Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande dt stadsplanelagda samhällen på landet av lättnad i dem åvilande bördor för vägoch gatuhållning.

1939-05-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:82, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande dt stadsplanelagda samhällen på landet av lättnad i dem åvilande bördor för vägoch gatuhållning.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

11

Nr 82.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande dt

stadsplanelagda samhällen på landet av lättnad i dem

åvilande bördor för väg- och gatuhållning.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 105 av herr Johanson, Karl August, m. fl. och II: 172

av herr Werner i Hultsfred m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning och förslag angående

den omfattning, vari gatuhållningen inom stadsplanelagda samhällen

på landet må bekostas såsom allmän väghållning, och angående sådana

åtgärder i övrigt som kunna bereda dessa samhällen skälig lättnad i

dem åvilande bördor för väg- och gatuhållningen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, svenska vägstyrelsernas förbund

och 1935 års vägsakkunniga.

Sakkunniga för utredning av frågan örn ett förstatligande av den allmänna

väghållningen på landet. Såsom direktiv för dessa sakkunnigas arbete

gäller enligt statsrådsprotokollet för den 25 november 1938 bland annat följande:
Statens

utgifter för väghållningen, inberäknat bidragen till städerna, hade

under hudgetåren 1933/34—1937/38 ökat med 50 °/o. Med hänsyn därtill att

vägskatten under denna tid utgjort ungefär samma belopp, innebure nyssnämnda

stegring av statens utgifter för väghållningen även att statens relativa

andel av väghållningsbördan väsentligt stegrats. På grund av de stegrade

belopp vägväsendet sålunda kostade samhället vore det av största vikt,

att detta handhades på det mest rationella sätt. Ur synpunkten att väghållningen

numera icke kunde betraktas som ett ortsintresse utan finge i

likhet med övriga viktiga kommunikationsmedel anses vara ett allmänt

intresse, bleve det av ökad betydelse, att väghållningsbördan fördelades i

möjligaste mån jämnt över hela landet. Den förändring av vägtrafikens karaktär,

som skett, ökade jämväl betydelsen därav att vägarna i olika delar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

]ordbruksutskottets utlåtande Nr 82-

av landet hölles i ett i förhållande till trafikmängden någorlunda likartat

skick. Den önskvärda enhetligheten skulle lättare kunna åstadkommas, örn

skötseln av de allmänna vägarna befunne sig i en hand. Att såsom 1929 års

vägsakkuniga föreslagit i fråga omi vägbyggnadsverksamheten förstatliga

väghållningen beträffande blott en del av de allmänna vägarna, de s. k.

huvudvägarna, torde icke vaxa en praktisk lösning. En sådan ordning syntes

komma att komplicera i stället för förenkla organisationen för den allmänna

väghållningen. Det vore å andra sidan klaid, att de lokala intx-essena

icke helt kunde avkopplas från inflytande på vägväsendet. Det torde

därför, även om vägväsendet förstatligades, vara nödvändigt att lämna de

lokala synpunkterna möjlighet att framträda och göi-a sig gällande i rådgivande

syfte. I fråga örn städernas väg- och gatuhållning syntes i berörda

hänseende icke någon ändring böra vidtagas, utan städerna tolide foidfarande

böra vara väghållare inom sina områden med möjlighet till statsbidrag till

de för automobiltrafiken viktiga lederna. I den mån anledning kunde visa

sig uppkomma till förändring i gällande grunder för statsbidrag till städerna,

syntes även detta spörsmål kunna upptagas till behandling. Ifrågavarande

utredning torde sålunda böra omfatta frågan örn statens fullständiga

övertagande av den allmänna väghållningen på landet. Utredningen torde

vidax-e få avse frågan örn behövlig organisation för statens handhavande av

väghållningen. Frågan om det lokala intressets medverkan vid vägfrågoi-- nas lösning torde få övervägas och i samband därmed spörsmålet örn på vilket

sätt och genom vilka organ ortssynpunkterna skulle göras gällande.

Genom vägväsendets fullständiga förstatligande löstes frågån örn vägskattebördans

utjämning. Spörsmålet örn någon speciell vägskatt vidare

skulle uttagas, sedan .staten helt övertagit den allmänna väghållningen, syntes

icke böra ingå i här åsyftade utredning. Under utredningen toi-de samråd

böra äga rum med kommunalskatteberedningen.

Under utredningen torde även få tagas under omprövning, i vilken mån

en revision av lagstiftningen rörande det allmänna vägväsendet i övrigt

behövde företagas på grund av de förslag vilka komme att framläggas i huvudfxågan.

1935 ars vågsakkunniga — tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 15 juni 1935 för verkställande av utredning och avgivande av förslag i

fråga om ny lagstiftning beträffande enskilda vägar, örn förutsättningarna

för bidrag av allmänna medel till det enskilda vägväsendet och om principerna

för bidrag till det allmänna gatu- och vägväsendet jämte därmed sammanhängande

spörsmål —- ha den 2 januari 1939 avgivit betänkande angående

grunder för intagning av enskilda väg till allmänt underhåll ävensom

angående statsbidrag till enskilda vägar (statens off. utredn. 1939:1).

I proposition nr 212 till årets riksdag angående statsbidrag till enskilda

vägar har Kungl. Majit upptagit vägsakkunnigas förslag i detta avseende.

Enligt propositionen skall sålunda bidrag av statsmedel kunna lämnas dels

till byggande av enskilda vägar (byggnadsbidrag) och dels till underhåll av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

13

och vinterväghållning å enskilda vägar (underhållsbidrag). Från denna bidragsverksamhet

undantages emellertid väg inom stad eller samhälle på landet,

för vilket stadsplanelagens bestämmelser för stad skola lända till efterrättelse,

såvitt angår område, där stadsplan fastställts.

Med avseende på förslaget örn åstadkommande av enhetliga grunder för

enskild vägs förvandling till allmän har föredragande departementschefen

samtidigt anfört, att detta nära sammanhänger med den pågående utredningen

örn förstatligande av den allmänna väghållningen på landet, och på grund

därav icke ansett sig böra nu föreslå någon särskild åtgärd i anledning av

de sakkunnigas förslag. Emellertid har departementschefen därvid förutsatt,

att länsstyrelserna, innan berörda utredning om vägväsendets förstatligande

slutförts, iakttaga återhållsamhet vid meddelande av beslut örn intagning

av enskild väg till allmänt underhåll.

Beträffande vägsakkunnigas förslag i sistberörda hänseende torde här antecknas

följande: De sakkunniga anföra, att en uttömmande reglering av hithörande

spörsmål icke därmed givits. Någon fullt säker norm för tillrättaläggande

av rådande missförhållanden kunde enligt de sakkunnigas uppfattning

dylika anvisningar ej innebära. Att det vore inom det organisatoriska

området, som lösningen av problemet måste sökas, framstode för de sakkunniga

såsom ganska säkert. Skulle en omorganisation vidtagas, torde vara

klart, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde i en eller annan form beredas

inflytande på ärendenas avgörande. En så pass omfattande organisato

risk förändring sammanhängde även intimt med ett annat spörsmål, som

för närvarande gjorts till föremål för särskild undersökning genom tinkal

lade sakkunniga, nämligen frågan om ett förstatligande av den allmänna väghållningen

på landet. Med hänsyn särskilt härtill anse de sakkunniga det

icke vara lämpligt att i förevarande sammanhang genomföra någon föränd;

ring i gällande organisation av vägväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Enligt vad motionärerna anföra skulle länsstyrelserna i allmänhet vara

alltför återhållsamma i fråga örn gators indömande till allmänt underhåll,

varigenom många samhällen blivit mycket klent tillgodosedda i detta avseende.

Härtill vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhålla, att någon utredning

om denna länsstyrelsernas tillämpning av gällande bestämmelser

icke synes erforderlig, då ju samhälle, som anser sig missgynnat, har möjiigliet

alt anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Så har också skett i åtskilliga

fall, varom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillåter sig hänvisa till regeringsrättens

årsbok för senare år.

Då det emellertid icke torde kunna bestridas, att stadsplanelagda samhällen

på landet ofta hava en väghållningsbörda, som får anses mycket tyngande

och då en utjämning härutinnan självfallet får anses önskvärd, synes

en utredning av den art, motionärerna åsyfta, kunna vara motiverad.

Med hänsyn till alt frågan örn förstatligande av vägväsendet på landet

är under utredning kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke förorda motionärernas

förslag, alt nu ifrågavarande spörsmål skulle vid sidan härom

göras till föremål för särskild behandling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

Därest utredning i nu förevarande ämne anses böra komma till stånd, synes

densamma lämpligen böra uppdragas åt de sakkunniga, som syssla

med frågan om vägväsendets förstatligande.

Svenska vägstyrelsernas förbunds utlåtande lyder:

Olika uppfattning örn i vilken utsträckning tätt bebyggda samhällens galor

och vägar skola anses vara för allmänna samfärdseln erforderliga trafikleder

kommer med all sannolikhet att alltid förefinnas. En närmare undersökning

av den fråga motionärerna framfört torde dock vara av värde, varlör

förbundet för sin del anser att en förutsättningslös utredning bör komma

till stånd.

Då emellertid Kommunalskatteberedningen begärt utredning betr. vägväsendets

förstatligande just i avsikt att utröna huruvida en jämnare fördelning

av vägskattebördan härigenom kunde åvägabringas, synes det förbundet

lämpligast att den utredning, vilken motionärerna nu begära, utföres

i samband med denna undersökning. Svenska vägstyrelsernas förbund vill

därför föreslå att frågan hänskjutes till 1938 års sakkunniga ang. vägväsendets

förstatligande.

1935 års vägsakkunniga lia anfört följande:

De sakkunniga vilja icke förneka, att väghållningsbördan för de stadsplanerna

samhällena på landet i många fall är betungande. Dessa samhällens

innevånare lia nämligen icke endast att betala vägskatt i samma utsträckning

som befolkningen på den kringliggande egentliga landsbygden

utan därjämte att själva bekosta väg- och gatuhållningen beträffande sådana

trafikleder inom samhällena, som icke ansetts vara av den betydelse för den

allmänna samfärdseln, att de intagits till allmänt underhåll.

Enligt motionärernas uppfattning lia vägarna i de stadsplanelagda samhällena

icke intagits till allmänt underhåll i den utsträckning som jämlikt

motiven till 1984 års lag om allmänna vägar varit avsedd. Föreligga härutinnan

missförhållanden, torde emellertid dessa kunna undanröjas utan någon

särskild utredning genom sakkunniga. Det står nämligen det samhälle,

som anser sina anspråk beträffande den allmänna väghållningen icke bliva

vederbörligen tillgodosedda av vederbörande länsstyrelse, fritt att underställa

frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Huruvida särskilda åtgärder i övi''igt nu böra vidtagas för att bereda ifrågavarande

samhällen lättnad i deras bördor för väg- och gatuhållningen,

kail vara föremål för olika uppfattning och därför måhända kräva en allsidig

utredning. Beträffande dessa samhällens skyldighet att jämlikt 17 §

allmänna väglagen inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, utan

kostnad för vägdistriktet tillhandahålla mark, som erfordras för byggande

av allmän väg, ma erinras, att utredning pågår genom de sakkunnigas försorg.

Med hänsyn till den nyligen påbörjade utredningen av frågan om ett för

statligande av den allmänna väghållningen på landet synes det de sakkunniga

för närvarande knappast lämpligt att vid sidan av denna utredning

och innan resultaten av densamma föreligga igångsätta ytterligare särskilda

undersökningar som beröra vägväsendet på landet. I samband med sistnämnda

utredning skulle emellertid ifrågavarande spörsmål kunna upptagas

till övervägande.

Med anledning av motionen II: 194 vid 1936 års riksdag avlät riksdagen

i enlighet med jordbruksutskottets hemställan (utlåtande nr 70) skrivelse

med anhållan, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i anslutning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

15

till vad utskottet anfört om ändring i skyldigheten enligt 17 § i 1934 års

väglag för köping och annat samhälle, för vilket stadsplanelagens bestämmelser

angående stad äga tillämpning, att kostnadsfritt tillhandahålla vagmark

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning.

Såsom framgår av vägsakkunnigas ovan intagna yttrande pågår nu den

i nämnda riksdagsskrivelse begärda utredningen genom de sakkunnigas försorg.

Såsom motionärerna framhållit förefinnas vissa missförhållanden i fråga

om de stadsliknande samhällenas väg- och gatuhållningsskyldighet. Särskilt

kommer härutinnan i betraktande, att enhetliga grunder ej tillämpas, när

det gäller förändring av trafikled inom dylikt samhälle till landsväg, och att

praxis är ojämn även beträffande sådana spörsmål, som röra erforderlig

vägbredd, vägbeläggning, gångbanor och dylikt. Vägdistrikten ha på grund

härav kommit att i mycket olika omfattning hålla trafikleder, varom här är

fråga. En väl snäv uppfattning om möjligheterna att tillgodose den allmänna

samfärdselns behov i förevarande hänseenden synes i vissa fall ha kommit

till uttryck i berörda praxis, med påföljd antingen att väghållningen icke

blivit nöjaktigt ordnad eller ock att samhällena nödgats på egen bekostnad

fylla vad som brustit och därigenom drabbats av alltför tyngande väg- och

gatuhållningsbördor.

Det synes utskottet angeläget, att åtgärder vidtagas för rättelse i berörda

förhållanden.

Vad angår samhällenas kostnader för gator, vilka befinnas icke böra hållas

såsom allmänna vägar, och frågan örn statsbidrag till dessas bestridande,

så är detta en angelägenhet, som står i närmare samband med Kungl.

Maj:ts proposition nr 212 angående statsbidrag till enskilda vägar, vadan

utskottet icke har anledning att yttra sig därom.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 105 och II: 172 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att vad utskottet anfört rörande den allmänna väghållningen

inom stadsliknande samhällen måtte föranleda vidtagande

av de åtgärder, som kunna finnas påkallade.

Stockholm den 25 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Utskottet.

närvarande: se utlåtande nr 78.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående grunderna för statsbidrag från statens av dikning sanslag till vissa invallningsföreta s. 8 i texten