Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

1939-04-28 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1939:12, Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i

statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning

blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari

1938 till och med den 9 januari 1939 i statsrådet förda protokoll, nämligen

över

justitiedepartementsårenden från och med den 11 januari 1938 till och

med den 4 januari 1939;

justitieärenden från och med den 28 januari 1938 till och med den 30

december 1938;

utrikesdepartementsärenden från och med den 14 januari 1938 till och

med den 4 januari 1939;

försvarsårenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4

januari 1939;

socialärenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4 januari

1939;

kommunikationsärenden från och med den 14 januari 1938 till och med

den 4 januari 1939;

finansärenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4 januari

1939;

ecklesiastikärenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4

januari 1939;

jordbruksärenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4

januari 1939; samt

handelsårenden från och med den 14 januari 1938 till och med den 4 januari

1939.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats
dels

utdrag av det över utrikesdepartementsärenden den 10 mars 1939

förda protokoll, i vad det avser framställning från konstitutionsutskottet

örn utbekommande av vissa handlingar,

dels ock utdrag av det över jordbruksärenden den 3 mars 1939 förda protokoll,

i vad det avser tillstånd för 1938 års jordbruksutredning att anordna

en undersökning av produktionen och företagen inom den inhemska margarinindustrien

och eventuellt vissa andra industrier.

Slutligen har från utskottet den 15 februari 1939 framställning gjorts örn

överlämnande även av det eller de särskilda protokoll, som må hava förts i

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 5 sami. 2 avd. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

statsrådet under år 1938 i Ålandsfrågan samt under hösten 1938 i anledning

av den s. k. septemberkrisen. Upplysning har vunnits, att särskilt protokoll

icke förts i något av dessa ämnen.

Till utskottet har jämlikt § 57 riksdagsordningen från andra kammaren

remitterats en av herr Bagge gjord anmälan örn anledning till anmärkning

mot statsrådet och chefen för socialdepartementet. Anmärkningsanledningen

har omförmälts uti ett till utskottet tillika överlämnat av herr Bagge undertecknat

skriftligt anförande och hänför sig till frågan om beredningen av

ärendet nr 3 i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari

1939 angående egentliga statsutgifter å tilläggsstaten till riksstaten för budgetåret

1938/39 i vad detta ärende avser bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning

m. m. , s

Å.

Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag,

som i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits,

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av statsrådet tilllämpa

§ 106 regeringsformen, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

B.

Granskningen har ej heller givit utskottet anledning besluta någon anmärkning

jämlikt § 107 regeringsformen mot ledamot av statsrådet, vilket

utskottet får för riksdagen

anmäla.

C.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet uppmärksammat

nedan omförmälda förhållanden, som utskottet ansett sig böra bringa till

riksdagens kännedom.

1. I sitt dechargebetänkande nr 22 till 1922 års riksdag framhöll konstitutionsutskottet

inledningsvis bl. a., att avfattningen av rubrikerna till de i

statsrådsprotokollen upptagna ärendena icke alltid skett med tillräckligt angivande

av det väsentliga i de behandlade ärendena. Att sådant angivande

bör ske synes icke städse hava beaktats av de tjänstemän inom statsdepartementen,

som närmast svara för protokollens uppsättande. Det är emellertid

av en viss vikt för konstitutionsutskottet vid fullgörandet av dess granskningsuppgift,

att större omsorg ägnas åt dessa rubrikers avfattning. Utskottet

finner sig för den skull böra framhålla önskvärdheten av att ärendenas

huvudsakliga innehåll i görligaste mån angives i rubrikerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

3

2. Under punkten 2 i femtioårsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för den 4 januari 1939 beslöt Kungl. Majit »att i den i § 56 riksdagsordningen

stadgade ordning göra riksdagen meddelande i viss fråga av sådan beskaffenhet,

som i sagda paragraf avses». Av statsrådsprotokollet framgår sålunda

icke, vilken eller vilka frågor meddelandet skulle avse. Utformningen av den

förevarande punkten i statsrådsprotokollet står i överensstämmelse med

den praxis, som varit rådande allt sedan den berörda grundlagsbestämmelsens

tillkomst. Utskottet skulle likvisst med tanke bl. a. på den framtida

forskningen finna en ändring i denna praxis önskvärd, så att i statsrådsprotokollet

den eller de frågor angivas, som ett meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen

avser att belysa.

3. Konstitutionsutskottet riktade i sina dechargebetänkanden till 1930

och 1931 års riksdagar (nr 26 resp. nr 9) erinringar mot att föreskriften i

§ 8 regeringsformen om att statsrådets samtliga ledamöter, där de icke äga

laga förfall, skola övervara alla mål av synnerlig vikt och omfattning, som

förekomma i statsrådet och röra rikets allmänna styrelse, icke alltid iakttagits.

Av samma anledning gjorde utskottet år 1937 (memorial nr 11) en

omförmälan till riksdagen. Under nu förevarande granskningsår hava den 17

och den 30 juni 1938 ärenden av nyssnämnda beskaffenhet avgjorts i statsrådet

å Stockholms slott i närvaro av förutom vederbörande föredragande departementschef

sex resp. fem statsråd. Sålunda hava vid dessa båda tillfällen

beslut fattats om utfärdande av ett flertal allmänna författningar samt vid

sistnämnda tillfälle angående undertecknande av flottavtal mellan Sverige,

Danmark, Finland, Norge och Storbritannien och angående den huvudsakliga

fördelningen av reservationsanslaget å 70 miljoner kronor till försvarsberedskapens

omedelbara stärkande.

Vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra för riksdagen

omförmäla.

Närvarande vid besluten under avdelning G: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg**,

Gustaf Adolf Björkman, Källman, Björck, Karl August Johanson*, Karl Bodin,

Anders Andersson*, Hagström, Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Eriksson

i Toftered, Hållgren*, Fält*, Hellberg, Nolin* och Annér*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid avgörandet av ärendet under C 3 och deltog ej i justeringen

av detta ärende.

Stockholm den 28 april 1939.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande vid memorialets justering: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg,

Gustaf Adolf Björkman, Sandegård, Karl Bodin, Nils Andersson, Hagström, Härdin,

Söderkvist, Lindskog, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Lundqvist, Nordström i Torsby

och Eriksson i Toftered.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Reservation er:

A. Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

I.

Vid punkten C 2:

av herrar Strömberg, Karl August Johanson, Härdin och Fast, som ansett

skäl saknas för den av utskottet gjorda omförmälan.

Vid punkten C 3:

av herrar Källman, Karl August Johanson, Härdin och Fast, som ansett

skäl saknas för dert av utskottet gjorda omförmälan.

B. Reservationsvis framställda yrkanden.

a) Anmärkningsyrkanden jämlikt § 107 regeringsformen.

IL*

(Protokoll över justitiedepartementsärenden den 21 oktober 1938.)

av herr Mosesson, som med instämmande av herrar öman, Lundqvist och

Hellberg ansett, att utskottet bort anföra följande:

»Den 22 februari 1937 framlade Kungl. Majit i proposition till riksdagen

förslag till lag angående åtgärder för att förhindra frivilligas deltagande i

inbördeskriget i Spanien. Förslaget antogs i oförändrat skick av riksdagen

och lagen utfärdades den 5 mars 1937 med ikraftträdande den 7 i samma

månad. Efter proposition den 7 maj 1937 gjordes en mindre ändring i lagen

utan intresse för förevarande fråga. Lagen skulle gälla t. o. m. den 28

februari 1938 eller den tidigare dag Konungen förordnade. Å överträdelse

som begåtts under lagens giltighetstid skulle jämväl efter utgången av nämnda

tid tillämpas de i lagen meddelade bestämmelserna.

I proposition till riksdagen den 4 februari 1938 föreslog Kungl. Majit riksdagen,

att lagen skulle äga fortsatt giltighet t. o. m. den 28 februari 1939 eller

den tidigare dag Konungen förordnade. Såsom motiv för lagens förlängande

anförde departementschefen allenast, att de skäl, som föranlett Sveriges

anslutning till noninterventionsöverenskommelsen syntes påkalla, att lagen

finge fortsatt tillämpning. Förslaget godkändes av riksdagen och lagen

utfärdades den 25 februari 1938.

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Björck, Herlitz, Nils Andersson, Anders Andersson, Härdin, öman, Söderkvist,

Caap, Andersson i Ovanmyra, Mosesson, Lundqvist, Eriksson i Toftered, Hällgren, Fält,

Hellberg, Wallentheim och Spängberg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

5

Emellertid hade under tiden inom den s. k. noninterventionskommittén i

London diskuterats diverse frågor, bl. a. en plan för evakuering från Spanien

av icke-spanska medborgare, vilka direkt eller indirekt deltagit i de i detta

land pågående striderna.

Under de mycket långvariga överläggningarna angående planens innehåll

föreslogs bl. a., att de intresserade staterna skulle överenskomma:

d) att bevilja amnesti åt de av sina medborgare, vilka tjänstgöra hos endera

av parterna i Spanien, i fråga om straff, vilka de skulle vara underkastade

genom att hava sådan tjänst i Spanien, varvid den tidrymd, under

vilken dessa personer skulle kunna komma i åtnjutande av denna amnesti

skulle vara en av den internationella kommittén efter rådfrågning av de berörda

regeringarna fastställd tidrymd;

e) att stadga ytterligare strängt straff för sådana av sina medborgare, som

icke di''oge fördel av den under d) ovan omförmälda amnestin;

Efter långvariga förhandlingar antog noninterventionskommittén den 5

juli 1938 en resolution örn bl. a. evakuering av de utländska frivilliga. Enligt

denna skulle respektive stater bl. a. besluta:

d) att vidtaga alla genomförbara åtgärder för att tillförsäkra att dess medborgare,

som direkt eller indirekt deltagit i den pågående konflikten i Spanien

(sådana de definierats i §§ 55—57 härovan) icke skola lida något förfång

enbart på grund av dylikt deltagande, på villkor att de frivilligt underkasta

sig evakuering på sätt föreskrives i § 60.’

Resolutionen kunde emellertid — enligt utrikesministerns uttalande —

icke träda i kraft.

Frågan örn de frivilligas evakuering synes därefter liava vilat, tills spanske

republikanske utrikesministern del Vayo vid folkförbundsförsamlingen i

Genéve i september 1938 förklarade, att spanska regeringen beslutat att omedelbart,

fullständigt och utan hänsyn till nationalitet evakuera alla å regeringens

sida stridande utlänningar, inbegripet dem som efter den 16 juli 1936

förvärvat spanskt medborgarskap. Åtgärder för evakueringens genomförande

vidtogos därefter under övervakning av en genom förmedling av Nationernas

förbunds råd utsedd internationell kommission.

Den 21 oktober 1938 beslöt därefter Kungl. Maj:t på föredragning och

hemställan av statsrådet Westman som följer:

1 anslutning till planer för hemsändande av utländska frivilliga i det

spanska inbördeskriget finner Kungl. Majit gott förordna, att den, som efter

att före denna dag hava tagit värvning till krigstjänst i Spanien återvänder

till Sverige, skall vara fri från åtal för brott varom ovan nämnts.’

Beslutet utgick som cirkulär till rikets domstolar samt åklagar- och polismyndigheterna

och intogs i Sv. förf.-samling (1938: 623).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Innan Kungl. Maj:ts förestående beslut fattades, hade undersökningar skett

om ett förfarande sådant som det av Kungl. Maj:t beslutade (abolition) vore

grundlagsenlig!. Det visade sig vid denna undersökning, att de rättslärdes

inställning var skiftande, något som ytterligare har understrukits vid genom

utskottets försorg sedermera gjorda undersökningar.

Det förefaller utskottet, som örn en så viktig rättighet som abolition ej

bör anses tillkomma Konungen utan uttryckligt stöd i grundlagen. En sådan

rättighet synes ej kunna härledas ur regeringsformen § 27; en motsatt

uppfattning skulle i en framtid kunna medföra ej önskvärd konsekvens.

Då emellertid åtskilliga auktoriteter kunnat anföras för att Kungl. Maj:ts

förfarande varit grundlagsenligt eller åtminstone i överensstämmelse med en

under mer än ett sekel visserligen ytterst sparsamt förekommande praxis,

önskar utskottet ej i detta avseende göra anmärkning mot vederbörande statsråd,

allra helst som lämplighetsskäl kunna anses tala till förmån för Kungl.

Maj:ts beslut. Utskottet vill dock understryka, att detta ställningstagande

ej är ett uttryck för någon uppfattning hos utskottet, att abolition i sådan

form som här meddelats står i god överensstämmelse med grundlagarna.

Utskottet finner emellertid, att Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober 1938

är anmärkningsvärt ur andra synpunkter.

Utskottet anser till en början, att det bort göras till förutsättning för inhiberande

av åtal, att vederbörande före viss på lämpligt sätt fixerad tidpunkt

återvänt till Sverige eller i varje fall för svenska myndigheter förklarat

sig villig att vid första tillfälle återvända. En sådan bestämmelse skulle

även ha understrukit motivet till åtalsupphävandet, nämligen önskan att på

allt sätt underlätta hemförandet av svenska medborgare, som deltagit i de

spanska striderna.

Kungl. Maj:ts beslut avser vidare enligt sin ordalydelse allenast svenska

medborgare, som under tiden mellan lagens ikraftträdande och den 21 oktober

1938 tagit krigstjänst i Spanien (likgiltigt härvid är på vilken sida i

inbördeskriget deltagandet ägt rum). Då lagen angående förbud för deltagande

i inbördeskriget i Spanien icke samtidigt upphävts utan automatiskt

upphörde att gälla den 28 februari 1939 innebär det sålunda, att åtalsrätt

ej efterskänkts gentemot sådana personer, som ev. efter den 21 oktober

1938 börjat deltaga i inbördeskriget. Det är ej säkert, att frågan saknar

praktisk betydelse, och det synes utskottet felaktigt att personer, som bryta

mot lagen efter sedan Kungl. Maj:t meddelat, att redan begångna överträdelser

ej komme att beivras, skola riskera att behandlas strängare än de,

som gjort överträdelsen på ett tidigare stadium.

Slutligen vill utskottet framhålla den omständigheten, att, bortsett från

den principiella frågan om abolitionens grundlagsenlighet, Kungl. Maj:ts

beslut den 21 oktober 1938 synes stå i strid med sista stycket av lagen av den

5 mars 1937. Där medgives visserligen Konungen rätt att förordna, att lagen

skall upphöra å en tidigare dag än den 28 februari 1938 resp. sedermera

28 februari 1939, därest Konungen så finner lämpligt. Man har på

sina håll härav dragit den slutsatsen, att den större rätten att upphäva lagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

7

även skulle inom sig innefatta den mindre rätten att förordna om inställande

av åtal. Man förbigår då sista punkten i lagen, som stadgar: ’Å överträdelse,

som begåtts under lagens giltighetstid, skola jämväl efter utgången av nämnda

tid tillämpas de i lagen meddelade bestämmelserna.’ Härav följer, att

även om lagen i sig själv medger Konungen rätt att sätta den ur kraft, den

dock uttryckligen kräver, att dess straffbestämmelser skola tillämpas, även

om de brott som begåtts under lagens giltighetstid skulle bli möjliga att beivra

först efter lagens upphörande. Detta särskilda stadgande borde ha

fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att ett abolitionsförfarande var direkt

stridande mot lagens uttryckliga formulering och att amnesti i stället

bort komma till användning. Hela denna svårbedömliga situation hade kunnat

undvikas, därest i lagen inrymts rätt för Kungl. Majit ej blott att upphäva

lagen utan även att inhibera åtal.

Med åberopande av det ovan anförda har utskottet beslutat anmärkning

mot föredragande departementschefen, statsrådet Westman, vilket utskottet

får för riksdagen

anmäla.»

lil.*

av herr Herlitz, som med instämmande av herrar Karl Bodin, Hagström,

Lundqvist och Arnemark anfört:

»Enligt lagen den 1 juni 1894 angående tiden för allmänna författningars

trädande i kraft skall i Svensk författningssamling införd lag eller annan allmän

författning, i vilken icke blivit utsatt viss tid, varifrån den kommer att

gälla, eller av vars lydelse icke framgår, att den genast efter utfärdandet länder

till efterrättelse, träda i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen eller

författningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit.

Detta stadgande giver uttryck åt den viktiga grundsatsen, att lagar och

författningar icke böra vinna bindande kraft, förrän de utkommit från trycket

och härigenom möjlighet bereus för medborgarna såväl som för det

allmännas organ att vinna kännedom om deras innehåll. Lagen låter dessutom

i regel en tidrymd av 4 veckor förflyta från det författningen utkommer

från trycket till dess den träder i kraft. Den medgiver visserligen, att

viss kortare tid utsättes i författningen, ja t. o. m. att den förklaras skola

träda i kraft ''genast efter utfärdandet’. Sistnämnda förfaringssätt torde

emellertid numera ytterst sällan tillämpas; och endast då särskilda skäl det

föranleda, torde ikraftträdande före de fyra veckornas utgång — stundom

redan dagen efter den då författningen utkom från trycket — föreskrivas.

På detta sätt tillgodoses bland annat det för en rättsstat väsentliga kravet,

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Sandegård, Källman, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Nils Andersson, Anders

Andersson, Hagström, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Lundqvist, Nordström i Torsby,

Arnemark, Fält, Johansson i Tväråselet och Annér.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

att myndighetsakter av olika slag icke skola vinna bindande kraft, förrän

medborgarna åtminstone fått möjlighet att bereda sig kännedom om deras

innehåll och om möjligt någon tidsfrist för att inrätta sig efter dem.

För att nämnda krav skall tillgodoses fordras uppenbarligen icke blott att

författningarna i god tid ''utkomma från trycket’, utan även att de distribueras

med tillbörlig skyndsamhet. Under alla omständigheter måste det minimikravet

uppställas, att författningarna böra vara vederbörande myndigheter

tillhanda innan de träda i kraft. I k. k. 4 jan. 1928 ang. Svensk författningssamling

4 § medgives undantag från denna regel blott i det fall att

''särskilda omständigheter’ därtill föranleda.

Under den tryckerikonflikt, som ägde rum fr. o. m. den 11 juli t. o. m. den

31 augusti, förelöpte emellertid i nu angivet hänseende avsevärda och påfallande

oregelmässigheter. Det inträffade nämligen betydande dröjsmål

med avseende å författningarnas distribution. Härom upplyses i en av expeditionschefen

i justitiedepartementet till utskottet översänd promemoria

följande:

''Enligt ett mellan Kungl. Majit och Kronan samt Aktiebolaget P. A. Norstedt

& Söner gällande kontrakt angående tryckning m. m. av Svensk författningssamling

har bolaget åtagit sig att för varje årgång mot ett i kontraktet

bestämt belopp bland annat verkställa 26 utsändningar till statsmyndigheter

m. fl., som nied stöd av kungörelsen den 4 januari 1928 (nr 1) erhålla författningssamlingen

kostnadsfritt. Skulle ytterligare utsändningar påfordras,

skall statsverket ersätta bolaget härför med visst belopp för varje extra utsändning.

Utsändning sker regelmässigt två gånger i månaden; under juni månad beräknas

dock fyra utsändningar. Varje utsändning omfattar c:a 8 325 exemplar

och tager en tid av omkring fem dagar. Tidpunkten för utsändnings

påbörjande måste i viss mån avvägas dels efter vad som i författningssamlingen

föreligger utkommet av trycket, dels efter vad som inom närmaste tiden

förväntas i trycklov av brådskande natur. Stundom förekommer att en chefsmyndighet

—- exempelvis generaltullstyrelsen — redan vid tryckningen av en

för tillämpningen brådskande författning beställer viss upplaga, som då kan

erhållas samma dag, för att därav genast själv tillställa sina underordnade

myndigheter och befattningshavare erforderliga exemplar.

Beträffande distributionen under tiden juli—september 1938 meddelas följande.

Under den fr. o. m. 11 juli t. o. m. 31 augusti pågående arbetskonflikten

kunde bolaget, ehuru givetvis icke i samma takt som vanligt, genom

kontorspersonal och förmän utföra sättning av nya författningar. Särskilda

svårigheter vållade emellertid det stora förarbete och det bokbinderiarbete,

som sammanhänger med utsändning. I anledning härav kunde utsändning

icke ske i normal ordning. En under de sista dagarna i juni påbörjad utsändning

hade avslutats den 2 juli. Under tiden 5—8 juli verkställdes utsändning

av då i tryck föreliggande författningar. Den 28 juli—2 augusti

ägde utsändning rum av vissa författningar (jfr nedan). Bolaget kunde vid

denna tidpunkt icke medtaga samtliga då utkomna författningar, varför man

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

9

nödgades undantaga sådana, vilkas utsändning ansågs minst angelägna. Den

13—17 augusti utsändes de sålunda överhoppade författningarna samt de som

senare utkommit. Den 7—10 september verkställdes åter normal utsändning,

och den därpå följande påbörjades den 1 oktober.

I avsikt att förekomma svårare olägenheter under tiden för konflikten utsändes

från författningssamlingens redaktion den 25 juli följande cirkulärskrivelse:
•
»Till

Herrar Statssekreterare, Expeditionschefer och Lagbyråchefer.

I anledning av pågående arbetskonflikt vid tryckerierna ha vissa svårigheter

uppstått för utgivningen av Svensk författningssamling. Sättning och

tryckning kan alltjämt ske genom förmän och kontorspersonal hos Norstedts.

Däremot kan utsändning av författningarna icke äga rum i full utsträckning.

Genom extraordinära åtgärder har utsändning av följande nummer igångsatts,

nämligen 480—483, 490—504, 506—512, 530 och 531. Övriga utkomna

författningar efter nr 474 kunna för närvarande icke utsändas. Därest

någon sålunda icke utsänd författning anses med nödvändighet böra omedelbart

tillställas vissa myndigheter eller viss grupp av befattningshavare finnes

emellertid den möjligheten öppen att vederbörande departement hos

expeditionen av författningssamlingen rekvirerar ett antal exemplar och med

egen tjänstepost expedierar dessa.

Stockholm den 25 juli 1938.

Ragnar Kihlgren.i>

Vid den partiella utsändning som ägde rum 28 juli—2 augusti vidfogades

för mottagarnas upplysning ett (här bilagt) tryckt meddelande från

tryckeriet av följande innehåll:

»Observandum.

Utsändningen av Svensk författningssamling 1938 nr 475—479, 484—489,

505, 513—529, 532 och 533 har på grund av inträffad arbetskonflikt blivit

fördröjd men kommer expediering att ske snarast möjligt.»’

Rörande räckvidden och betydelsen av den försening, som ägt rum, må

nämnas att under konflikten och omedelbart efter dess avslutning 64 författningar

(nämligen nr 475—480, 482—490, 492—513, 515, 516, 518—529, 538,

539, 541, 542—551) synas hava utsänts så sent, att de icke kunnat vara myndigheterna

tillhanda före den tidpunkt, då de skulle ''träda i kraft’ eller ''lända

till efterrättelse’. Förseningen var i åtskilliga fall betydande, sålunda var

det 13 författningar som trädde i kraft den 1 juli men utsändes mellan

den 13 och 17 augusti. — Bland de författningar, som på nu angivet sätt

försenats, kunna nämnas (data inom parentes angivna tidpunkterna dels

för ikraftträdandet, dels för utsändandet): k. k. örn ändrad lydelse i vissa

delar av kung. den 10 nov. 1933 ang. indelning av riket i veterinärdistrikt

17 juni 1938 (nr 476, ändringar beträffande 8 län, 1 aug., 13—17 aug.), k.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

stadgan angående nomadundervisningen 17 juni 1938 (nr 479, 1 juli, 13—

17 aug.), k. k. ang. tillfälliga ändringar i fridlysningstiderna för vissa djurslag

30 juni 1938 (nr 480, 15 juli, 28 juli—2 aug.), k. k. om ändring i

vissa delar av kung. den 20 april 1928 med vissa bestämmelser rörande

tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 örn luftfart 17 juni 1938

(nr 486, ang. besiktningar och avgifter därför m. m., 15 juli 13—17 aug.),

k. k. ang. ikraftträdande av allmänna familjepensionsreglementet för lärare

vid statens undervisningsväsende m. fl. 17 juni 1938 (nr 516, 1 juli,

13—17 aug.), k. k. om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ kung. den 30 juni

1937 angående reglering av införseln av slaktdjur samt kött och fläsk 30

juni 1938 (nr 527, inlörselavgift för rökt och saltat hästkött, höjning av

införselavgiften för fårkött, 16 juli, 13—17 aug.), k. k. om ändring i vissa

delar av kung. den 10 dec. 1937 ang. statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor lii. m. 30 juni 1938 (nr 528, ''länder till efterrättelse’

i vissa delar fr. o. m. 1 jan., i andra delar fr. o. m. 1 juli, utsänd 13—17

aug.), k. k. ang. statsbidrag till fraktavgifter för frukt 30 juni 1938 (nr 538,

13 aug., 7—10 sept.), k. k. ang. tilläggspris för mjölk från vissa kreatursbesättningar

21 juli 1938 (nr 539, 13 aug., 7—10 sept.), k. k. med förordnande

om införselavgift å havre och majs m. m. 15 aug. 1938 (nr 543, 20 aug., 7—

10 sept.) och k. k. nied förordnande örn införselavgift å kli 31 aug. 1938 (nr

546, 1 sept., 7—10 sept.). Anmärkningsvärt är även ett och annat fall, där

ikraftträdandet ägt rum ungefär samtidigt nied utsändandet; så t. ex. trädde

k. k. angående förbud under viss tid mot ilandförande m. lii. av färsk skarpsill

som fångats nied trål 21 juli 1939 (nr 540), som ''utkom från trycket'' 12

aug., i kraft 9 sept. och utsändes 7—10 sept.; denna kungörelse innehåller

bl. a. straffbestämmelser.

Det framgår av denna översikt, att förseningen ingalunda enbart drabbat

sådana författningar, som allenast varit av betydelse för en begränsad krets

av statens ämbets- och tjänstemän, utan i åtskilliga fall även sådana som bestämt

om medborgares rättigheter och skyldigheter gentemot det allmänna

eller varit av betydelse för kommunalförvaltningen.

Ur rättssäkerhetens synpunkt äro de oregelmässigheter, som sålunda förelupit,

beklagliga. De utgöra ett beaktansvärt exempel på de allvarliga olägenheter,

som vissa slag av arbetsinställelser kunna medföra för det allmänna.

Det är känt, att samhället dessvärre ofta står maktlöst i sådana situationer.

I förevarande fall kunna dock svårigheterna icke hava varit oöverkomliga;

det skulle ju också varit i högsta grad oroande om staten verkligen varit

ur stånd att lösa en så jämförelsevis enkel uppgift. Det bör erinras, att det

icke var författningarnas tryckning utan deras utsändande, som blev försenat.

I den mån svårigheterna icke kunde övervinnas genom uppskov med

ikraftträdandet, hade det helt visst icke varit ogörligt att, då tryckeriet icke

var i stånd att fullgöra vad avtalet innehåller, vidtaga särskilda åtgärder för

utsändande i normal ordning. Det må icke invändas, att tiden var alltför

kort; det hade nämligen funnits anledning att på förhand — i all synnerhet

sedan arbetstvisten blivit akut — överväga erforderliga beredskapsåtgärder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial 1Vr 12.

11

Det må icke heller invändas, att de extraordinära åtgärder, som bort ifrågakomma,

skulle hava ådragit statsverket extra kostnader. Intresset av en

regelmässig publicering av allmänna författningar är av en sådan betydelse,

att det ej av sådan anledning får eftersättas.

En närmare undersökning av hur gällande ordning i avseende å författningars

distribuerande under normala förhållanden verkar, skulle tilläventyrs

giva vid handen, att utsändandet även under sådana förhållanden icke

äger rum med den snabbhet, som ur rättssäkerhetens synpunkt framstår

som påkallad. Det kan ifrågasättas, örn regeln, att utsändande normalt äger

rum endast 2 gånger i månaden, tillfullo motsvarar nutidens krav. Förvisso

vore denna fråga förtjänt av närmare övervägande. Men insikten om att

den nuvarande ordningen törhända är otillfredsställande är icke ägnad att

försvaga betydelsen av de erinringar, som här gjorts. Den utgör snarare ett

skäl att med alla medel undvika en ytterligare försämring av distributionsförfarandet.

För underlåtenheten att vidtaga särskilda åtgärder i och för utsändande

av författningar bär chefen för justitiedepartementet, som har överinseendet

över författningssamlingens utgivning, ansvaret.

På grund härav har jag inom utskottet framställt yrkande om anmärkning

mot statsrådet och chefen för justitiedepartementet samt de övriga statsråd,

vilka under den tid varom fråga är uppehållit chefskapet för departementet.

»

IT.*

(Protokoll över utrikesdepartementsärenden den 20 maj och 21 juli 1938.)

av herr Hellberg, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman

och Arnemark ansett, att utskottet bort anföra följande:

»Sedan ministern för utrikes ärendena vid konselj på Stockholms slott den

20 maj 1938 anmält, att han från Amerikas Förenta Staters regering emottagit

en inbjudan till svenska regeringen att låta sig företrädas i en internationell

kommitté för flyktingsfrågor, vilken skulle sammanträda i Evian den 6

juli 1938, fann Kungl. Maj:t för gott att

dels antaga inbjudan ifråga,

dels förordna utrikesrådet G. Engzell och byråchefen C. A. M. Hallenborg

till Sveriges ombud vid sammanträdet i Evian ävensom sekreteraren E. G.

Drougge till sekreterare åt ombuden,

dels föreskriva, att fullmakter för ombuden i vanlig ordning skulle utfärdas,

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård, Björck, Herlitz, Karl August Johanson,

Karl Bodin, Anders Andersson, Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Nordström i

Torsby, Hällgren, Arnemark, Johansson i Tväråselet, Hellberg och Annér.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

dels slutligen medgiva berörda tjänstemän vissa rese- och traktamentsersättningar

m. m.

Någon instruktion för ombuden finnes ej bilagd protokollet ifråga.

I konselj på Särö den 21 juli 1938, femtioårsprotokollet punkt 2, förmälde

ministern för utrikes ärendena, att ovannämnda kommitté sammanträtt i

Evian under tiden 6—15 juli 1938 och den 14 samma månad beslutit sammankallandet

i London av en särskild internationell kommitté bestående av sådana

ombud, som må utses av de vid sammanträdet i Evian företrädda regeringarna,

och med uppgift att säkerställa fortsättandet och utvidgningen av

arbetet vid sammanträdet, samt hemställde, att Kungl. Majit måtte

dels utse sändebudet i London, envoyén B. G. Prytz, och, vid förfall för honom,

legationsrådet vid beskickningen i London S. IL Pousette till Sveriges

ombud i sistnämnda kommitté,

dels förordna utrikesrådet G. Engzell att, i fall av behov enligt ministerns

för utrikes ärendena bedömande, i nämnda personers ställe tjänstgöra såsom

ombud i kommittén,

dels ock medgiva berörda tjänstemän vissa rese- och traktamentsersättningar

m. m.

Kungl. Majit beslöt i enlighet med vad ministern för utrikes ärendena sålunda

hemställt.

Ej heller i detta fall finnes någon instruktion för ombuden fogad till protokollet.

Ändamålet med konferensen i Evian angavs i den inbjudan, som Amerikas

Förenta Staters minister i Stockholm å sin regerings vägnar den 24 mars 1938

tillställt ministern för utrikes ärenden, vara att underlätta politiska flyktingars

utvandring från Österrike och ''antagligen’ även från Tyskland. Ministern

uttalade, att det vore hans regerings tanke, att representanter till

konferensen borde utses av berörda inbjudna regeringar under förutsättning

av att finansieringen av den ifrågavarande nödtvungna emigrationen skedde

genom privata organisationer inom respektive länder och att intet land skulle

förväntas mottaga flera emigranter än som där redan gällande immigrationslagstiftning

tillät eller utsättas för någon begäran örn utvidgning av densamma.

Förenta staternas'' initiativ i frågan avsåge icke heller att på något sätt

utgöra något hinder för eller någon inblandning i det arbete, som redan igångsatts

i flyktingsfrågan av internationella arbetsbyrån eller andra redan existerande

hjälporganisationer. Det hade föranletts av insikt om nödvändigheten

av en snabb lösning av problemet genom samverkan mellan regeringarna

för att undvika en vidare spridning av mänskligt lidande.

I skrivelse den 16 juni 1938 meddelade amerikanske ministern vissa mera

preciserade upplysningar om ämnet för kommitténs överläggningar. De överensstämde

nära med ett av kommittén sedermera antaget arbetsprogram, omfattande

följande fem punkter:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

13

1. Att överväga vilka åtgärder, som kunde vidtagas för att underlätta bosättningen

i andra länder av politiska flyktingar från Tyskland, inklusive

Österrike.

2. Att överväga vilka omedelbara hjälpåtgärder, som kunde vidtagas för

att bispringa särskilt ömmande fall. I detta samband skulle regeringarna

till strängt förtrolig information lämna redogörelser rörande varje

deltagande lands invandringslagstiftning och praxis samt uppgift å vilket

antal samt vad slags immigranter vederbörande land vore berett

mottaga.

3. Att överväga om godtagbar legitimationshandling för flyktingar, saknande

i normala fall erforderliga handlingar.

4. Att överväga bildandet av ett permanent organ av regeringsombud för

att studera problemet på lång sikt.

5. Att utarbeta en resolution, innefattande rekommendationer till de deltagande

regeringarna etc.

Bland de till konstitutionsutskottet på därom särskilt gjord framställning

överlämnade handlingarna märkes en promemoria av följande innehåll:

!P. M.

Enär inga konkreta underrättelser kunnat inhämtas örn vad som skall

förekomma vid konferensen i Evian hava några instruktioner för ombuden

icke kunnat fastställas.

Vid statsrådsberedning den 29 juni 1938 hava följande riktlinjer för ombudens

verksamhet lämnats:

Ombuden böra verka för genomförandet av en internationell verksamhet

under samarbete med Nationernas förbunds flyktingorgan för lösande av

det föreliggande flyktingproblemet, därvid bör framhållas nödvändigheten

av att åtgärder jämväl vidtagas för lösande av det europeiska judeproblemet

i sin helhet.

Därest konkreta förslag framkomma, till vilka ombuden hava att taga

ställning, böra instruktioner inhämtas.’

Utskottet anser att åtskilliga av de i inbjudan och i senare skrivelser angivna

frågorna givits så konkret form, att ett avgivande av instruktion från

Kungl. Maj:ts sida varit ej blott möjligt utan även lämpligt. Utskottet delar

sålunda ej den uppfattning som finnes återgiven i första punkten i ifrågavarande

P. M. Även om där angivet skäl till utebliven instruktion från Kungl.

Maj:ts sida för konferensen i Evian skulle vitsordas, är det icke bärande, då

det är fråga om instruktion för representanterna vid londonkominittén. De

frågor, som där skulle komma till behandling, voro väl kända efter konferensen

i Evian.

Utskottet har vidare iakttagit, att ifrågavarande P. M. ger instruktion för

ombuden avseende ''nödvändigheten av att åtgärder jämväl vidtagas för lösandet

av det europeiska judeproblemet i dess helhet’. Försåvitt utskottet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

kan finna, innebär detta en instruktion för ombuden att gå längre än i inbjudan

avsågs.

Utskottet, som ej avser göra någon invändning ifråga örn det materiella

innehållet i promemorians instruktioner, önskar dock framhålla, att flyktingfrågan

såsom varande en fråga av största vikt, i hög grad tilldragit sig svenska

folkets uppmärksamhet och intresse. Det synes därför utskottet ha varit

önskvärt, att instruktioner för ombuden fastställts av Kungl. Majit. Även

om man är beredd att i många frågor tillerkänna hans excellens ministern

för utrikes ärendena större handlingsfrihet än övriga statsråd, vittnar dock

tillkomsten av detta skriftliga beslut av statsrådsberedningen, att hans

excellens i förevarande fråga ej önskat ensam taga ansvaret. Men just tillkomsten

av detta ovanliga dokument från statsrådsberedningen, vilken ju

saknar befogenhet att fatta beslut eller meddela föreskrifter, borde erinrat

vederbörande om, att den föreliggande frågan var av karaktär att höra under

Kungl. Maj:ts beslut.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta anmärkning

mot hans excellens ministern för utrikes ärendena, vilket utskottet

får för riksdagen

anmäla.»

V.*

(Protokoll över socialärenden den 10 juni 1938.)

av herr Hellberg, som med instämmande av herrar Karl Bodin och Nolin

ansett, att utskottet bort anföra följande:

»Inom Degerfors kommun i örebro län fanns före den 10 juni 1938 ett

municipalsamhälle, benämnt Jannelund. Samhället hade en folkmängd av

1,345 invånare (kommunen i sin helhet hade 5,570 invånare).

Genom resolution den 8 december 1936 hade länsstyrelsen i örebro län

förordnat, att ordningsstadgan för rikets städer samt vad i hälsovårdsstadgan

och brandstadgan är föreskrivet för stad skulle i tillämpliga delar gälla

inom ett invid Jannelunds municipalsamhälle beläget område om 133.2318

hektar av hemmanen Bottesbol och Strömsnäs i Degerfors socken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1937 underställde länsstyrelsen

sin berörda resolution Kungl. Maj :ts prövning samt avgav förslag till huvudgrunder

för bringande till verkställighet inom samhället av ordningsstadgan

för rikets städer samt hälsovårdsstadgans och brandstadgans föreskrifter

rörande stad m. m.

Skrivelsen remitterades till medicinalstyrelsen och därefter till ortnamnskommissionen,

vilka avgåvo utlåtanden den 31 maj 1937 resp. 17 augusti

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård, Källman, Björck, Karl August Johanson,

Karl Bodin, Hagström, Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Mosesson, Eriksson

i Toftered, Hällgren, Fält, Hellberg och Nolin.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

15

1937. Sistnämnda utlåtande inkom till socialdepartementet den 18 augusti

1937.

Först den 10 juni 1938 kom Kungl. Maj:ts beslut med bifall till framställningen.

Enligt socialdepartementets expeditionslista expedierades Kungl.

Maj:ts beslut till länsstyrelsen först den 30 juni 1938. Då röstlängd för

kommunala val skall vara upprättad senast den 30 juni, kom dröjsmålet med

ärendets avgörande hos Kungl. Majit, ytterligare tillspetsat genom dröjsmålet

med expedieringen av beslutet, att omöjliggöra upprättandet av röstlängd

avseende hela det nya municipalsamhället. Detta medförde i sin tur

framställning från Degerfors municipalsamhälle om särskild Kungl. Majits

åtgärd för undanröjande av den olägenhet, som skulle uppstå för de vid sammanslagningen

nytillkommande medlemmarna i det nya municipalsamhället,

vilka ej skulle bli röstberättigade men väl skattepliktiga i det nya municipalsamhället.

För den mycket svårbedömliga och invecklade situation, som

här uppstod, finnes närmare redogjort i Förvaltningsrättslig tidskrift 1938

häfte 4 (sid. 259). Kungl. Majits beslut blev, att år 1938 municipallullmäktige

för Degerfors municipalsamhälle skulle väljas allenast för år 1939 samt

att sistnämnda år nytt val av municipalfullmäktige skulle för tiden därefter

verkställas i den ordning som är stadgad för det fall, att val sker första

gången.

Detta Kungl. Majits beslut innebar sålunda, att över 400 röstberättigade

personer vid detta första val av municipalfullmäktige blevo berövade sin

rösträtt.

Utskottet önskar ej göra någon erinran mot Kungl. Majits sistnämnda beslut,

som meddelades av tillförordnad regering den 26 augusti 1938. Däremot

finner utskottet det anmärkningsvärt, att så lång tid behövt förflyta

från det sista handlingen inkom den 18 augusti 1937 och till dess ärendet

den 10 juni 1938 avgjordes av Kungl. Majit. Även örn övertygande skäl

skulle kunna anföras för detta dröjsmål på grund av arbetsanhopning eller

annat, synes det dock som om vid ärendets avgörande den 10 juni uppmärksamheten

bort vara riktad på nödvändigheten av omedelbar expedition avärendet

för möjliggörande av vederbörande röstlängds upprättande. Man

hade då undvikit att beröva de nya municipalsamhällsmedlemmarna deras

rösträtt.

På grund av det dröjsmål, som förekommit med ärendets avgörande och

beslutets expediering, har utskottet beslutat anmärkning mot chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

TI.*

(Protokoll över socialärenden den 8 juli och 12 augusti 1938.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Herlitz, Karl Bodin och Lindskog ansett, att utskottet bort uttala följande:
-

a)

Angående lån till aktiebolaget Junoförlag.

Efter vissa förberedande undersökningar uppdrog chefen för socialdepartementet,

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 oktober 1937, åt

civilingenjören E. Bosaeus samt arkitekterna S. Wallander och G. Heimburger

(den s. k. exporthuskommittén) att biträda vid utredning rörande möjligheterna

för ökad avsättning av svenska trähus på exportmarknaden samt

rörande åtgärder för rationellt utnyttjande till arbetslöshetens bekämpande

av de nya arbetstillfällen, som kunde vinnas genom sådan export.

I ett den 2 april 1938 avgivet betänkande anförde exporthuskommittén:

’Av tidigare utredningar har framgått, att kapaciteten hos nuvarande företag

i branschen icke alls medger exportförsäljning i sådan skala, som härvid

är att räkna med. Under den årliga byggnadssäsongen motsvarar denna

kapacitet i stort sett blott den inhemska marknadens behov. För den överskottskapacitet,

som finnes under vintermånaderna, kan svårligen ordnas

försäljning på en marknad, där efterfrågan är ungefär lika stor året runt.

Tyngdpunkten av tillverkningen för export måste därför läggas på en för

sådan marknad särskilt avsedd fabrik. Genom samarbete med de för inhemsk

marknad sedan gammalt intresserade företagen kan emellertid en

för alla parter fördelaktig utjämning av tillverkningen och ökning av försäljningen

ernås. Ur social synpunkt är den därmed följande utjämningen

av arbetstillgången vid de äldre företagen givetvis värdefull.

Såsom förläggningsort har ansetts böra komma i fråga blott samhälle med

ännu kvarstående avsevärd arbetslöshet. Det faller av sig självt, att industriekonomiska

synunkter, särskilt i avseende på virkestillgång och kommunikationer,

därjämte måste vederbörligen beaktas.

På dessa grunder har endera av städerna Uddevalla och Vänersborg ansetts

böra förordas bland det flertal orter, som varit föremål för kommitténs

överväganden.

Kommittén har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan örn råvarutillgången.

Sålunda har ej blott inhämtats de upplysningar, som stått att erhålla

genom vederbörande skogsvårdsstyrelser och revirförvaltare. En i virkesuppköp

förfaren person har på kommitténs uppdrag också rest över

de skogsområden, som ansetts vara av intresse för nyanläggningen samt

från skogs- och sågverksägare, trävaruhandlare m. fl. samlat uppgifter om

de lokala virkesresurserna. Den sannolikt disponibla råvarumängden i upp
*

Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Gustaf Adolf

Björkman, Källman, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Anders Andersson, Härdin, Anderberg,

Persson, Söderkvist, Andersson i Igelboda, Lindskog, Fast, Mosesson, Lundqvist, Nordström

i Torsby, Nilsson i Göteborg, Johansson i Tväråselet och Wolgast.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

17

landet till ovannämnda båda städer har ansetts vara tillräcklig för en anläggning

av sådan storlek, att räntabiliteten enligt föreliggande beräkningar

blir tillfredsställande. Däremot svarar denna virkestillgång icke emot de

verkligt betydande avsättningsmöjligheter för trähus, som, åtminstone såvitt

hittills kan bedömas, torde visa sig linnas i den mån marknaden hinner

att genomarbetas. Då städernas ifråga virkesfångsområden delvis äro gemensamma,

lärer en framtida utveckling av exporthustillverkningen böra ske

annorstädes än i västkustlandskapen. Av såväl ekonomiska som sociala skäl

torde lokalisering till Norrlandskustens sågverksdistrikt då böra övervägas.

Anläggningens kapacitet har med hänsyn till virkestillgången ansetts böra begränsas

till 1,000 hus årligen vid enskiftsdrift. Husens storlek motsvarar

då en genomsnittlig virkesmassa av c:a 1,375 kbf per hus. Anläggningskapitalet

kalkyleras därvid till 900,000 kronor och rörelsekapitalet till

2,100,000 kronor, det sammanlagda kapitalbehovet skulle alltså bli 3,000,000

kronor. I detta ingår dock icke inköpspris för tomt eller kostnad för tomtens

planering. Beträffande sannolika försäljningspris för husen ha samstämmande

uppgifter erhållits vid marknadsundersökningen. Dessa pris medgiva

tillfredsställande förräntning efter vederbörliga avskrivningar.

I friherre Bondes bilaga till denna skrivelse (här ej medtagen) redogöres

utförligt för fullföljandet under vintern 1937—38 av tidigare marknadsundersökning.

Arbetet har under nämnda tid koncentrerats på Skottland och

lett till ingående och till stor del löftesrika förhandlingar med ett fyrtiotal

statliga och kommunala myndigheter. Undertecknade Bosaeus och Wallander

ha under resa sistlidna mars månad beretts tillfälle att direkt taga del

av trähus-exportens möjligheter. Därvid lia sammanträffanden med ett antal

myndighetspersoner och andra intresserade i Glasgow och Edinburgh

bekräftat friherre Bondes gynnsamma uppfattning örn dessa möjligheter.

Vid konferenser i London har framkommit, att vissa betydelsefulla avsättningsområden

utöver tidigare uppmärksammade sådana torde förtjäna närmare

undersökning.

A andra sidan lia undertecknade funnit, att upparbetandet av ifrågavarande

marknad av ett flertal anledningar icke kan ske utan betydande tidsutdräkt,

varjämte risken för oförutsedda svårigheter givetvis påkallar försiktighet.

Då Sveriges exportkapacitet, såsom ovan framhållits, för närvarande

är såväl till kvalitet som tid av året ganska begränsad och då en för

exporten .särskilt byggd fabrik först örn c:a ett år kan beräknas vara i full

verksamhet, synes dock en relativt långsam utveckling av försäljningen närmast

vara önskvärd.

Exportförsäljningen synes böra organiseras i samarbete emellan samtliga

större svenska tillverkare. Önskvärt vore givetvis, örn sådant samarbete

i likhet med vad redan skett inom andra träförädlingsindustrier kan

utsträckas till de nordiska grannländerna. Ekonomiskt skulle samarbetet

väsentligt höja konkurrenskraften genom ökade möjligheter till standardisering

samt minskade totala försäljningskostnader. Det nya företag,

som kommittén föreslår här nedan, avses ju inriktat på exportmarknaden,

medan de äldre företagen i Sverige och övriga nordiska länder väl alltjämt

som hittills torde räkna med hemlandet som viktigaste avsättningsområde.

Det synes därför böra bli till alla intresserades gagn, örn det nya företagets

engelska försäljningskontor kan tjänstgöra som gemensamt organ enligt

emellan tillverkarna avtalade bestämmelser.----------

På framställning av undertecknad Bosaeus har Hyresgästernas Sparkasseoch

Byggnadsföreningars Riksförbund u. p. a. förklarat sig villigt att under

förutsättning av visst understöd från stat och kommun ingå såsom hu
Bihnng

lill riksdagens protokoll 1939. 3 somt. 2 avil. .Xr 12. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

vudintressent i ett nytt företag i aktiebolagsform för tillverkning av trähus

på exportmarknad. Riksförbundet har såsom ägare av Aktiebolaget

Borohus med en betydande anläggning för monteringsfärdiga trähus till sitt

förfogande den erfarenhet och den tekniskt och merkantilt tränade personal,

som erfordras för en snabb organisation av det nya företaget. Detta

avses förlagt till endera av de platser, som undertecknade här angivit. Dess

kapacitet och kapitalbehov skall ävenledes motsvara vad enligt denna utredning

befunnits lämpliga och erforderliga. Arbetsstyrkan vid anläggningen

beräknas till c:a 200 man vid enskiftsdrift och egen försågning av c:a hälften

av använt virke. Stödet från statsverket förutsättes skola lämnas i form

av amorteringslån till ett belopp av 1,500,000 kronor enligt riksdagens direktiv

för socialdepartementets anslag till lån till främjande av enskild företagsamhet,

på vilket anslag sådant belopp ännu finnes disponibelt. Det kommunala

stödet påräknas i upplåtelse utan kostnad för företaget av lämplig

och planerad tomtmark med ordnad anslutning till kommunikationsleder

samt borgen för banklån intill ett belopp av 500,000 kronor. Riksförbundet

kommer att hos Kungl. Maj:t ansöka om ovannämnda statslån.

Med överlämnande av denna redogörelse för utvecklingen av exporthusfrågan

samt hittills på grund av åt oss lämnat uppdrag vidtagna åtgärder

få undertecknade vördsamt

dels tillstyrka bifall till den underdåniga ansökan örn lån till belopp av

1,500,000 kronor från anslaget till främjande av enskild företagsamhet, vilken

Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund u. p. a.

kommer att i enlighet med ovan angivna program överlämna;

dels hemställa örn medgivande att fullfölja uppdraget genom fortsatta

marknadsundersökningar i England och utredning om eventuellt motiverad

ytterligare nyanläggning för här avsedd tillverkning, varvid Alnön eller annan

av Norrlandskustens kommuner med kvarstående arbetslöshet skulle

ifrågakomma som förläggningsort.’

Den 8 april 1938 framlade Kungl. Majit proposition nr 284 angående anslag

till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. i vilken frågan

om statligt stöd för en trähusfabrik något berördes.

Sålunda anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, bl. a.

(s. 76):

’Arbetet på att främja åtgärder för att inom de arbetslöshetstyngda områdena

skapa såväl nya industrier som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter

för befolkningen bör alltså fortsätta.-----------r

—- Under året hava, såsom jag nyss erinrat, genom tillkallade sakkunniga

undersökningar rörande möjligheterna att förvärva marknad för export av

färdiga trähus verkställts. De sakkunniga hava efter jämförelsevis grundliga

studier i England, vilkas resultat peka i avgjort gynnsam riktning, avgivit

förslag, som för närvarande är föremål för närmare prövning. Det är

min avsikt att, därest riksdagen icke däremot framställer någon erinran,

med anlitande av tillgängliga anslag för främjande av enskild företagsamhet

ställa medel till förfogande för ett bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning

av färdiga trähus i huvudsak för export anlägga ett industriföretag

å sådan ort, att arbetslösa kunna beredas sysselsättning. Blir resultatet av

detta försök tillfredsställande, torde böra övervägas, huruvida ytterligare någon

fabrik lämpligen kan anläggas.’

Statsutskottet yttrade med anledning härav i utlåtande nr 182 (s. 8):

’Det förslag, som av exporthuskommittén framlagts rörande möjligheterna

att förvärva marknad för export av färdiga trähus, anser utskottet beaktans
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

19

värt. Därest under ärendets fortsatta behandling skulle visa sig lämpligt,

att staten understöder bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning av

färdiga trähus för export anlägga industriföretag å sådan ort, att arbetslösa

kunna beredas sysselsättning, har utskottet icke något att erinra mot att

tidigare till främjande av enskild företagsamhet anvisade medel anlitas för

ändamålet.’

Mot utskottets uttalande avgavs reservation av 6 högermän, vilka ansågo.

att utskottet i förevarande hänseende hort uttala följande:

Vid sidan av reservarbeten och beredskapsarbeten böra åtgärder vidtagas,

som kunna vara ägnade att inom områden med kvardröjande arbetslöshet

befrämja försörjningsmöjligheter för befolkningen, under förutsättning

dock att härigenom icke vållas intrång i redan bestående företag och

verksamhetsgrenar. Utskottet har därför icke något att erinra mot departementschefens

förslag att i samband med anslag till reservarbeten anvisa särskilda

medel till främjande av företagsverksamhet. Däremot kan utskottet

icke dela departementschefens uppfattning rörande lämpligheten och ändamålsenligheten

av att staten ställer medel till förfogande för bolag, som eventuellt

kan komma att bildas i syfte att för tillverkning av färdiga trähus för

export anlägga industriföretag. Det kan enligt utskottet mening icke undvikas,

att ett dylikt förfarande skulle åstadkomma en för den fria företagsamheten

menlig konkurrens. Rent principiellt anser utskottet att den hittills

med medel från de tidigare beviljade anslagen till lån och subventioner till

främjande av enskild företagsamhet bedrivna statliga understödsverksamheten

bör avvecklas.’

Riksdagen beslöt den 31 maj 1938 i enlighet med utskottsmajoritetens förslag.

I framställning till Kungl. Majit den 25 maj 1938 anförde aktiebolaget

Junoförlag huvudsakligen följande:

''Undertecknat bolag avser att på grundval av exporthuskommitténs utredning

enligt skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 2

april 1938 i Uddevalla, Vänersborg eller annan ur arbetsmarknads- och industriell

synpunkt lämplig ort anlägga och driva en fabrik för tillverkning

av monteringsfärdiga trähus, väsentligen för exportmarknad. Företaget skall

erhålla form av aktiebolag och har förslagsvis benämnts A.-B. Junolius.

Såsom av härtill fogad finansieringsplan framgår, beräknas företagets totala

kapitalbehov till 3,150,000 kronor, vari ingå intill 100,000 kronor för

av statsverket och Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund

u. p. a. förskjutna kostnader för den sedan juni månad 1937 och

intill innevarande maj månads utgång verkställda undersökningen av marknaden

för trähus i Storbritannien, leverans av provhus till Glasgow samt

(ivriga förberedande åtgärder för introduktion av svenska trähus på marknaden

i fråga.

Enligt finansieringsplanen erfordrar företaget ett belopp av 1,600,000 kronor

utöver de 1,550,000 kronor, som genom bankkredit (1,000,000 kronor)

och kredit från kommunen (500,000 kronor) samt insats från oss själva

(50,000 kronor) förväntas kunna ställas till förfogande. Vi hemställa i underdånighet,

att förenämnda belopp, 1,600,000 kronor, beviljas oss såsom lån

från anslaget till främjande av enskild företagsamhet.

Vid företaget beräknas kunna sysselsättas för själva husfabrikalionen c:a

1 70 arbetare, varav flertalet icke behöva äga yrkesutbildning, samt därjämte

dårest företaget förläggas lill ort i Bohuslän eller till detta gränsande land
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

skap, ytterligare 30—60 arbetare för i samband med husfabriken bedriven

sågverksrörelse. Skulle företaget förläggas till norrlandskusten, torde dess

virkesförsörjning lämpligen kunna i sin helhet ordnas genom inköp från redan

befintliga sågverk.

Beträffande företagets avsättningsmöjligheter och utsikter i övrigt bedja

vi få hänvisa till förut omnämnda kommittéutredning.

Såsom förutsättning från vår sida för genomförandet av ifrågavarande

plan gäller, att den kommun, där det nya företaget förlägges, understödjer

detta på sätt, som framgår av ovanstående.

Rörande säkerhet för lånet, dettas förräntning och återbetalning samt övriga

därmed förenade villkor tillåta vi oss att i underdånighet framlägga följande

förslag:

Lånet beviljas oss för likvidering av aktier i AB. Junohus till belopp av

1.600.000 kronor. Såsom säkerhet för lånet överlämna vi aktier till belopp

av 1,650,000 kr., varjämte Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförenings

Riksförbund u. p. a. ikläder sig borgen, gällande för 300,000 kronor från

och med den 1 april 1939, 600,000 kronor från och med den 1 april 1940,

900.000 kronor från och med den 1 april 1941, 1,200,000 kronor från och

med den 1 april 1942 samt för lånebeloppet i dess helhet från och med den

1 april 1943.

Vi hemställa örn räntefrihet för de två första åren efter lånets lyftande

samt att ränta sedermera får utgå efter 4 % för år att erläggas årligen i efterskott.

Vi hemställa, att amorteringen får ske för ett belopp av 1,500,000 kronor

under 15 år med första inbetalningen på 3:e årsdagen av lånets utlämnande

samt för ett belopp av 100,000 kronor under 3 år med samma tid för

första inbetalningen som nyss angivits ävensom att ränta och amortering

får utgå med likstora annuiteter under amorteringstiden.

Vi förbinda oss att i samråd med av Kungl. Majit anvisade arbetsförmedlingsorgan

anställa erforderlig arbetspersonal från de kommuner, som av

Kungl. Majit bestämmes, dock under förutsättning att de arbetssökande fylla

skäliga krav på arbetsduglighet och lämplighet i övrigt.

Vi förbinda oss att, intill dess statslånet tillfullo inbetalats, behålla aktierna

i AB. Junohus i vår ägo samt att icke från nämnda bolag uttaga vinstmedel

i någon form utöver vad för betalning av annuiteterna på statslånet

erfordras utan använda eventuella överskott till fondbildning, förbättring av

anläggningarna samt försöksverksamhet.

Vi förbinda oss slutligen att, intill dess statslånet tillfullo inbetalats, underställa

vår verksamhet såväl i vad den direkt gäller beredande av arbetstillfällen

som beträffande dess egen och dess i form av särskilda bolag organiserade

försäljningsorgans drift och ekonomiska förhållanden den kontroll,

som av Kungl. Majit kan komma att föreskrivas.’

Den vid framställningen fogade finansplanen och kostnadsberäkningen innehöll

i sammandrag följande:

Husfabrik .......

Kraftcentral .....

Brädgårdsanläggning

Driftskapital .....

övriga kostnader . ..

kronor 575,000

» 2,100,000

» 150,000

165.000

160.000

Kronor 3,150,000.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

21

Framställningen remitterades till kommerskollegium, som i sin tur inhämtade

yttrande från Sveriges industriförbund. Dettas yttrande av den 30 juni

1938 utmynnade i följande hemställan:

’att den remitterade framställningen icke må föranleda beslut från Kungl.

Maj:ts sida, innan de ytterligare utredningar verkställts, vartill såväl läget

inom den hithörande svenska industrien som ock förhållandena på den avsedda

exportmarknaden giver anledning och vilka därutöver erfordras för

åvägabringande av större klarhet rörande åtskilliga med själva låneprövningen

förenade ekonomiska och tekniska omständigheter,

samt att, därest dessa utredningar skulle visa, att de farhågor rörande den

tilltänkta anläggningens avsättningsmöjligheter eller återverkan på den inhemska

industriens verksamhet, åt vilka i det föregående givits uttryck,

skulle vara befogade eller ock att tillfredsställande upplysningar eller erforderlig

rättelse icke kan vinnas ifråga om de mot finansieringsplan och

kostnadsberäkningar framställda erinringarna, Kungl. Maj:t ville lämna ansökan

utan bifall.’

Kommerskollegium yttrade i utlåtande den 2 juli 1938:

’Vid granskning såväl av remissakten och nyssnämnda utredning som av

från Industriförbundet den 30 juni 1938 avgivet yttrande har Kollegium funnit,

att för frågans allsidiga bedömande ytterligare utredning i flera hänseenden

torde vara erforderlig. Särskilt synes det Kollegium i detta avseende

vara angeläget få klarlagt vilken tillverkningskapacitet, som inom landet

redan befintliga företag för monteringsfärdiga trähus besitta, och i vilken

utsträckning denna kapacitet skulle kunna tagas i anspråk för påbörjande

av en export av trähus eller delar därtill i av sökanden antydd omfattning.

Med hänsyn dock till under hand från Socialdepartementet mottagna

upplysningar har Kollegium till undvikande av dröjsmål ansett sig redan

nu böra avgiva yttrande i ärendet, utan att dessförinnan hava införskaffat

en sådan ytterligare utredning, vilken jämväl torde kunna beräknas bliva

tämligen tidsödande.

Vad beträffar företagsorganisationen har Kollegium funnit anmärkningsvärt,

att ett särskilt förlagsaktiebolag, örn vilket för övrigt inga som helst

närmare upplysningar lämnas i ansökningen, skall i egenskap av aktieägare

stå som förmedlare av statsunderstödet till tillverkningsbolaget. Några skäl

för tillämpandet av en dylik mindre överskådlig organisationsform hava

icke anförts.

Kollegium finner även skäl framhålla, att den av sökanden erbjudna lånesäkerheten,

såvitt av ansökningen framggår, enligt Kollegii åsikt finge anses

såsom föga betryggande med hänsyn bland annat till, att under den tid,

intill den 31 mars 1939, som största delen av lånet beräknas disponera,

skulle lånet löpa praktiskt taget utan någon realsäkerhet. Värdet av de aktier

i aktiebolaget .Tunohus, som sökanden erbjudit som lånesäkerhot, finge

nämligen enligt Kollegii åsikt vid denna tid anses hava föga eller intet reellt

värde.

I övrigt anser sig Kollegium, utan att därvid närmare ingå på de olika

spörsmålen, kunna ansluta sig till de av Industriförbundet i nämnt yttrande

framförda synpunkterna. De farhågor rörande den tilltänkta anläggningens

avsättningsmöjligheter och återverkan på den inhemska marknaden, som

förbundet därvid bland annat givit uttryck åt, synes Kollegium vara värt

det största beaktande, linder åberopande härav finner Kollegium därför sådana

skäl för närvarande knappast föreligga, som ur de synpunkter Kollegium

närmast torde hava att företräda, kunna motivera ett bifall till framställningen

ifråga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Kommerskollegium hemställer, att framställningen icke måtte föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.’

Till socialdepartementet inkommo i ärendet åtskilliga skrifter:

Representanter för Strömstads stad hemställde, att fabriken måtte förläggas

till norra Bohuslän.

Sveriges snickeriexportförening u. p. a. (12U 1938) hemställde, att örn utsikterna

till en större avsättning av trähus för export skulle realiseras, föreningens

exportfabriker måtte få tillfälle visa vad de förmådde. Föreningen

vore av den uppfattningen, att mycket stora leveranser kunde påräknas

från dessa. Skulle ett verkligt behov av ytterligare fabriker senare visa sig

uppstå, vore det säkerligen ej för sent att då upptaga frågan om uppförande

av sådana till prövning. — I en senare skrivelse (10/e 1938) meddelade föreningen

bl. a., att dess fabriker kunde åtaga sig en tillverkning av minst

2,000 trähus per år av normal storlek och under förutsättning av acceptabelt

prisläge samt att de skulle kunna åtaga sig ett dylikt uppdrag utan ett

öres utlägg från statens eller kommuns sida i form av lån.

Sköns kommun (26A 1938) hemställde, att trähusfabriken måtte förläggas

till någon av Sundsvallsdistriktets arbetslöslietskommuner.

Representanter för träindustriens arbetare i Göteborg (15/s 1938) anförde

följande:

’Då det givetvis inte ur arbetarnas synpunkter kan vara fördelaktigt med

en ny fabrik inom träindustrien och denna tillkommer med hjälp av Statliga

medel och det inte kan lämnas någon varaktig garanti för att denna

fabrik i fortsättningen enbart kommer att syssla med export av s. k. färdiga

hus på utlandet, anse vi, att det ligger en stor fara i att fabriken kommer

till stånd, och när det talas örn, att i händelse England kommer att lägga

tullar i vägen arbetarna då kunna beredas arbete enbart på den inhemska

marknaden och att det inte kan vara rätt att H. S. B. lämnas statliga medel

för att kanske taga död på gamla företag och därmed äldre arbetarestammars

fortsatta möjligheter om utkomst inom industrien äventyras.

Till detta kommer ytterligare frågan om råvaruanskaffningen, och är vår

åsikt, att en stegrad efterfrågan på råvaror kommer att utlösa nya svårigheter

för de äldre företagen inom träindustrien att till rimliga priser anskaffa

råvaror för sina behov, och har därmed ett nytt hinder lagts i vägen för

vår del. Till detta kan möjligen invändas, att den planerade Uddevallafabriken

inte kommer att tillverka samma produkter som de redan befintliga

företagen, men anse vi, att de produkter som den planerade fabriken

skall tillverka lämpligen kunde placeras i de företag, som inte kunna ge

full sysselsättning åt sina anställda.

Då några särdeles svåra hinder för en omläggning för tillverkning av färdiga

hus inte kan, enligt vår åsikt, föreligga, hemställa vi, att socialministern

bör taga under omprövning hela frågan, då, evad det gäller Göteborgs träindustri,

några nya påfrestningar i form av konkurrens av ena eller andra

slaget kan bliva den absoluta dödsstöten åt de företag som finnas och som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

23

för sin existens är hänvisad till utlandsmarknaden med dess oerhörda konkurrens.

Vi arbetare i Göteborg ha inte någon anledning att gentemot de arbetslösa

i Bohuslän visa oss oförstående, men vi lia ytterst svårt att förstå, att

ett projekt »Uddevalla» kommer till stånd då det för oss träindustriarbetare

kommer att ytterligare fördärva och komplicera vårt förut sedan år tillbaka

svåra sysselsättningsproblem.’

Svenska trävaruexportföreningen (2/r 1938) instämde i industriförbundets

erinringar samt framhöll den förargelse, som trähusimporten kunde framkalla

bland de engelska trävaruimportörerna och vilken kunde gå ut över vår

export av hyvlade trävaror och lådor.

Laxarby kommunalfullmäktige (*/i 1937) uttalade sig för att de befintliga

sågverken i Bengtsforstrakten skulle få tillverkningen av råvara till trähusfabriken

(och nytt sågverk sålunda ej anläggas), eftersom de till synes av

brist på timmer ej kunde drivas för fullt.

Svenska pappersindustriarbetareförbundets avd. 119, Skåpafors, (12/r

1938) uttalade sig i huvudsaklig överensstämmelse med Laxarby kommunalfullmäktige.

Den 10 juni 1938 fattade stadsfullmäktige i Uddevalla med 27 röster mot 4

följande beslut:

’att gratis och med full äganderätt till A. B. Juno-Hus överlämna den mark

inom det behövliga och å vid förhandlingarna föreliggande karta utmärkt

tomt- och fabriksområde, vartill staden är ägare, c:a 110,000 kvm., .eller det

större område dock högst 120,000 kvm., som drätselkammaren efter förhandlingar

kan finna lämpligt,

att utan kostnad för A. B. Juno-Hus uppfylla och planera den salunda

överlämnade tomtmarken till en höjd av c:a 2 meter över stadens nollplan på

sätt som närmare angives å bifogad ritning,

att till tomtens gräns å för ändamålet lämplig plats framdraga såväl smalsom

bredspårigt järnvägsspår jämte ledningar för vatten och elektrisk ström,

att utanför tomten å hela sträckan intill Uddevallaån iordningställa kajoch

kajplan,

att bidraga till fastställandet av låga hamnavgifter samt låga fraktsatser

för virke å de båda järnvägar, i vilka staden har huvudintresset och vilka

närmast ifrågakomma för transport av råmaterial till fabriken, och

att antingen själv bevilja A. B. Juno-Hus ett lån å 500,000 kr. eller också

ikläda sig borgen för lån till detta belopp mot säkerhet av såväl förlagsinteckning

i bolagets förlagsegendom som inteckning i bolagets fastighet; i

båda fallen liggande närmast efter inteckningar å 1,000,000 kronor,

allt under förutsättning och villkor likväl, att statsbidrag med 90 °/o av

sammanlagda kostnaderna erhålles till utförande av de i förutnämnda vidfogade

bilaga angivna arbeten och anläggningar,

att Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund

u. p. a. successivt och med en tiondel varje år ikläder sig borgensansvar för

det lån å 500,000 kr. till A. B. Juno-Hus, som staden antingen själv lämnat

eller också tecknat borgen för — så att borgensansvaret för detta lån tio år

efter länets lyftande åvilar riksförbundet,

att vid anställning av arbetare vid företaget företräde lämnas åt i Uddevalla

mantalsskrivna personer under förutsättning, att de arbetssökande därifrån

fylla skäliga krav på arbetsduglighet och lämplighet i övrigt,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

att styrelsen för A. B. Juno-Hus skall hava sitt säte i Uddevalla och slutligen
att

staden kan erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd till antingen utlämning av

eller borgensteckning för förenämnda lån å 500,000 kronor.’

Den 8 juli 1938 beviljade Kungl. Maj.t aktiebolaget Junoförlag ett lån å

1,600,000 kr. för tecknande av aktier i ett fabriksbolag för tillverkning av

trähus i Uddevalla. Beslutet meddelades av t. f. regering bestående av utrikesministern

Sandler samt statsråden Pehrsson Bramstorp, Sköld och Forslund.

b)

Angående statsbidrag till Uddevalla stad.

I framställning till Kungl. Majit den 13 juni 1938 anhöll drätselkammaren

i Uddevalla, under åberopande av stadsfullmäktiges ovan under A intagna

beslut den 10 i samma månad, örn statsbidrag med 90 procent för utförande

såsom kommunalt beredskapsarbete av vissa arbeten och anläggningar

i staden, kostnadsberäknade till 1,320,000 kronor.

I infordrat yttrande över framställningen anförde länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län den 2 juli 1938:

''Ifrågavarande förarbeten måste anses nödvändiga för att trähusfabrik av

planerad storlek skall kunna anläggas i Uddevalla. Även örn innevarande

år hittills visat en glädjande nedgång i arbetslösheten inom länet, vågar länsstyrelsen

icke räkna med annat, än att denna ljusning är av tillfällig beskaffenhet

och att även i fortsättningen särskilda åtgärder i betydande omfattning

krävas till beredande av arbetsmöjligheter. Då det i förevarande

fall är fråga om arbeten, vilka icke blott själva i stor utsträckning kunna

sysselsätta arbetslösa utan också utgöra förutsättning för igångsättande av

en industri, som kan väntas giva stadigvarande arbetsmöjligheter för framtiden

åt ett stort antal personer och verksamt bidraga till länets förkovran i

ekonomiskt avseende, synes det länsstyrelsen angeläget, att de i remissen avsedda

arbetena få komma till stånd, givetvis dock under villkor, att själva

fabriksanläggningen med statligt stöd utföres.

Att statsbidrag i begärd omfattning får komma Uddevalla stad till del, är

enligt länsstyrelsens mening behövligt, därest arbetenas utförande skall bliva

möjligt.

Under förutsättning att statligt stöd lämnas åt den planerade trähusfabriken

får länsstyrelsen alltså tillstyrka den nu föreliggande framställningen om

statsbidrag till de för densamma erforderliga förarbetena.’

Statens arbetslöshetskommission anförde i utlåtande den 25 juli 1938:

''Arbetslösheten och hjälpverksamhetens omfattning i Uddevalla stad vid

slutet av april, maj och juni månader 1938 framgå av nedan lämnade sammanställning

av till kommissionen inkomna rapporter från stadens arbetslöshetskommitté.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

25

T i d

Hela

antalet

arbets-

lösa

Därav statligt hjälpta medelst

syssels. i

statligt

reservarbete

syssels. i

statskom.

reservarbete

deltag, i

frivillig

arbetstjänst

dag-

under-

stöd

1938

april ..........................

160

55

20

—

30

maj............................

152

76

21

—

—

juni............................

135

61

13

—

Uppgifter om hela antalet hos stadens arbetslöshetskommitté anmälda arbetslösa

den 30 juni och 31 december under vart och ett av åren 1928—1937

återfinnas i den vid den remitterade framställningen fogade bil. B., ehuruväl

de där uppgivits avse den offentliga arbetsförmedlingens i staden rapporter.

Då i framställningen uppgives, att ''för dagen är antalet hjälpbehövande

i staden omkring 200’, bör här framhållas, att antalet hjälpsökande arbetslösa

den 30 juni utgjorde 135 och att av dessa större delen (103) åtnjöt

hjälp av stat eller kommun.

Anvisandet till beredskapsarbete genom stadens arbetslöshetskommitté av

hos kommittén anmälda hjälpsökande arbetslösa samt den av kommittén rapporterade

sysselsättningen av dylika personer vid beredskapsarbete belyses

av följande tablå.

Beredskapsarbetets

namn

Statligt (S)

elier kommu-

Antal platser till ar- betslöshetskommitténs

förfogande enligt

Antal syssel- satta, genom

arbetslöshets- kommittén

anvisade

arbetare den

30/6 1938

nalt (K)

arbete

statens

a. k: s

förslag

vederbör- ande myn- dighets beslut

Ombyggnad av den s. k. Göteborgsvägen----

K

50

50

17

Omläggning av (vägen från Uddevalla stads

gräns vid Kuröd till Älvsborgs läns gräns

vid Risån ..............................

S

21

21

15

Anordnande av broförbindelse över Nordre

älv ....................................

s

10

10

Summa

81

81

32

Såsom av denna sammanställning framgår har stadens arbetslöshetskommitté

ännu icke varit i tillfälle att utnyttja tillsammans 49 platser vid beredskapsarbeten.

I den remitterade framställningen hänvisas icke endast till arbetslösheten

i Uddevalla stad utan även till den arbetslöshet, som är för handen inom andra

delar av Göteborgs och Bohus län. På grund härav torde en kort redogörelse

för det nuvarande arbetslöshetsläget inom länet böra lämnas.

I hela länet (utom Göteborgs stad) rapporterades den 30 sistlidne juni sammanlagt

833 hjälpsökande arbetslösa. Av dessa återfunnos inom de delar av

länet, som äro att betrakta såsom i nämnvärd grad berörda av arbetslöshet,

nämligen städerna Lysekil, Strömstad och Uddevalla samt landskommunerna

Askum, Bottna, Brastad, Bro, Foss, Hogdahl, Kville, Lommeland, Lyse,

Malmön, Näsinge, Skee, Svarteborg, Svenneby, Tanum och Tossene, 647 arbetslösa,

varav 421 voro försörjningspliktiga. Av nyss nämnda 647 arbetslösa

voro den 30 juni hjälpta genom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

statligt reservarbete .......................... 213

statskommunalt reservarbete .................. 213

kommunalt reservarbete...................... 35

kontantunderstödsverksamhet ................ 3;

ohjälpta voro .............................. 183.

I beredskapsarbeten voro nämnda dag sysselsatta 633 genom arbetslöshetskommittéer

hänvisade personer. Antalet den 18 innevarande juli därutöver

disponibla platser vid beredskapsarbeten, som av olika skäl ännu ej kunnat

av respektive kommittéer tagas i bruk, utgjorde 183 eller samma som antalet

ohjälpta den 30 juni.

Inom Bohuslän bedrivas för närvarande ett antal statliga och statskommunala

reservarbeten, huvudsakligen vägarbeten, vilka det med hänsyn till

trafikintressen anses angeläget att snarast slutföra. Statliga och kommunala

beredskapsarbeten äro i förhållandevis stor omfattning igångsatta, och ytterligare

sådana arbeten beräknas under den närmaste tiden komma att igångsättas

eller arbetsstyrkan vid nu pågående att utökas. Vid uttagningen avarbetskraft

till såväl statliga reservarbeten som beredskapsarbeten ha på

senare tid i vissa fall uppstått svårigheter för kommuner att besätta hela antalet

dem tilldelade platser. För de arbeten, som äro nyligen startade eller

vilka i varje fall endast avarbetats till en mindre del, är ett sådant förhållande

tekniskt sett utan betydelse, men vid arbeten, som närma sig sin fullbordan,

kunna nyss antydda förhållanden medföra väsentliga olägenheter. Anledningen

till att arbetslöshetskommittéerna icke kunnat besätta platser är icke

så mycket att arbetslösa saknas; kommuner med obetydligt antal ohjälpta arbetslösa

tilldelas givetvis platser vid hjälparbeten endast undantagsvis och

då i sparsam utsträckning. En undersökning på ort och ställe, som kommissionen

nyligen låtit verkställa genom ett socialt ombud, har givit vid handen,

att större delen av de hos kommittéerna registrerade ohjälpta arbetslösa

och en förhållandevis betydande del av de i statskommunalt reservarbete sysselsatta

av olika anledningar, såsom ålder, familjeförhållanden, bristande arbetskuullighet

etc. icke lämpligen kunna hänvisas till arbetsplats, belägen

utanför hemorten. En ökning av hjälpmöjligheterna för de arbetslösa i Bohuslän

i form av beredskapsarbete eller reservarbete kan sålunda för närvarande

få avsedd effekt endast under förutsättning, att arbetsobjekt kunna

ställas till förfogande just på de orter, där ifrågavarande arbetslösa för närvarande

äro tillfinnandes.

I Uddevalla stads framställning anföres, att arbetslöshetsläget fram på

hösten kommer att i avsevärd omfattning förvärras, på grund av att tändsticksfabriken,

som för närvarande sysselsätter 170 man, då helt nedlägges.

Vid ärendets behandling i Uddevalla stadsfullmäktige synes något yttrande

från arbetslöshetskommittén ej ha förelegat. Kommissionen har hos Uddevalla

arbetslöshetskommitté och Uddevalla tändsticksfabrik inhämtat följande

rörande den tillämnade driftsinskränkningens inverkan på behovet av arbetslöshetshjälp.

Entledigade bliva 76 kvinnliga och 104 manliga arbetare. De förra beräknas

icke komma att anmäla sig som hjälpsökande, då brist alltjämt råder på

kvinnlig arbetskraft. Av de senare, som till den övervägande delen (86) äro

i åldern 31—50 år, torde flertalet utan svårighet komma att erhålla arbete på

annat håll. Ett 30-tal personer beräknas komma i åtnjutande av pension

med belopp varierande från 270 till 450 kronor per år. Samtliga icke pensionsberättigade

med en tjänstetid av minst 10 år erhålla engångsersättningar,

varierande från 70 till 1,850 kronor. De relativt låga understödsbeloppen förklaras

av förtidspensionering vid tidigare driftsinskränkningar. Till Udde
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

27

valla stad betalar bolaget 50,000 kronor att användas för understödsändamål

i samband med fabrikens nedläggande.

Erfarenhetsmässigt kan med stöd av nu angivna förhållanden beräknas,

att endast en mindre del av den vid Uddevalla tändsticksfabrik ledigblivande

arbetsstyrkan kommer att ansöka örn arbetslöshetshjälp. Det ökade hjälpbehov,

som kan väntas instundande höst och vinter i Uddevalla, kan väl

tillgodoses genom utökning av arbetsstyrkorna vid närbelägna statliga reservarbeten.

Enligt kommissionens förmenande är det även ur olika synpunkter

lämpligast, att pågående reservarbeten bringas till slutförande, innan nya

företag startas, för vilka ej oavvisligt behov föreligger.

Vad beträffar arbetena i den remitterade framställningen, vilka avses komma

till utförande såsom kommunala beredskapsarbeten, vill kommissionen,

som givetvis icke underkastat förslagen någon teknisk granskning, dock framhålla,

att en väsentlig del av kostnaderna utgå till materialanskaffning och

att arbetena dessutom i viss utsträckning erfordra yrkes- och fackkunnig

arbetskraft av förhållandevis hög kvalité och därför endast till mindre delar

kunna bliva av betydelse för det hjälpsökande arbetslöshetsklientelet. Visserligen

äro dessa arbeten nödvändiga för att en ifrågasatt, av otillräckliga

försörjningsmöjligheter i orten betingad fabriksrörelse skall kunna komma till

stånd, men kvar står dock, att endast en förhållandevis obetydlig del av den

beräknade totalkostnaden, 1,320,000 kronor, kan komma att bliva av direkt

betydelse för arbetslöshetens bekämpande.

Sammanfattningsvis vill kommissionen framhålla följande. Väsentligt utökade

sysselsättningsmöjligheter för arbetslösa från Bohuslän äro icke för

närvarande av behovet påkallade. Även örn den planerade trähusfabriken i

full drift kan komma att spela en betydelsefull roll vid beredandet av framtida

sysselsättning åt ett antal personer, kan dock icke det med fabrikens uppbyggande

sammanhängande arbetet sägas vara behövligt just nu för arbetslöshetens

motverkande. Vidare kunna här ifrågavarande arbeten endast i begränsad

omfattning utföras av de hos arbetslöshetskommittéerna hjälpsökande

arbetslösa.

Till hjälpverksamhet för oförvållat arbetslösa åtnjuter Uddevalla stad för

närvarande statsbidrag med 35 procent.

För kommissionen, som givetvis anser sig ha att bedöma förevarande spörsmål

endast ur arbetslöshetspolitiska synpunkter och som sålunda icke kalott

taga hänsyn till de skäl av annan art, som kunna anföras för eller emot

de ansökta företagen, synes den närmast till hands liggande slutsatsen vara,

att dessa företag icke nu böra komma till stånd. För den händelse att

Kungl. Majit ändock anser sig böra bifalla framställningen, vill kommissionen,

med hänsyn till att förberedande konstruktionsarbeten och detaljberäkningar

komma att kräva en avsevärd tid, föreslå, att Kungl. Majit vid sådant

bifall fäster det villkoret, att arbetena icke må påbörjas annat än efter av

Kungl. Majit lämnat särskilt medgivande.’

Med anledning av kommissionens utlåtande inkom drätselkammaren i Uddevalla

med en skrift, vari den nya trähusfabrikens betydelse ur arbetslöshetssynpunkt

underströks.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgav utlåtande den 5 augusti 1938. Detta

innehåller uteslutande erinringar mot de sölvia arbetena i tekniskt avseende

och förbigås här.

Tändsticksarbetarna i Uddevalla inkommo den 8 äng. 1938 med en skritt,

vari de bl. a. vädjade till socialministern ’att göra allt vad som vore möjligt

för att få till stånd nya företag i Bohuslän och nu bevilja bidrag till de av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Uddevalla stad föreslagna arbetena, vilka vore av nöden för att den planerade

trähusfabriken skulle kunna komma till på det av Uddevalla stad

upplåtna området’.

Den 12 augusti 1938 fattade Kungl. Majit beslut i sistnämnda ärende och

beviljade därvid med anledning av ansökningen Uddevalla stad statsbidrag

med 90 procent av styrkta verkliga kostnaden för utförande av vissa närmare

angivna arbeten, dock med högst 1,119,600 kronor. Av det sålunda

beviljade statsanslaget ställde Kungl. Majit omedelbart till förfogande

400.000 kronor. Beslutet meddelades av t. f. regering bestående av statsministern

Hansson, statsråden Westman, Engberg och Quensel.

Utskottet vill erinra örn att när förslaget om statsåtgärder för trähusexport

behandlades vid 1938 års riksdag, frågan endast gällde, huruvida ett ifrågasatt

lån på c:a 1,500,000 kr. skulle av statsverket för ändamålet lämnas.

Ingenting var vid den tidpunkten känt eller i varje fall nämnt om att därtill

även skulle kunna komma ett direkt anslag av statsmedel för tomtens iordninggörande

m. m. av icke mindre än c:a 1,100,000 kronor.

Genom de beslut Kungl. Majit nu fattat har för berörda ändamål dels

lämnats ett lån på 1,600,000 kronor, dels beviljats statsbidrag på över

1.100.000 kronor.

Vidare framgår av såväl departementschefens uttalande i prop. nr 284/

1938 som statsutskottets utlåtande i ärendet ävensom av debatten i kamrarna

vid ärendets behandling, att när riksdagen villkorligt — ''därest under

ärendets fortsatta behandling skulle visa sig lämpligt’ — förklarade sig

icke lia något att erinra emot att lån på sätt departementschefen anfört

lämnades, alla förutsatte, att det slutliga avgörandet hos Kungl. Majit skulle

bli beroende av utfallet bl. a. av den då pågående utredningen i frågan.

Av handlingarna i ärendet framgår nu, såsom synes härovan, att förslaget

från nära nog samtliga håll rönt starkt motstånd och att tungt vägande

skäl anförts mot detsamma. Utskottet har särskilt fäst sig vid att förslaget

sålunda icke blott utsatts för en synnerligen stark kritik både från företagare-

och arbetarehåll utan att jämväl såväl kommerskollegium som arbetslöshetskommissionen

bestämt avstyrkt de gjorda framställningarna.

Utskottet kan således icke finna, att den fortsatta utredningen visat, att

förslagets realiserande vore lämpligt. Då därtill kommer, att genom Uddevalla

stads krav på högst avsevärt extra statsbidrag hela frågan kommit i

ett väsentligen annat läge än som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av

ärendet, har utskottet icke kunnat undgå att finna det anmärkningsvärt,

att de olika framställningarna av Kungl. Majit bifallits.

Med stöd av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta

anmärkning mot ledamöterna av tillförordnad regering dels utrikesministern

Sandler, statsråden Pehrsson Bramstorp, Sköld och Forslund, dels ock

statsministern Hansson, statsråden Westman, Engberg och Quensel, vilket

utskottet får för riksdagen

anmäla.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

29

VII.*

(Protokoll över socialärenden den 30 december 1938.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Björck, Herlitz, Karl Bodin, Arnemark och Annér ansett, att utskottet

bort uttala följande:

»I november 1938 inkommo till Kungl. Majit framställningar från Sköns

och Alnö kommuner, vari hemställdes, att såsom statligt eller kommunalt

beredskapsarbete måtte utföras en för båda kommunerna gemensam vattenoch

avloppsledningsanläggning, till vilken även Timrå kommun skulle kunna

ansluta sig, om kommunen så önskade. Skön anhöll om 90 procent statsbidrag

och Alnö örn 95 procent. Kostnaderna beräknades enligt ansökningar
-

na till följande belopp:

Anläggningar för Skön ............................ 2,918,000

> » Alnö.............................. 2,491,000

> > Timrå............................ 432,800

Summa kr. 5,841,800

Ur framställningarnas motivering må återgivas följande:

Skön: Då stort behov av vattentillförsel såväl som av avloppsledningar

finnes inom ifrågavarande del av kommunen, särskilt inom Gångvikens municipalsamhälle

och de efter kusten liggande industriplatserna Skönvik,

Sund, Johannedal och Tunadal, samt tillgång till tillräcklig mängd sötvatten

är en nödvändig förutsättning för uppkomst och drift av en hel del industriell

verksamhet, anser kommunalnämnden det välbetänkt, att anläggningen

gives sådan kapacitet, att relativt högt ställda fordringar på vattenförsörjning

i framtiden kunna infrias, då man härigenom i icke ringa mån torde

bidraga till att underlätta uppkomsten av nya försörjningsmöjligheter inom

kommunen.

Arbetslösheten inom kommunen är fortfarande mycket stor. Antalet hos

arbetslöshetskommittén anmälda hjälpsökande (inbegripet de, som sysselsättas

i statliga eller kommunala beredskapsarbeten) har under 1938 varierat

mellan 687 och 382 man pr månad. Genomsnittet torde komma att överstiga

500 pr månad. Motsvarande siffra under 1937 var 558 man. Då någon

förbättring i arbetstillgången knappast torde vara att förvänta de närmaste

åren, utan kanske hellre en försämring, skulle detta arbetsföretag bliva

av stor betydelse för dessa arbetslösas försörjning. Härfcr erfordras emellertid

ett mycket stort statsbidrag. Kommunalskatten i Skön är ju, som känt,

så hög, att den i ej ringa grad torde vara till direkt hinder för uppkomst av

nya utkomstmöjligheter inom kommunen. Detta skattetryck accentueras än

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Strömberg, Gustaf

Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Per Andersson,

Anders Andersson, Härdin, Söderkvist, Andersson i Ovanmyra, Lundqvist, Eriksson i

Toftered, Nilsson i Göteborg, Hällgren, Arnemark, Sundström i Skövde, Spängberg och

Annér.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

mera därav, att kommunen gränsar intill kommuner med väsentligt lägre

skatt. Ett statsbidrag av 90 procent till förevarande byggnadsföretag skulle

därför vara önskvärt och bör även med hänsyn till nyssnämnda sakförhållanden

vara förenligt med statens intressen.

Alnö: Kommunalnämnden får framhålla att förslagets realiserande ur

kulturell och hygienisk synpunkt skulle vara av allra största värde för kommunen.

Förslaget skulle ge möjlighet till vattenförsörjning för småindustrier.

Möjligheter skulle även beredas för ordnat brandskydd.

Ett arbete av denna omfattning skulle givetvis även få den största betydelse

som hjälp åt kommunens många arbetslösa.

Då det gäller företagets ekonomiska sida måste dock kommunalnämnden

framhålla, att de tillskott som kunna beräknas från kommunen och dess innebyggare

äro mycket ringa. Det får framhållas att enligt uppgifter för år

1937 över en tredjedel av innevånarna åtnjutit understöd av fattigvården och

att ytterligare en mycket stor procent av befolkningen åtnjutit arbetslöshetsunderstöd.

På grund av dessa kända förhållanden mäst.''; de avgifter som

skola uttagas av fastigheterna sättas mycket lågt, örn man skall kunna räkna

med någon mera allmän anslutning. Enligt en beräkning som verkställts

efter mantalslängden utgör antalet fastigheter inom området för vattenledningen

1,037, antalet hushåll 1,754 och personer 5,850. På grund av förhållanden

i kommunen får man till en början ej räkna med mer än högst 1,000

hushåll. En avgift av högst 30 kronor per år och hushåll för vatten och av
-

lopp och 25 kronor för endast vatten beräknas ge ....... kronor 27,000

Avgift för vattenklosetter och badrum 10 kr. för varje . . » 1,000

Leveranser till industrier och lantgårdar m. m........... » 10,000

Kronor 38,000.

Kommunalnämnden anser sig böra framhålla, att det också måste vara ett

intresse för statsmakterna, att ett beslut om statsbidrag till detta ur många

synpunkter högst önskvärda arbete bör taga hänsyn till Alnö kommuns

mångåriga svårigheter och höga skatter, så att ett genomförande av förslaget

icke ytterligare försämrar kommunens ekonomiska läge.

Timrå kommun hade redan i juni 1937 gjort ansökan örn att såsom kommunalt

beredskapsarbete måtte få utföras utbyggnad av kommunens vattenoch

avloppsledningsnät för en kostnad av 446,500 kronor, vilken kostnad

sedermera beräknades böra höjas till 516,000 kronor. Ansökan, som tillstyrkts

av länsstyrelsen den 31 juli 1937, hade remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som emellertid låtit ifrågan om remissens besvarande

vila i avbidan på undersökningar om ordnandet av kommunens vattenförsörjning

på bättre sätt.

I gemensamt utlåtande över Sköns och Alnö kommuners framställningar

anförde länsstyrelsen i Västernorrlands län bl. a.:

''Enligt de av Allmänna ingenjörsbyrån i Stockholm upprättade förslagen

äro anläggningarna avsedda att till viss del utföras gemensamt, eventuellt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

31

även nied Timrå kommun. På sätt framgår av bifogade avskrift1 av skrivelse

från den av Timrå kommunalfullmäktige utsedda vattendirektionen till

kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har Timrå kommun förklarat sig

villig att under i skrivelsen närmare angivna villkor bestrida viss del av

kostnaderna för anläggningen. Ett samgående mellan dessa tre kommuner

är enligt länsstyrelsens mening den ändamåsenliga lösningen av frågan om

vattenförsörjningens ordnande för kommunen.

Av de av länsstyrelsen gjorda sammanställningarna av de inkomna rapporterna

från arbetslöshetskommittéerna framgår, att antalet anmälda arbetslösa

kraftigt ökat. På grund härav och då arbetslösheten med stor sannolikhet

torde komma att öka än ytterligare under stundande vinter, anser

länsstyrelsen det absolut nödvändigt, att genom det allmännas försorg arbetstillfällen

skapas för de arbetslösa. Ifrågavarande arbeten torde vara väl

lämpade i sådant avseende.

Befintligheten av vattenledningar inom kommunerna torde komma att befrämja

anläggandet av smärre industrier inom kommunerna och sålunda

härigenom även indirekt bidraga till minskning av de arbetslösas antal. Härtill

kommer, att det för befolkningen inom de områden, som beröras av de

föreslagna vatten- och avloppsledningarna, skulle vara av stort värde, om anläggningarna

komrne till utförande. Även ur eldsläckningssynpunkt skulle

anläggningarna bliva av stor betydelse, i synnerhet som ledningarna komma

att beröra relativt tätt bebyggda områden. Enligt förslaget äro brandposter

inrättade till betryggande antal.

Under åberopande av vad länsstyrelsen sålunda anfört vill länsstyrelsen

uttala att skäl synas föreligga för beviljande av bidrag av statsmedel till

kommunerna för utförande av ifrågavarande vatten- och avloppsledningsanläggningar

såsom beredskapsarbeten.’

I avgivna särskilda utlåtanden den 15 och 19 december 1938 anförde vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen huvudsakligen

vidkommande Sköns ansökan:

''Beträffande anordningarna för vattenförsörjning är ifrågavarande anläggning

avsedd att i vissa delar vara gemensam för Skön och grannkommunerna

Alnö och Timrå. Samgåendet är för Alnös vidkommande betingat av att

denna kommun saknar annan möjlighet att anskaffa användbart vattenledningsvatten

i tillräcklig mängd. Timrå kommuns deltagande är beroende av

att kommunen härigenom kan erhålla ett bättre och billigare vatten än om

ett inom kommunen befintligt mindre vattenverk skulle utbyggas till för

hela kommunens behov erforderlig kapacitet.

De i föreliggande framställning ifrågasatta arbetena kunna sålunda uppdelas

i tvenne delar, avseende å ena sidan anläggningar enbart för Sköns behov

samt å andra sidan anläggningar, gemensamma för samtliga tre kommuner

eller två av dem. Kostnaderna beräknas för de förstnämnda arbetena

till 1,749,200 kronor eller — med tillägg för projekteringskostnaderna —

omkring 1,779,400 kronor samt för de sistnämnda till 1,168,800 kronor eller

med motsvarande tillägg 1,226,100 kronor.

1 Här ej medtagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Vid en eventuell uppdelning i byggnadsstadier böra i första hand de arbeten

komma till utförande, efter vilkas färdigställande vatten i huvudledningar

kan serveras till samtliga tre kommuner. Dessa arbeten äro:

1) Grundvattenintag och pumpstation ................ kronor 192,200

2) Högreservoar .................................... » 46,400

3) Huvudledning från pumpstationen till förgreningarna

till Timrå och Alnö samt till högreservoaren...... » 930,200

Summa kronor 1,168,800.

I avsikt att såvitt möjligt hålla nere kostnaderna för första utbyggnaden

ha här ovan ej medtagits några sido- eller servisledningar inom Sköns kommun.

För att emellertid öka möjligheterna att ändock i viss utsträckning servera

vatten inom denna kommun efter första utbyggnadens färdigställande,

synes i denna utbyggnad böra ingå jämväl följande arbete:

4) Huvudledning från förgreningen till Alnö fram till Tu
nadal

..........................................kronor 182,100.

Enär för huvudledningarna erforderligt rörledningsmaterial ej kan anskaffas

omedelbart, kommer arbetenas påbörjande att försenas, därest ej i första

utbyggnaden medtagas vissa arbeten, som utan dröjsmål kunna igångsättas.

Lämpliga dylika arbeten äro:

5) Avloppsledningar från Ålderdomshemmet och Barnhem
met

samt från vid kyrkan belägna skolor .......... kronor 140,600.

Kostnaderna för under 1)—5) upptagna arbeten beräknas sålunda till

1,491,500 kronor. Läggas härtill de totala projekteringskostnaderna, omkring

87,500 kronor, erhålles en totalsumma av 1,579,000 kronor.

Enligt inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd granskning av

föreliggande arbetsplan, vilken upprättats av Allmänna ingenjör sby rån,

Stockholm, äro de föreslagna anordningarna efter allt att döma ändamålsenliga.

De beräknade kostnaderna torde i vad avser administrations- och kontrollkostnader

vara för lågt beräknade, varför en höjning med 21,000 kronor

synes vara nödvändig. Det belopp, som bör läggas till grund för beräkning

av eventuellt statsbidrag, uppgår därför till 1,600,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del intet att erinra emot att

här ifrågavarande anläggning — i enlighet med vad kommunen bland annat

föreslagit — utföres såsom statligt beredskapsarbete. Därigenom skulle vid

arbetenas bedrivande ernås vissa organisatoriska fördelar. Vid utförande

såsom kommunalt beredskapsarbete finner styrelsen statlig kontroll vara

erforderlig.’

vidkommande Alnäs ansökan:

’I vad avser anordningarna för vattenförsörjning är ifrågavarande anläggning

ej i sig själv komplett och funktionsduglig utan beroende av vattenleverans

från en av Sköns kommun beslutad anläggning, vilken dimensionerats

med tanke härpå.

Föreliggande förslag har, i likhet med arbetsplanen för anläggningen inom

Sköns kommun, upprättats av Allmänna ingeniörsbyrån, Stockholm. En
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

33

ligt inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd granskning av detsamma

äro de föreslagna anordningarna efter allt att döma ändamålsenliga.

Kostnaderna beräknas av förslagsställaren till 2,491,000 kronor jämte utr

edningskos tnader.

Därest anläggningen skall utföras i etapper, synas följande arbeten lämpligen

kunna ingå i en första utbyggnad:

1) Huvudledning från Skön till nedre högreservoaren på

Alnö ......................................... kronor 155,300

2) Nedre högreservoaren på Alnö ...................... » 26,400

3) Huvudledning längs Alnösundet, norrut till Nyvik—Röde

—Båräng samt söderut till Strand, inklusive sido- och

servisledningar .............................. ... » 428,300

Summa kronor 610,000.

Kostnaderna för dessa arbeten hava beräknats genom utdrag ur föreliggande

kostnadsberäkning. Läggas härtill de totala projekteringskostnaderna,

omkring 22,900 kronor, erhålles en totalsumma av 632,900 kronor. Detta

belopp bör emellertid höjas till 641,000 kronor, enär kostnaden för administration

och kontroll synes vara för lågt beräknad.

Sistnämnda summa torde kunna läggas till grund för beräkning av eventuellt

statsbidrag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del intet att erinra emot att

här ifrågavarande anläggning — i enlighet med vad kommunen bland annat

föreslagit — utföres såsom statligt beredskapsarbete. Därest arbetena komma

att utföras såsom kommunalt beredskapsarbete, torde statlig kontroll

vara erforderlig.’

Timrå kommuns ansökan avstyrktes av väg- och valtenbyggnadsstyrelsen,

då förslaget icke innebure den bästa lösningen av frågan örn kommunens

vattenförsörjning. Styrelsen förklarade sig emellertid i stället intet ha att

erinra mot att kommunen tillerkändes statsbidrag för utbyggnad av sitt

vatten- och avloppsledningsnät genom anslutning till den av Sköns och Alnö

kommuner planerade ledningen. Sådan utbyggnad beräknades kosta

432,800 kixmor. Vid en eventuell uppdelning borde i första hand vissa närmare

angivna arbeten, kostnadsberäknade till 251,500 kronor, komma till utförande.

I gemensamt utlåtande över alla 3 kommunernas framställningar anförde

statens arbetslöshctskommission den 27 december 1938:

''Arbetslösheten inom kommunerna i fråga är---- omfattande. An
ordnande

av allmänna arbeten för arbetslösa från dessa kommuner måste

därför anses väl motiverat.

Totalkostnaderna för de nu ansökta arbetena uppgå till närmare 6 miljoner

kronor, varav för arbeten avseende vattenförsörjningen inom Alnö kommun

cirka 2.5 miljoner kronor. Kommissionen har, på grund av att ärendet

måst behandlas skyndsamt, icke varit i tillfälle att verkställa någon teknisk

granskning av förslagen. Aven oavsett detta anser sig kommissionen icke

kulina bedöma, huruvida nu ifrågavarande arbeten endast medgiva en nödDihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. 2 avd. Nr 12.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

torftig vattenförsörjning inom berörda områden eller om ledningsnätet vid

planläggningen dimensionerats med tanke på eventuellt ökad vattenkonsumtion

i framtiden.

Att behov av sanitära anläggningar i dessa orter föreligger, torde utan

vidare vara klart. Vad särskilt Alnö kommun beträffar, där befolkningen

på senare år undergått minskning, kan det dock ifrågasättas örn man icke

bör göra sig förtrogen med den tanken, att befolkningen även i fortsättningen

kommer att reduceras med hänsyn till de inom kommunen till buds stående

arbetstillfällena, vilka icke lämna försörjning åt hela den nuvarande

befolkningen. Kommissionen vill därför ifrågasätta, om icke Alnö kommuns

vattenförsörjning skulle kunna ordnas på annat och billigare sätt än

det nu föreslagna. Huruvida uttömmande undersökningar härom utförts,

har kommissionen sig icke bekant.

Såvitt kommissionen vid en flyktig granskning kunnat finna framgår icke

av handlingarna, i vilken utsträckning de beräknade kostnaderna avse arbetslöner

av sådan art, att de kunna beräknas komma hänvisade arbetslösa

tillgodo.

Ifrågavarande arbeten äro intimt förbundna med varandra, varför det

måste anses ofrånkomligt, att desamma utföras i gemensam regi. Med hänsyn

till svårigheten för de kommuner, varest arbetena skola utföras, att på

ett tillfredsställande sätt administrera arbeten av denna storleksordning, vill

kommissionen ifrågasätta lämpligheten av att de utföras i kommunal regi.

Det synes önskvärt finna en sådan organisationsform för arbetena, att därigenom

tillgodoses kravet på att hjälpsökande arbetslösa må i största möjliga

utsträckning vinna anställning vid desamma.’

Vid kommissionens utlåtande fanns fogat vissa statistiska uppgifter rörande

arbetslösheten inom de berörda kommunerna, vilka i sammanställd

form här återgivas:

Tid

1938

Därav

Härtill kom-

Hela antalet

arbetslösa

sysselsatta

i reserv- arbeten

med kon- tantunder- stöd

ma i bered- skapsarbeten

sysselsatta

Skön

september ..........................

192

92

49

—

oktober ............................

234

76

102

—

november ..........................

340

63

191

117

Alnö

september ..........................

262

66

180

—

oktober ............................

301

65

190

—

november ..........................

400

41

250

48

Timrå

september ..........................

133

56

25

—

oktober ............................

158

56

50

—

november ..........................

269

67

110

21

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

35

Beräknat i procent av invånarantalet utgjorde antalet arbetslösa i kommunerna

vid utgången av november 1938:

i Skön ungefär 2.3 %, i Alnö 6.2 °/o och i Timrå 2.9 %>.

Under budgetåren 1936/37 och 1937/38 samt första hälften av budgetåret

1938/39 har Kungl. Maj:t beviljat Sköns, Alnö och Timrå kommuner stats
-

bidrag till beredskapsarbeten i den utsträckning, som framgår av följande

sammanställning:

Total-

Bidrags-

Beviljat

kostnad

procent

belopp

Skön

Budgetåret 1936/37

Tilläggsanslag för skolbyggnadsarbeten i

Kubikenborg.........................

26,910

60

16,140

Reparationsarbeten vid Skönsbergs folkskola

46,400

90

41,760

Budgetåret 1937/38

Tillbyggnad av kommunalhuset..........

128,500

80

102,800

Spåromläggning vid Filland.............

80,000

90

72,000

Dränering kring Sköns församlings kyrka

m. m................................

18,665

90

16,800

Gatuarbeten samt vatten- och avloppsled- ningsarbeten i Skönsmons municipalsam- hälle ................................

332,000

90

298,800

Vissa ledningsarbeten i Skönsbergs munici- palsamhälle ..........................

135,000

90

121,500

Budgetåret 1938/39

Vissa arbeten i Skönsbergs municipalsam- hälle ................................

95,000

90

85,500

Tilläggsanslag till pump- och reningsverk i

Selånger.............................

61,980

70

43,390

Vissa gatu- och ledningsarbeten i Skönsbergs

municipalsamhälle....................

77,200

90

69,480

Vatten- och avloppsledningsanläggning,

etapp I..............................

1,600,000

90

1,440,000

Alnö

Budgetåret 1936/37

Värme- och sanitetsanläggning i prästgården

16,135

75

12,100

Diverse arbeten vid 6 skolanläggningar ...

235,600

95

223,830

Budgetåret 1937/38

Fiskehamn vid Stenvik.................

75,000

90

67,500

Budgetåret 1938/39

Ombyggnad av hamnen vid Alvik.......

121,700

90

109,500

Konservering av murrester efter Alnö gamla

kyrkas kastal........................

2,800

90

2,520

Reparation av apoteksbyggnad..........

37,000

90

33,300

Tilläggsanslag för reparation av skolbygg- nader ................................

101,000

95

95,950

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Vatten- och avloppsledningsanläggning.

Total-

kostnad

Bidrags-

procent

Beviljat

belopp

etapp I ..............................

Timrå

Budgetåret 1936/37

641,000

95

608,950

Begravningskapell......................

Budgetåret 1937/38

48,000

35

16,800

Utvidgning av Timrå församlings kyrkogård

Budgetåret 1938/39

60,980

50

30,490

Tilläggsanslag för utvidgning av kyrkogården

20,000

50

10,000

Vatten- och avloppsledningar, etapp I ....

251,500

60

150,900.

I akten till Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1938 — varigenom statsbidrag

beviljades Sköns kommun för utförande såsom kommunalt beredskapsarbete

av ovan i sammanställningen angivna Vissa gatu- och ledningsarbeten

i Skönsbergs municipalsamhälle 77,200 kronor’ — finnes en vid ärendets

behandling i Sköns kommunalfullmäktige den 29 januari 1938 avgiven

reservation av ledamoten Karl Dahlström i Skönsberg, vilken är av en viss

principiell räckvidd. Reservationen är av följande lydelse:

''Enligt min mening bör kommunalfullmäktige begrunda den arbetslöshetspolitik

vi hittills fört inom Skön och ta ställning till principfrågan: ''Kan vi

fortsätta enligt samma system?’ I varje fall måste det vara oklokt, alt just

nu då vi stå mitt uppe i en högkonjunktur sätta i gång ett större arbete än

någonsin tidigare. Vad blir följden? Jo, att arbetslösheten i Skön konserveras,

så att när detta stora arbete är fullbordat — om det nu blir bifallet —

så inte bara kvarstår vår nuvarande stab av arbetslösa, utan den ökas säkert,

alldeles oberoende hur konjunkturutvecklingen blir. Genom att igångsätta

stora arbeten konkurrerar kommunen örn arbetskraften på den öppna arbetsmarknaden.

Så länge vi besluta arbeten ha vi folk, som vill utföra dem. Det är lika

naturligt som att t. ex. Ortvikens sulfitfabrik har just så många arbetare, som

den sysselsätter.

Då vi inom de kommunala myndigheterna i Skön ha beslutat om de olika

arbetsprojekten lia vi letts av tre bevekelsegrunder

1. en uppriktig önskan att hjälpa arbetslöshetens offer,

2. förtjusning över att få nyttiga arbeten utförda med större eller mindre

statsbidrag, och

3. en viss avundsjuka de olika kommundelarna emellan, så att inte en del

av kommunen skall komma i åtnjutande av väsentligt större välsignelse än en

annan.

Detta skapar också en dubbelhet i hela vår inställning till arbetslöshetsproblemet.

Som privatpersoner beklaga vi den arbetslöses svåra lott och

jämra oss över den höga kommunalskatten, men som kommunalmän hoppas

vi, att arbetslösheten skall räcka åtminstone tills det eller det arbetet är slut
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

37

fört. Arbetslösheten i Skön får inte bli ett ont som för så mycket gott med

sig att vi inte vill bli av med den.

Enligt min mening kan detta inte längre få fortgå. Nu under högkonjunkturen

och då vi gå mot vår och sommar måste vi pröva nya linjer. Jag

tillåter mig därför föreslå:

1. att samtliga arbetsförslag, som i dag ligga på fullmäktiges bord, bordläggas,

till dess lågkonjunkturen sätter in. Härifrån undantagas lämpligen

sådana arbeten som avse färdigställande av förut påbörjade, exempelvis

servisledningen i östra Petersviksområdet, samt vatten- och avloppsledningar

i Medborgaregatan, som i vår skall utbyggas av vägstyrelsen;

2. att arbetslöshetskommittén bemyndigas att fullborda påbörjade och tidigare

beslutade arbeten och efterhand vidtaga de inskränkningar i sin verksamhet

som kunna bliva erforderliga;

3. att arbetslöshetskommittén hos Statens A. K. begär tillräckligt antal platser

vid de statliga arbetsplatserna under övergångstiden; och

4. att arbetsföretaget ''Vatten och avlopp i norra Skön’ rekommenderas att

utföras i statens regi i samband med vattenfrågans ordnande i angränsande

delar av Timrå samt i Alnö, om så finnes lämpligt.

Sammanfattningsvis må sägas, att jag med dessa förslag inte vill göra de

oförskyllt arbetslösas lott svårare, utan jag menar att omsorgen örn dem skall

överflyttas från kommunen till staten.’

Genom beslut den 30 december 1938 uppdrog Kungl. Majit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att såsom statligt beredskapsarbete utföra de av styrelsen

till utförande i första hand förordade arbetena och skulle statsbidrag utgå

med följande procentsatser och följande belopp:

Procent

Totalkostnad

Beviljat

belopp

till anläggningen för Skön ......

............. 90

1,600,000

1,440,000

» » » Alnö ......

............. 95

641,000

608,950

> > » Timrå......

............. 60

251,500

150,900

Summa kronor

2,492,500

2,199,850

Att arbetslösheten är stor i de kommuner, det här gäller, är obestridligt.

Detta kan emellertid icke i och för sig motivera eller försvara vilka och

hur omfattande nya hjälparbeten som helst.

Utskottet anser det ur olika synpunkter högeligen tvivelaktigt, örn det kan

vara ändamålsenligt eller ens försvarligt att besluta här ifrågavarande hjälparbeten,

vilka, innan de bli färdiga, beräknas draga en kostnad av c:a 6

miljoner kronor, utan att därmed i någon nämnvärd utsträckning nya utkomstmöjligheter

i orten skapas.

Betänksamheten inför dessa omfattande arbeten blir så mycket större på

grund av de högst avsevärda materialkostnader, som ingå i totalkostnader
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

lia. Icke mindre än c:a 3 miljoner kronor torde sålunda komma att åtgå till

material, som måste anskaffas från annat håll.

Av arbetslöshetskommissionens yttrande framgår vidare dels att utredningen

i ärendet icke skett med önskvärd grundlighet, dels att kommissionen

själv ej minst med tanke på de försämrade utkomstmöjligheterna i dessa

trakter och på grund av därför förutsebar successiv utflyttning står synnerligen

tveksam rörande ändamålsenligheten av att sätta i gång ett vattenledningsföretag

av denna storleksordning.

För egen del finner utskottet, att det knappast torde gå att komma till

rätta med den arbetslöshet, som sedan många år tillbaka råder i dessa kommuner

och särskilt Alnö till följd av den omfattande sågverksnedläggningen,

med mindre åtgärder vidtagas för att stimulera och på olika sätt underlätta

utflyttning i görlig mån till andra delar av landet av den arbetsföra

befolkningen i dessa trakter. Att med omfattande hjälparbeten av det slag,

som nu och tidigare beslutits, under rådande högkonjunktur på konstlad

väg hålla arbetskraften kvar inom dessa ’arbetslöshetsöar’ och därvid inge

de arbetslösa förhoppningar örn att utkomstmöjligheter i orten framdeles

kunna påräknas synes icke lämpligt vare sig med hänsyn till det allmänna

eller — ännu mindre —- till de arbetslösa.

På grund av vad här ovan anförts har utskottet funnit sig böra besluta

anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, vilket

utskottet får för riksdagen

anmäla.»

Till.*

(Protokoll över socialärenden den 4 januari 1939.)

av herr Gustaf Adolf Björkman, som med instämmande av herrar Herlitz,

Hagström, Lindskog och Lundqvist ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Sedan enligt protokollsutdrag från andra kammaren av den 4 mars 1939

herr Bagge inom kammaren yttrat, att anledning förefunnes till anmärkning

mot statsrådet och chefen för socialdepartementet, varå remiss begärts

till konstitutionsutskottet, inför vilket anledningen skulle uppgivas, bär jämlikt

föreskriften i § 57 riksdagsordningen detta yttrande tillika med ett av

herr Bagge i sammanhang härmed avlämnat förseglat konvolut blivit till

utskottet överlämnat.

Ifrågavarande förseglade konvolut befanns vid öppnandet innehålla en

skrivelse av följande lydelse:

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Gustaf Adolf Björkman, Källman, Björck, Herlitz, Anders Andersson, Hagström, Härdin,

Anderberg, Söderkvist, Andersson i Igelboda, Lindskog, Fast, Mosesson, Lundqvist,

Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg, Johansson i Tväråselet och Wolgast.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

39

''Till Konstitutionsutskottet.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 2 med förslag till tilläggsstat för budgetåret

1938/39 liemställes, att till bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning

m. m. måtte anvisas ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Motiveringen till detta förslag innefattas i statsrådets och chefens för socialdepartementet

i propositionen återgivna yttrande till statsrådsprotokollet

den 4 januari, vilket är av följande lydelse:

»I enlighet med humanitetens bud har vårt land, i likhet med en del andra

länder, under senare år mottagit ett antal flyktingar. Med hänsyn till våra

egna medborgares intressen har tillströmningen dock måst begränsas. Antalet

flyktingar, som vistas i landet, torde också vara relativt litet i förhållande

till antalet i vissa andra länder. Enligt en av socialstyrelsen gjord

beräkning lära den 1 november 1938 ha funnits lägst 1,800 och högst 2,300

flyktingar i landet. Antalet torde sedan dess ha vuxit, och man måste räkna

med en ytterligare ökning.

En del av flyktingarna ha här kunnat finna arbetsanställning eller på

annat sätt själva ordna sin försörjning. Andra ha för sitt uppehälle blivit

beroende av understöd från enskilda personer eller organisationer. Frånsett

vissa anslag av lotterimedel till de s. k. intellektuella flyktingarna har staten

hittills icke bidragit till flyktingarnas försörjning. Med hänsyn till det

växande antalet av dessa synes det emellertid rimligt, att staten stöder det

uppoffrande arbete, som enskilda personer och organisationer utföra på detta

område. Jag förordar därför, att ett anslag på 500,000 kronor för ändamålet

äskas av riksdagen.

Anslagets användande torde få bli beroende på Kungl. Maj:ts prövning

från fall till fall. Det bör kunna användas dels för direkta bidrag till flyktingarnas

uppehälle här, dels för alt bereda vissa flyktingar tillfälle till yrkesutbildning

och dels för att underlätta avresa härifrån till annat land för

flyktingar, som där kunna finna utkomst. Vid anslagets användande bör

tillses, att statens bidrag icke tages till intäkt för inskränkning i den enskilda

hjälpverksamheten.»

Såvitt av detta yttrande framgår, är den utredning, på vilken departementschefen

grundat sin hemställan till Konungen, ytterst ofullständig. Föreskriften

om »nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk»

(regeringsformen § 10) synes ej ha blivit iakttagen. Icke heller

giver yttrandet vid handen, att ärendet blivit med tillbörlig omsorg berett

inom departementet.

I varje fall har —• därest mera ingående överväganden föregått Kungl.

Maj:ts beslut — ingen upplysning härom kommit till riksdagens kännedom.

Riksdagen har i följd härav haft att taga ståndpunkt till Kungl. Maj:ts förslag

utan att äga sådan kännedom örn de föreliggande behoven och de av

regeringen åsyftade utvägarna för deras avhjälpande, som med skäl kan

fordras vid prövningen av ett så betydande anslagskrav.

Jag finner i följd av vad nu anförts anledning föreligga till anmärkning

mot statsrådet och chefen för socialdepartementet och hemställer, att kon
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

stitutionsutskottet — efter att hava tagit kännedom om den utredning, som,

utöver vad det publicerade utdraget ur statsrådsprotokollet giver vid handen,

kan hava föregått Kungl. Maj:ts beslut — ville vidtaga de åtgärder, som i

anledning av denna min anmälan grundlagsenligt kunna ankomma på utskottet.

Stockholm den 4> mars 1939.

Gösta Bagge.’

Till svar på utskottets begäran hos vederbörande att utfå handlingarna till

Kungl. Maj:ts proposition nr 2, femte huvudtiteln, punkt G 10, angående

Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. reservationsanslag,

ingick en skrivelse av följande innehåll:

''Socialdepartementet.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

I skrivelse den 7 mars 1939 till Statsrådet N. J. E. Quensel har Konstitutionsutskottet

anhållit, att till utskottet måtte överlämnas handlingarna till

Kungl. Maj:ts proposition nr 2, femte huvudtiteln, G 10, angående bidrag

till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. reservationsanslag.

Jag får härmed meddela, att några dylika handlingar icke finnas.

Stockholm den 11 mars 1939.

Åke Natt och Dag.’

Kungl. Maj:ts stadga angående fördelning av ärendena mellan statsdepartementen

föreskriver i § 4, att ärende, som faller inom två eller flera departements

verksamhetsområden, skall handläggas inom det departement, till

vilket ärendet huvudsakligen hör, och beredas i samråd med cheferna för

det eller de övriga departementen.

Enligt § 10 regeringsformen skola regeringsärendena, innan de hos Konungen

i statsrådet föredragas, genom nödiga upplysningars inhämtande från

vederbörande ämbetsverk av den föredragande beredas.

Kungl. Maj:ts i proposition nr 2 med förslag till tilläggsstat för budgetåret

1938/39 gjorda framställning om anslag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning

m. m. innebar från Kungl. Maj:ts sida ett principbeslut i en stor

och betydelsefull fråga. Den berörde ett problem, som flerfaldiga gånger

dryftats vid internationella konferenser, och ägde ett omedelbart samband

med planläggningen av hela vår främlingspolitik. Den avsåg också anvisande

av ett betydande anslag. Det är under sådana förhållanden synnerligen

påfallande, att ingen annan utredning legat till grund för Kungl. Maj:ts

beslut än de knapphändiga upplysningar, som innefattas i statsrådets av anmärkningsanmälaren

åberopade yttrande till statsrådsprotokollet. Särskilt

bör erinras, att ärendet varit förtjänt av att skärskådas jämväl ur andra synpunkter

än dem, som socialdepartementet företräder. Att beslutet örn framställningen

det oaktat fattats utan föregången gemensam beredning mellan

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

41

chefen för socialdepartementet och vissa andra departementschefer står ej

väl överens med de regler, som Kungl. Majit fastställt för beredningen av

regeringsärenden.

I varje fall hade dock statsrådet och chefen för socialdepartementet bort

inhämta nödiga upplysningar från vederbörande ämbetsverk före sitt ställningstagande

till frågan. Att så ej skett framgår av svaret på konstitutionsutskottets

begäran hos vederbörande att utfå handlingarna till ifrågavarande

proposition. Det synes utskottet jämväl obestridligt, att, såsom anmärkningsanmälaren

framhållit, underlåtenheten att höra vederbörande ämbetsverk

försvårat riksdagens behandling av propositionen. Enighet rådde visserligen

inom riksdagen örn att medel av humanitära skäl borde ställas till Kungl.

Majits förfogande för att användas till hjälp åt flyktingarna. Men man saknade

utredningar om medelsbehovets omfattning och planläggningen av yrkesutbildningen.

Även de, som förordade bifall till propositionen i oförändrat

skick, erkände beredningens bristfällighet genom att upplysa, att statsutskottet

för att bliva informerat örn vad Kungl. Majit avsåg med yrkesutbildning

tillkallat en representant för socialstyrelsen, d. v. s. en representant för

ett verk, som icke yttrat sig i ärendet och följaktligen icke heller kunnat

lämna någon upplysning om motiven för propositionen. Det visade sig ock

vid behandlingen i kamrarna av ärendet, att olika meningar gjorde sig gällande

vid tolkningen av den kungliga propositionen.

Det är ett ofrånkomligt krav, att den föredragande bereder ärendena på

ett omsorgsfullt sätt, särskilt genom inhämtande av nödiga upplysningar

från vederbörande ämbetsverk, innan Kungl. Majit fattar sitt beslut. Det

har likaledes städse ansetts såsom synnerligen betydelsefullt, att riksdagen,

då den tager ståndpunkt till ett av Kungl. Majit framlagt förslag, kan göra

det i medvetande om, att Kungl. Majit haft tillgång till all den administrativa

sakkunskap och erfarenhet, som står Kungl. Majit till buds. I dessa hänseenden

ha beträffande förevarande proposition reglerna om ärendenas betryggande

beredning icke iakttagits.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta

anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, vilket

utskottet får för riksdagen

anmäla.»

IX.*

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 30 december 1938.)

av herr Hagström, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Karl Bodin, Lindskog och Nolin anfört:

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Kullman, Karl Bodin, Nils Andersson, Anders Andersson,

Hagström, Härdin, Albertsson, Lindskog, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Mosesson,

Nordström i Torsby, Eriksson i Tollered, Norén och Nolin.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

»I skrivelse till Konungen den 2 december 1936 föreslog Härnösands domkapitel

enligt 2 § lagen den 13 november 1936 örn domkapitel överläraren

vid Härnösands folkskolor filosofie kandidaten Yngve Zacharias Näsström

till ledamot med särskild sakkunskap på folkundervisningens område.

Genom beslut den 18 december 1936 förordnade emellertid Kungl. Maj:t

lektorn vid högre allmänna läroverket i Härnösand Erik Ivar Timelin att

under sex år, räknat från och med den 1 januari 1937, vara ledamot av

domkapitlet i Härnösand.

I skrivelse till Konungen den 22 november 1938 begärde Timelin, som

den 21 oktober 1938 utnämnts till rektor vid högre allmänna läroverket i Motala,

att från och med den 1 januari 1939 varda entledigad från förordnandet

som ledamot av domkapitlet i Härnösand. Domkapitlet, som under hand

inhämtat, att den av Kungl. Maj:t förordnade ersättaren för Timelin, folkskolläraren

Sten Berglund i Bollstabruk, sett sig urståndsatt att mottaga förordnande

som ordinarie domkapitelsledamot, föreslog i skrivelse den 17

december 1938 ånyo överläraren Yngve Zacharias Näsström till ledamot med

särskild sakkunskap på folkundervisningens område.

Genom beslut den 30 december 1938 entledigade Kungl. Majit Timelin

från det honom givna uppdraget att vara ledamot av domkapitlet i Härnösand

samt förordnade, efter tillstyrkan av föredragande departementschefen,

statsrådet Engberg, dels föreståndaren för folkhögskolan i Hola filosofie kandidaten

Bror Josef Olsson att under sex år vara ledamot av domkapitlet i

Härnösand, dels ock folkskolläraren Sten Verner Villy Berglund att under

samma tid vara suppleant för Olsson.

Näsström, som är född år 1900, avlade filosofie kandidatexamen 1923 och

folkskollärarexamen påföljande år. Under tiden från och med hösten 1924

till och med våren 1935 var han lärare vid Vänersborgs folkskolor; samtidigt

därmed var han från år 1925 lärare vid stadens lärlings- och yrkesskolor

och från år 1929 rektor därsammastädes. Överlärartjänsten i Härnösand

tillträdde han vid början av höstterminen 1935. Under en tid av omkring

tio månader har han uppehållit folkskolinspektörstjänst. Med hänsyn till att

Näsström sålunda förenar mångsidig praktisk erfarenhet med akademisk

och folkskollärarutbildning, ansåg domkapitlet honom särskilt väl lämpad

för uppgiften.

Föreståndaren Bror Josef Olsson är född 1890 och har avlagt filosofie kandidatexamen.

Han har sedan tjänstgjort vid olika folkhögskolor, innan han

år 1929 blev föreståndare för folkhögskolan i Hola. Någon tjänstgöring vid

folkskola kan han icke uppvisa.

Rörande tillsättande av ledamot av domkapitel stadgas följande i 2 § 1 mom.

lagen om domkapitel:

»Domkapitel i stift består av följande ledamöter, nämligen:

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad,

i allmänna värv förfaren lekman;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

43

en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad

ledamot, som äger särskild sakkunskap på folkundervisningens område;

Folkundervisning är i svenskt lagspråk en hävdvunnen beteckning på undervisning

i folkskola. Redan den för vårt folkskoleväsendes grundläggning

så betydelsefulla stadgan den 18 juni 1842 använder uttrycket i denna begränsade

betydelse. Detsamma gäller om av Kungl. Majt senare utfärdade

folkskolestadgor. Sålunda har första kapitlet i 1921 års folkskolestadga till

rubrik Skolor för folkundervisningen samt behandlar folkskolor, småskolor

och i visst sammanhang fortsättnings- och ersättningsskolor, däremot

ej folkhögskolor.

Domkapitlets uppsikt över folkskolorna i stiftet har likaledes gamla anor.

Den är utan gensägelse den viktigaste uppgift, som i skolfrågor åligger domkapitlet.

Någon befattning med de från folkskolorna helt artskilda folkhögskolorna

har domkapitlet däremot ej.

Av förarbetena till 1936 års lag örn domkapitel framgår med all önskvärd

tydlighet, att lagen med särskild sakkunskap på folkundervisningens område

avser kunskap och erfarenhet om folkskoleundervisningen. Vid granskning

av de vid utarbetandet av 1936 års lag om domkapitel tillkallade sakkunnigas

förslag framhöll skolöverstyrelsen, att en av Konungen förordnad,

på folkskoleväsendets område sakkunnig skolman måste anses erforderlig

för domkapitlens kompetens såsom skolmyndighet. Departementschefen underströk

vid framläggande inför 1936 års riksdag av proposition (nr 241)

med förslag till lag örn domkapitel i anföi''ande till statsrådsprotokollet, att

domkapitlens behov av sakkunskap på folkundervisningens område borde

tillgodoses med personer, som »innehaft eller uppehållit befattning i denna

undervisnings tjänst». Första lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 42)

över propositionen, vilken i denna del bifölls av 1936 års riksdag, att utskottet

i allt väsentligt kunde biträda de av skolöverstyrelsen framförda synpunkterna

och att således, så länge domkapitlen i stiften i samma utsträckning

som för närvarande handlade ärenden angående folkundervisningsväsendet,

sakkunskapen och erfarenheten på detta område borde representeras

av en ledamot i kapitlet. Med den utformning utskottet givit förslaget

i denna del syntes icke föreligga tillräcklig anledning att låta domkapitelsreformen

anstå i avvaktan på lösningen av frågan örn inrättande av

särskilda mellaninstanser för folkskoleärenden.

Tvenne gånger har Härnösands domkapitel under åberopande av 2 § i

lagen örn domkapitel föreslagit Kungl. Majit att utnämna en i lolkskolefrågor

särskilt sakkunnig person till ledamot av domkapitlet. Domkapitlet har

härvid letts av en begriplig önskan att följa lagens bud och åt sig förvärva

den sakkunskap, som enligt skolöverstyrelsens ovan refererade yttrande

måste anses erforderlig för domkapitels kompetens såsom skolmyndighet.

Statsrådet Engbergs åtgärd att under sådana förhållanden i konselj den 30

december 1938 råda Kungl. Majit att utse en person, som icke innehaft eller

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

uppehållit befattning i folkundervisningens tjänst, till ledamot av Härnösands

domkapitel med särskild sakkunskap på folkundervisningens område,

anser jag vara så anmärkningsvärd, att konstitutionsutskottet i anledning

därav bort besluta anmärkning.»

X.*

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 9 december 1938.)

av herr Lindskog, som med instämmande av herrar Björck, Herlitz, Hagström,

Caap, Andersson i Ovanmyra, Mosesson och Lundqvist anfört:

»Till en ledigförklarad ordinarie folkskollärartjänst, med vilken var förenad

överlärartjänsten i Hässleholms skoldistrikt, uppsatte skolöverstyrelsen,

efter att lia inhämtat yttrande av t. f. folkskolinspektören Ernhard, följande

tre sökande på förslag: Ericson, Dorff och J. E. Carlsson i nu nämnd

ordning. Över förslaget besvärade sig sökanden William Gravé, under yrkande

att han måtte jämte de tre å förslaget uppförda sökandena erhålla

förslagsrum eller, alternativt, att Carlsson måtte avföras från förslaget och

Gravé i stället uppföras å tredje förslagsrummet. Under loppet av de följande

2 å 3 månaderna utvecklade Gravé sin talan i icke mindre än 12 olika

inlagor, varav 7 ställda till konungen och 5 till skolöverstyrelsen.

I sitt utlåtande över besvären anförde skolöverstyrelsen (generaldirektör

Holmdahl samt undervisningsråden Engvall och Wagnsson, den sistnämnde

föredragande):

’Handlingama i målet utvisa, att sökanden Carlsson och klaganden äro

jämställda enligt första befordringsgrunden, att klaganden äger ett bestämt

företräde enligt andra befordringsgrunden samt att enligt tredje befordringsgrunden

Carlsson är klaganden något överlägsen.

Enligt folkskolestadgans 19 § 5 mom. skall hänsyn jämväl tagas till sådana

egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen

och tillsynen av arbetet i folkskolan. Folkskolinspektören i Nordskånes

östra inspektionsområde har i ett yttrande den 7 november 1938 förklarat,

att klaganden saknar de egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett

framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan.

Tillförordnade inspektören i samma inspektionsområde, överläraren i

Hässleholms skoldistrikt, har i sitt till överstyrelsen den 22 juli 1938 avgivna

yttrande ansett Carlsson böra före Gravé ifrågakomma till överlärartjänsten.

De av klaganden i olika inlagor framförda synpunkterna samt

den på hans föranstaltande igångsatta och i hans hem bland lärare vid Hässleholms

folkskola företagna öppna omröstningen rörande Carlssons lämplighet

för överlärartjönsten synas överstyrelsen vittna om en sådan brist på

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Björck, Herlitz, Nils Andersson, Anders

Andersson, Hagström, Caap, Lindskog, Andersson i Ovanmyra, Mosesson, Lundqvist,

Eriksson i Toftered, Hällgren, Norén, Sundström i Skövde och Spångberg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

45

omdöme, att klaganden därigenom visat sig sakna de för utövande av ledningen

och tillsynen av arbetet i folkskolan erforderliga egenskaperna.

På grund av vad sålunda anförts hemställer överstyrelsen i underdånighet,

att Eders Kungl. Majit måtte lämna besvären utan bifall.’

Det är att märka, att de tre ledamöter av skolöverstyrelsen, som här yttrat

sig, voro andra än de tre, som upprättat förslaget.

Som kommentar till skolöverstyrelsens yttrande och till belysning av

klaganden Gravés utomordentliga omdömeslöshet och därigenom ådagalagda

olämplighet att inneha en chefspost må här några av hans skrivelser eller

utdrag av desamma återgivas.

Den 24 oktober 1938 insände Gravé följande skrivelse till skolöverstyrelsen:
''Med

stöd av bifogade yttrande från lärarkåren vid Hässleholms folkskola

får jag vördsamt meddela, att jag hos Kungl. Majit kommer att underdånigt

anhålla om, att J. E. Carlsson definitivt avföres från förslagsrum,

då hans kvarstående måste anses strida mot sunda principer. På förfrågan

huruvida lärarna och lärarinnorna önskade honom till Överlärare ha tio

(10) av tolv (12) svarat nej.’

Vid skrivelsen fanns fogat följande uttalande:

''Med anledning av vår kamrats, folkskollärare W. Gravé, besvärsmål

rörande Kungl. Skolöverstyrelsens förslag till överlärartjänst vid Hässleholms

folkskola, få vi undertecknade, lärare och lärarinnor vid Hässleholms folkskola,

beträffande folkskollärare J. E. Carlssons lämplighet för överlärartjänsten

göra följande uttalande.

Vi ha på en gång samlade, besvarat en viss fråga, ställd till var och en

av de närvarande. Denna fråga lyder så:

»Anser Ni, att folkskollärare J. E. Carlsson åtnjuter Edert förtroende i

så hög grad och i sådan omfattning, att Ni önskar honom till Överlärare vid

Hässleholms folkskola?»

De närvarande ha på det sätt, som framgår av nedanstående, besvarat frågan

och var för sig med sina namnteckningar bekräftat det svar, de själva

nedskrivit.

Namn

William Gravé .............................

Libert Johnsson ............................

Gust. Widell ...............................

Maria Pihl .................................

Anna Johnsson .............................

Greta Carlsson .............................

Anna Jönsson ...............................

Maria Fribrock .............................

Kerstin Svensson ...........................

Ruth Johnsson .............................

(Lärarnas antal vid Hässleholms folkskola är

yttra sig i berörda fråga, är givetvis endast 12.)’

Svar (Ja eller Nej)

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

............ Nej

14, men de, som kunnat

Påföljande dag, den 25 oktober 1938, ingav Gravé följande skrivelse till

Kungl. Majit:

’1 djupaste underdånighet får jag med hänvisning till mina föregående

besvärsskrivelser rörande Kungl. Skolöverstyrelsens förslag till överlärar
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

tjänst vid Hässleholms folkskola förete ett dokument, som utan tvivel måste

anses utgöra sådan bevisning för J. E. Carlssons olämplighet för överlärartjänsten,

att han måste avföras från förslagsrum.

Vid sammanträde med lärarkåren vid Hässleholms folkskola den 24 okt.

1938 ha tio av tolv röstberättigade lärare och lärarinnor förklarat sig icke

vilja ha J. E. Carlsson till Överlärare, emedan han icke åtnjuter deras »förtroende

i så hög grad och i sådan omfattning», som vore önskvärt.

Då vissa lärarinnor, i detta fall två, till synes av principiella skäl aldrig

uttala sig i dylika frågor, måste lärarkårens uttalande betraktas som praktiskt

taget enhälligt.

Jag hänvisar till bifogade vidimerade avskrift av lärarkårens uttalande.

Då det självfallet måste anses som olidligt för vederbörande folkskolestyrelse,

att på förslag få en kandidat, som under alla förhållanden betraktas

som ovalbar, måste det för lärarkåren kännas mer än hårt, om J.

E. Carlsson finge kvarstå på förslagsrum och mot all rimlig förmodan bleve

vald till Överlärare. Konsekvenserna därav kunna på förhand bedömas.

Med den utformning som lärarkårens uttalande fått, måste jag betrakta

det som ett förtroendevotum av visst värde för mig.

Med anledning av nu företedd bevisning av avgörande betydelse får jag

härmed underdånigst anhålla, att J. E. Carlsson avföres från förslagsrum

och att i stället jag uppföres å tredje förslagsrummet.’

Vid skrivelsen var fogat det ovan intagna uttalandet av vissa lärare.

Ur en längre inlaga till Kungl. Majit den 11 oktober 1938 må följande utdrag

återgivas:

''Ingen torde kunna förneka, att de slätstrukna tjänsteåren äro bundna av

schemat, och att alla, till och med en jämförelsevis lat och ohågad person,

så småningom komma fram till denna merit.

Så är icke fallet med t. ex. fortsatta studier, med studieresor, med

kurser, med pedagogiskt författarskap, med arbetet på att förbättra undervisningsmateriellen.

I sådana fall utgör det egna initiativet, den goda viljan

till skolans bästa, drivfjädern. Med avseende på dessa mina meriter

kan jag tryggt citera ecklesiastikministerns egna ord: ’Det är därför nödvändigt

att se till, att endast de bästa, de ur skolans synpunkt värdefullaste,

kommer fram till högre befattningar.’

Nu återstår frågan: vilket är i detta fall mest värdefullt — en lärare, som

bevisligen av egen fri vilja offrar mycket av bekvämlighet och fritid på

fortsatta, verkliga studier, kostsamma resor, många kurser, pedagogiskt författarskap,

som bråkar sin hjärna med försök till uppfinningar, avsedda

att göra undervisningen mera effektiv, eller — en lärare, som bevisligen uträttat

påfallande litet eller intet utanför tjänsteårens och schemats givna,

tvångsmässiga ram?

Min överklagning, folkskolestyrelsens påtagliga tvekan, inspektörens uttalande,

allmänhetens inställning bottnar helt enkelt i den sunda, svenska

rättskänsla, som ännu förmår skilja på två slag av meriter.

Hela min sak utgör i dubbel bemärkelse ett skolexempel på hur rätt ecklesiastikministern

har i sitt uttalande.

Skall alltså i detta fall ecklesiastikministerns linje

följasellerinte?

Jag vagar i detta lall vädja direkt till statsrådet lingberg och uttalar den

fasta förhoppningen, att jag åtminstone inför ecklesiastikministern har lyckats

bevisa det berättigade i mina krav.

På grund av härvarande folkskolstyrelses och inspektörs yttrande i frå
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

47

gan och även genom J. E. Carlssons ''försvar’, som i stor utsträckning ger

relief åt mina meriter och på många punkter dömer hr Carlsson själv samt

genom de riktlinjer ecklesiastikministern själv angivit, då det gäller befordringsgrunder,

anser jag min position stärkt i väsentlig grad och i väsentliga

stycken.

Jag står fast i mitt yrkande beträffande förslagsrum och vågar underdånigst

ånyo anhålla att bli i varje fall jämställd med J. E. Carlsson, och

helst före honom bli placerad å förslagsrum, enär allt tyder på att jag är

bättre meriterad än han.’

En skrivelse till Kungl. Maj:t av den 29 oktober 1938 hade följande lydelse:
''Med

anledning av ett sammanträde hållet hos folkskolinspektör Ii. Holmquist

i Kristianstad, vid vilket förutom inspektören även Överlärare N. Ernhard,

J. E. Carlsson och undertecknad voro närvarande, får jag med viss

reservation återtaga min senast inlämnade besvärsskrivelse, där jag yrkar, att

J. E. Carlsson avföres från förslagsrum och jag i stället uppföres på tredje

förslagsrummet, och jag vidbliver i stället mitt ursprungliga, alternativa yrkande,

som återfinnes i min första besvärsskrivelse. Detta sker dock med

den reservationen från min sida, att lärarkårens uttalande beträffande J. E.

Carlssons lämplighet för överlärartjänsten tillmätes samma vikt och betydelse,

som jag angivit i min föregående besvärsinlaga.

Orsaken, varför jag anser den senaste skärpningen av mitt yrkande onödig,

är i första hand den, att samförstånd vid förut nämnda sammanträde

uppnåddes beträffande min placering å förslagrum. Sålunda har J. E. Carlsson

förklarat, att han icke har något emot, att även jag erhåller förslagsrum;

dessutom tillkommer lärarkårens yttrande, vilket bifogas även denna

skrivelse, och vilket kvarligger i orubbat skick. Samtliga mina kamrater,

som underskrivit detta uttalande, ha dessutom förklarat, att de undertecknat

det ’av fri vilja och utan påtryckning från något håll’.

Med framhållande av det alternativa i mitt yrkande och under förutsättning,

att det blir satt i fråga att välja mellan de båda alternativen, får jag

alltså härmed underdånigt överlämna till Kungl. Majds betänkande och beslut,

huruvida det kan befinnas lämpligt och för skolan fördelaktigt, att

J. E. Carlsson med hänsyn till vad i ärendet framkommit, kvarstår å förslagsrum,

eller örn jag i hans ställe bör placeras å tredje förslagsrummet.’

Den 4 november 1938 mottog Kungl. Majit en ny inlaga av Gravé:

’De båda sista inlagorna ha inlämnats i samband med den bilaga, där

vissa lärare och lärarinnor vid Hässleholms folkskola uttala sig angående

J. E. Carlsson, och de beriktiganden och ursäkter, jag önskar göra, gäller

speciellt den första av dessa båda inlagor, emedan jag i denna besvärsskrivelse

i samband med lärarkårens yttrande gjort vissa kommentarer, vilka i

detta sammanhang måste anses som onödiga och opåkallade; t. ex. den mening,

där jag säger, att ’det måste anses såsom olidligt för vederbörande

folkskolstyrelse’ o. s. v.

Emedan jag och många med mig anse, att lärarnas och lärarinnornas uttalande

är av den vikt och betydelse, att dess värde icke bör förringas av ett

enda för starkt eller opåkallat ord, anser jag det vara min ofrånkomliga

plikt, att härmed underdånigst anhålla, att Kungl. Majit ville ursäkta mig

och betrakta saken med förståelse.

Jag vågar samtidigt lika underdånigt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte bedöma

och värdesätta omskrivna bilaga med hänsyn till dess eget värde och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

med helt bortseende från sådant, som genom mitt förvållande annars skulle

kunna skada en i sig självt principiellt betydelsefull och rättvis sak.’

Till sist må lämnas ett utdrag av det yttrande som ordinarie folkskolinspektören

i distriktet H. Holmquist efter anmodan ingivit till skolöverstyrelsen

den 7 november 1938:

?_

Det är ett genomgående drag i klagandens besvärsskrivelser att han lämnar

missvisande och vilseledande uppgifter.

Sammanträdet hade kommit till stånd i anledning av klagandens oförsvarliga

åtgärd att till Kungl. Majit och skolöverstyrelsen insända yttrande i

detta ärende från lärarekåren. Klagandens här berörda åtgärd syntes mig

vara så pass upprörande och vittna om så stor brist på omdöme, att jag för

klagandens egen skull ville söka få yttrandet återkallat.

Av vad sålunda i detta mål förekommit, torde det stå klart att klaganden

Gravé saknar de egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett framgångsrikt

utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan, varför hans

besvär avstyrkas.’

Genom beslut den 9 december 1938 prövade Kungl. Majit — på föredragning

och hemställan av statsrådet Engberg — skäligt att, med Carlssons uteslutande

från förslaget, i tredje rummet å detsamma uppföra Gravé.

Innehållet och utformningen i alla de inlagor, vilka Gravé insänt till Kungl.

Majit och skolöverstyrelsen, ävensom hans handlingssätt i övrigt, klarlägger

med all önskvärd tydlighet huru fullständigt rätt skolöverstyrelsen handlat,

då den icke uppfört Gravé på förslagsrum. Han har uppenbarligen visat sig

sakna de för utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan erforderliga

egenskaperna och därmed dokumenterat sin fullkomliga inkompetens

för en överlärarbefattning. Hans olika inlagor tala i detta hänseende

för sig själva.

För min del har jag funnit Kungl. Majits förevarande beslut vara av den

allvarliga beskaffenhet, att jag ansett, att utskottet i anledning därav bort

besluta anmärkning mot statsrådet Engberg.»

XI.*

(Protokoll över jordbruksärenden den 20 maj 1938.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herr Mosesson ansett, att

utskottet bort uttala följande:

* Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Anton Pettersson,

Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Herlitz, Anders

Andersson, Hagström, Näslund, Anderberg, Andersson i Igelboda, Fast, Mosesson, Lundqvist,

Eriksson i Toftered, Hällgren, Fält, Wolgast, Spängberg och Nolin.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

49

»I samband med överlåtande på andra organisationer av en rad arbetsuppgifter,

som dittills ankommit på domänverket, föreläde Kungl. Maj:t år

1933 riksdagen en proposition, nr 233, angående indragning av viss personal

vid domänverket m. m. I ett yttrande till statsrådsprotokollet anförde departementschefen

bl. a.: ''Jag anser ävenledes lämpligt, att personalöverskottet

inom domänverket utnyttjas vid besättande av nyinrättade eller ledigblivande

befattningar hos skogsvårdsstyrelserna, vilkas verksamhet till väsentlig

del bedrives med anlitande av statsmedel. Detta syfte skulle nås, utan att

skogsvårdsstyrelsernas intressen träddes för nära, därest skogsvårdsstyrelserna

i första hand kungjorde dylika befattningar till ansökan för domänverkets

tjänstemän samt för personal med mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelse.

Först därest lämplig sökande därvid icke anmält sig, skulle befattningen efter

Kungl. Maj:ts beprövande få förklaras till allmän ansökan ledig. Jag har

för avsikt att föreslå Kungl. Majit att såsom villkor för uppbärande av statsbidrag

från det extra reservationsanslaget till skogsvårdens befrämjande föreskriva

nämnda ordning för besättande av befattningar hos skogsvårdsstyrelserna.

''

Sammansatta banko- och jordbruksutskottet, vars utlåtande nr 1 åberopades

i riksdagsskrivelsen (nr 269), yttrade i anledning härav: ''Självfallet

är det angeläget, att kostnaderna för avskiljande av övertalig personal, i den

mån så är möjligt, nedbringas genom överförande av personal

till andra skogsvårdande organisationer. I detta syfte

har departementschefen, bland annat, för befrämjande av personalöverskottets

utnyttjande vid tillsättande av befattningar hos skogsvårdsstyrelserna

ansett det böra såsom villkor för statsunderstöd till dessa styrelser föreskrivas,

att nyinrättade eller ledigblivande dylika befattningar i första hand kungöras

till ansökan för domänverkets tjänstemän samt för personal med mera

fast anställning hos skogsvårdsstyrelse. För egen del ställer sig utskottet

tveksamt till förslaget om en dylik föreskrift av generell giltighet. I fråga

om de skogsvårdsstyrelser, vilka på grund av 1932 års lag om vård av vissa

skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden

komma att inom ifrågavarande områden övertaga arbetsuppgifter från domänverket,

synes visserligen påkallat, att företräde vid nyanställning gives

åt domänverkets personal, och enligt utskottets mening bör det kunna förutsättas,

att rekrytering från domänverket där äger rum i samma utsträckning

som utökning sker av antalet nu befintliga befattningar. Att de i propositionen

uttalade önskemålen i förevarande hänseende beaktas av skogsvårdsstyrelserna

i nu ifrågavarande områden framgår av att, enligt vad till utskottet

överlämnade handlingar utvisa, skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens,

Västerbottens och Kopparbergs län i skrivelser till Kungl. Majit anmält sina

beslut att vid nyanställning av personal i anledning av de ökade uppgifterna

lämna företräde för domänverkets tjänstemän samt för personal med mera

fast anställning hos skogsvårdsstyrelse. Vad däremot angår skogsvårdsstyrelserna

inom övriga delar av riket, synes efter utskottets mening hinder icke

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 5 sami. 2 avd. Nr 12.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

böra möta för ett omedelbart kungörande av ledigblivande befattningar till

allmän ansökning.’

Under debatten i andra kammaren den 27 maj 1933 i anledning av utskottets

utlåtande yttrade herr Lindman bl. a.:

’Nu hade Kungl. Majit begärt, att man åtminstone skulle åt en del av dessa

personer bereda sysselsättning i skogsvårdsstyrelserna eller såsom stiftsjägmästare

och biträden åt dessa stiftsjägmästare. Man hade framlagt det förslaget,

men stiftsjägmästare och extra sådana äro redan i regel tillsatta, så

att det är ej mycket att tala om. Men utskottet vill ej vara med därom för

skogsvårdsstyrelserna för bela riket, utan tillstyrker endast förslaget i fråga

om skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens, Norrbottens och Kopparbergs län.

Vid behandling av ansökningar till befattningar där skola sådana personer

äga företräde, som varit anställda i domänverket.’

Herr Johansson i Uppmälby anförde i anslutning härtill bl. a.:

''Herr Lindman och statsrådet (Sköld) påpekade, att då det gällt anställning

hos skogsvårdsstyrelserna, har utskottet icke i motiveringen gått in för

att det skulle givas företrädesrätt vid första ansökan åt domänstyrelsens

övertaliga personal. Jag tror icke, att det för närvarande finns just några

platser inom skogsvårdsstyrelserna med undantag av de skogsvårdsstyrelser,

som övertagit uppgiften att sköta lappmarksskogarna. De övriga skogsvårdsstyrelserna

äro under de nu rådande förhållandena överorganiserade,

och man har mycket stora svårigheter att bibehålla den personal man har,

därför att under senare tider skogsvårdsavgifterna sjunkit för varje år. Det

är endast under förutsättning att det blir ett uppsving på trävarumarknaden,

som det är möjligt att i framtiden behålla de skogsvårdstjänstemän, som respektive

skogsvårdsstyrelser ha. Det är klart, att på det området har domänstyrelsens

avskedade personal samma rätt att söka som andra, men utskottet

har icke ansett, att de skogsvårdsstyrelser, som icke övertagit några uppgifter

från domänverket, skulle vara pliktiga att i första hand anställa domänstyrelsens

tjänstemän. Jag tror jag vågar uttala, att den uppfattningen varit

den rådande inom södra och mellersta delarna inom riket, och även inom

centralstyrelsen för skogsvårdsstyrelsernas förbund har man varit enig örn

att gå den vägen.’

Genom skyddsskogarnas överförande från och med den 1 januari 1938 till

skogsvårdsstyrelsernas i Jämtlands och Kopparbergs läns administration aktualiserades

ånyo frågan örn indragning av viss domänverkspersonal. I proposition

(nr 204) till 1937 års riksdag, där denna fråga behandlades, anförde

departementschefen: ’I likhet med skogslagkommissionen anser jag det

ur statens synpunkt vara önskvärt, att den övertaliga personalen i möjl^rr

mån utnyttjas vid tillsättande av de tjänster, som komma att vid skogsvårdsstyrelserna

i Kopparbergs och Jämtlands län bliva erforderliga i anledning

av skogsvårdsstyrelsernas övertagande av tillsynen över skyddsskogarna. Detta

syfte torde kunna vinnas, därest skogsvårdsstyrelserna i nämnda län åtaga

sig att i första hand kungöra nyssnämnda befattningar hos styrelserna lediga

till ansökan för domänverkets tjänstemän eller personal med mera fast an
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

51

ställning hos skogsvårdsstyrelserna samt, därest lämpliga sökande därvid icke

anmält sig, allenast efter Kungl. Maj:ts medgivande ledigförklara sagda befattningar

även för andra sökande. Genom ett sådant tillvägagångssätt

skulle de påtalade olägenheterna i samband med indragningarna till största

delen kunna undgås. Jag tillstyrker därför i enlighet med vad skogslagkommissionen

föreslagit, att såsom villkor för beviljandet av statsbidrag till

skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län från nionde huvudtitelns

anslag till skogsvårdens befrämjande stadgas, att omförmälda ordning

tillämpas vid tillsättandet hos styrelserna av sådana befattningar, som nu

nämnts.’

Jordbruksutskottet återgav i sitt utlåtande nr 67, som bifölls av riksdagen,

departementschefens ovan refererade yttrande utan erinran.

I brev till statskontoret den 21 juli 1937 angående anslag till skogsvårdsstyrelserna

föreskrev Kungl. Maj:t såsom villkor för åtnjutande av de skogsvårdsstyrelserna

i Kopparbergs och Jämtlands läns landstingsområden tilldelade

beloppen att vid tillsättandet hos nämnda styrelser av sådana befattningar,

som bleve erforderliga i anledning av skogsvårdsstyrelsernas övertagande

av tillsynen över skyddsskogarna, dessa skulle i första hand kungöras

lediga till ansökan för domänverkets tjänstemän eller personal med

mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelserna samt, därest lämpliga sökande

därvid icke anmälde sig, allenast efter Kungl. Maj:ts medgivande ledigförklara

sagda befattningar även för andra sökande.

Den 4 augusti 1937 kungjorde skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län till ansökan

tre distriktsjägmästaretjänster och tre extra länsskogvaktarebefattningar

med ansökningsrätt för domänverkets tjänstemän eller personal med

mera fast anställning hos skogsvårdsstyrelserna. 27 ansökningar inkommo

till de förstnämnda befattningarna och 43 till de sistnämnda.

Vid skogsvårdsstyrelsens sammanträde den 24 september 1937 anförde

länsjägmästaren, att en fullt objektiv granskning av de sökandes meriter

visade att fyra sökande, som nu innehade skogsvårdsstyrelsetjänst, bomme

före någon domänverkets tjänsteman.

Länsjägmästaren yttrade vidare bl. a.: ''Med hänsyn till givna direktiv för

tjänsternas kungörande anser jag mig emellertid böra till närmare granskning

upptaga meriterna för de domänverkstjänstemän, vilka i första hand skulle

kunna komma i fråga, nämligen G. Mebius, L. Kjerrulf och E. Rainer. Gentemot

dessa uppställer jag aspiranterna bland styrelsens egna tjänstemän, nämligen

Y. Fornander, S. Forsberg och P. O. Bristulf. Fornander och Forsberg

äro utexaminerade från Skogsbögskolan samma år som förstnämnda tre sökande

och äro genom sin långvariga tjänstgöring här avgjort mera meriterade

än dessa. Rainers och Bristulfs meriter väga tämligen jämnt, men Bristulfs

långa tjänstgöring här — första året redan 1929 och från och med juni 1933

i en följd — synes mig väga tyngre än Rainers tjänstgöring, som till mer

än tre fjärdedelar av liden omfattar enskild tjänst och f. ö. tjänst inom do
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

mänverket under betydligt kortare tid än Bristulfs tjänstgöring här. Härtill

kommer, att Bristulf äger behörighet att handlägga syneförrättning rörande

vissa företag enl. 7 kap. vattenlagen samt att han genomgått beteskurs vid

Hasselfors, meriter, som alla tre domänverkets tjänstemän sakna, men som

äro mycket betydelsefulla i skogsvårdsstyrelsetjänst.

Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag föreslå att Fornander, Forsberg

och Bristulf erhålla distriktsjägmästaretjänsterna.’

Skogsvårdsstyrelsen beslöt i enlighet med länsjägmästarens förslag att för

en tid av tre år räknat från den 1 jan. 1938 och med sex månaders ömsesidig

uppsägningsrätt till distriktsjägmästare utse: i Jämtlands västra skogsvårdsdistrikt

Y. Fornander, i Härjedalens skogsvårdsdistrikt S. Forsberg och

i Jämtlands norra skogsvårdsdistrikt P. O. Bristulf.

Därefter upptogos till prövning ansökningarna till extra länsskogvaktare.

För många av de mest meriterade sökandena ansåg styrelsen deras ålder utgöra

ett hinder för deras antagande. Med hänsyn till länsskogvaktarekårens

föryngring borde enligt styrelsens mening åldersgränsen 35 år icke överskridas.

Skogsvårdsstyrelsen beslöt att för en tid av ett år, räknat från den 1 januari

1938 och med sex månaders ömsesidig uppsägningsrätt, till extra länsskogvaktare

antaga: i Undersåkers distrikt Ando Sjödin, i Bergs distrikt Sven

Göransson och i Hede distrikt Bertil Löfgren. Ingen av de antagna tillhörde

domänverkets personal.

över skogsvårdsstyrelsens omförmälda båda beslut anfördes besvär hos

Kungl. Maj:t.

a)

Över beslutet att utse Bristulf till ordinarie distriktsjägmästare i Jämtlands

norra skogsvårdsdistrikt anfördes besvär av e. o. assistenterna G. Mebius

och G. Eriksson.

Mebius anförde bl. a.:

’Då min väl vitsordade tjänstgöring dels inom skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens

län åren 1926—1928 dels som skogsvårdsassistent inom domänverket

åren 1932—1933 omfattat enahanda arbetsuppgifter, vilka inom

samma verksamhetsgren ålegat Bristulf, med endast cirka två år torde understiga

dennes motsvarande tjänstgöring, innebär skogsvårdsstyrelsens beslut

— om grundlagens bestämmelser om skicklighet och förtjänst skola

fälla utslaget — en stark undervärdering av bland annat min relativt långa

tjänstetid i övrigt inom domänverket. En sådan undervärdering kan jag

ej i detta sammanhang finna objektivt grundad, så mycket mindre som

föredragande departementschefens uttalanden å sid. 9—10 i propositionen

nr 204 till 1937 års riksdag synes förutsätta en åtminstone likvärdig behandling

av sökande från domänverket och personal med mera fast anställning

hos vederbörande skogsvårdsstyrelse.’

I ärendet inkom från de extra jägmästarnas förbund en skrivelse, varur

följande må anföras:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

53

’Att förbundet nu funnit anledning göra framställning i denna fråga sammanhänger

därmed, att skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län genom beslut

den 24 september 1937 tillsatt de ledigförklarade nya tjänsterna inom det

s. k. skyddsskogsområdet. Ehuru flera fullt kvalificerade tjänstemän från

domänverket anmält sig såsom sökande, har skogsvårdsstyrelsen ändock vid

tillsättandet helt förbigått dessa tjänstemän, såvida icke styrelsen dit räknat

förordnade extra länsskogvaktaren Ando Sjödin. Sjödin saknar emellertid

antagningsbevis som tjänsteman i domänverket och har endast tillfälligt

tjänstgjort inom verket under sammanlagt knappt 5 månader.

De tre distriktsjägmästarbefattningarna, som närmast intressera till förbundet

ansluten personal, ha besatts med tre i skogsvårdsstyrelsens tjänst

förut anställda tjänstemän. Under förutsättning att ett rimligt värde tillmätes

tjänstgöringen inom domänverket, vilket i detta sammanhang synes

så mycket mera berättigat som de flesta sökande därifrån — i motsats till

de utnämnda — inneha rätt betydande erfarenhet från tjänstgöring å

skyddsskogarna, äro flera bland domänverkstjänstemännen klart överlägsna

en av de utnämnda och i varje fall icke underlägsna de båda övriga. Skogsvårdsstyrelsens

beslut synes sålunda knappast förenligt med det förut åberopade

utskottsuttalandet — som enligt förbundets mening torde böra gälla

även nu föreliggande fall — om företräde för sökande från domänverket

och torde även stå i dålig överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t givna

direktiven.

Möjligen har skogsvårdsstyrelsen tolkat Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända

direktiv på sådant sätt, att enbart ett kungörelseförfarande i föreskriven

ordning vore tillfyllest. Att en dylik formalistisk tolkning av direktiven

icke är rimlig, torde emellertid ligga i öppen dager. Man kan

nämligen icke gärna till någon del och ännu mindre, såsom departementschefen

uttryckt det, till största delen undgå »de påtalade olägenheterna i

samband med indragningarna» endast genom att inbjuda en viss personalgrupp

att söka en del ledigförklarade tjänster, vilka sedan besättas med

andra, i fråga om skicklighet och förtjänst i vissa fall underlägsna tjänstemän.

Under åberopande av vad ovan anförts får De extra jägmästarnas förbund

hemställa, att Eders Kungl. Majit täcktes bifalla de i ärendet anförda

besvären genom att bereda skogsvårdsstyrelsen tillfälle att upptaga

frågan till förnyad omprövning.’

Till följd av remiss avgavs utlåtande i ärendet bl. a. av centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund, som i utlåtande den 13 december 1937 anförde:
''Rätt

att överklaga skogsvårdsstyrelses beslut lärer föreligga allenast i de

fall, då dylik rätt i lagstiftningen uttryckligen medgivits. I 30 § skogsvårdslagen

äro intagna bestämmelser örn anförande av besvär över vissa

av skogsvårdsstyrelse meddelade beslut. Dessa beslut avse frågor, som angå

tillstånd till avverkning eller omläggning av skogsmark, avverkningsför
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

bud eller meddelande av föreskrifter om avverknings utförande eller vidtagande

av återväxtåtgärder. Att besvärsrätt med avseende å dylika beslut

medgivits, är en naturlig följd därav, att besluten innefatta avgöranden, som

direkt beröra den enskilde skogsägarens rätt. Vad däremot angår andra av

skogsvårdsstyrelse meddelade beslut, upptagas varken i skogsvårdslagen eller

skogsvårdsstyrelseförordningen några bestämmelser om överklagande av

dylika beslut. Författningarnas tystnad härutinnan torde få anses innebära,

att rätt till klagan över dylika beslut ej är förhanden.

Från regeln, att skogsvårdstyrelses beslut må överklagas allenast i nyssangivna

fall, torde dock visst undantag böra göras. Därest skogsvårdsstyrelse

vid meddelande av beslut överskridit sin befogenhet eller beslutet ej

tillkommit i laga ordning, torde beslutet få överklagas, även örn det är av

det innehåll, att med hänsyn därtill klagan över beslutet i allmänhet ej är

medgiven. En dylik ldagorätt följer av allmänna rättsgrundsatser och lärer

böra utövas genom besvär direkt hos Kungl. Majit såsom den högsta

administrativa myndigheten.

I nu förevarande fall torde alltså klagorätt förekomma med avseende på

det sätt, varpå skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län givit tillämpning åt de i

proposition nr 204 till 1937 års riksdag angivna och av riksdagen godkända

bestämmelser för tillsättandet av de tjänster, som vid skogsvårdsstyrelserna

i Kopparbergs och Jämtlands län blivit erforderliga i anledning av styrelsernas

övertagande av tillsynen över skyddsskogarna. Bestämmelserna i fråga

innebära, att skogsvårdsstyrelserna i nämnda län skola åtaga sig att i första

hand kungöra nyssnämnda befattningar hos styrelserna lediga till ansökan

för domänverkets tjänstemän eller personal med mera fast anställning hos

skogsvårdsstyrelserna samt, därest lämpliga sökande därvid icke anmält sig,

allenast efter Kungl. Maj :ts medgivande ledigförklara sagda befattningar

även för andra sökande.

Av vad i målet blivit upplyst kan centralrådet icke finna annat, än att

skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län vid utseendet av befattningshavare till

omförmälda tjänster hos styrelsen förfarit lagligt och helt i överensstämmelse

med ifrågavarande direktiv. Med hänsyn härtill får centralrådet avstyrka

bifall till klagandens hemställan om ärendets återförvisning till skogsvårdsstyrelsen

för förnyad prövning i enlighet med i omnämnda riksdagsproposition

angivna bestämmelser.

Vad härefter angår klagandens yrkande om att, efter undanröjande av

skogsvårdsstyrelsens beslut rörande förordnandet för Bristulf, bliva utnämnd

till distriktsjägmästare hos skogsvårdsstyrelsen, anser centralrådet,

med stöd dels av vad inledningsvis blivit anfört, dels ock av Kungl. Majits

beslut den 25 april 1930 angående besvär i fråga örn utseende av länsjägmästare

hos skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, att ett dylikt yrkande icke

i förevarande ordning kan upptagas till prövning.

Därest Eders Kungl. Majit det oaktat anser ifrågavarande yrkande böra

bliva föremål för prövning, vill centralrådet beträffande klagandens och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

55

Bristulfs meriter för tjänsten som distrikts jägmästare i Jämtlands norra

skogsvårdsdistrikt anföra följande.

Enligt vad i ärendet blivit utrett har Bristulf intill den dag, då ansökningstiden

till ifrågavarande befattning utgick, tjänstgjort hos skogsvårdsstyrelse

sammanlagt 1,880 dagar, under det att klaganden haft motsvarande tjänstgöring

endast under 679 dagar. Av Bristulfs skogsvårdsstyrelsetjänst faller

icke mindre än 1,839 dagar på skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län med övervägande

delen förlagd till de trakter av länet, som skola tillhöra Jämtlands

norra skogsvårdsdistrikt. Till skillnad mot klaganden har Bristulf vidare

genomgått fortbildningskurs i skogsdikning vid Skogshögskolan ävensom

betes- och vallkulturkurs vid Hasselfors, vilken specialutbildning är av särskilt

värde för skogsvårdsstyrelsetjänst. Oaktat klaganden kan redovisa en

c:a 4 år längre tjänstgöring inom skogsmannayrket än Bristulf, anser centralrådet

sålunda, att för den befattning, varom här är fråga, Bristulf är avgjort

bättre meriterad än klaganden.

Även en realprövning av ärendet ger alltså enligt centralrådets mening vid

handen, att klagandens besvär böra ogillas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får centralrådet i underdånighet

hemställa, det ifrågavarande besvär måtte av Eders Kungl. Majit lämnas

utan avseende.’

I en i avgörande delar likalydande skrift avstyrkte centralrådet Erikssons

besvär under åberopande av bl. a. att Bristulf vore honom överlägsen.

Domänstyrelsen yttrade i ärendet den 28 januari 1938:

T fråga örn tillkomsten av vissa i-eglerande bestämmelser i samband med

personalindragningarna vid domänverket åren 1933 och 1937 jämte vissa i

samband därmed från vederbörande departementschefers och utskotts sida

gjorda uttalanden finnes en redogörelse i en remissakterna bifogad skrivelse

från De extra jägmästarnas förbund, vilken skrivelses sakuppgifter domänstyrelsen

kan vitsorda. Styrelsen förbigår därför dessa förhållanden här

och får anföra följande.

Av nu ifrågavarande tre distriktsjägmästarbefattningar med tjänstgöring

inom bland annat det förutvarande skyddsskogsområdet av Jämtlands län

torde två, motsvarande det antal befattningshavare med jägmästarutbildning,

som enligt statsmakternas beslut skola avskiljas från domänverket,

utgöra ökning av antalet befattningar hos skogsvårdsstyrelsen på grund av

arbetsuppgifter, som övertagits från domänverket.

I nådigt brev den 11 augusti 1933 till statskontoret angående fördelning av

anslaget till skogsvårdens befrämjande för budgetåret 1933/1934 och de hos

statskontoret vid 1932 års utgång redovisade skogsvårdsavgifterna har

Kungl. Majit erinrat, att sammansatta banko- och jordbruksutskottet i sitt

över propositionen nr 233 till 1933 års riksdag angående indragning av viss

personal vid domänverket m. m. avgivna, av riksdagen godkända utlåtande

nr 1 förutsatt, att rekrytering från domänverket koinrne att äga rum i samma

utsträckning, som utökning skedde av antalet då befintliga befattningar

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

hos skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län,

varjämte Kungl. Maj:t i anslutning därtill uttalat, att vid tillsättande i övrigt

av befattningar inom dessa skogsvårdsstyrelser i tävlan med övertalig personal

inom domänverket endast borde ifrågakomma hos skogsvårdsstyrelse

årsanställd personal.

Av handlingarna från denna tid — exempelvis en underdånig framställning

från skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län den 29 december 1933, varå

nådigt beslut meddelades den 19 januari 1934, och en liknande skrivelse från

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län — framgår ävenledes, att då av

direktiven berörda skogsvårdsstyrelser, ehuru väl kvalificerade personer funnos

hos styrelserna anställda, likväl hos Kungl. Majit begärde särskilt tillstånd

att å vissa tjänster få utnämna sina egna befattningshavare. Ur den

formulering Kungl. Majits beslut i dessa fall givits, synes också, enligt styrelsens

mening, kunna utläsas, att Kungl. Majit upptagit ärendena till saklig

prövning.

Vid fördelning av anslaget till skogsvårdens befrämjande för innevarande

budgetår har Kungl. Majit i nådigt brev till statskontoret den 21 juli 1937

framställt en liknande erinran som den ovannämnda beträffande, bland annat,

skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län. Ehuru ordalagen i denna senare

erinran givits en annan formulering, finnes, enligt domän styrelsens mening,

intet i vare sig den kungl, propositionen eller i jordbruksutskottets utlåtande

eller i riksdagsbehandlingen i övrigt, som tyder på att någon förändring i sak

åsyftats i nu förevarande fall. Formuleringen, som direkt ansluter till ett

uttalande av departementschefen i propositionen nr 204 till 1937 års riksdag,

är sålunda nästan exakt lika med föredragande departementschefens uttalande

i propositionen nr 233 till 1933 års riksdag. Ej heller ur skogslagkommissionens

betänkande eller ur de däröver avgivna yttrandena synes något

dylikt kunna utläsas. Tvärtom har exempelvis statskontoret i första hand

förordat sådana anordningar, att den övertaliga domänverkspersonalen, eventuellt

efter ansökning, bereddes tjänstgöring hos skogsvårdsstyrelserna. Styrelsen

håller för sin del alltså före, att bestämmelsen örn företräde för domänverkets

personal i avsikt att nedbringa kostnaderna för statsverket allt

fortfarande äger giltighet, i förevarande fall beträffande två av de tre ledigförklarade

befattningarna.

Därest den ändrade formuleringen i sistnämnda nådiga brev likväl skulle

innebära, att en viss lättnad för skogsvårdsstyrelsen nu avsetts i förhållande

till de tidigare direktiven, synes det dock domänstyrelsen otvetydigt, att åtminstone

jämställdhet vid bedömningen åsyftats mellan sökande från domänverket

å ena sidan och från skogsvårdsstyrelse å andra sidan. Vore icke detta

senare fallet, skulle nämligen domänverkspersonalen överhuvud taget svårligen

kunna beredas en av statsmakterna ur besparingssynpunkt förutsatt

möjlighet att med framgång kunna konkurrera om befattningar av nu ifrågavarande

slag. En given förutsättning vid avgörandet av ett ärende som

det nu förevarande är således, att domänverkspersonalens föregående tjänstgöring

i det allmännas tjänst tillmätes minst samma värde som tjänstgöring

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

57

hos skogsvårdsstyrelse. Denna princip synes också genomgående lia följts

av vederbörande skogsvårdsstyrelser vid tillsättandet av nytillkomna befattningar

i samband med indragningarna år 1933 av personal inom domänverket.

I nu förevarande fall synes skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län lia tillmätt

skogsvårdsstyrelsetjänstgöring ett avsevärt högre värde, varom under förutsättning

av fri och öppen tävlan intet är att säga, men vilket i föreliggande

tvångsläge icke torde överensstämma med innebörden i givna direktiv. Av

skogsvårdsstyrelsens, remissakten bifogade protokoll den 24 september 1937

framgår ävenledes, att skogsvårdsstyrelsen gjort en jämförelse mellan sina

egna två i merithänseende främsta tjänstemän och de tre enligt skogsvårdsstyrelsens

beräkningar främsta bland de sökande från domänverket. Därefter

har skogsvårdsstyrelsen jämfört sin egen tredje man, icke med de två

främsta från domänverket utan med det tredje namnet bland domänverkspersonalen.

Oavsett det värde, som i det enskilda fallet tillmätts olika slag

av tjänstgöring, kan ju en dylik metod knappast betecknas som tillfredsställande

ur objektiv synpunkt. Av remissakten tillhörande handlingar framgår

också, att även skogsvårdsstyrelsen ur meritsynpunkt placerat assistenten

Bristulf efter klaganden Mebius. Styrelsen kan därför icke undgå att

finna, att därest ärendet handlagts i enlighet med direktiven åtminstone

Mebius bort före Bristulf ifrågakomma till en av de sökta befattningarna.

I detta sammanhang torde det även erbjuda ett visst intresse att konstatera,

att Mebius — i likhet för övrigt med flera bland de sökande domänverkstjänstemännen

-— icke alltför kort tid varit anställd hos skogsvårdsstyrelse.

Därjämte har han under ett flertal säsonger verkställt utsyningar enligt

lappmarkslagen, en verksamhet, som nära överensstämmer med arbetet

inom skogsvårdsstyrelserna men däremot ligger domänverkets förvaltande

uppgifter mera fjärran. Den andre av de båda klagandena har bland annat

tjänstgjort ett flertal år å de skogar, som nu övergått till skogsvårdsstyrelsens

administration. Även här gäller det tjänstgöring, som nära anknyter

till skogsvårdsstyrelseverksamhet, med direkt kontakt med ett stort antal enskilda

skogsägare inom berörda områden, där skogsvårdsstyrelsens egna

tjänstemän hittills icke haft sin tjänstgöring fö''lagd.

Då såväl assistenten Bristulf sorn skogsvårdsstyrelsen och centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund tämligen utförligt uppehållit sig vid de särskilda

meriter, den förstnämnde i motsats till de sökande domänverkstjänsteinännen

förskaffat sig till följd av genomgången fortbildningskurs i skogsdikning,

får domänstyrelsen något beröra denna sida av saken. Det synes

styrelsen därvid å ena sidan obestridligt, att en viss vikt måste tillmätas den

formella kompetens att handlägga syneförrättningar rörande vissa företag

enligt 7 kap. vattenlagen, vartill en genomgång av sagda kurs giver behörighet.

Å andra sidan torde man, enligt styrelsens mening, icke böra överdriva

det rent sakliga värde en kurs på 15 dagar kan anses lia i förhållande till en

4-årig högskoleutbildning och därpå följande mångårig praktisk tjänstgöring.

Vid anställningarna år 1933 av domänverkstjänstemän i skogsvårds
Dihang

till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. 2 avd. Nr 12. 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

styrelsetjänst synes ej heller någon avgörande vikt lia lagts vid en genomgången

kurs av nu ifrågavarande slag, då av de nyanställda 14 tjänstemännen

endast 3, därav 1 till dikningsledare utnämnd, erhållit denna utbildning.

Därjämte lärer skogsvårdsstyrelsen även i fortsättningen vara oförhindrad

utnyttja Bristulfs arbetskraft bland annat inom de specialområden, där denne

särskilt meriterat sig.

Av ovanstående torde framgå att domänstyrelsen icke anser, att de båda

olika tolkningar, som berörda skogsvårdsstyrelser å ena sidan år 1933 —

med, som det vill synas styrelsen, Kungl. Maj :ts godkännande — och å andra

sidan år 1937 givit direktiven, samtidigt kunna vara riktiga. Styrelsen håller

därför för sin del före, att skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län i nu förevarande

fall icke följt de av Kungl. Majit med riksdagens medgivande utfärdade

direktiven och att således villkoren för åtnjutande av det skogsvårdsstyrelsen

tilldelade beloppet från anslaget till skogsvårdens befrämjande icke

äro uppfyllda. Under sådana förhållanden lärer anledning föreligga för

ärendets återupptagande till behandling. Styrelsen får därför hemställa, att

Kungl. Majit ville i så måtto bifalla de av e. o. assistenterna Mebius och

Eriksson anförda besvären, att ärendet återförvisas till skogsvårdsstyrelsen

i Jämtlands län för förnyad provning.’

Genom beslut den 20 maj 1938 fann Kungl. Majit — på föredragning och

hemställan av statsrådet Pehrsson Bramstorp — Mebius’ och Erikssons besvär

icke föranleda någon vidare åtgärd.

b)

Över skogsvårdsstyrelsens i Jämtlands län beslut att vid tillsättande av e.

länsskogvaktare förbigå honom anförde Carl Bäckman, Svenstavik, besvär

hos Kungl. Majit. Han yttrade bl. a.:

''Bifogade tjänstgöringsbetyger och meritförteckning torde tillfyllest visa,

det jag en längre tid tjänstgjort vid domänverket, huvudsakligen å skyddsskogarna,

och då jag dessutom placerats i första förslagsrummet är det mer

än märkligt, det skogsvårdsstyrelsen vid tillsättandet av befattningarna uraktlåtit

iakttaga de tydliga föreskrifter, som i anledning av omorganisationen

utfärdats av riksdagen och Kungl. Majit. Säkerligen lia dessa föreskrifter

utformats med hänsyn till det rättsvidriga i att äldre, välmeriterade tjänstemän

vid domänverket skulle ställas utan försörjningsmöjligheter och med

tanke på att yngre anställda under alla hänseenden så småningom kunna erhålla

befordran. Under hänvisning till förestående anhålles i underdånighet

det Eders Kungl. Maj :t måtte upphäva skogsvårdsstyrelsens beslut samt förelägga

styrelsen att vid tillsättande av befattningarna följa de av Kungl. Majit

givna föreskrifterna.’

över besvären anförde centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i

skrivelse den 25 februari 1938 bl. a.:

’Av vad i målet blivit upplyst kan centralrådet icke finna annat, än att

skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län vid utseendet av befattningshavare till

omförmälda tjänster hos styrelsen förfarit lagligt och helt i överensstämmelse

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

59

med ifrågavarande direktiv. Med hänsyn härtill får centralrådet avstyrka

bifall till klagandens hemställan örn ärendets återförvisning till skogsvårdsstyrelsen

för förnyad prövning. Vad härefter angår klagandens alternativa

anhållan, att Eders Kungl. Majit måtte förhjälpa honom till hans rätt och

upphäva skogsvårdsstyrelsens ifrågavarande beslut, anser centralrådet,

med stöd av vad ovan blivit anfört ävensom av Kungl. Majits beslut

den 25 april 1930 angående besvär i fråga om utseende av länsjägmästare

hos skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, att ett dylikt yrkande icke i förevarande

ordning kan upptagas till prövning. Under åberopande av vad sålunda

anförts får centralrådet i underdånighet hemställa, det ifrågavarande

besvär måtte av Eders Kungl. Majit lämnas utan avseende.’

Domänstyrelsen anförde i skrivelse den 14 mars 1938: ’I underdånigt utlåtande

den 28 januari 1938, till vilket domänstyrelsen får hänvisa, angående

av e. o. assistenterna G. Eriksson och G. Mebius anförda besvär över skogsvårdsstyrelsens

i Jämtlands län beslut den 24 september 1937 rörande tillsättandet

av en distriktsjägmästarbefattning har styrelsen angivit sin principiella

uppfattning i frågor av nu förevarande art. Styrelsen får därutöver

anföra dels att samtliga tre av skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län nu tillsatta

extra länsskogvaktarbefattningar äro att anse som en ökning av antalet

befattningar hos skogsvårdsstyrelsen på grund av arbetsuppgifter, som

övertagits från domänverket, dels att klaganden i egenskap av extra kronojägare

tillhör domänverket och såsom sådan kunnat tillerkännas avskedsersättning.

Då klaganden synes vara de å ifrågavarande befattningar förordnade överlägsen

beträffande tjänstemeriter och den omständigheten, att hans ålder

överstiger 35 år, icke i detta sammanhang bort utgöra hinder för hans antagande,

får styrelsen, under förutsättning att den sena tidpunkten för besvärens

ingivande icke anses lägga hinder i vägen för ett bifall till desamma, tillstyrka,

att ärendet återförvisas till skogsvårdsstyrelsen för förnyad prövning.

’

Genom beslut den 20 maj 1938 fann Kungl. Majit — på föredragning och

hemställan av statsrådet Pehrsson Bramstorp — besvären icke föranleda någon

vidare åtgärd.

Av handlingarna framgår, att minst två av de ledigförklarade distriktsjägmästartjänsterna

och samtliga tre extra länsskogvaktartjänster tillkommit

som en direkt följd av överflyttandet på skogsvårdsstyrelsen av arbetsuppgifter,

som övertagits från domänverket. Samtliga dessa tjänster tillhörde

alltså den kategori av befattningar, för vilka det ovan omhandlade särskilda

ansökningsförfarandet bort tillämpas.

Utskottet delar den uppfattning, som bl. a. domänstyrelsen uttalat, att,

därest här omhandlade utnämningsärenden hade handlagts i enlighet med

direktiven för statsbidragens utgående, åtminstone e. o. assistenten G. Mebius

och extra kronojägaren Carl Bäckman bort lia erhållit sökta befattningar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Samtliga sex tjänster tillsattes nu med skogsvårdsstyrelsens egna befattningshavare.

Å vissa håll synes den meningen vara rådande, att statsmakterna med sina

direktiv icke velat sträcka sig längre än att ansökningsrätten skulle begränsas

på angivet sätt men att skogsvårdsstyrelsernas handlingsfrihet vid själva

tjänstetillsättningen däremot alltjämt skulle vara fullständigt obunden och styrelserna

alltså icke ha någon som helst skyldighet att vid utnämningarna ta

hänsyn till de f. d. domänverkstjänstemännens meriter m. m. Denna mening

synes utskottet orimlig.

Med stöd av vad utskottet sålunda anfört och under framhållande dessutom

av att, även örn meningarna eljest kunna vara delade örn Kungl. Maj:ts

rätt att ingripa i skogsvårdsstyrelses utnämningar, Kungl. Majit under alla

förhållanden måste anses ha befogenhet tillse, att av statsmakterna särskilt

meddelade direktiv följas, har utskottet i likhet med bl. a. domänstyrelsen ansett,

att här omhandlade utnämningsärenden bort av Kungl. Majit återförvisas

till skogsvårdsstyrelsen för förnyad prövning.

På grund av vad sålunda uttalats har utskottet beslutat anmärkning mot

föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson Bramstorp, vilket utskottet

får för riksdagen

anmäla.»

to) Yrkanden om omförmälanden.

XII.*

av herr Gustaf Adolf Björkman, som yrkat, att utskottet, i anledning av

vad utskottet uppmärksammat vid handläggning av ovan under XI intagna,

av herr Lundqvist anmärkta utnämningsärenden, skulle bringas till riksdagens

kännedom, att utskottet funnit, att anstalter bort träffas i syfte att direkti

ven för statsbidrags utgående till skogsvårdens befrämjande erhölle sådan

avfattning att, i avsikt att kostnaderna för statsverket nedbringades, ett bestämt

företräde vid besättande av befattningar hos skogsvårdssyrelsema

skulle säkerställas för domänverkets personal.

XIII.**

(Protokoll över utrikesdepartementsärenden den 4 januari 1939.)

av herr Hellberg, som ansett, att utskottet bort under C såsom punkt 2

göra följande omförmälan:

* Vid behandlingen av förevarande ärende hava närvarit samma medlemmar av utskottet

som vid behandlingen av reservationsanmärkningen XI.

** Närvarande vid behandlingen av förevarande ärende: Herrar Hallén, Anton Pettersson,

Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Källman, Björck, Karl August Johanson, Karl Bodin,

Anders Andersson, Hagström, Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Eriksson i

Toftered, Hällgren, Fält, Hellberg, Nolin och Annér.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

61

»Utskottet har iakttagit, att i det statsrådsprotokoll, som förts med anledning

av Kungl. Maj:ts beslut av den 4 januari 1939 att i den i § 56 R. O.

stadgade ordning göra riksdagen meddelande i viss fråga av sådan beskaffenhet

som i sagda § avsetts, ej finnes angivet, vilken fråga Konungen funnit

vara av den vikt att böra meddelas riksdagen inför lyckta dörrar. Ej

heller finnes till protokollet ifråga eller till något senare protokoll såsom

bilaga någon avskrift av innehållet i detta meddelande.

Enligt vad utskottet inhämtat har man härvid följt praxis.

Det synes emellertid utskottet värt att taga under övervägande, örn ej ändring

bör ske i hittills tillämpad praxis. Då statsrådsprotokollen sakna varje

uppgift både om frågans art och meddelandets innehåll, och då ej heller

riksdagsprotokollen härutinnan lämna någon som helsi upplysning, finnes

för framtida forskning ingen tillgång till autentiska dokument. Det är visserligen

ej uteslutet, att i kritiska tider ett dylikt meddelande kan behöva

avse händelser, som inträffat kanske timmarna närmast före sammanträdet,

och att det därigenom omöjliggöres att anförandet ifråga i definitiv form

föreligger redan vid det tillfälle, då Kungl. Maj:t fattar sitt beslut örn meddelande

till riksdagen. Då emellertid R. O. § 56 uppenbarligen avser att

meddelandet, som ju skall vara likalydande i båda kamrarna och som till

och med kan frambäras av olika statsråd i de skilda kamrarna, skall vara

skriftligen avfattat, möter ju intet hinder för att den definitiva avfattningen

intages i ett senare statsrådsprotokoll.

Då vidare tillkomsten av Konungens meddelande förutsätter en kontrasignation

av vederbörande statsråd, synes det ligga i sakens natur att texten

till meddelandet som bilaga fogas till protokollet. Ett motsatt förfaringssätt

gör den konstitutionella ansvarigheten för föredragande statsrådet illusorisk.

Vederbörande statsråd bör dessutom inför historien kunna redovisa, vad han

i kritiska tider å Konungens vägnar anfört i frågor som kunna vara av

yttersta vikt för nationen. Då dylika hemliga sammanträden, som ju kunna

avse ej blott utrikespolitiska utan även inrepolitiska frågor, alltid behandla

frågor av största vikt, synes det utskottet betänkligt att fortsätta nu

gällande praxis.

Utskottet anser sig därför böra uttala önskvärdheten av att för framtiden

i liknande fall i statsrådsprotokollet angives, vilken fråga som avses, och

att som bilaga till något statsrådsprotokoll fogas en bestyrkt avskrift av

meddelandet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 5 sami. i avd. Nr 12.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.