Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa den statsunderstödda vattenavledningsoch avdikningsverksamheten berörande frågor jämte i ämnet väckta motioner.

1939-05-25 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:80, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa den statsunderstödda vattenavledningsoch avdikningsverksamheten berörande frågor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten

berörande frågor jämte i ämnet

väckta motioner.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkterna 5 och 6) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som må varda riksdagen förelagd, till Lantbruksingenjörer och deras biträden

för budgetåret 1939/40 beräkna till Avlöningar ett förslagsanslag av

617,200 kronor och till Reseersättningar ett förslagsanslag av 290,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 10 mars 1939 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 204, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

A) med godtagande av de grunder för en partiell omorganisation av den

å lantbruksingenjörsdistrikten tjänstgörande personalen, som angivits i statsrådsprotokollet,

1) för lantbruksingenjörer fastställa ändrad personalförteckning;

2) för lantbruksingenjörer och deras biträden godkänna ändrad avlöningsstat,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40;

3) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar för budgetåret

1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 605,000 kronor;
4)

till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar för budgetåret

1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 290,000

kronor.

B) till Förrättningskostnader till vissa torrläggningsföretag för budgetåret

1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsslag av 150,000

kronor.

G) besluta, att lantbruksingenjör, extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat,

hos vilken till tjänstgöring placeras statsanställt tjänstebiträde,

skall vara skyldig att i den ordning Kungl. Majit bestämmer av sina inkomster

av tjänsten såsom bidrag till biträdets avlöning avstå i statsrådsprotokollet

angivet belopp.

D) med godkännande av de riktlinjer för vissa partiella reformer i avse
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 80.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

ende å den statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten,

som angivits i statsrådsprotokollet, medgiva att

1) beslutanderätten i fråga om beviljande till torrläggningsföretag av bidrag

från statens avdikningsanslag och lån ur statens avdikningslånefond

skall med angivna inskränkningar tillkomma lantbruksstyrelsen i stället

för såsom för närvarande Kungl. Maj:t,

2) bestyren med ut- och återbetalning samt redovisning av beviljade lån

ur berörda lånefond må överflyttas till lantbruksstyrelsen från statskontoret,

vilken sistnämnda myndighet emellertid skall hava att fortfarande förvalta

denna lånefond,

3) statsbidrag utan återbetalningsskyldighet må under de i statsrådsprotokollet

angivna förutsättningarna av Kungl. Majit kunna beviljas till förrättmngskostnaden

för torrläggningsföretag utan hinder därav att företaget icke

kommer till utförande, varvid dock bidraget skall begränsas till att utgöra

högst sjuttiofem procent av sagda kostnad,

4) bestämmelser utfärdas innefattande behörighet för jordbrukskonsulent

att vid upprättande av täckdikningsplan handlägga förrättning rörande i

samband med täckdikning stående mindre avlopp,

5) åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa erforderligt samarbete enligt

de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet, mellan de lokala ledningarna

av torrläggningsverksamhetens olika grenar.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I- 276

av herr Lindström m. fl. och 11:417 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari

hemställts, att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i kungl, propositionen

nr 203 måtte besluta,

dels att förste lantbruksingenjörsassistent placeras i 17:e lönegraden och

lantbruksingenjörsassistent i löle lönegraden,

dels ock att traktamentsersättning för assistenter och tekniska biträden

skall utgå med 11 kronor för dygn, varav för dag 7 kronor och för natt 4

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

I fråga om de skal, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till

A. Inledning.

• a9!52/™. ,riksdaa hemställde i skrivelse nr 334, under åberopande av

il^utskottets utlåtande nr 80, att Kungl. Majit ville låta verkställa

“‘ .sd ''ng r,0rr !i-?agan ,°m Ctt enkl3re förrättningsförfarande beträffande

statsunderstödda dikningsforetag av mindre omfattning ävensom framlägga

or riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

3

Genom beslut den 8 juli 1932 anbefallde Kungl. Majit lantbruksstyrelsen

att skyndsamt verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen samt att

därmed jämte förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

Sedan till lantbruksstyrelsen för utredning hänskjutits ytterligare spörsmål

berörande avdiknings- och täckdikningsverksamheten, anförde lantbruksstyrelsen

i skrivelse den 22 maj 1934, att det utredningsarbete, som anförtrotts

åt styrelsen och vilket enligt vad styrelsen ansåge lämpligen borde

utföras i ett sammanhang, kunde förutses komma att erhålla betydande

omfattning och räckvidd. På anförda skäl och då de anbefallda utredningarna

icke borde ytterligare uppskjutas ifrågasatte lantbruksstyrelsen, huruvida

icke utredningsarbetet borde uppdragas åt av Kungl. Majit särskilt utsedda

personer.

Den 15 juni 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva

förslag rörande den med statsmedel bedrivna avdiknings- och täckdikningsverksamheten

och därmed sammanhängande spörsmål.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen

A. B. Gärde, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren O. L. Carlström, professorn vid lantbrukshögskolan

G. Ii. Flodkvist och byråchefen i lantbruksstyrelsen L. O. Fredholm. Utredningsmännen,

som antagit benämningen 1934 års avdikningssakkunniga,

ha den 28 december 1936 avgivit betänkande med förslag angående den

statsunderstödda vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt därmed

sammanhängande spörsmål (statens off. utredn. 1937:8).

De sakkunniga ha sammanfattat de framkomna önskemålen i fråga om

förbättringar i den nuvarande organisationen för torrläggningsverksamheten

i följande punkter:

1) anordnande av ett enklare och billigare förrättningsförfarande vid statsunderstödda

torrläggningsföretag, särskilt beträffande sådana av mindre omfattning;
2)

astadkommande av snabbare handläggning av torrläggningsärendena

såväl på de olika lantbruksingenjörsdistrikten som hos de myndigheter, vilka

handhava statens låne- och bidragsverksamhet på detta område;

3) beredande för vägintresset av ökat inflytande vid handläggningen av

torrläggningsärende, som berör allmän väg;

4) tillgodoseende i möjligaste mån av kravet att understöd av statsmedel

må ifrågakomma till utförande av torrläggningsföretag endast under förutsättning,

att dessa befinnas vara ändamålsenliga och ekonomiskt försvarbara;
5)

skapande av bättre kontroll från statens sida över såväl vattenavlednings-

som täckdikningsverksamheten ävensom ordnande av ett närmare

samarbete mellan de inom dessa verksamhetsgrenar sysselsatta förrättningsmännen;

samt

6) förbättring av anställningsförhållandena och lönevillkoren för de hos

lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

I vad de sakkunnigas förslag gå ut på vidtagande av åtgärder, ägnade att

tillgodose de under punkterna 1) och 3) omförmälda önskemålen har Kungl.

Maj:t på chefen för justitiedepartementets föredragning den 3 november

1938 beslutat förelägga riksdagen förslag till därav betingade ändringar i

vattenlagen (proposition nr 9). På hemställan av andra lagutskottet i dess

utlåtande nr 20 har årets riksdag bifallit propositionen.

För ett förverkligande av de övriga nyss omförmälda önskemålen ha de

sakkunniga framlagt förslag, vilka gå ut på att

dels åstadkomma snabbare handläggning hos myndigheterna av torrläggningsärendena,

dels bättre tillgodose ekonomiska synpunkter vid torrläggningsföretagens

understödjande med statsmedel samt

dels genomföra fullständig omläggning av lantbruksingenjörernas och deras

biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden.

De sakkunniga ha vidare diskuterat olika linjer för torrläggningsverksamhetens

organisation och därvid till skärskådande upptagit tre olika alternativ,

innebärande dels torrläggningsverksamhetens inordnande i sin helhet under

hushållningssällskapen, dels torrläggningsverksamhetens ställande i sin

helhet direkt under statlig ledning dels slutligen bibehållande av nuvarande

uppdelning av verksamheten på lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen.

På denna punkt ha bland de sakkunniga yppats skiljaktiga meningar.

Sålunda har byråchefen Fredholm reserverat sig till förmån för det andra

alternativet, medan professorn Flodkvist väl instämt med majoriteten i dess

förordande av det tredje alternativet men reserverat sig beträffande delar

av motiveringen och därjämte yttrat särskild mening i fråga örn utbildningen

av den i verksamheten sysselsatta personalen.

Över de sakkunnigas förslag ha infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, vattenöverdomstolen och vattendomstolarna, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan som åberopat yttrande

av högskolans lärarråd, samtliga länsstyrelser ävensom hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund,

Svenska mosskulturföreningen, Föreningen Statens lantbruksingenjörer,

Sveriges agronomförbund, Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter,

Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter samt De anställdas centralorganisation

(Daco).

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 juni 1937 tillkallade chefen

för jordbruksdepartementet tre sakkunniga, f. d. överstelöjtnanten C. J. Insulander,

tillika ordförande, samt ledamöterna av riksdagens andra kammare,

redaktören Gustaf Karlsson och hemmansägaren Gust. E. Andersson

— vilka antagit benämningen torrläggningskommittén — för att verkställa

undersökning rörande de statsunderstödda torrläggningsföretagen för att

konstatera, i vilken omfattning kompletteringsarbeten kunde vara behövliga

och under vilka villkor statligt understöd borde utgå för arbeten av detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

5

slag, särskilt med hänsyn till möjligheterna att under tid av omfattande arbetslöshet

bereda ökad sysselsättning i produktiv verksamhet. Torrläggningskommittén

har den 24 februari 1939 inkommit med förslag till viss

ändring av bestämmelserna för erhållande av statsbidrag till förrättningskostnaderna

för torrläggningsföretag.

Departementschefen har inledningsvis anfört följande.

»Av vad de avdikningssakkunniga anfört och föreslagit torde jag till Kungl.

Maj:ts skärskådande få upptaga dels den föreslagna omläggningen av lantbruksingenjörernas

och deras biträdens anställnings- och avlöningsförhållande,

dels ock förslagen att åstadkomma snabbare handläggning hos myndigheterna

av torrläggningsärendena ävensom att bättre tillgodose ekonomiska

synpunkter vid torrläggningsföretagens understödjande med statsmedel.

Ett av de sakkunniga i samband med förslaget till nya anställnings- och avlöningsbestämmelser

avgivet förslag till ny lantbruksingenjörstaxa torde, då

det synes mig kräva ytterligare överarbetning, icke för närvarande kunna

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Ej heller synes mig skäl föreligga att annat än beträffande ett pär detaljspörsmål

till närmare behandling upptaga vad de sakkunniga anfört och föreslagit

i fråga om olika linjer för torrläggningsverksamhetens organisation.

Bortsett från att vad de sakkunniga haft att anföra beträffande hushållningssällskapens

handhavande av täckdikningsverksamheten icke kan anses giva

vid handen, att på detta område föreligga missförhållanden, som kräva

statsmakternas åtgärder, lärer denna fråga vara så avhängig av spörsmålet

örn hushållningssällskapens framtida ställning och arbetsuppgifter, att

den icke lämpligen torde kunna behandlas i förevarande sammanhang. Sålunda

synes, bland andra, den av de sakkunniga och i åtskilliga yttranden

behandlade frågan om beredande av pensionsrätt åt de hos hushållningssällskapen

anställda dikningsförmännen icke nu böra bli föremål för Kungl.

Maj:ts avgörande.»

B. Omläggning av lantbruksingenjörernas och deras biträdens

anställnings- och avlöningsförhållanden.

1934 års avdikningssakkunniga.

Beträffande lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiat

e r lia de sakkunniga föreslagit,

att lantbruksingenjörerna erhålla dels lön enligt 29 lönegraden i avlöningsreglementet

dels ock kompensation för minskad avlöning genom personliga

tillägg från 1,500 kronor till 5,400 kronor, vilka lönetillägg skulle

utgå oavkortade under en tid av fem år efter den nya lönestatens ikraftträdande

samt därefter under en tid av sex år avskrivas med en sjättedel örn

året,

att extra lantbruksingenjörer placeras i 25 lönegraden av den i 7 § kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

görelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen

intagna löneplanen, samt

att lantbruksstipendiater erhålla ett arvode om 250 kronor i månaden och

under tid, då de äro tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, ytterligare ersättning

med 150 kronor i månaden ävensom, därest de erhållit behörighet

att handlägga förrättning jämlikt 10 kap. 32 § 1 och 2 mom. vattenlagen,

ett sammanlagt arvode om 500 kronor i månaden.

Såsom tjänstebiträden hos lantbruksingenjörerna äro

för närvarande anställda dels förste assistenter, assistenter och tekniska biträden

(fältbiträden) dels ock rit- och skrivbiträden.

Enligt de sakkunnigas mening borde en genomgripande omorganisation

i fråga örn tjänstebiträdenas ställning genomföras, så att dessa befattningshavare

anställdes och helt avlönades av staten.

Vad till en början angår förste assistenterna ha de sakkunniga

föreslagit, att en sådan befattningshavare skall anställas inom varje lantbruksingenjörsdistrikt

eller alltså tillhopa 24. För erhållande av dylik anställning

borde nu gällande kompetensvillkor kunna i huvudsak tjäna som

grundval.

För erhållande av förordnande som förste assistent erfordras att ha

1) genomgått statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola,

2) genomgått fullständig kurs å byggnadslinjen vid teknisk elementarskola

eller tekniskt gymnasium,

3) genomgått kurs för utbildning av förrättningsmän vid täckdikningsföretag,

därest sådan kurs anordnas med understöd av statsmedel, samt

4) minst fem år med goda vitsord varit med lantbruksstyrelsens medgivande

anställd som assistent hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat;

lantbruksstyrelsen dock obetaget att godtaga annan teoretisk eller praktisk

utbildning, som kan befinnas likvärdig med den sålunda föreskrivna.

Vid meddelande av förordnande som förste assistent må skälig hänsyn tagas

till föregående tjänstgöring inom vederbörande distrikt.

De sakkunniga ha dock ifrågasatt huruvida icke såsom ytterligare villkor

för anställning såsom förste assistent borde krävas, att vederbörande för att

erhålla något ökad insikt i jordartsbedömning och därmed sammanhängande

frågor skall ha genomgått särskild kurs i marklära.

Enligt förslaget skulle förste asisstenter inplaceras i 17 lönegraden av den

för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.

Beträffande assistenterna ha de sakkunniga föreslagit, att 20 beredas

extra ordinarie anställning.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att för erhållande av anställning såsom

assistent hädanefter vissa kompetensvillkor borde författningsenligt föreskrivas.

I fråga om assistenternas teoretiska utbildning syntes lämpligen enahanda

krav böra uppställas som de, vilka föreslagits bliva gällande för förste assistenterna.

Beträffande den praktiska kompetensen syntes viss tids anställning

hos lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat böra fordras. Dock syntes

i denna del lika lång tjänstgöring, som skulle gälla för erhållande av förste

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

7

assistentbefattning, eller minst 5 år, icke vara erforderlig. De sakkunniga

ville föreslå, att ifrågavarande anställningstid för erhållande av assistentbefattning

bestämdes till minst 2 år.

Assistenterna borde enligt de sakkunnigas mening placeras i 15 lönegraden

av den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.

Till tekniska biträden ha de sakkunniga hänfört dels mer eller

mindre tillfälligt anställda assistenter och dels de fältbiträden i övrigt, som

äro erforderliga för verksamhetens bedrivande.

De sakkunniga ha icke ifrågasatt annan förändring i dessa biträdens anställnings-

och avlöningsförhållanden, än att avlöningen skall utgå av statsmedel

i form av arvode. Några särskilda kompetensvillkor för erhållande av

anställning såsom tekniskt biträde vore det, enligt de sakkunnigas mening,

icke nödvändigt att författningsenligt uppställa, utan borde det ankomma på

lantbruksstyrelsen att härom utfärda de föreskrifter, som kunde finnas erforderliga.

De sakkunniga ha vidare förutsatt, att tekniskt biträde, i den mån

han innehar eller sedermera förskaffar sig erforderlig kompetens, skall kunna

vinna befordran till assistent. De sakkunniga ha beräknat behovet av ifrågavarande

arbetskrafter sålunda, att tekniska biträden skola av lantbruksstyrelsen

få anställas för en sammanlagd anställningstid av 200 månader

per år.

Ifråga om arvodet till de tekniska biträdena ha de sakkunniga föreslagit,

att detsamma bestämmes till ungefär samma belopp, som tekniskt biträde i

genomsnitt under de sista åren åtnjutit i lön av lantbruksingenjör, eller i medeltal

i ett för allt 200 kronor för månad.

Enligt de sakkunnigas beräkningar behöva inom verksamheten anställas

dels 48 rit- och skrivbiträden med anställning hela året, motsvarande

en sammanlagd anställningstid av 576 månader för år, dels ock

tillfälliga rit- och skrivbiträden med en sammanlagd anställningstid av 120

månader för år.

De sakkunniga ha vidare anfört, att av de helårsanställda biträdena borde

vissa beredas de förmåner, som medföljde fastare statsanställning. Till dessa

befattningar borde nämligen förvärvas särskilt kvalificerade krafter. Med utgångspunkt

från dessa synpunkter hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå,

att sammanlagt 34 rit- och skrivbiträden bereddes anställning såsom extra

ordinarie befattningshavare. Av sistnämnda biträden borde ett väl kvalificerat

biträde placeras inom varje lantbruksingenjörsdistrikt. De 24 biträden,

som sålunda skulle anställas, föresloges erhålla avlöning enligt 7 lönegraden

i den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen. De övriga 10

rit- och skrivbiträden, vilka föresloges till fastare statsanställning, syntes

böra placeras i 4 lönegraden i nyssberörda löneplan.

Omkostnadsstaten.

De sakkunniga lia framhållit, att av den föreslagna löneregleringen följde,

att ifrågavarande befattningshavare komme att i allmänna resereglementet

hänföras till högre traktamentsklasser än vad för närvarande vore fallet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80-

Sålunda komme lantbruksingenjör att uppflyttas till klass B, extra lantbruksingenjör

till klass C och förste assistent till klass D. Enbart detta

förhållande vore dock ej av beskaffenhet att i och för sig motivera en höjning

jämväl av traktamentsersättningen till dessa befattningshavare enligt

besparingsreglementet. De sakkunniga ville emellertid framhålla, att genom

de i sistnämnda reglemente vidtagna beskämingama traktamentena till

dessa befattningshavare nedbringats under vad som enligt särskilda besparingsreglementen

utginge till ett flertal andra befattningshavare med motsvarande

placering i allmänna resereglementet.

De sakkunniga ha i anslutning till det sagda föreslagit, att traktamentsersättningarna

till lantbruksingenjörerna och deras tjänstebiträden fastställas

till följande belopp, nämligen

för lantbruksingenjör 15 kronor för dygn, varav 9 kronor för dag och

6 kronor för natt,

för extra lantbruksingenjör 13 kronor för dygn, varav 8 kronor för dag

och 5 kronor för natt, samt

för lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde 11

kronor, varav 7 kronor för dag och 4 kronor för natt.

Departementschefen har beträffande lantbruksingenjörernas och deras

biträdens anställnings- och avlöningsförhållanden anfört följande.

»Ehuruväl det nuvarande systemet för lantbruksingenjörernas avlönande

samt de för deras tjänstebiträden gällande anställnings- och avlöningsförhållandena

givetvis icke kunna tilläggas ens den huvudsakliga skulden

till uppkomsten av misslyckade torrläggningsföretag,---torde det

dock vara ställt utom tvivel, att nämnda system och förhållanden äro

i behov av en genomgripande förändring i riktning mot att göra lantbruksingenjörerna

oberoende av taxeinkomster samt att bereda tjänstebiträdena

statsanställning. Vad särskilt sistnämnda fråga angår kan det nämligen enligt

min uppfattning icke anses lämpligt, att en tjänstemannakår, som har

att förrätta ett rent staligt arbete, icke endast är undandragen tjänstemannaansvar

utan även är berövad de förmåner, som en anställning i statens tjänst

medför.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande lantbruksingenjörerna

och deras tjänstebiträden synes mig vara av beskaffenhet att kunna

i huvudsak godtagas. Dess genomförande kommer emellertid, särskilt under

övergångsåren, att medföra en betydande kostnadsökning utöver nu för

ändamålet utgående anslag. Sålunda skulle avlönings- och omkostnadsstaterna,

efter vidtagandet av vissa av mig såsom nödiga ansedda jämkningar,

komma att visa följande siffror i kronor räknat:

Avlöningar Omkostnader Summa

Första övergångsåret.................. 905,800 541,400 1,447,200

Andra » 897,400 377,400 1,274,800

Tionde » 829,600 377,400 1,207,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

9

Enligt gällande organisation men med tillämpning av det nya civila avlöningsreglementet

utgör summan av avlöningar och omkostnader (353,400

+ 290,000 =) 643,400 kronor.

Tages så hänsyn till statsverkets inkomster av lantbruksingenjörsförrättningar,

vilka inkomster av de sakkunniga beräknats till 415,000 kronor,

skulle den verkliga merkostnaden för den nya organisationen komma att

utgöra i kronor räknat:

Första övergångsåret.......................... 388,800

Andra » 216,400

Tionde » 148,600.

Med hänsyn till den betydande kostnadsökning, som sålunda skulle uppkomma

under de första övergångsåren, synes det av statsfinansiella skäl

lämpligt att låta omorganisationen äga rum i två etapper.

Vad då först beträffar förrättningsmännen, d. v. s. lantbruksingenjörer,

extra lantbruksingenjörer och behörigförklarade lantbruksstipendiater, torde

frågan om deras framtida avlöningsförmåner lämpligen böra göras till

föremål för ytterligare övervägande, vadan med fattandet av definitivt beslut

angående dessa befattningshavares ställning i lönehänseende torde få

anstå till ett kommande år.

Vid den blivande löneregleringen torde den av de sakkunniga berörda frågan

angående gottgörelse för minskning i de befattningshavarna nu tillförsäkrade

avlöningsförmånerna få upptagas till närmare övervägande. I avvaktan

på nämnda lönereglering synas ledigblivande lantbruksingenjörsbefattningar

böra uppehållas allenast på förordnande.

Vad härefter angår de hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena

torde det visserligen icke vara lämpligt, att staten, innan lantbruksingenjörerna

övergått till det nya avlöningssystemet, övertager ansvaret för all

den å distrikten erforderliga biträdespersonalen. I fråga om den del av personalen,

varav ett mera stadigvarande behov föreligger, torde emellertid på

förut anförda skäl så utan dröjsmål böra ske. Jag ansluter mig alltså till

de sakkunnigas förslag att 24 förste assistenter, 20 assistenter samt tillhopa

34 rit- och skrivbiträden erhålla statsanställning. I likhet med de sakkunniga

anser jag denna anställning böra göras i den formen, att nämnda biträden

bliva extra ordinarie tjänstemän.

Vidkommande de kompetensvillkor, som böra uppställas för erhållande av

befattning såsom assistent, synas mig de för närvarande för förste assistent

stadgade kompetensfordringarna lämpliga, dock med den ändringen att minimitiden

för den praktiska tjänstgöringen hos lantbruksingenjör eller behörigförklarad

lantbruksstipendiat bestämmes till två år. För att bliva antagen

till förste assistent bör därutöver fordras ytterligare minst tre års dylik praktisk

tjänstgöring.

I fråga örn placeringen i lönegrad av ifrågavarande befattningshavare

förordar jag att förste assistenter till ett antal av 24 placeras i 16 lönegraden

och assistenter till ett antal av 20 i 14 lönegraden. Vad beträffar de före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

slagna 34 rit- och skrivbiträdena torde 24 dylika biträden med benämningen

litbiträden fa placeras i 7 lönegraden och 10 biträden, vilka böra benämnas

kontorsbiträden, i 4 lönegraden.

Antalet förste assistenter och ritbiträden är av de sakkunniga beräknat

med hänsyn till att en förste assistent och ett ritbiträde böra tjänstgöra å ett

vart av de 24 lanbruksingenjörskontoren. Jag finner lämpligt att så sker,

dock bör lantbruksstyrelsen äga rätt att härutinnan tillsvidare göra sådana

jämkningar, som kunna vara betingade av de för närvarande rådande faktiska

tjänstgöringsförhållandena. Fördelningen av de 20 assistent- och 10

kontorsbiträdesbefattningarna på de olika lantbruksingenjörs- och extra lantbruksingenjörskontoren

torde få verkställas av lantbruksstyrelsen.

Antalet i tjänst varande förste assistenter är för närvarande 26, medan

enligt det av mig förordade förslaget 24 sådana skola anställas. Såsom de

sakkunniga framhållit lära de två förste assistenter, vilka icke kunna erhålla

anställning såsom förste assistenter enligt den nya ordningen, böra

beredas anställning såsom assistenter. Härigenom komma de emellertid att

få vidkännas någon löneminskning. Billighetsskäl synas mig tala för, att

dessa befattningshavare genom ett lönetillägg bibehållas vid nu innehavda

löneförmåner. Detta tillägg torde få beräknas till högst 600 kronor för en var

av dem eller tillhopa till högst 1,200 kronor.

Av de nu tjänstgörande förste assistenterna och assistenterna torde allenast

ett fåtal inneha den i det föregående såsom villkor för dessa tjänster

angivna erforderliga formella kompetensen. Förefintliga brister i detta avseende

synas emellertid åtminstone vad beträffar förste assistenterna uppvägas

av deras mångåriga praktiska tjänstgöring. Sålunda utvisa införskaffade

uppgifter beträffande förste assistenterna att deras tjänstetid hos lantbruksingenjör

växlar mellan lägst 12 och högst 35 år, medeltalet för samtliga

26 förste assistenter utgör 18 % år. För assistenterna utgjorde, enligt

vad som anföres av de sakkunniga, medeltalet av tjänsteåren 5% år. Av

de av de sakkunniga lämnade uppgifterna framgår jämväl, att flertalet assistenter

besitta teoretisk underbyggnad av tillfredsställande beskaffenhet. I

betraktande härav synas lämpligen de blivande förste assistent- och assistentbefattningarna

böra besättas med de nuvarande innehavarna av dessa

tjänster och jag ämnar vid bifall till förslaget i övrigt framdeles föreslå Kungl.

Majit att så sker. Motsvarande åtgärder ämnar jag jämväl föreslå vid besättande

av de nya befattningarna såsom rit- och kontorsbiträden.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, i de fall så prövas skäligt, under

hänsynstagande till befattningshavarnas föregående anställning och därunder

åtnjutna avlöningsförmåner besluta, att befattningshavarna skola placeras

i högre löneklass än begynnelselöneklassen. I fråga örn deras tjänsteårsberäkning

för erhållande av pension torde få ankomma på lantbruksstyrelsen

att därutinnan till Kungl. Majit ingiva förslag om tillämpande av

de i 3 § 2 moni. civila pensionsreglementet angivna reglerna.

Däremot kan jag icke biträda det av Föreningen Lantbruksingenjörsassistenter

framställda förslaget, att behörighet skall tillerkännas förste assisten
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

11

terna att självständigt handlägga enklare förrättningar, d. v. s. sådana förrättningar,

där syneförrättning ej är erforderlig och enighet råder bland delägarna

i företaget. Mot en sådan åtgärd synes mig tala de förut berörda

växlande teoretiska kvalifikationerna hos medlemmarna av assistentkåren.

Något direkt behov av en sådan utvidgning av förrättningsmännens krets synes

mig ej heller förefinnas, därest, såsom jag längre fram kommer att föreslå,

behörighet tillerkännes jordbrukskonsulent att i samband med uppgörande

av täckdikningsplan handlägga förrättning rörande mindre avlopp.

Såsom framgår av redogörelsen för tjänstebiträdenas nuvarande anställnings-

och avlöningsförhållanden ankommer det på lantbruksingenjör att

dels bidraga till avlöningar av förste assistenter och assistenter med angivna

belopp, dels helt ansvara för avlönandet av övriga tjänstebiträden. Därest nu

staten övertager ansvaret för avlönandet av förste assistenter, assistenter samt

flertalet rit- och kontorsbiträden, lära lantbruksingenjörerna böra åläggas att

av sina inkomster till statsverket avstå belopp, ungefärligen motsvarande

dem, som de för närvarande ha att utgiva för nämnda tjänstebiträdens avlönande.

Nämnda belopp synas mig lämpligen kunna bestämmas till för

förste assistent 175 kronor, för assistent 150 kronor, för ritbiträde 175 kronor

och för kontorsbiträde 125 kronor, allt för månad. För år räknat uppgå

dessa bidrag till ungefär 150,000 kronor, vilket belopp torde böra i riksstaten

uppföras såsom en särskild inkomsttitel, förslagsvis benämnd Inkomster

av lantbruksingenjörsförrättningar. övriga för verksamheten erforderliga

tjänstebiträdens avlöning torde lantbruksingenjörerna ha att liksom

hittills själva bestrida.

Med den ståndpunkt jag nu intagit till frågan om lantbruksingenjörernas

övergång till det nya avlöningssystemet tarvar de sakkunnigas förslag i vad

rör omkostnadsstaten intet yttrande från min sida annat än beträffande reseersättningarna.

Väl finner jag därvid vad de sakkunniga och lantbruksstyrelsen

anfört angående otillräckligheten av de enligt nu tillämpat besparingsreglemente

utgående traktamentsersättningarna värt beaktande. I avbidan

på ett fullständigt genomförande av omorganisationen finner jag dock icke

skäl föreligga att vidtaga annan ändring i detta reglemente än att jag i anslutning

till statskontorets förslag förordar höjning av traktamentsersättningen

till lantbruksstipendiat och förste assistent från 10 till 11 kronor för

dygn, därav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor.

De instruktioner och övriga bestämmelser, som föranledas av den partiella

omorganisationen, såsom i fråga om tjänstgöringstid m. m., torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts förordnande lantbruksstyrelsen

att utfärda.»

Motionärerna avse — i enlighet med de sakkunnigas förslag -— att förste

assistenter och assistenter erhålla statsanställning såsom e. o. tjänstemän

med placering för förste assistent i lönegrad 17 och assistent i lönegrad 15,

samt att traktamentsersättning för assistenter och tekniska biträden skall utgå

med 11 kronor för dygn, varav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

C. Snabbare handläggning av torrläggningsärendena.

1934 års avdikningssakkunniga.

I fråga om snabbare handläggning å lantbruksingenjörsdistrikten

ha de sakkunniga anfört, att även med anlitande av för närvarande

tillgängliga extra ingenjörer hade en relativt betydande arbetsbalans

icke kunnat undvikas. De sakkunniga anslöte sig till den hittills hävdade

uppfattningen att, innan ytterligare uppdelning av lantbruksingenjörsdistrikten

av nyssberörda anledning vidtoges, extra lantbruksingenjörer i första

hand borde anlitas för avlyftande av de tjänstegöromål, som de ordinarie

lantbruksingenjörerna i särskilt arbetstyngda distrikt icke medhunne. Emellertid

hade de sakkunniga, då i allt fall arbetsbalansen under de senaste åren

något nedgått, ansett att anställande av ytterligare extra lantbruksingenjörer

för närvarande icke borde ifrågakomma. Slutligen borde framhållas att möjligheten

att åstadkomma en snabbare handläggning av torrläggningsärendena

på lantbruksingenjörsdistrikten i viss grad bleve beroende av, hur ifrågavarande

verksamhet för framtiden organiserades.

De sakkunniga Ira påpekat, att anmärkningar framställts mot nu gällande

ordning för handläggningen hos myndigheterna av ärenden

avseende understöd till torrläggningsföretag. En snabbare handläggning av

understödsärendena borde vara möjlig att genomföra utan att kraven på

noggrannhet och säkerhet vid ärendenas beredning behövde eftersättas. De

reformer, som härvid kunde ifrågakomma, borde inriktas på ordningen för

dels statsunderstödens beviljande och dels deras utbetalande till företagen.

Beträffande understödens beviljande föreslå de sakkunniga,

att lantbruksstyrelsen erhölle bemyndigande att själv avgöra, såväl huruvida

företag av denna art böra komma i åtnjutande av statsunderstöd som även

frågan örn understödets storlek. I de fall, då avgörandet av understödsfrågan

förutsätter avsteg från de vedertagna principerna, eller allmänna intressen

av större betydelse skulle komma att därav beröras, bör dock ärendet

allt fortfarande av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Till allmänna intressen av detta slag böra räknas sådana, som göra

sig gällande bland annat, när fråga uppstår om sänkning av större sjö och

reglering av mera betydande vattendrag eller när företaget skulle komma att

inverka på naturskydd och dylikt.

I fråga om utbetalande av statslån till torrläggningsföretag

ha de sakkunniga anfört, att gällande ordning, varigenom bestyret

med frågor rörande utbetalning av statsunderstöd till torrläggningsföretag

vöre anförtrott två olika myndigheter, nämligen lantbruksstyrelsen, som

beslutade att utbetalning finge ske, samt statskontoret, som verkställde utbetalningen,

oundvikligen medförde en viss omgång vid dessa ärendens behandling.

De sakkunniga ha föreslagit, att förfarandet vid utbetalandet av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

13

statsunderstöden och vad därmed sammanhängde skulle anordnas på i huvudsak

följande sätt.

I fråga om den del av statsunderstödet, som utginge i form av bidrag utan

återbetalningsskyldighet skulle en första utbetalning av lantbruksstyrelsen

få verkställas, sedan styrelsen avslutat kontrakt med vederbörande företagare

örn arbetets utförande ävensom prövat och godkänt av sakägare ställd säkerhet

för kontraktets fullgörande m. m. samt under förutsättning slutligen, att

hos lantbruksstyrelsen företetts behörigt bevis om arbetets påbörjande. Återstoden

av bidraget finge utbetalas i mån av arbetets fortgång.

Vad åter anginge utbetalningen av beviljat statslån borde av praktiska och

ekonomiska skäl bestämmelserna örn statskontorets prövning och förvaring

av skuldförbindelsen rörande lånets återbetalning ävensom den för förbindelsen

ställda säkerheten lämnas orubbade även för det fall, att bestyret med

låneutbetalningarna överflyttades å lantbruksstyrelsen. Prövning och godkännande

av sagda förbindelser och säkerheter syntes nämligen böra jämväl

för framtiden ankomma å statskontoret, som för detta ändamål kunde anlita

kvalificerad personal å sin ombudsmannaavdelning. En avlastning av arbetet

i denna del från statskontoret torde för övrigt icke kunna föranleda

minskning av inom statskontoret anställda arbetskrafter, under det att å andra

sidan en överflyttning av samma arbete på lantbruksstyrelsen icke kunde

ifrågakomma utan en samtidig förstärkning av styrelsens juridiskt skolade

personal. I överensstämmelse med vad sålunda anförts skulle efter den

ifrågasatta omläggningen av utbetalningsförfarandet en första låneutbetalning

kunna av lantbruksstyrelsen verkställas sedan 1) enahanda villkor, som

förut uppställts såsom förutsättning för en första utbetalning av statsbidrag,

blivit uppfyllda, 2) till statskontoret överlämnats nyssberörda förbindelse

och säkerhet, samt 3) statskontoret godkänt sistnämnda handlingar. Återstoden

av beviljade lån finge däremot i likhet med vad ovan nämnts i fråga

om bidragen direkt av lantbruksstyrelsen utbetalas i mån av arbetets fortgång.

Av lantbruksstyrelsen verkställda utbetalningar av lån skulle månadsvis

rapporteras till statskontoret, som fortfarande skulle förvalta statens avdikningslånefond.

Därvid borde angivas till varje särskilt företag under månaden

utbetalade lånebelopp ävensom dagen för utbetalningen. Då låneutbetalning

avsåge slutligen avsynat och godkänt företag och således utgjorde

sista utbetalning å lånet, borde detta i rapporten särskilt anmärkas.

Då lån eller första delen därav utbetalats, borde det därjämte ankomma

på lantbruksstyrelsen att fullgöra den statskontoret för närvarande åvilande

skyldigheten att om utbetalningen ofördröjligen underrätta vederbörande

länsstyrelse med uppgift örn lånet samt å den eller de fastigheter, för vilket

lånet beviljats. Då det vore av vikt för statskontoret att vid granskningen av

fördelningsbeslut angående återbetalningsskyldigheten för lån ha tillgång till

nu nämnda fastighetsuppgift, borde en avskrift därav av lantbruksstyrelsen

tillställas statskontoret.

De sakkunniga lia föreslagit, att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

att förvara av företagare lämnad säkerhetsförbindelse ävensom att övertaga

de för närvarande av statskontoret i samband därmed handhavda uppgifterna.

De sakkunniga ha såsom sin mening yttrat, att denna reform icke torde

komma att medföra någon mera betydande arbetsbelastning för lantbruksstyrelsen.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat uppginge nämligen antalet

åtgärder för vidtagande av preskriptionsavbrott allenast till omkring ett tiotal

örn året. De fall, då redan lyftade statsunderstöd skulle återbäras till

statsverket, vore ännu mer sparsamt förekommande.

Vidare ha de sakkunniga föreslagit, att beslutanderätten i fråga om inställande

av understödens utbetalning m. m. överflyttas från Kungl. Majit till

lantbruksstyrelsen. Enligt de sakkunnigas mening kunde ur principiell synpunkt

inga invändningar resas mot en sådan överfiyttning. Å andra sidan

vore en dylik reform ägnad att förhindra onödig omgång vid dessa ärendens

behandling.

Däremot ha de sakkunniga, av skäl, som tidigare anförts i fråga om bibehållande

hos statskontoret av ärenden rörande prövning och godkännande av

säkerhetsförbindelse för låns återbetalande, ansett att bestyren med återfordrande

av utbetalade bidrag och lån, bevakning av att bestämda annuiteter

å lån erläggas samt vidtagande av i samband härmed stående åtgärder borde

för framtiden liksom hittills handhavas av statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna

överflyttningen av beslutanderätten beträffande ifrågavarande understöd

på styrelsen. Det syntes emellertid styrelsen angeläget, att i fall, då styrelsen

funne det tvivelaktigt, huruvida bidrag eller lån finge utgå till visst företag,

möjlighet hölles öppen för styrelsen att underställa frågan Kungl. Majits

prövning och att sålunda det slutliga avgörandet i dylikt ärende allt fortfarande

förbehölles Kungl. Majit. Här avsåges dock givetvis endast rena undantagsfall.

I likhet med de sakkunniga ansåge jämväl lantbruksstyrelsen,

att såsom en konsekvens av den föreslagna överflyttningen av rätten att besluta

i ärende angående understöd till torrläggningsföretag borde följa, att

i förekommande fall beslut örn inställande av understödens utbetalning borde

ankomma på styrelsen. Härvid kunde dock förekomma fall, då starka

billighetsskäl talade mot en indragning av statsunderstöd samtidigt som

mera relevanta sakskäl talade för en indragning därav. I dylika fall borde

lantbruksstyrelsen, som icke kunde anses äga tillämpa billighetssynpunkter

i samma utsträckning som Kungl. Majit, vara oförhindrad att underställa

ärendet Kungl. Majits prövning.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande kunde så långt ifrån en tidsvinst

vara att påräkna med det föreslagna förfarandet för låneutbetalningen, att

man tvärtom måste förutsätta en icke oväsentlig tidsförlust för den första

utbetalningen å beviljade lån. Här tillkomme nämligen ett extra moment

i utbetalningsförfarandet, nämligen uppsättandet av en skrivelse i statskontoret

och expedition av denna till styrelsen angående statskontorets godkännande

av skuldförbindelse och säkerhet, och denna procedur toge givet
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

15

vis sin tid. Däremot skulle onekligen någon tidsvinst inträda för senare utbetalningar

å respektive lån. Lantbruksstyrelsen ansåge, att de sakkunniga

överskattat betydelsen för torrläggningsföretagens intressenter av låneutbetalningarnas

överflyttande på styrelsen, särskilt som i ett avsevärt antal fall

antingen hela lånebeloppet utbetalades på en gång eller beviljat lån uppdelades

på endast två utbetalningar. Det funnes även anledning antaga,

att intressenterna i ett torrläggningsföretag satte större värde på att få

en första utbetalning å beviljat lån verkställd utan extra dröjsmål än att

någon tidsvinst inträdde vid en andra eller eventuellt tredje utbetalning.

Lantbruksstyrelsen erinrar vidare örn att även enligt de sakkunnigas förslag

statskontoret fortfarande skulle handhava förvaltningen av statens avdikningslånefond

och härvid pröva och godkänna vederbörande skuldförbindelser

och säkerheter, bevaka att fastställda räntor och amorteringar inflöte

m. m. Enligt styrelsens uppfattning syntes det vara mest naturligt, att

statskontoret, som sålunda handhade själva förvaltningen av avdikningslånefonden,

jämväl i fortsättningen såsom hittills finge ombestyra förekommande

utbetalningar av lånemedel. Endast för såvitt särskilt bärande skäl

anförts för ett frångående av denna ordning borde så ske. Några dylika

skäl hade icke enligt styrelsens förmenande anförts av de sakkunniga. Anmärkas

borde slutligen, att statskontoret ombesörjde utbetalningen av alla

andra statslån, som berörde styrelsens förvaltningsområde och härutinnan

hade någon ändring, såvitt styrelsen vore bekant, överhuvud icke blivit

ifrågasatt. På grund av vad nu anförts ville styrelsen bestämt avstyrka de

sakkunnigas förslag att överflytta bestyret med utbetalning av beviljade avdikningslån

å styrelsen.

Lantbruksstyrelsen anför ytterligare i denna del, att i samband med nu

förevarande frågor de sakkunniga jämväl hade uttalat sig för att statskontoret,

även för den händelse att utbetalningar av bidrag och lån överflyttades

på styrelsen, i allt fall skulle ha att i förekommande fall återfordra

utbetalade bidrag och lån. Då emellertid styrelsen hade att verkställa utbetalningar

å och redovisa statens avdikningsanslag, syntes nyssnämnda

uppgift att återfordra utbetalade medel, såvitt anginge bidrag ur detta anslag,

måhända lämpligast böra ankomma på styrelsen. Bestyret med att

återfordra utbetalade lån borde däremot tillkomma statskontoret såsom låneförvaltande

myndighet.

Slutligen erinrar lantbruksstyrelsen om att de sakkunniga vidare uttalat

en förmodan, att en viss ytterligare utökning av styrelsens personal skulle

bliva erforderlig, därest bestyret med utbetalning av jämväl avdikningslånen

skulle överflyttas till styrelsen. Styrelsen hade väl i det föregående avstyrkt

en dylik ändring i fråga om utbetalningen av avdikningslån, men ville i allt

fall för fullständighetens skull anföra, att någon utökning av arbetskrafterna

i styrelsen knappast syntes nödig av denna anledning.

Riksräkenskapsverket anför att det enligt dess uppfattning icke kunde

anses lämpligt att på av de sakkunniga angivet sätt fördela utbetalning och

återbetalning av avdikningslån på tvenne myndigheter, vilka båda vore hu
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

vudförvaltningar. Med den ställning i redovisningshänseende, som lantbruksstyrelsen

numera erhållit, samt den utvidgning av styrelsens kamerala

organisation, som i samband därmed vidtagits, syntes några svårigheter

icke möta att till lantbruksstyrelsen jämväl överflytta bestyret med återbetalningen

och redovisningen av utbetalda lån. En dylik överflyttning utgjorde

icke hinder för att statens avdikningslånefond även framdeles av

statskontoret redovisades till rikshuvudboken. Riksräkenskapsverket ville

därvid erinra, att ett liknande system förekomme i avseende å vissa andra

av statskontoret förvaltade fonder. Vad däremot anginge prövning, godkännande

och övervakning av säkerhetsförbindelse för låns återbetalande,

syntes dessa uppgifter allt fortfarande böra handhavas av statskontoret.

Departementschefen har angående dessa frågor anfört följande.

»Vad de sakkunniga anfört i fråga om möjligheterna till snabbare handläggning

å lantbruksingenjörsdistrikten, beträffande den nuvarande indelningen

av riket i lantbruksingenjörsdistrikt ävensom rörande frågan om anställande

av ytterligare extra lantbruksingenjörer biträdes av mig.

Vidkommande härefter frågan örn snabbare handläggning hos myndigheterna

av berörda ärenden och då först den föreslagna ändringen av nuvarande

ordning för understödens beviljande synas mig övervägande skäl tala

för ett genomförande av de sakkunnigas förslag att beslutanderätten i fråga

om beviljande av såväl statsbidrag från avdikningsanslaget som lån från avdikningslånefonden

som regel skall tillkomma lantbruksstyrelsen. Från

denna huvudregel torde emellertid undantag få göras, i det att då fråga uppkommer

om att vid beviljandet av understöd göra avsteg från vedertagna

principer eller då företaget berör allmänna intressen av större betydelse eller

lantbruksstyrelsen eljest finner det tvivelaktigt, huruvida lån eller bidrag

må utgå, frågan skall av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Till allmänna intressen torde böra räknas sådana, som göra sig gällande,

när fråga uppstår om urtappning eller reglering av mera betydande

sjö eller vattendrag, eller när genom företaget åstadkommes mera påtaglig

förändring av landskapsbilden eller detsamma eljest inverkar på naturskydd

och dylikt. Jämväl de fall, när på grund av mera betydande kostnadsökningar

eller förändringar i företagets utförande fråga uppkommer om beviljande

av ökat statsunderstöd, torde böra förbehållas Kungl. Maj:ts avgörande.

Därigenom synes mig nämligen beredas möjlighet för Kungl. Maj:t att

mera direkt bilda sig en uppfattning örn huru den statsunderstödda torrläggningsverksamheten

handhaves av de i första hand ansvariga förrättningsmännen.

På sätt lantbruksstyrelsen föreslagit bör jämväl rätten att besluta

om inställande av understödens utbetalning ankomma på lantbruksstyrelsen,

med rätt dock för styrelsen att, där styrelsen så finner önskvärt, underställa

dylik fråga Kungl. Maj:ts prövning.

Vad angår frågan om utbetalningen av beviljade statslån torde, ehuruväl

tidsvinsten i de flesta fall icke synes bliva så stor, i enkelhetens intresse samtliga

bestyr härmed böra överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

17

Jämväl bestyren med återbetalningen och redovisningen av utbetalda lån torde

böra överflyttas på lantbruksstyrelsen. Då emellertid statskontoret fortfarande

skall ha att förvalta avdikningslånefonden, synes prövningen, godkännandet

och övervakningen av de till säkerhet för lånens återbetalande lämnade

förbindelserna fortfarande böra ankomma på statskontoret.»

D, Tillgodoseende av ekonomiska synpunkter vid torrläggnings

företagens understödjande med statsmedel.

1934 års avdikningssakkunniga.

De sakkunniga ha inledningsvis framhållit den stora betydelsen för torrläggningsverksamhetens

riktiga bedrivande av att i möjligaste mån garantier

skapades för att, innan ett torrläggningsföretag komme till utförande,

vederhäftig utredning förelåge om dess ekonomiska bärighet. Erfarenheten

hade givit vid handen, att detta spörsmål påkallade alldeles särskild

uppmärksamhet. Vissa efter planläggning av lantbruksingenjörer under

senare år utförda företag, särskilt vattenavlednings- och sjösänkningsföretag

av större omfattning, hade nämligen utfallit mer eller mindre ogynnsamt

i ekonomiskt avseende. De sakkunniga lia ägnat förevarande spörsmål

ingående uppmärksamhet samt dryftat olika vägar, som kunde tänkas

leda till ett undanröjande av förefintliga missförhållanden.

I anslutning till verkställd undersökning ha de sakkunniga yttrat, att de

funne de för lantbruksingenjörer na föreskrivna kompetensvillkoren

i tekniskt och agronomiskt hänseende i stort sett väl

anpassade efter de arbetsuppgifter, som ordinärt ålåge dessa befattningshavare.

En skärpning av kompetensfordringarna i sådan riktning, att för anställning

såsom lantbruksingenjör skulle uppställas krav på specialutbildning

inom vissa områden, exempelvis beträffande moss- och torvjordar,

syntes icke vara av förhållandena påkallad. De särskilda synpunkter på ett

torrläggningsärende, som när fråga vore om moss- och torvjord eller eljest

kunde göra sig gällande, syntes bäst kunna tillgodoses genom tillkallande i

dylikt fall av på området speciellt sakkunnig.

För de sakkunniga har det vidare framstått såsom synnerligen angeläget,

att en utökning av den kontroll, som för närvarande utövades från

den centrala myndighetens sida över lantbruksingenjörernas

handhavande av dem åliggande arbetsuppgifter, komme till stånd. Detta

gällde i vad beträffade såväl tekniska som agronomiska frågor. Lantbruksstyrelsen

måste emellertid i sådant fall utrustas med för ändamålet erforderlig

personal. Denna borde bestå av tjänstemän i sådan fristående ställning,

att de kunde fullt opartiskt bedöma de olika torrläggningsföretagens

ekonomiska förutsättningar m. m. De sakkunniga hade för sin del ansett

sig böra föreslå, att två dylika tjänstemän, förslagsvis benämnda överinspektörer,

anställas, av vilka den ene skulle lia till uppgift att öva tillsyn över att

Bitning till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr SO. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

allmänt ekonomiska synpunkter på vattenavledningsverksamlieten bleve vederbörligen

iakttagna, om möjligt redan på ett tidigt stadium eller i samband

med företagens planläggning. Den andre överinspektören skulle närmast

övervaka hushållningssällskapens täckdikningsverksamhet. Överinspektörerna

ha föreslagits skola hänföras till lönegraden B 29.

I detta sammanhang ha de sakkunniga föreslagit, att det särskilda lönetillägg

örn 1,200 kronor för år, som för närvarande utginge till byråchefen å

den kulturtekniska byrån, höjdes till 3,000 kronor för år.

Beträffande bestämmelserna angående understöd av torrläggningsföretag

ha de sakkunniga föreslagit, att hittills såsom villkor

för understöd fastställda högsta gränstal för den relativa kostnaden 1.20

måtte sänkas till 1.10. Härvid borde förrättningskostnaderna medräknas vid

bestämmande av den relativa kostnadens storlek.

I fråga örn ändring av nu gällande högsta bidragskvot, vilken uppginge

till hälften av kostnaden för ett företag, vore de sakkunniga väl av den uppfattningen,

att en lämpligt avvägd reducering av densamma vore ägnad att

kraftigt motverka tillkomsten av ekonomiskt svaga företag. Med hänsyn

till, bland annat, den omständigheten att frågan om en sådan sänkning relativt

nyligen varit föremål för statsmakternas prövning och därvid avvisats,

hade de sakkunniga emellertid ansett sig icke böra ifrågasätta ändring i gällande

bestämmelser i denna del.

Efter närmare undersökning av de särskilda bestämmelser och villkor

i övrigt, som för närvarande gällde i fråga om statsunderstöd ur avdikningsanslaget

och avdikningslånefonden, hade de sakkunniga funnit desamma

väl avvägda. Någon ändring i dessa hänseenden syntes enligt de sakkunnigas

mening sålunda icke vara av förhållandena påkallad.

Slutligen ha de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag till förrättningskostnad

för torrläggningsföretag måtte kunna utgå med hälften av kostnaderna

även för det fall att företaget icke komme till utförande.

Herr Carlström har härutinnan ansett, att i vissa fall statsbidrag borde

kunna utgå till hela förrättningskostnaden.

T orrlåggningskommittén.

Inledningsvis har kommittén hänfört sig till avdikningssakkunnigas nyss

refererade förslag i fråga örn statsbidrag till förrättningskostnad och därom

anfört att detta förslag kunde sägas innebära ett visst avsteg från nu gällande

princip, att vid prövning av frågan om tilldelande av statsbidrag till ett

torrläggningsföretag kostnaden för planläggningen skulle behandlas gemensamt

med och efter samma grunder som kostnaden för företagets utförande.

För kommittén syntes emellertid planläggandet av ett torrläggningsföretag

och utförandet av detsamma till karaktären vara så olika, att det väl kunde

ifrågasättas, huruvida icke särskilda bestämmelser borde uppställas för beräknande

av statsbidrag till gäldande av utredningskostnaden. Härvid hade

kommittén visserligen i första hand tagit sikte på möjligheten att åstadkomma

ökat antal utredningar rörande sådana företag — nya såväl som äldre —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

19

vilka vid behov kunde tänkas komma till utförande såsom beredskapsarbeten,

men härefter föreslagna grunder till särskilda bestämmelser syntes lämpligen

kunna tillämpas jämväl beträffande andra företag.

Sammanfattningsvis har kommittén framlagt följande förslag till grunder

för beviljande av statsbidrag till utredningskostnaden.

a) Till kostnaden för utredning av sådana torrläggningsföretag, som omförmälas

i 1 § gällande kungörelse angående villkoren för statsbidrag från

statens avdikningsanslag, kan beviljas bidrag från för ändamålet särskilt

anvisat anslag (eventuellt statens avdikningsanslag).

Vad nu sagts äger jämväl tillämpning beträffande sådana med statsbidrag

utförda torrläggningsföretag, som för vinnande av erforderlig dräneringseffekt

synas vara i behov av att vissa kompletteringsarbeten komma till

stånd.

b) Förrättningsmannen skall, innan sådant bidrag beviljas, hava verkställt

förberedande undersökning rörande storleken av den för utredningen

i dess helhet beräknade kostnaden ävensom angående det ifrågasatta företagets

beskaffenhet med särskild hänsyn till frågan, huruvida förutsättningar

för erhållande av statsbidrag till företagets utförande kunna anses föreligga.

c) Ansökan örn statsbidrag till utredningen skall, åtföljd av redogörelse

för den under b) omförmälda undersökningen, insändas till lantbruksstyrelsen.

Därest den verkställda undersökningen giver vid handen, att förutsättningar

för erhållande av statsbidrag till företagets utförande ej föreligga, skall

ansökningen och redogörelsen för undersökningen av lantbruksstyrelsen med

eget utlåtande överlämnas till Kungl. Maj:t för prövning. Enahanda skall

gälla jämväl för det fall, att av lantbruksstyrelsen eller annan myndighet

väckes fråga om statsbidrag till täckande av hela utredningskostnaden.

I övriga fall tillkommer det lantbruksstyrelsen att avgöra frågan om beviljande

av statsbidrag till utredningen.

d) Statsbidrag kan beviljas till lägst 60 och högst 90 °/o av kostnaden för

undersökning och syneförrättning jämte erforderliga kartor och handlingar,

allt i enlighet med följande tabell:

Förrkttningskostnad

i kronor

Statsbidra

g

intill 500

60 %

500— 1,000

60 % + 1 %

för

varje fulla 100 kronor

över

500

kronor

1,000— 2,000

65 % + 1 %

7>

> > 200 >

1,000

»

2,000— 3,500

70 % + 1 %

t> t> 300 >

»

2,000

>

3,500— 7,000

75 % + 1 %

>

, » 700

T)

3,500

3»

7,000—12,000

80 % + 1 %

>

» > 1,000 »

T>

7,000

T)

12,000—20,000

över 20,000

85 % 4- 1 %

90 %

>

» » 1,600 >

1>

12,000

>

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

På förslag av lantbruksstyrelsen eller annan myndighet kan i vissa fall, då

fråga är om beredskapsarbeten, statsbidrag utgå till täckande av hela utredningskostnaden.

e) Beviljat statsbidrag utbetalas från lantbruksstyrelsen till vederbörande

bidragstagare eller dennes befullmäktigade ombud.

Statsbidraget får efter lantbruksstyrelsens bestämmande lyftas i den mån

undersökningens eller förrättningens fortgång styrkes genom till styrelsen

ingivna bevis eller intyg; dock skall någon del av statsbidraget innestå, intill

dess förrättningen vunnit laga kraft eller eljest företagets planläggning

kan anses avslutad.

Efter varje utbetalning får hela det lyftade beloppet icke överstiga förut

under d) angivna del av den vid samma tid styrkta kostnaden.

f) Därest vederbörande förrättningsman finner, att syneförrättningen på

grund av därunder yppade omständigheter icke bör slutföras, skall han därom

snarast meddela lantbruksstyrelsen, som har att avgöra, huruvida förrättningen

må med bidrag av statsmedel slutföras.

Lantbruksstyrelsen anför, att ett särskilt kraftigt verkande medel för hindrande

av tillkomsten av ur ekonomisk synpunkt mindervärdiga torrläggningsföretag

onekligen vore att sänka den nu fastställda kvoten för utgående av

bidrag utan återbetalningsskyldighet, enär det utan tvivel kunde förutsättas,

att den nuvarande relativa rikliga bidragstilldelningen verkade lockande till

utförande av dylika företag. Ehuru det därjämte torde kunna förväntas,

att även med någon sänkning av denna bidragskvot torrläggningsverksamheten

inom landet ändock skulle få en tillfredsställande omfattning, ville

dock styrelsen på av de sakkunniga angivna skäl — nämligen att frågan

härom nyligen varit föremål för statsmakternas prövning — icke nu framställa

något förslag om en dylik sänkning. Häremot talar jämväl den omständigheten,

att täta justeringar av denna bidragskvot måste medföra

ojämnheter i bidragstilldelningen och orättvisa de olika torrläggningsföretagen

emellan.

Departementschefen har yttrat följande.

»Beträffande först frågan om lantbruksingenjörernas kompetens synes det

mig, i betraktande av att torrläggningsverksamheten dock främst är ett jordbruksekonomiskt

problem, att de sakkunniga och jämväl vissa av de hörda

myndigheterna alltför litet värdesatt den agronomiska kompetensen hos de

befattningshavare, som handhava denna verksamhet. Vad särskilt lantbruksingenjörernas

utbildning angår synes det mig rent av kunna ifrågasättas

örn icke huvuddelen av denna till större båtnad för det allmänna skulle, såsom

ock i ett yttrande antytts, kunna förläggas till lantbrukshögskolan. Då jag

emellertid icke anser mig böra framlägga förslag i sådan riktning, beror

detta bland annat på att jag längre fram ämnar föreslå sådan ändring beträffande

täckdikningsnämndernas sammansättning, att därav skall kunna

följa ett bättre tillgodoseende inom lantbruksingenjörernas verksamhetsområde

av agronomiska synpunkter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

21

I likhet med de sakkunniga och de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

finner jag möjligheten till utvidgad kontroll från lantbruksstyrelsens

sida över den ifrågavarande verksamheten vara av stor betydelse för

dennas riktiga planläggning ur ekonomisk synpunkt. För att en sådan kontroll

skall kunna utföras behöver lantbruksstyrelsen otvivelaktigt tillföras

ytterligare och för ändamålet speciellt lämpade arbetskrafter. Mot de sakkunnigas

förslag i denna del synes emellertid framför allt den invändningen

kunna göras, att det knappast kan anses lämpligt att så från varandra avgränsa

de föreslagna kontrolltjänstemännens verksamhetsområden. Så t. ex.

synes mig avsaknaden av mera djupgående agronomiska kunskaper hos

lantbruksingenjörerna närmast böra föranleda till, att den å agronomiska

frågor specialiserade överinspektören borde kunna anlitas för konsultation

och kontroll av avdikningsföretag. Då alltså frågan örn dessa befattningshavares

arbetsuppgifter torde vara i behov av ytterligare övervägande, anser

jag mig icke för närvarande böra framlägga förslag örn inrättande av nya

tjänster i lantbruksstyrelsen.

På de av lantbruksstyrelsen anförda skälen ansluter jag mig till uppfattningen,

att tillräckliga skäl icke föreligga att sänka den nu till 50 procent

fastställda kvoten för utgående av bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Vad åter angår frågan om förrättningskostnaderna och då först förslaget att

statsunderstöd till sådan kostnad skall kunna lämnas, utan att företaget kommer

till stånd, finner jag ett genomförande av detta förslag ägnat att motverka

tillkomsten av ekonomiskt icke lönande företag. Rätten att besluta om

dylikt understöd, vilket torde böra utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet,

synes böra förbehållas Kungl. Majit. I likhet med de sakkunniga

anser jag att möjlighet att komma i åtnjutande av denna förmån bör förefinnas

allenast för intressenter i företag, varom syneförrättning handlagts enligt

vattenlagen, samt vidare, att understöd ej må utgå för sådant utredningsarbete,

som mot förrättningsmannens avstyrkande verkställts på begäran av vederbörande

sakägare. Beträffande storleken av bidraget kan jag icke ansluta mig

till meningen, att bidrag borde kunna utgå till hela förrättningskostnaden,

utan finner mig böra förorda en begränsning av bidraget till högst 75 procent

av samma kostnad.

Vidkommande härefter de av torrläggningskommittén framlagda förslagen

synes det mig uppenbart att, därest torrläggningsföretag skola kunna utföras

som beredskapsarbeten, planer för utförande av företagen böra vara uppgjorda

i förväg. Då det därvid icke lärer kunna komma i fråga att belasta

de eventuella intressenterna i dylika företag med kostnaderna för planernas

uppgörande, torde det få ankomma på staten att gälda dessa kostnader. Medel

härtill torde lämpligen kunna erhållas på så sätt, att under nionde huvudtiteln

uppföres ett särskilt för ändamålet avsett anslag. Storleken av

detta anslag synes mig emellertid för nästkommande budgetår kunna begränsas

till 150,000 kronor. Därest ett med ianspråktagande av dessa medel

planlagt företag sedermera skulle komma till utförande annorledes än

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

som beredskapsarbete, torde från avdikningsanslaget böra till det föreslagna

nya anslaget överföras sålunda gäldad förrättningskostnad till den del densamma

enligt de regler, som gälla för förrättningskostnader för i vanlig ordning

handlagda torrläggningsföretag skall utgå från avdikningsanslaget.

Vad torrläggningskommittén i övrigt anfört angående förrättningskostnademas

utbrytande från övriga kostnader för genomförandet av ett torrläggningsföretag

synes mig innefatta ett beaktansvärt uppslag till ernående av

mera rationella metoder vid bidrags- och lånetilldelningen till torrläggningsverksamheten.

Då ett genomförande av kommitténs förslag i denna del emellertid

torde kräva en ingående omprövning av frågan om den högsta medgivna

relativa kostnaden samt, bland andra frågor, storleken i procentuellt

avseende av den föreslagna bidragsgivningen torde böra ytterligare övervägas,

är jag icke beredd att för årets riksdag framlägga något förslag i denna

del.»

E. Vissa spörsmål rörande förhållandet mellan täckdikningsverksamheten

och den övriga avdikningsverksamheten.

I en vid 1936 års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 373)

har påyrkats sådan ändring i de gällande bestämmelserna angående bidrag

ur avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden, att jordbrukskonsulent

måtte godkännas såsom förr ätt ningsman för uppgörande

av förslag till smärre avdikningsföretag, för vilka bidrag eller lån

söktes.

1934 års avdikningssakkunniga ha erinrat, att ett bifall till det i motionen

framlagda förslaget skulle innebära, att, då till ifrågavarande företag

skulle beviljas understöd ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden,

understödsärendena således skulle komma att prövas av lantbruksstyrelsen.

De sakkunniga funne en sådan anordning ur organisatorisk synpunkt icke

tillrådlig. Det finge nämligen anses mindre lämpligt, att lantbruksstyrelsen

skulle hava att granska förslag uppgjorda av förrättningsmän anställda hos

enskild förvaltning, och över vilka styrelsen icke ägde någon bestämmanderätt.

Därest styrelsen funne anledning till erinran mot dylikt förslag, skulle

det åligga styrelsen att i ärendet kommunicera med vederbörande hushållningssällskap,

som i sin tur finge inhämta yttrande från förrättningsmannen.

Härigenom komme givetvis att förorsakas viss tidsförlust och omgång

vid ärendets handläggning. Genom en dylik anordning skulle därjämte nödvändiggöras

upprättande av ytterligare ett exemplar av förrättningsakterna

rörande företagen, utöver vad för närvarande vore erforderligt. Då lantbruksstyrelsen

skulle ha att med understödstagaren upprätta kontrakt rörörande

företagen, syntes det nämligen ofrånkomligt, att hos styrelsen måste

förvaras ett exemplar av förrättningsakterna. Därutöver torde det med hänsyn

till det samband, vari avloppet står till själva täckdikningsarbetet, icke

kunna undgås, att ett exemplar av samma akter jämväl måste förvaras hos

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

23

det hushållningssällskap, som hade hand om täckdikningsärendet. En lösning

av hithörande spörsmål, på sätt motionären föreslagit, skulle för övrigt bliva

förknippad med åtskilliga olägenheter i fråga om arbetsuppgifternas uppdelning

på lantbruksingenjörerna och jordbrukskonsulenterna m. m. På grund

av vad sålunda anförts funne sig de sakkunniga icke kunna biträda det av

motionären framförda ändringsförslaget.

De sakkunniga ha framhållit önskvärdheten av ett ur olika synpunkter

ordnat samarbete mellan förrättnings männen inom å

ena sidan täckdikningsverksam heten samt å den andra

vattenavledningsverksamheten. För att i någon mån underlätta

tillkomsten av sådant samarbete lia de sakkunniga funnit det lämpligt,

att viss ändring genomfördes i gällande bestämmelser angående sammansättningen

av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder.

Lantbruksingenjörerna borde enligt de sakkunnigas uppfattning äga rätt att,

även för det fall att de icke vore föredragande, närvara vid täckdikningsnämndernas

sammanträden och deltaga i deras överläggningar. I instruktionen för

dessa befattningshavare borde det åläggas dem såsom tjänsteuppgift att följa

täckdikningsverksamheten inom deras tjänstgöringsområden. Dylikt åläggande

borde dock icke innebära, att lantbruksingenjör skulle vara ledamot av

täckdikningsnämnd eller äga rösträtt i ärende, som kommit under nämndens

handläggning.

De sakkunniga ha vidare yttrat, att vad de nu framhållit ägde i full utsträckning

giltighet även i vad beträffade de hos hushållningssällskapen för

täckdikningsverksamheten anställda förrättningsmännen. Ledamotskap i

täckdikningsnämnd borde således icke heller för sistnämnda befattningshavare

vara förenat med deras verksamhet i hushållningssällskapens tjänst.

I detta sammanhang ha de sakkunniga även framhållit önskvärdheten av,

att hushållningssällskapens förrättningsmän i förekommande fall bereddes

tillfälle att taga kännedom örn lantbruksingenjörernas förrättningar.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som uttalat

sig för att jordbrukskonsulent skulle få utföra förrättning rörande mindre

avlopp, bar föreslagit, att i instruktionen för jordbrukskonsulent i sådant fall

inrymmas bestämmelse om skyldighet att ställa sig till efterrättelse de anvisningar,

som lantbruksstyrelsen kunde finna erforderligt meddela angående

handläggning av avdikningsförrättningar.

Departementschefen har andragit följande.

»Vad slutligen angår spörsmålen rörande förhållandet mellan täckdikningsverksamheten

och den övriga avdikningsverksamheten ansluter jag mig till

den i ett flertal yttranden hävdade uppfattningen örn det ändamålsenliga i att

tillerkänna jordbrukskonsulent behörighet att vid upprättande av täckdikningsplan

handlägga förrättning rörande i samband med täckdikningen stående

mindre avlopp. Utom de fördelar för den enskilda jordbrukaren, som

en dylik anordning torde medföra, synes mig densamma jämväl bliva av be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

tydelse därigenom, att på så sätt en viss avlastning sker av lantbruksingenjörernas

arbetsbörda. Vad de sakkunniga anfört om olägenheten av att ytterligare

ett exemplar av förrättningsakten till dylikt företag måste upprättas,

synes icke behöva tillmätas avgörande betydelse, då ju akterna till företag av

denna beskaffenhet merendels torde bliva av förhållandevis liten omfattning.

I fråga örn de bestämmelser och anordningar i övrigt, som kunna bliva erforderliga

för att lantbruksstyrelsen må kunna utan alltför omständligt förfarande

framställa erinringar mot ett av jordbrukskonsulent uppgjort förslag,

ansluter jag mig till vad förvaltningsutskottet i Östergötlands län därutinnan

anfört.

Som en lämplig avgränsning uppåt av de företag, i fråga om vilkas handläggning

jordbrukskonsulent sålunda skall vara behörig, torde lämpligen kunna

bestämmas, dels att företaget är av den beskaffenhet, att förrättning rörande

detsamma må handläggas utan samband med syneförrättning enligt

vattenlagen, dels att kostnaden för företaget icke överstiger 1,000 kronor samt

dels att understöd av statsmedel till företaget icke utgår i annan form än såsom

bidrag utan återbetalningsskyldighet.

I fråga om sammansättningen av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder

synes mig erforderligt samarbete mellan de lokala ledningarna av

torrläggningsverksamhetens olika grenar bäst bliva tillgodosett på så sätt, att

föreskrift meddelas om att såväl lantbruksingenjören som ledaren för hushållningssällskapets

täckdikningsverksamhet skall vara ledamot av nämnden.

I syfte att bereda utrymme för agronomiska synpunkter vid prövningen av

de av de statliga förrättningsmännen handlagda torrläggningsföretagen bör

vidare föreskrift lämnas därom, att lantbruksingenjören, respektive inom hushållningssällskapets

område verksam extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat

skall inför nämnden föredraga planerade torrläggningsföretag. I

konsekvens härmed böra de statliga förrättningsmän, vilka icke äro ledamöter

av nämnden, beredas tillfälle att närvara vid föredragningen eller eljest

taga del av föreslagna täckdikningsföretag.»

F. Anslagsbehov för budgetåret 1939/40.

I fråga om anslagsbehov för budgetåret 1939/40 har departementschefen anfört

följande.

»För innevarande budgetår är såsom jag tidigare erinrat i riksstaten till

lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar uppfört ett förslagsanslag

av 308,500 kronor samt till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar

ett förslagsanslag av 250,000 kronor.

I årets statsverksproposition har jag, under punkterna 5 och 6, hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till nyssnämnda båda ändamål

beräkna förslagsanslag av respektive 617,200 och 290,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

25

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat rörande organisationen

skulle avlöningsstaten för lantbruksingenjörerna och deras biträden komma

att erhålla följande utseende.

Anslagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat torde med hänsyn

till löneregleringen för statstjänstemännen i allmänhet böra uppräknas

från 157,800 kronor till 182,700 kronor.

Från posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

bestridas för närvarande icke blott arvoden till 7 extra lantbruksingenjörer

med 4,800 kronor till en var av dem och lantbruksstipendiater med en sammanlagd

tjänstgöringstid av högst 96 månader med 250 kronor för månad,

utan även statens bidrag till förste assistenternas och assistenternas avlöning.

Sedan, vid bifall till vad jag förordat i fråga om assistentkårens statsanställning,

avlöningarna till förste assistenter och assistenter komma att utgå

från särskild anslagspost, torde nu ifrågavarande post böra beräknas till

64,680 kronor. Från posten skola bestridas arvodena till extra lantbruksingenjörer

och lantbruksstipendiater, vilka arvoden torde, efter inräkning

av 13 procent dyrtidstillägg, böra utgå med respektive 5,400 kronor för år

och 280 kronor för månad. Å de sålunda uppräknade arvodena torde icke

böra utgå rörligt tillägg.

Såsom jag nyss påpekade torde härefter böra upptagas en ny anslagspost

med benämningen Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Denna post

torde i anslutning till vad jag tidigare anfört i fråga om antal och lönegradsplacering

av de av mig till statsanställning förordade tjänstebiträdena

böra fördelas på två delposter, nämligen Grundavlöningar m. m. med ett

belopp av 290,120 kronor samt Avlöningsförhöjningar m. m. med ett belopp

av 37,000 kronor. I sistnämnda belopp ingår det av mig förordade

lönetillägget till två av de nuvarande förste assistenterna med 1,200 kronor.

Slutligen torde för rörligt tillägg åt ordinarie och icke-ordinarie personal

böra beräknas ett belopp av 30,500 kronor.

Vidkommande anslaget till reseersättningar torde detsamma i betraktande

av dels den faktiska medelsåtgången under senare år, dels ock den av mig

förordade höjningen av traktamentsersättningen åt förste assistenter och

lantbruksstipendiater böra upptagas till 290,000 kronor.»

Verksamheten för jordens torrläggning intager en framskjuten plats bland

de åtgärder till höjande av jordbrukets avkastningsförmåga, vilka företagas

med stöd från det allmännas sida. Ursprungligen togs initiativet till denna

verksamhet av hushållningssällskapen, men snart nog vidtogo statsmakterna

åtgärder till dess stödjande. Riksdagen har sålunda från början av 1840- talet ställt medel till Kungl. Maj:ts förfogande, till en början i form av lån,

men senare dessutom genom bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Av vad 1934 års avdikningssakkunniga utrönt framgår emellertid, att den

nuvarande organisationen av torrläggningsverksamheten, särskilt vad angår

vattenavledning och avdikning, är behäftad med åtskilliga brister. Dessa

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80-

brister ha bland annat medverkat till uppkomsten av torrläggningsföretag,

som varit såtillvida misslyckade, att de orsakat delägarna svåra ekonomiska

missräkningar. I vissa fall har båtnaden visat sig väsentligt understiga vad

som därutinnan uppskattats eller helt uteblivit. I andra fall åter ha de beräknade

kostnaderna i verkligheten kommit att överskridas. Dessa förluster för

de enskilda ha även ■—■ såsom utskottet haft anledning vid upprepade tillfällen

konstatera — föranlett avsevärda kostnader för statsverket vanligen på så

sätt, att statsmakterna måst träda emellan och genom särskilda, ofta betydande

bidrag rädda företaget. De avdikningssakkunniga ha vidare påpekat,

att uppkomsten av dylika misslyckade företag haft sin grund i skilda orsaker,

vilka var för sig måhända icke varit av utslagsgivande betydelse men som

tillsammantagna orsakat de otillfredsställande resultaten. Jämväl andra brister

torde åvila den nuvarande vattenavlednings- och avdikningsverksamlieten.

Vidkommande organisationen ha de sakkunniga till en början framlagt

förslag, som avse att göra lantbruksingenjörerna oberoende av taxeinkomster

samt att bereda deras tjänstebiträden statsanställning. Utskottet anser för

sin del goda skäl tala för ett genomförande av dessa förslag. Såsom de sakkunniga

anfört medför det nuvarande avlöningssystemet för lantbruksingenjörerna,

varigenom dessa åtnjuta viss fast grundlön, samt därutöver uppbära

arvode enligt taxa för utfört arbete, oundgängligen, att de för sin utkomst

bliva i väsentlig grad beroende av den omfattning, vari förrättningar bliva

åt dem överlämnade. Detta system torde alltså kunna innebära, att lantbruksingenjören

ej kan stå fullt opartisk vid bedömandet av ett till utförande

ifrågasatt torrläggningsföretags ekonomiska förutsättningar. Beträffande

tjänstebiträdenas anställningsförhållanden synes det utskottet, i likhet med

departementschefen, icke lämpligt, att en tjänstemannakår, som har att förrätta

ett rent statligt arbete, icke endast är undandragen tjänstemannaansvar

utan även är berövad de förmåner, som en anställning i statens tjänst medför.

Med hänsyn till den betydande kostnadsökning, som ett genomförande av

de sakkunnigas förslag i hela dess vidd skulle medföra, har departementschefen

av statsfinansiella skäl ansett det lämpligt att låta omorganisationen äga

rum i två etapper. Frågan om lantbruksingenjörernas, extra lantbruksingenjörernas

och lantbruksstipendiaternas framtida avlöningsförmåner borde därför,

enligt vad departementschefen uttalat, göras till föremål för ytterligare

överväganden. Utskottet vill till detta uttalande endast knyta den förhoppningen,

att ett genomförande i huvudsak av de sakkunnigas förslag även i

dessa delar skall kunna ske inom snar framtid.

Beträffande de hos lantbruksingenjörerna anställda tjänstebiträdena ansluter

sig utskottet till de sakkunnigas av departementschefen tillstyrkta förslag,

att 24 förste assistenter, 20 assistenter samt 34 rit- och skrivbiträden nu

erhålla statsanställning som extra ordinarie tjänstemän. I fråga örn placeringen

i lönegrad av dessa befattningshavare lia de sakkunniga ansett, att

förste assistenterna skulle placeras i 17:e lönegraden och assistenterna i 15:e

lönegraden, medan Kungl. Maj:t föreslagit dessa tjänsters hänförande till en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

27

lönegrad lägre. Motionärerna åsyfta, bland annat, att de sakkunnigas förslag

i detta avseende bifalles. För sin del anser utskottet, med hänsyn till det betydelsefulla

och ansvarsfyllda arbete ifrågavarande tjänstemän utföra, goda

skäl tala för att de erhålla den löneställning motionärerna påyrkat, och ansluter

sig utskottet alltså till vad motionärerna härutinnan hemställt. Vidkommande

rit- och skrivbiträdena tillstyrker utskottet Kungl. Maj.ts förslag,

att 24 dylika biträden med benämningen ritbiträden få placeras i 7:e lönegraden

och 10 biträden, vilka böra benämnas kontorsbiträde!!, i 4:e lönegraden.

Vad departementschefen anfört beträffande de kompetensvillkor, som böra

uppställas för erhållande av befattning såsom assistent, vidkommande fördelningen

av ifrågavarande befattningshavare å de olika lantbruksingenjörskontoren

samt i fråga om dessas tillgodoräknande av föregående tjänstgöring,

Ilar icke föranlett någon utskottets erinran. I likhet nied departementschefen

anser utskottet vidare, att lantbruksingenjörerna böra åläggas att av

sina inkomster till statsverket avstå belopp ungefärligen motsvarande dem,

som de för närvarande lia att utgiva för tjänstebiträdenas avlönande, nämligen

för förste assistent 175 kronor, för assistent 150 kronor, för ritbiträde

175 kronor och för kontorsbiträde 125 kronor, allt för månad. Dessa bidrag,

som beräknats årligen uppgå till 150,000 kronor, torde i riksstaten böra uppföras

såsom en särskild inkomsttitel, förslagsvis benämnd Inkomster av lantbruksingenjörsförrättningar.

De sakkunnigas förslag i vad rör omkostnadsstaten har icke föranlett något

annat yttrande från departementschefens sida än beträffande reseersättningarna.

I avbidan på ett fullständigt genomförande av omorganisationen

finner han icke skäl föreligga att vidtaga annan ändring i nu tillämpade besparingsreglemente

än att han förordat höjning av traktamentsersättningen

till lantbruksstipendiat och förste assistent från 10 till 11 kronor för dygn,

därav för dag 7 kronor och för natt 4 kronor. I motionerna påyrkas, i likhet

med vad de sakkunniga förslagit, att jämväl traktamentsersättningarna

till assistenter samt tekniska biträden skola utgå med 11 kronor för dygn.

Utskottet delar för sin del den uppfattning, som kommit till uttryck i motionerna,

att denna fråga icke har något omedelbart sammanhang med ett genomförande

av en fullständig omorganisation å hithörande område. Traktan!

entsersättningarna torde enligt utskottets uppfattning under alla förhållanden

böra vara så avvägda, alt de täcka de verkliga kostnaderna. Med

hänsyn härtill ansluter sig utskottet till de sakkunnigas förslag, att dessa ersättningar

för lantbruksstipendiat, förste assistent, assistent och tekniskt biträde

höjas från 10 till 11 kronor lör dygn.

Vidkommande själva verksamheten lia de sakkunniga avgivit förslag

alt åstadkomma en snabbare handläggning av ifrågavarande ärenden både

å lantbruksingenjörsdistrikten och hos myndigheterna. Vad departementschefen

härutinnan anfört kan i huvudsakliga delar biträdas av utskottet. Beslutanderätten

i fråga örn beviljande av saväl statsbidrag fran avdiknings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

anslaget som lån från avdikningslånefonden skall alltså hädanefter som regel

tillkomma lantbruksstyrelsen. Då fråga uppkommer om att vid beviljandet

av understöd göra avsteg från vedertagna principer eller då företaget

berör allmänna intressen av större betydelse eller lantbruksstyrelsen eljest

finner det tvivelaktigt, huruvida lån eller bidrag må utgå, skall frågan emellertid

av lantbruksstyrelsen underställas Kungl. Maj.ts prövning. Till allmänna

intressen torde, enligt vad departementschefen anfört, böra räknas

sådana som göra sig gällande, när fråga uppstår om urtappning eller reglering

av mera betydande sjö eller vattendrag eller när genom företaget

åstadkommes mera påtaglig förändring av landskapsbilden eller detsamma

eljest inverkar på naturskydd och dylikt. Jämväl de fall, när på grund av

mera betydande kostnadsökningar eller förändringar i företagets utförande

fråga uppkommer om beviljande av ökat statsunderstöd, skulle förbehållas

Kungl. Maj :ts avgörande. Rätten att besluta örn inställande av understödens

utbetalning torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen, med rätt dock för

styrelsen att, där styrelsen sa finner önskvärt, underställa dylik fråga Kungl.

Maj:ts prövning.

Kungl. Maj :ts förslag i nu förevarande hänseende avser vidare, att bestyren

med såväl utbetalning av beviljade statslån som återbetalningen och

redovisningen av utbetalda lån överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen,

medan statskontoret fortfarande skall ha att förvalta avdikningslånefonden.

Beträffande utbetalningen av statslån tillstyrker utskottet Kungl.

Maj:ts förslag, som överensstämmer med de sakkunnigas uppfattning. Vad

åter angår återbetalningen och redovisningen av utbetalda lån lia de sakkunniga

icke föreslagit någon ändring i nu gällande ordning, att dessa bestyr

handhavas av statskontoret. I avgivet remissyttrande har emellertid

iiksräkenskapsverket förordat den av Kungl. Majit nu föreslagna överflyttningen

från statskontoret till lantbruksstyrelsen. Då meningarna hos myndigheterna

beträffande lämpligheten att genomföra en sådan överflyttning

enligt vad utskottet erfarit torde vara delade, är utskottet för sin del icke

berett att nu tillstyrka en dylik åtgärd. Frågan härom torde alltså böra underkastas

ytterligare överväganden. I samband härmed synes böra utredas

ej endast, om det är lämpligast att bibehålla nuvarande ordning eller att

överflytta ifrågavarande bestyr till lantbruksstyrelsen, utan även, därest

en sådan överflyttning anses böra vidtagas, huruvida det kan vara ändamålsenligt

att därjämte överflytta förvaltningen av avdikningslånefonden till

lantbruksstyrelsen.

Departementschefens uttalanden i fråga örn tillgodoseendet av ekonomiska

synpunkter vid torrläggningsföretagens understödjande med statsmedel samt

beträffande möjligheten till utvidgad kontroll från lantbruksstyrelsens sida

över ifrågavarande verksamhet ha icke föranlett någon utskottets erinran.

^ a<^ an§år Kungl. Maj :ts förslag att statsunderstöd till förrättningskostnader

skall kunna lämnas med högst 75 procent av samma kostnad, utan att

företaget kommer till stånd, torde ett genomförande av detta förslag vara

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

29

ägnat att motverka tillkomsten av ekonomiskt icke lönande företag. Med

hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget.

Åt vad departementschefen anfört i anslutning till de av torrläggningskommittén

framlagda förslagen giver utskottet sin anslutning. Å nionde huvudtiteln

torde därför för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av

150,000 kronor till förrättningskostnader för uppgörande av planer till torrläggningsföretag,

som skola kunna utföras som beredskapsarbeten.

I likhet med departementschefen finner utskottet det ändamålsenligt att

tillerkänna jordbrukskonsulent behörighet att vid upprättande av täckdikningsplan

handlägga förrättning rörande i samband med täckdikningen stående

mindre avlopp. Ej heller den av departementschefen föreslagna avgränsningen

uppåt av de företag, i fråga om vilkas handläggande jordbrukskonsulent

skulle vara behörig, har föranlett någon erinran från utskottets

sida. Sådant företag bör alltså vara av den beskaffenhet, att förrättning rörande

detsamma må handläggas utan samband med syneförrättning enligt

vattenlagen. Vidare få kostnaderna för företaget icke överstiga 1,000 kronor

och understöd av statsmedel till detsamma icke utgå i annan form än såsom

bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Beträffande sammansättningen av hushållningssällskapens täckdikningsnämnder

anser departementschefen, att erforderligt samarbete mellan de lokala

ledningarna av torrläggningsverksamhetens olika grenar bäst tillgodoses

på så sätt, att föreskrift meddelas om att såväl lantbruksingenjören som

ledaren för hushållningssällskapets täckdikningsverksamhet skall vara ledamot

av nämnden. I syfte att bereda utrymme för agronomiska synpunkter

vid prövningen av de av de statliga förrättningsmännen handlagda torrläggningsföretagen

bör enligt vad departementschefen anfört vidare föreskrift

lämnas därom, att lantbruksingenjören, respektive inom hushållningssällskapets

område verksam extra lantbruksingenjör eller lantbruksstipendiat skall

inför nämnden föredraga planerade torrläggningsföretag. I konsekvens härmed

böra de statliga förrättningsmän, vilka icke äro ledamöter av nämnden,

beredas tillfälle att närvara vid föredragningen eller eljest taga del av föreslagna

täckdikningsföretag. Vad departementschefen sålunda föreslagit synes

utskottet välbetänkt och tillstyrkes alltså av utskottet.

Vad departementschefen anfört i fråga om anslagsbehovet för budgetåret

1939/40 har icke föranlett något annat utskottets yttrande än att, i anslutning

till vad utskottet tillstyrkt i fråga örn assistenternas lönegradsplacering, posterna

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och Rörligt tillägg böra

uppräknas med 11,500 och 700 kronor utöver vad Kungl. Majit föreslagit.

Hela avlöningsanslaget torde alltså böra fastställas till 617,200 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag och

med bifall till motionerna I: 276 och lii 417,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

A) med godiagande av de grunder för en partiell omorganisation

av den å lantbruksingenjörsdistrikten tjänstgörande

personalen, som angivits av utskottet,

1) för lantbruksingenjörer fastställa följande

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

24 lantbruksingenjörer .......................... A 21;

2) för lantbruksingenjörer och deras biträden godkänna

följande avlöningsstat, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................. kronor 182,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, .......... » 64,680

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)

Grundavlöningar

m. m...........kronor 298,350

b) Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis

........ » 40,270 » 338,620

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 31,200

Summa kronor 617,200;

3) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Avlöningar

för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 617,200 kronor;

4) till Lantbruksingenjörer och deras biträden: Reseersättningar

för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 290,000 kronor.

B) till Förrättningskostnader till vissa torrläggningsföretag

för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

C) besluta, att lantbruksingenjör, extra lantbruksingenjör

eller lantbruksstipendiat, hos vilken till tjänstgöring placeras

statsanställt tjänstebiträde, skall vara skyldig att i den ordning

Kungl. Majit bestämmer av sina inkomster av tjänsten

såsom bidrag till biträdets avlöning avstå av utskottet i det

föregående angivet belopp.

s. 31 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

31

D) med godkännande av de riktlinjer för vissa partiella

reformer i avseende å den statsunderstödda vattenavlednings-

och avdikningsverksamheten, som angivits av utskottet

i det föregående, medgiva att

1) beslutanderätten i fråga om beviljande till torrläggningsföretag

av bidrag från statens avdikningsanslag och

lån ur statens avdikningslånefond skall med angivna inskränkningar

tillkomma lantbruksstyrelsen i stället för såsom

för närvarande Kungl. Majit,

2) bestyren med utbetalning av beviljade lån ur berörda

lånefond må överflyttas till lantbruksstyrelsen från statskontoret,

3) statsbidrag utan återbetalningsskyldighet må under de

av utskottet i det föregående angivna förutsättningarna av

Kungl. Majit kunna beviljas till förrättningskostnaden för torrläggningsföretag

utan hinder därav att företaget icke kommer

till utförande, varvid dock bidraget skall begränsas till

att utgöra högst sjuttiofem procent av sagda kostnad,

4) bestämmelser utfärdas innefattande behörighet för

jordbrukskonsulent att vid upprättande av täckdikningsplan

handlägga förrättning rörande i samband med täckdikning

stående mindre avlopp,

5) åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa erforderligt

samarbete enligt de riktlinjer, som angivits av utskottet i det

föregående, mellan de lokala ledningarna av torrläggningsverksamhetens

olika grenar.

Stockholm den 25 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 78.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa den statsunderstödda vattenavledningsoch, avdikningsverksamheten berörande frågo a1 i texten