av allmänna medel i den mån han för ändamålet måst anställa särskilda

arbetare eller arbetet utförts på övertid eller å sön- eller helgdag.

Inträffar mul- och klövsjuka, må medicinalstyrelsen, där Konungen så föreskrivit,

för sjukdomens hämmande besluta, att nedslaktning eller dödande

antingen av hel besättning, i vilken smitta inkommit eller misstänkes hava

inkommit, eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom misstänkta djur skall

äga rum (5 § epizootilagen). Enligt föreskrift i 8 § nyssnämnda kungörelse

nr 106/1935 skall nedslaktning av friska djur, om vars avlivande sålunda förordnats,

för tillvaratagande av kött eller hudar, där så kan ske utan fara

för smittas spridande och där nedslaktning i dylik ordning kan antagas nedbringa

kostnaderna, verkställas i offentligt slakthus, under offentlig kontroll

ställd enskild slakteriinrättning, annan av medicinalstyrelsen godkänd lokal

eller å slaktautomobil. Vid anlitande för angivet ändamål av dylik inrättning

skall jämlikt 9 § 6 mom. kungörelsen ersättning härför ävensom för

transport av djuren till slaktplatsen gäldas av allmänna medel. Därest Kungl.

Majit finner särskilda omständigheter därtill föranleda, kan enligt föreskrift

i 8 mom. ersättning utöver vad sålunda föreskrivits för kostnad för dödande

eller oskadliggörande av djur samt för smittreningsåtgärder och därav förorsakad

förlust beredas djurägare av allmänna medel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 77.

3

De allmänna grunderna angående försäkring med statsbidrag mot förluster

på grund av smittsamma husdjurssjukdomar äro meddelade i kungörelsen

den 26 juli 1926 (nr 389). Sådan försäkring skall avse, förutom annat, kostnad

för föreskrivna eller eljest nödvändiga desinfektionsåtgärder vid, bland

annat, raul- och klövsjuka, och ersättning för försäkringstagaren åvilande

kostnad för dylika åtgärder utgår jämlikt 2 § 5 mom. av kungörelsen med 3lt

av kostnadsbeloppet.

Gällande bestämmelser om smittreningsåtgärder innebära sålunda, att V4

av kostnaderna härför ersättas av statsverket, medan jordägaren får vidkännas

återstående s/4 av kostnaderna, för den händelse han icke skyddat sig

häremot genom försäkring.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande. Ersättning för smittreningsåtgärder,

som i enlighet med meddelade föreskrifter vidtagits i anledning

av mul- och klövsjuka, skall gäldas av allmänna medel. Härifrån

föreslås dock det undantaget, att ersättning ej skall utgå för redskap, som

djurägaren ställt till förfogande för ändamålet, eller för handräckning, som

lämnats av djurägaren eller dennes familjemedlemmar, tillhörande hans hushåll.

Ersättning skall även utgå av allmänna medel för verkställande av gravgrävning

och för nedslaktning av djur i de fall då nedslaktningen sker annorledes

än å offentligt slakthus, under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning,

annan av medicinalstyrelsen godkänd lokal eller å slaktautomobil.

Redan enligt nu gällande bestämmelser skall ersättning utgå av allmänna

medel i sistberörda fall. De förordade bestämmelserna ha föreslagits

skola i viss utsträckning få retroaktiv verkan. Sålunda skall enligt förslaget

ersättning i förut omförmälda hänseende lämnas av statsmedel även i fråga

om åtgärder, som före de föreslagna nya bestämmelsernas ikraftträdande

vidtagits under den nu pågående mul- och klövsjukeepizootien. De sakkunniga

ha emellertid särskilt understrukit, att vad de nu förordat endast avser

provisoriska åtgärder i avbidan på de sakkunnigas slutliga förslag i ämnet.

De sakkunniga lia beräknat, att de merkostnader, som beträffande

den nu pågående epizootien uppkomme för statsverket vid bifall till de

sakkunnigas förslag, enligt de i det föregående meddelade preliminära uppgifterna

skulle uppgå till omkring 700,000 kronor, varav 250,000 kronor avse

kostnader vid nedslaktningsförfarandet och 450,000 kronor vid isoleringsförfarandet.

Vidkommande frågan om sättet för utbetalning av ersättning

för nu ifrågavarande kostnader lia de sakkunniga föreslagit, att de i

11 § kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) meddelade föreskrifterna i tilllämpliga

delar borde gälla för här avsett fall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

Departementschefens yttrande.

Enligt gällande bestämmelser är statens ersättningsskyldighet för desinfektionskostnaderna

vid mul- och klövsjuka begränsad till en fjärdedel av

samma kostnader. Såsom framgår av vad förut anförts ha emellertid bestämmelserna

rörande statens medverkan vid bekämpandet av mul- och

klövsjukan delvis blivit felaktigt tillämpade därigenom, att under nedslaktningsförfarandet

vid epizootiens tidigare skede inom vissa län ersättning utbetalats

av statsmedel för samtliga kostnader för smittrening. Sedan berörda

felaktiga utbetalningar observerats, erinrade Kungl. Majit i cirkulärskrivelse

den 9 december 1938 om författningsbestämmelsernas innehåll.

Härefter skedde utbetalningarna i enlighet med föreskrifterna. Från skilda

håll lia emellertid framställningar gjorts därom, att staten skulle helt övertaga

kostnaderna för desinfektionen. Vissa av dessa framställningar lia

uppenbarligen föranletts av den tidigare felaktiga tillämpningen av författningsbestämmelserna.

Flera skäl synas tala för att såsom ett provisorium, intill dess statsmakterna

— sedan pågående utredning slutförts —- fastställt nya grunder för

statens medverkan till sjukdomens bekämpande, ersättning lämnas av statsmedel

för samtliga kostnader för smittrening under rådande mul- och klövsjukeepizooti.

Beträffande de fall, där, såsom nyss framhållits, samtliga desinfektionskostnader

gäldats av statsmedel, synes ett återkrävande över hela linjen från

djurägarna av dessa medel näppeligen böra komma i fråga. För djurägare

med små tillgångar skulle detta kunna få svåra ekonomiska följder. Man

torde också ha att räkna med att ett återkrävande, då det här gäller ett

ganska stort antal fall, skulle bliva förenat med åtskilliga administrativa

olägenheter. Men örn ett efterskänkande av återbetalningen i nu åsyftade

fall äger rum, måste det uppenbarligen framstå såsom mindre rättvist för

de djurägare, vilkas djur senare drabbats av sjukdomen, att nödgas gälda

ifrågavarande kostnader, under det att de djurägare, vilkas besättningar

sjukdomen drabbat under epizootiens tidigare skede, icke betungas nied

några utgifter för samma ändamål. Såsom framgår av vad de sakkunniga

anfört hade djurägarna vid epizootiens utbrott endast i förhållandevis ringa

utsträckning genom försäkring skyddat sig för kostnader och förluster på

grund av mul- och klövsjuka. Särskilt torde detta gälla djurägare med

mindre besättningar. Anledningen härtill torde vara att söka i svag ekonomi

och bristande kännedom om författningarnas innehåll. Såsom framgår

av de sakkunnigas utredning ha kostnaderna för smittreningen ofta stigit

till högst avsevärda belopp. Kostnaderna ha ställt sig förhållandevis högre

för mindre besättningar och sålunda i regel kommit att hårdare drabba vissa

ekonomiskt svagare situerade djurägare. Jämlikt gällande bestämmelser

ankommer det på vederbörande veterinära myndigheter att föreskriva omfattningen

av smittreningsåtgärderna, och den enskilde djurägaren kan icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

5

«

påverka desinfektionsförfarandet eller i nämnvärd grad inverka på kostnaderna

för detsamma.

Pä grund av vad sålunda anförts kan jag — utan att dock därigenom

vilja taga ståndpunkt till frågan huruvida och i vad mån staten vid utformningen

av nya bestämmelser i ämnet bör bära smittreningskostnaderna

— tillstyrka, att staten påtager sig kostnaderna för desinfektionen under den

nu pågående epizootien såväl för den tid som epizootien pågått som ock under

tiden intill dess nya bestämmelser kunna komma att bliva utfärdade. Ökningen

i statsverkets utgifter vid gäldandet av nu ifrågavarande kostnader

kommer enligt de sakkunnigas beräkningar att intill den 20 februari 1939

uppgå till omkring 695,700 kronor. Härav är emellertid redan guldet genom

förskotteringar eller annorledes ett belopp av cirka 245,000 kronor. I detta

belopp ha även inräknats kostnaderna för gravgrävning, vilka redan på

grund av gällande bestämmelser i viss utsträckning torde påvila statsverket.

Den ytterligare ökningen skulle således stanna vid cirka 450,000 kronor. Att

beräkna de kostnader, som en dylik överflyttning efter nyssnämnda dag kommer

att medföra för statsverket, låter sig svårligen göra. Den pågående muloch

klövsjukeepizootien synes emellertid i varje fall för närvarande vara i

utdöende. Kommer densamma icke att ånyo blossa upp, torde statsverkets

kostnader i fortsättningen icke bliva av större omfattning. Genom ett förbilligande

av smittreningskostnaderna torde även en sänkning av statsverkets

utgifter härför kunna ske. Såsom framgår av vad de sakkunniga anfört

synas numera smittreningskostnaderna kunna nedbringas till i genomsnitt

fyra kronor per nötkreatursenhet. Tidigare ha dessa kostnader varit

väsentligt högre.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra, att även försäkringsbolagen

skulle erhålla gottgörelse för vad de utgivit i ersättning för

desinfektionskostnaderna. För vissa djurägare, vilka ha sina djur försäkrade,

skulle detta medföra en direkt fördel. För närvarande finnas fyra

statsunderstödda försäkringsbolag, nämligen Försäkringsbolaget för smittsamma

husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Skånska lantmännens ömsesidiga

kreatursförsäkringsförening, Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening

samt Älvsborgs m. fl. läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag

(ömsesidigt). Av dessa bolag komma enligt vad jag inhämtat

de två Skånebolagen att bliva nödsakade att till mötande av ersättningsanspråken

från försäkringstagare verkställa efteruttaxeringar. I fråga örn de två

övriga bolagen torde i varje fall med den utbredning epizootien hittills haft

efteruttaxeringar icke bliva behövliga. Det är att märka, att Älvsborgs m. fl.

läns häst- och nötkreatursförsäkringsbolag endast haft mycket obetydlig

känning av epizootien. Enligt uppgift från bolaget skulle ersättningsanspråken

för desinfektionskostnaderna röra sig örn endast några hundratal kronor.

Försäkringsbolaget för smittsamma husdjurssjukdomar har däremot ganska

betydande ersättningar att erlägga för desinfektionskostnader. Emellertid

kunna enligt vad från bolaget upplysts kraven på dylika ersättningar mötas

med för denna försäkringsform disponibla medel. För försäkrings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

tagarna hos de två Skånebolagen skulle ett genomförande av de sakkunnigas

förslag medföra en viss fördel såtillvida att i anledning därav efteruttaxeringarna

skulle kunna nedbringas. Enligt vad som upplysts pågå emellertid för

närvarande underhandlingar om sammanslagning mellan Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar och Skånska lantmännens kreatursförsäkringsförening.

Denna sammanslagning synes bliva till gagn för båda

bolagens försäkringstagare. Densamma torde dock icke kunna komma till

stånd nied mindre de sakkunnigas förslag genomföres. Då en förutsättning

för tillfredsställande försäkring torde vara, att mera bärkraftiga försäkringsföretag

finnas, förväntar jag, att nyssberörda förhandlingar lämna positiva

resultat.

Då såsom framgår av vad jag förut anfört vissa fördelar komma att uppstå

för försäkringstagare, vilkas besättningar drabbats av mul- och klövsjuka

under den nu pågående epizootien, vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag även såvitt angår retroaktiv hjälp åt dessa djurägare synes

i regel något undantag från den föreslagna regeln om statens övertagande

av smittreningskostnaderna, såvitt angår bolagen, icke böra göras. Att helt

lämna de djurägare, som tagit försäkringar, utanför den ifrågasatta hjälpen

synes mig icke skäligen kunna ifrågakomma. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att med hänsyn till omständigheterna pröva omfattningen av

den hjälp, som bör lämnas bolagen.

Den av mig nu förordade lösningen av frågan örn statens övertagande av

smittreningskostnaderna under den pågående mul- och klövsjukeepizootien

torde icke ur alla synpunkter kunna anses helt tillfredsställande. Emellertid

har vid övervägande av olika möjligheter till spörsmålets lösning något

förslag, som bättre tillgodoser kraven på rättvisa och billighet, icke stått att

finna.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att staten även i regel bör lämna djurägare

ersättning för arbetskraft, som ställts till förfogande för desinfektionsåtgärdernas

vidtagande, kan jag biträda detsamma. De nu gällande föreskrifterna

ha icke visat sig fullt tillfredsställande. Den av djurägarna anställda

arbetskraften har på grund av ersättningsbestämmelsernas innehåll ofta

icke kommit till användning, vilket medfört att arbetskraft, som varit ganska

väsentligt dyrare, måst anskaffas. Till den av de sakkunniga föreslagna

bestämmelsen att ersättning icke skall utgå till djurägare eller de av dennes

familjemedlemmar, som tillhöra hans hushåll, kan jag icke helt ansluta mig.

Att djurägaren själv eller hans hustru icke erhåller ersättning för sitt arbete

vid desinfektionen synes skäligt. Däremot torde det komma att framstå

såsom obilligt, att djurägarens söner eller andra familjemedlemmar, vilka

ofta arbeta mot lön och sålunda motsvara lejd arbetskraft, icke skulle kunna

tillerkännas ersättning för sitt arbete vid desinfektionen. Begränsningen

i ersättningsrätten bör enligt min uppfattning endast gälla för djurägaren

själv och hans hustru.

De av de sakkunniga framförda förslagen därom att ersättning skall utgå

även för gravgrävning och nedslaktning kan jag biträda. Ersättning bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

7

dock ej utgå till djurägaren själv. Såväl nu ifrågavarande ersättningsrätt

som rätten till ersättning för arbetskraft, som ställts till förfogande för smittrening,

torde böra gälla icke blott tillsvidare utan även för hela den tid den

nu pågående epizootien tidigare härjat.

I likhet med de sakkunniga vill jag framhålla att de nu föreslagna bestämmelserna

böra betraktas såsom provisoriska i avbidan på att de förslag,

som torde bliva en följd av de sakkunnigas arbete, kunna komma att leda

till ny lagstiftning i ämnet.

De nu ifrågasatta ändrade föreskrifterna rörande ersättning till djurägarna

torde böra träda i kraft så snart ske kan. Ansökan örn utbekommande

av de retroaktiva ersättningarna torde böra ingivas till länsstyrelsen inom

tid som Kungl. Maj:t bestämmer. Det har nämligen visat sig, att den tid av

tre månader efter ersättningsanspråkets uppkomst, inom vilken enligt bestämmelserna

i 8 § tredje stycket av epizootilagen anspråk på ersättning

skall göras hos vederbörande länsstyrelse, torde vara för kort.

De av riksräkenskapsverket föreslagna ändringarna i sättet för ersättningarnas

utbetalande finner jag beaktansvärda. Dock torde frågan härom få anstå

till dess de sakkunniga avgivit sina slutliga förslag.

Särskilda medel synas icke behöva ställas till förfogande för genomförande

av förevarande förslag. Kostnaderna torde böra bestridas från det i riksstaten

under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: övriga utgifter.

Enligt den gällande epizootilagen ankommer det på Kungl. Majit att bestämma

de grunder, efter vilka ersättning av allmänna medel skall utgå för

kostnad eller förlust, som föranletts av stadgandena i epizootilagen eller enligt

densamma meddelade bestämmelser. Med hänsyn till att de nu gällande

grunderna emellertid delgivits riksdagen synas även de nu föreslagna

ändrade föreskrifterna böra underställas riksdagen. Förslag till kungörelse

i ämnet har utarbetats inom departementet och torde såsom bilaga få fogas

vid protokollet. (Detta kungörelseförslag bifogas utskottets utlåtande.)

Liksom departementschefen finner utskottet flera skäl tala för att såsom

provisorium, intill dess statsmakterna — sedan pågående utredning slutförts

— fastställt nya grunder för statens medverkan till mul- och klövsjukans bekämpande,

ersättning lämnas av statsmedel för djurägarnas samtliga kostnader

för smittrening under rådande epizooti. Även de statsunderstödda försäkringsbolagen

på området böra kunna erhålla gottgörelse för vad de utgivit

i ersättning för desinfektionskostnader.

Vad Kungl. Majit härutinnan i överensstämmelse med de sakkunniga föreslagit

finner utskottet lämpligt. Med avseende på försäkringsbolagen synes

det jämväl utskottet riktigt, att även såvitt angår retroaktiv hjälp den

föreslagna regeln om statens övertagande av samtliga smittreningskostnader

bör vinna tillämpning.

Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Majits förevarande förslag någon utskottets

erinran.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 25 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Gabriels

son, Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Andersson

Löbbo, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön och Pettersson

Dahl.

Reservationer

av herrar Johansson i Björnlunda och Hedlund i Häste.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.

9

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående bestridande av vissa kostnader i anledning

av mul- och klövsjuka.

Med stöd av 11 § lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen) förordnas som följer:

1. Ersättning skall utgå av allmänna medel för smittreningsåtgärder, som

i enlighet med i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter vidtagas i anledning

av mul- och klövsjuka, dock ej för av djurägaren till förfogande för

ändamålet ställda redskap eller för handräckning, som lämnats av djurägaren

eller dennes hustru. I fråga om ersättning till försäkringsbolag bestämmer

Kungl. Majit ersättningens omfattning. För arbetskraft, som kommit

till användning, skall ersättning utgå efter den arbetslön, som i orten

i allmänhet tillkommer arbetare för likartat arbete, dock högst med belopp

som djurägaren nödgats utgiva i ifrågakomna hänseende.

2. Ersättning för handräckning för verkställande av gravgrävning och

för nedslaktning av djur, där nedslaktningen skett annorledes än å offentligt

slakthus, under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning, annan

av medicinalstyrelsen godkänd lokal eller å slaktautomobil, skall bestridas

av allmänna medel enligt i punkt 1 stadgade grunder.

3. Vad under punkterna 1 och 2 härovan stadgats skall gälla jämväl beträffande

åtgärd, som före ikraftträdandet av denna kungörelse vidtagits i

anledning av under åren 1938 och 1939 pågående epizooti.

Denna kungörelse träder i kraft den

Anspråk på ersättning jämlikt punkt 3 skall framställas hos vederbörande

länsstyrelse senast inom sex månader efter det denna kungörelse trätt i

kraft.

Genom denna kungörelse upphäves dels vad 9 § 4 och 5 mom. kungörelsen

den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar innehåller häremot stridande,

dels ock föreskrifterna i 2 § 1. fjärde stycket och 5. kungörelsen den 26

juli 1926 (nr 389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar, såvitt desamma

avse mul- och klövsjuka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn enskilda vägar, to. to. s. 6 i texten