Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1939-05-26 · 118 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1939:83, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

1

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m.

jämte i dessa ämnen väckta motioner.

I årets statsverksproposition har, i avbidan på fortsatt beredning av vissa

förslag, som sammanhänga med egnahemsväsendet, vissa anslag upptagits

med allenast beräknade belopp eller utan angivna belopp. Dessa anslag

äro följande:

Punkt under Beräknat

nionde belopp

huvudtiteln kronor

131 Egnahemsbildning: Statens egnahemsstyrelse, avlöningar,

förslagsanslag .................... 200,000

132 » : Statens egnahemsstyrelse, omkostnader,

förslagsanslag .................... 95,000

133 » : Förvaltningsbidrag till egnahemslåne
förmedlare,

förslagsanslag.......... 1,290,000

134 » : Bidrag till hushållningssällskap för jord -

anskaffningsverksamhet, förslagsanslag.

............................. 1,000

135 » : Avsättning till fonden för premielån till

egnahemslåntagare................ 900,000

136 » : Byggande av nybyggesvägar, förslags
anslag.

........................... 100,000

138 Jordanskaffningsverksamhet inom Västernorrlands, Jämt
lands,

Västerbottens och Norrbottens län, reservationsanslag

............................................ 300,000

144 Grundförbättringar: Bidrag till nyodling, betesförbättring,

stenröjning oell jordkörning å ofullständiga jordbruk,

förslagsanslag...................................... 1,250,000

Punkt under Beräknat

kapitalbud- belopp

geten: bil. 7 kronor

18 Egnahemslånefonden.................................. —

19 Jordförmedlingsfonden................................ —

20 Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag ............ 500,000

21 Arbetarsmåbrukslånefonden, reservationsanslag.......... 4,000,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 17 mars 1939 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 236, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

I) dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse med

de i bilagorna A, B och C till detta utlåtande intagna bestämmelser, utfärda

a) kungörelse angående den statliga egnahemsverksamheten,

b) kungörelse angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

c) kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m.;

II) dels för egnahemsstyrelsen fastställa ändrad personalförteckning;

III) dels godkänna ändrad avlöningsstat för egnahemsstyrelsen, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1939/40;

IV) dels för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln anvisa:

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 202,800 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 95,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare

ett förslagsanslag av 1,290,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Bidrag till hushållningssällskap för jordanskaffningsverksamhet

ett förslagsanslag av 1,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Avsättning till fonden för premielån till egnahemslåntagare

ett anslag av 500,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Byggande av nybyggesvägar ett förslagsanslag

av 100,000 kronor;

till Jordanskaffningsverksamhet inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län ett reservationsanslag av 300,000 kronor;

till Grundförbättringar: Bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m. ett förslagsanslag av 1,250,000 kronor;

V) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för budgetåret 1939/40 bevilja statsanslag

intill 175,000 kronor för utlämnande av statsbidrag till byggande av

nybyggesvägar;

VI) dels medgiva, att Kungl. Majit må för år 1940 bevilja statsanslag intill

2,500,000 kronor för utlämnande av statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m.;

VII) dels medgiva, att Kungl. Majit må för tiden 1 januari—30 juni 1940

bevilja statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 11,000,000 kronor,

därav 7,250,000 kronor för jordbrukslägenheter och 3,750,000 kronor

för bostadslägenheter, med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena

skulle därtill giva anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen

för jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk

större belopp än det sist angivna;

VIII) dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med hittills tilllämpade

riktlinjer under budgetåret 1939/40 uppskov till ett sammanlagt be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

3

lopp av 100,000 kronor må kunna beviljas med erläggande av ränta och

amortering å lån från egnahemslånefonden;

IX) dels medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år

1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga

räntan å stående del av lånen må under år 1940 utgå efter 3.6 procent

för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån;

X) dels medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må under

tiden 1 januari—30 juni 1940 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap

av egnahemsstyrelsen disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som

utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under sagda

tid må överstiga 1,500,000 kronor;

XI) dels medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån, må

under tiden 1 januari—30 juni 1940 av Kungl. Majit användas för utlämnande

av förlagslån åt kommuner, aktiebolag och föreningar;

XII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arrendeegnahemsfonden

för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av

500,000 kronor;

XIII) dels medgiva, att för år 1940 må från arbetarsmåbrukslånefonden

beviljas statslån intill ett belopp av 10,000,000 kronor;

XIV) dels ock å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arbetarsmåbrukslånefonden

för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av

4,000,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 214 av herr Lindhagen, vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl.

Maj :t anhålla

1) att lägga en ledande tanke och en ordnande hand över särskilt den

norrländska jordfrågans lagvägar samt därvid gå till grunden med denna

sak;

2) att därvid särskilt ifråga örn arrendatorernas frigörelse, komplettering

av ofullständiga jordbruk samt återvinning till allmogen av odlingslägenheter

med tillbehör, gå väsentligen de vägar, som utstakats av jordkommissionerna

av åren 1901, 1912 och 1919;

2) I: 296 av herr Andersson, Elof, vari hemställts, att riksdagen måtte

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 236

dels för egnahemsstyrelsen fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör och chef ........................................ C 10

2 byråchefer.................................................. A 30

3 byrådirektörer .............................................. A 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Befattning Lönegrad

1 kamrerare .................................................. A 24

2 byråassistenter .............................................. A 21

2 notarier .................................................... A 21

1 revisor .................................................... A 21

1 kansliskrivare .............................................. A 11

1 kanslibiträde ................................................ A 7

1 expeditionsvakt.............................................. A 5

3 kontorsbiträden ............................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

1 byrådirektör .............................................. Eo 26

1 förste arkitekt.............................................. Eo 24

1 byråarkitekt .............................................. Eo 21

1 byråingenjör .............................................. Eo 21,

dels ock fastställa den förhöjda avlöningsstat och anvisa de ytterligare medel,

som nödvändiggöras av den utökade personalen inom egnahemsstyrelsen;

3) I: 302 av herr Andersson, Alfred, och herr Svedberg, vari hemställts,

1) att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 236 ville

bifalla det förslag till avskrivningslån som 1936 års egnahemsutredning framlagt;
2)

att riksdagen ville bifalla samma utredningsförslag om hushållningssällskapens

avkoppling från egnahemsverksamheten i sin helhet;

4) I: 303 av herr Domö m. fl. likalydande med II: 464 av herr Skoglund

m. fl., vari hemställts, att Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser omorganisation

av egnahemsverksamhetens centrala och lokala ledning icke måtte av

riksdagen bifallas samt att vad i motionerna påyrkats och anförts måtte vinna

beaktande vid ärendets behandling;

5) 1: 304 av herr Sköldén, vari hemställts, att riksdagen måtte med avslag

på Kungl. Maj:ts proposition nr 236 i ifrågavarande hänseende besluta att

hos Kungl. Majit hemställa örn förnyad prövning av frågan örn egnahemsverksamhetens

organisation i samband med utredning rörande hushållningssällskapens

framtida verksamhet och organisation;

6) 1:305 av herr Carlström m. fl. likalydande med II: 468 av herr Lövgren

m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 236 måtte vidtaga den ändring i bestämmelserna rörande

premielånen, som i motionen föreslagits och som överensstämmer med vad

statens egnahemsstyrelse ifrågasatt, eller, om detta ej kan bifallas, att bestämmelserna

utformas i överensstämmelse med det alternativ, för vilket i

motionen senast redogjorts;

7) I: 306 av herr Albertsson m. fl. likalydande med II: 467 av herr Barnekow

m. fl., vari hemställts,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

5

dels att riksdagen ville besluta,

1. att fullt egnahemslån å äldre fastigheter ej måtte få beviljas i vidare

utsträckning än som är möjligt redan med nuvarande praxis,

2. att arrendeegnahemsverksamheten måtte omfatta blott i allmän ägo varande

jord och i enskild ägo varande arrendejordbruk,

dels att riksdagen ville i skrivelse lill Kungl. Maj:t hemställa om utredning

om

1. huru lämpliga arbetsmöjligheter skulle kunna beredas innehavare av

ofullständiga jordbruk samt om

2. huru även annan i allmän ägo varande jord än kronojord i viss ut

sträckning skall kunna ställas till förfogande för egnahemsändamål,

samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill

dessa utredningar föranleda;

8j I: 307 av herr Bengtsson likalydande med II: 470 av herr Larsson i Hede,

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr 236 måtte

besluta, att de föreslagna förräntningsvillkoren bliva tillämpliga jämväl för de

egnahemslån, som utlämnats före den 1 juli 1940;

9) 1:308 av herr Bengtsson likalydande med 11:469 av herr Larsson i

Hede, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr

236 angående egnahemsväsendets omorganisation och i händelse denna i övrigt

godtages måtte i avseende å befattningen såsom egnahemsdirektör uttala, att

kravet på avlagd agronomexamen under övergångstiden ej göres ovillkorligt,

i det att hittillsvarande tjänstemän utan nämnda examen borde i särskilda

fall i mån av duglighet och annan kompetens kunna förordnas till befattningen

ifråga;

10) I: 309 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att riksdagen beslutar,

att räntan å egnahemslån skall vara rörlig och sålunda anpassas efter det

allmänna ränteläget i landet,

att räntan skall vara lika för alla egnahemslåntagare, och

att möjligheter beredas de äldre låntagarna att komma i åtnjutande av

samma låneränta som de nya;

11) I: 310 av herr Lindhagen, vari hemställts, att riksdagen ville taga avstånd

från propositionens tillämnade fattigdom i expropriationsfrågan samt

uttala sig för att nästa års proposition i ämnet överväger samtliga de ändamål,

för vilka den under så långa och stridfyllda år varit ifrågasatt såsom

omistlig;

12) I: 311 av herr Lindhagen, vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl.

Maj:t påkalla, att för disponerande av statens egen jord för jordbruksändamål

instiftas ett institut, kallat åborätt, jämförligt med tomträtt efter

Stockholms stads förebild, och omfattande även s. k. arrendeegnahem

och arbetarsmåbruk genom förbättringar i gällande åboriittslag för ändamålet;
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

13) I: 312 av herr Lindhagen, vari hemställts, att riksdagen — i anledning

av propositionens ensidiga inställning till att statens egnahemsrörelse på egen

mark bör numera begränsas till landsbygden — ville anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte överväga och för riksdagen framlägga förslag till en social egnahemsrörelse

på statens mark även i städerna och framför allt i huvudsta

den med upplåtelse uteslutande med tomträtt, utbildad efter Stockholms

stads förebild;

14) II: 31 av herr De Geer i Hanaskog, vari hemställts, att riksdagen ville

hos Kungl. Maj:t anhålla om sådana utvidgade direktiv för användningen av

anslaget till stenröjning, att av detsamma bidrag må kunna utlämnas även

för borttagande av stengärdesgårdar m. m., till underlättande av en rationell

användning av maskiner vid det mindre jordbruket;

15) II: 32 av herr Herou m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att det i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln föreslagna

anslaget, för utlämnande av statsbidrag till nyodling, betesförbättring, stenröjning

och jordkörning, må höjas till 3,500,000 kronor;

16) II: 33 av herr Herou m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att § 3 i Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag till jordförbättring

å ofullständiga jordbruk måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3.

»Mom. 1. Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst två tredjedelar av

den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 300 kronor för hektar av

den jord, som är avsedd att nyodlas.

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden såväl för

själva odlingsarbetet som ock för sådan erforderlig dikning, vartill statsbidrag

under form av lån eller anslag förut icke utgått.

Mom. 2. Stenröjningsbidrag må kunna uppgå till högst två tredjedelar

av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar

av den areal, som är avsedd att röjas.

I kostnad, varom här är fråga, inräknas kostnad för brytning och bortförande

av sten ävensom, i förekommande fall, för inköp av sprängämne

och för borrning.

Mom. 3. Jordkörningsbidrag må kunna uppgå till högst två tredjedelar

av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 200 kronor för hektar

av den jord, som är avsedd att förbättras.

I kostnad, som här avses, inräknas kostnad för jordkörning intill 400

kubikmeter för hektar samt för utbredning av jorden, men ej kostnad för

nedbrukning av densamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

7

Mom. 4. Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst två tredjedelar

av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 175 kronor för

hektar av den för förbättring avsedda arealen.»

»Vid beräkning av kostnad —--fortfarande äro för handen.»;

17) II: 254 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i nu gällande bestämmelser rörande arbetarsmåbruksverksamheten

att statens egnahemsstyrelse erhåller befogenhet att

utöver nu gällande amorteringsfria tid av fem år kunna lämna ytterligare

anstånd ifråga om amorterings erläggande med ett år i sänder då behov härav

föreligger;

18) II: 336 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att för utlämnande av odlingsbidrag till innehavare av arbe

tarsmåbruk att utgå i enlighet med gällande grunder för bidrag från statsanslaget

till nyodling och jordförbättring å ofullständiga jordbruk för budgetåret

1939—1940 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

19) II: 454 av herrar Ericsson i Kinna och Karlsson i Munkedal, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta:

1) att räntan å bostadslån som beviljats eller kommer att beviljas ur egnahemslånefonden

till mindre bemedlad låntagare med minst 3 barn under

16 år skall fr. o. m. budgetåret 1939/40 utgå med 2.5 procent,

2) att i propositionen föreslagna premielån icke maximeras efter fastighetsvärdet

utan fastställes till ett högsta belopp av 3,000 kronor och i särskilda

fall, efter prövning av egnahemsstyrelsen, till 4,500 kronor;

20) II: 455 av herr Sandberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att dels anvisa till Grundförbättringar: Bidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk ett förslagsanslag av kronor 1,500,000, dels ock medgiva att

Kungl. Maj:t må för 1940 bevilja statsanslag intill 3,000,000 kronor för utlämnande

av statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.;

21) II: 465 av herr Skoglund m. fl., vari hemställts att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 236 angående egnahemsverksamhetens omorganisation

måtte föreskriva, att arbetarsmåbrukslåneverksamheten framdeles

begränsas till att blott avse Norrland samt Dalarnes och Värmlands skogsbygder;
22)

II: 466 av herr Osberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen uttalar, att

den statliga egnahemsverksamheten i vad angår jordbruksegnahem i första

hand skall avse långivning till:

1. komplettering av ofullständiga jordbruk och i .samband därmed skeende

förflyttningar;

2. förvärv av arrendeställen eller torp och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

3. övertagande av arvegård genom utlösen av medarvingar eller förvärv

genom köp mellan närskylda i skilda släktled.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 december 1935 tillkallade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet sju utredningsmän för att i enlighet

med angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag rörande

egnahemsverksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala

jordområdet sammanhängande frågor. Utredningsmännen voro generaldirektören

O. H. Malmberg, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,

småbrukaren J. A. Andersson, verkställande tjänstemannen i statens

jordnämnd, direktören N. Collin, ledamoten av riksdagens första kammare,

lantbrukaren N. G. Gabrielsson, lantbrukaren A. Mårtensson, numera ledamoten

av riksdagens första kammare, jordbrukskonsulenten B. A. Nilsson

och agronomen W. Svensson. Utredningsmännen antogo benämningen 1936

års egnahemsutredning.

Egnahemsutredningen — vilken tidigare avgivit utlåtanden och förslag i

vissa med egnahemsväsendet sammanhängande spörsmål — ha med en den

20 oktober 1938 dagtecknad skrivelse avlämnat betänkande med förslag

angående den statliga egnahemsverksamheten (Stat. off. utr. 1938:34).

Samtidigt har utredningen anmält, att av utredningsuppdraget härefter

återstode vissa spörsmål, varom förslag komme att avlämnas senare.

Dessa avsåge dels upplåtelser av kronotorp och kolonat å kronoparker i Norrland

och Dalarna, dels livförsäkring i anslutning till egnahemslångivning1

och dels byggande av nybyggesvägar i Norrland och Dalarna.

över betänkandet angående den statliga egnahemsverksamheten ha yttranden

inhämtats från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens byggnadslånebyrå,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens egnahemsstyrelse

(efter hörande av egnahemslåneförmedlande föreningar och bolag

samt kommunalnämnderna i vissa socknar, där arbetarsmåbruksverksamhet

förekommer), statens jordnämnd, lånenämnden för sekundär jordbrukskredit,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott

(efter hörande av egnahemsnämnderna), Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

styrelserna för svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, Sveriges

allmänna hypoteksbank, svenska bostadskreditkassan och svenska jordbrukskreditkassan,

centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund (efter

hörande av skogsvårdsstyrelserna), Sveriges skogsägareförbund, skogsägare
1

Denna fråga har sedermera behandlats av utredningen i en särskild skrivelse den 16 mars

1939.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

9

föreningarnas riksförbund, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,

svenska lantarbetareförbundet, riksförbundet landsbygdens folk, småbrukarnas

riksförbund, Sveriges agronomförbund, svenska arkitekters riksförbund,

svenska arkitektföreningen (avdelning inom svenska teknologföreningen),

bostadssociala utredningen, 1936 års skogsutredning, 1937 års utredning angående

det mindre jordbrukets arbetsförhållanden samt ladugårdsbyggnadssakkunniga.

Skrivelser i ärendet ha jämväl inkommit från vissa sammanslutningar

av egnahemslåntagare.

Till utskottet ha inkommit framställningar från

1) Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

samt

2) Sveriges vandringsrättarförbund.

I. Egnahemsverksamhetens allmänna inriktning.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 12—29.

Departementschefen.

Då statsmakterna omkring sekelskiftet började att skänka sitt stöd åt egnahemsbildningen,

voro de mest framträdande motiven härför å ena sidan

önskemålet att inom landet bereda sysselsättning åt en växande befolkning

och å andra sidan tanken på att genom jordbruksnybildning medverka till

en utökad jordbruksproduktion. I båda dessa hänseenden ha, såsom är allmänt

känt, förhållandena sedermera väsentligt förändrats. Med avseende å

jordbruksproduktionen har utvecklingen lett därhän att densamma numera

i stort sett täcker de avsättningsmöjligheter, som erbjuda sig. Med hänsyn

härtill bör, principiellt sett, en framtida egnahemsverksamliet icke inriktas

vare sig på att tillföra jordbruksnäringen en ökad befolkning eller på att

främja en genom jordbruksnybildning åstadkommen stegring av jordbruksproduktionen.

Förhållandena ha under de senaste decennierna avsevärt förändrats även

i det hänseendet att en stark ekonomisk uppryckning ägt rum inom skilda

områden av näringslivet. I den mån jordbrukarbefolkningens villkor härvid

ej förbättrats i samma grad som andra samhällsgruppers, synes det angeläget

att genom åtgärder av olika slag verka för att så kommer att ske.

Egnahemsutredningen har såsom program för den framtida egnahemsverksamheten

i vad den gäller jordbruket uppställt, att med densamma bör åsyftas

att hålla jordbrukare kvar vid jordbruket inom en ram, som bestämmes

av naturliga produktionsbetingelser, mobiliserbara avsättningsmöjligheter och

kravet på social utjämning olika folkgrupper emellan. Ur social synpunkt

har utredningen betonat önskvärdheten av att åt obcmcdlade och mindre be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

medlade bereda den »hjälp till självhjälp», som ligger i förvärvet av egna

jordbruk. Samtidigt har utredningen ansett det böra eftersträvas, att egnahemsverksamheten

medverkar till en rationalisering av jordfördelningen inom

det bestående bondesamhället och en konsolidering av brukningsdelarna.

Till dessa egnahemsutredningens uttalanden anser jag mig kunna i stort

sett ansluta mig. Det är här icke fråga om att motverka en överflyttning av

arbetskraft från jordbruket till andra näringar, i den mån en sådan överflyttning

är betingad av en naturlig utveckling inom det ekonomiska livet.

Egnahemsverksamheten bör enligt min mening avkopplas från all s. k. jordromantik.

Målet för denna verksamhet bör vara att, utan att förlora de ekonomiska

förutsättningarna ur sikte, underlätta för mindre bemedlade att

förvärva egna jordbruk av ändamålsenlig storlek och ägosammansättning.

Härvid böra särskilt beaktas sådana fall, då vid en jordbrukares frånfälle någon

av hans efterlevande är i behov av ekonomiskt bistånd för att kunna

utlösa sina medarvingar eller då fråga är om frilösen av arrendeställen. Den

icke minst väsentliga uppgiften för egnahemsverksamheten måste emellertid

bliva att befrämja en sanering av de många ofullständiga jordbruken i vårt

land. En sammanläggning av sådana alltför små brukningsenheter till bärkraftiga

jordbruk är synnerligen önskvärd, och egnahemsverksamheten bör

härvid kunna lämna sitt stöd icke blott till den, som sålunda vill komplettera

sitt jordbruk genom tillköp av annan egendom, utan även till den, som

genom att avstå från sistnämnda egendom föranledes att anskaffa ett nytt

jordbruk. Redan i detta sammanhang vill jag starkt understryka vikten av

att det allmännas stöd icke lämnas annan än den, som har förutsättningar

att kunna sköta det avsedda jordbruket på ett tillfredsställande sätt.

Såsom ett grundläggande önskemål i fråga om ett jordbruks storlek och

ägosammansättning bör uppställas, att detsamma bör kunna giva brukaren

och hans familj full bärgning. Realinkomsten av jordbruket bör möjliggöra

motsvarande levnadsstandard, som tillgodonjutes av andra jämförliga

samhällsgrupper. Förutsättningarna härför ökas av naturliga skäl, om brukaren

och hans familj, i den mån dess medlemmar deltaga i jordbruksarbetet,

erhålla full sysselsättning å jordbruket. Nu angivna önskemål skulle

självfallet låta sig väl förenas med en jordbruksbildning även på grundval

av mycket stora jordbruk. Emellertid torde man kunna räkna med

att det utpräglade storbruket i framtiden lika litet som hittills kommer att

utgöra en särdeles vanlig form av jordbruk i vårt land. Såväl landets topografiska

beskaffenhet som den omständigheten, att bondebruket sedan gammalt

har vunnit hävd i landet, torde utgöra hinder mot en utveckling mot

storbruk. Med hänsyn härtill anser jag mig kunna biträda egnahemsutredningens

uttalande, att det bäst överensstämmer med förhållandena i vårt land

och med egnahemsverksamhetens betingelser, att denna främst inriktas på

familjejordbruk, d. v. s. jordbruk av den storlek att det kan brukas av innehavaren

och hans familj utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft men

som ej är mindre än att familjen kan erhålla sin fulla bärgning därav. Såsom

egnahemsutredningen påpekat utesluter icke begreppet familjejordbruk,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

11

att främmande arbetskraft i viss mån utnyttjas. Om en fastighet skall tillmätas

på sådant sätt att, sedan barnen blivit vuxna, ett eller flera av dessa

skola ha arbete på fastigheten, måste tydligen arbetshjälp i viss utsträckning

användas, då barnen äro små eller familjens samlade arbetskapacitet av annan

anledning är begränsad.

Beträffande storleken å familjejordbruk har egnahemsutredningen verkställt

vissa beräkningar. Dessa torde sammanfattningsvis kunna sägas ha

lett till det resultatet, att jordbruksjorden å ett familjejordbruk bör uppgå

till omkring 15 hektar. Härtill bör utom i sydligaste Sverige komma viss

skogsmark, i mellansverige ungefärligen motsvarande arealen jordbruksjord

och i norra delarna av landet uppgående till 3 å 4 gånger denna areal. Utredningen

har understrukit, att med avseende å den lämpliga omfattningen

av olika ägoslag vid familjejordbruket betydande växlingar kunna förekomma,

orsakade av inbördes olika variationer av en mängd samverkande

faktorer. Jag finner i stort icke anledning till erinringar mot vad egnahemsutredningen

anfört i här förevarande hänseende. Givet är att, såsom också

framhållits i en del yttranden, jordbruksfastigheternas storlek icke bör bestämmas

alltför schablonmässigt. Plats finnes även för jordbruk av mindre

storleksordningar, i den mån möjligheter erbjuda sig till inkomster utanför

jordbruket. I fråga om jordbruk, som avses skola lia full bärkraft, förmenar

jag, att det icke sällan skall befinnas lämpligt, att jordbruken tilltagas

ytterligare något större än som framgår av de utav egnahemsutredningen

gjorda beräkningarna.

De hittills bildade egnahemsjordbruken ha i allmänhet icke uppfyllt de

krav på storlek, som böra uppställas med avseende å bärkraftiga jordbruk.

Ett fullföljande av de riktlinjer för den fortsatta egnahemsbildningen, som

nu förordats, kan antagas leda till mera tillfredsställande förhållanden på

förevarande område.

Av vad jag förut anfört rörande målsättningen för den framtida egnahemsverksamheten

följer, att jag i princip är ense med egnahemsutredningen, då

den täger avstånd från fortsatt jordbruksnybildning på obruten mark. En

sådan nybildning synes mig icke försvarlig ur vare sig ekonomiska eller sociala

synpunkter. Någon utökning av jordbrukets ram synes i nuvarande

läge icke vara att eftersträva annat än i den mån densamma betingas av

önskvärdheten att göra ofullständiga jordbruk mera bärkraftiga. De kostnader,

som måste nedläggas på ett iordningställande av jordbruk på obruten

mark, bliva regelmässigt alltför stora för att kunna förräntas genom jordbrukets

avkastning, och en mindre bemedlad jordbrukare, som inlåter sig

på ett dylikt företag, kommer alt bliva i hög grad beroende av statens stöd.

Anledning finnes i allmänhet icke för staten att stödja sådan oekonomisk

jordbruksnybildning. Möjligen kan såsom egnahemsutredningen framhållit

de särskilda förhållandena i övre Norrland motivera att — förutom den komplettering

av ofullständiga jordbruk som bör utgöra det närmaste målet för

egnahemsverksamheten — även en viss nybildning av jordbruk kommer till

stånd i denna del av landet. Egnahemsutredningen synes lia fog för sin upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

fattning, att den norrländska bygden i många fall behöver tätna, om människomas

ekonomiska och kulturella samspel skall kunna bliva rikare samt

utkomstmöjligheterna och trivseln i bygden ökas. En nybildning av jordbruk

torde därför i viss utsträckning kunna vara socialt riktig och ekonomiskt

försvarlig samt värd att stödjas från det allmännas sida. Jag biträder

egnahemsutredningens uppfattning, att anläggningen av enstaka gårdar eller

grupper av jordbruk i första hand bör ansluta sig till äldre bygd. Nykolonisation

i mer eller mindre ödebygdsbetonade trakter synes böra företagas

allenast med största varsamhet. I vad mån redan igångsatta större

kolonisationsföretag, enligt vad utredningen antytt, böra inskränkas till omfattningen

torde få bliva beroende av prövning för varje särskilt fall.

Nybildningen av jordbruk kan även taga formen av styckning av större

egendomar. Åtminstone om vid bebyggandet och iordningställandet i övrigt

av sålunda nybildade jordbruk kraven på en önskvärd rationalisering skola

redan från början tillgodoses, föranledas härav ofta, liksom vid nybildning

på obruten mark men ej i lika hög grad, så stora kostnader att kapitalinvesteringarna

i jordbruket ej kunna tillfredsställande förräntas. Egnahemsutredningen

har ansett sönderdelning av större egendomar böra ifrågakomma,

i den mån det kan ske utan att de ekonomiska uppoffringarna bliva

alltför stora. I åtskilliga yttranden har varnats för en egnahemsbildning, som

sker på bekostnad av stora jordbruk. Vad härutinnan anförts saknar icke fog.

Jag vill erinra örn att de mindre jordbruken, med hänsyn bland annat till det

i regel proportionsvis större byggnadskapitalet, i jordbruksekonomiskt hänseende

intaga en mera ogynnsam ställning än de större jordbruken. Härtill

kommer, att dessa senare, på sätt lantbruksstyrelsen med rätta framhållit,

även ur andra synpunkter ha en viktig uppgift att fylla inom jordbruksnäringen.

Stor varsamhet bör därför iakttagas vid styckning av större gårdar

för egnahemsändamål. Det synes exempelvis icke böra ifrågakomma, att

egnahemsverksamheten medverkar till att en gård med ändamålsenlig ägosammansättning,

där byggnaderna äro anpassade efter jordbruksdriftens omfattning

och där betingelser finnas för ett lämpligt ordnande av arbetsförhållandena,

styckas till mindre brukningsdelar, som härvid behöva förses

med nya byggnader och vilka kunna väntas bliva mindre bärkraftiga än den

ursprungliga fastigheten samt mindre väl ägna sig för en rationell arbetsfördelning.

Däremot kan en styckning vara motiverad, om den större egendomen

med hänsyn till naturförhållandena är lämpad för uppdelning på flera

brukningsenheter och byggnaderna äro i sådant skick, att om- eller nybyggnadsarbeten

under alla förhållanden äro påkallade, eller om fråga är om

avskiljande av ett eller flera arrendeställen eller om en styckning, som

kan i väsentlig omfattning utnyttjas för komplettering av ofullständiga jordbruk.

Utan olägenhet torde från egendomar med stora arealer, i första hand

kronans, kunna förvärvas jord för komplettering av ofullständiga jordbruk

liksom även för bildande av nya jordbruk åt personer, som vid sammanslagning

av mindre jordbruk avstått sin jord och önska erhålla ett nytt familjejordbruk.

Vad förut anförts örn angelägenheten av att familjejordbruk till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

./ordbruksutskotlets utlåtande Nr 83.

13

tagas tillräckligt stora bör av naturliga skäl särskilt uppmärksammas i sådana

fall, då nya jordbruk tillskapas genom styckning.

Hittills bär det ansetts stå i strid med grunderna för egnaliemsverksamheten

att understödja förvärv av redan befintliga egnahemsfastigheter. Under

särskilda förhållanden har emellertid bistånd kunnat lämnas även i dylika

fall. Egnahemsutredningen har nu med avseende å jordbruksegnahem föreslagit,

att principen om egnahemsverksamhetens inriktning i första hand

på nybildade fastigheter helt bör övergivas, och utredningens förslag härutinnan

har i allmänhet icke mött erinringar i de avgivna yttrandena. Enligt

min mening är det uppenbart, att hinder icke under alla förhållanden

bör föreligga att understödja förvärv av redan befintliga jordbruk. Liksom

hittills bör egnahemsverksamheten sålunda kunna medverka vid friköp av

arrendeställe eller torp ävensom vid övertagande av en arvfallen gård genom

utlösning av medarvingar. Starka skäl kunna anföras för en utvidgning av

egnahemsverksamheten till att avse förvärv av färdiga ställen även i andra

fall än de nu nämnda. Det synes mig sålunda motiverat, att personer i

svag ekonomisk ställning, vilka sakna möjlighet att hos kreditinrättning upplåna

medel till finansiering av ett jordbruksföretag på ett ekonomiskt tillfredsställande

sätt, skola kunna erhålla bistånd härtill från egnahemsorganisationens

sida, även där fråga är om förvärv av redan befintliga jordbruk.

Härvid bör emellertid såsom förutsättning för egnahemsorganens medverkan

strängt fasthållas vid kravet, att jordbruket — där det icke allenast är avsett

såsom stödjordbruk -— är av den storlek och beskaffenhet att detsamma

kan antagas komma att utgöra ett bärkraftigt jordbruksföretag. Betänkligheter

synas så mycket mindre böra möta mot att underlätta förvärv av

sådana färdiga jordbruk, som det i dylika fall icke blir behövligt att lämna

jordbrukarna någon subvention i form av premielån eller liknande bidrag av

statsmedel. I övrigt vill jag förutskicka, att jag kommer att uttala mig för

alt egnahemslåntagares bottenkredit skall kunna placeras hos vanliga kreditinrättningar.

Med hänsyn härtill torde den av mig ifrågasatta utvidgningen

av egnahemsverksamheten till att även avse färdiga ställen icke komma

att medföra något mera kännbart intrång i kreditinrättningarnas verksamhet.

Den kanske mest väsentliga uppgiften för egnahemsverksamheten bör

emellertid vara, såsom jag redan understrukit, att befrämja förstärkningen

av ofullständiga jordbruk. Med den tyvärr alltför stora omfattning, som de

ofullständiga jordbruken ha i vårt land, finnes förvisso för långa tider framåt

plats för ett målmedvetet arbete på förevarande område.

I detta sammanhang vill jag beröra vissa farhågor, som framkommit för

att ett frånstyckande av skog från större skogskomplex för komplettering av

ofullständiga jordbruk icke skulle vara förenligt med skogsvårdens och

skogsbrukets intresse. Att avskilja skog till alltför små enheter torde kunna

ingiva vissa betänkligheter, även om här som eljest gäller, att skogsskötseln

i sista hand blir beroende av det individuella intresset lios skogens

ägare. En ökad upplysning örn skogens betydelse ur såväl allmän synpunkt

som med hänsyn till de enskilda jordbrukens bärkraft torde kunna med
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

verka till att bondeskogsbruket kan komma att framvisa förbättrade resultat

och erhålla ökad betydelse för det samlade folkhushållet. De olägenheter,

som kunna föranledas av en fördelning av skogsmark på flera händer,

torde för övrigt möjligen i vissa fall kunna undvikas genom att flera mindre

jordbruk kompletteras med ett gemensamt skogsskifte, vilket förvaltas

som en samfällighet med lämplig fördelning av arbetstillfällen och avkastning

mellan delägarna. En sådan anordning synes stundom böra ifrågakomma

även vid nybildning av jordbruksegnahem. Ibland torde det också

kunna vara lämpligt, att flera mindre jordbrukare förena sig om gemensamma

betesmarker.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har i åtskilliga yttranden

givits uttryck åt den uppfattningen att med ett ställningstagande till egnahemsutredningens

förslag borde anstå, till dess 1938 års jordbruksutredning

slutfört sitt arbete och framlagt resultaten av sina undersökningar. Enligt

min mening föreligga icke tillräckliga skäl för ett sådant uppskov. Det kan

visserligen vara sant, att jordbruksutredningen kan väntas komma att uttala

sig rörande de lämpligaste formerna för jordbruksdriftens inriktning i framtiden.

Emellertid kan jag icke finna, att dessa uttalanden i nämnvärd mån

skulle ha inverkan på de allmänna riktlinjerna för egnahemsverksamheten,

sådana de uppdragits av mig i det föregående. Örn önskvärdheten av att förstärkningen

av ofullständiga jordbruk effektivt främjas kunna knappast delade

meningar råda. Ej heller torde någon vägande erinran kunna göras

mot att statsmakterna framdeles — bortsett från de nordligaste länen —- inskränka understödjandet av jordbruksnybildning på obruten mark. Att

egnahemsverksamheten å andra sidan föreslagits skola i viss omfattning medverka

vid överlåtelser av redan befintliga jordbruk, motiveras väsentligen

av sociala hänsyn och torde knappast böra möta någon invändning ur jordbruksekonomisk

synpunkt. Däremot bör sistnämnda synpunkt tillmätas

stor vikt vid bedömandet av frågan, i vilken utsträckning behovet av jord

för egnahemsändamål, bortsett från komplettering av ofullständiga jordbruk,

bör tillgodoses genom styckning av större egendomar. Jag har i det föregående

intagit en restriktiv inställning med avseende å denna fråga, och jag

finner naturligt, att egnahemsorganen iakttaga särskilt stor varsamhet härvidlag

i avbidan på att jordbruksutredningen framkommer med resultaten av

sina undersökningar.

I detta sammanhang vill jag även fästa uppmärksamheten på att det vid

tillmätandet av erforderliga stödåtgärder för jordbruksnäringen givetvis är

ofrånkomligt att taga hänsyn till det faktiska förhållandet, att en mycket

stor del av landets jordbruk är av familjejordbrukets storleksklass eller

mindre. Detta måste ske oberoende av om egnahemsverksamheten inriktas

på större eller mindre fastighetsstorlekar.

På grund av vad jag här anfört kan jag icke finna några hinder möta att

fristående från resultaten av jordbruksutredningen redan nu upptaga till avgörande

frågan örn den framtida egnahemsverksamhetens bedrivande. Jag

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

15

finner fastmera starka skäl tala för att, då nu ett förslag föreligger som synes

innebära väsentliga fördelar i förhållande till nuvarande bestämmelser för

egnahemsverksamheten, detta förslag, med de jämkningar som kunna påkallas

däri, så snart som möjligt bringas till genomförande.

Hittills bär jag allenast uppehållit mig vid den gren av egnahemsverksamheten,

som avser att understödja förvärv av familjejordbruk. Härutöver bör

emellertid egnahemsverksamheten, liksom hittills, även medverka vid förvärv

av stödjordbruk eller arbetarsmåbruk samt bostadsegnahem. Vad stödjordbruken

angår är det utmärkande för dessa, att ett sådant jordbruk är

avsett att bereda innehavaren och hans familj sysselsättning och tillskott till

försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete. Arbetarsmåbruken utgöra

en art av stödjordbruk, men därmed plägar särskilt avses sådana lägenheter,

som understödjas med speciella s. k. arbetarsmåbrukslån. För såväl lönearbetare

som en del andra befolkningsgrupper utgöra stödjordbruken mången

gång en lämplig utfyllnad i försörjningen och sysselsättningen. Dessa

mindre jordbruk fylla ett framträdande behov bland landsbygdens befolkning,

som det måste vara en egnahemsverksamhetens uppgift att söka tillgodose.

I likhet med egnahemsutredningen vill jag emellertid understryka

vikten av att stödjordbruk endast tillskapas i den utsträckning, som är motiverad

med hänsyn till utsikten till stadigvarande bärgning å orten. Eljest

finnes risk för att stödjordbruken komma att öka det stora antalet redan befintliga

ofullständiga jordbruk. Ur samma synpunkt är det angeläget, att

stödjordbruken erhålla den storleksordning och beskaffenhet i övrigt, att

de lämpa sig såsom utfyllnad till annat förtjänstarbete. Såsom egnahemsutredningen

framhållit, torde arealtilldelningen för ett stödjordbruk i regel icke

behöva göras större än att å lägenheten kunna födas två kor jämte några

smådjur. På sina håll kan det vara lämpligt, att stödjordbruken tillmätas

något mindre.

Icke heller med avseende å stödjordbruken bör såsom villkor för hjälp

från statens sida krävas, att fråga är om nybildning. Fastmera synes det

vara ett önskemål, att stödjordbruk, bortsett från vissa delar av Norrland, ej

utläggas på helt och hållet icke odlad mark, eftersom jordbruket under sådana

förhållanden åtminstone icke från början kan tjäna till stöd för innehavaren.

Det bör även uppmärksammas, att befintliga ofullständiga jordbruk i vissa

fäll med större fördel böra användas till stödjordbruk, där behov av sådana

förefinnes, än förstärkas till fullständiga familjejordbruk. Till frågan örn

de särskilda förutsättningarna för arbetarsmåbrukslån återkommer jag i det

följande.

Vad slutligen angår bostadsegnahemmen har egnahemsutredningen, med

hänsyn bland annat till att hushållsbeståndct å landsbygden i vad gäller den

icke jordbrukande befolkningen torde komma att växa starkt inom de närmaste

decennierna, ansett förutsättningar finnas för en utökad bostadsegnahemsverksamhet

på landsbygden. Utredningen har med avseende å denna

verksamhet framhållit vikten ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt av att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottet.

icke arbetskraften å en ort helt blir bunden vid egna bostäder utan kan förflytta

sig allt efter utvecklingen på arbetsmarknaden. Beträffande bostadsegnahemmen

har utredningen icke funnit tillräckliga skäl för ett frångående

av den hittillsvarande principen, att egnahemslånestöd endast lämnas för

nybildning av egnahem. Till vad egnahemsutredningen i nu berörda hänseenden

uttalat kan jag ansluta mig. Likaledes finner jag ej skäl till erinran

mot de av utredningen gjorda uttalandena i fråga örn den lämpliga arealen

för bostadstomter och dessas beskaffenhet i övrigt.

Av vad jag här anfört framgår, att egnahemsverksamheten åtminstone i

vad angår jordbruksegnahem framdeles bör bedrivas med andra utgångspunkter

och med delvis andra mål för ögonen än hittills. Att verksamheten

sålunda erhåller en ändrad inriktning — vilken bör betraktas såsom ett uttryck

för den allmänna ekonomiska och sociala utvecklingen inom landet —

behöver uppenbarligen icke innebära, att densamma spelat ut sin roll. Enligt

min mening kommer egnahemsverksamheten, om den ledes efter sunda

och tidsenliga principer, att även framgent ha stora och betydelsefulla uppgifter

att fylla på det ekonomiska och sociala området.

De utredningar och förslag, som 1936 års egnahemsutredning framlagt,

synas bekräfta en allmänt rådande mening, att egnahemsverksamheten och därmed

sammanhängande verksamhetsgrenar numera tarva en grundlig översyn.

Det allmänna ekonomiska och sociala framåtskridandet har ställt nya krav

på egnahemsverksamheten, dess förutsättningar och mål ha undergått hastiga

och betydande förändringar, särskilt under de allra senaste åren. Hittills

ha statsmakterna sökt anpassa egnahemsverksamheten till den fortgående

utvecklingen genom vidtagande gång efter annan av mer eller mindre vittgående

förändringar och utbyggnader. Utan att vilja underskatta värdet av

dessa partiella reformer måste man dock såsom naturligt förutse, att inom

denna vittomfattande verksamhet förr eller senare framträda vissa olägenheter

av ett dylikt tillvägagångssätt och att de brister, som befinnas

vidlåda verksamheten, icke torde kunna i längden avhjälpas med mindre

hela egnahemsfrågan på en gång tages under allsidig omprövning. Åtskilliga

omständigheter, vilka utskottet skall beröra i det följande, synas tala

för att denna tidpunkt nu är inne. Särskilt torde frågorna om egnahemsfastigheternas

jordtilldelning och bebyggelse ha kommit i ett helt annat

läge än tillförne. Med dessa äro nära förbundna spörsmålen om det allmännas

ekonomiska stöd åt egnahemsbildarna och om organisationen av statsmakternas

åtgärder på området.

Beträffande till en början egnahemsverksamhetens allmänna inriktning så

ha departementschefens överväganden i likhet med utredningsmännens undersökningar

givit vid handen, att verksamheten, särskilt i vad angår jordbruksegnahem,

framdeles bör bedrivas med andra utgångspunkter och med

delvis andra mål för ögonen än hittills.

Då den första egnahemskommittén omkring sekelskiftet framlade sina

förslag i egnahemsfrågan och denna därefter blev föremål för statsmakter
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

17

lias åtgärder, voro dessa förslag och åtgärder helt naturligt betingade av de

förhållanden, som vid denna tid härskade i vårt land, enkannerligen på

landsbygden. Egnaliemslånerörelsen ansågs höra sammankopplas med å

ena sidan strävandena att bereda ökad sysselsättning inom jordbruksnäringen

åt en växande befolkning och å andra sidan önskemålen att främja jordbruksnybildning

för åstadkommande av en stegrad jordbruksproduktion.

Jämväl den nu föreslagna reformeringen av egnahemsverksamheten präglas

av tidsläget och framtidsutsikterna inom lantmannanäringarna. Jordbruksproduktionen

har nått en sådan volym att densamma i stort sett täcker

de avsättningsmöjligheter som erbjuda sig, och någon utökning av jordbruksbefolkningen

lärer icke kunna påräknas.

Av de motiv, som från början bildat bakgrund till egnahemsverksamheten,

kvarstår emellertid fortfarande ett, och det väsentligaste, nämligen hänsynen

till de mindre bemedlade, åt vilka genom denna verksamhet skall beredas

möjlighet att igångsätta ett eget jordbruk eller att anskaffa en egen bostad.

Alla torde vara ense örn att denna sociala synpunkt även i fortsättningen

måste utgöra grundval för egnahemsverksamheten, som i angivet syfte bör

lämna »hjälp till självhjälp». Men samtidigt torde ock böra framhållas vikten

av att det allmännas stöd icke kommer annan till del än den som har

goda personliga förutsättningar att kunna sköta ett eget företag. Detta gäller

i särskilt hög grad innehavare av jordbruksegnahem.

Med denna målsättning ha de nu föreliggande reformförslagen utarbetats

av departementschefen i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsmännen

föreslagit.

Emellertid har utskottet icke ansett nödigt att närmare än som skett i utredningsmännens

betänkande och i Kungl. Maj:ts proposition ingå på riktlinjerna

för egnahemsverksamhetens nyorientering — vilken såsom departementschefen

påpekat bör betraktas som ett uttryck för den allmänna ekonomiska

och sociala utvecklingen inom landet.

Det praktiska reformprogrammet i förevarande hänseenden för egnahemsverksamheten

torde i korthet kunna angivas sålunda: Egnahemsverksamheten

för jordbruksändamål -—- vare sig fråga är om nyanläggning av jordbruk

eller örn utnyttjande av befintliga jordbruk — bör främst inriktas

på familjejordbruk, d. v. s. jordbruk som i möjligaste mån uppfylla kraven

att giva innehavaren och hans familj full sysselsättning och en i förhållande

lill andra medborgare likvärdig levnadsstandard. Tillkomsten av mindre bärkraftiga

jordbruk, s. k. ofullständiga jordbruk, bör motverkas. Allt efter

som svårigheterna för de redan befintliga småbruken att bestå såsom självständiga

företag framträda, bör stärkandet av dylika ofullständiga jordbruk

befrämjas såviil vid ägareskifte som eljest. Härjämte bör tillgodoses föreliggande

behov av tillgång till stödjordbruk eller arbetarsmåbruk, avsedda

alt drivas vid sidan av annan huvudsaklig näringsutövning än jordbruk.

Slutligen upptages bland egnahemsverksamhetens arbetsuppgifter den att

främja uppkomsten av bostadsegnahem.

I detta sammanhang och innan utskottet ingår på en behandling av övriga

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. AV 83. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

föreliggande detaljförslag, har utskottet funnit anledning att något uppehålla

sig vid ett par egnahemsverksamhetens allmänna inriktning berörande spörsmål.

Departementschefen har —- med hänsyn till därmed förenade stora kostnader

och till jordbrukets svåra produktions- och avsättningsförhållanden —

tagit avstånd från fortsatt jordbruksnybildning på obruten mark, med undantag

möjligen för övre Norrland, där särskilda förhållanden måhända skulle

kunna motivera att dylik nybildning av jordbruk komme till stånd i viss

utsträckning genom anläggning av enstaka eller grupper av gårdar i anslutning

till äldre bygd.

Ehuru utskottet ansluter sig till denna uppfattning, kan utskottet dock

icke underlåta att uttala sig för att största försiktighet iakttages med avseende

på den sålunda ifrågasatta jordbruksnybildningen.

En fortgående sönderdelning av större egendomar har av utredningsmännen

förordats kunna äga rum dels i samband med förstärkning av ofullständiga

jordbruk och dels för enbart nybildning av jordbruk i mån detta

senare kan ske utan att de ekonomiska uppoffringarna bliva alltför stora.

Enligt departementschefens mening bör stor varsamhet iakttagas vid

styckning av större gårdar för egnahemsändamål och försiggå allenast, örn

i frågakommande egendom med hänsyn till naturförhållanden är lämpad för

uppdelning på flera brukningsenheter och åbyggnaderna äro i sådant skick

att betydande om- eller nybyggnadsarbeten under alla förhållanden äro påkallade

eller om fråga är att avskilja ett eller flera arrendeställen och torp

eller om en styckning, som kan i väsentlig omfattning utnyttjas för utvidgning

av ofullständiga jordbruk.

Dessa departementschefens uttalanden anser sig utskottet böra understryka.

Tillgången på jordbruk för egnahemsändamål måste följaktligen tillgodoses

på andra vägar än genom den rena nybildningen, och nybildningsprincipen

alltså avlysas såsom norm för egnahemsverksamheten i vad gäller

jordbruk sändamål.

Från angivna utgångspunkter ha utredningsmännen ansett, att egnahemsverksamheten

bör inriktas på att söka åstadkomma rationalisering och konsolidering

av de befintliga brukningsdelar, vilka kunna förväntas bliva i

stånd att hävda sin ställning såsom självständiga företag inom jordbruks

näringen. I första hand torde därvid böra tillvaratagas de bästa och tjänligaste

brukningsdelarna och därefter de, som i ett eller annat avseende äro

mindre goda, och samtidigt sörjas för att dessa senare i görligaste mån

iståndsättas och förstärkas. Slutligen och i mån av behov men med beaktande

av de ekonomiska förutsättningarna böra tillgripas möjligheterna att

bilda nya brukningsdelar genom styckning av större härför lämpliga egendomar

eller i landets nordligaste delar genom verklig kolonisation.

Med avseende på denna rationaliserings- och konsolideringsprocess inom

jordbruket bör egnahemslånestödet enligt utredningsmännens mening stå till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

19

buds även vid förvärv av jordbruk, vilka på grund av sitt färdiga skick hitintills

varit undantagna för egnahemslånerörelsen.

Departementschefen har funnit det uppenbart, att hinder icke under alla

förhållanden hör föreligga att understödja förvärv av redan befintliga jordbruk.

Liksom hittills bör egnahemsverksamheten sålunda kunna medverka

vid friköp av arrendeställe eller torp ävensom vid övertagande av en arvfallen

gård genom utlösning av medarvingar. Starka skäl synas departementschefen

kunna anföras för en utvidgning av egnahemsverksamheten till

att avse förvärv av färdiga ställen även i andra fall än de nu nämnda. Det synes

sålunda motiverat, att personer i svag ekonomisk ställning, vilka sakna

möjlighet att hos kreditinrättningar upplåna medel till finansiering av ett

jordbruksföretag på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, skola kunna erhålla

bistånd härtill från egnahemsorganisationernas sida, även där fråga är

om förvärv av redan befintliga jordbruk. Härvid hör emellertid såsom förutsättning

för egnaliemsorganens medverkan strängt fasthållas vid kravet,

att jordbruket — där det icke allenast är avsett såsom stödjordbruk — är av

den storlek och beskaffenhet, att detsamma kan antagas komma att utgöra

ett bärkraftigt jordbruksföretag.

Den av departementschefen sålunda gjorda begränsningen i utredningsmännens

förslag om ianspråktagande av färdiga jordbruk för egnahemsverksamheten

innebär, att dylika jordbruk i storleksklass mellan stödjordbruk

och familjejordbruk, d. v. s. ofullständiga jordbruk, endast i undantagsfall

skola kunna i befintligt skick förvärvas med stöd av egnahemslån.

Utskottet har ansett sig böra något närmare belysa detta spörsmål.

Åkerjordens och den för odling lämpade markens belägenhet liksom den

redan genomförda jorddelningen på många håll i landet medgiva icke förstärkningsåtgärder

i sådan omfattning att alla jordbruk kunna upplyftas till

full bärkraft. Det måste ändock anses önskvärt att genom egnahemsverksamheten

tillvarataga föreliggande kringskurna möjligheter till förstärkning.

Av nämnda anledningar finnas även åtskilliga ofullständiga jordbruk, som

icke alls kunna förstärkas men som likväl måste beräknas komma att bestå

såsom självständiga jordbruk. Liksom för de färdiga bärkraftiga jordbruken

skulle vid egnahemsbelåning ej heller erfordras någon subvention

för dessa färdiga ofullständiga jordbruk. Det anförda må belysas med ett

exempel: Av tvenne grann jordbruk, som båda äro ofullständiga, kan det

ena först sedan viss förstärkning vidtagits bliva av samma bärkraft som det

andra. Några ytterligare förstärkningsåtgärder kunna emellertid icke vidtagas

å det senare jordbruket. I detta fall skulle endast det först berörda

stället kunna förvärvas med stöd av egnahemslån.

Ehuru utskottet emellertid anser sig böra i huvudsak biträda den av departementschefen

föreslagna gränsdragningen mellan färdiga, bärkraftiga

och ofullständiga, jordbruk, vill utskottet samtidigt uttala sig för att möjlighet

bör stå öppen alt, där särskilda skäl föreligga, även andra färdiga jordbruk

än de fullt bärkraftiga skola kunna förvärvas med stöd av egnahemslån.

För övrigt må i detta sammanhang framhållas, att begreppen bärkraftiga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

och ofullständiga jordbruk äro i hög grad relativa och att innebörden därav

är beroende på såväl växlande förhållanden i skilda landsdelar som enskilda

jordbrukares olika personliga förmåga att sköta ett jordbruk.

Vid detta ställningstagande har utskottet jämväl beaktat vad som anförts

i motionerna I: 306 och II: 467, likalydande, II: 466 samt I: 303 och II: 464,

likalydande, i vad dessa motioner gå ut på att från egnahemsverksamheten

utesluta redan befintliga egnahemsfastigheter i enlighet med hittillsvarande

bestämmelser. Utskottet har visserligen principiellt anslutit sig till den meningen,

att även vissa färdiga jordbruk skola kunna förvärvas medelst egnahemslån,

och sålunda icke biträtt ifrågavarande motioner. Men utskottet

vill i detta sammanhang liksom departementschefen framhålla, att dylika

egnahemsförvärv böra understödjas med stor urskillning och allenast

då fråga är örn väl kvalificerade personer i svag ekonomisk ställning, vilka

sakna möjlighet att på annat håll upplåna medel till finansiering av ett jordbruksföretag

på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt.

II. Tillhandahållande av jord för egnahemsbildning.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag får utskottet hänvisa till redogörelse

i propositionen sid. 46—53.

Departementschefen.

Såsom egnahemsutredningen framhållit, har erfarenheten visat, att egnahemsfastigheterna

ofta lämnat mycket övrigt att önska i fråga örn storlek och

ägosammansättning samt beskaffenhet i andra hänseenden. Det måste beklagas,

att egnahemsorganen i alltför hög grad synas ha inskränkt sin verksamhet

till kreditgivning och icke, särskilt när det gällt styckningar av större

egendomar, ingripit mera aktivt för en rationalisering av egnahemsbildningen.

Även om det givetvis icke alltid kunnat sörjas för att egnahemmen erhållit

i allo fullgod beskaffenhet, hade det varit önskvärt, örn större uppmärksamhet

ägnats åt att vid bestämmandet av priserna å respektive egnahemsfastigheter

tillräcklig hänsyn tagits till deras beskaffenhet och särskilt till

deras avkastningsförmåga. Jordsäljarna torde ofta för mer eller mindre underhaltiga

fastigheter ha kunnat betinga sig oskäligt höga priser.

Egnahemsorganens medverkan vid jordförvärven för egnahemsändamål bör

enligt min mening väsentligt effektiviseras. Nämnda organ böra genom sina

möjligheter att vägra egnahemslån kunna ganska effektivt motverka, att jordsökande

förvärva otjänliga fastigheter eller betala alltför höga köpeskillingar

för jordförvärv. Deras inflytande över egnahemsbildningen bör emellertid

ej inskränkas härtill. Egnahemsorganen böra även positivt medverka till att

jordsökande komma i besittning av ändamålsenliga fastigheter. En jordsö
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

21

kande bör sålunda kunna vända sig till vederbörande egnahemsorgan och

begära biträde för anskaffande av lämpligt jordbruk.

Det synes mig naturligt, att efterfrågan på egnahemsfastigheter i första

hand bör tillgodoses genom jordförmedling, vilken verksamhet ur statsfinansiell

synpunkt har mindre räckvidd än igångsättandet av jordanskaffningsföretag.

För en effektiv jordförmedlingsverksamhet erfordras, att egnahemsorganen

hålla sig väl underkunniga om fastigheter, som finnas eller kunna

väntas bliva till salu. Det synes härvid lämpligt att, såsom egnahemsutredningen

förordat, egnahemsorganen upplägga särskilda jordförsäljningsregister,

ur vilka uppgifter kunna lämnas till jordsökande.

I den mån det befinnes, att efterfrågan på egnahemsfastigheter icke kan på

ett tillfredsställande sätt tillgodoses enbart genom jordförmedling, bör egnahemsorganisationen

vara beredd att aktivt ingripa genom inköp och försäljning

av lämplig jord för egnahemsändamål. Statens verksamhet på förevarande

område har i viss mån en förebild i den nuvarande arrendeegnahemsverksamheten.

Jordanskaffningen bör uppenbarligen icke inriktas på att

bereda staten vinst. Men å andra sidan bör denna verksamhet icke heller behöva

i allmänhet bliva förlustbringande för staten. Staten bör kunna utnyttja

lämpliga tillfällen till jordförvärv på sådant sätt, att staten utan förlust

kan tillhandahålla egnahemsbildare jord till förmånligt pris.

Egnahemsorganisationens jordanskaffning torde i den utsträckning, det

lämpligen kan ske, böra taga formen av ianspråktagande av kronojord, som

står under domänverkets förvaltning. Vad egnahemsutredningen anfört rörande

en mera omfattande överflyttning av jord från domänverkets till egnahemsorganisationens

förvaltning föranleder för närvarande intet uttalande

från min sida.

Egnahemsorganen böra givetvis vid sin jordanskaffningsverksamliet låta

sig angeläget vara att tillse, att de av dem överlåtna fastigheterna erhålla

lämplig storlek, ägosammansättning och beskaffenhet i övrigt. Hänsyn bör

härvid tågås till förhållandena på olika orter. I detta sammanhang bör uppmärksammas,

att egnahemsorganisationen bör lia förutsättningar att betrakta

jordfördelningen mer i stort än enskilda styckningsföretag. Vid styckningar

av egendomar genom egnahemsorganens försorg bör sålunda beaktas,

att icke blott de nybildade egnahemmen göras ändamålsenliga utan även,

och i första hand, att kringliggande jordbruk, som anses vara i behov av

förstärkning, tillgodoses med lämplig tillskottsjord, eventuellt skogsmark, i

den utsträckning tillgång härtill finnes.

överhuvud taget måste det bliva en betydelsefull uppgift för egnahemsorganen

att vara innehavare av ofullständiga jordbruk, som prövas böra

kompletteras, behjälpliga med anskaffande av tillskottsjord. Härvidlag böra

egnahemsorganen icke avvakta framställningar från ifrågavarande jordbrukare''utan

själva taga initiativet och uppmuntra till lämpliga förstärkningsåtgärder.

Örn egnahemsorganen finna, att ett jordbruk fjor förstärkas genom

grundförbättringsarbeten, antingen enbart eller vid sidan av utökning

med tillskottsjord, böra egnahemsorganen, på sätt i det följande kommer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

att närmare beröras, medverka till att vederbörande jordägare, om förutsättningar

finnas härför, kommer i åtnjutande av statligt stöd även för förbättringsarbetena.

För att egnahemsorganen effektivt skola kunna verka för en förstärkning

av ofullständiga jordbruk, synes det nödvändigt, att de skaffa sig noggrann

kännedom om förhandenvaron av sådana jordbruk inom respektive

verksamhetsområden. Huruvida detta bör ske genom på en gång verkställda

inventeringar — sådana ha redan igångsatts i ett par län genom hushållningssällskapens

försorg — eller mera efter hand torde få bli beroende av

förhållandena i de olika fallen. Med anledning av vad som anförts i ett yttrande

i ärendet torde böra understrykas, att de av egnahemsorganen samlade

uppgifterna om förekomsten av ofullständiga jordbruk naturligtvis under

inga förhållanden kunna inskränka sig till vissa schablonmässiga arealuppgifter

utan måste sammanställas med alla slag av faktorer, som kunna

påverka bedömandet av örn ett jordbruk bör betraktas såsom ofullständigt.

Sålunda bör även beaktas, i vilken utsträckning mindre jordbruk med hänsyn

till arbetsmöjligheterna utanför det egna jordbruket lämpligen kunna

utnyttjas som stödjordbruk.

I likhet med egnahemsutredningen utgår jag från att egnahemsorganisationens

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet i huvudsak skall

kunna inskränkas till att avse jordbruksegnahem. Vad angår egnahemsbildningen

i tättbebyggda samhällen torde det, såsom utredningen framhållit,

vara en kommunal angelägenhet att sörja för en ändamålsenlig reglering

av tomtanskaffningen.

Till de frågor, som ha avseende å organisationen av jordförmedlings- och

jordanskaffningsverksamheten, får jag tillfälle att återkomma i det följande.

Såsom framgår av vad förut anförts har 1936 års riksdag hemställt om

utredning av frågan om kontroll över i förvärvssyfte yrkesmässigt bedriven

enskild jordstycknings- och jordförmedlingsverksamhet. Egnahemsutredningen

har utgått från att en effektiv tillämpning av jorddelningslagens

bestämmelser samt en lämpligt anordnad jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet

genom statliga egnahemsorgan skall göra det onödigt att

vidtaga särskilda lagstiftningsåtgärder för att reglera enskild jordstyckning.

Jag delar utredningens uppfattning härutinnan. Enskilda jordspekulanter

och andra jordstyckningsföretag ha utan tvivel i många fall missbrukat sin

ställning som jordsäljare. Emellertid torde det finnas anledning att utgå från

att möjligheterna till sådana missbruk väsentligt komma att minskas, om

egnahemsorganen genom en aktiv jordförmedling och jordanskaffning ställa

jord till förfogande för jordsökande på förmånliga villkor. I avbidan på

erfarenheter av den verksamhet, som kommer att av de tilltänkta nya egnahemsorganen

utövas på förevarande område, anser jag mig åtminstona icke

för närvarande böra framlägga några förslag i syfte att reglera enskild jordstyckningsverksamhet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

23

Utredningsmännen ha ingående belyst de missförhållanden, som alltifrån

egnahemslånerörelsens början förelegat nied avseende på tillhandahållandet

av jord för egnahemsändamål. Det synes numera vara en ganska samstämmig

mening, att effektiva åtgärder böra vidtagas för åstadkommande

av en välordnad jordförmedling och jordanskaffning genom egnahemsorganen.

Behovet av förbättrade anordningar för uppbringande och tillhandahållande

av jord inom egnahemsverksamheten torde med hänsyn till de uppställda

kraven på egnahemsjordbrukens beskaffenhet och önskemålen att

kunna anskaffa tillskottsjord för ofullständiga jordbruk numera framträda

starkare än tidigare. Emellertid vill utskottet å andra sidan i likhet med

utredningsmännen framhålla, att en stegrad jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet

måste med vaken uppmärksamhet anpassas till den

efterfrågan på jord, som verkligen kan komma att visa sig, och till sannolikheten

i varje särskilt fall att finna avsättning för de jordbruk och den

tillskottsjord, som uppbringas. Verksamheten får alltså icke bliva något

självändamål utan måste väl följa växlingarna mellan tillgång och efterfrågan

på jordmarknaden och städse hålla fast vid sin egentliga uppgift

att underlätta tillhandahållandet av ändamålsenliga och behövliga lägenheter.

Detta gäller alldeles särskilt i fråga om egnahemsorganens jordanskaffning

i egen regi och framförallt vid jordbruksnybildning å obruten

mark och styckning av större egendomar, då de ekonomiska förutsättningarna

måste noggrannt prövas. Erfarenheterna från den statliga jordanskaffningen

i de nordligaste länen och från arrendeegnahemsverksamheten torde

härutinnan giva värdefulla hållpunkter.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att egnahemsorganisationens

jordanskaffning bör i den utsträckning det lämpligen kan ske taga

formen av ianspråktagande av kronoegendomar. Utredningsmännen ha ock

ifrågasatt vissa ändringar i författningarna rörande försäljning av kronojord

i syfte att underlätta en sådan utveckling. Vad sålunda föreslagits finner

utskottet i huvudsak välbetänkt och torde utan dröjsmål böra upptagas

till prövning. Men även annan i allmän ägo varande jord, främst

kyrklig jord, bör kunna komma ifråga för egnahemsändamål. Emellertid

är det en allmän erfarenhet, att vissa svårigheter möta vid förvärv av sådan

jord. Den kyrkliga jorden kan nämligen icke exploateras under lika enkla

former som beträffande kronoegendomarna och ställer sig ofta dyr. Utredningsmännen

synas lia övervägt att föreslå ändring i hithörande bestämmelser.

Aven utskottet finner det önskvärt, att ett fortsatt sådant övervägande

skei-. Med ytterligare åtgärder härför torde emellertid lämpligen få bero

tillsvidare och i avvaktan på den ytterligare erfarenhet, som kan vinnas

under den fortsatta egnahemsverksamheten.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det utskottet icke erforderligt, att

riksdagen, såsom det påyrkats i de likalydande motionerna I: 306 och II: 467,

avlåter särskild skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning, huru

U tskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

även annan i allmän ägo varande jord än kronojord i viss utsträckning skall

kunna ställas till förfogande för egnahemsändamål.

I fråga om anskaffning av jord för jordbruksändamål torde egnahemsorganen

i enlighet med det anförda böra dels söka effektivt motverka, att

egnahemsbildarna förvärva otjänliga fastigheter eller betala alltför höga

köpeskillingar vid jordförvärv och dels positivt medverka till att egnahemsbildarna

komma i besittning av fastigheter, som lia lämplig storlek, ägosammansättning,

bebyggelse och beskaffenhet i övrigt.

Beträffande mark för bostadsegnahem synes det, såsom departementschefen

framhållit, i vad angår egnahemsbildning i tättbebyggda samhällen, vara

en kommunal angelägenhet att sörja för tomtanskaffningen och söka förhindra

osunda markspekulationer. Vid den spridda bostadsbebyggelsen på

landsbygden torde för egnahemsbildarna icke möta några svårigheter att

finna och förvärva lämpliga byggnadstomter till skäligt pris.

I anledning av skrivelse från riksdagen år 1936 lia utredningsmännen särskilt

behandlat frågan om kontroll över i förvärvssyfte yrkesmässigt bedriven

enskild jordstycknings- och jordförmedlingsverksamhet för jordbruksändamål.

Företagna undersökningar ha bekräftat, att vissa jordspekulanter

i många fall missbrukat sin ställning såsom jordsäljare. Emellertid lia

utredningsmännen ansett, att de år 1937 vidtagna ändringarna i jorddelningslagen

— varigenom införts kontroll å fastighetsbildningen och föreskrivits

att nybildade fastigheter skola göras i alla avseenden bärkraftiga

-—- torde motverka dylika missförhållanden. Vidare erinras, att Kungl.

Majit, när det gäller tillstånd till fastighetsförvärv för jordstyckande bolag

eller till försäljning av fideikommissegendomar, har i sin hand och numera

begagnar möjligheten att med sådant tillstånd förbinda villkor örn vissa

styckningsplaner och köpevillkor. I den mån egnaliemsorganen i fortsättningen

genom en aktiv jordförmedling och jordanskaffning ställa jord till

förfogande för jordsökande, torde de enskilda jordspekulanterna nödgas

anpassa sin verksamhet i enlighet med egnahemsorganens.

i likhet med departementschefen förmenar utskottet, att verkningarna av

berörda 1937 års lagändringar och den nya egnahemsorganisationen torde

avbidas, innan ytterligare lagstiftningsåtgärder vidtagas för ali hålla den enskilda

jordstyckningsverksamheten inom sunda gränser.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit motionen I: 214,

vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla att lägga en

ledande tanke och en ordnande hand över särskilt den norrländska jordfrågans

lagvägar samt därvid gå till grunden med denna sak ävensom att

därvid särskilt i fråga örn arrendatorernas frigörelse, komplettering av ofullständiga

jordbruk samt återvinning till allmogen av odlingslägenhet^- med

tillbehör gå väsentligen de vägar, som utstakats av jordkommissionerna av

åren 1901, 1912 och 1919.

Den föregående framställningen lärer giva vid handen, att utskottet funnit

den sociala jordfrågan, i vad den sammanhänger med egnahemsverksam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

25

beten, bringas till åsyftad lösning genom de reformer på området, som

Kungl. Maj :t föreslagit. Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning

att närmare ingå på de ytterligare spörsmål, som kunna innefattas i motionen.

lil. Frågan om åtgärder av tvångskaraktär för anskaffande av

jord till egnahemsändamål.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 58—63.

Departementschefen.

Såsom jag redan i annat sammanhang understrukit, bör en av egnahemsverksamhetens

allra viktigaste uppgifter vara att befrämja en sanering av

de många ofullständiga jordbruken i vårt land. Att en sådan sanering kommer

till stånd, är icke blott ett socialt utan även i hög grad ett jordbruksekonomiskt

intresse. Tillgodoseendet av detta intresse synes motivera avsevärda

uppoffringar från det allmännas sida, i vilket hänseende jag i det följande

ämnar framlägga vissa förslag. Med denna utgångspunkt kan jag icke vara

ense med dem, som med hänsyn därtill att kompletteringen av ofullständiga

jordbruk icke skulle utgöra ett allmänt intresse avvisat tanken på expropriationsåtgärder

för ifrågavarande ändamål. En komplettering av ofullständiga

jordbruk innebär i många fall, såsom Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

framhållit, ett tillrättaläggande av förhållanden, som ha sin rot i

ett olämpligt utnyttjande av tidigare alltför fria jorddelningsbestämmelser.

Att underlätta en sådan komplettering genom en lagstiftning av nu föreslagen

innebörd synes såtillvida behöva väcka mindre betänksamhet, som

expropriation icke skulle medgivas, örn genom densamma avsevärd olägenhet

skulle tillskyndas ägaren av åsyftad mark. Expropriationen skulle icke

bliva aktuell i andra fall än då en jordägare, på vilken expropriationslagen

vore tillämplig, utan tillräckliga skäl motsatte sig försäljning av ett mindre

jordområde till någon, som vore i behov härav för att stärka sitt ofullständiga

jordbruk.

Såvitt jag kan finna skulle emellertid en lagstiftning om expropriationsrätt

på detta område sannolikt icke komma att behöva tillämpas i någon

större utsträckning, i det att särskilt efter en effektivisering av egnaliemsorganens

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet jord för egnahemsändamål

i de flesta fall torde kunna ställas till förfogande utan tillgripande

av tvång. Det torde kunna antagas, att jord för komplettering

av ofullständiga jordbruk i de flesta fall finnes att tillgå på frivillighetens

väg.

Tydligt är, att vid utarbetandet av en lagstiftning av förevarande art ett

synnerligen omsorgsfullt övervägande måste äga rum. Den koria tid, som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

U IskolleX.

hittills stått till buds härför, har icke möjliggjort detta. Då ett dylikt lagförslag

dessutom före propositions avlåtande till riksdagen skall underkastas

granskning av lagrådet, kan detta ärende icke slutbehandlas inom

sadan tid, att förslag hinner föreläggas årets riksdag. Fortsatta överväganden

torde därför böra ske rörande denna fråga, som icke behöver lösas i

samband med de ekonomiska och organisatoriska sidorna av egnahemsfrågan.

I fråga örn åtgärder av tvångskaraktär för anskaffande av jord till egnahemsändamål

synes departementschefen i princip lia biträtt den uppfattning,

som utredningsmännens majoritet givit uttryck åt. Enligt denna anses tillräckliga

skäl icke föreligga att bereda möjlighet till tvångsupplåtelse av mark

för den egnahemsverksamhet, som avser att underlätta förvärv av hela

fastigheter till jordbruksändamål av skilda slag eller av tomter till bostadsändamål.

Däremot förklaras, att dylik möjlighet bör finnas till tryggande av

åtkomsten av tillskottsjord för stärkande av ofullständiga jordbruk. Utredningsmännen

ha också föreslagit, att föreskrift införes i expropriationslagen

om rätt till tvångsinlösen av jord för anskaffning av tillskottsjord.

Från den ståndpunkt departementschefen intagit till frågan örn sanering av

de många ofullständiga jordbruken i vårt land har han förklarat sig icke

kunna vara ense med dem, som med hänsyn därtill att kompletteringen av

dylika jordbruk icke skulle utgöra ett allmänt intresse avvisat tanken på expropriation

för ifrågavarande ändamål. Emellertid har departementschefen

funnit, att vid utarbetandet av en lagstiftning av förevarande art ett synnerligen

omsorgsfullt övervägande måste äga rum. Den tid som stått till buds

härför har icke möjliggjort detta, varför förslag icke kunnat föreläggas årets

riksdag.

I motionen 1:310 har däremot hemställts, att riksdagen ville taga avstånd

från propositionens tillämnade fattigdom i expropriationsfrågan samt uttala

sig för att nästa års proposition i ämnet överväger samtliga de ändamål, för

vilka den under så långa och stridfyllda år varit ifrågasatt såsom omistlig.

Då något Kungl. Maj:ts förslag i expropriationsfrågan icke medhunnits till

årets riksdag, anser utskottet annat uttalande från dess sida icke erfordras

än att utskottet ansluter sig till vad departementschefen härutinnan anfört.

Utvecklingen torde enligt utskottets uppfattning lia gått i den riktningen, att

viss överskottsjord från större egendomar bör göras åtkomlig för att tillgodose

de ofullständiga jordbrukens behov av ägoutvidgning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

27

IV. Egnahemsfastigheternas bebyggande.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag återfinnes redogörelse i propositionen

sid. 70—74.

Departementschefen.

I likhet med egnahemsutredningen anser jag det vara av största vikt, att

egnahemsfastigheterna bebyggas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt.

Detta önskemål betingas både av ekonomiska synpunkter och av hänsyn

till ifrågavarande befolkningsgruppers levnadsstandard.

Hittills har i vissa fall sättet för egnahemsfastigheternas bebyggande lämnat

åtskilligt övrigt att önska. Detta gäller såväl planlösning som konstruktiva

förhållanden och utförande. Att avsevärda brister förefunnits härutinnan,

synes förklarligt, eftersom egnahemsbildarna själva icke kunnat besitta

erforderlig sakkunskap på förevarande område och egnahemsorganen endast

i ringa utsträckning varit dem behjälpliga med råd och anvisningar

och än mindre med mera aktivt bistånd vid egnahemsfastigheternas bebyg

gande. Egnahemsorganisationen har icke haft tillgång till tillräcklig byggnadssakkunskap

för att kunna utöva någon mera omfattande verksamhet

på byggnadsområdet. Under senare år har emellertid den byggnadssaltkunniga

personalen hos egnahemsorganisationen i någon mån utökats.

I framtiden torde byggnadsproblemen erhålla ytterligare ökad betydelse

inom egnahemsverksamheten. Det allmänna sociala framåtskridandet kan

antagas medföra en skärpning av kraven även på egnahemmens beskaffenhet.

Denna utveckling främjas genom teknikens fortsatta framsteg.

Det är enligt min mening ett angeläget önskemål, att egnahemsorganisationen

efter den reformering av densamma, som jag ämnar föreslå, ägnar ökat

intresse åt det viktiga led i egnahemsverksamheten, som utgöres av fastigheternas

bebyggande. Stegrade krav komma härvid att ställas på såväl egnahemsstyrelsen

som de lokala nämnderna. Egnahemsorganens medverkan

vid egnahemsbebyggelsen kan tänkas böra sträcka sig mer eller mindre

långt. Att en viss kontroll över bebyggelsen å egnahemsfastigheterna bör

utövas, följer redan av att denna påverkar fastigheternas värden och därmed

även säkerheten för egnahemslånen. Kontrollen hör icke enbart bestå i

ett avsynande av byggnaderna efter deras färdigställande utan i en mer

eller mindre fortlöpande tillsyn över byggnadsarbetena. Det är emellertid

uppenbart, att en sådan tillsyn icke kan bliva av enbart kontrollerande art

utan måste vara förbunden med en positiv medverkan i form av råd och anvisningar

för byggnadsarbetenas bedrivande. Även planer och kostnadskalkyler

böra bliva föremål för granskning genom egnahemsorganen. Det kan

härutöver också vara att förorda, att egnahemsorganen i viss omfattning biträda

med inköp och förmedling av bvggnadsvaror av olika slag. Slutligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

torde egnahemsorganen jämväl böra i lämpliga former bedriva undervisningsoch

upplysningsverksamhet på byggnadsområdet. Av vad jag nu anfört framgår,

att jag i stort sett ansluter mig till de uttalanden, som med avseende å

egnahemsfastigheternas bebyggande gjorts av egnahemsutredningen.

Emellertid vill jag fästa uppmärksamheten på att önskemålet om en tillfredsställande

byggnadsstandard icke har avseende enbart på egnahemsfastigheterna

utan överhuvud taget gäller bebyggelsen på landsbygden. Det

kan givetvis tänkas, att anordningar, som redan vidtagits eller framdeles

komma att vidtagas för höjande av byggnadsstandarden i allmänhet, kunna

motivera, att egnahemsorganens arbete med egnahemsbebyggelsen i motsvarande

mån kan inskränkas. Härtill återkommer jag i samband med frågan

örn egnahemsnämndernas organisation.

När fråga är om egnahemsfastigheter, som tillhandahållas i egnahemsorganens

jordanskaffningsverksamhet, kunna skäl tala för att dessa organ i

egen regi även bebygga fastigheterna. Härigenom erhållas starkare garantier

för att byggnaderna bliva av tillfredsställande beskaffenhet, och möjligheterna

att standardisera egnahemsbebyggelsen kunna bättre utnyttjas för

att hålla nere byggnadskostnaderna. A andra sidan kan det emellertid tänkas,

att en egnahemsbildare, särskilt örn han är byggnadskunnig, kan för

nedbringande av byggnadskostnaderna utnyttja möjligheter, som icke stå

ett officiellt organ till buds. På grund av vad jag nu anfört synes mig icke

någon generell regel böra uppställas i förevarande hänseende. I varje fall

böra egnahemsorganen söka vinna ökade erfarenheter örn de fördelar och

olägenheter, som äro förenade med de här antydda båda systemen för bebyggande

av de i den statliga jordanskaffningsverksamheten ingående egnahemsfastigheterna.

Såväl i egnaliemsutredningens betänkande som i flera yttranden över detsamma

har ägnats uppmärksamhet åt de konsekvenser, som de senaste årens

stegring av byggnadskostnaderna å landsbygden kunna medföra med avseende

å egnahemsbebyggelsen. För att det skall bliva möjligt att i större

utsträckning förbättra byggnadsstandarden för såväl egnahemsfastigheterna

som landsbygdens byggnader i allmänhet, är det angeläget, att samtliga på

denna byggnadsverksamhet inverkande faktorer, byggnadssätt, material- och

arbetspriser, anpassas efter landsbygdens förhållanden.

Utskottet. I det föregående har utskottet huvudsakligen behandlat frågan om jordtilldelningen

för egnahemsfastigheterna. Av ej mindre vikt torde vara att

dessa fastigheter kunna förses med ändamålsenliga åbyggnader inom den

givna kostnadsramen. Erfarenheten har visat, att under årens lopp tillkommit

en mängd egnahem, där varken statens eller egnahemsbildarnas uppoffringar

och ansträngningar burit den frukt som varit önskvärd. Detta gäller

icke blott jordtilldelningen, utan synas bristerna vara än mera framträdande

beträffande bebyggelsen, vare sig fråga varit örn iståndsättande av äldre

hus eller uppförande av nya byggnader.

Utskottet har med särskild tillfredsställelse sett, att egnahemsbyggandet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

29

nu blivit föremål för allvarlig uppmärksamhet. Såsom utredningsmännen

anfört föreligger uppenbarligen inom egnahemsväsendet mycket betydande

arbetsuppgifter med avseende på byggnadsverksamheten, otillräckligt beaktade

i hittillsvarande egnahemsförfattningar liksom framför allt i praktiken.

Ett framåtsiktande arbetsprogram måste uppställas även i detta viktiga led

i egnaliemsverksamheten.

Kraven på egnahemsbyggnaderna äro nu helt andra än tidigare, och det

torde böra förutses att dessa krav framdeles komma att än ytterligare stegras.

Med hänsyn till angelägenheten av att befordra större trivsel och ökad trevnad

på landsbygden måste iakttagas, att berättigade anspråk på tidsenliga bostäder

och ekonomibyggnader kunna tillgodoses.

De synpunkter och förslag rörande byggnadsproblemen, som utredningsmännen

angivit och departementschefen biträtt, synas utskottet riktiga oell

värda största beaktande. ETtskottet vill för sin del endast tillägga, att här

möta de kanske mest krävande arbetsuppgifterna för egnahemsorganen.

Dessa måste nämligen svara för att byggnadsstandarden beträffande såväl

bostadshus som ekonomihus hålles vid en nivå, som betingas av tidsförhållandena,

och påpasslig! vidtaga alla därför nödvändiga åtgärder. Men samtidigt

måste också beaktas, att icke byggnadskostnaderna bliva så höga att jordbruksföretagens

räntabilitet äventyras.

Vad departementschefen anfört med anledning av de senaste årens stegring

av byggnadskostnaderna å landsbygden vill utskottet särskilt understryka.

En förändring i denna utveckling torde i själva verket vara en viktig

förutsättning för alt det uppställda reformprogrammet i förevarande del

skall kunna förverkligas.

V. Egnahemslån till förvärv av jordbruks- och bostadsegnahem.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag får utskottet hänvisa till redogörelse

i propositionen sid. 79—100.

Departementschefen.

Då jag nu går att angiva min ställning till de olika frågor, som beröra egnahemslängivningen,

vill jag i likhet med egnahemsutredningen först upptaga

till behandling lånen till förvärv av jordbruksegnahem och därefter

lånen för bostadsändamål.

I ett tidigare sammanhang har jag förklarat mig i princip biträda egnahemsutredningens

förslag, att egnahemslånestöd i viss utsträckning skall

kunna lämnas även till förvärv av redan befintliga jordbruk. Beträffande

motiven för en sådan utvidgning av egnahemslåneverksamheten ber jag få

hänvisa till vad som förut anförts i denna fråga.

Jag har i det föregående också uttalat mig till förmån för att egnahemsverksamheten

bör inriktas på större jordbruk än hittills. Såsom konsekvens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

härav anser jag de maximivärden, som äro fastställda för egnahemsfastigheter,

böra höjas. Härom gäller för närvarande, att egnahemslån ej får utgå,

där det beräknade värdet överstiger för obebyggd jordbrukslägenhet

15,000 kronor och för bebyggd sådan lägenhet 12,000 kronor, med möjlighet

dock för Kungl. Majit att för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare

rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheten

där lägenhetens värde överstiger 15,000 kronor men icke 20,000 kronor,

ävensom för bebyggda jordbmkslägenheter, där lägenhetens värde överstiger

12,000 kronor men icke 16,000 kronor. Egnahemsutredningen har såsom

villkor för egnahemslån föreslagit, att det s. k. kostnadsvärdet å den ifrågavarande

fastigheten icke överstiger 32,000 kronor. Med kostnadsvärdet har

utredningen härvid avsett sammanlagda kostnaden för förvärv samt i förekommande

fall bebyggande och iordningställande av fastigheten, under det

att utredningen såsom bruksvärde betecknat det värde, som motsvarar vad

en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten med hänsyn

till den påräkneliga avkastningen av densamma under en följd av år. Mot

vad utredningen föreslagit i fråga örn höjning av maximivärdet å egnahemsfastigheter

har jag i stort sett icke något att erinra. Emellertid anser jag det

vara naturligast, att maximibeloppet hänför sig till vederbörande fastighets

bruksvärde och icke till dess kostnadsvärde. Detta synes även bättre ansluta

sig till vad jag kommer att föreslå i fråga om bestämmandet av belåningsprocenten

för egnahemsfastigheter. Maximivärdet synes härvid lämpligen

böra fastställas till 30,000 kronor. Dock anser jag befogenhet böra

lämnas egnahemsstyrelsen att i särskilda fall medgiva belåning av fastigheter

med ett värde överstigande 30,000 men icke 35,000 kronor. Behov av en

sådan höjning kan bland annat, såsom framgår av yttrandena från länsstyrelsen

och hushållningssällskapet i Malmöhus län, föreligga beträffande jordbruksegnahem

i de sydliga landskapen.

Egnahemsutredningen har framhållit, alt igångsättandet av ett jordbruk

delvis kan vara förenat med kapitalinvesteringar, beträffande vilka det redan

från början kan förutsättas, att de icke skola bliva i sin helhet räntabla.

Detta kan särskilt vara fallet nied kostnader för byggnader och grundförbättringar.

Med utgångspunkt härifrån har egnahemsutredningen gjort det

uttalandet, att statsmakterna böra, örn ur allmänna jord- och befolkningspolitiska

synpunkter även i förhållande till anskaffningskostnaden mindre

räntabla jordbruksföretag anses böra komma till stånd, vara beredda att

sörja för att erforderliga medel ställas till egnahemsbildarnas förfogande,

utan att dessa skola behöva belastas med en skuldbörda, som icke kan förräntas.

Utredningen har föreslagit, alt vad som av anskaffningskostnaden

för ett nybildat jordbruksegnahem icke motsvaras av bruksvärde skall, där

företaget anses böra understödjas, kunna täckas av statsmedel i form av ett

särskilt lån, avskrivningslån, som varken förräntas eller amorteras utan blir

föremål för avskrivning i viss ordning. Avskrivningslån skall enligt utredningens

förslag kunna uppgå till högst 40 procent av anläggningskostnaden

för fastigheten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

31

Ett genomförande av egnahemsutredningens förslag i förevarande del skulle

vara ägnat att väsentligt stimulera en utvidgning av egnahemsverksamheten,

bland annat i form av nybildning av egnahem. Emellertid har jag

i det föregående uttalat mig emot en alltför stark utveckling av egnahemsbildningen

i nuvarande läge, vare sig det gäller nybildning på obruten mark

eller styckning av större egendomar. Jag har såsom uppgifter för egnaliemsverksamheten

i första hand angivit att lämna bistånd vid komplettering av

ofullständiga jordbruk, vid friköp av arrendeställen och vid inlösen av släktgårdar

i samband med arvfall, vartill kommer medverkan vid förvärv av stödjordbruk,

där förutsättningar för sådana finnas. Ett sålunda förvärvat jordbruk

bör i stort sett kunna lämna förräntning å däri investerat kapital, och

avkastningen av jordbruket — jämte därå nedlagt arbete — bör även kunna

förslå till viss amortering av kapitalinvesteringen. Som jag redan i annat sammanhang

understrukit, böra stränga krav ställas på att de, som erhålla bistånd

till förvärv av jordbruksegnahem, liro väl kvalificerade för sin uppgift. I allmänhet

lärer det bliva fråga örn personer, som redan från ungdomen deltagit

i jordbruksarbete, på föräldragården eller i anställning hos andra. Med hänsyn

till vad jag nu anfört bör det kunna räknas med att egnahemsjordbrukarna,

sedan de väl kommit i gång med sina jordbruk, skola lia förmåga att

reda sig. Några särskilda stödanordningar borde alltså icke vara behövliga.

Emot sådana anordningar kan också invändas, att desamma kunde te sig

orättvisa för ägare till jordbruk av liknande typ, vilka på grund av sin storlek

eller av annat skäl ej kunna egnahemsbelånas men där erforderliga byggnads-

eller grundförbättringsarbeten föranleda för jordägaren betungande

kostnader. Jag vill emellertid icke ställa mig helt avvisande mot tanken på

att en egnahemsbildare i sådana fall, som avsetts av egnahemsutredningen,

skall kunna erhålla visst stöd från det allmännas sida. Dylikt stöd bör kunna

givas för att underlätta för egnahemsbildaren att redan från början företaga

en rationalisering av byggnadsbeståndet eller en genomgripande grundförbättring,

vilken ur social och ekonomisk synpunkt är önskvärd men som

med hänsyn till sin kostnadskrävande art kunde tänkas få anstå, örn ej staten

träder emellan. Bistånd bör också under motsvarande förutsättningar kunna

lämnas i samband med en rekonstruktion av ett icke bärkraftigt jordbruk. Enligt

min mening bör ifrågavarande bistånd liksom hittills lämnas i form av

premielån, vilka emellertid böra kunna uppgå till högre belopp än de nuvarande.

Jag föreslår, att lånen i regel begränsas till högst 10 procent av respektive

fastighets värde. Egnahemsstyrelsen synes emellertid böra ha befogenhet

att i särskilda fall bevilja premielån intill 15 procent av fastighetsvärdet.

Lån inom förstnämnda 10-procentsgräns torde däremot icke behöva underställas

egnahemsstyrelsens prövning. Den av egnahemsutredningen föreslagna

anordningen med successiva avskrivningar synes mig lämpligen kunna

användas även med avseende å premielånen till förebyggande av att lånen

utnyttjas på ett obehörigt sätt.

Såvitt jag kan se, förlora de betänkligheter, som ur olika synpunkter uttalats

mot utredningens förslag örn införande av avskrivningslån, väsentligt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

i styrka, om därmed avsett syfte tillgodoses i den mindre vittgående

form, som här av mig förordats.

Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra örn egnahemsutredningens

förslag att, om egnahemsbildare har tre eller flera barn under sexton års

ålder och bostadsbyggnaden på grund härav göres större än eljest skulle

vara behövligt, bruksvärdet å fastigheten likväl icke skall beräknas högre än

om byggnaden varit avsedd för en familj med mindre antal sådana minderåriga

barn, vilket innebär att överstigande byggnadskostnader bliva föremål

för avskrivning. I likhet med statskontoret och lantbruksstyrelsen finner

jag det icke vara lämpligt, att åtgärder för stöd åt barnrika familjer inordnas

i egnahemsverksamheten, utan bör sådant stöd lämnas i annan ordning.

Även örn här avsedda bestämmelser uteslutas, torde emellertid i praktiken

motsvarande syfte kunna ernås genom att såsom bidrag till nyssnämnda

ökade byggnadskostnader premielån i dylika fall beräknas något frikostigare

än eljest, dock utan överskridande av de föreskrivna maximibeloppen.

Egnahemsutredningens förslag, att belåningsgränsen för jordbrukslån skall

böjas från omkring 83 till 90 procent av egnahemsfastighets värde, kan såsom

i vissa yttranden framhållits ingiva betänkligheter. En dylik hög skuldsättning

innebär för låntagaren en fara för att han vid en sjunkande konjunktur

med minskade inkomster av jordbruket skall komma i ett ohållbart

läge och för staten vissa risker för att låntagaren icke skall kunna göra rätt

för sig. Emellertid är det uppenbart att, i och med att egnahemsfastigheterna,

såsom jag ansett önskvärt, göras större och bärkraftigare, anskaffandet

av dem kommer att förutsätta större kapitaltillgång och därmed även medföra

större kreditbehov, så mycket mera som låntagaren även måste disponera

betydande kapital för förvärv av inventarier. Med hänsyn härtill finner

jag nödvändigt, att statskrediten utsträckes till den gräns, som föreslagits av

egnahemsutredningen, d. v. s. till 90 procent av fastighetsvärdet. Jag förutsätter

härvid, att det värde, som ligger till grund för belåningen, beräknas

försiktigt.

Enligt egnahemsutredningens förslag skulle låntagare med tre eller flera

barn under sexton års ålder kunna erhålla lån intill fastighetens hela värde.

Även om jag finner motivet för detta förslag — att en sådan låntagare icke

haft tillfälle att göra tillräckliga besparingar — i och för sig vara värt beaktande,

anser jag likväl alltför starka betänkligheter möta mot en så hög

skuldsättning som här föreslagits. Det synes mig lämpligare att bereda jordsökande

av detta slag möjlighet att bliva självständiga företagare genom

förvärv av arrendeegnahem i den utsträckning sådana bliva tillgängliga. Även

i övrigt hör enligt min mening, såsom jag redan framhållit, stöd åt barnrika

familjer lämnas i annan ordning än genom egnahemslån.

Vad härefter angår egnahemsutredningens förslag, att särskilda skogslån

skola kunna utlämnas intill 90 procent av den del av egnahemsfastighets

värde, som beräknas belöpa å växande skog, har jag ingen erinran att göra

mot att en dylik möjlighet till skogsbelåning införes. Avverkningen av så
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

33

lunda belånad skog bör vara underkastad reglering i särskild hushållningsplan.

Med anledning av vad som anförts i en promemoria, fogad vid

yttrandet från lånenämnden för sekundär jordbrukskredit, förordar jag emellertid,

att vederbörande egnahemsorgan skall kunna, om jordbruks- och skogslån

sammantagna nedbetalats så att kreditriskerna för staten väsentligt minskats,

eftergiva kravet på en sådan begränsning av avverkningsrätten.

Till vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsemas förbund anfört angående

önskvärdheten av en skärpning av de i skogsvårdslagen förekommande bestämmelserna

örn avverkning av husbehovsskog är jag icke beredd att nu

fatta ståndpunkt. Denna fråga torde böra bliva föremål för utredning i

samband med andra skogslagstiftningsfrågor.

Säkerheten för premielån, jordbrukslån och skogslån bör — bortsett från de

i det följande omnämnda fall, då botteninteckning skall få vara placerad

hos annan långivare — i princip utgöras av första inteckning i respektive

fastighet. Tillräcklig anledning synes mig icke föreligga att, såsom utredningens

majoritet föreslagit, i vissa fall låta låntagaren på bekostnad av statens

säkerhet för eventuellt premielån disponera över inteckningar till ett

belopp, som kan anses motsvara vad låntagaren själv investerat i fastigheten.

Örn däremot ägarehypotek uppkommer genom avbetalningar å jordbruksoch

skogslån, anser jag säkerheten för premielånet icke böra nedflyttas i

motsvarande grad utan ägarehypoteket böra få disponeras av låntagaren.

Utredningens uttalanden och förslag i fråga örn förfarandet vid jordbruksegnahems

övergång till ny ägare föranleda inga erinringar från min sida.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär i flera avseenden en utvidgning

av egnahemslånerörelsen. Härutinnan må hänvisas till förslagen om belåning

i viss omfattning även av redan färdiga fastigheter, om höjning av

maximivärdet å egnahemsfastigheter, om införande av premielån efter nya

grunder, om höjning av belåningsprocenten för jordbruksegnahem och örn

införande av särskilda skogslån. Det har i en del yttranden framkommit

farhågor för att dessa utvidgningar av egnahemslåneverksamheten skulle inverka

stegrande på fastighetsvärden och måhända även på byggnadskostnader.

En sådan utveckling skulle drabba icke blott egnahemsbildarna själva

utan även andra jordbrukare, som vilja förvärva fastigheter. Enligt min

mening lia emellertid egnahemsorganen möjlighet att motverka ifrågavarande

olägenheter genom att strängt tillse, att icke jordsäljare betinga sig högre

priser för egnahemsfastigheter än dessa äro värda och att icke heller byggnadskostnaderna

uppdrivas mer än som är nödvändigt. För övrigt torde

här avsedda risker förlora i betydelse genom de modifikationer jag vidtagit

i egnahemsutredningens förslag. Än ytterligare minskas dessa risker, örn

anskaffningen av egnahemslägenheter i vart fall i statlig regi, såsom

antytts av egnahemsutredningen och även synes mig vara att förorda, i viss

utsträckning anpassas efter konjunkturerna, så att icke egnahemsfastigheter

i alltför stor omfattning tillskapas under intryck av en rådande högkonjunktur.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. .Nr 83.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Vad härefter angår frågan om grunderna för förräntningen av egnahemslånen

gäller härutinnan för närvarande, att dessa lån i princip äro förbundna

med fast ränta. Emellertid ha statsmakterna under inflytande av de senare

årens sjunkande räntor å allmänna marknaden medgivit sänkning även av

räntorna å egnahemslån, varvid räntan å den sammanlagda fonderade statsskulden

lagts till grund för egnahemslåneräntans bestämmande men härutöver

viss ytterligare nedsättning skett beträffande jordbrukslån. Räntan har

provisoriskt för de tre åren 1937—1939 nedsatts för jordbrukslån till 3.6 procent

och för bostadslån till 4 procent.

Såsom jag förut framhållit bör en grundprincip för den föreslagna egnahemsverksamheten

vara att i den utsträckning så är möjligt åstadkomma bärkraftiga

jordbruk. Om statsmakterna ur sociala synpunkter skola understödja

vissa egnahemslåntagare, bör detta understöd begränsas till eventuella

premielån, varjämte bidrag kunna ifrågakomma till jordförbättringsåtgärder

å mindre jordbruk. I övrigt bör statens bistånd endast bestå däruti att egnahemsbildaren

får möjlighet att högbelåna sin fastighet under lämpliga former.

Någon subventionering av egnahemslåntagarna i räntehänseende, med de

uppoffringar densamma skulle innebära för staten, synes däremot icke böra

ifrågakomma. Räntan för egnahemslån bör därför även innesluta viss ersättning

för statens förvaltningskostnader.

Vid startandet av ett jordbruk är det till fördel att veta, till vilka belopp

ränteutgifterna komma att uppgå under en längre tid framåt. Härigenom

underlättas möjligheterna att genom någorlunda säkra kalkyler beräkna, huru

stort kapital som med utsikt till framgång bör kunna investeras i jordbruksföretaget.

Ur nu berörda synpunkt bör räntan å egnahemslån vara fast. Härvid

lärer det icke kunna undgås att, liksom fallet är med hypotekslån, räntans

höjd blir beroende av vid vilken tidpunkt krediten upptages. Detta kan antagas

föra med sig att, när ränteläget är högt, försiktighet kommer att iakttagas

nied igångsättandet av jordbruksföretag, örn icke fastighetsvärdena samtidigt

stå lågt eller konjunkturerna för jordbruksproduktionen märkbart förete

en stabil lönsamhet. Att sådana hänsyn tagas, synes mig väl sammanfalla

med förhållandena inom all ekonomisk verksamhet. Jag förbiser icke, att

sådana ränteförhållanden kunna inträda, som föranleda statsmakterna att

vidtaga åtgärder för tillgodoseende av jordbrukets kreditbehov till lägre räntor.

Med utgångspunkt från det nu anförda föreslår jag, att jordbrukslån skall

förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot, vilken icke må

understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de tre

budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av

en fjärdedels procent. Detta tillägg bör anses motsvara statens förvaltningskostnader.

Räntan torde efter dessa grunder fastställas av Kungl. Maj:t. I

nuvarande läge skulle en dylik ränteberäkning leda till en räntesats av cirka

3.2 procent.

Enligt min mening bör det nya räntesystemet tillämpas i fråga örn samtliga

lån, som utlämnas efter ingången av budgetåret 1940/41.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

35

Såsom framgår av det föregående utgår räntan för jordbrukslån för närvarande

efter 3.6 procent. Härom gälla vissa provisoriska bestämmelser, vilka

avse tiden till och med 1939 års utgång. Enligt vad jag inhämtat av chefen

för finansdepartementet, kommer en utredning att verkställas rörande

förräntningen av de statliga lånefonderna, varvid kommer att undersökas

möjligheten av en nedsättning av räntorna å lån från dessa fonder. Med hänsyn

härtill finner jag mig icke böra för årets riksdag föreslå någon ändring

beträffande ränteberäkningen för egnahemslån, som utlämnats före den 1

juli 1940. Jag förordar, att räntorna å dylika lån bestämmas skola för år

1940 utgå efter samma räntesats som provisoriskt är fastställd för år 1939 eller

3.6 procent.

Här må förutskickas, att jag i det följande kommer att uttala mig för att

egnahemslåntagares bottenkredit skall kunna placeras hos annan långivare

än staten. Egnahemslåntagaren kommer att på detta sätt kunna utnyttja en

eventuell möjlighet att hos kreditinrättning upptaga ett primärlån mot låg

ränta.

Skogslån böra förräntas efter samma grunder som jordbrukslån. Till frågan

örn förräntningen av bostadslån återkommer jag senare.

Utredningens förslag, att i de fall, där jordbruksfastighets åkerareal icke

uppgår till tre hektar, vederbörande egnahemsnämnd under angivna förutsättningar

skall kunna medgiva räntefrihet eller räntelindring under viss tid,

är enligt min mening ägnat att ingiva betänkligheter ur den synpunkten, att

härigenom skulle understödjas tillkomsten av jordbruk, som från början

icke vore bärkraftiga. Förvärv av sådant jordbruk — här bortses från stödjordbruk

— synes icke vara värt att uppmuntras, och en räntesubvention

synes så mycket mera vara obehövlig, som premielån ända upp till femton

procent av fastighetsvärdet kan erhållas för fastighetens iordningställande.

På grund av vad nu anförts kan jag icke tillstyrka egnahemsutredningens

förslag om räntelindring i här avsedda fall.

Frågan om grunderna för återbetalningen av egnahemslån har varit föremål

för delade meningar inom egnahemsutredningen. Enligt majoritetens

uppfattning skall jordbrukslån delas i en stående del, motsvarande 60 procent

av den ifrågavarande fastighetens bruksvärde, och en amorteringsdel omfattande

återstoden av lånet, vilken sistnämnda del skall återbetalas med lika

årliga annuiteter. I en vid utredningens betänkande fogad reservation har

däremot hävdats, att någon uppdelning av lånet icke bör förekomma och att

lånet i sin helhet bör bli föremål för återbetalning genom på förhand fastställda

amorteringar.

Enligt min mening är det till fördel, att redan vid låns utlämnande beräknas,

huru stor del av lånet som ungefär motsvarar vad som skulle kunna placeras

hos annan långivare. Målet för låntagarens avbetalningar blir att nedbringa

lånet till denna gräns, där statens stöd icke längre blir behövligt. Det

synes med hänsyn lill kreditinrättningarnas långivningspraxis vara riktigt,

att ifrågavarande gräns, såsom utredningen föreslagit, sättes vid 60 procent

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

av jordbruksfastighets värde. Om det skulle visa sig, sedan amorteringsdelen

av lån återbetalats, att den stående delen icke på skäliga villkor kan placeras

hos annan långivare — enligt det följande kan den stående delen redan tidigare

ha varit placerad på sådant sätt — bör möjlighet föreligga att lånet

tills vidare kvarbliver hos staten. Vad angår grunderna för återbetalningen

av låns amorteringsdel måste viss hänsyn tagas till örn räntan å egnahemslån

göres fast eller rörlig. Då jag i det föregående uttalat mig för en fast

ränta å egnahemslån, anser jag återbetalningen av sådant låns amorteringsdel

fortfarande böra ske medelst lika annuiteter. Vid fastställandet av amorteringsplan

för lån bör iakttagas, att amorteringsdelen skall ha återbetalats

inom 25 år efter amorteringsskyldighetens inträde. Möjlighet bör finnas att

även tillämpa amorteringsplaner, som äro ställda på kortare tid.

Jag tillstyrker egnahemsutredningens förslag, att amorteringsskyldigheten

beträffande jordbrukslån skall inträda med sjätte året efter det, då lånet beviljats.

I fråga om återbetalningen av skogslån biträder jag utredningens förslag,

att återbetalningen bör anpassas efter skogens avkastning.

övervägande skäl synas mig tala för att eventuella extra avbetalningar å

egnahemslån — låntagarna böra uppmuntras härtill — avföras å lånens

amorteringsdelar.

De utvidgningar av egnahemslåneverksamheten i olika hänseenden, som

här föreslagits, äro ägnade att öka omfattningen av statens kapitalinvesteringar

för egnahemsändamål, samtidigt som vissa placeringsmöjligheter

undandragas kreditinrättningarna. Dessa verkningar av förslagen kunna,

enligt vad egnahemsutredningen framhållit, motverkas genom att möjlighet

införes till placering av viss del av egnahemslåntagares bottenkredit hos annan

långivare än staten. Utredningen har i sådant avseende förordat att, om

egnahemsnämnd vid beviljandet av egnahemslån prövar det vara för låntagaren

lämpligt och för staten betryggande, första inteckning liggande inom 40

procent av den ifrågavarande fastighetens värde må pantförskrivas hos

annan långivare till säkerhet för lån, som icke är förenat med amortering.

Jag finner detta förslag innebära en viktig och välbetänkt reform. I anslutning

till vad som anförts i vissa yttranden vill jag emellertid förorda,

att de föreslagna möjligheterna att belåna botteninteckning på annat håll

utvidgas i ett par hänseenden. Sålunda synas botteninteckningar böra få

placeras hos annan långivare ända intill 60 procent av fastighetsvärdet,

varvid det emellertid med hänsyn till den risk en sådan anordning kan

innebära för staten bör förutsättas, att vederbörande egnahemsorgan

prövar den ifrågavarande långivarens lämplighet för ändamålet. Vidare

anser jag icke tillräckliga skäl finnas för att, såsom enligt utredningens förslag,

redan vid egnahemslåns utlämnande måste avgöras, om botteninteckning

skall placeras på annat håll. Även under lånetiden bör möjlighet föreligga

att överflytta sådan inteckning till annan kreditgivare, under förutsättning

att vederbörande egnahemsnämnd finner skäl medgiva detta. Slut
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

37

ligen synes det mig, med hänsyn till vad som anförts från hypoteksbankens

sida, att den omständigheten att lån — såsom i allmänhet är fallet med

hypoteksföreningslån — äro förbundna med någon mindre amortering icke

bör utgöra hinder för att egnahemslåntagares bottenkredit placeras i sådan

form. I detta sammanhang vill jag framhålla det för låntagarna förmånliga

i att vid låga räntor för bottenkrediter kunna binda dessa på längre

tid.

Med anledning av de invändningar, som från vissa håll framställts mot

att egnahemslåntagares bottenkredit enligt egnahemsutredhingens förslag

även skall kunna placeras hos jordbrukskassa, vill jag erinra om att grunderna

för jordbrukskasserörelsens framtida verksamhet för närvarande äro

föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Med hänsyn härtill anser

jag icke lämpligt att för närvarande fatta någon bestämd ståndpunkt i

förevarande fråga.

Med avseende å bostadslån har jag redan i annat sammanhang anslutit

mig till egnahemsutredningens uppfattning, att sådana lån liksom hittills

skola åsyfta nybildning av bostadsegnahem.

Liksom i fråga om jordbruksegnahem har utredningen även i fråga örn

bostadsegnahem föreslagit en höjning av det maximivärde, som är fastställt

som villkor för egnahemsbelåning. Detta värde skall enligt utredningens

förslag för bostadsegnahem höjas från 10,000 till 12,000 kronor. I en del

yttranden har förordats en ytterligare höjning av maximivärdet. För min

del anser jag, att det nu fastställda värdet ofta är för lågt, särskilt när fråga

är örn bebyggelse inom samhällen. Även den av egnahemsutredningen föreslagna

höjningen torde stundom kunna visa sig vara knappt tilltagen. Emellertid

anser jag maximivärdet åtminstone tills vidare icke böra sättas högre

än till 12,000 kronor.

Egnahemsutredningens förslag, att belåningsgränsen för bostadsegnahem

skall bibehållas vid 75 procent av fastighetsvärdet, föranleder ingen erinran

från min sida. Behovet av högre liggande kredit torde, såsom utredningen

framhållit, böra tillgodoses i annan form av mera utpräglad subventionskaraktär.

I anslutning till vad jag anfört i fråga örn förräntningen av jordbrukslån

torde räntan å bostadslån, som utlämnas efter ingången av budgetåret 1940/

41, böra utgå efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot, vilken icke

må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de

tre budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg

av en fjärdedels procent. Någon anledning att vid en sådan ränteberäkning

göra skillnad mellan jordbrukson och bostadslån torde icke förefinnas.

För äldre lån torde det nuvarande provisoriet med en ränta å bostadslån av

4 procent böra, av skäl som anförts på tal örn jordbrukslånen, även gälla för

år 1940.

I överensstämmelse med egnahemsutredningens förslag förordar jag, att

stående delen av bostadslån skall ökas till att motsvara 50 procent av vederbörande

fastighets värde. Återbetalningen av bostadslån torde i övrigt böra

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

ske efter enahanda grunder, som föreslagits i fråga om jordbrukslån. Det

torde emellertid härvid vara lämpligt, att amorteringen begränsas till kortare

tid än för jordbrukslån, exempelvis till 20 år. Den amorteringsfria tiden

torde fortfarande böra utgöra tre år.

Förslaget örn särskilda tilläggslån för om- eller tillbyggnad av bostadsfastighet

synes mig ändamålsenligt.

Utskottet. Grunddragen för själva egnahemslånerörelsen bliva enligt Kungl. Maj:ts

förslag helt omlagda. I stort sett överensstämmer detta förslag med vad egnahemsutredningen

föreslagit i fråga om jordbrukslån, avskrivningslån och

skogslån för förvärv av jordbruksegnahem samt bostadslån för förvärv av

bostadsegnahem.

Det sålunda framlagda hjälpsystemet synes utskottet i huvudsak ändamålsenligt

och utformat efter välgrundade principer.

Egnahemsutredningen har utgått från att den ekonomiska hjälpen genom

egnahemsverksamheten i vad avser förvärv av jordbruksegnahem skall vara

så beskaffad att ifrågakommande egnahemslåntagare försättas i ett sådant

utgångsläge att de genom arbetsamhet och omtanke kunna upprätthålla

och så småningom förbättra sin ställning samt under tiden giva sina familjer

en skälig bärgning.

Emellertid har departementschefen särskilt i tvenne huvudpunkter icke

följt utredningsmännen, nämligen i fråga om avskrivningslån samt ränteoch

amorteringsvillkor för jordbrukslån.

Utredningsmännen ha såsom en allmän princip uttalat, att den del av

ett nybildat jordbruksegnahems anläggningskostnad, som icke motsvaras av

dess bruksvärde, borde kunna täckas av statsmedel i form av särskilt avskrivningslån.

Dylika lån, som endast skulle utgå i sådana fall där företagen

borde stödjas, skulle varken förräntas eller amorteras utan efterskänkas

i viss ordning, såvida icke speciella förhållanden inträffade, som medförde

återbetalningsskyldighet. Avskrivningslånen skulle även ersätta de hittillsvarande

premielånen.

Departementschefen har på anförda skäl icke biträtt detta förslag men ej

heller ställt sig avvisande mot tanken, att en egnahemsbildare i sådana

fall som avsetts av utredningsmännen skall kunna erhålla visst stöd från

det allmännas sida. Dylikt stöd bör enligt departementschefens mening

kunna givas för att underlätta för egnahemsbildarna att redan från början

företaga en rationalisering av byggnadsbeståndet eller en genomgripande

grundförbättring, vilken ur social och ekonomisk synpunkt är önskvärd men

med hänsyn till sin kostnadskrävande art kunde tänkas få anstå, om ej staten

trädde emellan. Bistånd bör också under motsvarande förutsättningar

kunna lämnas i samband med en rekonstruktion av ett icke bärkraftigt jordbruk.

Departementschefen har föreslagit, att ifrågavarande stöd skall lämnas

i form av premielån, som i regel bör begränsas till högst 10 procent av

respektive fastighets bruksvärde, men som efter egnahemsstyrelsens prov
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

39

ning i varje särskilt fall må kunna uppgå till 15 procent av fastighetsvärdet.

Den av utredningsmännen föreslagna anordningen med successiva avskrivningar

har synts departementschefen kunna användas även med avseende

på premielånen till förebyggande av att lånen utnyttjas på ett obehörigt

sätt.

I förevarande spörsmål ha motionsledes framförts vissa önskemål. I motionen

1:302 förordas avskrivningslån i enlighet med utredningsmännens

förslag. De likalydande motionerna 1:305 och II: 468 samt motionen

II: 454 avse, att premielånen skulle maximeras till absoluta belopp.

När utskottet övervägt de olika föreliggande förslagen rörande ifrågavarande

stödanordning, har utskottet funnit dem var för sig vara värda beaktande

ur skilda synpunkter. De synas lia det gemensamt, att de avse att bringa

egnahemsbildarna en bättre hjälp än de nuvarande premielånen, som äro

maximerade till 1,500 kronor. Detta finner ock utskottet vara påkallat. Vidare

finner utskottet det välbetänkt — till förebyggande av osund spekulation

med jordbruksegnahem och därav följande pressning uppåt av priserna på

jord — att bidraget lämnas i form av lån, som avskrives under vissa år.

Det synes utskottet jämväl ändamålsenligt, att stödet göres beroende av i

vad mån byggnads- och grundförbättringsarbeten komma till utförande och

alltså avser bestridandet av kostnader för vissa arbeten, som icke i sin helhet

kunna beräknas motsvaras av ökning i bruksvärdet hos fastigheten ifråga

men som likväl finnas böra vidtagas.

De skiljaktiga meningarna rörande stödformen hänföra sig huvudsakligen

till frågan om sättet för lånebeloppets bestämmande. Den relativa maximeringen

ställes i förhållande till fastighetsvärdet, medan den absoluta är oavhängig

detta värde. Såsom framhållits i motionerna medför den förra bestämningen,

att lånebeloppet blir tämligen litet och under vissa förhållanden

till och med mindre än för närvarande, örn icke procenttalet fastställes

ganska högt såsom utredningsmännen tänkt sig. Ehuru vissa skäl synas utskottet

tala för att premielånebeloppet göres beroende av fastighetsvärdet,

kan utskottet dock icke förorda förslaget härom utan vill i stället biträda

förslaget, att högsta beloppet bestämmes till fix summa. Med hänsyn till

den differentiering för olika fall, som är önskvärd, torde premielånebeloppet

böra angivas med ett maximum, som i särskilda undantagsfall må kunna

något höjas. I enlighet med dessa överväganden vill utskottet föreslå, att

premielån må utgå med högst 3,000 kronor och i särskilda undantagsfall efter

egnahemsstyrelsens prövning med högst 4,500 kronor. Utskottet förutsätter,

att närmare föreskrifter örn användningen av premielånen komma att

utfärdas.

Beträffande förräntningen av jordbrukslån lia utredningsmännen föreslagit,

att räntan skulle vara rörlig efter det allmänna ränteläget sålunda att

den skulle fastställas av Kungl. Maj:t för varje kalenderår och icke finge med

mer än */* procent över- eller understiga medelräntan för statens upplåning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

mot obligationer under de tre närmast föregående budgetåren. Nämnda medelränta

för åren 1935—1937 har beräknats till omkring 2.97 procent.

Departementschefen har i stället förordat, att jordbrukslån skall förräntas

efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot, vilken icke må understiga

medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de tre budgetår,

som närmast föregått det varunder lånet beviljats, med tillägg av */<* procent

såsom ersättning för statens förvaltningskostnader. Räntan skall fastställas

av Kungl. Maj:t. I nuvarande ränteläge skulle en dylik ränteberäkning leda

till en räntesats av cirka 3.2 procent.

Utskottet har funnit angeläget, att räntefrågan bringas till en sådan lösning

att egnahemslåntagarna komma i åtnjutande av den förmånligaste rån

ta som är förenlig med statens egen upplåning, utan att staten därigenom

åsamkas ränteförlust å lånerörelsen, önskvärt är också, att denna fråga

regleras på ett sätt, som kan förväntas undanröja de ständiga och störande

diskussionerna örn räntefotens storlek.

Meningarna torde icke vara delade därom att de olägenheter som äro förenade

med det nuvarande systemet med bundna räntor äro av den art, att

ett sådant system icke vidare bör ifrågakomma.

Erfarenheterna från de återkommande diskussionerna om räntesatsernas

storlek torde ha visat, såsom påpekats i ett remissyttrande, att egnahemslåntagarna

därvid uteslutande tagit jämförelsen med rådande allmänna ränteläge

såsom intäkt för räntesänkningar. Att krav på ränteändringar icke

framförts i de lägen, då egnahemslåneräntan varit den lägre, torde icke tarva

förklaring. Rättvisan synes emellertid bjuda, att egnahemslåneräntan får

följa den allmänna ränteutvecklingen i såväl stigande som sjunkande riktning.

En möjlighet att åtminstone vid beviljandet av egnahemslån anpassa räntesatserna

efter rådande ränteläge skulle öppnas genom att egnahemslånc

räntan, på sätt departementschefen föreslagit, fastställdes för varje årgång

av lån. Även utredningsmännen ha ifrågasatt en dylik lösning men tagit

avstånd därifrån av följande skäl: Därmed skulle visserligen kunna tillgodoses

önskemålet att erbjuda räntesatser, som vid egnahemslånens upptagande

överensstämde med räntemarknaden. Men å andra sidan skulle därigenom

uppkomma låneårgångar med sinsemellan olika, fasta räntesatser, vilka

framdeles skulle påverka egnahemsfastigheternas saluvärden såtillvida

att de fastigheter, som belånats i ett jämförelsevis lågt ränteläge, skulle bliva

värdefullare än de, som hade att bära lån med högre räntesatser. För

låntagarna skulle det givetvis framstå såsom orättvist, att den ene åtnjöt.e

större förmåner än den andre, beroende blott på att de startat sina egna

hemsföretag vid skilda tidpunkter. Slutligen skulle handhavandet av egnahemslånerörelsen

bliva betydligt invecklat och tungrott genom förekomsten

av olika sorters lån, särskilt som det torde bliva oundvikligt att för vissa

låntagargrupper, liksom hittills, vidtaga mer eller mindre tillfälliga sänkningar

av räntesatserna vid mera markerade räntefluktuationer. Att vissa

olägenheter skulle inträda i fråga om lånens amortering, kommer utskottet

att något belysa i det följande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

41

Dessa av utredningsmännen anförda synpunkter finner utskottet böra tillmätas

sådan vikt att Kungl. Maj:ts förslag i denna del icke torde böra godtagas,

med mindre någon bättre lösning av räntefrågan icke står till buds.

Framförallt synes det utskottet betänkligt att stanna vid ett räntesystem,

som av allt att döma redan från början måste förutses icke kunna helt upprätthållas

med hänsyn till uppkommande skillnader i olika egnahemslåntagares

räntesatser.

Gentemot utredningsmännens system med rörlig och för alla egnahemslåntagare

lika ränta kan visserligen invändas, att viss olägenhet torde uppkomma

för låntagarna, örn de icke från början kunna exakt beräkna sina

kommande ränteutgifter. Uppenbart är dock att det icke låter sig göra att

lia en fast ränta men samtidigt begära att denna anpassas till det växlande

ränteläget. Invändningen att systemet med rörlig ränta skulle skapa ett

visst osäkerhetstillstånd för låntagarna synes vara överdriven. Dels skulle

eventuella ränteändringar företagas enligt på förhand angivna och för låntagarna

överskådliga enkla grunder, och dels torde ändringarna i ränteutgifterna

endast tämligen obetydligt påverka låntagarnas ekonomiska ställning.

Detta bekräftas också av erfarenheten från sparbankernas och jordbrukskassornas

lånerörelse, där räntorna äro rörliga men något missnöje

med detta förhållande icke försports. Fördelarna av systemet rörlig ränta

äro säkerligen för låntagarna av större betydelse än nyss angivna olägenhet

därav. Örn därjämte, såsom väl finnes anledning antaga, räntefluktuationerna

under normal utveckling på penningmarknaden bliva ganska obetydliga,

medger den av utredningsmännen uppdragna marginalen för egnahems

låneräntans bestämmande, att denna ränta behöver ändras blott under exceptionella

förhållanden. Men möjlighet till en automatisk anpassning finnes

även för en sådan händelse.

Det förtjänar framhållas, att förslaget örn införande av rörlig ränta å egnahemslån

i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som

samtliga egnahemsnämnder och förvaltningsutskott samt av egnahemsstyrelsen

ävensom bland andra av bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen

och styrelsen för svenska bankföreningen.

Från de myndigheters sida, som motsatt sig förslaget, har främst gjorts

den anmärkningen, att rörlig ränta knappast rimmar med vedertagna budgetprinciper.

Med denna anmärkning torde avses, att det av utredningsmännen

föreslagna räntesystemet vid ett räntefall skulle medföra, att en del

av det i lånerörelsen investerade kapitalet icke bleve fullt räntabelt. Genom

vidtagande av eventuellt erforderliga avskrivningsåtgärder lärer emellertid de

budgettekniska principerna kunna upprätthållas. Avskrivningsåtgärder torde

för övrigt ej heller vid det av Kungl. Majit föreslagna räntesystemet kunna

undvikas. Såsom utskottet redan framhållit måste man nämligen vid detta

system räkna nied möjligheten att vid vissa räntelägen nödgas sänka räntan

å vissa grupper egnahemslån. litt ställningstagande till frågan örn avskrivningsåtgärder

synes emellertid ej behöva ske, förrän ett sadant ränteläge

inträffar, som kan nödvändiggöra dylika åtgärder. I asyflade situation torde

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

emellertid vederbörlig hänsyn böra tagas till den vinst i räntehänseende, staten

kan erhålla genom att räntan å andra egnahemslån stigit eller kan komma

att stiga i förhållande till statens upplåningsränta för dessa lån. Slutligen

anser sig utskottet i detta sammanhang icke böra underlåta att framhålla,

att det icke torde ha varit riksdagens mening, att ett strängt fasthållande

vid en budgetprincip skall få äventyra genomförandet av önskvärda sociala

reformprogram efter praktiska och ändamålsenliga linjer.

Liksom utredningsmännen kan utskottet icke finna annat än att de olägenheter,

vilka äro förknippade med såväl det nuvarande som det i propositionen

föreslagna modifierade räntesystemet, torde kunna avhjälpas endast

därigenom att steget tages fullt ut och egnahemslåneräntan göres rörlig

och beroende av utvecklingen på allmänna räntemarknaden.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot utredningsmännens utformning

av ränteregeln för egnahemslån, föreslår alltså utskottet, att densamma

må antagas. Emellertid torde räntan såsom departementschefen

föreslagit även böra innesluta ersättning för statens förvaltningskostnader

med V4 procent.

Liksom departementschefen har utskottet icke funnit anledning att i räntehänseende

göra skillnad mellan olika slag av egnahemslån.

Det nya räntesystemet bör såsom departementschefen föreslagit tillämpas

i fråga örn samtliga egnahemslån, som beviljas efter ingången av budgetåret

1940/41.

I olikhet mot utredningsmännen har utskottet icke ansett sig kunna förorda,

att möjlighet nu utan vidare bör öppnas för innehavare av tidigare beviljade

egnahemslån att få tillgodonjuta de nya räntevillkoren. Enligt utskottets

mening synes bestämmandet av räntan för år 1940 å dessa äldre egnahemslån

böra kunna anstå till 1940 års riksdag. Utskottet biträder sålunda

ej heller den av departementschefen föreslagna utsträckningen av nuvarande

provisorium. Emellertid vill utskottet uttala önskvärdheten av att

vid den förebådade utredningen rörande förräntningen av de statliga lånefonderna

undersökes, huruvida icke jämväl gamla egnahemslåntagare böra

kunna få övergå till samma eller möjligast likartade räntesystem, som antagits

för nya låntagare.

Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt dels till yrkandet

i motionen I: 309 om införande av rörlig ränta för samtliga egnahemslåntagare

dels ock till yrkandena i de likalydande motionerna I: 307 och II: 470

om samma ränta å gamla egnahemslån som å nya sådana lån. Beträffande

motionen II: 454, i vad den avser räntan å vissa bostadslån, får utskottet

åberopa de skäl, departementschefen anfört mot att i egnahemsverksamheten

införa åtgärder för stöd åt barnrika familjer. Utskottet kan alltså icke biträda

sistnämnda motion.

Vad angår grunderna för amorteringen av jordbrukslån har departementschefen

förklarat, att viss hänsyn måste tagas till om räntan å lånen göres

fast eller rörlig. Då departementschefen uttalat sig för en fast egnahemslåne
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

43

ränta, har han ansett återbetalningen av jordbrukslåns amorteringsdel böra

ske medelst lika årliga annuiteter, bestämda på sådant sätt att amorteringsdelen

är återbetald senast inom 25 år efter amorteringsskyldighetens inträde.

Möjlighet bör finnas att även tillämpa amorteringsplaner, som äro ställda på

kortare tid.

Utredningsmännens majoritet, som visserligen utgått från rörlig egnahemslåneränta,

har ävenledes tänkt sig att återbetalningen av jordbrukslån skulle

ske genom lika och fasta årliga annuiteter, men från början så bestämda att

de motsvarade 7 procent av amorteringsdelens ursprungliga belopp, därvid i

annuiteterna jämväl inräknats ränta å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen.

Nämnda procentsats har angivits av utredningsmännen, sedan de med

utgångspunkt från en genomsnittsränta av 4 procent beräknat, att amorteringstiden

vid en annuitet av 7 procent skulle omfatta 22 år och vid en annuitet

av 6 procent 28 år. Den sålunda angivna procenten har beräknats kunna

upprätthållas oberoende av växlingarna i låneräntan, med förbehåll dock örn

rätt för staten att höja densamma i en åtminstone teoretiskt tänkbar situation

med exceptionellt hög räntenivå.

Utskottet är ense med utredningsmännen därom att amorteringsplanerna

böra vara på förhand fastställda genom angivandet av viss annuitetsprocent.

Emellertid förefaller det utskottet, som utredningsmännen därvid räknat med

en något för hög genomsnittlig ränta. Enligt utskottets mening torde amorteringsplaneima

böra beräknas efter en ränta på omkring 3.5 procent och en

annuitet av 6.5 procent. Amorteringstiden utgör då 23 år. Därmed vinnes

den fördelen, att låntagarnas årsutgifter för lånen i motsvarande grad minskas.

Utskottet finner det desto angelägnare att i görligaste mån begränsa egnahemslåntagarnas

amorteringsskyldighet, som man i egnahemsverksamheten

måste söka vidmakthålla även många redan från starten ekonomiskt sett mycket

ansträngda företag.

Därest de av departementschefen förordade räntebestämmelserna antagas,

får utskottet framhålla, att de i samband därmed föreslagna amorteringsbestämmelsernas

tillämpning torde medföra vissa olägenheter såtillvida

att för skilda låneårgångar skulle komma att bestämmas olika procentsatser

för annuitetsberäkningarna allt efter lånens olika räntesatser. Än

mera invecklad blir tillämpningen, om därjämte skulle räknas med olika

amorteringstider för skilda lån. Utskottet synes det lämpligast att även i

anslutning till nu ifrågasatta räntebestämmelser fastställa amorteringsplanerna

efter på förhand angiven annuitetsprocent, innefattande såväl ränta

sorn amortering, förslagsvis så bestämd att den motsvarar räntefoten för

lånen med tillägg av 3 procent. Om exempelvis räntefoten utgör 3.2 procent,

skulle annuiteterna alltså beräknas efter 6.2 procent av amorteringsdelens ursprungliga

belopp. Amorteringstiden skulle då bliva 24 år.

Enligt utredningsmännens förslag skall bostadslån amorteras på samma

sätt som jordbrukslån. Detta finner utskottet lämpligt.

Departementschefen åter bar ifrågasatt den skillnaden i förevarande hänseende

mellan jordbrukslån och bostadslån, att amorteringstiden för sist
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

nämnda lån skulle vara kortare, exempelvis 20 år. Vad utskottet erinrat i

fråga om jordbrukslåns amortering torde böra ha avseende även på bostadslån.

Vad departementschefen vidare i nära anslutning till utredningsmännen

föreslagit örn höjning av maximivärdet å egnahemsfastigheter till 30,000 undantagsvis

35,000 kronor för jordbruksegnahem och till 12,000 kronor för bostadsegnahem

samt av belåningsprocenten till 90 procent för jordbruksegnahem,

om ökning av jordbruks- och bostadslåns stående del till 60 respektive

50 procent av fastighetsvärdet, örn medgivande av bottenkredit intill 60 procent

i egnahemsfastigheter hos annan långivare än staten samt örn införande

av särskilda skogslån för jordbruksegnahem och tilläggslån till bostadslån

tillstyrkes av utskottet.

VI. Särskilda lån till förvärv av arbetarsmåbruk.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisar utskottet till redogörelse

i propositionen sid. 132—137.

Departementschefen.

Det synes mig uppenbart, att arbetarsmåbruksverksamheten under de år,

denna verksamhet pågått, varit av betydelse. I mångtaliga fall har den vanliga

egnahemslångivningen icke inneburit tillräckligt stöd för de befolkningslager,

varom här är fråga, medan däremot arbetarsmåbrukslånen bättre svarat

mot deras ekonomiska förutsättningar. Det har emellertid av naturliga

skäl icke kunnat helt undvikas, att ifrågavarande båda stödformer stundom

råkat i kollision med varandra. De särskilt förmånliga villkor, som varit

förenade med arbetarsmåbrukslånen, lära i en del fall ha förmått jordsökande

att med hjälp av sådant lån skaffa sig ett arbetarsmåbruk, även om han

haft förutsättningar att erhålla bistånd i form av vanligt egnahemslån för

att förvärva ett självständigt jordbruk. Sådana missförhållanden torde åtminstone

delvis ha kunnat undgås, om de båda ifrågavarande verksamhetsgrenarna

handhafts av samma organ.

Enligt min mening har arbetarsmåbruksverksamheten fortfarande en uppgift

att fylla särskilt i vissa delar av vårt land. Dess betydelse minskas emellertid

i och med att antalet arbetarsmåbruk eller överhuvud taget stödjordbruk

blir tillräckligt stort för att tillgodose behovet härav. Detta synes redan

nu vara fallet i stora delar av landet. Arbetarsmåbruksverksamheten har endast

i de norrländska länen samt Dalarna och Värmland någon nämnvärd utbredning.

Med hänsyn bland annat härtill har egnahemsutredningen föreslagit,

att verksamheten skall inskränkas till nämnda landsdelar. Ett annat

motiv för detta förslag har varit, Titt de av utredningen föreslagna avskrivningslånen

delvis skulle kunna fylla samma uppgift som arbetarsmåbruks
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

45

lånen. Förstnämnda lån skola emellertid enligt mitt förslag väsentligt begränsas

till beloppen, varigenom deras jämförbarhet med arbetarsmåbrukslånen

minskas. Med hänsyn härtill och då arbetarsmåbruksverksamheten

kan vara till nytta, låt vara i mindre utsträckning, även i andra delar av landet

än de nyss nämnda, finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att nu genomföra

den av utredningen ifrågasatta begränsningen av tillämpningsområdet

för arbetarsmåbruksverksamheten. Det bör emellertid noga beaktas, att

arbetarsmåbruk icke nybildas i större utsträckning än att arbetsmöjligheter

förefinnas å orten även vid medelmåttig konjunktur. Framför allt är det viktigt

att icke tillskapa nya arbetarsmåbruk inom orter, där ett större antal

ofullständiga jordbruk finnas, som bättre lämpa sig såsom arbetarsmåbruk

än som jordbruksegnahem.

Att arbetarsmåbrukslånen gjorts så förmånliga för låntagarna som fallet

är förklaras åtminstone delvis därav att arbetarsmåbruken varit avsedda att

anläggas å mer eller mindre obruten mark. Redan med hänsyn härtill anser

jag det icke böra ifrågakomma, att arbetarsmåbrukslån, såsom föreslagits

i ett par yttranden, utlämnas även till förvärv av redan färdiga ställen.

Enligt vad jag nyss nämnt torde, där sådana ställen finnas i tillräcklig omfattning,

den särskilda arbetarsmåbruksverksamheten överhuvud taget icke

ha någon uppgift att fylla.

I fråga om maximibeloppet för arbetarsmåbrukslån biträder jag egnahemsutredningens

förslag, att detta belopp bör bestämmas till 7,000 kronor.

Ehuru jag med avseende å de vanliga egnahemslånen uttalat mig emot att

i egnahemsverksamheten inordnas åtgärder till stöd åt barnrika familjer, anser

jag mig med hänsyn till arbetarsmåbrukslånens speciella karaktär icke

böra motsätta mig, att dylikt lån i enlighet med egnahemsutredningens förslag

skall kunna kompletteras med särskilt statsbidrag till täckande av sådana

ökade byggnadskostnader, som föranledas av att låntagaren har mer

än två minderåriga barn. Maximibeloppet för dylikt bidrag torde, på sätt

utredningen föreslagit, böra bestämmas till 1,000 kronor.

Beträffande återbetalningen av arbetarsmåbrukslån biträder jag egnahemsutredningens

förslag, som synes mig grundat på bärande motiv.

Ej heller har jag något att erinra mot utredningens förslag, att kommuns

beslut angående beviljande av arbetarsmåbrukslån skall underställas vederbörande

egnahemsnämnd samt, i händelse lånet ej godkännes av denna,

prövas av egnahemsstyrelsen. Slutligen anser jag, i likhet med utredningen,

det vara lämpligt, att arbetarsmåbruk avsynas från egnahemsorganens sida.

Till arbetarsmåbruksverksamhetens organisation i övrigt återkommer jag

i det följande.

Arbetarsmåbruksverksamheten har utan tvivel en viktig uppgift att fylla,

särskilt i vissa landsdelar, för att bereda förbättrad bosättning för skogsarbetare

och därmed likställda arbetare. Bostäderna åt dessa arbetargrupper

lia tidigare lämnat mycket övrigt att önska och torde ännu på många håll

behöva ersättas med bättre. I skogsbygderna är det också naturligt och er
-

Ulskottet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

forderlig!, att bosättningen förbindes med drivandet av jordbruk i mindre

omfattning såsom utökning av utkomstmöjligheterna.

Med hänsyn till dessa speciella uppgifter för ifrågavarande typ av stödjordbruk

föreligga onekligen vissa skäl för utredningsmännens uppfattning,

att arbetarsmåbrukslånerörelsen i fortsättningen bör begränsas till Norrland

samt vissa delar av Dalarna och Värmland. Denna förändring av verksamhetsområdet

har ock påyrkats i motionen II: 465.

Emellertid torde frågan örn tillämpningsområdet för bestämmelserna örn

arbetarsmåbrukslån i viss mån ha kommit i ett annat läge såsom departementschefen

framhållit, sedan utredningsmännens förslag att med jordbrukslån

förbinda avskrivningslån modifierats. Avskrivningslånen synas nämligen

för egnahemslåntagarna delvis lia kunnat betraktas såsom en ersättning för

de särskilda förmåner, som äro förenade med arbetarsmåbrukslånen. Vid sådant

förhållande ansluter sig utskottet till departemenstchefens förslag, att

arbetarsmåbrukslån alltjämt skola kunna utlämnas även i andra delar av

landet än de förut nämnda.

Utredningsmännens farhågor, att anläggandet av arbetarsmåbruk liksom

andra stödjordbruk, örn icke nödig varsamhet iakttages, kan komma att

medverka till en ökning av det redan alltför stora antalet ofullständiga jordbruk

i vårt land, synas utskottet befogade. En viss återhållsamhet är alltså

här på sin plats. Innan anläggning av arbetarsmåbruk tillätes måste, såvitt

görligt är, i varje särskilt fall noggrant prövas, dels huruvida icke redan

finnas tillräckligt många stödjordbruk i orten och dels om erforderlig stadigvarande

arbetstillgång där kan påräknas. Likaså bör tillses, att icke befintliga

bondejordbruk onödigtvis sönderstyckas till stödjordbruk — dylika

fall lära ha förekommit. Eljest kan befaras, att staten — samtidigt som ansträngningarna

inriktas på att få fram bärkraftiga familjejordbruk — motverkar

dessa strävanden genom en olycklig inriktning av arbetarsmåbruksverksamheten.

Med hänsyn bland annat till det sist anförda synes det utskottet välbetänkt,

att egnahemsorganen mera fast inkopplas i förevarande verksamhet med befogenhet

att pröva beviljandet av arbetarsmåbrukslån och att avsyna färdigställda

småbruk.

En höjning av maximibeloppet för arbetarsmåbrakslån från 6,000 kronor

till 7,000 kronor synes vara påkallad särskilt för möjliggörande av bättre

åbyggnader. Att bamrika familjer med hänsyn till arbetarsmåbruksverksamhetens

speciella karaktär härutöver skola kunna tilldelas särskilt statsbidrag

å högst 1,000 kronor till täckande av ökade byggnadskostnader för

uppförande av tillräckligt rymliga bostadshus, vill utskottet ej motsätta sig.

I fråga örn arbetarsmåbrukslånens uppdelning i stående del och amorteringsdel

innebär Kungl. Maj:ts förslag, att i den stående delen skall inräknas

kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, 60 procent av

beräknad kostnad för nyodling eller annat jordförbättringsarbete.

Under åberopande av särskilt den sist föreslagna förbättringen i hjälpen

till nyodling finner utskottet icke skäl att tillstyrka yrkandet i motionen

II: 336 örn införande av särskilda odlingsbidrag till innehavare av arbetar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

47

småbrukslån. Ett bifall till motionen ifråga skulle dessutom vara ägnat att

sammanblanda arbetarsmåbruk och ofullständiga jordbruk, mellan vilka en

bestämd gränsdragning måste upprätthållas. Emellertid kommer den förbättrade

odlingshjälpen genom arbetarsmåbrukslån allenast nytillkommande

låntagare tillgodo. Även äldre låntagare torde, med hänsyn till att deras odlingsmark

kan vara svårodlad eller på grund av bland annat ekonomiska svårigheter,

vara i behov av ytterligare hjälp i förevarande hänseende. Utskottet

förutsätter därför, att Kungl. Maj:t låter verkställa en utredning härom

samt vidtager därav betingade åtgärder.

I motionen II: 254 har påkallats möjlighet till visst anstånd med amorteringsskyldighetens

inträde för arbetarsmåbrukslån. I anslutning härtill får

utskottet erinra, att Kungl. Majit redan på grund av särskilda bemyndiganden

av riksdagen äger befogenhet att medgiva låntagare betalningsuppskov

beträffande lån ur de statliga utlåningsfonderna, med rätt för Kungl. Majit

att delegera denna befogenhet å underordnad myndighet. Självfallet torde,

därest de för egnahemsverksamheten inrättade fonderna överflyttas från

statskontorets till egnahemsstyrelsens förvaltning, riksdagens nämnda bemyndigande

likväl fortfarande böra gälla. Med det anförda torde förevarande

motion få anses besvarad.

VII. Upplåtelser av arrendeegnahem.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till propositionen sid.

142—147.

Departementschefen.

Upplåtandet av arrendeegnahem utgör enligt min mening en betydelsefull

gren av den statliga egnahemsverksamheten. Det synes icke råda några delade

meningar om att tillkomsten av sådana egnahem allt fortfarande bör

stödjas från statens sida. Den kritik, som framkommit mot ifrågavarande

verksamhet, har huvudsakligen riktat sig mot beskaffenheten av bebyggelsen

å arrendeegnahemmen. Då denna för närvarande är föremål för undersökning

genom särskilda sakkunniga, har jag ej anledning att i detta läge

göra något uttalande härutinnan. Resultaten av nämnda undersökning böra

i varje fall icke påverka bedömandet av arrendeegnahemsverksamheten som

sådan. Undersökningen bör däremot kunna erhålla stor betydelse för den

framtida bebyggelsen av arrendeegnahemmen.

Även ur ekonomisk synpunkt är handhavandet av arrendeegnahemmens

bebyggelse förtjänt av den största uppmärksamhet. Kostnaderna för denna

lia, liksom byggnadskostnad^^ överhuvud taget på landsbygden, undan för

undan stegrats. Dessa stegrade byggnadskostnad^'' bära en väsentlig del av

skulden till att arrendeegnahemsverksamheten föranlett större uppoffringar

för staten än som skulle lia varit önskvärt. Det bör uppenbarligen med all

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

kraft eftersträvas, att kostnaderna för iordningställandet av arrendeegnahemmen

i möjligaste mån begränsas. Till egnahemsutredningens uttalanden

härutinnan kan jag i stort sett ansluta mig. Liksom utredningen vill jag betona,

att begränsningen av ifrågavarande kostnader icke får ske på bekostnad

av byggnadsbeståndets beskaffenhet.

Mot utredningens förslag, att arrendeegnahemsverksamheten framdeles i

förekommande fall även skall avse färdiga lägenheter, har jag intet att

erinra.

Ej heller finner jag något att invända mot vad utredningen anfört rörande

villkoren för inlösen av arrendeegnahem. I fråga om egnahemslån, som beviljas

i samband med sådan inlösen, böra givetvis gälla samma bestämmelser,

som av mig förordats med avseende å egnahemslån i allmänhet.

Slutligen tillstyrker jag utredningens förslag om höjning av maximibeloppet

för arrendelån från 4,000 till 4,500 kronor. Tillräcklig anledning synes

mig icke föreligga att, såsom förordats från något håll, ändra amorteringsvillkoren

för nu avsedda lån.

Frågorna om arrendeegnahemsverksamhetens organisation och örn finansieringen

av denna verksamhet komma att behandlas i andra sammanhang.

Utskottet. Medan arbetarsmåbruksverksamheten bereder möjlighet för obemedlade

personer att förvärva egna stödjordbruk, är genom arrendeegnahemsverksamheten

möjlighet öppnad för personer utan egna medel att komma i besittning

av familjejordbruk. Sistnämnda verksamhet utgör sålunda ett viktigt

led i den statliga egnahemsverksamheten. Dess betydelse torde ökas, om densamma

i fortsättningen även kommer att avse färdiga jordbruksfastigheter.

Utskottet vill alltså tillstyrka departementschefens förslag i sistberörda

hänseende. Jämväl övriga förevarande förslag, att utlämna egnahemslån

för friköp av arrendeegnahem och att höja maximibeloppet för arrendelån

från 4,000 till 4,500 kronor, lämnas utan erinran från utskottets sida.

Med den ståndpunkt utskottet intagit i fråga om anskaffande av jordbruk

för egnahemsändamål finner utskottet icke skäl att föreslå någon åtgärd med

anledning av de likalydande motionerna I: 306 och II: 467 i vad påyrkats,

att arrendeegnahemsverksamheten måtte omfatta blott i allmän ägo varande

jord och i enskild ägo varande arrendejordbruk.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit motionerna

I: 311 och 312. I förstnämnda motion har hemställts, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t påkalla, att för disponerande av statens egen jord för jordbruksändamål

instiftas ett institut, kallat åborätt, jämförligt med tomträtt

efter Stockholms stads förebild, och omfattande även s. k. arrendeegnahem

och arbetarsmåbruk, genom förbättringar i gällande åborättslag för ändamålet.

Denna hemställan tillstyrkes av svenska kvinnors vänsterförbund och

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund i en till utskottet ingiven skrivelse.

Motionen I: 312 utmynnar i hemställan, att riksdagen — i anledning av

propositionens ensidiga inställning till att statens egnahemsrörelse på egen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

49

mark bör numera begränsas till landsbygden — ville anhålla, att Kungl.

Majit måtte överväga och för riksdagen framlägga förslag till en social egnahemsrörelse

på statens mark även i städerna och framför allt i huvudstaden

med upplåtelse uteslutande med tomträtt, utbildad efter Stockholms stads

förebild. — Såvitt utskottet kunnat finna torde förevarande båda motioner

i vad de behandla spörsmål, som falla inom propositionens ram, vara besvarade

genom utskottets ställningstagande till omfattningen av statlig egnahemsverksamhet

på kronan tillhörig mark. Motionerna torde alltså icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

VIII. Lån och bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag får utskottet hänvisa till redogörelse

i propositionen sid. 150—155.

Av 1936 års skogsutredning avgivet förslag om

statsbidrag till betesförbättringar.

I fråga örn skogsutredningens förslag återfinnes redogörelse i propositionen

sid. 155—156.

Departementschefen.

Såsom jag redan i ett tidigare sammanhang understrukit bör egnahemsverksamheten

under kommande år betrakta det som en av sina allra viktigaste

uppgifter att medverka till förstärkning av ofullständiga jordbruk. Sådan

förstärkning kan åvägabringas antingen genom förvärv av tillskottsjord,

genom sammanslagning av två eller flera ofullständiga jordbruk eller genom

förbättringar inom de nuvarande ägoområdena. Vilken eller vilka av nu

nämnda åtgärder, som företrädesvis böra anlitas, måste bliva beroende av

omständigheterna i de särskilda fallen. Jag vill här endast fästa uppmärksamheten

på att möjligheterna att sammanslå ofullständiga jordbruk till mera

bärkraftiga enheter hittills synas ha förbisetts i alltför hög grad.

Vad som gäller förstärkning av ofullständiga jordbruk till större bärkraft

bör, såsom egnahemsutredningen framhållit, även äga tillämpning å åtgärder,

som avse att förbättra stödjordbruks användbarhet för därmed avsedda ändamål.

Beträffande grunderna för utlämnandet av lån till förstärkning av ofullständiga

jordbruk innefattar egnahemsutredningens förslag i stort sett icke

några nyheter i förhållande till nu gällande bestämmelser utöver vad som

följer av de i det föregående behandlade reformerna i fråga om egnahemslångivningen

överhuvud taget. Bland dessa reformer må här erinras om införandet

av avskrivningslån — vilka av mig föreslagits skola betecknas som

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

premielån — höjningen av maximivärdet å egnahemsfastigheter och av belåningsprocenten

för jordbrukslån, införandet av särskilda skogslån, ändrade

ränte- och amorteringsbestämmelser samt möjlighet att placera viss del av

egnahemslåntagares kredit hos annan långivare. Utredningens förslag angående

grunderna för lån till förstärkning av ofullständiga jordbruk.kan för övrigt

sägas innebära en rationalisering av gällande bestämmelser på förevarande

område. Jag har intet att erinra mot utredningens ifrågavarande förslag.

I detta sammanhang vill jag erinra om vad jag förut anfört angående lämpligheten

av att mindre jordbrukare i vissa fall förena sig om inköp av skogseld

betesmark till stöd för sina respektive jordbruks bärkraft. Möjlighet

synes böra beredas att erhålla egnahemslån till underlättande av dylika förvärv.

Tillkomsten av samfälligheter av här berörda art synes emellertid åtminstone

i vad gäller betesmarker försvåras genom nuvarande bestämmelser

i jorddelningslagen. Frågan om behovet av lagändring härutinnan torde i

lämpligt sammanhang böra bliva föremål för övervägande.

Med avseende å statsbidragen till förstärkning av ofullständiga jordbruk

har egnahemsutredningen föreslagit vissa icke oväsentliga förhöjningar. Enligt

utredningens förslag skall sådant bidrag kunna uppgå till 60 procent av

kostnaden för respektiv^ arbete. Motsvarande maximisiffra utgör nu 50 procent,

men i praktiken ha bidragsbeloppen i genomsnitt stannat vid 33 å 35

procent av kostnaderna. Vidare har utredningen föreslagit höjning av de absoluta

maximibeloppen för bidragen, nämligen för nyodling från 250 till 400

kronor, för stenröjning från 250 till 350 kronor, för jordkörning från 200

till 250 kronor och för betesförbättring från 125 till likaledes 250 kronor,

allt per hektar räknat. Utredningen har även uttalat sig för en höjning av

anslagsmedlen för ifrågavarande ändamål. Beträffande principerna för fördelningen

av bidragen har utredningen förutsatt, att bidrag skola få utgå endast

där verkligt behov av sådant föreligger, och att det icke alltid skall visa

sig nödvändigt att utsträcka bidragsbeloppen ända till den fastställda maximigränsen.

I det yttrande, som avgivits av lantbruksstyrelsen, har däremot

avråtts från att utdelningen av bidragen skall grundas på behovsprövning.

Styrelsen har ansett tillräckligt, att det årliga anslaget för bidragsverksamheten

ökas därhän att bidraget till varje särskilt arbete må kunna utgå med

redan nu medgivet maximibelopp, 50 procent av kostnaden. Enligt lantbruksstyrelsen

mening skulle alltså icke någon höjning vara behövlig i fråga örn

vare sig nämnda relativa maximibelopp eller de fastställda absoluta maximibeloppen.

För min del får jag till en början erinra om att enligt gällande bestämmelser

företräde till erhållande av statsbidrag till jordförbättring skall givas

den, som för sin bärgning är mest i behov av jordförbättringen, samt den,

som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svårigheter

att erhålla lån av för ändamålet tillgängliga statsmedel och med hänsyn härtill

eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag. En
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

51

ligt min mening böra dessa principer upprätthållas vid den fortsatta bidragsverksamheten.

Med utgångspunkt härifrån anser jag det vara lämpligt, att

— jämte det de årliga statsanslagen för ändamålet utökas i enlighet med

vad jag i annat sammanhang kommer att förorda — maximibeloppen för

bidragen tillmätas på sådant sätt, att de medgiva en tillräcklig differentiering

av bidragen och ett effektivt stöd även i sådana fall, där betingelserna för

förbättringsåtgärder äro relativt ogynnsamma men desamma ändock anses

böra komma till stånd. Erinras må, att riksdagens revisorer i sin år 1937

avgivna berättelse funnit det förtjänt att tagas under övervägande, huruvida

icke genom ändring av grunderna för statsbidrag till betesförbättringar möjlighet

skulle beredas markägare att erhålla förhöjning av bidraget, därest

en särskilt kostsam beredning av marken måste verkställas för ernående äv

det med förbättringsarbetet avsedda syftet. Vad sålunda anförts synes mig

även tillämpligt med avseende å andra bidrag än för betesförbättring. Ett genomförande

av de utav egnahemsutredningen föreslagna förhöjningarna av

bidragsbeloppen är tydligen ägnat att underlätta tillgodoseendet av här framställda

önskemål, och jag finner mig följaktligen böra biträda ifrågavarande

förslag. Vad särskilt angår betesförbättringsbidragen torde böra uppmärksammas,

att icke blott egnahemsutredningen utan även skogsutredningen

föreslagit höjning av maximibeloppet till 250 kronor för hektar.

I enlighet med vad egnahemsutredningen föreslagit torde i kostnader för

nyodling, till vilken förbättringsbidrag utgår, böra få inbegripas även kostnad

för anläggande av väg, som erfordras för utnyttjande av det nyodlade

området och icke bekostas med anlitande av särskilt anvisade statsmedel.

Mot egnahemsutredningens förslag i fråga örn införande av statsbidrag

jämväl för avloppsförbättringar har jag i huvudsak intet att erinra. Maximibeloppet

för sådant bidrag torde på grund av vad lantbruksstyrelsen anfört

böra bestämmas till 250 kronor per företag räknat. Icke heller bidrag av

detta slag bör få uppgå till mer än 60 procent av kostnaderna. Vad lantbruksstyrelsen

uttalat med avseende å denna bidragsverksamhet synes vara

värt beaktande.

Egnahemsutredningens förslag, att statsbidrag skall kunna lämnas till

täckande av kostnader för byggnader, som bliva överflödiga vid sammanläggning

av alltför små brukningsdelar, anser jag vara synnerligen välbetänkt.

Med hänsyn till den stora betydelsen ur jordbruksekonomisk synpunkt

av att sådan sammanläggning främjas synes emellertid bidrag böra

ifrågakomma även utan samband med egnahemslån.

Då jag i det föregående uttalat mig för att förslag örn expropriationsrätt

för stärkande av ofullständiga jordbruk ej bör föreläggas årets riksdag, saknas

anledning att här ingå på utredningens förslag om statsbidrag till täckande

av vissa expropriationskostnadcr.

Vad i vissa yttranden anförts rörande önskvärdheten av bidrag till en del

andra, här ej berörda ändamål, bland annat skogsodling, anser jag mig icke

kunna upptaga i förevarande sammanhang.

I överensstämmelse med egnahemsutredningens förslag torde nu gällande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

bestämmelse, att statsbidrag till förbättring av ofullständigt jordbruk icke

på en gång må tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa

500 kronor, böra ändras på det sätt, att ifrågavarande maximibelopp höjes

till 800 kronor. Detta belopp bör jämväl innefatta eventuellt avloppsförbättringsbidrag.

Även om sådana bidrag icke beräknas per person utan

per företag, synes kunna bestämmas, huru mycket av bidrag som faller på

olika bidragstagare. Däremot kunna tydligen nyssnämnda statsbidrag till

inlösen av byggnader icke inräknas i ifrågavarande maximibelopp.

Egnahemsutredningen har föreslagit upphävande av nu gällande villkor

för statsbidrag, enligt vilket jordbrukets areal åker icke får överstiga 10 hektar.

För min del håller jag i likhet med lantbruksstyrelsen före, att en gräns

härvidlag fortfarande bör finnas. Jag förordar emellertid, att gränsen höjes

till 20 hektar åker. Därest så sker torde det icke vara behövligt att, såsom

förordats av skogsutredningen, för betesförbättringsbidrag fastställa en särskild

arealgräns av 25 hektar.

Vad nu föreslagits bör emellertid icke innebära ett uppgivande av principen,

att bidrag endast bör få utgå, där respektive jordbruk är att betrakta

som ofullständigt. Att såsom föreslagits från något håll även lämna bidrag

till förstärkningsåtgärder å redan fullständiga jordbruk synes obehövligt och

rent av stå i strid med den i det föregående uttalande uppfattningen, att en

utökning av jordbrukets ram i nuvarande läge icke är att eftersträva annat

än i den mån densamma betingas av önskvärdheten att göra ofullständiga

jordbruk mera bärkraftiga. Av skäl, som anförts av skogsutredningen, synes

emellertid betesförbättringsbidrag böra utgå även till andra jordbruk än

ofullständiga.

Även vad i övrigt av skogsutredningen föreslagits med avseende å bidragen

till betesförbättringar finner jag mig kunna i allt väsentligt biträda. Sålunda

synes det lämpligt, att dylikt bidrag får utgå jämväl till betesanläggning å

odlad jord. Statsbidrag bör vidare efter vissa grunder kunna utgå också för

samfällda kulturbeten, som iordningställas genom enskild persons, särskilt

för ändamålet bildat bolags eller förenings eller vederbörande hushållningssällskaps

försorg.

De inskränkningar, som av statskontoret ifrågasatts beträffande utlämnandet

av betesförbättringsbidrag, finner jag så mycket mindre behövliga, som

föreskrifter i huvudsaklig anslutning till egnahemsutredningens och skogsutredningens

förslag torde böra införas angående skyldighet för bidragstagare

att vidmakthålla jordförbättring, som verkställts med anlitande av

statsbidrag.

Slutligen vill jag med anledning av vad som från visst håll uttalats fästa

uppmärksamheten på att, om egnahemsorganisationen medverkar till sammanslagning

av två eller flera ofullständiga jordbruk, såsom förutsättning

härför bör gälla, att ifrågavarande fastigheter sammanläggas även i judiciellt

avseende. Det ligger i sakens natur, att en delning av en sålunda nybildad

fastighet sedermera endast i särskilda fall kan komma att medgivas av

vederbörande jorddelningsmyndigheter.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

53

Till effektivisering och intensifiering av verksamheten för främjande av

ofullständiga jordbruks förstärkning till ökad bärkraft utan samband med

ägareskifte har departementschefen, i huvudsaklig anslutning till utredningsmännens

uppfattning, föreslagit flera samverkande åtgärder, avseende dels

utvidgning av ifrågavarande jordbruks marktillgång och dels förbättringar

inom redan befintligt ägoområde.

Beträffande utvidgningen av de ofullständiga jordbrukens markinnehav

synes det utskottet vara av största vikt, att alla möjligheter till sammanslagning

av dylika jordbruk tillvaratagas. Därigenom vinnes icke blott att en del

jordbruk kunna erhålla bättre bärkraft utan samtidigt att otjänliga brukningsdelar

kunna bringas att helt upphöra såsom självständiga jordbruksföretag.

Jordbrukslån — i vissa fall förenade med premielån — samt skogslån

ävensom statsbidrag i flera former äro avsedda att utlämnas för att befordra

en utveckling i angivna riktning.

Den föreslagna möjligheten att med statsbidrag ersätta värdet av åbyggnader,

som bliva överflödiga vid sammanslagning av brukningsdelar eller

eljest vid förvärv av tillskottsjord, finner utskottet synnerligen välbetänkt.

Likaså vill utskottet tillstyrka de föreslagna höjningarna av såväl de relativa

som de absoluta beloppen av ifrågavarande statsbidrag till nyodling,

stenröjning, jordkörning och betesförbättring. Samtliga dessa bidrag torde

alltså höjas från 50 till 60 procent av kostnaden för respektive arbete samt

per hektar för nyodling från 250 till 400 kronor, för stenröjning från 250 till

350 kronor, för jordkörning från 200 till 250 kronor och för betesförbättring

från 125 till likaledes 250 kronor.

Såsom en ytterligare nyhet har upptagits inrättandet av statsbidrag för

avloppsförbättringar. Detta bidrag har maximerats till 60 procent av kostnaderna

och till 250 kronor för företag.

I anslutning till omförmälda ändringar i förevarande bidragsverksamhet

har maximibeloppet av det statsbidrag, som må på en gång tilldelas en och

samma person, höjts från 500 till 800 kronor, däri dock icke inräknats bidrag

till inlösen av byggnader.

Enligt departementschefens förslag skola jordbrukare, som förena sig om

gemensamma inköp av skogs- eller betesmark, kunna erhålla egnahemslån.

Till iordningställande av samfällda kulturbeten skall betesförbättringsbidrag

kunna utgå.

Slutligen har departementschefen bland andra åtgärder i förevarande syfte

förordat, att arealgränsen för ofullständiga jordbruk med avseende på bidragsverksamheten

skall höjas från 10 till 20 hektar åker.

Vad departementschefen sålunda föreslagit synes utskottet vila på väl genomtänkta

grunder och vara ägnat att påskynda en trängande lösning av den

kanske främsta uppgiften inom egnahemsverksamheten, nämligen att medverka

till en rationalisering och konsolidering av den stora mängden ofullständiga

jordbruk i landet.

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

I motionen II: 31 har hemställts, att stenröjningsbidrag måtte kunna utlämnas

även för borttagande av stengärdesgårdar. Utskottet finner icke tillräckliga

skäl föreligga för en dylik utvidgning av bidragsverksamheten.

Den i motionen II: 33 föreslagna höjningen av statsbidragen för nyodling,

stenröjning, jordkörning och betesförbättring torde tillgodoses genom de

av utskottet härigenom tillstyrkta förslagen.

Ehuru utskottet finner vissa skäl tala för den i de likalydande motionerna

1:306 och 11:467 begärda utredningen, huru lämpliga arbetsmöjligheter

skulle kunna beredas innehavare av ofullständiga jordbruk, anser utskottet

likväl icke lämpligt att nu påkalla en dylik utredning.

IX. Allmänna grunder för egnahemsverksamhetens organisation.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag får utskottet hänvisa till redogörelse

i propositionen sid. 165—173.

Departementschefen.

Hushållningssällskapens egnahemsnämnder och statens egnahemsstyrelse

kunna sägas utgöra ryggraden i den nuvarande egnahemsorganisationen. En

allvarlig brist hos denna synes vara, att förhållandet varken mellan egnahemsnämnderna

inbördes eller mellan dessa nämnder och egnahemsstyrelsen

är fast reglerat. Detta förklaras därav att hushållningssällskapen i sitt

handhavande av egnahemslångivningen intaga en självständig ställning gentemot

staten och åtminstone formellt ansvara för de förluster, som kunna

uppkomma å de av dem utlämnade egnahemslånen. Det är då naturligt, att

de även själva måste ha beslutanderätten rörande långivningen och att egnahemsstyrelsen

icke kan ha något avgörande inflytande över denna. På

grund härav lia hushållningssällskapen allt efter sin egen inställning till

egnahemslångivningen kunnat bedriva denna mer eller mindre aktivt. Icke

blott kvantitativt utan även kvalitativt har stor ojämnhet rått, och egnahemsstyrelsen

har varit ur stånd att åvägabringa önskvärd enhetlighet. Att

förhållandena icke heller varit tillfredsställande i vad gäller egnahemsnämndernas

jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, har belysts i ett

föregående sammanhang.

Med de utvidgningar av egnahemsverksamheten i olika hänseenden, som

jag i det föregående föreslagit — låt vara att dessa utvidgningar icke i alla

punkter gå så långt, som förordats av egnahemsutredningen — synas mig

kraven på ökat statligt inflytande över egnahemsverksamhetens bedrivande

ha vuxit i styrka. De ökade ekonomiska engagemang från statens sida, som

kunna förutsättas bliva följden av ett genomförande av de nya reglerna för

egnahemslångivningen, måste ingiva betänkligheter, om tillämpningen av

dessa regler blir beroende av ett stor antal vart för sig självständiga organ.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 83.

55

Stalén bör lia garantier för att ifrågavarande statsmedel utnyttjas på ett

ändamålsenligt sätt och fördelas efter enhetliga principer.

Till vad nu sagts kommer, att tiden enligt min mening är inne att närmare

än hittills med den allmänna egnahemsverksamheten samordna utlåningen

till arbetarsmåbruk och upplåtandet av arrendeegnahem. Sistnämnda

verksamhet handhaves redan nu av ett rent statligt organ, statens jordnämnd.

Även för andra med egnahemsrörelsen sammanhängande verksamhetsgrenar

kan det vara önskvärt att lia tillgång till organ av övervägande

statlig karaktär.

Med hänsyn till de olika förhållanden, som jag här angivit, finner jag

det vara ett bestämt önskemål, att statens inflytande över egnahemsverksamhetens

bedrivande blir väsentligt effektivare än nu är fallet. Måhända skulle

det ligga närmast till hands att söka nå detta mål genom att, såsom antytts

i en del yttranden, öka det antal ledamöter i egnahemsnämnd, nu två av

fem, som utses av staten, och sålunda giva staten majoritet inom nämnden.

Detta skulle knappast kunna ske utan att staten även formellt övertoge det

ekonomiska ansvaret för egnahemsnämndernas verksamhet. Man ställes

emellertid då inför frågan, om det icke är mera rationellt att taga steget

fullt ut och göra dessa nämnder helt statliga. Egnahemsutredningen har

föreslagit, att egnahemsverksamheten omorganiseras i sistnämnda riktning.

Mot detta förslag ha i många yttranden framförts starka betänkligheter.

Dessa lia särskilt grundats därpå att hushållningssällskapen sedan gammalt

haft egnahemsverksamheten om hand och anpassat sin organisation härefter.

Ett avskiljande av egnahemsnämnderna från hushållningssällskapen

har befarats kunna medföra svårigheter med hänsyn till att dessa nämnder

hade en del personal gemensam med hushållningssällskapen i övrigt. Örn

egnahemsverksamheten undantoges från hushållningssällskapen och för densamma

tillskapades nya organ, skulle en viss dualism uppstå till följd av att

hushållningssällskapen och de särskilda egnahemsorganen skulle behöva tillgång

till sakkunskap av enahanda art. Även för allmänheten skulle det, enligt

vad som gjorts gällande, kunna medföra olägenheter, örn man i egnahemsfrågor

behövde frånvända sig till andra organ än dem, som eljest handhade

jordbrukets angelägenheter, och kanske samtidigt nödgas påkalla förrättningar

från två olika håll. Vidare har ifrågasatts, huruvida man hos

statliga organ kunde påräkna den smidighet och anpassning efter lokala förhållanden,

som vore nödvändig för ifrågavarande verksamhet. Enligt min

mening torde sistnämnda farhågor utan vidare kunna avvisas. Det finnes

ej anledning att antaga, att statliga organ sammansatta av representanter för

orterna i högre grad än hushållningssällskapens organ skulle komma att

brista i fråga om smidighet och anpassningsförmåga. Ej heller finner jag den

omständigheten, att hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna, bortsett

från de särskilda egnahemskonsulenterna, till stor del lia gemensam personal,

i synnerhet för kassa- och kontorsgöromål, innebära något avgörande

skäl mot ett avskiljande av egnahemsverksamheten. Det torde i allmänhet

icke möta några större svårigheter att uppdela kontorspersonalen mellan hus
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

hållningssällskapen och eventuella nya statsorgan. I fråga om vissa befattningshavare,

närmast skattmästare eller kassörer, torde det icke vara omöjligt

att, om de båda institutionerna icke var för sig kunde bereda tillräckligt

arbete för en heltidstjänst, låta sådan befattningshavare fortfarande, på

lämpliga villkor, fullgöra arbete för bägge institutionernas räkning. Den omständigheten,

att både egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen

skulle ha behov av personal med agronomutbildning, finner jag icke heller

kunna åberopas som stöd för ett bibehållande av egnahemsverksamheten hos

sällskapen, eftersom det kan antagas, att sådan personal skulle kunna utnyttjas

i full utsträckning på båda hållen. Vad slutligen angår den kanske mest

vägande invändningen mot ett förstatligande av egnahemsnämnderna, nämligen

att hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas tjänstemän i en

del fall skulle komma att samtidigt behöva anlitas för förrättningar å en och

samma ort i och för olika slag av förstärkningsåtgärder, vill jag fästa uppmärksamheten

på att motsvarande olägenheter göra sig gällande även inom

den nuvarande organisationen, där egnahemsorganen ha särskilda konsulenter

för uteslutande egnahemsnämndernas uppgifter.

Vid övervägande av förevarande fråga har jag i likhet med egnahemsutredningen

kommit till den uppfattningen, att vad som till äventyrs kan anföras

emot att egnahemsnämnderna förstatligas väger tämligen lätt i jämförelse med

de för den fortsatta egnahemsverksamheten betydelsefulla skäl, som tala till

förmån för ett sådant förstatligande. Jag finner mig följaktligen böra förorda

egnahemsutredningens förslag i förevarande del.

Enligt egnahemsutredningens förslag skall till de statliga egnahemsnämnderna

även överflyttas bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga

jordbruk, vilken nu handhaves av hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

Delvis samma skäl, som blivit anförda gentemot egnahemsverksamhetens

avkoppling från hushållningssällskapen, ha även, och med än större

skärpa, riktats mot den föreslagna överflyttningen från sällskapen av nyssnämnda

bidragsverksamhet. Såvitt jag kan finna, få de betänkligheter, som

i vissa yttranden framförts härutinnan, en väsentligt ökad tyngd, då det gäller

sist avsedda reform. Visserligen vill jag ingalunda förneka, att det kunde

medföra vissa fördelar, om de nya egnahemsnämnderna kunde handhava

allt arbete med förstärkning av ofullständiga jordbruk, vare sig fråga vore

om komplettering med tillskottsjord eller grundförbättringar. Emellertid

finner jag bidragsverksamheten för förevarande ändamål vara så intimt sammankopplad

med hushållningssällskapen, såväl med hänsyn till sambandet

med dessas övriga uppgifter som i organisatoriskt hänseende, att jag åtminstone

i nuvarande läge, i avbidan på erfarenheter av den föreslagna omläggningen

av egnahemsverksamheten, icke kan tillstyrka, att bidragsverksamheten

till förstärkning av ofullständiga jordbruk lösryckes från hushållningssällskapen.

Beträffande avgränsningen mellan egnahemsnämndernas och hushållningssällskapens

uppgifter torde böra följas den principen att de förra handhava

den sociala jordanskaffningsverksamheten och de senare den produktions
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

57

främjande verksamheten. Grundlinjerna för denna uppdelning torde, i vad

gäller förstärkningen av ofullständiga jordbruk, kunna skisseras på ungefär

följande sätt. Egnahemsnämnderna böra verkställa inventering av ofullständiga

jordbruk och planlägga den verksamhet, som avser förstärkning av sådana

jordbruk, vare sig jordbruken äro egnahemsbelånade eller icke, ävensom

medverka vid anskaffning av tillskottsjord och vid sammanslagning av

alltför små brukningsdelar. Innan det kan avgöras, huruvida tillskottsjord

behöver inköpas, bör ha undersökts, huruvida och i vilken utsträckning odlingsmark

finnes inom fastigheternas gränser, ävensom prövats, vilka fastigheter

som i första hand böra bliva föremål för produktionsförbättrande åtgärder

av olika slag. Hushållningssällskapen böra från egnahemsnämnderna

erhålla förteckningar över ifrågavarande ofullständiga jordbruk. Själva bidragsverksamheten

bör — där icke det statliga stödet lämnas i form av premielån

i samband med förvärv eller utökning av jordbruk — omhänderhavas

av hushållningssällskapen, vilka även ha befattning med täckdikningsoch

den därmed sammanhängande avdikningsverksamheten. Däremot torde

tilldelningen av sådana bidrag, som förutsatts skola kunna utgå till täckande

av kostnader för överflödiga byggnader å tillskottsjord, böra ankomma på

egnahemsnämnderna. Dessa torde vidare böra handhava den statliga bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden. Kraven på en rekonstruktion

och rationalisering av jordbrukets byggnadsbestånd i allmänhet torde

komma att göra sig gällande med allt större styrka. I arbetet för en förbättrad

byggnadsstandard på landsbygden synes en intim samverkan mellan

egnahemsorganen och hushållningssällskapen vara önskvärd. En sådan samverkan

är även på andra områden nödvändig för undvikande av dubbelarbete.

Såsom ett led i denna samverkan synes det mig vara ett önskamål att

ordförandena eller andra representanter för hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna

och egnahemsnämnderna ävensom överlantmätarna emellanåt

komma samman till överläggningar i frågor rörande olika sociala jordbruksspörsmål.

Skäl kunna tala för att dylika överläggningar försiggå i närvaro

av landshövdingen i respektive län.

Därest riksdagen bifaller det av mig föreslagna förstatligandet av egnahemsnämnderna,

ankommer det därefter på Kungl. Maj:t att instruktionsvis

meddela närmare föreskrifter rörande de nya nämndernas arbetsuppgifter

m. m.

I likhet med egnaliemsutredningen finner jag nödvändigt, att egnahemsstyrelsen

tar aktiv del i jordanskaffningsverksamheten. Detta bör uppenbarligen

icke hindra, att även egnahemsnämnderna, alltefter förhållandena i olika

landsdelar, komma att lia en mer eller mindre betydelsefull uppgift att fylla

med avseende å ifrågavarande verksamhet. Jordförmedlingen bör helt ankomma

på länsorganen, vilka dock även härvidlag böra stå under egnahemsstyrelsens

överinseende och följa dennas direktiv, överhuvud taget kan jag

i nu berörda delar i allt väsentligt ansluta mig till de av egnahemsutredningen

gjorda uttalandena.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Beträffande arbetarsmåbruksverksamheten har jag redan förut biträtt utredningens

förslag att kommunernas beslut om beviljande av arbetarsmåbrukslån

framdeles skola underställas egnahemsnämnderna och i vissa fall

egnahemsstyrelsen.

Att statens jordnämnd, som är inrättad för arrendeegnahemsverksamheten,

nu bör inordnas i den nya egnahemsorganisationen, finner jag uppenbart.

Slutligen böra, såsom jag redan antytt, egnahemsorganen liksom hittills

handhava vissa med egnahemsverksamheten sammanhängande uppgifter. Egnahemsorganisationen

är för närvarande inkopplad i bostadsförbättringsverksamheten

och i långivningen till byggandet av lantarbetarbostäder. Utan tvivel

kan det tänkas, att det i framtiden kan befinnas lämpligt att även anförtro

andra uppgifter åt nämnda organisation.

Egnahemsutredningen har antytt, att de statliga egnahemsnämnderna, även

utan samband med den egentliga egnahemsverksamheten, skulle kunna lia

vissa uppgifter att fylla vid domänverkets försäljningar av kronojord. I

denna frågas nuvarande läge saknar jag emellertid anledning att ingå härpå.

Vad angår egnahemsutredningens förslag om en fullständig centralisering

av den med egnahemsverksamheten sammanhängande kassarörelsen anser

jag, i överensstämmelse med den uppfattning som kommit till uttryck i ett

flertal yttranden, sådana olägenheter vara förenade med en dylik anordning,

särskilt med hänsyn till egnahemsorganens förbindelser med allmänheten, att

jag icke kan biträda detta förslag. Däremot synas mig de av statskontoret föreslagna

grunderna för kassarörelsen vara i stort sett ändamålsenliga. Kungl.

Majit torde framdeles böra meddela föreskrifter i dessa ämnen. Det torde

kunna förutsättas, att arbetsfördelningen mellan riksräkenskapsverket såsom

reviderande myndighet och egnahemsstyrelsen såsom övervakare av egnahemsnämndernas

långivnings- och övriga verksamhet skall kunna ordnas på

ett rationellt och praktiskt sätt.

I såväl egnahemsutredningens betänkande som i en del yttranden har berörts

frågan, huruvida den omständigheten, att framdeles en särskild organisation

kunde tänkas bliva tillskapad för statens allmänna bostadsfrämjande

verksamhet, borde föranleda uppskov med en omorganisation av egnahemsverksamheten.

I likhet med egnahemsutredningen håller jag emellertid före

att, även om den verksamhet, som har avseende å bostadsegnahemmen, skulle

kunna tänkas i större eller mindre utsträckning avskiljas från egnahemsorganisationen,

tillräckliga uppgifter likväl skulle återstå, för att denna organisation

skulle böra bibehållas med i stort sett den uppbyggnad som nu föreslagits.

En annan sak är att vid bestämmandet av den ordinarie personalens omfattning

hos olika egnahemsorgan viss hänsyn kan böra tagas till en eventuell omläggning

av bostadsegnahemsverksamheten.

Utskottet. Den kanske främsta förutsättningen för en framgångsrik egnahemsverksamhet

torde, enligt vad utredningsmännen funnit, hänföra sig till den organisatoriska

sidan. Örn icke organisationen av verksamheten blir effektiv,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

59

synas dem statens uppoffringar icke kunna förväntas komma till bästa nytta.

En av grundorsakerna till att egnahemsverksamheten hitintills icke ansetts

vara tillfredsställande ha utredningsmännen funnit ligga i den nuvarande organisationens

bristande möjligheter att vara aktivt verksam samt i en otillräcklig

inbördes samverkan mellan de skilda organ, som liandha ifrågavarande

uppgifter.

Vid olika tillfällen, då egnahemsfrågan tidigare behandlats av statsmakterna,

ha krav framställts på ökat statligt inflytande över egnahemsverk

samhetens bedrivande. I likhet med departementschefen anser utskottet, att

organisationsfrågan kommit i ett nytt läge, örn hänsyn tages till nu förevarande

genomgripande reformförslag.

Åtskilliga i och för sig vägande skäl ha framförts såväl för som emot det

nu ifrågasatta förstatligandet av egnahemsverksamheten. Det torde icke

vara erforderligt, att här återgiva alla de synpunkter, som kunna anläggas

på frågan örn egnahemsverksamhetens organisation och som blivit inom utskottet

ingående och allsidigt dryftade. Olika meningar ha härutinnan framförts

inom utskottet och tre lösningar ifrågasatts, nämligen antingen att bibehålla

den nuvarande organisationen i stort sett oförändrad eller att på statliga

organ överflytta hela egnahemsverksamheten eller ock att uppdela verksamheten

på statliga organ och hushållningssällskapen. Utskottet har ansett

sig böra tillstyrka departementschefens förslag om en omorganisation i sist

angivna riktning.

Enligt utskottets mening bör alltså den verksamhet, som hittills handhafts

av hushållningssällskapens egnahemsnämnder, övertagas av statliga egnahemsnämnder,

men bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga

jordbruk bibehållas hos hushållningssällskapen.

Vid ställningstagandet i sistberörda hänseende har utskottet tagit fasta på

departementschefens förklaring, att han åtminstone i nuvarande läge, i avbidan

på erfarenheter av den föreslagna omläggningen av egnahemsverksamheten,

icke kunnat tillstyrka, att ifrågavarande bidragsverksamhet lösryckes

från hushållningssällskapen. Fördelarna med en fullständig överflyttning

av verksamheten för förstärkning av ofullständiga jordbruk på egnahemsorganen

äro emellertid ovedersägliga med hänsyn till de därigenom ökade

möjligheter till ett enhetligt bedömande av ifrågakommande förstärkningsåtgärder.

Den verksamhetsgren, som nu ställes utanför egnahemsorganisationen,

torde jämväl utgöra den kanske viktigaste inom egnahemsverksamheten.

Utskottet vill härvid erinra örn den förebådade utredningen rörande

hushållningssällskapens omorganisation, vilken torde böra igångsättas

med det snaraste och vars resultat synes höra avvaktas, innan några

mera avsevärda förändringar vidtagas med avseende på sällskapens verksamhetsområden.

Utskottet betraktar sålunda den nu tillstyrkta organisationen

närmast såsom ett provisorium. En ändamålsenlig avgränsning mellan

egnahemsorganens och hushållningssällskapens uppgifter torde nämligen

innebära, att de förra skola handha alla åtgärder sorn äro förenade

med statens ekonomiska stöd för iordningställandet av familjejordbruk och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

de senare sådana åtgärder som därefter visa sig behövliga för att innehavarna

av dylika jordbruk skola kunna reda sig och förbättra sin ställning såsom

jordbrukare.

Med det anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt till de yrkanden,

som framställts dels i motionen I: 302 om bifall till utredningsmännens förslag,

dels i de likalydande motionerna I: 303 och II: 464 om avslag å Kungl.

Maj :ts förslag till omorganisation och dels i motionen 1: 304 om förnyad

prövning av organisationsfrågan i samband med utredning rörande hushållningssällskapens

framtida verksamhet och organisation.

Utskottet ansluter sig slutligen till förslaget om att i egnahemsorganisationen

inordna statens jordnämnd. Egnahemsorganisationen torde åtminstone

tillsvidare ytterligare böra handha den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten

på landet och långivningen till byggandet av lantarbetarbostäder.

Att departementschefen tagit avstånd från utredningsmännens förslag om

fullständig centralisering av den med egnahemsverksamheten sammanhängande

kassarörelsen, finner utskottet väl motiverat. De av departementschefen

förordade grunderna för denna kassarörelse synas utskottet ändamålsenliga

och tillstyrkas således av utskottet.

Liksom departementschefen vill utskottet framhålla önskvärdheten och

behovet av att även efter egnahemsnämndernas förstatligande en intim

samverkan sker mellan dessa nämnder och hushållningssällskapen liksom

ock att de inom de tvenne organisationerna anställda tjänstemännen utnyttjas

inom varandras områden i den mån så lämpligen kan ske. Departementschefen

bygger på att hushållningssällskapen allt fortfarande skola ombesörja

de uppgifter, som i övrigt nu påvila dem. De i de likalydande

motionerna I: 303 och II: 464 i detta hänseende framförda synpunkterna torde

ej stå i strid med berörda uppfattning och föranleda därför intet uttalande

från utskottets sida.

X. Egnahemsverksamhetens centrala organisation.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 194—199.

Departementschefen.

Med hänsyn till de förslag, som i det föregående i olika sammanhang framställts

med avseende å egnahemsverksamhetens framtida bedrivande, innebärande

bland annat att egnahemsnämnderna hädanefter såsom statsorgan skola

bliva direkt underställda egnahemsstyrelsen, finner jag ett uppenbart behov

föreligga av en förstärkning och rationalisering av styrelsens organisation.

Emellertid kan jag icke tillstyrka egnahemsutredningens organisationsförslag

s. 61 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

61

i hela dess vidd. I avvaktan på erfarenheter av den reform av egnahemsverksamheten,

som av mig föreslås, och av behovet av arbetskrafter för densamma

anser jag personaluppsättningen inom egnahemsstyrelsen böra begränsas

något i förhållande till vad utredningen föreslagit. Örn så sker, kan

jag icke finna tillräckliga skäl tala emot att styrelsen — med undantag för

vissa i det följande angivna befattningar — upptages på ordinarie stat. I

samband härmed torde, såsom egnahemsutredningen förordat, beteckningen

»statens egnahemsstyrelse» böra förkortas till enbart »egnahemsstyrelsen».

Beträffande grunderna för egnahemsstyrelsens organisation biträder jag

egnahemsutredningens förslag örn införande av viss byråindelning inom styrelsen,

varvid byråcheferna böra erhålla ställning av ledamöter. Med hänsyn

till karaktären av de uppgifter, egnahemsstyrelsen har att fullgöra, finner

jag det önskvärt, att densamma vid sidan av byråindelningen har tillgång

till praktisk sakkunskap på de olika områden, som beröras av egnahems

verksamheten. Egnahemsutredningen har med denna utgångspunkt

föreslagit, att i styrelsen skola, liksom hittills, ingå tre särskilt förordnade

ledamöter. I en del yttranden har gjorts gällande, att utredningen tillagt

dessa ledamöter alltför vittgående uppgifter och befogenheter och att de

allenast borde ha ställning av sakkunniga med rådgivande uppgifter. För

min del anser jag övervägande skäl tala för att ifrågavarande ledamöter

även skola deltaga i fattande av beslut inom styrelsen. Emellertid synes

det icke behövligt, att de deltaga i behandlingen av andra ärenden än sådana

som äro av större betydelse, särskilt författnings- och anslagsfrågor,

viktigare organisationsfrågor samt principiella ståndpunktstaganden beträffande

egnahemsverksamhetens bedrivande. I behandlingen av dessa liksom

andra frågor böra även deltaga båda de byråchefer, vilka enligt vad jag

i det följande förordar böra finnas hos styrelsen. De särskilda ledamöternas

antal, som av egnahemsutredningen föreslagits skola liksom hittills utgöra

tre, bör enligt min mening ökas till fyra, för att de skola kunna företräda

en så allsidig sakkunskap som möjligt, särskilt på jordbrukets, skogsbrukets,

fastighetsbildningens och kreditväsendets område samt byggnadsområdet.

Jag kan icke finna tillräckliga skäl att biträda byggnadsstyrelsens

förslag, enligt vilket, i vad angår sistnämnda sakkunskap, denna styrelse

skulle äga utse en särskild representant. Däremot förutsätter jag i likhet

med egnahemsutredningen, att egnahemsstyrelsen kommer att i erforderlig

utsträckning samråda med myndigheter, vilkas uppgifter delvis sammanfalla

med egnahemsstyrelsens.

Med hänsyn till betydelsen av att för chefskapet för egnahemsstyrelsen kunna

förvärva en person med önskvärd kompetens förordar jag — med biträdande

av egnahemsutredningens förslag — att styrelsens chef, vilken torde

böra tillsättas medelst förordnande för en tid av högst sex år, såsom överdirektör

placeras i lönegrad C 10 i det från och med den 1 juli 1939 gällande

civila avlöningsreglementet. Byråcheferna torde i enlighet med vad som i

allmänhet gäller inom allmänna civilförvaltningen böra placeras i lönegrad

A 30. Arvodena till de särskilda ledamöterna synas mig böra bestämmas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

till 1,800 kronor för envar av dem, vartill kominer eventuell resekostnadsoch

traktamentsersättning.

Vad härefter angår byråindelningen inom egnahemsstyrelsen finner jag

uppenbart, att en särskild jordanskaffningsbyrå bör tillskapas med de huvudsakliga

uppgifter, som angivits av egnahemsutredningen. Denna byrå kommer

delvis att utgöra en efterföljare till statens jordnämnd, vilken avses

skola indragas, och jag vill i detta sammanhang framhålla det såsom naturligt,

att den hos nämnden för närvarande sysselsatta personalen såvitt möjligt

bör utnyttjas inom den utvidgade egnahemsstyrelsen. Även beträffande inrättandet

av en s. k. allmän byrå inom egnahemsstyrelsen, vilken byrå dels

skulle handlägga administrativa ärenden och dels ha viss befattning med

egnahemslångivningen, bland -annat i form av övervakning av egnahemsnämndernas

verksamhet, biträder jag egnahemsutredningens förslag. Däremot

finner jag mig icke övertygad om behovet av en särskild byggnadsbyrå.

Åtminstone tills vidare torde de uppgifter, som skulle ankomma på

en sådan byrå och som nu handhavas av särskilda befattningshavare hos

egnahemsstyrelsen och jordnämnden, kunna inlemmas i någondera av de

nyss föreslagna byråerna, och jag finner härvidlag mest ändamålsenligt, att

jordanskaffningsbyrån anförtros förevarande uppgifter. I avvaktan på en

lösning av frågan om byggnadssakkunskapens anordnande inom egnahemsverksamheten

överhuvud taget — jag återkommer till denna fråga i nästföljande

avsnitt av propositionen — synas mig de befattningar, som inrättas

för byggnadsfrågor, tills vidare icke böra uppföras på ordinarie stat. Egnahemsstyrelsens

förslag, att vid sidan av byråerna skulle inrättas en särskild

befattning såsom egnahemsinspektör, kan jag för närvarande icke biträda,

övervakning över egnahemsnämndernas verksamhet torde, förutom i lämplig

omfattning av verkschefen, böra utövas av personal å styrelsens allmänna

byrå, varjämte viss tillsyn över nämnderna bör kunna anordnas i samband

med de resor, som föranledas av styrelsens jordanskaffningsverksamhet.

Å jordanskaffningsbyrån torde böra för den egentliga jordanskaffningsverksamheten

anställas en byrådirektör i lönegrad A 26 och en byråassistent

i lönegrad A 21 samt för byggnadsverksamheten likaledes en byrådirektör i

26 lönegraden ävensom en byråingenjör i 21 lönegraden. Sistnämnda båda

befattningar torde enligt vad nyss anförts tills vidare böra erhålla extra ordinarie

karaktär. Å den allmänna byrån torde böra finnas en byrådirektör i

lönegrad A 26 och en notarie i lönegrad A 21. Vad särskilt angår byrådirektörerna

för jordanskaflningsverksamheten och å allmänna byrån har jag

vid mitt ståndpunktstagande till befattningarnas benämning och löneställning

ansett det önskvärt, att ifrågavarande befattningshavare komma att stå något

högre än de i det följande omnämnda egnahemsdirektörerna hos egnahemsnämnderna,

vilka föreslås skola placeras i lönegrad A 24.

Även om den av egnahemsverksamheten betingade kassarörelsen, i den

mån den hänför sig till egnahemsnämnderna, decentraliseras på dessa, synes

behov komma att föreligga av ett kamrerarkontor hos egnahemsstyrelsen.

Personalbeståndet på detta kontor torde emellertid kunna tillmätas väsent
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

63

ligt mindre än egnahemsutredningen föreslagit. De där anställda befattningshavarna

torde böra utgöras av en kamrerare i lönegrad A 24 och en revisor i

lönegrad A 21.

Utöver den nu angivna personalen, vilken med nyss berörda undantag torde

böra erhålla ställning av ordinarie befattningshavare, torde hos egnahemsstyrelsen

böra anställas förslagsvis fem amanuenser med motsvarande löneställning

som tillämpas för andra liknande befattningar inom statsförvaltningen.

Liksom nu torde hos egnahemsstyrelsen böra vara anställda fem byggnadskontrollanter

med årsarvoden å 4,800 kronor. Åtminstone tillsvidare torde

kostnaderna för fyra av dessa kontrollanter böra, på samma sätt som för

närvarande, bestridas av anslaget till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden.

För registratorsgöromålen hos egnahemsstyrelsen, vilka för närvarande

handhavas av ett kanslibiträde i 7 lönegraden, torde böra inrättas en ordinarie

befattning som kansliskrivare i lönegrad All. Med anledning av vad egnahemsstyrelsen

anfört till stöd för en höjning av löneställningen för sistnämnda

befattningshavare torde böra uppmärksammas, att arbetet med avlöningsuträkning

framdeles bör ankomma på det nyinrättade kamrerarkontoret.

Såsom ordinarie befattningshavare torde vidare böra anställas ett kanslibiträde

i lönegrad A 7 och tre kontorsbiträden i lönegrad A 4. Den betydande

reduceringen av ifrågavarande personal i förhållande till vad utredningen

föreslagit förklaras i huvudsak med hänsyn till decentraliseringen av

kassarörelsen. Slutligen bör hos egnahemsstyrelsen vara anställd en ordinarie

expeditions vakt i lönegrad A 5.

Utöver den nyss angivna ordinarie biträdespersonalen torde det böra räknas

med behov av ytterligare en eller annan exti’a ordinarie befattningshavare.

Vidare kan det bliva erforderligt att i viss utsträckning anställa extra

och tillfällig personal. Detta gäller icke blott biträdespersonal utan även annan

arbetskraft, exempelvis representerande sakkunskap på byggnadsområdet

eller på skogsväsendets område.

I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde personalförteckningen

för egnahemsstyrelsen böra erhålla följande utseende.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör och chef........................................ C 10

2 byråchefer .................................................. A 30

2 byrådirektörer .............................................. A 26

1 kamrerare .................................................. A 24

1 byråassistent ................................................ A 21

1 notarie .................................................... A 21

1 revisor .................................................... A 21

1 kansliskrivare .............................................. A 11

1 kanslibiträde ........... A 7

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Befattning Lönegrad

1 expeditionsvakt ............................................ A 5

3 kontorsbiträde!! ............................................ A 4.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 byrådirektör .............................................. Eo 26

1 byråingenjör .............................................. Eo 21.

Till anslagsberäkningen för egnahemsstyrelsen återkommer jag i ett annat

sammanhang.

Sedan riksdagen meddelat sitt beslut rörande egnahemsstyrelsens organisation,

bör ny instruktion utfärdas för styrelsen.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag om egnahemsverksamhetens centrala organisation

har icke föranlett någon huvudsaklig erinran från utskottets sida.

De begränsningar i fråga örn personaluppsättningen, som förevarande förslag

innebär i förhållande till utredningsmännens, sammanhänger bland annat

med att bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga jordbruk

lämnats utanför egnahemsorganisationen samt att kassarörelsen icke helt centraliserats.

I anslutning till motionen I: 296, vari påyrkats viss utökning av egnahemsstyrelsens

arbetskrafter, vill utskottet framhålla, att behovet av en särskild

byggnadsbyrå måhända blivit något underskattat i propositionen. I varje fall

torde någon utökning av personalen för byggnadsärendenas handläggning

komma att visa sig erforderlig. Behovet av byggnadssakkunskap hos styrelsen

blir icke mindre genom den av departementschefen förordade begränsningen

i styrelsens arbetsuppgifter. Däremot torde den nu tillstyrkta organisationen

av kassarörelsen möjligen medgiva ytterligare ^knäppning av kamrerarkontorets

personal. Sålunda finner utskottet det tveksamt, om den föreslagna

revisorsbefattningen är erforderlig.

Emellertid anser sig utskottet för sin del svårligen kunna nu närmare ingå

på dessa personalfrågor. Det torde få ankomma på den nya egnahemsstyrelsen,

som skall börja sin verksamhet den 1 juli 1939, att i sinom tid framlägga

de förslag härutinnan, som styrelsen finner påkallade. Förevarande motion

torde alltså icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

XI. Egnahemsverksamhetens läns- och lokala organisation.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag återfinnes redogörelse i propositionen

sid. 210—218.

Departementschefen.

I ett föregående avsnitt angående de allmänna grunderna för egnahemsverksamhetens

organisation har jag förordat ett förstatligande av egnahems
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

65

nämnderna. Däremot har jag frångått egnahemsutredningens förslag örn

överflyttning från hushållningssällskapens förvaltningsutskott till egnahemsnämnderna

av bidragsverksamheten för stärkande av ofullständiga jordbruk.

Likaså har jag avvisat förslaget örn centralisering av egnahemsverksamhetens

kassarörelse. Det är uppenbart, att mitt ståndpunktstagande till dessa frågor

måste påverka egnahemsnämndernas personalbehov.

Då de nya egnahemsnämnderna i enlighet med egnahemsutredningens förslag

torde böra träda i verksamhet först den 1 juli 1940, torde det icke vara

nödvändigt att till innevarande års riksdag framlägga något slutgiltigt förslag

i fråga om organisationen av dessa nämnder. Det synes fastmera ändamålsenligt,

att egnahemsstyrelsen erhåller tillfälle att ytterligare utreda härmed

sammanhängande spörsmål, vilket lämpligen kan ske jämsides med de underhandlingar

med hushållningssällskapen, som kunna förutsättas skola äga

rum med avseende å egnahemsverksamhetens överflyttning från dessa. Emellertid

torde det kunna vara till fördel, bland annat för det ungefärliga bedömandet

av omorganisationens innebörd i kostnadshänseende, att jag redan

nu preliminärt antyder vissa synpunkter beträffande personalbehovet för

egnahemsnämnderna.

Innan jag ingår härpå, vill jag något uppehålla mig vid frågan örn egnahemsnämndernas

verksamhetsområden. Eftersom dessa nämnder för närvarande

äro hushållningssällskapens organ, ha de även samma verksamhetsområden

som dessa, vilket innebär att det i Kalmar och Älvsborgs län finnes

två egnahemsnämnder och i ett vart av övriga län en sådan nämnd. I

likhet med egnahemsutredningen finner jag det med hänsyn till verksamhetens

effektivitet icke vara möjligt att tilldela egnahemsnämnderna större

verksamhetsområden än som motsvara länen. Egnahemsutredningens förslag,

att i Kalmar och Älvsborgs län i motsats till vad nu är fallet allenast

skall finnas en egnahemsnämnd, finner jag visserligen kunna möjligen motiveras

av egnahemsverksamhetens omfattning i dessa län. Emellertid anser

jag ändock på grund av de lokala förhållandena samt önskvärdheten av ett

fortsatt samarbete mellan egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen

övervägande skäl tala för att i nämnda båda län fortfarande bibehållas två

egnahemsnämnder. Sist angivna skäl synes mig också motivera, att egnahemsnämnderna

såväl i dessa som andra län förläggas till samma orter som

hushållningssällskapen.

Egnahemsnämnderna torde i enlighet med vad egnahemsutredningen föreslagit

böra bestå av antingen fem eller tre ledamöter, beroende på verksamhetsområdenas

utsträckning. Ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t,

som även bör utse en av dem till ordförande. Den i det följande omnämnde

egnahemsdirektören torde böra vara självskriven ledamot. Vid utseendet

av ledamöterna bör beaktas önskvärdheten av alt kontakten mellan egnahemsnämnderna

och hushållningssällskapen underlättas. Vad utredningen

föreslagit i fråga örn ersättningen åt ledamöterna ger mig ej anledning till erinran.

[Ullan;] till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Jag ansluter mig till utredningens förslag, att hos varje egnahemsnämnd

bör finnas anställd en egnahemsdirektör med huvudsakligen de uppgifter,

som angivits av utredningen. Befattningen torde böra uppföras å ordinarie

stat. I likhet med utredningen anser jag karaktären av de med befattningen

förenade uppgifterna betinga befattningens placering i lönegrad A 24. Att

såsom föreslagits i ett yttrande göra lönegradsplaceringen beroende av egnahemslånens

omfattning hos respektive nämnd kan jag ej finna lämpligt.

De krav på skicklighet och arbetsförmåga, som handhavandet av egnahemsverksamheten

på ett rationellt sätt ställer på sin man, behöver ingalunda stå

i relation till långivningens omfattning. Överhuvud taget torde det vara

ogörligt att finna en objektiv och allmängiltig måttstock, som skulle kunna

läggas till grund för en differentiering av egnahemsdirektörernas löner. Det

nu sagda synes emellertid icke böra utgöra hinder för egnahemsstyrelsen att,

på grundval av nyss avsedda undersökning rörande personalbehovet hos

egnahemsnämnderna, föreslå något lägre löneställning i sådana län, där arbetsuppgifterna

måste anses vara särskilt begränsade. Vad angår benämningen

å ifrågavarande befattning finner jag visserligen den av egnahemsutredningen

föreslagna benämningen egnahemsdirektör på ett riktigt sätt

giva uttryck åt den ansvarsfulla ställning, som dessa befattningshavare komma

att intaga. I synnerhet om en del av befattningarna enligt vad nyss sagts

komma att placeras lägre än i lönegrad A 24, synes likväl möjligen någon

annan benämning kunna vara lämpligare. Utan att nu vilja fatta definitiv

ställning till denna fråga kommer jag i det följande att använda benämningen

egnahemsdirektör.

Enligt utredningens förslag skola egnahemsdirektörerna biträdas av egnahemskonsulenter,

egnahemsassistenter och egnahemsrättare. Emellertid får

jag erinra örn att detta organisationsförslag grundats på förutsättningen att

bidragsverksamheten till förstärkning av ofullständiga jordbruk skulle överflyttas

från hushållningssällskapen till egnahemsnämnderna. Om i enlighet

med vad jag föreslagit dylik överflyttning icke sker, torde egnahemsdirektörerna

i flertalet län icke bliva i behov av sådant biträde, som nyss avsetts. I

varje fall synes det icke komma att finnas nämnvärd användning för personal

med den kompetens, som skulle företrädas av egnahemsrättarna.

Inom en del län torde emellertid behov komma att förefinnas av någon

egnahemskonsulent eller egnahemsassistent. De uppgifter rörande arbetsåtgången

hos de olika hushållningssällskapen, som lämnats i egnahemsutredningens

betänkande, synas närmast tyda på att egnahemskonsulenler

skulle behöva anställas i tre län och egnahemsassistenter i ungefär åtta län.

Mot att egnahemskonsulenterna såsom ordinarie befattningshavare placeras

i lönegrad A 21 och egnahemsassistenlerna såsom icke ordinarie tjänstemän

i 16 lönegraden synes intet vara att erinra. Det torde vara lämpligt, att

medel även finnas tillgängliga för anställande tillfälligtvis av extra egnahemsassistenter.

Det kan räknas med att såväl egnahemsdirektörerna som egnahemskonsulenterna

och egnahemsassistenterna i stor utsträckning komma att belin
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

67

lia sig på tjänsteresor. Enligt egnahemsutredningens förslag skulle å egnahemsnämndernas

expeditioner vid sådana tider icke finnas någon högre

befattningshavare än ett kanslibiträde. Ett sådant förhållande synes mig

icke tillfredsställande. Frågan om egnahemsnämndernas kontorspersonal

kommer emellertid i ett nytt läge genom att den av utredningen föreslagna

centraliseringen av kassarörelsen icke genomföres. För liandhavandet av

egnahemsnämndernas medelsförvaltning torde, örn denna bibehålies decentraliserad,

erfordras en befattningshavare i högre ställning än kanslibiträdesgraden.

Ett hänsyntagande till nu berörda förhållanden synes leda till att

hos egnahemsnämnd bör finnas anställd en kassör och kontorsföreståndare,

som under egnahemsnämndens och egnahemsdirektörens överinseende kan

omhänderhava medelsförvaltningen, inberäknat räntedebitering m. m., och

samtidigt stå allmänheten till tjänst med upplysningar i olika egnahemsverksamheten

berörande frågor. Om denne befattningshavare erhåller heltidsanställning

hos egnahemsnämnden, torde han lämpligen böra placeras i

lönegrad A 17 eller eventuellt såsom icke ordinarie tjänsteman i motsvarande

lönegrad. Emellertid torde det kunna ligga i såväl egnahemsnämndens

som vederbörande hushållningssällskaps intresse, att ifrågavarande befattningshavare

kan på lämpligt sätt dela sin arbetstid mellan nämnden och

sällskapet, varvid dock uppenbarligen måste förutsättas att garantier skapas

mot missbruk av ställningen som förvaltare av två kassor. Där sist angivna

anordning befinnes lämplig, torde befattningshavaren i fråga böra

anställas hos egnahemsnämnden mot visst arvode. Vilketdera av nu berörda

alternativ som är att föredraga, blir beroende av förhållandena i olika

fall. Det bör ankomma på egnahemsstyrelsen att vid den i det föregående

avsedda undersökningen rörande personalbehovet hos egnahemsnämnderna

även överväga förevarande fråga. Jag vill i detta sammanhang tillägga, att

de här åsyftade alternativa anordningarna för anställande av kassörer eller

kontorsföreståndare hos egnahemsnämnderna synas i hög grad undanröja de

svårigheter i organisatoriskt avseende, som befarats vara förbundna med en

överflyttning av egnahemsarbetet från hushållningssällskapen.

Om befattningar såsom kassörer eller kontorsföreståndare inrättas hos

egnahemsnämnderna, torde hos dessa i allmänhet icke behöva anställas

några kanslibiträden. Med hänsyn till kontorsarbetets omfattning torde

detta vara erforderligt allenast i tre eller fyra län. Däremot torde hos samtliga

egnahemsnämnder behov komma att finnas av lägre biträdesbefattningar.

Sammanlagt torde approximativt böra räknas med ett trettiotal

kontorsbiträdesbefattningar och ett tjugotal skrivbiträdesbefattningar. Nu

nämnda biträdesbefattningar, vilka böra placeras i samma lönegrader som

motsvarande befattningar inom civilförvaltningen i övrigt, böra på lämpligt

sätt fördelas på ordinarie och icke ordinarie. Härutöver torde kunna föreligga

behov av anställande av tillfällig personal.

Mot vad egnahemsutredningen anfört rörande egnahemsnämndernas behov

att i viss utsträckning anlita juridisk expertis och särskild skogsutbildad

personal synes mig intet vara att erinra. Jag vill i detta sammanhang fästa

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

uppmärksamheten på att egnahemsnämnderna även kunna behöva sörja

för tillgång till sakkunskap på trädgårdsodlingens område.

I personaluppsättningen för egnahemsnämnderna har egnahemsutredningen

icke upptagit några befattningshavare med speciell byggnadssakkunskap.

Utredningen har förutsatt, att den föreslagna byggnadsbyrån hos egnahemsstyrelsen,

under medverkan av de utav styrelsen anställda byggnadskontrollanterna

skulle göra nämndernas tjänstemän förtrogna med byggnadsfrågor

genom anordnande av kurser, tillhandahållande av typritningar och anvisningar

m. m. Om särskilda byggnadskonsulentbefattningar skulle inrättas

i länen, borde de emellertid i första hand knytas till egnahemsnämnderna.

I avvaktan härpå borde dessa nämnder i viss utsträckning kunna anlita länsarkitekterna.

Enligt min mening bör frågan om byggnadssakkunskapen inom egnahemsorganisationen

icke betraktas isolerad utan ses i samband med det mera

allmänna problemet örn möjligheterna att tillgodose behovet av byggnadssakkunskap

på landsbygden och härigenom underlätta tillkomsten av ändamålsenliga

och billiga byggnader. Detta problem är av stor betydelse icke

minst för jordbrukarna och kräver sin lösning inom en nära framtid. Jag

vill erinra om att nyligen på initiativ från jordbrukarhåll bildats en särskild

byggnadsförening med uppgift att verka för bättre förhållanden på förevarande

område, och det torde finnas skäl att hoppas på lyckliga resultat

av dessa strävanden. Vidare bör nämnas, att frågan örn tillgodoseendet av

landsbygdens behov av byggnadssakkunskap även har varit föremål för

övervägande hos 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets arbetsförhållanden.

Denna utredning har i sitt betänkande den 25 februari

1939 angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen

bland annat uttalat sig för att byggnadskonsulentbefattningar böra inrättas

vid hushållningssällskapen. Slutligen har byggnadsstyrelsen i sitt

förut återgivna yttrande fäst uppmärksamheten på behovet av en byggnadsstadga

för landsbygden. Jag är icke beredd att för närvarande framlägga

några förslag med avseende å landsbygdens byggnadsfrågor. Å andra sidan

kan jag ej heller förorda, att lösningen av desamma föregripes genom

att egnahemsnämnderna nu förses med särskild byggnadssakkunnig personal.

Tills vidare torde behovet av byggnadssakkunskap hos dessa nämnder

böra tillgodoses på huvudsakligen det sätt, som förordats av egnahemsutredningen.

Emellertid anser jag, i motsats mot utredningen, någon nämnvärd

medverkan i förevarande hänseende icke kunna förväntas från länsarkitekternas

sida.

Jag biträder egnahemsutredningens förslag, att förmedlingen av egnahemslån

genom kommuner samt ekonomiska föreningar och aktiebolag bör

inskränkas till bostadsändamål och endast avse lokalt begränsade områden.

Vad angår municipalsamhällena torde det icke vara erforderligt att för

egnahemsverksamheten anlita vederbörande municipala organ utan torde

s. 69 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

69

denna verksamhet kunna omhänderhavas av kommunens gemensamma

organ.

Mot utredningens förslag i övrigt rörande den kommunala egnahemsorganisationen

har jag intet att erinra.

Organisationen av bidragsverksamheten för ofullständiga jordbruk och av

egnahemsverksamhetens kassarörelse torde i stor utsträckning inverka på behovet

av arbetskrafter hos de föreslagna statliga egnahemsnämnderna i länen.

Emellertid har departementschefen med hänsyn till att egnahemsnämnderna

skola träda i verksamhet först den 1 juli 1940 icke funnit nödvändigt att nu

framlägga slutgiltigt förslag i fråga om organisationen i förevarande del.

Denna angelägenhet har ansetts kunna bero till nästkommande års riksdag,

då egnahemsstyrelsen bör lia ytterligare utrett härmed sammanhängande

spörsmål.

Vissa allmänna synpunkter för bedömande av egnahemsnämndernas organisation

ha dock redan nu framhållits av departementschefen. Dessa föranleda

ingen erinran från utskottets sida.

I de likalydande motionerna I: 303 och II: 464 har uttalats, att de befattningshavare,

som skola handha medelsförvaltningen och vad därtill hör,

böra placeras i lönegraden A 21 i stället för, såsom departementschefen förordat,

A 17. De i motionerna anförda synpunkterna synas utskottet böra komma

under övervägande vid nyssberörda egnahemsstyrelsens utredning. Detsamma

gäller ock frågan örn anlitande av bank för kassarörelsen hos egnahemsnämnderna.

Enligt departementschefens förslag skall inom varje kommun finnas en

egnahemskommitté, som i fortsättningen skall handha även arbetarsmåbruksverksamheten.

Denna verksamhet kommer alltjämt såsom en i första

hand kommunal angelägenhet att intaga en i viss mån fristående ställning.

Utskottet delar den uppfattningen, att kommunernas egnahemsverksamhet

torde bliva bäst betjänad av att vara samlad på ett enda organ så att erforderlig

översikt och likformighet vinnes.

I detta sammanhang har departementschefen upptagit utredningsmännens

förslag örn förändring av tillämpningsområdet för egnahemslånerörelsen.

Enligt detta må egnahemslån för bostadsfastigheter ej utlämnas inom stad,

köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, med mindre Kungl. Maj:t efter framställning av staden,

köpingen eller samhället meddelat bestämmelser därom.

Vidare har departementschefen i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,

som framlagts av utredningsmännen, förordat att egnahemslångivningen

beträffande jordbruksegnahem uteslutande bör förbehållas de statliga

egnahemsnämnderna och att förmedlingen av egnahemslån för bostadsegnahem

genom kommuner samt ekonomiska föreningar och aktiebolag bör avse

endast lokalt begränsade områden.

Vad sålunda föreslagits bar ävenledes vunnit utskottets tillstyrkande.

Utskotta.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

XII. Egnahemsreformens ikraftträdande och vissa därmed

sammanhängande spörsmål.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 231—238.

Departementschefen.

.lag biträder egnahemsutredningens förslag, att den föreslagna egnahemsreformen

utom i vissa delar bör träda i verkställighet med det budgetår, som

börjar den 1 juli 1940. Omorganisationen av egnahemsstyrelsen bör emellertid

genomföras redan under nu närmast stundande budgetår, d. v. s. budgetåret

1939/40. Ändringarna med avseende å bidragsverksamheten för stärkande

av ofullständiga jordbruk torde böra träda i kraft den 1 januari 1940.

Skäl torde icke finnas att, såsom enligt utredningens förslag, uppskjuta genomförandet

av de nya bestämmelserna om avloppsförbättringsbidrag till en

senare tidpunkt. Slutligen torde även de ändrade föreskrifterna om lånemaximum

för arbetarsmåbrukslån och om sådant låns uppdelning i stående del och

amorteringsdel böra vinna giltighet redan med ingången av år 1940.

I enlighet med vad jag förut föreslagit torde de nya bestämmelserna i fråga

om egnahemslånens förräntning böra gälla i fråga örn lån, som utlämnas

efter ingången av budgetåret 1940/41. Beträffande äldre lån böra nuvarande

bestämmelser fortfarande tillämpas och bör den för åren 1937—1939

provisoriskt medgivna räntenedsättningen erhålla fortsatt giltighet för år

1940.

Möjligheten att placera bottenkredit hos annan långivare än staten torde

böra stå öppen även beträffande stående delen av lån, som utlämnats enligt

tidigare gällande författning.

I detta sammanhang får jag erinra örn att egnahemsutredningen ifrågasatt,

huruvida icke en del egnahemslåntagare befunne sig i så svag ekonomisk ställning,

att de vöre i behov av hjälp. Enligt vad utredningen anfört, borde det

ankomma på egnahemsstyrelsen att undersöka, i vilken utsträckning sådant

hjälpbehov förelåge.

Överflyttningen av hushållningssällskapens nuvarande egnahemslånestock

till egnahemsnämnderna, i den mån icke sällskapen mot förmodan motsätta

sig en sådan överflyttning, torde böra genomföras så snart som möjligt efter

den 1 juli 1940, då de nya nämnderna träda i funktion.

Utredningens förslag beträffande dispositionen av hushållningssällskapens

riskfonder finner jag välbetänkt. Huruvida hushållningssällskap, som icke

har några fonder men däremot underskott å egnahemslånerörelsen, bör erhålla

täckning härför av statsmedel, torde böra bliva beroende av närmare

prövning av orsakerna till att ifrågavarande underskott uppkommit.

Det bör också bliva beroende av förhållandena i de särskilda fallen, i vad

s. 71 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83. 71

män gottgörelse bör lämnas sådana befattningshavare hos hushållningssällskapen,

vilka på grund av egnahemsreformen komma att lida minskning i sina

inkomster. Med hänsyn icke minst till de av mig ifrågasatta anordningarna

med avseende å handhavandet av kassagöromalen utgår jag fran att gottgörelser

av här avsedd art skola bliva behövliga allenast i något enstaka

undantagsfall. Då det vidare synes önskvärt, att samarbetet mellan egnahemsnämnderna

och hushållningssällskapen även tager sig uttryck i lokalt

hänseende, torde det knappast heller vara erforderligt att räkna med några

ersättningar till hushållningssällskapen för skada, som skulle kunna uppsta

genom att sällskapen icke längre finge användning för de av nuvarande egnahemsnämnder

disponerade lokalerna. Huruvida ersättningar i något av nu

berörda hänseenden böra utgå, torde böra prövas i samband med de närmare

undersökningar, som egnahemsstyrelsen förutsättes skola verkställa

rörande avvecklingen av de nuvarande egnahemsnämndernas verksamhet.

Förslag i dessa ämnen böra, i den män så befinnes påkallat, underställas

1940 års riksdag.

Mot vad utredningen i övrigt anfört beträffande de olika spörsmål, som lia

sammanhang med egnahemsreformens ikraftträdande, har jag intet att erinra.

Vad departementschefen föreslagit rörande egnahemsreformens ikraftträdande

och vissa därmed sammanhängande spörsmål skiljer sig något

från utredningsmännens förslag. Avvikelsen hänför sig emellertid huvudsakligen

till frågan om räntan å äldre egnahemslån, vilken utskottet redan

behandlat i en föregående avdelning av detta utlåtande. Vidare har depuitementschefen

föreslagit, att även äldre egnahemslåntagare må kunna placera

bottenkredit hos annan långivare än staten.

De av departementschefen föreslagna övergångsanordningarna utom i

vad angår nyssberörda räntefråga -— föranleda ingen utskottets enman.

I de likalydande motionerna I: 308 och II: 469 har ifragasatts nödvändigheten

att vid tillsättandet första gången av egnahemsdirektörer hos egnahemsnämnderna

ovillkorligen upprätthålla kravet, att vederböiande avlagt

agronomexamen. Enligt utskottets uppfattning bör det ej möta formellt hinder

att till egnahemsdirektörsbefattning utse tjänsteman hos de nuvarande

egnahemsnämnderna, även örn denne icke avlagt nämnda examen men ändock

befinnes lämplig för befattningen ifråga. En ofrånkomlig förutsättning

härvid torde dock böra vara, att vederbörande uteslutande ägnar sig åt sin

tjänst hos den statliga egnahemsnämnden. I detta sammanhang vill utskottet

understryka, vad utredningsmännen anfört därom att det är angeläget, att

till de nya egnahemsnämnderna knytas befattningshavare med erfarenhet

från den hittillsvarande egnahemsverksamheten. Manga av de gamla egnahemsnämndernas

befattningshavare böra salunda i man av duglighet och

lämplighet kunna beredas anställning hos staten och torde alltså icke behöva

bliva lidande på grund av omorganisationen.

Utskottet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

XIII. Finansiering och anslagsberäkning.

Egnahemsutredningen.

Beträffande egnahemsutredningens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 241—248.

Departementschefen.

Då de nya bestämmelserna för egnahemsverksamheten föreslagits skola i

de flesta delar träda i tillämpning först den 1 juli 1940, påverkar reformen

icke kapitalanvisningen till de för egnahemsändamål inrättade fonderna för

budgetåret 1939/40. Anslagsäskandena för nämnda budgetår böra därför

grundas på nuvarande förhållanden. Med hänsyn härtill finner jag icke

heller nödvändigt att nu fatta ståndpunkt till de- olika frågor, som ha avseende

på den framtida finansieringen av förevarande verksamhet.

I skrivelse den 19 augusti 1938 har egnahemsstyrelsen uttalat sig för att,

i likhet med vad som varit medgivet för år 1939, utlåningen från egnahemslånefonden

även för år 1940 måtte få uppgå till ett belopp av 22,000,000

kronor med motsvarande fördelning på jordbrukslån och bostadslån som för

år 1939. Något kapitalökningsanslag för egnahemslånefonden har ej ansetts

erforderligt för budgetåret 1939/40. Styrelsen har förordat, att betalningsuppskov

jämväl för sistnämnda budgetår, liksom för det innevarande, måtte

få beviljas intill ett belopp av 100,000 kronor. Mot vad egnahemsstyrelsen

sålunda föreslagit har jag intet annat att erinra, än att maximibeloppen för

utlåningen nu endast böra beräknas för tiden intill den 1 juli 1940 och därför

allenast upptagas med hälften av de föreslagna beloppen.

Beträffande jordförmedlingsfonden har egnahemsstyrelsen i nyssnämnda

skrivelse anfört att, därest denna fond under år 1940 skulle disponeras efter

samma grunder som tidigare, något nytt kapitaltillskott till fonden ej vore

behövligt. Anslag till jordförmedlingsfonden torde sålunda icke erfordras

för budgetåret 1939/40. Liksom förordats i fråga om egnahemslånefonden tor- *

de även det beslut, som av innevarande års riksdag bör meddelas rörande

dispositionen av jordförmedlingsfonden, böra inskränkas till att avse första

halvåret 1940. Tillräcklig anledning torde emellertid här icke föreligga att

i motsvarande mån begränsa de disponibla medlen.

I enlighet med förslag av statens jordnämnd i skrivelse den 24 augusti 1938

torde till arrendeegnahemsfonden för budgetåret 1939/40 böra anvisas ett

reservationsanslag av 500,000 kronor. Med hänsyn till medelstillgången å

arrendelånefonden torde något kapitaltillskott till denna lånefond icke erfordras

för budgetåret 1939/40.

Beträffande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden har egnahemsstyrelsen

i sin skrivelse den 19 augusti 1938 förordat, att utlåningsbeloppet för

år 1940 måtte sättas till högst 10,000,000 kronor, varvid till kapitalökning för

fonden borde anvisas ett anslag av 7,000,000 kronor. Enligt vad jag nu
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

73

mera inhämtat torde, även örn utlåningen för år 1940 beräknas till förstnämnda

belopp, det för budgetåret 1939/40 erforderliga reservationsanslaget

till kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden icke behöva anvisas med

högre belopp än 4,000,000 kronor.

Vad härefter angår de med egnahemsverksamheten sammanhängande anslagen

under driftbudgeten, bör i enlighet med vad jag redan förordat omorganisationen

av egnahemsstyrelsen komma till stånd redan under nästa

budgetår, låt vara att densamma icke i sin helhet kan genomföras omedelbart

vid budgetårets ingång.

Med utgångspunkt från vad jag i det föregående föreslagit med avseende

å personaluppsättningen hos egnahemsstyrelsen torcft- anslagsposterna å avlöningsstaten

böra beräknas på följande sätt. Anslagsposten till avlöningar

till tjänstemän å ordinarie stat torde böra beräknas till förslagsvis 124,100

kronor. Under rubriken arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, torde böra upptagas dels arvoden till de fyra särskilda ledamöterna

hos egnahemsstyrelsen med sammanlagt 7,200 kronor och dels arvode

till en byggnadskontrollant med 4,800 kronor. Anslagsposten till grundavlöningar

m. lii. till övrig icke-ordinarie personal torde böra uppföras med

50.000 kronor, i vilket belopp ingå avlöningar till förut omnämnda byrådirektör

och byråingenjör för byggnadsärenden samt viss amanuens- och biträdespersonal

ävensom ett mindre belopp för anlitande av särskild expertis.

För avlöningsförhöjningar m. m. till nyssnämnda personal torde böra beräknas

en anslagspost å förslagsvis 5,900 kronor. Slutligen torde för rörligt tilllägg

beräknas en anslagspost å förslagsvis 10,800 kronor.

Avlöningsstaten kommer alltså att sluta å ett sammanlagt belopp av

202,800 kronor.

Under omkostnadsstoten för egnahemsstyrelsen torde böra räknas nied en

anslagspost till reseersättningar å förslagsvis 60,000 kronor, en anslagspost till

expenser å förslagsvis 15,000 kronor och en anslagspost till publikationstryck

å förslagsvis 5,000 kronor, eller sammanlagt 80,000 kronor. För nästkommande

budgetår torde emellertid ifrågavarande anslag böra utökas något för

möjliggörande av inköp av möbler m. m. i samband med egnahemsstyrelsens

utvidgning. Jag föreslår, att anslaget för budgetåret 1939/40 uppföres med

95.000 kronor.

Bortsett från sistnämnda tillägg skulle enligt vad nu anförts anslagen till

egnahemsstyrelsen tillhopa uppgå till 282,800 kronor. Till jämförelse må

erinras om att motsvarande anslag av egnahemsutredningen beräknats till

sammanlagt 403,800 kronor. För budgetåret 1938/39 ha anvisats dels ett avlöningsanslag

till den nuvarande egnahemsstyrelsen å 71,300 kronor, dels ett

omkostnadsanslag till styrelsen å 26,200 kronor och dels ett anslag till statens

jordnämnd å 80,000 kronor. Härjämte ha tinder vissa år omkring 10,000

kronor tillgodoförts egnahemsstyrelsen av under socialdepartementets huvudtitel

anvisade anslag till den särskilda bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

./ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Beträffande behovet av anslagsmedel för egnahemsverksamhetens läns- och

lokala organisation får jag erinra om att omläggningen härav förutsatts skola

genomföras först med budgetåret 1940/41 och att jag i det föregående icke

intagit någon slutgiltig ståndpunkt till personaluppsättningen och löneställningen

för personalen hos de nya egnahemsnämnderna. Emellertid har jag

angivit vissa allmänna synpunkter på dessa organisationsfrågor. Med utgångspunkt

härifrån har jag gjort en överslagsberäkning rörande det antagliga

behovet av avlöningsanslag för egnahemsnämnderna och härvid kommit

till en siffra å approximativt 650,000 kronor. För omkostnader vid nämnderna

torde kunna räknas med ett anslagsbehov av omkring 325,000 kronor,

huvudsakligen avseende reseersättningar. Pensions- och hyreskostnader komma

att bestridas i särskild ordning. Härjämte blir det erforderligt att anvisa

medel för ersättningar åt egnahemsombuden — av egnahemsutredningen

• beräknade till 60,000 kronor — vilka ersättningar nu bestridas av de till

hushållningssällskapen anvisade förvaltningsbidragen. I jämförelse med statens

nuvarande utgifter för egnahemsnämnderna och egnahemsombuden torde

de framdeles erforderliga anslagen komma att innebära en viss ökning, vilken

emellertid icke. kan antagas bliva mera avsevärd. I detta sammanhang

må uppmärksammas, att förvaltningsbidrag även i fortsättningen förutsättas

skola utgå till kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar, vilka förmedla

egnahemslån för bostadsändamål.

Enligt vad jag nyss anfört bör den nya läns- och lokala organisationen

träda i funktion först den 1 juli 1940. För budgetåret 1939/40 bör därför

räknas med att bidrag böra utgå till egnahemslåneförmedlare efter nu gällande

grunder. I överensstämmelse med en beräkning, som verkställts av

egnahemsstyrelsen i skrivelse den 19 augusti 1938, torde till förvaltningsbidrag

till egnahemslåneförmedlare för sistnämnda budgetår böra anvisas ett

förslagsanslag av 1,290,000 kronor. Vidare torde till bidrag till hushållningssällskap

för jordanskaffningsverksamhet böra anvisas ett förslagsanslag till

samma belopp som för innevarande budgetår, d. v. s. 1,000 kronor.

De av mig föreslagna premielånen torde liksom de redan nu utgående

lånen av motsvarande slag böra bestridas av en därför avsedd diversemedelsfond,

till vilken anslag anvisas under nionde huvudtiteln. Icke heller i fråga

örn premielånen skola de nya grunderna för lånens beräkning vinna tillämpning

förrän den 1 juli 1940. För budgetåret 1939/40 bör följaktligen anslagsberäkningen

utgå från nu gällande bestämmelser. Egnahemsstyrelsen

har i sin nyssnämnda skrivelse hemställt, att för avsättning till fonden för

premielån till egnahemslåntagare för nämnda budgetår måtte anvisas ett anslag

av 1,200,000 kronor. I avbidan på genomförandet av de nya bestämmelserna

för premielån och då de medel, som av årets riksdag anslås till

ifrågavarande ändamål, komma att avse utlåning allenast under första halvåret

1940, torde emellertid anslaget icke böra i riksstaten för budgetåret

1939/40 upptagas med högre belopp än 500,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

75

Det sedan en följd av år utgående reservationsanslaget till byggande av

nybyggesvägar Ilar av egnahemsstyrelsen i skrivelse den 20 september 1938

för budgetåret 1939/40 beräknats till 175,000 kronor. Egnahemsutredningen

har ännu icke inkommit med av utredningen förebådat förslag rörande ändrade

grunder för ifrågavarande bidragsverksamliet. Denna torde därför under

nästkommande budgetår böra fortsättas efter nu gällande regler. Av

skäl, som av chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

angivits vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor, torde

anslaget till förevarande ändamål i fortsättningen böra lia karaktär av förslagsanslag.

Med en beräknad bidragstilldelning av 175,000 kronor torde

anslagsanvisningen kunna begränsas till 100,000 kronor.

För jordanskaffningsverksamhet inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län har egnahemsstyrelsen i sin skrivelse den 20

september 1938 — med utgångspunkt från att den 1 juli 1939 komme att

finnas en reservation å anslaget av i runt tal 500,000 kronor hemställt

örn anvisande härutöver av ett reservationsanslag för budgetåret 1939/40 av

500,000 kronor. Efter genomförandet av den föreslagna egnahemsreformen

komma icke särskilda anslagsmedel att erfordras för ifrågavarande ändamål,

i det att all jordanskaffningsverksamhet förutsatts skola ske med anlitande

av den s. k. jordfonden. I avbidan på de nya grunderna för egnahemsverksamheten

torde här avsedda anslag för nästkommande budgetår böra upptagas

med mindre belopp än som förordats av egnahemsstyrelsen. Jag föreslår,

att för ändamålet anvisas ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

I det föregående har jag uttalat mig för att de av mig föreslagna nya bestämmelserna

angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m. skola träda i kraft den 1 januari 1940. Anslaget för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1939/40, med vilket anslag avses bidragsverksamheten

under år 1940, kommer alltså att disponeras enligt de nya grunderna.

Vid beräkningen av anslaget bör emellertid iakttagas, att statsbidragen utbetalas

successivt och att anslaget därför kan väsentligt understiga det belopp,

vartill bidrag beviljas. Bidragstilldelningen för år 1940 torde, i avvaktan

på erfarenhet av de nya bestämmelsernas tillämpning, böra maximeras

till 2,500,000 kronor. För budgetåret 1939/40 torde härvid böra för

ändamålet anvisas ett förslagsanslag av 1,250,000 kronor.

Vid beräkningen i 1938 års statsverksproposition av bidragstilldelningen

för år 1939, 2,000,000 kronor, har preliminärt räknats med att av nämnda

belopp komme alt användas 850,000 kronor till nyodling, 600,000 kronor till

betesförbättring, 450,000 kronor till stenröjning och 100,000 kronor till jordkörning.

Den av mig föreslagna höjningen av bidragstilldelningen kommer

delvis att tågås i anspråk för de föreslagna nya avloppsförbättringsbidragen

ävensom för den utvidgade betesförbättringsverksamheten. Det synes icke

behövligt att på förhand närmare specificera ifrågavarande bidragstilldelning

på olika ändamål. Med anledning av förslag, som härom framställts fran

vissa håll, kommer jag att vid fördelningen av ifrågavarande anslagsmedel

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottet.

Utskottet.

mellan hushållningssällskapen vidtaga åtgärder för att medlen mera smidigt

än hittills skola kunna utnyttjas för de ändamål, för vilka de i de särskilda

fallen bäst behövas.

I detta sammanhang må nämnas, att från och med budgetåret 1940/41 anslagsmedel

också böra anvisas till de i det föregående föreslagna bidragen

till täckande av kostnader för byggnader, som bliva överflödiga vid sammanläggning

av alltför små brukningsdelar.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på att det i händelse av försämrade

konjunkturer eller eljest för att bereda ökade arbetstillfällen kan

vala motiverat att ställa särskilda medel till förfogande för jordförbättring

utöver eljest disponibla anslag. I överensstämmelse med denna uppfattning

anser jag vissa anslagsmedel för ifrågavarande ändamål böra upptagas å

beredskapsstat. Förslag härom har framställts i annat sammanhang.

Enär utskottets prövning av departementschefens förslag till finansiering

och anslagsberäkning icke givit anledning till någon erinran, har utskottet

sålunda ej funnit skäl tillstyrka motionerna II: 32 och II: 455 om höjning av

anslaget för statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk.

Bestämmelsernas utformning och specialmotivering

till desamma.

\ id den omskrivning av författningarna rörande egnahemsväsendet, som

egnahemsutredningen ansett nödvändig, har utredningen funnit det för underlättande

av tillämpningen och i övrigt av praktiska skäl vara lämpligt

att sammanföra de för närvarande i skilda kungörelser upptagna bestämmelserna

i en författning, betecknad kungörelse angående den statliga egnahemsverksamheten.

Härvid har emellertid gjorts det undantaget, att kungörelsen

angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet förutsatts

skola bibehållas såsom särskild författning.

Uti edningsmännens författningsförslag lia varit föremål för omarbetning

inom jordbruksdepartementet i anslutning till de av departementschefen förordade

ändringarna i grunderna för egnahemsverksamheten. Bidragsverksamheten

för förstärkning av ofullständiga jordbruk, som av departementschefen

föreslagits skola bibehållas hos hushållningssällskapen, har med

hänsyn härtill ansetts böra liksom hittills regleras genom en speciell kungörelse.

De sålunda omarbetade förslagen fogas såsom bilagor A, B och C vid

detta utlåtande.

De framlagda författningsförslagen ha icke föranlett något annat utskottets

uttalande än att utskottet förutsätter, att vid den ytterligare överarbetning

av förslagen, som torde komma att äga rum inom jordbruksdepartementet,

erforderlig hänsyn tages till de av utskottet här ovan föreslagna

ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

77

XV. Utskottets hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

I) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, med hänsynstagande

till vad utskottet här ovan anfört och i huvudsaklig överensstämmelse

med de i bilagorna A, B och C till detta utlåtande

intagna bestämmelser, utfärda

a) kungörelse angående den statliga egnahemsverksamheten,

b) kungörelse angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

c) kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av

ofullständiga jordbruk m. m.;

II) dels för egnahemsstyrelsen fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör och chef .......................... G 10

2 byråchefer ................................... A 30

2 byrådirektörer ................................ A 26

1 kamrerare .................................... A 24

1 byråassistent ................................. A 21

1 notarie ...................................... A 21

1 revisor ...................................... A 21

1 kansliskrivare ................................ A 11

1 kanslibiträde ................................. A 7

1 expeditionsvakt ............................... A 5

3 kontorsbiträden .............................. A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

1 byrådirektör ................................ Eo 26

1 byråingenjör ................................ Eo 21;

III) dels godkänna följande avlöningsstat för egnahemsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................... kronor 124,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden till fyra

särskilda styrelseledamöter

å 1,800

kronor .......... kronor 7,200

b) Arvode till en bygg
nadskontrollant

. . » 4,800 » 12,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)

Grundavlöningar

m. m.............kronor 50,000

b) Avlöningsförhöjning
-

ar m. m., förslagsvis » 5,900 » 55,900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 10,800

Summa kronor 202,800;

*

IV) dels för budgetåret 1939/40 under nionde huvudtiteln

anvisa:

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 202,800 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av 95,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare

ett förslagsanslag av 1,290,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Bidrag till hushållningssällskap för

jordanskaffning sverksamhet ett förslagsanslag av 1,000 kronor;
till

Egnahemsbildning: Avsättning till fonden för premielån

till egnahemslåntagare ett anslag av 500,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Byggande av nybyggesvägar ett förslagsanslag

av 100,000 kronor;

till Jordanskaffningsverksamhet inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ett reservationsanslag

av 300,000 kronor;

till Grund förbättringar: Bidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m. ett förslagsanslag av 1,250,000

kronor;

Vl dels medgiva, att Kungl. Majit må för budgetåret 1939/

40 bevilja statsanslag intill 175,000 kronor för utlämnande

av statsbidrag till byggande av nybyggesvägar;

s. 79 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

79

VI) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för år 1940 bevilja

statsanslag intill 2,500,000 kronor för utlämnande av statsbidrag

till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m;

VII) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för tiden 1 januari

—30 juni 1940 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 11,000,000 kronor, därav 7,250,000 kronor

för jordbrukslägenheter och 3,750,000 kronor för bostadslägenheter,

med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena

skulle därtill giva anledning och i den mån så utan

förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål kan ske, för

bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det sist angivna;
VIII)

dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse

med hittills tillämpade riktlinjer under budgetåret 1939/40

uppskov till ett sammanlagt belopp av 100,000 kronor må

kunna beviljas med erläggande av ränta och amortering å

lån från egnahemslånefonden;

IX) dels medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning

må under tiden 1 januari—30 juni 1940 till jordanskaffningslån

åt hushållningssällskap av egnahemsstyrelsen

disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår

i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle

under sagda tid må överstiga 1,500,000 kronor;

X) dels medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens

för ny utlåning disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom

jordanskaffningslån, må under tiden 1 januari—30 juni

1940 av Kungl. Majit användas för utlämnande av förlagslån

åt kommuner, aktiebolag och föreningar;

XI) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

till Arrendeegnahems fonden för budgetåret 1939/40 anvisa

ett reservationsanslag av 500,000 kronor;

XII) dels medgiva, att för år 1940 må från arbetarsmåbrukslånef

onden beviljas statslån intill ett belopp av

10,000,000 kronor;

XIII) dels ock å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1939/

40 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;

Ii) att följande motioner, nämligen 1:214, 1:296, 1:302,

1:303 och 11:464, likalydande, 1:304, 1:305 och 11:468, likalydande,

I: 306 och II: 467, likalydande, I: 307 och II: 470,

likalydande, 1:308 och 11:469, likalydande, 1:309, 1:310,

1:311, 1:312, 11:31, 11:32, 11:33, 11:254, 11:336, 11:454,

II: 455, II: 465 samt II: 466,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1939.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath*, Alfred Andersson,

Gabrielsson, Hansson, von Stockenström och Bror Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Olsson i

Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström, Casenberg* och Andersson

i Tungelsta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Sederholm, Gabrielsson, Hedlund i Häste och Casenberg,

vilka ansett, att utskottets motivering å sid. 26 (i fråga örn åtgärder av tvångskaraktär

för anskaffande av jord till egnahemsändamål) bort lia följande

lydelse:

»I fråga om---(lika med utskottet)---såsom omistlig.

Ehuru något Kungl. Maj:ts förslag i expropriationsfrågan ej föreligger,

vill utskottet dock med anledning av departementschefens uttalande i denna

fråga anföra:

En utvidgning av expropriationsrätten, på sätt som av utredningsmännen

föreslagits och av departementschefen förordats, synes utskottet under nuvarande

förhållanden icke påkallad. Erforderlig tillskottsjord för utvidgning

av ofullständiga jordbruk lärer i de allra flesta fall kunna erhållas på

frivillighetens väg och, där så icke är fallet, torde grannfastighetens ägare

såsom skäl för sin vägran att avyttra tillskottsjord kunna påvisa, att avståendet

av mark skulle för honom vålla avsevärt men i hans egen näring. Ett en
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

81

skilt intresse står här emot ett annat enskilt intresse. De fall, då vägran att

avstå behövlig tillskottsjord föranledes av ren tredska, torde vara så sällsynta

att en särskild lagstiftning för mötande av dylika fall ej är motiverad.

Ett expropriationsförfarande skulle under sådana förhållanden icke blott

innebära ett onödigt och skadligt ingripande i den enskilde jordägarens rätt

utan även bliva till föga eller intet gagn för egendomsbildningen.

Utskottet kan sålunda icke förorda ifrågavarande utvidgning av expropriationsrätten.

»

2) av herrar von Stockenström och Carlström, vilka ansett, att utskottets

motivering å sid. 26 (i fråga örn åtgärder av tvångskaraktär för anskaffande

av jord till egnahemsändamål) bort ha följande lydelse:

»I fråga om---(lika med utskottet)---såsom omistlig.

Utskottet som icke känner sig övertygat om att expropriationsförfarande

av jord på här ifrågavarande område hittills visat sig vara nödvändigt finner

i varje fall att frågan örn en lagstiftning för detta ändamål bör anstå till

dess — sedan den nya organisationen någon tid varit i verksamhet — vidare

erfarenheter vunnits, om mera betydande svårigheter för åtkomsten av lämplig

tillskottsjord för stärkande av ofullständiga jordbruk yppa sig. Utskottet

kan sålunda ej tillstyrka motionen och ej heller ansluta sig till departementschefens

uttalande som synes tyda på att expropriationslagstiftning i

enlighet med utredningsmännens förslag bör komma till stånd, så snart ett

närmare övervägande från Kungl. Maj:ts sida hunnit ske.»

3) av herrar Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo och Carlström,

vilka ansett, att utskottets motivering å sid. 39—44 (angående förräntning

och amortering av egnahemslån) bort ha följande lydelse.

»Beträffande förräntningen----(lika med utskottet)---cirka 3.2

procent.

Till stöd för sitt ståndpunkttagande har departementschefen anfört bland

annat följande:

Vid startandet av ett jordbruk är det till fördel att veta, till vilka belopp

ränteutgifterna komma att uppgå under en längre tid framåt. Härigenom

underlättas möjligheterna att genom någorlunda säkra kalkyler beräkna, huru

stort kapital som med utsikt till framgång bör kunna investeras i jordbruksföretaget.

Ur nu berörda synpunkt bör räntan å egnahemslån vara fast. Härvid

lärer det icke kunna undgås att, liksom fallet är med hypolekslån, räntans

höjd blir beroende av vid vilken tidpunkt krediten upptages. Detta kan antagas

föra med sig att, när ränteläget är högt, försiktighet kommer att iakttagas

med igångsättandet av jordbruksföretag, örn icke fastighetsvärdena

samtidigt stå lågt eller konjunkturerna för jordbruksproduktionen märkbart

förete en stabil lönsamhet. Att sådana hänsyn tagas, synes väl sammanfalla

med förhållandena inom all ekonomisk verksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört,

vill vidare erinra, att såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som fullmäktige

i riksbanken ur statens synpunkt anfört vissa betänkligheter mot det av

utredningsmännen framlagda förslaget om en rörlig ränta. Det har sålunda

ifrågasatts, örn den av utredningsmännen åberopade utjämningen av

ränteförlusterna för staten under tider av låg ränta mot räntevinster under

tider av hög ränta vid tillämpning av utredningsmännens räntesystem verkligen

kommer till stånd. Om, trots de betänkligheter som kunna anföras mot

ett rörligt räntesystem, ett sådant likväl skulle införas i statens lånerörelse,

synes det — såsom fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit — vara av vikt

att, innan ett avgörande träffas, en allsidig undersökning verkställes rörande

de konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt, som detta skulle medföra icke

blott för egnahemslånefondens del utan även för övriga utlåningsfonder. Det

torde nämligen ligga nära till hands, att därest den under nuvarande ränteläge

fördelaktiga nya beräkningsgrunden skulle fastställas för egnahemslånefonden,

krav komma att uppstå från låntagare hos andra fonder att jämväl

komma i åtnjutande av de omedelbara förmåner en rörlig ränta erbjuder.

Även för låntagarnas del torde det av utredningsmännen förordade räntesystemet

i vissa fall komma att bliva ofördelaktigt, nämligen under en period

av stigande räntor. Man torde med säkerhet kunna förutse, att från deras

sida anspråk då komma att framställas på förmånligare ränteberäkning.

Slutligen må framhållas, att vid högt ränteläge fastighetsvärdena i regel ligga

lägre än vad fallet är under tider med lågt ränteläge, varför olikhet mellan

skilda låneårgångars ränteläge ej medför samma skillnad i låntagarnas ekonomiska

belastning.

Med hänsyn till anförda omständigheter och till vad departementschefen i

övrigt andragit, tillstyrker utskottet, att räntan å nya egnahemslån bestämmes

på sätt departementschefen föreslagit. Då någon subventionering av egnahemslåntagarna

i räntehänseende icke bör ifrågakomma, torde räntan såsom

departementschefen föreslagit även böra innesluta viss ersättning för statens

förvaltningskostnader.

Liksom departementschefen---(lika med utskottet sid. 42)---

budgetåret 1940/41.

I olikhet---- (lika med utskottet)--- 1940 års riksdag. Utskottet

biträder sålunda ej den av departementschefen föreslagna utsträckningen av

nuvarande provisorium.

Med det---(lika med utskottet)---hög räntenivå.

Utskottet finner övervägande skäl tala för departementschefens förslag i

förevarande del och vill sålunda tillstyrka detta liksom den modifiering härutinnan,

som han förordat i fråga om bostadslån.

Vad departementschefen vidare — — — (lika med utskottet sid. 44)

---av utskottet.»

4) av herr Andersson i Tungelsta, vilken ansett, att utskottets motivering

å sid. 48—49 (angående viss åborätt) bort ha följande lydelse:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

83

»Medan arbetarsmåbruksverksamheten — — — (lika med utskottet)

---varande arrendejordbruk.

I detta---(lika med utskottet)---stads förebild.

Vad beträffar innehållet uti förstberörda motion vill utskottet framhålla,

att det givetvis kommer att uppstå vissa svårigheter för innehavare av arrendeegnahem

att kunna hopspara erforderliga medel för att friköpa sina arrendegårdar.

Ej heller är det alldeles klart, att alla önska förvärva äganderätt.

Däremot är det säkerligen ett bestämt önskemål, att besittningsrätten blir

mera tryggad än som nu är fallet. Det synes därför utskottet som goda

skäl tala för att en undersökning göres i det syfte, som motionären angivit.

Utskottet förutsätter sålunda, att Kungl. Majit i anslutning till vad som anförts

i motionen I: 311 låter verkställa utredning i ämnet och framlägger därav

föranlett förslag.

Utskottet finner däremot icke tillräckliga skäl att i detta sammanhang

föreslå någon åtgärd i anledning av motionen I: 312.»

5) av herrar Sederholm, Hedlund i Häste och Casenberg, vilka med avseende

på egnahemsverksamhetens organisation anfört följande:

»Förslaget örn egnahemsnämndernas förstatligande skulle innebära ett allvarligt

ingrepp i hushållningssällskapens organisation och verksamhet, enär

sällskapen inrättat sitt arbete i allmänhet och särskilt konsulentarbetet jämväl

med hänsyn till egnahemsverksamheten. Då nu en utredning angående

sällskapens organisation är nära förestående, synes det betänkligt att, innan

denna utredning föreligger, fråntaga sällskapen så betydelsefulla uppgifter,

som nu föreslagits. Jämväl för 1938 års jordbruksutredning, som har till

uppgift att verkställa utredning av jordbrukets produktionsbetingelser och

avgiva förslag till organisatoriska åtgärder med avseende på jordbruket,

torde en så genomgripande omorganisation, som nu föreslås, kunna komma

att föregripa utredningens resultat.

Av dessa skäl synes det föreslagna förstatligandet av egnahemsnämnderna

böra tills vidare anstå, allra helst som nödiga reformer även inom nuvarande

organisationer säkerligen kunna genomföras.»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse angående den statliga egnahemsverksamheten.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Den statliga egnahemsverksamheten har till ändamål att i enlighet med

bestämmelserna i denna kungörelse främja möjligheterna för mindre bemedlade

och obemedlade att förvärva familjejordbruk, stödjordbruk eller

bostadsegnahem, att utvidga ofullständiga jordbruk med tillskottsjord eller

att företaga ny-, om- eller tillbyggnad eller upprustning av byggnader å

egnahemsfastigheter.

Egnahemsverksamheten må i fråga om bostadsegnahem ej utövas inom

stad, köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas, med mindre Kungl. Majit efter framställning av

staden, köpingen eller samhället meddelat bestämmelser härom.

2 §•

I denna kungörelse förstås med

familjejordbruk: jordbruk, som icke är större än att det kan brukas av

innehavaren och hans familj utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft,

ej heller mindre än att familjen kan erhålla sin fulla bärgning därav,

stödjordbruk: jordbruk, som är avsett att bereda innehavaren och hans

familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete,

ofullständigt jordbruk: jordbruk, som utgör brukarens enda eller huvudsakliga

förvärvskälla men som icke har tillräcklig bärkraft för att utgöra

familjejordbruk.

Såsom jordbruk anses jämväl brukningsdel, som användes till trädgårdsbruk

eller specialodling.

Brukningsdel, å vilken icke kunna födas två kor, må ej i annat fall än i

nästföregående stycke sagts hänföras till jordbruk, där icke egnahemsstyrelsen

för viss landsdel eller för visst fall bestämt, att även brukningsdel, å

vilken endast kan födas en ko, skall anses såsom jordbruk.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

85

Med bostadsegnahem förstås i denna kungörelse lägenhet, som helt eller

huvudsakligen är avsedd att utnyttjas till bostad för innehavaren och vilken

icke, enligt vad ovan stadgats, må hänföras till jordbruk.

3 §.

Vad i denna kungörelse är stadgat örn förstärkning av ofullständigt jordbruk

skall äga motsvarande tillämpning beträffande åtgärder för åstadkommande

av ökad ändamålsenlighet hos stödjordbruk samt för omläggning av

bostadsegnahem till jordbruk.

2 KAP.

Egnahemsorganisationen.

4 §•

Den statliga egnahemsverksamheten står under ledning och tillsyn av egnahemsstyrelsen

och handhaves inom varje hushållningssällskaps område av

en egnahemsnämnd.

För varje kommun utses av vederbörande egnahemsnämnd ett egnahemsombud.

Dock må ombuds område, där särskilda skäl sådant betinga, omfatta

allenast del av kommun.

De statliga egnahemsorganen skola handhava de uppgifter, som enligt denna

kungörelse och eljest givna föreskrifter ankomma på dem, ävensom i övrigt

verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling.

Närmare bestämmelser om den statliga egnahemsorganisationen och dess

verksamhet meddelas av Kungl. Majit.

5 §.

Kommun må, där ej annat föranledes av vad nedan sägs, genom det organ,

som utövar kommunens beslutanderätt, välja två representanter att

jämte det enligt 4 § för kommunen utsedda egnahemsombudet bilda kommunens

egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets ordförandeskap,

biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är

kommunen delad i två eller flera ombudsområden, må två sådana representanter

väljas för vart och ett av dessa områden. För de av kommunen utsedda

representanterna i egnahemskommitté må även utses suppleanter. Ledamöter

och suppleanter utses för en tid av fyra år. Till ledamöter och suppleanter

böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom

kommunen, företrädande de jord- och lånesökandes samt den jordbrukande

befolkningens intressen. Kommun, som valt representanter i egnahemskommitté

och suppleanter för dem, har att underrätta egnahemsnämnden härom.

I stället för att utse representanter i egnahemskommitté må kommun upp
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

draga åt kommunalnämnden eller motsvarande organ att jämte egnahems - ombudet handhava i första stycket avsedda uppgifter.

Landskommun, som bedriver statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

bör i stället för att utse representanter i egnahemskommitté, som ovan

sagts, lämna motsvarande uppdrag åt den egnahemskommitté, som är utsedd

att utöva nämnda verksamhet, eller, där sådan kommitté ej är utsedd,

åt kommunalnämnden.

6 §■

De som handhava uppgifter inom egnahemsverksamheten må icke åtaga

sig enskilda uppdrag av jordsäljare eller leverantörer av byggnadsmaterial.

Ledamöter av egnahemsorgan vare ansvariga för skada, som av dem uppsåtligen

eller av vårdslöshet tillskyndas staten.

7 §•

Om särskild egnahemsverksamhet genom kommuner samt aktiebolag och

ekonomiska föreningar är stadgat i 8 kap.

3 KAP.

Statlig jordförmedling och jordanskaffning.

8 §•

För tillgodoseende av mindre bemedlade och obemedlade personers efterfrågan

på familjejordbruk, stödjordbruk, tillskottsjord för utvidgning av

ofullständiga jordbruk samt bostadsegnahem skall den statliga egnahemsorganisationen

handhava erforderlig jordförmedling ävensom ombesörja

jordanskaffning för tillhandahållande av jord till försäljning och på arrende.

Där så lämpligen kan ske, skall efterfrågan på jord i första hand tillgodoses

genom förmedlingsverksamhet.

I den mån det kan ske utan intrång på ovan angivna uppgifter, må den

statliga egnahemsorganisationen även biträda andra än mindre bemedlade

och obemedlade med förmedling av jord till ändamål, som avses i denna

kungörelse.

9 §•

Med avseende å familjejordbruk skall eftersträvas, att fastigheten erhåller

lämplig storlek och ägosammansättning samt bildar ett bärkraftigt jordbruk.

Såsom förutsättningar för bildandet av stödjordbruk skall beaktas, att i

orten finnes stadigvarande arbetstillgång eller möjlighet till försörjning genom

hemslöjd, hemindustri, fiske, pälsdjursuppfödning eller dylikt, så att

innehavaren och hans familj kunna erhålla sin huvudsakliga utkomst utom

jordbruket, ävensom att fastigheten är av lämplig storlek och ägosammansättning

för att tjäna det avsedda syftet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

87

Där fråga är om tillskottsjord för utvidgning av ofullständigt jordbruk,

skall iakttagas, att tillskottsjorden med avseende å läge, ägoslag och andra

på frågan inverkande omständigheter är av sådan beskaffenhet, att jordbruket

kan antagas komma att efter sammanläggningen erhålla förbättrad

bärkraft.

Beträffande område, som avses skola användas till bostadsegnahem, skall

tillses, att området är av tillräcklig storlek, att dess läge är tillfredsställande

ur sanitära synpunkter samt med hänsyn till kommunikationer med arbetsplatser

och skolor ävensom att tillgång till vattentäkt finnes.

10 §.

Jord, som anskaffats av egnahemsorganisationen, må jämväl bebyggas och

i övrigt iordningställas för sitt ändamål genom dess försorg.

Härvid skall iakttagas, att bostadsbyggnad erhåller för avsett ändamål

lämplig storlek och typ. Bostaden bör, där så kan ordnas inom rimlig kostnad,

förses med vatten- och avloppsledningar samt central uppvärmningsanordning,

varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen befordras

och det husliga arbetet underlättas.

Vid uppförande av ladugårdsbyggnad bör iakttagas, att den erhåller tillräcklig

storlek och göres ändamålsenlig med avseende å värme-, belysningsoch

ventilationsförhållanden. Byggnaden bör, där så kan ordnas inom rimlig

kostnad, förses med vattenledning. Jämväl i övrigt bör byggnaden uppföras

och utrustas på sådant sätt, att hygienen befordras, djurens hälsa och

trivsel främjas samt arbetsförhållandena i ladugården bliva tillfredsställande.

Till ladugården bör höra erforderlig gödselvårdsanläggning.

Även annan ekonomibyggnad bör göras tjänlig för sitt ändamål.

4 KAP.

Egnahemslån till förvärv av jordbruksegnahem.

11 §•

I den ordning och under de villkor nedan sägs må från egnahemslånefonden

utlämnas egnahemslån i form av jordbrukslån och skogslån till underlättande

för låntagaren att förvärva äganderätt till jordbruksegnahem, och

må i samband härmed av statsmedel jämväl beviljas premielån.

Utan hinder därav att låntagaren icke erhåller äganderätt till jordområdet,

må egnahemslån utgå till uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet,

som upplåtits under åborätt enligt lagen örn upplåtelse under åborätt

av viss jord.

Med egnahemslån må livförsäkring förenas på sätt härom särskilt föreskrives.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

12 §.

Ansökning om egnahemslån till förvärv av jordbruksegnahem skall göras

hos vederbörande egnahemsnämnd.

13 §.

Egnahemslån må utgå allenast under förutsättning, att sökanden är svensk

medborgare, minst tjuguett år gammal och känd för skötsamhet och ekonomisk

förtänksamhet, att han befinnes äga goda personliga förutsättningar för

genomförande av åsyftat företag, däri inbegripet drivande av sådant jordbruk

som avses med detsamma, samt att han visserligen ej saknar medel att i

någon mån bidraga till företaget men är i behov av kraftigt bistånd härför.

Den som åtkommer jordbruksfastighet genom arv eller testamente må,

även om han ej uppnått en ålder av tjuguett år och ej heller hunnit vinna

erfarenhet om jordbruksdrift, likväl kunna erhålla egnahemslån.

14 §.

Med egnahemslån bör, där ej annat betingas av förhållandena, i första

hand främjas förvärv av fastighet av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt,

som avsetts i 9 och 10 §§.

Lan må ej beviljas, med mindre kostnaderna för förvärvet av fastigheten

och för dess iordningställande befinnas skäliga.

15 §.

Egnahemslån må ej beviljas till förvärv av fastighet, vars värde överstiger

30,000 kronor. Dock må egnahemsstyrelsen i särskilda fall medgiva, att lån

må utgå till förvärv av fastighet med värde intill 35,000 kronor.

Värdet å fastigheten skall beräknas till belopp, som motsvarar vad en förståndig

köpare kan antagas vilja betala för fastigheten med hänsyn till den

påräkneliga avkastningen eller nyttan av densamma under en följd av år.

Värdet beräknas med avseende å det skick, vari fastigheten kan väntas komma

efter utförandet av åsyftade arbeten för fastighetens iordningställande.

16 §.

Jordbrukslån må beviljas intill ett belopp högst motsvarande nittio procent

av fastighetens värde. Dock må, örn å fastigheten finnes växande skog

till ett värde av minst 1,000 kronor, vid bestämmandet av jordbrukslånets

belopp hänsyn icke tagas till värdet å den växande skogen. I sådant fall,

varom sist sagts, må skogslån beviljas till ett belopp högst motsvarande

nittio procent av den del av fastighetens värde, som beräknas belöpa å den

växande skogen.

17 §.

Där det med hänsyn till arten och omfattningen av de åtgärder, som erfordras

för fastighetens iordningställande, befinnes skäligt, att lånesökanden

erhåller bistånd till täckande av kostnaderna för dessa åtgärder, må utöver

jordbruks- och skogslån beviljas premielån.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

89

Premielån må i regel icke beviljas till belopp överstigande tio procent av

fastighetens värde. Dock må egnahemsstyrelsen, efter prövning i varje särskilt

fall, medgiva, att sådant lån må uppgå till femton procent av fastighetsvärdet.

18 §.

Till minst ett mot sammanlagda beloppet av jordbrukslån, skogslån och

premielån svarande belopp skall, där ej annat föranledes av vad nedan sägs,

finnas säkerhet av första inteckning i fastigheten.

Örn det prövas vara för låntagaren lämpligt och för staten betryggande,

må första inteckning liggande inom sextio procent av fastighetens värde pantförskrivas

till säkerhet för lån hos annan langivare. I sadant fall skall inteckningen

i andra hand pantförskrivas jämväl till säkerhet för statens

fordran på grund av jordbruks- och skogslån. Utan hinder härav må

likväl i särskilt fall medgivas, att den låntagaren såsom ägare av den intecknade

fastigheten tillkommande andel av sådan inteckning må pantförskrivas

för annat lån.

Vid bedömandet av intecknings läge må inteckningar, som avse annat

än fordran, lämnas ur räkningen, om säkerheten för egnahemslånet likväl

prövas vara tillräckligt betryggande.

Oavsett vad sålunda stadgats må, sedan lånekontrakt upprättats, såsom

förskott å beviljat egnahemslån utbetalas större eller mindre del därav mot

säkerhet, som egnahemsnämnden prövar tillfredsställande, i vilket fall emellertid

inteckningssäkerhet, som ovan sagts, skall vara för hela lånet ställd

före början av det år, med vilket amorteringsskyldighet för jordbrukslånet

inträder, vid äventyr att lånet anses hava i sin helhet förverkats och vad i

förskott utbetalats jämte ränta genast skall återbetalas.

I den mån låntagaren verkställer avbetalningar å jordbruks- och skogslån,

må motsvarande del av inteckningssäkerheten, med företräde framför säkerheten

för utestående premielån, kunna ställas till låntagarens förfogande.

19 §.

Där skogslån beviljas, skall egnahemsnämnden med låntagaren överenskomma

örn viss hushållningsplan beträffande skogen a den belanade fastigheten

ävensom göra förbehåll därom att lagen om begränsning av rätten att

avverka skog å intecknad fastighet skall äga tillämpning med avseende å lånet.

Sådan överenskommelse och sådant förbehåll må även träffas, där allenast

jordbrukslån beviljas men å den belånade fastigheten finnes skog. Har

låntagarens gäld genom avbetalningar nedbragts på sådant sätt, att statens

risk för jordbruks- och skogslänen väsentligt minskats, må egnahemsnämnden

eftergiva kravet på att avverkningen av skog skall vara underkastad sådan

begränsning, som nyss avsetts.

20 §.

Jordbrukslån och skogslån delas vart för sig med avseende å återbetalningen

i en stående del, motsvarande sextio procent av det värde, som legat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

till grund för lånets beräknande, saint en amorteringsdel, utgörande återstoden

av lånet.

Har låntagaren, enligt vad i 18 § andra stycket stadgats, lån hos annan

långivare mot första inteckning i fastigheten, skall motsvarande belopp avdragas

å jordbrukslånets stående del samt, i den mån denna ej förslår härtill,

å skogslänets stående del.

21 §.

Å stående delen av jordbruks- och skogslån skall erläggas ränta men ej

amortering.

Stående delen kan icke, utom i fall som angivas i 27 och 28 §§, uppsägas

förr än amorteringsdelen till fullo guldits. Låntagaren skall härvid

åtnjuta sex månaders uppsägningstid.

Finner egnahemsnämnden, då uppsägningsrätt sålunda inträder, att svårigheter

möta för låntagaren att på godtagbara villkor uppbringa ett mot

stående delen svarande lån hos annan långivare, må nämnden medgiva, att

lånet tills vidare må kvarbliva hos nämnden mot den ränta, som eljest gäller

för egnahemslån, samt på de återbetalningsvillkor, som nämnden finner

lämpliga.

22 §.

Å jordbrukslåns amorteringsdel skall till och med femte kalenderåret efter

det, då lånet beviljats, allenast erläggas ränta. Därefter skall amorteringsdelen

förräntas och amorteras genom lika årliga annuiteter, bestämda på sådant

sätt att amorteringsdelen är återbetald senast inom tjugufem år efter

amorteringsskyldighetens inträde.

Låntagaren äger, närhelst han så önskar, verkställa avbetalningar utöver

de fastställda annuiteterna. Sådana avbetalningar skola avföras å amorteringsdelen.

23 §.

Å skogslåns amorteringsdel skall, jämte ränta, erläggas amortering enligt

grunder, som bestämmas med hänsyn till låntagarens möjligheter att

med tillämpning av den enligt 19 § överenskomna hushållningsplanen tillgodogöra

sig skogen. Såvitt möjligt skall återbetalningen bestämmas i form

av lika annuiteter och på sådant sätt, att skogslänets amorteringsdel är till

fullo gulden senast vid tiden för slutbetalningen av jordbrukslånets amorteringsdel.

Medgiver egnahemsnämnden avverkning vid sidan av fastställd hushållningsplan,

bör nämnden i regel göra förbehåll om däremot svarande återbetalning

utöver eljest tillämpad amorteringsplan. Sådan ytterligare återbetalning

må ock, närhelst låntagaren så önskar, göras av denne. Avbetalningar,

varom i detta stycke sägs, skola avföras å skogslänets amorteringsdel.

Hänföra sig avbetalningarna till sådana skogsavverkningar, som kunna

antagas väsentligt rubba möjligheterna att framdeles följa fastställd hushållningsplan,

må såväl denna som även amorteringsplanen jämkas i motsvarande

omfattning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

24 §.

Av premielån skall, sedan amorteringsskyldighet för jordbrukslånet inträtt,

under vart och ett av följande tio år efterskänkas en tiondel, såvitt icke på

grund av bestämmelserna i 27 och 28 §§ skyldighet inträder att återbetala av

premielånet återstående belopp.

Å premielån erlägges ej ränta i annat fall än som avses i 25 § andra stycket.

25 §.

Jordbrukslån och skogslån skola förräntas efter fast vid lånets beviljande

bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj :t och må icke understiga

medelräntan för statens upplåning mot obligationer under de tre budgetår,

som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels

procent.

Örn förfallet kapitalbelopp av jordbrukslån, skogslån eller premielån icke

inbetalas inom behörig tid, skall låntagaren vara skyldig att, därest så påfordras,

å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder,

som kunna varda i särskild ordning bestämda.

26 §.

Innan någon del av beviljat egnahemslån utbetalas, skall egnahemsnämnden

med låntagaren ha upprättat kontrakt i två exemplar, av vilka vardera

kontrahenten skall taga ett. I kontraktet skola finnas intagna bestämmelser

i bland annat följande avseenden, nämligen

beträffande vederbörlig benämning å den fastighet, för vars förvärvande

egnahemslånet lämnas, samt storleken å fastigheten,

rörande egnahemslånets belopp med fördelning i förekommande fall på

jordbrukslån, skogslån och premielån samt på stående del och amorteringsdel,

angående säkerheten för egnahemslånet samt villkoren i fråga om ränta

och återbetalning,

huruvida egnahemslånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer,

samt angående sättet och villkoren i övrigt för lånets utbekommande,

angående viss tid, inom vilken egnahemslånet skall vara till fullo uttaget,

vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara förverkad,

vilka förbättringsarbeten som böra utföras å fastigheten, deras art och

tiden, inom vilken de böra vara fullbordade,

vilka ny-, om- eller tillbyggnader som böra komma till stånd å fastigheten,

deras beskaffenhet och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade,

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om fastighetens hävdande och

underhållande samt örn förpliktelse för honom att hålla byggnader och i förekommande

fall skog brandförsäkrade i försäkringsinrättning, som godkännes

av egnahemsnämnden,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

angående den kontroll från egnahemsnämndens sida, som låntagaren skall

vara skyldig underkasta sig, samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan staten och låntagaren

beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser skola, där icke

ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet

med därom gällande lag.

Varken tiden för lånets uttagande till fullo eller för förbättrings- eller

byggnadsarbetens fullbordande må bestämmas senare än till den tidpunkt, då

amorteringsskyldigheten för jordbrukslånet inträder.

r

27 §.

I lånekontraktet skall egnahemsnämnden förbehålla sig rätt att, förutom

i fall som avses i 28 §, under nedan angivna förutsättningar helt eller delvis

uppsäga egnahemslånet till betalning å tid, som egnahemsnämnden bestämmer,

nämligen

örn låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets eller därmed förenad

livförsäkrings beviljande,

om låntagaren ej fullgör vad i lånekontraktet föreskrivits i fråga om

fastighetens bebyggande och iordningställande i övrigt,

örn låntagaren visar försumlighet i fråga örn erläggandet av föreskriven

ränta och avbetalning eller livförsäkringsavgift,

örn låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för fastigheten

eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor,

om låntagaren avverkar skog å fastigheten utöver fastställd hushållningsplan,

om fastigheten vanvårdas med avseende å jord eller byggnad eller om

byggnad nedrives eller bortflyttas och värdet å fastigheten därigenom eller

eljest väsentligt minskas,

om låntagaren avflyttar från fastigheten under sådana omständigheter,

att det skäligen kan antagas att han eller hans familj icke vidare ämna bebo

densamma, eller

om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till

det med egnahemslånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet.

28 §.

övertages fastigheten i sin helhet av låntagarens efterlevande make eller

av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla

fastigheten oskiftad, må återstående jordbrukslån, skogslån och premielån

överflyttas på nye ägaren under enahanda villkor, som varit gällande folden

tidigare ägaren.

Övergår eljest äganderätten till fastigheten i dess helhet eller del därav

genom köp eller annat fång från låntagaren till ny innehavare, skola återstående

jordbrukslån och skogslån vara förfallna till betalning å tid, som

egnahemsnämnden bestämmer. Dock må lånen, där den nye ägaren upp
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

93

fyller förutsättningarna för erhållande av egnahemslån, kunna på oförändrade

villkor överflyttas på denne.

Är fastigheten i annat fall, än i första stycket sagts, vid överlåtelsen belastad

med premielån, skall, om priset för fastigheten överstiger det vid

lånets utlämnande beräknade värdet, återbetalning av länet ske med salunda

överskjutande belopp. Dock må, i den mån ökningen av fastighetens värde

hänför sig till särskild av låntagaren vidtagen åtgärd, motsvarande belopp

av premielånet kunna enligt egnahemsnämndens bestämmande efterskänkas.

Vad som härefter återstår av lånet må, om även nye ägaren till fastigheten

erhåller jordbrukslån, kunna på oförändrade villkor överflyttas pa denne.

Om skäl därtill äro, må egnahemsstyrelsen ock eljest, på framställning av

egnahemsnämnden, medgiva, att premielån sålunda överflyttas pa ny ägare

till fastigheten.

Om återstående premielån icke enligt vad i nästföregående stycke sagts

överflyttas på nye ägaren, skall lånet vara förfallet till betalning å tid, som

egnahemsnämnden bestämmer.

29 §.

Räntor och avbetalningar skola för varje år inbetalas till vederbörande egnahemsnämnd

före utgången av juni manad nästföljande ar. Tiderna för

uppbörden fastställas av egnahemsstyrelsen.

30 §.

I fråga om egnahemslån, som beviljas för uppförande eller inlösen av

byggnader å fastighet, som upplåtits under åborätt enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord, skola, jämte de beträffande egnahemslån

för förvärv av jordbruksegnahem i allmänhet gällande villkor och bestämmelser,

i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan stadgas,

följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen,

„ ....

att såsom fastighetens värde allenast må räknas värdet å de åbon tdlhöriga

byggnader, som finnas eller äro avsedda att uppföras a fastigheten,

att vad ovan i 28 § stadgats för det fall att fastigheten övergår till ny ägare

skall äga motsvarande tillämpning, då åborätt övergår till ny innehavare, dock

med iakttagande att, därest denne godtages såsom åbo på grund av 5 § andra

stycket förenämnda lag, överflyttning på honom av återstående jordbrukslån

och premielån i regel ej må förvägras,

att det åligger egnahemsnämnden att ofördröjligen hos länsstyrelsen för

antecknande i den i 46 § förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan om

fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat medgivande om

överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo; samt

att, därest åbo vill inlösa fastigheten enligt 33 § förenämnda lag, egnahemsnämnden

är berättigad lämna samtycke därtill samt låta lånet utestå under

villkor att för lånet, som därefter underkastas de för egnahemslån eljest gällande

bestämmelser, ställes inteckningssäkerhet i fastigheten.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

5 KAP.

Egnahemslån till förvärv av bostadsegnahem.

31 §.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må från egnahemslånefonden

utlämnas egnahemslån i form av bostadslån till underlättande för låntagaren

att förvärva äganderätt till bostadsegnahem.

Utan hinder därav att låntagaren icke erhåller äganderätt till jordområdet,

må bostadslån utgå till förvärv av bostadsegnahem, för vilket mark upplåtits

med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande

mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt.

Vad i 11 § tredje stycket, 12 § samt 13 § första stycket är stadgat skall i

tillämpliga delar även gälla i fråga om bostadslån.

32 §.

Bostadslån må i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill föranleda,

må bostadslån likväl kunna beviljas, ändock att nybyggnad icke är

avsedd att komma till utförande, såsom då fråga är om inlösen av jord till

byggnad å ofri grund eller inköp av bostadsfastighet, som sökanden innehar

under nyttjanderätt.

Ej heller må bostadslån beviljas till förvärv av fastighet, vars värde överstiger

12,000 kronor.

Bostadslån må uppgå till högst sjuttiofem procent av fastighetens värde.

Bestämmelserna i 14 § och 15 § andra stycket skola i tillämpliga delar

även gälla med avseende å bostadslån.

33 §.

Till minst ett mot bostadslånet svarande belopp skall, där ej annat föranledes

av vad nedan sägs, finnas säkerhet av första inteckning i fastigheten.

Om det prövas vara för låntagaren lämpligt och för staten betryggande,

må första inteckning liggande inom sextio procent av fastighetens värde pantförskrivas

till säkerhet för lån hos annan långivare. I sådant fall skall inteckningen

i andra hand pantförskrivas jämväl till säkerhet för statens fordran.

Utan hinder härav må likväl i särskilt fall medgivas, att den låntagaren

såsom ägare av den intecknade fastigheten tillkommande andel av sådan inteckning

må pantförskrivas för annat lån.

Vid bedömandet av intecknings läge må inteckningar, som avse annat än

fordran, lämnas ur räkningen, örn säkerheten för bostadslånet likväl prövas

vara tillräckligt betryggande.

Oavsett vad sålunda stadgats må, sedan lånekontrakt upprättats, såsom

förskott å beviljat bostadslån utbetalas större eller mindre del därav mot

/

s. 95 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

95

säkerhet, som egnahemsnämnden prövar tillfredsställande, i vilket fall emellertid

inteckningssäkerhet, som ovan sagts, skall vara för lånet ställd före

början av det år, med vilket amorteringsskyldighet inträder, vid äventyr

att lånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts jämte ränta genast

skall återbetalas.

34 §.

Där bostadsegnahem i större omfattning bildas till förmån för personer,

som äro anställda vid visst industri- eller annat affärsdrivande företag, må

egnahemsnämnden, om skäl därtill äro, utöver inteckning som sagts i 33 §

betinga sig borgen eller annan lämplig säkerhet av företaget.

35 §.

Bostadslån delas med avseende å återbetalningen i en stående del, som

motsvarar femtio procent av det värde, som legat till grund för lånets beräknande,

samt en amorteringsdel, utgörande återstoden av lånet.

Har låntagaren, enligt vad i 33 § andra stycket stadgats, lån hos annan

långivare mot första inteckning i fastigheten, skall motsvarande belopp i

första hand avdragas å bostadslånets stående del.

Bestämmelserna i 21, 22, 25, 26 och 27 §§, 28 § första och andra styckena

samt 29 § skola i tillämpliga delar även gälla beträffande bostadslån; dock

skall amorteringsskyldighet i fråga om bostadslån inträda redan med fjärde

kalenderåret efter det, då lånet beviljats.

36 §.

Om å bostadsegnahem, för vilket bostadslån utestår, erfordras om- eller

tillbyggnad, må ytterligare lån beviljas för detta ändamål.

Sådant lån må ej utgå, där värdet å fastigheten efter om- eller tillbyggnaden

kommer att överstiga 12,000 kronor.

Lån, som här avses, må icke uppgå till högre belopp än att lånet och återstående

del av tidigare lån sammanlagt motsvara sjuttiofem procent av värdet

å fastigheten efter om- eller tillbyggnaden.

Till minst ett mot lånet svarande belopp skall finnas säkerhet av inteckning,

belägen inom sjuttiofem procent av fastighetsvärdet. Med bättre rätt

intecknad gäld må kunna utgöras av lån hos annan långivare under förutsättning,

att egnahemsnämnden finner sistnämnda lån vara ordnat på ett

för låntagaren lämpligt och för staten betryggande sätt.

I detta kapitel meddelade bestämmelser skola i övrigt äga motsvarande

tillämpning i fråga örn lån, som här sagts; dock skall sådant lån till hela sitt

belopp räknas såsom amorteringsdel.

37 §.

I fråga örn egnahemslån, som beviljas till förvärv av bostadsegnahem, för

vilket mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendie
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

inrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt,

skola, jämte de beträffande bostadslån i allmänhet gällande villkor och bestämmelser,

i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan

stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse,

nämligen

att lånet må utgå med högst sjuttiofem procent av värdet å de innehavaren

tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda att uppföras å fastigheten,

att för lån till bostadsegnahem å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig

mark egnahemsnämnden äger antaga den säkerhet, nämnden prövar

lämplig, samt

att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för bostadslån

i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock under villkor

dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden så

mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter den tid, som åtgår

till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels ock att tomträttsavtalet

är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan förverkas

eller eljest upphöra.

6 KAP.

Egnahemslån till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.

38 §.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må från egnahemslånefonden

utlämnas egnahemslån till underlättande av förstärkning av ofullständigt

jordbruk genom förvärv och i förekommande fall förbättring av

lämpligt område avsett att tilläggas den ursprungliga fastigheten (tillskottsjord)

eller genom ny-, örn- eller tillbyggnad å dylikt jordbruk.

Bestämmelserna i 11 § tredje stycket samt 12—14 §§ skola i tillämpliga

delar även gälla i fråga om egnahemslån till förstärkning av ofullständiga

jordbruk.

39 §.

Äro de i 38 § åsyftade åtgärderna av den omfattning, att härigenom åstadkommes

en väsentlig förändring av fastighetens beskaffenhet och användningssätt,

må egnahemslån med avseende å fastigheten i dess helhet beviljas

enligt bestämmelserna i 4 kap.

Har fastighetens innehavare redan förut egnahemslån, skall detta lån härvid

återbetalas.

40 §.

Sker förstärkning av ofullständigt jordbruk antingen genom förvärv av

tillskottsjord eller genom sådant jordförvärv i förening med därav föranledd

ny-, örn- eller tillbyggnad eller ock genom dylikt byggnadsarbete

utan samband med förvärv av tillskottsjord och är ej sådant fall för handen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

97

som avses i 39 §, må egnahemslån i form av jordbrukslån, skogslån och

premielån beviljas enligt bestämmelserna i 4 kap., dock med iakttagande,

att, där fråga icke enbart är örn förvärv av tillskottsjord, till grund för

bestämmandet av egnahemslåns belopp skall läggas ökningen i fastighetens

värde på grund av åtgärdernas vidtagande,

att, där förstärkningen enbart sker genom förvärv av tillskottsjord, jordbruks-

och skogslärl skola grundas på tillskottsjordens och den därå växande

skogens värde vid förvärvet samt att i sådant fall premielån icke må

utgå,

att lån till sådan ny-, om- eller tillbyggnad, som ej är föranledd av förvärv

av tillskottsjord, icke må beviljas annan än den, som förut innehar egnahemslån,

att lån ej må beviljas, där värdet å fastigheten efter de med lånet åsyftade

åtgärderna kommer att överstiga belopp, som sagts i 15 § första stycket,

att säkerheten för lån skall vara av beskaffenhet, som sägs i 41 §, samt

att jordbrukslån liksom skogslån skall till hela sitt belopp räknas såsom

amorteringsdel.

41 §.

Såsom säkerhet för egnahemslån, som sagts i 40 §, skall lämnas inteckning

i låntagarens fastighet till minst ett belopp, som svarar mot beviljat lån.

Är egnahemslånet avsett till förvärv av tillskottsjord, skall inteckningen,

örn förutsättningar finnas för sammanläggning av tillskottsjorden med den

ursprungliga fastigheten, gälla i hela den genom sådan sammanläggning bildade

fastigheten. I dylikt fall, så ock då fråga är om lån till ny-, om- eller

tillbyggnad utan samband med förvärv av tillskottsjord, skall inteckningen

till så stor del, som motsvarar jordbruks- och skogslån, vara belägen inom

nittio procent av fastighetens beräknade värde efter vidtagandet av de med

lånet åsyftade åtgärderna. Till den del inteckningen motsvarar premielån,

skall densamma, där ej annat föranledes av att fastigheten förut är

belastad med dylikt lån, vara belägen med förmånsrätt närmast efter säkerheten

för jordbruks- och skogslänen. Möter hinder mot sammanläggning av

tillskottsjorden och den ursprungliga fastigheten, må såsom säkerhet godtagas

gemensam inteckning i dessa, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden

och sådan förmånsrätt i den ursprungliga fastigheten, som nyss sagts.

Med bättre rätt intecknad gäld må kunna utgöras av lån hos annan långivare

under förutsättning, att egnahemsnämnden finner sistnämnda lån

vara ordnat på ett för låntagaren lämpligt och för staten betryggande sätt.

42 §.

Vilja två eller flera ägare av ofullständiga jordbruk förstärka dessa genom

gemensamt förvärv av tillskottsjord, må egnahemslån utlämnas till underlättande

härav.

Lån må beviljas allenast under förutsättning att den ifrågavarande sammanslutningen

av jordägare erbjuder trygghet för ändamålsenlig skötsel av

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

det gemensamma företaget, att jordägarna var för sig uppfylla de villkor,

som gälla för erhållande av jordbrukslån, att jordägarna, om de äro flera

än fyra, äro sammanslutna i en ekonomisk förening med begränsad personlig

ansvarighet, att jordägarnas ansvarighet i sådant fall sammanlagt är av den

omfattning, att lånets belopp därigenom täckes, samt att, då fråga icke är

om dylik förening, avtalet om sammanslutningen är slutet för en tid av minst

fem år.

I övrigt skola bestämmelserna i 4 kap. i tillämpliga delar gälla i fråga om

lån, som här avses.

43 §.

Om vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk byggnad å tillskottsjorden

blir överflödig för jordbrukets behov och icke kan finna lämplig

användning, må vederbörande egnahemsnämnd bevilja ägaren av det ofullständiga

jordbruket, vare sig han för förvärvet av tillskottsjorden erhåller

egnahemslån eller icke, bidrag av statsmedel, motsvarande högst skillnaden

mellan det värde, som kan antagas hava av köpeskillingen för tillskottsjorden

belöpt å byggnaden, samt det minskade värde, byggnaden prövas

hava erhållit under de efter tillskottsjordens sammanläggning med den ursprungliga

fastigheten inträdda förhållandena.

7 KAP.

Arrendeegnahem och arrendelån.

44 §.

I den ordning och under de villkor nedan sägs må från kronan tillhörig

jord fastighet kunna upplåtas på arrende med rätt för arrendator att inlösa

till honom upplåten fastighet (arrendeegnahem).

I samband med upplåtelsen av arrendeegnahem må enligt vad nedan angles

till arrendatorn kunna utlämnas lån från arrendelånefonden (arrendelän).

Ansökning om upplåtelse av arrendeegnahem och om arrendelån prövas

av vederbörande egnahemsnämnd.

45 §.

Arrendeegnahem må ej upplåtas till annan än svensk medborgare, som är

minst tjuguett ar gammal, känd för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet

samt genom sin föregående verksamhet förtrogen med jordbruk och i

övrigt lämplig att sköta företag, som här avses.

Till erhållande av arrendeegnahem må allenast den ifrågakomma, vilkens

ekonomiska ställning är sådan, att bistånd i form av egnahemslån icke är

tillfyllest för att sätta honom i stånd att förvärva eget jordbruk av arrendeegnahems

storlek.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

99

46 §.

Arrendeegnahem skall i regel utgöras av familjejordbruk. Fastigheten skall

vid upplåtelsen vara försedd med nödiga byggnader och övriga för jordbrukets

drift erforderliga anläggningar.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall, där icke annorledes här nedan stadgas

eller särskilda skäl föranleda annat, ske i enlighet med bestämmelserna i lagen

örn nyttjanderätt till fast egendom. De ytterligare villkor för upplåtelsen,

som kunna finnas erforderliga, bestämmas av egnahemsnämnden.

Arrendeavgiften må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till

den avkastning, som under arrendetiden kan utvinnas av fastigheten.

47 §.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall i regel ske för en tid av fem år.

Har arrendator vid arrendetidens utgång innehaft arrendet fem år och har

han väl brukat fastigheten, skall, därest densamma ånyo skall utarrenderas

enligt bestämmelserna i detta kapitel, arrendet på då fastställda arrendevillkor

hembjudas honom.

Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns dödsbodelägare

eller överlåtits å hans maka, barn eller måg, äger vid ny ularrendering

sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt räkna sig

till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning av arrendet.

48 §.

Arrendator skall äga att med äganderätt förvärva den arrenderade fastigheten

under förutsättning, att han dels i förekommande fall återbetalt till

honom utlämnat arrendelån, dels ock under arrendetiden ådagalagt duglighet

och skötsamhet samt jämväl med hänsyn till övriga omständigheter kan

antagas vara i stånd att genomföra köpet.

Då egnahemsnämnden så prövar skäligt, må fastigheten kunna av arrendatorn

med äganderätt förvärvas utan hinder därav att till honom utlämnat

arrendelån icke till fullo återbetalts.

Köpeskillingen vid arrendeegnahems försäljning till arrendatorn bestämmes

av egnahemsnämnden med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen.

I arrendekontraktet må förbehåll ske örn rätt för egnahemsnämnden att,

där nämnden finner statens intresse sådant påkalla, vid försäljningen undantaga

viss del av fastigheten.

Till underlättande av förvärv av arrendeegnahem må egnahemslån beviljas

enligt bestämmelserna i 4 kap.

49 §.

Arrendelån, som i 44 § sagts, utlämnas till belopp, som prövas oundgängligen

erforderligt för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen,

foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för igångsättande

av driften å fastigheten.

Arrendelån må dock i intet fall överstiga 4,500 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

50 §.

Arrendelån skall från och med andra kalenderåret efter det, då lånet beviljats,

återbetalas till vederbörande egnahemsnämnd med en sextondel årligen.

Därest egnahemsnämnden så prövar skäligt, må tiden för amorteringsfriheten

utsträckas med ett år. På framställning av egnahemsnämnden

må egnahemsstyrelsen, om särskilda skäl därtill äro, medgiva anstånd med

erläggande av avbetalning under ett eller flera år.

Låntagaren äger, närhelst han så önskar, göra avbetalningar utöver fastställda

belopp.

Å arrendelån erlägges ej ränta. Dock skall låntagaren, om förfallet kapitalbelopp

icke inbetalas inom behörig tid, vara skyldig att, därest så påfordras,

å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder,

som kunna varda i särskild ordning bestämda.

51 §.

Innan någon del av beviljat arrendelån utbetalas, skall egnahemsnämnden

med låntagaren ha upprättat kontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten

skall taga ett. I kontraktet skola finnas intagna bestämmelser i bland

annat följande avseenden, nämligen

rörande lånets belopp, säkerheten för lånet och villkoren i fråga om återbetalning

och ränta,

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande,

angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig,

samt

angående skyldighet för låntagaren att hålla de med anlitande av lånet inköpta

inventarierna försäkrade.

52 §.

I lånekontraktet skall egnahemsnämnden förbehålla sig rätt att under nedan

angivna förutsättningar helt eller delvis uppsäga arrendelånet till betalning

å tid, som nämnden bestämmer, nämligen

om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande,

om låntagaren visar försumlighet i fråga om erläggandet av föreskriven

avbetalning,

om låntagaren försummar att erlägga försäkringsavgift eller eljest åsidosätter

för försäkringens giltighet stadgade villkor,

om låntagaren avhänder sig erforderliga jordbruksinventarier,

örn låntagaren frånträder arrendet eller, därest han med äganderätt förvärvat

fastigheten, överlåter densamma å annan, eller

om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det

med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet.

s. 101 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

101

Därest i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse, som nyss

sagts, för jordbruket erforderliga inventarier överlåtas å den nye arrendatorn

eller den nye ägaren, må egnahemsnämnden, om skäl därtill äro, medgiva

denne att övertaga betalningsansvaret för oguldet lånebelopp på oförändrade

villkor.

8 KAP.

Egnahemslåneförmedling och jordanskaffning av kommuner, aktiebolag

och ekonomiska föreningar.

53 §.

Kommun må av egnahemsstyrelsen antagas till förmedlare av egnahemslån

till förvärv av bostadsegnahem under förutsättning, att kommunen fastställt

instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten,

vilken instruktion skall vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

1 instruktionen skola bland annat bestämmelser finnas intagna angående

det kommunala organ, som skall handhava kommunens hithörande verksamhet,

samt om detta organs sammansättning och befogenhet med avseende

å verksamheten ävensom angående det område, inom vilket verksamheten

må utövas.

54 §.

Aktiebolag eller förening må av egnahemsstyrelsen antagas till förmedlare

av egnahemslån till förvärv av bostadsegnahem under förutsättning,

att aktiebolaget är behörigen registrerat;

att föreningen är registrerad såsom ekonomisk förening;

att aktiebolaget eller föreningen, där ej egnahemsstyrelsen av särskilda

skäl medgiver undantag, har till uteslutande uppgift att befrämja förvärvandet

av egnahem medelst statslån samt att egnahemsstyrelsen finner aktiebolaget

eller föreningen vara lämplig såsom egnahemslåneförmedlare och

bereda tillräcklig trygghet för att syftet med den statliga egnahemsverksamheten

befrämjas på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt;

att en å statens vägnar av egnahemsstyrelsen utsedd ledamot i bolagets

eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten;
att

ett av egnahemsstyrelsen tillsatt ombud skall äga å statens vägnar deltaga

i granskningen av bolagets eller föreningens räkenskaper och förvaltning;
att

bolagets bolagsordning eller föreningens stadgar äro upprättade i överensstämmelse

med de grunder, som angivas i 55 §, samt

att bolaget eller föreningen skall hava antagit instruktion med reglementariska

föreskrifter rörande hithörande verksamhet, vilken instruktion skall

vara godkänd av egnahemsstyrelsen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

55 §.

Bolagsordning eller föreningsstadgar för bolag eller förening, som avsetts

i 54 §, skola bland annat innehålla bestämmelser,

att föremålet för bolagets eller föreningens verksamhet är att främja förvärvandet

av bostadsegnahem inom visst angivet område,

att under bolagets eller föreningens bestånd ej till aktieägarna eller medlemmarna

må för något år såsom vinstutdelning utbetalas mer än viss, i bolagsordningen

eller stadgarna bestämd procent å inbetalade aktiekapitalet

eller insatserna,

huruvida, i händelse till aktieägarna eller medlemmarna under något år

icke utbetalts såsom vinstutdelning vad de må i sådant avseende för ett år

högst utbekomma, underskjutande beloppet må kunna framdeles under bolagets

eller föreningens bestånd eller vid dess upplösning till dem utbetalas

eller ej;

att, örn bolaget eller föreningen upplöses, av dess tillgångar ej må till aktieägarna

eller medlemmarna utbetalas mer, än som motsvarar inbetalade

aktiekapitalet eller insatserna jämte vad enligt bestämmelse, meddelad på

grund av föreskriften i nästföregående stycke, må kunna till dem utgå; samt

att ändring i bolagsordningen eller stadgarna icke är giltig, med mindre

egnahemsstyrelsen lämnat medgivande till ändringen.

56 §.

Styrelseledamot liksom granskningsombud, som enligt 54 § förordnats av

egnahemsstyrelsen, äger att, där fattat beslut icke överensstämmer med hans

mening, få denna avvikande mening antecknad i protokollet, respektive revisorernas

berättelse.

Ledamot och granskningsombud, som nu nämnts, äga att av bolaget eller

föreningen åtnjuta ersättning med belopp, som i brist av åsämjande bestämmes

av egnahemsstyrelsen.

57 §.

Kommun, aktiebolag eller förening, varom sagts i 53 och 54 §§, må från

egnahemslånefonden erhålla egnahemsstatslån för utlämnande av bostadslån

i enlighet med bestämmelserna i 31—37 §§.

Ansökning örn egnahemsstatslån skall senast den 15 oktober året näst före

det, för vilket lånet sökes, ingivas till egnahemsstyrelsen. På styrelsen ankommer

att pröva dylik ansökning.

Aktiebolag eller förening skall, innan någon del av beviljat statslån må utbekommas,

till egnahemsstyrelsen avlämna av denna godkänd säkerhet för

avgiven skuldförbindelses uppfyllande.

58 §.

Vad av beviljat egnahemsstatslån icke vid utgången av det år, under vilket

lånet beviljats, blivit till bostadslån disponerat, skall till egnahemsstyrelsen

inbetalas före utgången av mars månad nästföljande år.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

103

59 §.

Av låneförmedlare utbekommet egnahemsstatslån skall återbetalas och förräntas

efter grunder, som motsvara villkoren för de av låneförmedlaren utlämnade

bostadslånen. För tid innan av låneförmedlaren lyftade statslånemedel

blivit utlämnade skall ränta utgå efter den räntefot, som då gäller för

bostadslån.

60 §.

Ränta och amortering å egnahemsstatslån skola för varje år av låneförmedlare

inbetalas till egnahemsstyrelsen före utgången av juni månad nästföljande

år.

Om förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom behörig tid, skall låneförmedlaren

vara skyldig att, därest så påfordras, å det förfallna beloppet erlägga

dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna varda i särskild ordning

bestämda.

61 §.

Har av låneförmedlare beviljat bostadslån icke till fullo utbetalts vid

tiden för amorteringstidens inträde eller rätten till utbekommande av detsamma

eller del därav av låntagaren förverkats eller har redan utbetalt bostadslån

helt eller delvis till låneförmedlaren återbetalts i annan ordning än

såsom kapitalavbetalning å amorteringsdelen i överensstämmelse med

amorteringsplanen, skall det lånebelopp, till vars utbekommande rätten förfallit

eller förverkats eller som till låneförmedlaren återbetalts, före mars

månads utgång året efter det, då sagda rätt förföll eller förverkades eller

återbetalningen ägde rum, jämte ränta inbetalas till egnahemsstyrelsen.

62 §.

Kommun, aktiebolag eller förening, varom sagts i 53 och 54 §§, må från

jordförmedlingsfonden erhålla förlagslån för användning såsom rörelsekapital

vid inköp och exploatering av fastighet, lämplig att helt eller huvudsakligen

användas för bildande av bostadsegnahem.

Ansökning örn förlagslån göres hos egnahemsstyrelsen, på vilken det ankommer

att pröva dylik ansökning.

Sedan egnahemsstyrelsen beviljat förlagslån samt därvid fastställt plan för

lånets återbetalning, må lånet, mot avlämnande av skuldförbindelse, på en

gång eller i skilda delar lyftas i egnahemsstyrelsen. Där fråga är örn lån

till aktiebolag eller förening, skall för lånet ställas säkerhet, som egnahemsstyrelsen

godkänner.

63 §.

Å lyftat förlagslån skall erläggas ränta efter fyra procent om året, vilken

ränta skall inbetalas till egnahemsstyrelsen före mars månads utgång följande

år.

Bestämmelsen i 60 § andra stycket skall äga motsvarande tillämpning i

fråga örn förlagslån.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

64 §.

Kommun, aktiebolag eller förening, som tilldelats egnahemsstatslån eller

förlagslån, är skyldig att beträffande sålunda avsedd egnahemsverksamhet

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som egnahemsstyrelsen

må meddela, samt att lämna styrelsen omedelbar tillgång till samtliga

verksamheten berörande räkenskaper och handlingar ävensom att till

styrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten, som .skola lämnas enligt

instruktion eller av styrelsen meddelade särskilda föreskrifter.

Vid planläggning av styckning av område till egnahemsfastigheter skall

preliminär plan för områdets styckning, exploatering och försäljning jämte

kalkyler för styckningsföretagets genomförande ingivas till egnahemsstyrelsen

senast åtta dagar innan åtgärder vidtagas för styckningslotts utbjudande

till försäljning.

Finner egnahemsstyrelsen, att kommun, aktiebolag eller förening, som tilldelats

egnahemsstatslån eller förlagslån, använt sådant belopp i strid mot

gällande bestämmelser eller eljest brustit i sina skyldigheter rörande tillgodonjutandet

av lånet eller, beträffande förlagslån, icke är i behov av att fortfarande

innehava lånebeloppet, äger styrelsen bestämma, huruvida beloppet

skall vara förfallet till återbetalning.

65 §.

Till bestridande av låneförmedlares med egnahemsverksamheten förenade

förvaltningskostnader och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster

åtnjuter en var låneförmedlare ett årligt statsbidrag motsvarande 0.5 procent

av låneförmedlarens kapitalskuld för egnahemsstatslån vid nästföregående

års utgång.

9 KAP.

övergångsbestämmelser.

66 §.

Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 juli 1940. Från och med

nämnda dag skola nedanstående författningar upphävas, nämligen

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten;

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter

rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten;

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande

den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten;
kungörelsen

den 26 juni 1933 (nr 382) angående statsunderstödd samfälld

jordbruksdrift;

s. 105 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

105

kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem;

kungörelsen den 29 maj 1936 (nr 212) angående särskild jordanskaffningsverksamhet

i Västerbottens och Norrbottens län; samt

kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 424) om utsträckt tillämpning av kungörelsen

den 29 maj 1936 (nr 212) angående särskild jordanskaffningsverksamhet

i Västerbottens och Norrbottens län.

Dock skola äldre bestämmelser, med undantag som i 67 § sägs, alltjämt

gälla beträffande jordbruks- och bostadsfastigheter, som beröras av nämnda

bestämmelser.

67 §.

Föreskrifterna örn rätt för låntagare att pantförskriva första inteckning i

egnahemsfastigheten hos annan långivare än staten må äga tillämpning med

avseende å stående delen av egnahemslån, som utlämnats enligt tidigare gällande

författning.

Egnahemslån må beviljas till förvärv av arrendeegnahem med äganderätt,

även örn arrendeegnahemmet upplåtits före denna kungörelses ikraftträdande.

68 §.

De uppgifter, som jämlikt bestämmelser i kungörelsen den 15 juni 1934

(nr 279) om arrendeegnahem ankomma på statens jordnämnd, skola från

och med den 1 juli 1939 handhavas av egnahemsstyrelsen.

69 §.

Föreskrifter som i övrigt må erfordras för övergången till de i denna kungörelse

stadgade bestämmelser meddelas av Kungl. Majit.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse angående statsunderstödd arbetarsmåbruks
verksamhet.

Härigenom förordnas som följer:

Om arbetarsmåbruksstatslån.

1 §•

Landskommun må i den ordning och under de villkor, nedan sägs, kunna

tilldelas statslån från arbetarsmåbrukslånefonden (arbetarsmåbruksstatslån)

att användas för utlämnande av arbetarsmåbrukslån, varom i det följande

förmäles.

2 §•

I denna kungörelse avsedd statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet

skall inom kommun handhavas av en särskild kommitté (egnahemskommitté)

eller, där verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av

kommunalnämnden.

Innan statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet må av kommun utövas,

skall kommunen hava antagit av egnahemsstyrelsen godkänd instruktion

med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten. I instruktionen

skall finnas angivet, huruvida verksamheten skall utövas av egnahemskommitté,

varom i första stycket sagts, eller av kommunalnämnden.

Egnahemskommitté skall bestå av tre av kommunalfullmäktige eller, där

kommunalfullmäktige ej finnas, av kommunalstämma utsedda ledamöter

jämte lika antal suppleanter. Ledamöter och suppleanter utses för en tid

av fyra år. Till ledamöter och suppleanter böra utses för uppdraget lämpliga

och sakkunniga personer inom kommunen, företrädande de lånesökandes

och den jordbrukande befolkningens intressen ävensom kommunala synpunkter.

Därjämte bör tillses, att någon av ledamöterna är förtrogen med

den statliga egnahemsverksamheten.

Egnahemskommittés ledamöter vare ansvariga för skada, som av dem uppsåtligen

eller av vårdslöshet tillskyndas staten eller kommunen.

De som handhava i denna kungörelse avsedda uppgifter må icke åtaga sig

enskilda uppdrag av jordsäljare eller leverantörer av byggnadsmaterial.

s. 107 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

107

3 §•

Kommun, som önskar erhålla arbetarsmåbruksstatslån, skall senast den

15 oktober året näst före det, för vilket lånet sökes, till vederbörande egnahemsnämnd

därom ingiva till egnahemsstyrelsen ställd ansökning enligt av

styrelsen fastställt formulär. Det åligger egnahemsnämnden att så snart ske

kan med eget utlåtande överlämna ansökningen till egnahemsstyrelsen.

4 §•

Av egnahemsstyrelsen beviljat arbetarsmåbruksstatslån må efter ingången

av det år, för vilket lånet beviljats, dock sist före utgången av sjätte året

efter berörda tidpunkt, av vederbörande kommun i mån av behov lyftas i

egnahemsstyrelsen mot skuldförbindelse enligt formulär, som styrelsen fastställer.

Behovet skall styrkas på sätt egnahemsstyrelsen föreskriver. Vid behovets

beräknande skall hänsyn tagas till å ena sidan det belopp, som kan

förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade

arbetarsmåbrukslån, samt å andra sidan den tillgång, som kommunen

redan innehar av lyftade men ej utbetalda statslånemedel.

5 §•

Vad av beviljat arbetarsmåbruksstatslån icke vid utgången av det år, för

vilket lånet beviljats, blivit till arbetarsmåbrukslån disponerat, må ej därefter

av kommunen disponeras och skall, örn det lyftats, aterbetalas till egnahemsstyrelsen

före utgången av mars månad nästföljande år.

6 §.

Kommun skall av utbekommet arbetarsmåbruksstatslån årligen före mars

månads utgång till egnahemsstyrelsen inbetala de ränte- och kapitalbelopp

å från statslånet beviljade arbetarsmåbrukslån, som under nästföregående år

influtit till kommunen, ävensom de belopp, till vilkas utbekommande rätten

under sistnämnda år förfallit eller förverkats; dock vare kommun ej redovisningsskvldig

för ränta, som på grund av stadgandet i 11 § andra stycket

kan komma att inflyta till kommunen utöver vad enligt första stycket i samma

paragraf skolat till kommunen erläggas.

Uppkomnmer förlust å utlämnat arbetarsmåbrukslån, sedan amorteringsskyldighet

enligt 10 § inträtt beträffande lånet, skall förlusten, om lånet enligt

vad i 14 § stadgas godkänts av vederbörligt egnahemsorgan och den med lånet

åsyftade lägenheten vid avsyning jämlikt 18 § likaledes vunnit egnahemsorganets

godkännande, bäras till en fjärdedel av kommunen och till återstående

del av staten. I annat fall än nu sagts skall uppkommen förlust å arbetarsmåbrukslån

helt bårås av kommunen. Belopp för vilket kommunen salunda

har att svara skall inbetalas till egnahemsstyrelsen före mars månads

utgång året efter det, varunder förlusten uppkommit.

Ilar kommun använt arbetarsmåbruksstatslån i strid mot gällande bestämmelser

eller brustit i kommunens skyldigheter rörande lånets tillgodonjuta!!-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

de, vare kommunen pliktig att, örn egnahemsstyrelsen så förordnar, inbetala

utestående lånebelopp eller del därav jämväl i annan ordning än som

följer av det ovan sagda.

7 §•

Å till betalning förfallet belopp, som ej av kommunen inbetalas till egnahemsstyrelsen

inom behörig tid, skall kommunen erlägga dröjsmålsränta enligt

de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.

8 §.

Kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån, är skyldig att beträffande

här avsedd låneverksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och

anvisningar, som vederbörande egnahemsnämnd meddelar, samt att lämna

nämnden omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande räkenskaper

och handlingar ävensom att till nämnden avgiva de redogörelser över

verksamheten, som skola lämnas enligt instruktion eller av nämnden meddelade

särskilda föreskrifter.

Det åligger egnahemsnämnden att med ledning av sålunda erhållna redogörelser

årligen senast den 1 mars meddela egnahemsstyrelsen erforderliga

uppgifter angående de belopp, en var kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån,

har att jämlikt 5 § samt 6 § första och andra styckena inbetala

till egnahemsstyrelsen.

Om arbetarsmåbrukslån.

9 §.

Arbetarsmåbrukslån må utlämnas till skogsarbetare eller därmed likställd

arbetare för att giva honom tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att

bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan

verksamhet. Medelst lånet bör nytt jordbruk bildas.

Arbetarsmåbrukslån må utgå allenast under förutsättning, att sökanden

är svensk medborgare, minst tjuguett år gammal och känd för skötsamhet

och ekonomisk förtänksamhet, att han befinnes äga goda personliga förutsättningar

för drivande av mindre jordbruk samt att hans ekonomiska ställning

är sådan, att det bistånd, som enligt gällande kungörelse angående den

statliga egnahemsverksamheten kan ifrågakomma, icke är tillfyllest för att

sätta honom i stånd att förvärva den lägenhet, varom i första stycket sagts.

10 §.

Arbetarsmåbrukslån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaderna

för förvärv och färdigställande av den lägenhet, lånet avser; och

vare högsta lånebelopp 7,000 kronor.

Lånet skall med avseende å återbetalningen delas i en stående del och en

amorteringsdel. Den stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande

s. 109 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

109

kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, sextio procent av

beräknad kostnad för sådant förbättringsarbete, som avses i gällande kungörelse

angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m.

Lånets stående del må icke från kommunens sida uppsägas till betalning

under annan förutsättning än i 16 § omförmäles. Amorteringsdelen skall

från och med sjätte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, återbetalas

med en trettiondel årligen, låntagaren dock obetaget att verkställa inbetalningar

härutöver.

11 §.

Å amorteringsdelen av arbetarsmåbrukslån erlägges ej ränta. Å den stående

delen skall efter amorteringstidens utgång gäldas ränta efter den räntefot,

som Kungl. Maj:t med hänsyn tagen till räntesatsen å egnahemslån för

jordbrukslägenheter bestämmer.

Om till betalning förfallet kapitalbelopp qj inbetalas till kommunen inom

behörig tid, skall, oavsett vad i första stycket sagts, därest kommunen så

påfordrar, å beloppet gäldas dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna

varda i särskild ordning bestämda.

12 §.

Som säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i

lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse annat än fordran och

icke hava avsevärd betydelse för lägenhetens värde såsom säkerhet, kunna

få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken lämnas

till säkerhet för lånet.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må, sedan lånekontrakt upprättats,

såsom förskott å beviljat arbetarsmåbrukslån mot skuldförbindelse och

inteckningsmedgivande av låntagaren utbetalas större eller mindre del därav

i den mån så erfordras för att gälda utgifter, nödvändiga för förvärvet och

iordningställandet av lägenheten, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet,

som ovan sagts, skall vara för hela lånet ställd senast före början av

det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att lånet

anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts genast skall återbetalas

till kommunen.

13 §.

Den, som önskar erhålla arbetarsmåbrukslån, skall därom skriftligen ansöka,

enligt fastställt formulär, hos den kommun, inom vars område den lägenhet

är belägen, för vars förvärvande lånet sökes.

Kommunen skall låta verkställa besiktning av lägenheten samt lämna lånesökanden

råd och hjälp i frågor, vilka angå lägenhetens förvärvande, uppodling

och bebyggande.

Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger örn året pa

fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej möta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

14 §.

Kommuns beslut att bevilja arbetarsmåbrukslån skall underställas vederbörande

egnahemsnämnd för godkännande.

Finner egnahemsnämnden icke skäl att godkänna lånet, skall frågan av

nämnden underställas egnahemsstyrelsens prövning.

15 §.

Rörande varje arbetarsmabrukslan skall, innan någon del därav må av låntagaren

uppbäras, mellan kommunen och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett.

I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas intagna,

nämligen:

beträffande lägenhetens benämning och storlek;

rörande länets belopp, säkerheten för lånet och villkoren i fråga örn återbetalning

och ränta;

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

vilka byggnader som böra uppföras å lägenheten, deras beskaffenhet och

tiden, inom vilken de böra vara fullbordade;

vilka förbättringsarbeten som böra utföras å lägenheten, deras art och tiden,

inom vilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter att hävda och underhålla lägenheten

samt brandförsäkra byggnaderna;

angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig;

samt

o därom, att möjligen uppkommande tvister beträffande tillämpningen av

lånekontraktets bestämmelser skola, där icke ärendet ankommer på prövning

av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande

lag.

I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller

i kontraktet bestämda byggnaders eller förbättringsarbetens fullbordande bestämmas

senare än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder.

16 §.

Kommun skall i lånekontrakt, varom i 15 § förmäles, förbehålla sig och

staten rätt att under nedan angivna förutsättningar uppsäga lånet till inbetalning

å tid, som kommunen eller staten bestämmer, nämligen:

örn låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande;

om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga om lägenhetens

bebyggande och iordningställande i övrigt;

om låntagaren visar försumlighet i fråga örn erläggandet av föreskriven

ränta eller kapitalavbetalning;

om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägenheten

eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;
-

tv

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

lil

om lägenheten vanvårdas till jord eller byggnad eller om byggnad nedrives

eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd av

skogsavverkning eller eljest så minskas, att säkerheten för lånet ej vidare kan

anses fullt betryggande;

örn äganderätten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp

eller annat fång från låntagaren övergår till ny innehavare i andra fall, än

då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make eller av

bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten

oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig till erhållande

av arbetarsmåbrukslån;

örn låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det skäligen kan antagas, att han eller hans familj icke vidare ämnar

bebo densamma, eller

om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det

med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet.

Den rätt, som enligt förbehåll, varom i första stycket sagts, tillkommer staten,

utövas av egnahemsstyrelsen. Finner vederbörande egnahemsnämnd sådant

förhållande hava inträffat, att uppsägning av arbetarsmåbrukslån bör

ske, och verkställes ej uppsägning av vederbörande kommun, skall nämnden

därom underrätta egnahemsstyrelsen.

17 §.

Kommun skall genom sakkunnig person verkställa erforderlig inspektion

å lägenheter, för vilka arbetarsmåbrukslån beviljats.

18 §.

Efter fullbordandet av de byggnader och förbättringsarbeten, som bestämts

i lånekontraktet, skall lägenheten för godkännande avsynas av vederbörande

egnahemsnämnd.

Om särskilda statsbidrag till låntagare nied barnrika familjer.

19 §.

Har lånesökande tre eller flera barn under sexton års ålder och göres med

hänsyn härtill bostadsbyggnaden större än som skulle hava varit behövligt,

örn familjen varit mindre, må lånesökanden till täckande av den härigenom

föranledda kostnadsökningen kunna, i mån av behov, åtnjuta bidrag av

statsmedel intill ett belopp av högst 1,000 kronor.

Sådant statsbidrag må ock under motsvarande förutsättning, som i första

stycket sagts, utgå till innehavare av arbetarsmåbrukslån för att täcka kostnad

för tillbyggnad av bostad.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Om jordförmedling och jordanskaffning.

20 §.

För att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva jord för

ändamål, som avses i denna kungörelse, bör kommun, som utövar arbetarsmåbrukslåneverksamhet,

vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för

att anskaffa och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge, pris

och andra på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen användas

för ändamålet. Jord, som tillhandahålles, bör upplåtas till sådant

pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet

och vad därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget bör av honom

i fortsättningen kunna genomföras.

21 §.

Till främjande av sådan jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet,

som i 20 § avses, må kommun kunna av egnahemsstyrelsen tilldelas förlagslån

från jordförmedlingsfonden, därvid i tillämpliga delar skola lända

till efterrättelse de bestämmelser, vilka gälla för beviljande av dylikt lån

enligt 8 kap. kungörelsen angående den statliga egnahemsverksamheten.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940; dock skola bestämmelserna

i 10 § gälla redan från och med den 1 januari 1940.

Föreskrifterna i 19 § andra stycket skola äga tillämpning jämväl i fall,

där arbetarsmåbrukslån utlämnats före kungörelsens ikraftträdande.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 331)

angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

113

Bilaga C.

Förslag

till

kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den ordning och under de villkor nedan sägs må av statsmedel utlämnas

bidrag till täckande av kostnaderna för förstärkning av ofullständigt jordbruk,

för förbättring av stödjordbruk till ökad ändamålsenlighet eller för anläggande

av kulturbete till förmån för mindre jordbruk, ändå att det icke är

att anse såsom ofullständigt.

Sådant statsbidrag kan avse följande särskilda slag av åtgärder, nämligen

uppodling till åker av därför lämplig odlingsbar jord (ngodlingsbidrag),

stenröjning å odlad jord (sternöjningsbidrag),

påförande av mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord (jordkörningsbidrag),

befordrande av rationell beteskultur (betesförbättringsbidrag) samt

fördjupning av avloppsdiken (avloppsförbättringsbidrag).

2 §.

För åtnjutande av statsbidrag skola, där icke fråga är örn fall som avses i

tredje stycket, följande förutsättningar gälla, nämligen

att det av bidragstagaren innehavda jordbrukets åkerareal, inberäknat i

förekommande fall den areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasättes,

icke överstiger tjugu hektar;

att jordbruket icke brukas gemensamt med annat sådant av den storlek,

att deras sammanlagda åkerareal överstiger tjugu hektar;

att bidragstagaren vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av jordbruket; samt

att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för

ifrågavarande ändamål.

Statsbidrag beviljas den, som brukar fastigheten, evad han är dess ägare

eller ej och, i sistnämnda fall, oberoende av brukningstidens längd.

Betesförbättringsbidrag må ock beviljas hushållningssällskap, enskild person,

bolag eller förening, som avser att upplåta det med bidraget åsyftade

området för betesändamål, under förutsättning att bidragstagaren förbinder

sig dels att vid upplåtelser av betesrätt lämna företräde åt jordbrukare, som

på grund av den av honom brukade fastighetens ringa storlek eller beskaffenBihang

till riksdagens protokoll 1939. 10 sami. Nr 83. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

het i övrigt icke kan å fastigheten utföra betesanläggning utan oskäliga kostnader

eller olägenhet, dels att för upplåtelse av betesrätt icke upptaga högre

ersättning än som fordras för täckande av bidragstagarens självkostnader,

dels ock att underkasta sig den kontroll och de föreskrifter rörande anläggningens

användande, varom vederbörande hushållningssällskap eller, då

fråga är om bidrag till sådant sällskap, lantbruksstyrelsen må besluta.

3 §■

Bland dem, som jämlikt bestämmelserna i 2 § första stycket må kunna

komma i fråga till erhållande av statsbidrag, bör företräde givas den, som

för sin bärgning är mest i behov av den med bidraget avsedda förstärkningen

av jordbruket, samt den, som på grund av svag ekonomi eller andra

orsaker har större svårigheter att erhålla lån av för ändamålet tillgängliga

statsmedel och med hänsyn härtill eller av andra jämförliga anledningar är

i mera trängande behov av bidrag.

4 §•

Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst sextio procent av den beräknade

kostnaden för företaget, dock icke till mer än 400 kronor för hektar

av den jord, som är avsedd att nyodlas.

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden såväl för

själva odlingsarbetet som ock för sådan erforderlig dikning, vartill lån eller

bidrag av statsmedel förut icke utgått.

I kostnaden för nyodling må jämväl inräknas kostnad för anläggande av

väg, som erfordras för utnyttjande av det nyodlade området och icke bekostas

med anlitande av särskilt anvisade statsmedel.

5 §•

Stenröjningsbidrag må kunna uppgå till högst sextio procent av den beräknade

kostnaden, dock icke till mer än 350 kronor för hektar av den areal

som är avsedd att röjas.

I kostnad, varom här är fråga, inräknas kostnad för brytning och bortförande

av sten ävensom, i förekommande fall, för inköp av sprängämne

och för borrning.

6 §•

Jordkömingsbidrag må kunna uppgå till högst sextio procent av den beräknade

kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den jord,

som är avsedd att förbättras.

I kostnad, som här avses, inräknas kostnad för jordkörning intill 400 kubikmeter

för hektar samt för utbredning av jorden, men ej kostnad för nedbrukning

av densamma.

Jordkömingsbidrag må ej beviljas med mindre det område, företaget avser,

omfattar en areal av minst en fjärdedels hektar samt detta område är tillfredsställande

torrlagt eller dylik torrläggning äger rum i samband med

jordkömingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

7 §•

Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst sextio procent av den

beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den

för förbättring avsedda arealen.

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för sådan

röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för

stenröjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken

ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, allt i den mån nämnda åtgärder

erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat

sätt utgått för täckande av dylik kostnad.

8 §•

Avloppsförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst sextio procent av

den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för varje särskilt

företag.

I här avsedd kostnad inräknas kostnaden för själva arbetet ävensom, i

förekommande fall, för inköp av material till förstärkning av dikeskanter,

för inköp av sprängämne samt för borrning.

9 §•

Statsbidrag må icke, utom i fall som avses i 2 § tredje stycket, på en gång

tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor.

Utan hinder av att statsbidrag redan åtnjutits för viss fastighet, må fastighetens

brukare kunna ånyo erhålla sådant bidrag, försåvitt i samband med

tidigare bidrag för fastigheten föreskrivet förbättringsarbete blivit, i vad

på honom beror, utfört samt ovan angivna förutsättningar för bidrags erhållande

fortfarande äro för handen.

10 §.

Ansökan örn statsbidrag skall, där ej annat följer av föreskrifterna i 15 §,

ingivas till vederbörande hushållningssällskap på sätt och i den ordning hushållningssällskapet

närmare bestämmer. Sådan ansökan skall vara åtföljd

av:

då fråga är örn nyodlingsbidrag: ej mindre plan och kostnadsförslag för

nyodlingsföretaget samt, där sällskapet finner sådant vara av nöden för företagets

bedömande och kontroll, karta eller kartskiss däröver, skolande

nämnda handlingar vara upprättade av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent

eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, än även

yttrande av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet till åker

med avseende på dess beskaffenhet och läge, dels ock huruvida stadgade

villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda, samt

då fråga är örn stenröjnings-, jordkörnings-, betesförbättrings- eller avloppsförbättringsbidrag:

plan och kostnadsförslag för företaget, uppgjorda av jordbrukskonsulent

eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående behovet av stenröjningen,

jordkörningen eller avloppsförbättringen eller, då ansökningen gäller

betesförbättringsbidrag, angående markens lämplighet ur olika synpunkter

till betesmark, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro

uppfyllda.

11 §•

Innan av hushållningssällskap beviljat statsbidrag till någon del utbetalas,

skall hushållningssällskapet med bidragstagaren hava upprättat kontrakt i

två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I kontraktet

skola finnas intagna bestämmelser i bland annat följande avseenden, nämligen
angående

arten och omfattningen av samt den beräknade kostnaden för

det eller de företag, för vilkas utförande bidraget beviljats;

rörande bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande;

angående den tid, då varje arbete skall vara fullbordat;

beträffande de bidragstagaren jämlikt 2 § tredje stycket åvilande förpliktelser;

samt

rörande skyldighet för bidragstagaren att, därest han bryter mot föreskrifterna

i denna kungörelse eller mot kontraktets bestämmelser, återbetala uppburet

bidragsbelopp jämte ränta från tiden för bidragets lyftande till dess

återbetalning sker, beräknad efter fem procent för år.

I fråga örn bidragets utbetalande skall bestämmas, att bidraget må utbetalas,

i den mån föreskrivet arbete vederbörligen utförts och avsynats av den,

som hushållningssällskapet utser härtill.

Tiden för arbetets fullbordande må icke fastställas till senare tidpunkt än

utgången av andra kalenderåret efter det, då bidraget beviljats. Där till följd

av oförutsedda omständigheter skäl föreligger till arbetstidens förlängning

utöver nyss angivna tid, må sådan förlängning i vart fall medgivas med ett år

av hushållningssällskapet samt, på framställning av sällskapet, med ytterligare

ett år av lantbruksstyrelsen.

12 §.

Där förhållandena giva anledning därtill, må i kontrakt angående statsbidrag

jämväl intagas föreskrift, att förbättring, som verkställts med anlitande

av statsbidrag, skall av bidragstagaren vidmakthållas under minst tio år

från tiden för förbättringens vidtagande, att det åligger bidragstagaren att

tillse, att, därest det område, som företaget angår, av bidragstagaren inom

nyss angivna tid överlåtes till annan, denne före överlåtelsen till hushållningssällskapet

avgiver skriftlig utfästelse att fullgöra bidragstagarens nyss

avsedda förpliktelse samt att i sin tur ej överlåta området till annan, utan

att denne gör enahanda utfästelse gentemot hushållningssällskapet, ävensom

att, därest bidragstagaren eller senare ägare ej fullgör de förpliktelser, som

sålunda åvila honom, han skall vara skyldig att, där hushållningssällskapet

finner det skäligt, till sällskapet återbetala det statsbidrag, som lämnats till

företaget, jämte ränta enligt grunder, som sagts i 11 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

117

I kontrakt rörande betesförbättringsbidrag må, där hushållningssällskapet

efter samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse så finner i särskilda fall

lämpligt och skäligt, sällskapet tillförbinda bidragstagaren att, i den mån kulturbete

iordningställes, icke släppa beteskreatur å skogsmark eller att inom

viss tid upphöra med skogsbete.

13 §.

Det skall ankomma på hushållningssällskapet att övervaka, att av sällskapet

beviljat statsbidrag användes för sitt syfte samt att bidragstagaren fullgör

sina förpliktelser med avseende å anläggningen.

14 §.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande av

här avsedda statsbidrag, skall före ingången av det kalenderår, för vilket

statsanslag sökes, till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj :t ställd ansökning,

innehållande beräkning rörande det begärda statsanslagets fördelning

på olika bidragsändamål. Det åligger lantbruksstyrelsen att så snart ske kan

med eget yttrande överlämna ansökningarna till Kungl. Majit.

15 §.

önskar hushållningssällskap erhålla statsbidrag för att själv anlägga kulturbete,

avsett att upplåtas mot ersättning, skola angående ansökan härom

gälla enahanda föreskrifter, som meddelats i 14 §.

Vad i 7, 11 och 12 §§ finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å bidrag till hushållningssällskap. Härvid skall den befattning med

bidragsverksamheten, som enligt nämnda stadganden ankommer på hushållningssällskap,

i stället åvila lantbruksstyrelsen.

16 §.

Statsanslag, som av Kungl. Majit beviljats hushållningssällskap, må under

det år, för vilket anslaget beviljats, så ock, där anslaget under sagda år blivit

till här avsett bidrag disponerat, jämväl under de därpå följande två åren

av sällskapet i mån av behov lyftas i lantbruksstyrelsen mot avlämnande av

en utav hushållningssällskapet utställd, av styrelsen godkänd förbindelse, som

skall innefatta sällskapets åtagande dels att använda statsanslaget i enlighet

med därför gällande föreskrifter, dels ock att till lantbruksstyrelsen eller order

återbetala statsanslaget eller del därav under de förutsättningar och i den

ordning, som nedan stadgas.

17 §.

Hushållningssällskap skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå

under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1939,. 10 sami. Nr 83.

9

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Årligen före januari månads utgång skall hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen

avgiva redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär

över av hushållningssällskapet under nästföregående kalenderår bedriven

verksamhet.

18 §.

Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget

beviljats, blivit till statsbidrag disponerat, skall inbetalas till lantbruksstyrelsen

före utgången av mars månad följande år, där ej Kungl. Maj:t på av

sällskapet före utgången av januari månad ingiven ansökning medgiver detta

rätt att ytterligare ett år innehava sålunda odisponerat anslagsbelopp.

19 §.

Finnes statsanslagsbelopp vara av hushållningssällskap disponerat i strid

mot gällande föreskrifter, är sällskapet skyldigt att, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,

omedelbart till lantbruksstyrelsen inbetala sådant belopp.

20 §.

Varder, sedan statsbidrag beviljats, bidraget icke till fullo utbetalt inom

föreskriven tid för dess utbekommande eller varder redan utlämnat bidrag

till sällskapet helt eller delvis återbetalt, skall det belopp, till vars utbekommande

rätten förfallit eller som till sällskapet återbetalts, före utgången av

mars månad året efter det, då sagda rätt förföll eller återbetalning ägde rum,

av sällskapet till lantbruksstyrelsen inbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1940, från och med vilken

dag kungörelsen den 12 oktober 1934 (nr 498) angående statsbidrag till jordförbättring

å ofullständiga jordbruk skall upphöra att gälla.

398047. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner. a1 i texten