Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling.
1939-03-18 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1939:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
7
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1939 kl. 7 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående formerna för riksdagens budgetbehandling.
Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 50
i första kammaren av herrar Andrén och öman och nr 106 i andra kammaren
av herrar Anderson i Norrköping och Bagge hemställes, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam, allsidig utredning
om en mera planmässig och enhetlig budgetbehandling i riksdagen i anslutning
till i motiveringen--- — angivna synpunkter samt örn framläggande
för 1940 års riksdag av förslag i ämnet».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet har i ärendet inhämtat budgetdeputationens yttrande, vilket såsom
Bilaga 1 är fogat till förevarande utlåtande.
En inom utskottets kansli gjord utredning angående de under senare tid
framkomna reformförslagen beträffande omorganisation av budgetarbetet
inom riksdagen m. m. är vidare såsom Bilaga 2 fogad till utlåtandet.
Den efter reformeringen av riksdagens arbetsformer åren 1932—1933 vunna
erfarenheten visar, att utrymme i viss omfattning fortfarande finnes för
den kritik, som vid upprepade tidigare tillfällen riktats mot ordningen för
budgetfrågornas behandling inom riksdagen. Budgetdeputationens yttrande
över de nu föreliggande motionerna utgör ett tillräckligt vittnesbörd därom.
Här må endast erinras om att samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten
icke synes hava nått önskvärd fasthet och omfattning samt att statsregleringens
fastställande fortfarande faktiskt framstår som en expeditionsåtgärd,
enär det ej heller under senare år kunnat äga ram vid en tidpunkt,
då riksdagsarbetet i övrigt ännu pågår. Den rådande ordningen i fråga örn
budgetfrågornas behandling inom riksdagen kan framför allt i svåra budgetlägen
tänkas medföra olägenheter av framträdande art. Särskilt för sådana
tillfällen äro garantier behövliga för en mera tillfredsställande prövning av
budgetärendena. I likhet med budgetdeputationen finner utskottet därför
skäl föreligga för utredning av frågan örn en omläggning av riksdagens budgetarbete.
Några riktlinjer för en sådan undersökning anser sig utskottet
dock icke böra uppdraga. En närmare undersökning av frågan örn en omläggning
av riksdagens budgetarbete — och de problem, som under utredningens
gång visa sig stå i nära samband därmed — synes utskottet bäst ägnad
att leda till ett positivt resultat, örn den förutsättningslöst anförtros åt en allsidigt
sammansatt kommitté, där representanter för olika utskott deltaga.
Utskottet hemställer därför,
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
att riksdagen i anledning av förevarande motioner i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville hemställa om en allsidig och
förutsättningslös utredning av frågan örn en omläggning av
riksdagens budgetarbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet,
planmässighet och enhetlighet.
Stockholm den IG maj 1939.
På konstitutionsutskottets vägnar:
ANTON PETTERSSON.
Närvarande: Herrar Anion Pettersson, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid
Karlsson*, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Anders Andersson, Härdin, Söderkvist*,
Lindskog*, Vougt*, Nordström i Torsby, Eriksson i Toftered, Nilsson i Göteborg,
Arnemark, Fält, Sundström i Skövde, Wolgast och Annér.
Ej närvarande vid justeringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
9
Bilaga 1.
Till Riksdagens Konstitutionsutskott.
1 skrivelse den 3 februari 1939 har Herr Ordföranden i riksdagens konstitutionsutskott
på uppdrag av utskottet och å dess vägnar hemställt, att budgetdeputerade
ur de synpunkter, deputationen hade att företräda, ville till
konstitutionsutskottet avgiva yttrande över de inom riksdagen väckta likalydande
motionerna nr 1:50 och 11:106 angående formerna för riksdagens
budgetbehandling.
Med anledning härav få budgetdeputerade anföra följande.
Ifrågavarande motioner utmynna i en hemställan, att riksdagen matte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam, allsidig utredning om en
mera planmässig och enhetlig budgetbehandling i riksdagen i anslutning till
vissa i motiveringen angivna synpunkter samt örn framläggande för 1940
års riksdag av förslag i ämnet.
Budgetdeputerade finna vissa av motionärerna gjorda uttalanden vara av
stort intresse och de av dem framhållna önskemålen i och för sig beaktansvärda.
Vid frågans behandling inom budgetdeputerade hava dock farhagor
uttalats för att ansvarskänslan hos de budgetbehandlande utskotten och riksdagen
beträffande budgetfrågornas handläggning måhända skulle kunna
komma att försvagas, därest budgetdeputationen skulle erhålla en sådan stallning
med avseende å budgetarbetet inom riksdagen, som motionärerna lfragasatt.
Under erinran, att gällande ordning för riksdagens budgetbehandling
._ efter utredning av den av Kungl. Maj:t för klarläggande av fragan örn
riksdagens arbetsformer år 1930 tillsatta kommittén och konstitutionsutskottet
— fastställts så sent som år 1933, anse sig deputerade jämväl bora uttala,
att för realiserandet av motionärernas önskemål torde behöva vidtagas ganska
genomgripande förändringar med avseende på budgetfrågornas behandling
inom riksdagen, framförallt inom de utskott, som hava att handlägga dess
frågor. Möjligt är ock, att dessa förändringar icke låta sig genomföras utan
att — såsom ock antytts av motionärerna — uppdela den lagtima riksdags
sessionen
på tvenne. . .. .
Uppmärksammas bör även den inverkan, en omläggning av nkdaBens
behandling av budgetärendena i av motionärerna angivet syfte kommer att
få på de förvaltningsåtgärder, som äro beroende av riksdagens beslut i budgetfrågor.
Uteslutet är icke heller, att de av motionärerna forordade andringarna
i budgetarbetet inom riksdagen kunna nödvändiggöra en omläggning
av budgetåret. ... ......
För budgetdeputationens vidkommande ina Iramhallas, att tor att satta
denna i stånd att övertaga de nya uppgifter, som skulle komma att anförtros
densamma enligt motionärernas förslag, det torde bliva erforderligt att —
såsom ock förutsatts av motionärerna — deputationen utöver dess nuvarande
ledamöter förstärkes med visst antal ytterligare ledamöter, förslagsvis utsedda
så att deputationen erhåller en sammansättning i huvudsak efter samma
grunder, som för närvarande tillämpas beträffande de ständiga utskotten.
Ävenså torde det bliva nödvändigt att utrusta deputationen med erbilderligt
kansli.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
Med hänsyn till de av motionärerna berörda frågornas vikt och betydelse
vilja emellertid budgetdeputerade icke motsätta sig, att den av motionärerna
föreslagna utredningen kommer till stånd. Budgetdeputerade utgå därvid
trän att vid en blivande utredning tages under övervägande icke blott vad
deputerade här ovan anfört utan även andra synpunkter och spörsmål med
avseende å budgetbehandlingen och utskottsarbetets organisation, som med
de nu behandlade frågorna kunna anses hava sammanhang.
Stockholm den 18 mars 1939.
På budgetdeputerades vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
11
Bilaga 2.
P. M.
i anledning av motionerna I: 50 och II: 106 angående formerna för riksdagens
budgetbehandling.
Frågan om en förbättrad organisation av budgetarbetet inom riksdagen
bär under de senaste decennierna föranlett åtskilliga förslag samt i samband
med behandlingen av dessa förslag eller eljest upprepade gånger givit
anledning till ingående överläggningar i riksdagen.
Av särskilt intresse är den behandling, spörsmålet erhöll vid 1915 års riksdag.
Då väcktes en motion med begäran örn utredning beträffande frågan,
på vad sätt större planmässighet och enhetlighet .skulle kunna förlänas åt
statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande ärendens behandling.
1 motionen kritiserades de rådande formerna för budgetbehandlingen, och
såsom mest framträdande olägenheter i detta hänseende framhöllos bristen
på ordnad samverkan mellan de budgetuppgörande utskotten, frånvaron av
samarbete mellan regering och riksdag under det förberedande statsregleringsarbetet,
olämpligheten av anslags- oell beskattningsbeslutens successiva
men definitiva karaktär samt den omständigheten, att själva statsregleringens
avslutande fått karaktären av en formalitet, i vilken riksdagen in
plenis knappast toge någon del utan vilken överlåtits till stats- och bevillningsutskotten.
Samtidigt betonades emellertid värdet av den noggranna
och omsorgsfulla detalj prövning, som budgetfrågorna liksom övriga riksdagsärenden
under den successiva behandlingen underkastades, och syftet
med den ifrågasatta omläggningen angavs vara att bevara denna goda egenskap
i riksdagens arbetsmetod men att samtidigt däri införa större planmässighet
och fastare samarbete. Såsom medel att råda hot på de anmärkta missförhållandena
antyddes i motionen i första hand sådan omläggning, att utgiftsförslag,
vilka nämnvärt inverkade på statsregleringen, efter sin förberedande
utredning endast bleve föremål för provisoriska beslut, vilka senare
i samband med riksstatens fastställande skulle definitivt konfirmeras,
för den händelse icke då framträdande omständigheter gjorde en ändring
därutinnan önskvärd. Det framhölls, att denna reform förutsatte, att riksdagsmännen
bereddes tillfälle att fullfölja statsregleringsarbetet ända till
slutet. I motionen föreslogs vidare, att det samarbete under hand mellan
stats- och bevillningsutskotten, som enligt motionärens uppgift för första
gången anordnats vid statsregleringsarbetets avslutande under 1914 års senare
riksdag, skulle utformas till en fullt ordnad utskottssamverkan. I sådant
avseende ifrågasattes, att ett speciellt utskott, benämnt budgetutskottet
och bestående av delegerade från stats-, bevillnings-, banko- och jordbruksutskotten,
skulle anordnas med uppgift att utföra den enhetliga behandlingen
av riksstaten. Allt det första utredande utskottsarbetet, intill dess
riksdagen fattat de provisoriska besluten, skulle fortfarande verkställas av
vederbörande utgiftsutskott för sig, men därefter skulle de ärenden, som
provisoriskt avgjorts, remitteras till det nya budgetutskottet för att i samband
med statsregleringen i sin helhet bringas på riksdagens bord till slut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
ligt avgörande. Ytterligare ifrågasattes i motionen, att regeringen skulle
äga rätt att låta sig representera inför de budgetbehandlande utskotten och
där meddela upplysningar samt delgiva sin uppfattning. Slutligen Itorde
övervägas ett underlättande av riksdagsmännens möjlighet att följa statsregleringsarbetet
genom att budgetutskottet månatligen till kamrarna avgåve
memorial med översikter över detta arbetes fortskridande.
Konstitutionsutskottet ägnade frågan en ingående behandling. Utskottet
lämnade inledningsvis en jämförande redogörelse beträffande de konstitutionella
grunderna för budgetarbetet i Sverige och vissa främmande länder
ävensom en historisk framställning rörande utvecklingen av de svenska
formerna för budgetbehandlingen efter år 1809 samt en översikt över
de senaste arens praxis inom den svenska riksdagen, särskilt med hänsyn
till sättet för budgetarbetets avslutande. Därefter gav utskottet en sammanfattande
framställning över det rådande systemets brister. Utskottet
anförde bland annat följande:
»Det lärer ej kunna bestridas, ali den svenska riksdagens budgetbehandling.
sådan densamma efter en hundraårig utveckling nu verkar, i fråga om
ordning och reda, planmässighet och överskådlighet lämnar åtskilligt övrigt
att önska. Detta gäller såväl behandlingens gång i allmänhet som framför
allt sättet och formerna för dess avslutning.
Visserligen får riksdagen numera och särskilt efter 1911 års reform i fråga
örn riksstatens uppställning en fullständig finansplan för det kommande året
sig förelagd genom Kungl. Maj:ts vid riksdagens öppnande avlåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behov med ty åtföljande förslag till
riksstat och erhåller därmed en fast och tillförlitlig utgångspunkt för sin
finanspolitiska verksamhet. Men enhetligheten brytes omedelbart genom
budgetfrågornas splittring på ett flertal självständigt arbetande utskott samt
deras successiva behandling inom utskotten och i kamrarna. Svårigheter
uppstå därigenom såväl för de budgetberedande utskotten själva som ock
för riksdagens ledamöter utom dessa utskott. Givetvis måste det lända till
osäkerhet för de utskott, som handlägga utgiftsfrågorna, och framför allt
för det viktigaste av dem, statsutskottet, att sakna tillförlitlig överblick av
ställningen på inkomstsidan, vars beredning till den väsentligaste delen, bevillningarna,
ankommer på ett annat utskott, bevillningsutskottet, och av
liknande skäl måste det inverka menligt för sistnämnda utskott, att utskottet
vid sitt ställningstagande till skilda förslag saknar säkra utgångspunkter för
bedömande av frågan, huru stora de sannolika behov äro, vilkas tillgodoseende
krävas. I än mer besvärande grad måste ovissheten göra sig kännbar
för de ledamöter av riksdagens kamrar, sorn ej medverka på det förberedande
stadiet av budgetregleringen, men vilka det dock tillhör att deltaga
i budgetfrågornas avgörande i plenum. Överhuvud taget är det under
nuvarande förhållanden för den enskilde riksdagsmannen hart när omöjligt
att kunna i detalj följa statsregleringsverksamhetens fortgång och ali
på varje punkt av riksdagens arbete äga den översikt över den finansiella
ställningen, som mången gång kunde vara av stor betydelse för hans bedömande
av föreliggande detaljfrågor. Att den fria och självständiga prövningen
av de olika ärendena härigenom försvåras, torde ej kunna förnekas.
Erfarenheten lärer ock hava givit vid handen, att den av mer eller mindre
tillfälliga anledningar bestämda ordningsföljden för olika budgetärendens
och särskilt skattefrågors företagande till avgörande ingalunda saknar reell
betydelse ---—.
Särskilt i ögonen fallande äro de brister, som vidlåda sättet för stalsregleringens
avslutande. Det förefaller uppenbart, att med en behandlingsmetod
av den kasuistiska natur, som utmärker den svenska riksdagens
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
13
statsregleringsarbete, en särskild vikl och betydelse borde tillkomma den
procedur, varigenom, sedan de många under riksdagens lopp fattade besluten
i budgetfrågor slutligen sammanställts med varandra, den uppkomna
skillnaden mellan utgifts- och inkomstsidornas slutsummor bringas till utjämning.
Icke desto mindre har denna definitiva uppgörelse hos oss numera
nedsjunkit till en formalitet. — -—■ — Ej heller är---någon plan
mässig
metod skapad för statsregleringens slutliga balansering, utan man
har i praxis haft att tillgripa ett flertal sinsemellan olikartade åtgärder, olika
vid olika tillfällen, vilka bundits samman inom den yttre ramen av statsoch
bevillningsutskottens slutbetänkanden. På grund härav har det blivit
praktiskt taget omöjligt att vidtaga ändring på någon enda punkt i dessa
utan att samtidigt bringa hela räkneoperationen i oordning. Följden har
ock blivit, att vid nämnda betänkandcns föredragning i plenum någon realbehandling
icke förekommer, utan att kamrarna såsom en självfallen sak
godkänna utskottens förslag. Också inträffar merendels, att, då ifrågavarande
angelägenhet företages till avgörande, riksdagens ledamöter redan
till större delen lämnat riksdagsorten. Budgetens fastställande har därmed
i verkligheten övergått till en ren expeditionsfråga.»
Vid behandling av motionärens reformförslag intog konstitutionsutskottet
en kritisk hållning mot lanken på provisorisk budgetbehandling. Utskottet
fann så starka både konstitutionella och praktiska betänkligheter resa sig
mot detta förslag, att dess införande icke kunde ifrågasättas. Visserligen
förlänade, yttrade utskottet, budgetärendenas handläggning i två likaberättigade
kamrar med eventuell meningsskiljaktighets avgörande genom gemensam
votering åt hela budgetarbetet en oberäknelighet, som ibland kunde
göra en jämkning önskvärd, men någon förbättring vore näppeligen att vänta,
därest det genom successiva provisoriska beslut sammanbragta budgetresultatet
ånyo upplöstes i sina enskildheter för att, låt vara i ett sammanhang,
ånyo undergå enahanda procedur. Därest budgetutskottets förslag om
de provisoriska beslutens sammanarbetande icke godtoges av båda kamrarna,
uppstode åter risken av planmässighetens brytande och behov av nytt jämkningsarbete.
Dessutom skulle den faktiska dubbelbehandlingen av frågorna
både i utskott och kamrar bidraga att förlänga riksdagsarbetet samt alstra
ett allmänt osäkerhetstillstånd. Vidkommande tanken på en direkt och officiell
samverkan mellan regeringen och de budgetberedande utskotten erkände
konstitutionsutskottet, att csn dylik samverkan skulle vara ägnad att underhjälpa
strävandena till planmässighet i statsregleringsarbetet, men å andra
sidan fann utskottet frågan om ett sådant samarbete utgöra ett spörsmål,
som sträckte sig vida utöver budgetregleringens ram och berörde vissa bos
oss sedan gammalt gällande grundsatser med avseende å regeringens och
riksdagens ställning till varandra. Utskottet ville därför icke i förevarande
sammanhang tillstyrka något riksdagens uttalande på denna punkt. Emellertid
framförde konstitutionsutskottet för egen del vissa synpunkter för en
enligt utskottets mening påkallad utredning om förbättring i budgetbehandlingen
i riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet. Utskottet framhöll,
att strävandena borde begränsas till alt i möjligaste mån neutralisera
olägenheterna av den bestående splittringen i utskottsberedningen och av den
successiva behandlingsordningen. Att belt upphäva vare sig den ena eller
den andra kunde ej ifrågasättas; bådadera vore nära förknippade med själva
grunderna för vårt riksdagsskick oell med dess grundsats örn en ingående
detaljgranskning av varje .särskild fråga, vare sig densamma förebragts av
Kungl. Majit eller av enskild motionär, ett system som nödvändiggjorde en
genomförd arbetsfördelning. Men även med bibehållande av dessa grundsatser
syntes i vissa avseenden jämkning kunna ilga rum. Sålunda kunde
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
något vara att vinna för ökad översikt och bättre sammanhang genom en
konsekvent strävan från utskottets sida att icke utan starka skäl utbryta enstaka
frågor till särskild behandling och att så långt möjligt framlägga närbesläktade
ärenden i ett sammanhang. Likaledes borde ärenden, som mera
avsevärt inverkade på budgeten, särskilt frågor örn nya eller förhöjda skatter,
få anstå till dess budgetläget kunde tillräckligt överblickas. Därest skattefrågor
uppskötes till riksdagens sista tid och då prövades i ett sammanhang,
finge riksdagen tillfälle alt verkligen välja mellan olika till buds stående utvägar.
Utskottet anslöt sig i detta sammanhang till tanken, att översiktliga
memorial över statsregleringsverksamhetens fortskridande borde med vissa
mellanrum avlåtas av vederbörande utskott. Utskottet fann vidare särskild
uppmärksamhet böra ägnas frågan örn budgetarbetets avslutning. På denna
punkt framträdde, yttrade utskottet, svagheterna i den rådande ordningen
mest oförtydbart, och här läte sig den tillämpade ordningen icke väl förena
med föreskrifterna i § 40 riksdagsordningen. Vid ett mera rationellt ordnande
av budgetarbetets avslutande borde den ledande grundsatsen vara. att
budgetens slutjustering icke behandlades som en övervägande formell angelägenhet
utan all densamma såväl inom utskotten som i kamrarna kunde
handläggas efter reella synpunkter. En omläggning av budgetarbetet till vinnande
av ökad planmässighet och överskådlighet kunde emellertid, yttrade
utskottet vidare, näppeligen bliva fullt effektiv, utan att samtidigt ett ordnat
samarbete på något sätt åstadkommes mellan de budgetberedande utskotten
och närmast mellan stats- och bevillningsutskotten. Utskottet ansåg, att den
frågan borde upptagas till övervägande, huruvida icke — därest formen av
sammansatt utskott, såsom erfarenheten syntes hava visat, icke vöre lämplig
— någon annan form kunde utfinnas, som gåve en officiell gestaltning åt den
nödvändiga samverkan mellan stats- och bevillningsutskotten. Utskottet anmärkte
i detta hänseende, att ett särskilt budgetutskott med den ungefärliga
organisation, som i motionen antytts, synts utskottet mindre lämpligt, då
ett dylikt utskott både i och för sig och genom den dubbla sakbehandling, som
det förutsatte, finge anses som en alltför tung apparat. I varje fall borde vid
utredningen uppmärksammas, huruvida ej en samverkan mellan utskotten
kunde förekomma icke blott vid den slutliga sammanfattande statsregleringen
utan även på viktigare stadier av såväl statsinkomsternas som statsutgifternas
detaljbehandling. Konstitutionsutskottet hemställde örn en allsidig utredning
rörande de åtgärder, som kunde påkallas till vinnande av ökad planmässighet
och enhetlighet i riksdagens statsregleringsarbete.
Utskottets betänkande framkallade i båda kamrarna ingående debatter. I
dessa framhö]lös från åtskilliga håll bristerna i det tillämpade systemet för
budgetbehandlingen och behovet av en omläggning härutinnan, men å andra
sidan gjordes av en del talare gällande, att det rådande systemet i praktiken
icke lode av så stora bristfälligheter, som i motionen påståtts — även örn
förfaringssättet, formellt sett, utifrån kunde förefalla planlöst — och att
även konstitutionsutskottet i sin kritik skjutit väsentligt över målet. Det uttalades,
att utskottet bort starkare än som skett understryka de betydande
förtjänsterna i det svenska budgetarbetet och de avsevärda förbättringar i
möjligheterna för en rationell budgetbehandling, som ernåtts genom 1910
och 1911 års reformer i fråga om skatteväsendet och riksstatens uppställning,
varigenom en fast utgångspunkt för riksdagens statsregleringsarbete vunnits
på ett helt annat sätt än tidigare varit fallet. Det gjordes också gällande, att
flera av de utav utskottet tilltänkta botemedlen vore av tvivelaktigt värde, medan
däremot de övriga vore av sådan art, att bestämt fixerade regler för deras
utformande i varje fall i grundlag svårligen kunde skapas, och att tillräckliga
skäl alltså saknades för sådana reformer, som icke kunde småningom
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
15
själva framväxa genom utveckling av praxis och som icke just vore av den
karaktär, att ett sådant fritt framväxande vöre alt anse såsom lyckligast.
Konstitutionsutskottets hemställan förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga
beslut.
Frågan örn förändringar i utskottsväsendet i ändamål att åstadkomma en
bättre beredning av budgetärendena berördes några år senare av den s. k.
budgetårskommittén. Kommittén framhöll i en den 3 oktober 1919 till
chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse, alt för en snabb budgetbehandling
utskottsarbetet borde ordnas på sådant sätt, att statsverkspropositionens
olika delar snarast möjligt upptoges till behandling. En utväg härför
vore att dela upp statsverkspropositionen på flera utskott. Förutsättningen
för en dylik omläggning vore dock, att ett särskilt budgetutskott inrättades
med huvuduppgift att sammanhålla budgetbehandlingen. Den sålunda
framkastade tanken utvecklades närmare i kommitténs den 30 november
1920 avgivna betänkande. I detta betänkande, som utmynnade i förslag
örn budgetårets förläggande till tiden 1 juli—30 juni, intogs en inom kommittén
utarbetad promemoria angående åtgärder för snabbare budgetbehandling.
I promemorian skisserades ett förslag av innebörd, att statsutskottet
i sin nuvarande form skulle avskaffas och ersättas med ett flertal utskott.
I princip skulle detta ske på sådant sätt, att för varje statsdepartement
inrättades ett utskott, vilket behandlade departementets huvudtitel, dock
att utrikes- och handelsdepartementens huvudtitlar kunde sammanföras till
behandling i ett utskott. Jordbruksutskottet skulle omvandlas till ett dylikt
utskott. Pensions- och indragningsstaterna skulle överflyttas från bankoutskottet
och behandlas av ett av de nya utskotten, lämpligen det som behandlade
finansdepartementets budget. Bevillningsutskottet borde uppdelas i sina
avdelningar och sålunda bilda ett utskott med tullfrågor som centralt verksamhetsområde
och ett utskott med den direkta beskattningen såsom huvuduppgift.
Då en del av de nya utskotten kunde väntas få mycket ringa arbetsbörda,
borde till dessa utskott hänvisas frågor, som nu handlades av tillfälliga
utskott, fördelade efter ärendenas materiella samhörighet med de frågor,
vilka skulle handläggas i de olika utskotten. Även vissa lagstiftningsfrågor,
t. ex. rörande värnplikt och pensionsförsäkring, skulle kunna behandlas i
budgetutskott. Genom den föreslagna anordningen skulle vinnas, att budgetärendenas
behandling kunde snabbt utföras. För sammanhållande av budgetarbetet
måste emellertid ett särskilt organ inrättas. I detta avseende ifrågasattes,
att samtliga utskottsförslag i budgetärenden skulle underställas en
allmän finansdelegation, som lämpligen kunde övertaga statsutskottets namn
och som skulle bestå av ordförandena och vice ordförandena i de särskilda
budgetutskotten, eventuellt med förstärkning av representanter för det utskott,
som förberett vederbörande ärende. Det nya statsutskottet borde upprätta
själva riksstaten och avgiva finansbetänkande samt dessutom avgiva
förslag örn anlitande av lånemedel, uppsätta memorial för gemensamma omröstningar,
expediera riksdagsskrivelser i budgetfrågor ävensom upprätta
fortlöpande sammanställningar rörande statsregleringsarbetets läge till tjänst
för kamrarnas ledamöter. Antalet ledamöter i de särskilda budgetutskotten
föreslogs till 8 å 10. Budgetårskommittén framhöll emellertid, att örn man
icke ville företaga en så genomgripande omläggning av deri nuvarande utskottsorganisationen,
som i promemorian skisserats, ett påskyndande av statsutskottets
arbete .skulle kunna vinnas genom att utskottet uppdelades på
liera avdelningar antingen genom utökning av ledamotsantalet eller genom
införande av regelmässig suppleanttjänstgöring.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
Budgetårskommitténs uppslag i nu angivna hänseenden föranledde icke något
förslag från Kungl. Maj:ts sida till omläggning av budgetbehandlingen j
utskotten. Emellertid framlades vid 1922 års riksdag i första kammaren två
motioner, vilka med viss anslutning till kommitténs promemoria behandlade
frågan om en ändamålsenligare budgetbehandling. I den ena motionen togs
direkt och uteslutande sikte på detta spörsmål, vari utredning begärdes. Det
framhölls, att frågan om en omläggning av utskottsarbetct för budgetbehandlingens
förbättrande förtjänade diskuteras även ur andra synpunkter än
dem, som återfunnes i kommitténs promemoria. Sålunda borde övervägas
lämpligheten att anordna en mer eller mindre genomförd motsvarighet till de
upprepade läsningar, sorn förekomma i åtskilliga utländska riksförsamlingar.
Möjligheten för kamrarna att taga åtminstone särskilt tvistig^ frågor under
förnyat övervägande kunde vara av betydelse. Man kunde ifrågasätta, huruvida
icke en dylik möjlighet borde införas t. ex. då de i en omröstning
deltagande ledamöterna i ena kammaren eller i båda understigit ett visst antal,
möjligen med tillägg av den förutsättningen, att samtidigt skillnaden
mellan majoritet och minoritet ej varit stor. I den andra motionen begärdes
utredning om ändrad utskottsorganisation i allmänhet i syfte att förkorta
riksdagens arbetstid och därmed minska riksdagskostnaderna samt vidare i
syfte att vinna större enhetlighet i handläggningen av ärendena och alldeles
särskilt av budgetfrågorna. Grunderna för den utskottsorganisation, som i
motionen förslogs, voro följande. Jordbruksutskottet skulle helt och hållet
slopas, varvid dess lagfrågor skulle överföras till lagutskottet och anslagsfrågorna
till statsutskottet. Bankoutskottet skulle frigöras från pensions- och
indragningsstaterna. De tillfälliga utskotten skulle upphöra och deras ärenden
antingen fördelas på de ständiga utskotten med hänsyn till ämnenas natur eller
alternativt överföras till ett besvärs- och ekonomiutskott. Ledamöterna i vart
och ett av utskotten skulle väljas gemensamt, men vid första plenarsammanträde
skulle utskotten fördela sig på avdelningar. Remiss av ärende skulle
ske till utskott, men varje avdelning i ett utskott skulle avgiva utlåtande direkt
till riksdagen utan behandling i utskottsplenum. Antalet ledamöter i
utskotten utom i konstitutions- och bankoutskotten, vilka ju äga viss egen
beslutanderätt, skulle bestämmas så, att i varje utskottsavdelning inninge 4
ledamöter från första kammaren och 7 från andra kammaren. Härigenom
skulle möjliggöras en önskvärd utökning av avdelningarnas antal i de mest
arbetstyngda utskotten, nämligen stats-, bevillnings- och lagutskotten. Statsutskottet
skulle komma att bestå av 8 avdelningar, om de tillfälliga utskottens
ärenden fördelades på de ständiga utskotten, och av 6 avdelningar, örn ett
besvärs- och ekonomiutskott inrättades. Såväl bevillnings- som lagutskotten
skulle bestå av 3 avdelningar. Inrättades ett besvärs- och ekonomiutskott,
skulle detta bestå av 2 avdelningar. — Budgetbehandlingen skulle så ordnas,
att varje avdelning av statsutskottet avgåve förslag över samtliga dit hänvisade
delar av riksstaten, därvid prövning skulle hava ägt rum av utgifternas
reala behörighet. Den så prövade huvudtiteln skulle därefter behandlas
av en delegation, bestående av en ledamot för varje utgiftsavdelning (t. ex.
ordförandena) samt en ledamot för var och en av bevillningsutskottets
avdelningar. Denna delegation skulle avgiva omdöme örn utgifternas budgetära
behörighet samt verkställa inkomstberäkningen. Sa förberett skulle
hela förslaget till riksstat på en gång inkomma till riksdagen, som
därefter skulle fatta successiva, preliminära beslut örn huvudtitel efter huvudtitel
och sedermera, efter det erforderliga gemensamma omröstningar ägt
ruin, örn riksstaten i dess helhet.
Konstitutionsutskottet, som i ett sammanhang behandlade de båda nu
omförmälda motionerna, fann en utredning örn förbättrad budgetbehand
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
17
ling önskvärd men tog avstånd från vissa i motionerna framkastade uppslag.
Förslaget om provisoriska beslut i budgetfrågor blev sålunda avvisat,
varvid utskottet åberopade i huvudsak enahanda skäl som anförts av 1915
års konstitutionsutskott samt därutöver tilläde, att den omläggning av budgetåret,
som år 1921 beslutats, svårligen vore förenlig med genomförande av
en provisorisk budgetbehandling, enär budgetens ikraftträdande redan den
1 juli samma år den beslutades nödvändiggjorde en successiv och skyndsam
behandling av budgetens olika delar med därefter omedelbart skeende expedition
av dessa. Även från den i den ena motionen skisserade utskottsorganisationen
tog utskottet i allt väsentligt avstånd. Utskottet framhöll, att statsutskottets
uppdelning på 6 eller 8 avdelningar med avskaffande av plenarbehandlingen
icke kunde verka befordrande för enhetligheten i budgetarbetet.
Beträffande förslaget att kamrarnas representation i de utskott, som
icke hade beslutande befogenhet, skulle stå i förhållande till antalet ledamöter
inom kamrarna, framhöll utskottet, att denna anordning skulle utgöra
en bestämd avvikelse från grundsatsen om kamrarnas lika behörighet
och myndighet. Utskottet kunde ej heller ansluta sig till motionärens mening
att jordbruksutskottet borde avskaffas och dess ärenden överflyttas
på stats- och lagutskotten. Även om detta ur synpunkten av den likformiga
behandlingen av anslagsfrågor kunde erbjuda vissa fördelar, talade dock
övervägande skäl — jordbruksnäringens viktiga ställning och det inbördes
sammanhang, som bestode mellan de olika spörsmål rörande denna näring,
vilka vöre hänförda till jordbruksutskottet — för detta utskotts bibehållande.
Konstitutionsutskottet framlade emellertid även denna gång för egen
del vissa riktlinjer för en utredning om åtgärder för ökad planmässighet i
budgetarbetet m. m., varom utskottet gjorde hemställan. Utskottet framhöll,
att åtskilliga fördelar skulle stå att vinna dels genom åvägabringande
av ett närmare samarbete mellan de viktigaste budgetbehandlande utskotten
och dels genom ändring i vissa avseenden beträffande utskottens kompetensområden.
Beträffande ett närmare samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten
återupprepades i huvudsak de synpunkter, som framkommit i
konstitutionsutskottets utlåtande år 1915. De ändringar, som ifrågasattes
beträffande vissa utskotts kompetensområden, gingo ut på dels överflyttningav
pensions- och indragningsstaterna från bankoutskottet till statsutskottet
och dels överförande av frågor om de affärsdrivande verken — med undantag
för lönefrågor — från statsutskottet till bankoutskottet. För den
förstnämnda överflyttningen åberopades, att det i och för sig vore naturligast,
att det utskott, som handlade löneregleringsfrågor, även behandlade
pensioneringsfrågorna, samt att det uppenbarligen vore önskvärt, att frågor
örn anslag, som ej täcktes genom lånemedel, i möjligaste mån hänfördes till
ett och samma utskott; avsteg från denna princip borde blott göras, då,
såsom i fråga om jordbruksdepartementets stat, alldeles särskilda skäl talade
därför. Till förmån för en överflyttning till bankoutskottet av ärendena
örn de affärsdrivande verken anfördes, att starka skäl talade för att frågor
rörande dessa verk sammanfördes under ett utskotts behörighet i stället för
att såsom nu behandlas inom tre olika utskott. Då det här huvudsakligen
gällde frågor om utgifter av lånemedel, syntes ett sammanförande till bankoutskottet,
som handlade frågor örn riksgäldsverket, vara den naturligaste
utvägen.
Även konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag föranledde ingående
debatter i kamrarna. Jämväl under dessa debatter gjordes, liksom år 1915,
från en del håll gällande, att bristerna i riksdagens budgetbehandling icke
vöre så stora, som av utskottet antagits. Några talare påtalade däremot rådande
olägenheter och yrkade på genomförande av en reform. Därvid utliihang
till riksdagens protokoll 193''J. ,5 sand. 2 avd. Nr 13—IG. 2
t
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
talades även från flera håll sympatier för tanken på dubbel behandling av
utgiftsfrågor med till en början provisoriska beslut. Utskottets förslag örn
överflyttande till bankoutskottet av frågor om de affärsdrivande verken
blev föremål för mycket delade meningar. — Under debatten i andra kammaren
skisserade en ledamot ett förslag, enligt vilket budgetärendena, i vad
de rörde utgifter, skulle fördelas på två utskott på sådant sätt, att alla under
verkliga utgifter upptagna huvudtitlar skulle behandlas hos statsutskottet,
medan utgifter för kapitalökning borde beredas av bankoutskottet, eventuellt
benämnt banko- och affärsutskottet. Kamrarnas budgetbeslut skulle
till en början vara provisoriska och mot slutet av riksdagen kunna jämkas
på förslag av en budgetnämnd, bestående av delegerade från de utgiftsbehandlande
utskotten samt bevillningsutskottet. Denna nämnd skulle framlägga
förslag till riksstat i ett sammanhang, omfattande såväl alla inkomsttitlar
som hela riksstatens utgiftssida. Vid behandling i kamrarna av riksstatsförslaget
skulle ändring i nämndens statförslag få påyrkas, endast om
yrkandet innefattade förslag till hel riksstat, d. v. s. varje rubbning på utgiftssidan
måste motsvaras av förslag till därav påkallade jämkningar på
inkomstsidan. Såväl motionerna som konstitutionsutskottets skrivelseförslag
avslogos i båda kamrarna.
I en vid 1929 års riksdag väckt motion syftande till en förbättrad budgetbehandling
föreslogs återigen preliminär behandling av anslagsfrågor
med möjlighet till jämkning före budgetens slutliga antagande. Fråga om
sådan jämkning samt inkomstberäkning och slutligt riksstatsförslag skulle
beredas av ett särskilt sammansatt utskott, bestående av delegationer från
stats-, bevillnings- och bankoutskotten. Till statsutskottet skulle för vinnande
av full enhetlighet i behandlingen av utgiftsfrågor återföras båda de
tidigare därifrån utbrutna huvudtitlarna. Vidare föreslogs, i anslutning till
vad 1922 års konstitutionsutskott ifrågasatt, att till lättande av statsutskottets
arbetsbörda frågor rörande de affärsdrivande verken med undantag av lönefrågor
skulle överflyttas från stats- till bankoutskottet.
I konstitutionsutskottets till riksdagen avgivna utlåtande över såväl denna
som vissa andra motioner avseende riksdagens arbetsformer erinrade utskottet
örn den negativa utgången av ett motsvarande ärende vid 1928 års
riksdag. I fråga om riksdagens budgetarbete framhöll utskottet, att detta lede
av en viss brist på enhetlighet och överskådlighet samt att budgetarbetets
avslutning vore behäftat med vissa olägenheter, vilka kunde erhålla reell
betydelse. En mängd förslag om budgetarbetets omläggning, vilka delvis
ginge i rakt motsatt riktning, förelåge. Liknande motsättningar i uppfattningen
gjorde sig gällande även beträffande andra riksdagsorganisatoriska
spörsmål. Då meningarna ginge så starkt isär i frågor örn på vilket sätt
en omorganisation skulle ske och konstitutionsutskottet icke trodde sig kunna
uppställa några direktiv för en utredning i ämnet, vilka riksdagen för
det dåvarande kunde väntas godkänna, hemställde utskottet om avslag å
de väckta motionerna.
Kamrarna biföllo utskottets avstyrkande hemställan.
Vid 1930 års riksdag framlade konstitutionsutskottet med begagnande av
sin initiativrätt förslag om skrivelse till Kungl. Majit med hemställan om
utredning av frågan om omorganisation av riksdagens arbetsformer. Utskottets
hemställan bifölls av riksdagen. I anledning av riksdagsskrivelsen
i ämnet beslöt Kungl. Majit sedermera den 28 augusti 1930 tillsätta en parlamentarisk
kommitté för frågans utredning.
Kommittén erinrade i sitt den 31 oktober 1931 avgivna betänkande beträffande
sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen, att kri
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
19
tiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena vore splittrade på
flera olika utskott, dels att planmässiga metoder e.j tillämpades för statsregleringens
slutliga behandling och fastställande och särskilt att formella
garantier saknades för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande
utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels ock att
riksdagens ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna
saknade vägledning för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång. Å
andra sidan hade framhållits även omständigheter, ägnade att minska olägenheterna
av systemet för budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom
statsverkspropositionen redan från början finge en med avseende å såväl
inkomster som utgifter fullständig finansplan, avsedd att bilda och jämväl
i stort sett utgörande den fasta grunden för riksdagens finansarbete, samt,
vad särskilt anginge splittringen av utgiftssidans behandling, att summan
av de från statsutskottet utbrutna huvudtitlarna utgjorde ej fullt tio procent
av riksstatens totalsumma. Kommittén anförde, att tanken på en uppdelning
av utgiftsfrågornas behandling i princip på ett utskott för varje huvudtitel
vore helt ogenomförbar. Ett vittgående sönderdelande av dessa frågors
beredning skulle kräva en särskild överbyggnad över utgiftsutskotten
för åstadkommande av konsekvens i utgiftsbehandlingen genom de olika anslagskravens
vägande mot varandra. För att en dylik överinstans skulle bliva
effektiv, krävdes emellertid, att den inginge på realprövning av varje
mera betydande ärende. Man vöre då i själva verket tillbaka vid det system,
som kommit till uttryck i statsutskottets organisation ehuru med en utformning,
som skulle medföra betydligt större omgång och tidsutdräkt och som
förutsatte väsentliga samt för vårt riksdagsskick främmande omläggningar
av riksdagsordningens regler beträffande utskottsväsendet. Kommittén hade
vidare haft uppe till prövning tanken på en utbrytning från statsutskottet
av en eller flera ämnesgrupper och deras överförande till ett specialutskott,
men förklarat en dylik anordning vara betänklig bland annat ur den enhetliga
budgetprövningens synpunkt. Inom kommittén hade jämväl ifrågasatts
återförandet till statsutskottet av de anslagsfrågor som sedan 1909 års
grundlagsändring handläggas av jordbruksutskottet. Ehuru fog förelåge för
kraven på större centralisering av utgiftsberedningen, hade kommittén likväl
ej velat förorda en återgång i detta hänseende lill förhållandena före år
1909. Kommittén hade ock övervägt ett annat tidigare framkommet uppslag
att göra anslagsbesluten till en början provisoriska och att alltså skapa
möjlighet till en förnyad prövning av och jämkning i budgetens utgiftssida,
men med hänsyn till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende som beträffande
de praktiska konsekvenserna avstått från alt fullfölja denna linje.
Emellertid hade kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna
fog och framhållit, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara
behövligt med en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande
prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.
Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning hade kommittén
ansett sig ej kunna förorda tillskapande — nied eller utan uppdelning
av utgiftsfrågornas preliminära beredning på ett flertal utskott — aven
överinstans över de budgetbehandlande utskotten. Även hade övervägts
ett annat tidigare framkommet uppslag all göra anslagsbesluten lill en början
provisoriska och ali alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av
och jämkning i budgetens utgiftssida. Men med hänsyn lill betänkligheter
såväl i konstitutionellt avseende sorn beträffande de praktiska konsekvenserna
hade kommittén avstått från alt fullfölja denna linje. Däremot hade
kommittén funnit sig böra inom ramen för dåvarande utskollsorganisation
ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska de allmännast
påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast hade
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
därvid för kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan mellan
de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. En
dylik samverkan hade synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas på
det sätt, att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen anförtroddes
åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt gällde örn
sammansatta utskott. Emellertid hade framhållits önskvärdheten av att
beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare
regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis
med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras. På denna
grund hade kommittén ej föreslagit annan grundlagsföreskrift örn ifrågavarande
samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad
de hänförde sig till budgetens slutliga sammanställande, skulle fullgöras av
vederbörande utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott,
vilka handlägga statsregleringsfrågor. Uet skulle med en sådan avfattning,
framhöll kommittén, std stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens
handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling
av samtliga budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å
andra sidan ett samråd med de övriga budgetutskotten i den form de funne
lämpligast, vilket samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten
vart för sig avgivna betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen
valdes, skulle vinnas den fördelen, att i ett betänkande kunde framläggas
förslag beträffande .samtliga de frågor, som ägde samband med den
slutliga budgetregleringen.
Kommittén förordade jämväl införandet i de reglementariska föreskrifterna
för riksdagen av vissa bestämmelser för främjande av ökad sammanhållning
av och bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet. Det
samarbete mellan de budgetbehandlade utskotten som ifrågasatts svntes
nämligen icke behöva eller böra begränsas blott lill själva slutakten
i budgetbehandlingen. För främjande av en ökad sammanhållning av och
en bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet under dess successiva
fortgång skulle enligt kommitténs mening tid efter annan återkommande
rådplägningar mellan budgetutskotten rörande budgetfrågor vara av icke
ringa betydelse. Deputerade från vart och ett av de budgetbehandlande utskotten
kunde utgöra ett ändamålsenligt organ härför, vilket lämpligen borde
tillsättas redan i början av riksdagen och därefter sammanträda i den
mån så befunnes önskvärt. I anslutning till vad sålunda anförts föreslog
kommittén att i de reglementariska föreskrifterna infördes bestämmelser örn
en budgetdeputation av delegerade från de fyra budgetbehandlande utskotten
i och för rådplägning i frågor, som anginge budgetarbetet inom riksdagen.
Bestämmelserna angående denna deputation borde vidare innehålla
föreskrifter om att de deputerade skulle verka för att största möjliga planmässighet
vid budgetbehandlingen iakttoges och föransalta örn lämpliga
sammanställningars upprättande och delgivning till kamrarnas ledamöter i
fråga om statsverkets inkomster och utgifter samt angående budgetarbetets
fortgång inom riksdagen.
Kommittén föreslog vidare vissa mindre förskjutningar i fråga om kompetensområdena
för stats- och bankoutskotten. Å ena sidan skulle från det
förra utskottet till det senare överföras de delar av statsverkspropositionen,
vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus och verk. Dit skulle vidare överföras ärenden angående användning av
de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfondema. Å andra
sidan föreslog kommittén — till undvikande av sammansatt utskott — även
en omflyttning i motsatt riktning, nämligen att statsverkspropositionen skulle
remitteras till bankoutskottet icke som ditills beräffande såväl pensionssom
indragningsstaten utan blott i fråga örn pensionsstaten.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
21
Dessutom förordade kommittén en utökning av statsutskottets ledamotsantal
från 24 till 30. Till stöd härför anförde den, att statsutskottet vore långt
mera arbetstyngt än övriga ständiga utskott samt att dess arbetsbelastning
vore av den omfattning, att den i betänklig grad medverkade till den starka
anhopningen av ärenden mot slutet av riksdagen. Vid här angivna förhållanden
hade kommittén funnit anstalter för lättande av statsutskottets arbetsbörda
vara den åtgärd, som i fråga om utskottsväsendet i första hand
horde ifrågasättas till vinnande av en jämnare fördelning av arbetet. Att
en någorlunda effektiv lättnad i statsutskottets arbete skulle vara av den
största betydelse för motverkande av den starka arbetsanhopningen under
riksdagens sista del, kunde enligt kommitténs mening i belysningen av de
meddelade siffersammanställningarna icke bestridas. En dylik lättnad vore
i och för sig så mycket mera påkallad, som ett snabbare slutförande av
utgiftsfrågornas beredning måste anses utgöra en väsentlig förutsättning
för åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning för statsregleringsarbetets
avslutande. Vad anginge sättet för beredande av den såsom
önskvärd befunna lättnaden i statsutskottets arbete kunde, visserligen teoretiskt,
tre olika vägar tänkas, men praktisk möjlig vore endast utvägen att tillföra
utskottet ökat antal arbetskrafter, som svarade mot en ny, femte avdelning,
avsedd enbart för möjliggörande av lättnad i det arbete, vilket påvilade
utskottets avdelningar. Såvitt kommittén kunnat finna, skulle genom avlastning
i arbetsbördan för de nu mest arbetstyngda avdelningarna, i första hand
den tredje, kunna vinnas ett betydande påskyndande av statsutskottets arbete
och därmed en motsvarande minskning i den mot riksdagens slut rådande
anhopningen av ärenden i kamrarna. Givet vore, att plenarbehandlingen
inom utskottet vid en utökning av detsamma komme att Miva något
tyngre, men örn utökningen hölles inom den gräns, som av kommittén föreslagits,
torde denna olägenhet icke vara av den omfattning, att den bör stå
hindrande i vägen för förslagets genomförande. På ärendenas fördelning
mellan de olika avdelningarna hade kommittén icke ingått i vidare mån än
att kommittén ansett sig kunna konstatera, att möjligheter förelåge till sådan
uppdelning av arbetet, varigenom en någorlunda jämn avvägning av
arbetsbördan mellan de fem avdelningarna kunde ernås. —
I propositionen nr 105 till 1932 års riksdag framlade Kungl. Majit med
vissa smärre formella jämkningar det av kommittén framlagda förslaget beträffande
budgetarbetets omläggning i vad detta berörde grundlagarna. Föredragande
departementschefen anförde i förevarande fråga till statsrådsprotokollet
hl. a., att en del anslagsfrågor onekligen vore av den beskaffenhet,
att beslut däri borde bliva omedelbart bindande, under det att det i
andra fall åter otvivelaktigt vore en stor fördel, örn en efterprövning av successivt
fattade anslagsbeslut oell, i mån anledning diirtill yppades, nedsättning
i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag finge ske i samband
med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten kunde i dess helhet
överblickas och hänsyn även kunde tågås lill under riksdagens lopp inträffade
omständigheter. Med hänsyn till den av kommittén intagna ståndpunkten
hade han i frågans dåvarande läge funnit tillräcklig anledning ej
föreligga för ett framställande av förslag örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.
Vad beträffade kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse
örn samverkan mellan dt'' budgetbebandlande utskotten i och för budgetens
slutliga fastställande, kunde det möjligen komma att visa sig mest rationellt
att ordna detta samarbete i form av sammansatt utskott. Det syntes dock
lämpligt alt, såsom kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd
form utan i stället låta praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter,
som kunde komma alt göras.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte i förevarande delar dels med en mindre
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
formell jämkning det i propositionen framlagda grundlagsförslaget, dels det
av kommittén utarbetade förslaget till ändring i reglementariska föreskrifter
för riksdagen. Vid bedömandet av kritiken mot formerna för budgetbehandlingen
borde enligt utskottets mening icke förbises, att vissa omständigheter
vore ägnade att i någon mån reducera olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen.
Riksdagen finge sig sålunda redan från början genom
statsverkspropositionen förelagd en med avseende på såväl inkomster som
utgifter fullständig finansplan för det kommande budgetåret, vilken vore avsedd
att bilda och jämväl i stort sett utgör den fasta grundvalen för riksdagens
finansarbete. Uppdelningen av utgiftsärendena på ett flertal utskott
vore visserligen ur synpunkten av fasthet och konsekvens i budgetarbetet i
och för sig en olägenhet, men för budgeten såsom helhet betraktad syntes
dock olägenheterna härav icke böra överskattas. Den alldeles övervägande
delen av utgiftsärendena kvarlåge fortfarande koncentrerad hos ett utskott,
och summan av de huvudtitlar, som utbrutits från statsutskottet, utgjorde
endast en ringa procent av riksstatens totalsumma. De utgiftsbehandlande
utskotten torde ej heller vid behandlingen av utgiftsärendena alldeles bortse
från frågan om utgifternas täckande, ehuru frågan härom icke läge inom
deras behörighetsområde. Såväl beträffande möjligheterna härutinnan som
i fråga örn budgetens slutliga sammanställning och fasthet torde ock ett visst
samarbete upprätthållas mellan stats- och bevillningsutskotten örn än ej i
officiella former. Även med beaktande av dessa omständigheter måste utskottet
dock medgiva, att den framställda kritiken icke helt saknat fog och att
frågan örn möjligheterna för en förbättring i riksdagens budgetbehandling i
riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet vore förtjänt av allvarligt
övervägande. Utskottet fann det, i likhet med vad av kommittén och i propositionen
föreslagits, önskvärt att inom ramen för dåvarande utskottsorganisation
vidtaga vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska de allmännast påtalade
olägenheterna av nuvarande system på förevarande område. Angelägnast
men också svårast syntes det vara. att former skapades för en officiell
samverkan mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga
fastställande. Därför kunde det vara önskvärt att beträffande formerna
för här avsedda samarbete icke i grundlag gåves några närmare regler, som
skulle kunna lägga hinder i vägen för en fri och successiv utveckling av
praxis med ledning av de erfarenheter, som komme att göras, om endast
hinder för samarbete undanröjdes. Utskottet tillstyrkte därför med en formell
jämkning den i propositionen föreslagna anordningen att endast i
grundlagsföreskrifterna örn stats- och bevillningsutskottens uppgifter vidtoges
en ändring av innebörd, att dessa uppgifter, i vad de hänföra sig till
budgetens slutliga sammanställande, av vederbörande utskott fullgjordes antingen
i den ordning § 47 riksdagsordningen stadgar, d. v. s. genom sammansatt
utskotts bildande eller utan hänvisning till sådant utskott men dock
efter samråd med de övriga utskott, som handlägga statsregleringsfrågor.
Med en sådan avfattning stöde det stats- och bevillningsutskotten fritt att för
statsregleringens handläggning välja mellan å ena sidan en gemensam behandling
genom deputerade från samtliga budgetutskott oell å andra sidan
ett förberedande samråd med de övriga budgetutskotten i former, som kunde
reglementarisk! fastställas, varefter stats- oell bevillningsutskottens betänkanden
avgåves vart för sig. Valdes den förstnämnda utvägen, vunnes
den fördelen, att i ett enda betänkande kunde framläggas förslag beträffande
samtliga de frågor, som ägde samband nied den slutliga budgetregleringen.
Detta betänkande skulle alltså omfatta såväl riksstatens inkomstsida i dess
helhet som även riksstatens utgiftssida, varvid ståndpunkt jämväl skulle tagas
beträffande anslagens täckande genom bevillningar till vissa beräknade lie
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
23
lopp, med lånemedel eller med andra statsinkomster o. s. v. Genom en dylik
anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang överblicka
och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna föreligga för
statsregleringens åstadkommande och som icke sällan kunna gälla sakfrågor
av genomgripande betydelse. Utskottet underströk vidare önskvärdheten av
att statsregleringens uppgörande och fastställande i den ordning, som förut
antytts, kunde äga rum på en tidpunkt, då riksdagsarbetet ej stöde inför sin
avslutning och alltså icke, såsom nu vanligen vore fallet, bleve en rent formell
expeditionsåtgärd, vid vilken fästes ringa vikt och i vilken blott ett fåtal
av riksdagens ledamöter deltoge. Detta förutsatte dock, att utgiftsbesluten
hunne slutföras något tidigare än vad som för det dåvarande vore fallet.
Genom de förändringar i fråga om statsutskottets organisation, som utskottet
tillstyrkte, torde förutsättningar härför också hava skapats. Samarbetet
mellan de budgetbehandlande utskotten varken behövde eller borde begränsas
blott till själva slutakten i budgetbehandlingen. Utskottet funne det
nämligen ur synpunkten av en ökad sammanhållning av och en bättre överblick
över budgetarbetet i allmänhet önskvärt, att en samverkan mellan de budgetbehandlande
utskotten ägde rum icke blott i fråga om själva slutakten i
budgetbehandlingen utan även under budgetarbetets successiva fortgång i
allmänhet under riksdagens lopp och föreslog därför riksdagen införandet i de
reglementariska föreskrifterna av bestämmelser i av kommittén angivet syftemål
och omfattning. Det läge i sakens natur, att, örn denna deputation komme
till stånd, densamma såsom regel komme att bliva den institution, som
användes för det samarbete mellan budgetutskotten, vilket av utskottet tillstyrkts
skola äga rum i avseende å den slutliga budgetregleringen jämte vad
därmed ägde sammanhang, vare sig detta samarbete toge form endast av
samråd eller av sammansatt utskott. Utskottet framhöll till sist vikten av
att inkomstfrågor, som vore av större betydelse för budgeten, såsom frågor
om nya eller ändrade skatter eller om finanstullar m. m., i regel icke, på sätt
dittills understundom skett, avgjordes under riksdagens tidigare skede utan,
därest icke särskilda skäl framtvingade en annan ordning, uppskötes, intill
dess anslagsbehoven kunde överblickas och helst företagas till prövning
först i samband med den slutliga statsregleringen, då olika möjligheter kunde
i ett sammanhang vägas mot varandra.
Under det att de framlagda grundlagsförslagen beträffande riksdagens arbetsformer
i flera andra hänseenden förkastades av riksdagen, antogos de i
nu förevarande del med undantag av förslaget om utökning av statsutskottets
ledamotsantal såsom vilande av 1932 års riksdag och genomfördes definitivt
vid påföljande riksdag. Även förslaget till ändring i reglementariska föreskrifter
avseende införandet av en budgetdeputation antogs år 1932.
*
Beredningen av finansiella ärenden är i utländska representationer i regel
mera samlad än i Sverige. Flerstädes äro inkomst- och utgiftsfrågor helt
eller huvudsakligen överlämnade till ett enda utskott, så t. ex. i Danmark
och Finland. 1 varje fall brukar det egentliga statsregleringsförslaget beredas
av ett och samma utskott, under det att det i Sverige fördelas på tre utskott.
På vissa håll, där budgetärendena icke beredas enhetligt, äro särskilda
bestämmelser givna angående samverkan mellan utskotten. Ett intressant
exempel härpå erbjöd tidigare den norska arbetsordningen.
I Norge blcvo finansärendena före 1934 icke enhetligt beredda. Till finansutskottet
skulle nämligen finans- och skatteärenden samt bank- och penningfrågor
hänvisas endast i den mån de ej på grund av sin sakliga beskaffenhet
töllö under andra utskotts kompetens. För att nå enhetlighet i själva budgetberedningen
infördes emellertid 1929 ett särskilt förfarande. Finansutskot
-
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.
tet utvidgades för den samlade budgetberedningen till ett budgetutskott på
trettiofem ledamöter; vart och ett av de utskott, som behandlade större budgetärenden,
skulle vara representerat i budgetutskottet. Detta utskott avgav
några veckor efter sessionens början ett provisoriskt betänkande över regeringens
budgetförslag. Syftet härmed var att redan på ett tidigt stadium få utrönt,
huruvida stortinget i det stora hela gillade regeringens budgetpolitik;
de beslut, som stortinget fattade i anledning av betänkandet, ägde ej definitiv
karaktär. Sedermera hade övriga utskott, som behandlade budgetärenden,
att före februari månads utgång (stortingets session börjar första söckendagen
efter 10 januari) till budgetutskottet avgiva betänkanden över till dem hänvisade
frågor. Dessa specialbetänkanden samlades — utan att ändringar
vidtogos — av budgetutskottet till ett systematiskt uppsatt utlåtande, vilket
med budgetutskottets anmärkningar överlämnades till stortinget. När stortinget
avslutat behandlingen av alla finansförslag för det kommande budgetåret,
skulle budgetutskottet utarbeta och för stortinget framlägga en samlad
budgetplan, i vilken alla budgetbeslut voro systematiskt uppförda. Här
ägde alltså ett slags dubbelbehandling av budgeten rum. Stortingets beslut
rörande det provisoriska budgetbetänkande, som budgetutskottet skulle avgiva
redan tidigt under sessionen, avsåg budgetens allmänna principer och
hade ej definitiv karaktär. Då sedermera budgetutskottet till stortinget överlämnade
det på grundval av specialutskottens yttranden uppsatta betänkandet,
kunde ändringar i det första provisoriska budgetbeslutet vidtagas. 1934
koncentrerades budgetarbetet hos finansutskottet i egentlig mening.
På vissa håll, där budgetfrågorna i princip äro samlade hos ett utskott, har
man stadgat särskilda former för samverkan mellan detta och andra utskott.
I den belgiska representantkammaren hänvisas finansfrågor till ett av de ständiga
utskotten, som vid behandlingen av budgetförslaget förstärkes med ett
antal ledamöter; vidare äga övriga ständiga utskott rätt att utse var sin ledamot
med uppgift att hos statsregleringsutskottet framställa anmärkningar och
förslag rörande statsregleringen i vad denna avser frågor, som falla under
vederbörande ständiga utskotts behörighet. I den franska deputeradekammaren
beredas finansfrågor av ett av de stora ständiga utskotten, finansutskottet.
Örn ett förslag av innebörd att beröra statens inkomster eller utgifter
hänvisas till annat utskott, skall detta utskott avgiva betänkande över förslaget
i princip, men får ej föreslå beviljande av anslag. Då utskottet tillstyrker
förslaget, skall det därom lämna meddelande till finansutskottet, som
har att bereda den finansiella sidan av saken. Beträffande kommunikation
mellan finansutskottet och de andra utskotten finnas särskilda bestämmelser.
Sålunda äga övriga ständiga utskott att utse vart och ett en representant »för
att vid granskningen av kapitel i statsregleringen eller bestämmelser om anslag,
vilka avse frågor, som falla under utskottets behörighet, med yttranderätt
deltaga i finansutskottets förhandlingar». Vidare har föredragande medlem i
finansutskottet rätt att deltaga i förhandlingarna inom de utskott, vilkas behörighet
svarar mot de delar av statsregleringen, över vilka föredraganden
har att utarbeta betänkande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:343 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling. a1 i texten