Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om författningsändringar beträffande samarbetet mellan regering och riksdag i utrikespolitiska ärenden. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom första kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 16 av herr Undén och nr 194 av herr Lindhagen.

1939-05-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1939:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om författningsändringar beträffande samarbetet mellan regering och riksdag i utrikespolitiska ärenden. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom första kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 16 av herr Undén och nr 194 av herr Lindhagen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

3

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1939 kl. 7 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om författningsändringar beträffande samarbetet mellan

regering och riksdag i utrikespolitiska ärenden.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de

inom första kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 16 av

herr Undén och nr 194 av herr Lindhagen.

I motionen I: 16 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning och förslag angående sådana ändringar i § 56

riksdagsordningen och därmed sammanhängande föreskrifter i andra författningar,

som må befinnas ägnade att underlätta samråd mellan regering

och riksdag, särskilt i utrikespolitiska frågor».

I motionen I: 194 hemställes »att riksdagen ville nied ledning av förslag

från konstitutionsutskottet till formuleringar besluta följande ändringar i

det konstitutionella samarbetet mellan regering och riksdag i utrikesärenden,

nämligen

1) att den gamla utrikesnämndens vålnad avskaffas definitivt med rätt för

regering eller utrikesutskottet att påkalla sammanträden mellan riksdagarna;

2) att den i 54 § regeringsformen omnämnda framställningen till riksdagen

av det utrikespolitiska läget lämnas till riksdagen in pleno med rätt för

riksdagsmedlem att uttala sig och framställa spörsmål;

3) att varje meddelande till riksdagen sker enligt 56 § icke till utrikesutskottet

utan till riksdagen in pleno med rätt till diskussion och uttalande,

i vilket sistnämnda fall avgörandet, om votering begäres, sker efter namnupprop

enligt riksdagskatalogerna;

4) att sammanträde enligt 56 § med skyldighet för regeringen att lämna

upplysningar även skall äga rum, när minst 20 ledamöter från vardera kammaren

påkalla sådant;

5) att sekretess vid dessa sammanträffanden äger rum endast när synnerliga

anledningar därtill föranleda; och

6) att vid alla förenämnda sammanträffanden mellan regeringen och riksdagen

inför öppna eller slutna dörrar föras protokoll med stenografiska referat

av alla yttranden».

Beträffande motiveringen till de i motionerna framställda förslagen får utskottet

hänvisa till vederbörande motioner.

De strävanden, som under världskriget gjorde sig gällande inom riksdagen

för att få till stånd en närmare samverkan mellan regering och riksdag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

på utrikespolitikens område, ledde år 1921 till betydelsefulla grundlagsändringar.

Härigenom utvidgades riksdagens befogenheter med avseende å traktater.

Vidare utvecklades det s. k. hemliga utskottet till en fast institution,

utrikesnämnden, för rådplägning även mellan riksdagarna med Konungen om

ärenden, som anginge rikets förhållande till främmande makter. Till sist

infördes i § 56 riksdagsordningen regler örn formerna för muntliga redogörelsers

lämnande från regeringen till riksdagen i utrikespolitiska frågor och

andra ärenden av större allmänt intresse.

På förevarande område har härefter en betydelsefull reform genomförts

år 1937, då ett självständigt utrikesutskott inrättades. I utrikesnämndens

organisation vidtogs därvid ingen annan ändring än att valen till utrikesutskottet

också skulle gälla som val till nämnden. Angående det inbördes förhållandet

mellan utskottet och nämnden framhöll konstitutionsutskottet i sitt

till grund för reformen liggande utlåtande (nr 36) vid 1936 års riksdag, att de

uppgifter, nämnden skulle fylla, ingalunda försvunne genom utrikesutskottets

inrättande; genom den förevarande anordningen bleve vidare nämndens och

utskottets ledamöter på samma gång rådgivare till Konung och riksdag utan

enhetlighetens upphävande. 1 motionen 1:194 föreslås viss icke närmare

preciserad ändring i bestämmelserna om utrikesnämnd och utrikesutskott.

Utskottet har emellertid icke funnit skäl föreligga för en revision av de berörda,

så nyligen antagna bestämmelserna örn utrikesutskottet och dettas

förhållande till utrikesnämnden.

Frågan om ändringar i § 56 riksdagsordningen och därmed nära sammanhängande

bestämmelser har efter år 1921 vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens prövning. Sålunda hemställde riksdagen redan år 1924 i skrivelse

(nr 153) till Kungl. Majit örn utredning angående de åtgärder, som

kunde vidtagas för att riksdagens ledamöter i vidsträcktare mån skulle erhålla

regelbunden kännedom om viktiga utrikespolitiska förhållanden. Den

undersökning i ämnet, som i anledning härav verkställdes inom justitiedepartementet,

ledde emellertid icke till något positivt resultat; syftemålet med

riksdagens framställning ansågs kunna ernås utan grundlagsrevision genom

ändrad praxis. Sedermera har konstitutionsutskottet år 1929 i utlåtande

(nr 12) till kamrarna framhållit önskvärdheten av att riksdagen i större omfattning

erhåller regelbunden information i utrikespolitiska frågor av större

allmänt intresse. Samma mening uttalades av 1930 års kommitté för reformering

av riksdagens arbetsformer. Ett vidgat samarbete mellan regering

och riksdag på utrikespolitikens område är nämligen värdefullt såväl för

landet som för regeringen såsom ledare av dess utrikespolitik framför allt i

en tid, då de utrikespolitiska frågorna fått en allt mera ökad vikt och då riksdagen

allt oftare torde komma att få fatta betydelsefulla beslut i sådana ärenden.

Förhoppningarna om en sådan närmare samverkan, vilken åtminstone i

viss utsträckning varit möjlig redan med den nuvarande lydelsen av § 56 riksdagsordningen,

hava emellertid icke infriats; meddelanden med stöd av denna

bestämmelse hava sålunda endast vid fem tillfällen lämnats riksdagen. Ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

5

skottet finner det därför önskvärt, att en förnyad utredning företages inom

vederbörande departement angående sådana ändringar i nu förevarande

grundlagsstadgande och andra därmed nära sammanhängande bestämmelser,

som kunna vara ägnade att främja nyssnämnda syftemål. Några närmare

riktlinjer för denna utredning anser sig utskottet i frågans nuvarande läge

icke böra uppdraga. Beträffande vägarna för ernående av ett positivt resultat

kunna meningarna nämligen med fog vara delade.

Den i de båda förevarande motionerna framförda tanken, att sådana meddelanden,

varom här är fråga, borde kunna lämnas vid gemensamma sammanträden

med båda kamrarna, dryftades redan av utskottet år 1924 (utlåtande

nr 22) och befanns då böra tagas under närmare övervägande. En

sådan lösning skulle till en del innebära en återgång till ett förfaringssätt, som

användes vid vissa tillfällen under världskriget — alltså på en tid då inga

grundlagsbestämmelser i ämnet ännu voro givna. Men eftersom debatt bör

vara tillåten efter ett regeringsmeddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen,

är det förenat med vissa svårigheter att förverkliga nämnda tanke. Vissa

betänkligheter kunna nämnligen hysas mot en för kamrarna gemensam överläggning.

Och skulle debatten äga rum i vardera kammaren för sig, uppkomma

svårigheter, enär det är önskvärt såväl att den ledamot av statsrådet,

som framfört meddelandet — i regel ministern för utrikesärendena •— kan

övervara debatten i båda kamrarna, som att dessa kunna sammanträda till

överläggning var för sig snarast möjligt efter meddelandets framförande.

Vid kamrarnas förhandlingar inom lyckta dörrar jämlikt § 56 riksdagsordningen

föras för närvarande icke några protokoll upptagande de avgivna

yttrandena. Tidigare fattades särskilda beslut härom vid början av varje

sådant sammanträde. Numera finnes ett särskilt stadgande i ämnet i kamrarnas

ordningsstadgor. I de föreliggande motionerna föreslås en ändring

i detta hänseende. Utskottet vill i anslutning till motionärernas uttalanden

understryka betydelsen av protokollföring vid ifrågavarande slag av förhandlingar.

Protokollföringen av kamrarnas förhandlingar efter ett meddelande inom

lyckta dörrar jämligt § 56 riksdagsordningen medför, att icke endast kamrarnas

sekreterare, vilka äro de enda riksdagstjänstemän som i praxis icke

varit avlägsnade vid dessa sammanträden, utan även vissa stenografer komma

att behöva närvara vid sammanträdena. 1 samband härmed anser sig utskottet

i anledning av ett uttalande i motionen I: 16 böra framhålla, att enligt utskottets

mening vederbörande statsråd, som framför ett meddelande jämlikt

§ 56 riksdagsordningen, också torde kunna få åtföljas av departementstjänsteinan

eller annan sakkunnig, ehuru sammanträdet hålles inom lyckta dörrar.

I förevarande motioner föreslås vidare, att den överläggning, som följer

efter ett meddelande jämlikt § 56 riksdagsordningen, skall kunna utmynna

i ett dagordningsbeslut (»resolution»). Liknande förslag hava åren 1924,

1933 och 1936 avstyrkts av konstitutionsutskottet (utlåtanden nr 22, nr 19

och nr 36) och avslagits av riksdagen. Skall frågan örn införande av ett dagordningsinstitut

tagas under förnyat övervägande bör detta ske i ett större

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

sammanhang, något som ej tillräckligt beaktats i de föreliggande motionerna.

Under hänvisning härtill och under erinran om att den utredning angående

sistnämnda spörsmål, som år 1935 företogs inom justitiedepartementet, utmynnade

i ett avböjande av tanken på dagordningsförfarandets införlivande

med vår konstitutionella rätt, får utskottet avstyrka motionerna i nu förevarande

del.

Motionen I: 194 torde i de delar, i vilka den icke ovan berörts av utskottet,

icke påkalla något särskilt uttalande från utskottets sida.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna I: 16 och 1:194

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om utredning

samt förslag till nästa års riksdag om sådana ändringar i §

56 riksdagsordningen och därmed nära sammanhängande

föreskrifter, som kunna vara ägnade att befrämja samråd

mellan regering och riksdag i utrikespolitiska frågor;

2) att motionen I: 194, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan under 1) hemställt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1939.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar

Gottfrid Karlsson*, Källman, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Nils Andersson, Härdin,

Fast*, Andersson i Ovanmyra*, Vougt*, Mosesson, Lundqvist, Eriksson i

Toftered, Fält, Hellberg och Wallentheim.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:342 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn uteslutande ur vissa kommunallagar m. fl. författningar av bestämmelserna örn obligatorisk upplösning av s. 1 i texten