Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling.

1939-03-18 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1939:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

7

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1939 kl. 7 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående formerna för riksdagens budgetbehandling.

Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 50

i första kammaren av herrar Andrén och öman och nr 106 i andra kammaren

av herrar Anderson i Norrköping och Bagge hemställes, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam, allsidig utredning

om en mera planmässig och enhetlig budgetbehandling i riksdagen i anslutning

till i motiveringen--- — angivna synpunkter samt örn framläggande

för 1940 års riksdag av förslag i ämnet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i ärendet inhämtat budgetdeputationens yttrande, vilket såsom

Bilaga 1 är fogat till förevarande utlåtande.

En inom utskottets kansli gjord utredning angående de under senare tid

framkomna reformförslagen beträffande omorganisation av budgetarbetet

inom riksdagen m. m. är vidare såsom Bilaga 2 fogad till utlåtandet.

Den efter reformeringen av riksdagens arbetsformer åren 1932—1933 vunna

erfarenheten visar, att utrymme i viss omfattning fortfarande finnes för

den kritik, som vid upprepade tidigare tillfällen riktats mot ordningen för

budgetfrågornas behandling inom riksdagen. Budgetdeputationens yttrande

över de nu föreliggande motionerna utgör ett tillräckligt vittnesbörd därom.

Här må endast erinras om att samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten

icke synes hava nått önskvärd fasthet och omfattning samt att statsregleringens

fastställande fortfarande faktiskt framstår som en expeditionsåtgärd,

enär det ej heller under senare år kunnat äga ram vid en tidpunkt,

då riksdagsarbetet i övrigt ännu pågår. Den rådande ordningen i fråga örn

budgetfrågornas behandling inom riksdagen kan framför allt i svåra budgetlägen

tänkas medföra olägenheter av framträdande art. Särskilt för sådana

tillfällen äro garantier behövliga för en mera tillfredsställande prövning av

budgetärendena. I likhet med budgetdeputationen finner utskottet därför

skäl föreligga för utredning av frågan örn en omläggning av riksdagens budgetarbete.

Några riktlinjer för en sådan undersökning anser sig utskottet

dock icke böra uppdraga. En närmare undersökning av frågan örn en omläggning

av riksdagens budgetarbete — och de problem, som under utredningens

gång visa sig stå i nära samband därmed — synes utskottet bäst ägnad

att leda till ett positivt resultat, örn den förutsättningslöst anförtros åt en allsidigt

sammansatt kommitté, där representanter för olika utskott deltaga.

Utskottet hemställer därför,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

att riksdagen i anledning av förevarande motioner i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville hemställa om en allsidig och

förutsättningslös utredning av frågan örn en omläggning av

riksdagens budgetarbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet,

planmässighet och enhetlighet.

Stockholm den IG maj 1939.

På konstitutionsutskottets vägnar:

ANTON PETTERSSON.

Närvarande: Herrar Anion Pettersson, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid

Karlsson*, Björck, Herlitz, Karl Bodin, Anders Andersson, Härdin, Söderkvist*,

Lindskog*, Vougt*, Nordström i Torsby, Eriksson i Toftered, Nilsson i Göteborg,

Arnemark, Fält, Sundström i Skövde, Wolgast och Annér.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

9

Bilaga 1.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

1 skrivelse den 3 februari 1939 har Herr Ordföranden i riksdagens konstitutionsutskott

på uppdrag av utskottet och å dess vägnar hemställt, att budgetdeputerade

ur de synpunkter, deputationen hade att företräda, ville till

konstitutionsutskottet avgiva yttrande över de inom riksdagen väckta likalydande

motionerna nr 1:50 och 11:106 angående formerna för riksdagens

budgetbehandling.

Med anledning härav få budgetdeputerade anföra följande.

Ifrågavarande motioner utmynna i en hemställan, att riksdagen matte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam, allsidig utredning om en

mera planmässig och enhetlig budgetbehandling i riksdagen i anslutning till

vissa i motiveringen angivna synpunkter samt örn framläggande för 1940

års riksdag av förslag i ämnet.

Budgetdeputerade finna vissa av motionärerna gjorda uttalanden vara av

stort intresse och de av dem framhållna önskemålen i och för sig beaktansvärda.

Vid frågans behandling inom budgetdeputerade hava dock farhagor

uttalats för att ansvarskänslan hos de budgetbehandlande utskotten och riksdagen

beträffande budgetfrågornas handläggning måhända skulle kunna

komma att försvagas, därest budgetdeputationen skulle erhålla en sådan stallning

med avseende å budgetarbetet inom riksdagen, som motionärerna lfragasatt.

Under erinran, att gällande ordning för riksdagens budgetbehandling

._ efter utredning av den av Kungl. Maj:t för klarläggande av fragan örn

riksdagens arbetsformer år 1930 tillsatta kommittén och konstitutionsutskottet

— fastställts så sent som år 1933, anse sig deputerade jämväl bora uttala,

att för realiserandet av motionärernas önskemål torde behöva vidtagas ganska

genomgripande förändringar med avseende på budgetfrågornas behandling

inom riksdagen, framförallt inom de utskott, som hava att handlägga dess

frågor. Möjligt är ock, att dessa förändringar icke låta sig genomföras utan

att — såsom ock antytts av motionärerna — uppdela den lagtima riksdags
sessionen

på tvenne. . .. .

Uppmärksammas bör även den inverkan, en omläggning av nkdaBens

behandling av budgetärendena i av motionärerna angivet syfte kommer att

få på de förvaltningsåtgärder, som äro beroende av riksdagens beslut i budgetfrågor.

Uteslutet är icke heller, att de av motionärerna forordade andringarna

i budgetarbetet inom riksdagen kunna nödvändiggöra en omläggning

av budgetåret. ... ......

För budgetdeputationens vidkommande ina Iramhallas, att tor att satta

denna i stånd att övertaga de nya uppgifter, som skulle komma att anförtros

densamma enligt motionärernas förslag, det torde bliva erforderligt att —

såsom ock förutsatts av motionärerna — deputationen utöver dess nuvarande

ledamöter förstärkes med visst antal ytterligare ledamöter, förslagsvis utsedda

så att deputationen erhåller en sammansättning i huvudsak efter samma

grunder, som för närvarande tillämpas beträffande de ständiga utskotten.

Ävenså torde det bliva nödvändigt att utrusta deputationen med erbilderligt

kansli.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Med hänsyn till de av motionärerna berörda frågornas vikt och betydelse

vilja emellertid budgetdeputerade icke motsätta sig, att den av motionärerna

föreslagna utredningen kommer till stånd. Budgetdeputerade utgå därvid

trän att vid en blivande utredning tages under övervägande icke blott vad

deputerade här ovan anfört utan även andra synpunkter och spörsmål med

avseende å budgetbehandlingen och utskottsarbetets organisation, som med

de nu behandlade frågorna kunna anses hava sammanhang.

Stockholm den 18 mars 1939.

På budgetdeputerades vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

11

Bilaga 2.

P. M.

i anledning av motionerna I: 50 och II: 106 angående formerna för riksdagens

budgetbehandling.

Frågan om en förbättrad organisation av budgetarbetet inom riksdagen

bär under de senaste decennierna föranlett åtskilliga förslag samt i samband

med behandlingen av dessa förslag eller eljest upprepade gånger givit

anledning till ingående överläggningar i riksdagen.

Av särskilt intresse är den behandling, spörsmålet erhöll vid 1915 års riksdag.

Då väcktes en motion med begäran örn utredning beträffande frågan,

på vad sätt större planmässighet och enhetlighet .skulle kunna förlänas åt

statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande ärendens behandling.

1 motionen kritiserades de rådande formerna för budgetbehandlingen, och

såsom mest framträdande olägenheter i detta hänseende framhöllos bristen

på ordnad samverkan mellan de budgetuppgörande utskotten, frånvaron av

samarbete mellan regering och riksdag under det förberedande statsregleringsarbetet,

olämpligheten av anslags- oell beskattningsbeslutens successiva

men definitiva karaktär samt den omständigheten, att själva statsregleringens

avslutande fått karaktären av en formalitet, i vilken riksdagen in

plenis knappast toge någon del utan vilken överlåtits till stats- och bevillningsutskotten.

Samtidigt betonades emellertid värdet av den noggranna

och omsorgsfulla detalj prövning, som budgetfrågorna liksom övriga riksdagsärenden

under den successiva behandlingen underkastades, och syftet

med den ifrågasatta omläggningen angavs vara att bevara denna goda egenskap

i riksdagens arbetsmetod men att samtidigt däri införa större planmässighet

och fastare samarbete. Såsom medel att råda hot på de anmärkta missförhållandena

antyddes i motionen i första hand sådan omläggning, att utgiftsförslag,

vilka nämnvärt inverkade på statsregleringen, efter sin förberedande

utredning endast bleve föremål för provisoriska beslut, vilka senare

i samband med riksstatens fastställande skulle definitivt konfirmeras,

för den händelse icke då framträdande omständigheter gjorde en ändring

därutinnan önskvärd. Det framhölls, att denna reform förutsatte, att riksdagsmännen

bereddes tillfälle att fullfölja statsregleringsarbetet ända till

slutet. I motionen föreslogs vidare, att det samarbete under hand mellan

stats- och bevillningsutskotten, som enligt motionärens uppgift för första

gången anordnats vid statsregleringsarbetets avslutande under 1914 års senare

riksdag, skulle utformas till en fullt ordnad utskottssamverkan. I sådant

avseende ifrågasattes, att ett speciellt utskott, benämnt budgetutskottet

och bestående av delegerade från stats-, bevillnings-, banko- och jordbruksutskotten,

skulle anordnas med uppgift att utföra den enhetliga behandlingen

av riksstaten. Allt det första utredande utskottsarbetet, intill dess

riksdagen fattat de provisoriska besluten, skulle fortfarande verkställas av

vederbörande utgiftsutskott för sig, men därefter skulle de ärenden, som

provisoriskt avgjorts, remitteras till det nya budgetutskottet för att i samband

med statsregleringen i sin helhet bringas på riksdagens bord till slut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

ligt avgörande. Ytterligare ifrågasattes i motionen, att regeringen skulle

äga rätt att låta sig representera inför de budgetbehandlande utskotten och

där meddela upplysningar samt delgiva sin uppfattning. Slutligen Itorde

övervägas ett underlättande av riksdagsmännens möjlighet att följa statsregleringsarbetet

genom att budgetutskottet månatligen till kamrarna avgåve

memorial med översikter över detta arbetes fortskridande.

Konstitutionsutskottet ägnade frågan en ingående behandling. Utskottet

lämnade inledningsvis en jämförande redogörelse beträffande de konstitutionella

grunderna för budgetarbetet i Sverige och vissa främmande länder

ävensom en historisk framställning rörande utvecklingen av de svenska

formerna för budgetbehandlingen efter år 1809 samt en översikt över

de senaste arens praxis inom den svenska riksdagen, särskilt med hänsyn

till sättet för budgetarbetets avslutande. Därefter gav utskottet en sammanfattande

framställning över det rådande systemets brister. Utskottet

anförde bland annat följande:

»Det lärer ej kunna bestridas, ali den svenska riksdagens budgetbehandling.

sådan densamma efter en hundraårig utveckling nu verkar, i fråga om

ordning och reda, planmässighet och överskådlighet lämnar åtskilligt övrigt

att önska. Detta gäller såväl behandlingens gång i allmänhet som framför

allt sättet och formerna för dess avslutning.

Visserligen får riksdagen numera och särskilt efter 1911 års reform i fråga

örn riksstatens uppställning en fullständig finansplan för det kommande året

sig förelagd genom Kungl. Maj:ts vid riksdagens öppnande avlåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behov med ty åtföljande förslag till

riksstat och erhåller därmed en fast och tillförlitlig utgångspunkt för sin

finanspolitiska verksamhet. Men enhetligheten brytes omedelbart genom

budgetfrågornas splittring på ett flertal självständigt arbetande utskott samt

deras successiva behandling inom utskotten och i kamrarna. Svårigheter

uppstå därigenom såväl för de budgetberedande utskotten själva som ock

för riksdagens ledamöter utom dessa utskott. Givetvis måste det lända till

osäkerhet för de utskott, som handlägga utgiftsfrågorna, och framför allt

för det viktigaste av dem, statsutskottet, att sakna tillförlitlig överblick av

ställningen på inkomstsidan, vars beredning till den väsentligaste delen, bevillningarna,

ankommer på ett annat utskott, bevillningsutskottet, och av

liknande skäl måste det inverka menligt för sistnämnda utskott, att utskottet

vid sitt ställningstagande till skilda förslag saknar säkra utgångspunkter för

bedömande av frågan, huru stora de sannolika behov äro, vilkas tillgodoseende

krävas. I än mer besvärande grad måste ovissheten göra sig kännbar

för de ledamöter av riksdagens kamrar, sorn ej medverka på det förberedande

stadiet av budgetregleringen, men vilka det dock tillhör att deltaga

i budgetfrågornas avgörande i plenum. Överhuvud taget är det under

nuvarande förhållanden för den enskilde riksdagsmannen hart när omöjligt

att kunna i detalj följa statsregleringsverksamhetens fortgång och ali

på varje punkt av riksdagens arbete äga den översikt över den finansiella

ställningen, som mången gång kunde vara av stor betydelse för hans bedömande

av föreliggande detaljfrågor. Att den fria och självständiga prövningen

av de olika ärendena härigenom försvåras, torde ej kunna förnekas.

Erfarenheten lärer ock hava givit vid handen, att den av mer eller mindre

tillfälliga anledningar bestämda ordningsföljden för olika budgetärendens

och särskilt skattefrågors företagande till avgörande ingalunda saknar reell

betydelse ---—.

Särskilt i ögonen fallande äro de brister, som vidlåda sättet för stalsregleringens

avslutande. Det förefaller uppenbart, att med en behandlingsmetod

av den kasuistiska natur, som utmärker den svenska riksdagens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

13

statsregleringsarbete, en särskild vikl och betydelse borde tillkomma den

procedur, varigenom, sedan de många under riksdagens lopp fattade besluten

i budgetfrågor slutligen sammanställts med varandra, den uppkomna

skillnaden mellan utgifts- och inkomstsidornas slutsummor bringas till utjämning.

Icke desto mindre har denna definitiva uppgörelse hos oss numera

nedsjunkit till en formalitet. — -—■ — Ej heller är---någon plan
mässig

metod skapad för statsregleringens slutliga balansering, utan man

har i praxis haft att tillgripa ett flertal sinsemellan olikartade åtgärder, olika

vid olika tillfällen, vilka bundits samman inom den yttre ramen av statsoch

bevillningsutskottens slutbetänkanden. På grund härav har det blivit

praktiskt taget omöjligt att vidtaga ändring på någon enda punkt i dessa

utan att samtidigt bringa hela räkneoperationen i oordning. Följden har

ock blivit, att vid nämnda betänkandcns föredragning i plenum någon realbehandling

icke förekommer, utan att kamrarna såsom en självfallen sak

godkänna utskottens förslag. Också inträffar merendels, att, då ifrågavarande

angelägenhet företages till avgörande, riksdagens ledamöter redan

till större delen lämnat riksdagsorten. Budgetens fastställande har därmed

i verkligheten övergått till en ren expeditionsfråga.»

Vid behandling av motionärens reformförslag intog konstitutionsutskottet

en kritisk hållning mot lanken på provisorisk budgetbehandling. Utskottet

fann så starka både konstitutionella och praktiska betänkligheter resa sig

mot detta förslag, att dess införande icke kunde ifrågasättas. Visserligen

förlänade, yttrade utskottet, budgetärendenas handläggning i två likaberättigade

kamrar med eventuell meningsskiljaktighets avgörande genom gemensam

votering åt hela budgetarbetet en oberäknelighet, som ibland kunde

göra en jämkning önskvärd, men någon förbättring vore näppeligen att vänta,

därest det genom successiva provisoriska beslut sammanbragta budgetresultatet

ånyo upplöstes i sina enskildheter för att, låt vara i ett sammanhang,

ånyo undergå enahanda procedur. Därest budgetutskottets förslag om

de provisoriska beslutens sammanarbetande icke godtoges av båda kamrarna,

uppstode åter risken av planmässighetens brytande och behov av nytt jämkningsarbete.

Dessutom skulle den faktiska dubbelbehandlingen av frågorna

både i utskott och kamrar bidraga att förlänga riksdagsarbetet samt alstra

ett allmänt osäkerhetstillstånd. Vidkommande tanken på en direkt och officiell

samverkan mellan regeringen och de budgetberedande utskotten erkände

konstitutionsutskottet, att csn dylik samverkan skulle vara ägnad att underhjälpa

strävandena till planmässighet i statsregleringsarbetet, men å andra

sidan fann utskottet frågan om ett sådant samarbete utgöra ett spörsmål,

som sträckte sig vida utöver budgetregleringens ram och berörde vissa bos

oss sedan gammalt gällande grundsatser med avseende å regeringens och

riksdagens ställning till varandra. Utskottet ville därför icke i förevarande

sammanhang tillstyrka något riksdagens uttalande på denna punkt. Emellertid

framförde konstitutionsutskottet för egen del vissa synpunkter för en

enligt utskottets mening påkallad utredning om förbättring i budgetbehandlingen

i riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet. Utskottet framhöll,

att strävandena borde begränsas till alt i möjligaste mån neutralisera

olägenheterna av den bestående splittringen i utskottsberedningen och av den

successiva behandlingsordningen. Att belt upphäva vare sig den ena eller

den andra kunde ej ifrågasättas; bådadera vore nära förknippade med själva

grunderna för vårt riksdagsskick oell med dess grundsats örn en ingående

detaljgranskning av varje .särskild fråga, vare sig densamma förebragts av

Kungl. Majit eller av enskild motionär, ett system som nödvändiggjorde en

genomförd arbetsfördelning. Men även med bibehållande av dessa grundsatser

syntes i vissa avseenden jämkning kunna ilga rum. Sålunda kunde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

något vara att vinna för ökad översikt och bättre sammanhang genom en

konsekvent strävan från utskottets sida att icke utan starka skäl utbryta enstaka

frågor till särskild behandling och att så långt möjligt framlägga närbesläktade

ärenden i ett sammanhang. Likaledes borde ärenden, som mera

avsevärt inverkade på budgeten, särskilt frågor örn nya eller förhöjda skatter,

få anstå till dess budgetläget kunde tillräckligt överblickas. Därest skattefrågor

uppskötes till riksdagens sista tid och då prövades i ett sammanhang,

finge riksdagen tillfälle alt verkligen välja mellan olika till buds stående utvägar.

Utskottet anslöt sig i detta sammanhang till tanken, att översiktliga

memorial över statsregleringsverksamhetens fortskridande borde med vissa

mellanrum avlåtas av vederbörande utskott. Utskottet fann vidare särskild

uppmärksamhet böra ägnas frågan örn budgetarbetets avslutning. På denna

punkt framträdde, yttrade utskottet, svagheterna i den rådande ordningen

mest oförtydbart, och här läte sig den tillämpade ordningen icke väl förena

med föreskrifterna i § 40 riksdagsordningen. Vid ett mera rationellt ordnande

av budgetarbetets avslutande borde den ledande grundsatsen vara. att

budgetens slutjustering icke behandlades som en övervägande formell angelägenhet

utan all densamma såväl inom utskotten som i kamrarna kunde

handläggas efter reella synpunkter. En omläggning av budgetarbetet till vinnande

av ökad planmässighet och överskådlighet kunde emellertid, yttrade

utskottet vidare, näppeligen bliva fullt effektiv, utan att samtidigt ett ordnat

samarbete på något sätt åstadkommes mellan de budgetberedande utskotten

och närmast mellan stats- och bevillningsutskotten. Utskottet ansåg, att den

frågan borde upptagas till övervägande, huruvida icke — därest formen av

sammansatt utskott, såsom erfarenheten syntes hava visat, icke vöre lämplig

— någon annan form kunde utfinnas, som gåve en officiell gestaltning åt den

nödvändiga samverkan mellan stats- och bevillningsutskotten. Utskottet anmärkte

i detta hänseende, att ett särskilt budgetutskott med den ungefärliga

organisation, som i motionen antytts, synts utskottet mindre lämpligt, då

ett dylikt utskott både i och för sig och genom den dubbla sakbehandling, som

det förutsatte, finge anses som en alltför tung apparat. I varje fall borde vid

utredningen uppmärksammas, huruvida ej en samverkan mellan utskotten

kunde förekomma icke blott vid den slutliga sammanfattande statsregleringen

utan även på viktigare stadier av såväl statsinkomsternas som statsutgifternas

detaljbehandling. Konstitutionsutskottet hemställde örn en allsidig utredning

rörande de åtgärder, som kunde påkallas till vinnande av ökad planmässighet

och enhetlighet i riksdagens statsregleringsarbete.

Utskottets betänkande framkallade i båda kamrarna ingående debatter. I

dessa framhö]lös från åtskilliga håll bristerna i det tillämpade systemet för

budgetbehandlingen och behovet av en omläggning härutinnan, men å andra

sidan gjordes av en del talare gällande, att det rådande systemet i praktiken

icke lode av så stora bristfälligheter, som i motionen påståtts — även örn

förfaringssättet, formellt sett, utifrån kunde förefalla planlöst — och att

även konstitutionsutskottet i sin kritik skjutit väsentligt över målet. Det uttalades,

att utskottet bort starkare än som skett understryka de betydande

förtjänsterna i det svenska budgetarbetet och de avsevärda förbättringar i

möjligheterna för en rationell budgetbehandling, som ernåtts genom 1910

och 1911 års reformer i fråga om skatteväsendet och riksstatens uppställning,

varigenom en fast utgångspunkt för riksdagens statsregleringsarbete vunnits

på ett helt annat sätt än tidigare varit fallet. Det gjordes också gällande, att

flera av de utav utskottet tilltänkta botemedlen vore av tvivelaktigt värde, medan

däremot de övriga vore av sådan art, att bestämt fixerade regler för deras

utformande i varje fall i grundlag svårligen kunde skapas, och att tillräckliga

skäl alltså saknades för sådana reformer, som icke kunde småningom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

15

själva framväxa genom utveckling av praxis och som icke just vore av den

karaktär, att ett sådant fritt framväxande vöre alt anse såsom lyckligast.

Konstitutionsutskottets hemställan förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga

beslut.

Frågan örn förändringar i utskottsväsendet i ändamål att åstadkomma en

bättre beredning av budgetärendena berördes några år senare av den s. k.

budgetårskommittén. Kommittén framhöll i en den 3 oktober 1919 till

chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse, alt för en snabb budgetbehandling

utskottsarbetet borde ordnas på sådant sätt, att statsverkspropositionens

olika delar snarast möjligt upptoges till behandling. En utväg härför

vore att dela upp statsverkspropositionen på flera utskott. Förutsättningen

för en dylik omläggning vore dock, att ett särskilt budgetutskott inrättades

med huvuduppgift att sammanhålla budgetbehandlingen. Den sålunda

framkastade tanken utvecklades närmare i kommitténs den 30 november

1920 avgivna betänkande. I detta betänkande, som utmynnade i förslag

örn budgetårets förläggande till tiden 1 juli—30 juni, intogs en inom kommittén

utarbetad promemoria angående åtgärder för snabbare budgetbehandling.

I promemorian skisserades ett förslag av innebörd, att statsutskottet

i sin nuvarande form skulle avskaffas och ersättas med ett flertal utskott.

I princip skulle detta ske på sådant sätt, att för varje statsdepartement

inrättades ett utskott, vilket behandlade departementets huvudtitel, dock

att utrikes- och handelsdepartementens huvudtitlar kunde sammanföras till

behandling i ett utskott. Jordbruksutskottet skulle omvandlas till ett dylikt

utskott. Pensions- och indragningsstaterna skulle överflyttas från bankoutskottet

och behandlas av ett av de nya utskotten, lämpligen det som behandlade

finansdepartementets budget. Bevillningsutskottet borde uppdelas i sina

avdelningar och sålunda bilda ett utskott med tullfrågor som centralt verksamhetsområde

och ett utskott med den direkta beskattningen såsom huvuduppgift.

Då en del av de nya utskotten kunde väntas få mycket ringa arbetsbörda,

borde till dessa utskott hänvisas frågor, som nu handlades av tillfälliga

utskott, fördelade efter ärendenas materiella samhörighet med de frågor,

vilka skulle handläggas i de olika utskotten. Även vissa lagstiftningsfrågor,

t. ex. rörande värnplikt och pensionsförsäkring, skulle kunna behandlas i

budgetutskott. Genom den föreslagna anordningen skulle vinnas, att budgetärendenas

behandling kunde snabbt utföras. För sammanhållande av budgetarbetet

måste emellertid ett särskilt organ inrättas. I detta avseende ifrågasattes,

att samtliga utskottsförslag i budgetärenden skulle underställas en

allmän finansdelegation, som lämpligen kunde övertaga statsutskottets namn

och som skulle bestå av ordförandena och vice ordförandena i de särskilda

budgetutskotten, eventuellt med förstärkning av representanter för det utskott,

som förberett vederbörande ärende. Det nya statsutskottet borde upprätta

själva riksstaten och avgiva finansbetänkande samt dessutom avgiva

förslag örn anlitande av lånemedel, uppsätta memorial för gemensamma omröstningar,

expediera riksdagsskrivelser i budgetfrågor ävensom upprätta

fortlöpande sammanställningar rörande statsregleringsarbetets läge till tjänst

för kamrarnas ledamöter. Antalet ledamöter i de särskilda budgetutskotten

föreslogs till 8 å 10. Budgetårskommittén framhöll emellertid, att örn man

icke ville företaga en så genomgripande omläggning av deri nuvarande utskottsorganisationen,

som i promemorian skisserats, ett påskyndande av statsutskottets

arbete .skulle kunna vinnas genom att utskottet uppdelades på

liera avdelningar antingen genom utökning av ledamotsantalet eller genom

införande av regelmässig suppleanttjänstgöring.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Budgetårskommitténs uppslag i nu angivna hänseenden föranledde icke något

förslag från Kungl. Maj:ts sida till omläggning av budgetbehandlingen j

utskotten. Emellertid framlades vid 1922 års riksdag i första kammaren två

motioner, vilka med viss anslutning till kommitténs promemoria behandlade

frågan om en ändamålsenligare budgetbehandling. I den ena motionen togs

direkt och uteslutande sikte på detta spörsmål, vari utredning begärdes. Det

framhölls, att frågan om en omläggning av utskottsarbetct för budgetbehandlingens

förbättrande förtjänade diskuteras även ur andra synpunkter än

dem, som återfunnes i kommitténs promemoria. Sålunda borde övervägas

lämpligheten att anordna en mer eller mindre genomförd motsvarighet till de

upprepade läsningar, sorn förekomma i åtskilliga utländska riksförsamlingar.

Möjligheten för kamrarna att taga åtminstone särskilt tvistig^ frågor under

förnyat övervägande kunde vara av betydelse. Man kunde ifrågasätta, huruvida

icke en dylik möjlighet borde införas t. ex. då de i en omröstning

deltagande ledamöterna i ena kammaren eller i båda understigit ett visst antal,

möjligen med tillägg av den förutsättningen, att samtidigt skillnaden

mellan majoritet och minoritet ej varit stor. I den andra motionen begärdes

utredning om ändrad utskottsorganisation i allmänhet i syfte att förkorta

riksdagens arbetstid och därmed minska riksdagskostnaderna samt vidare i

syfte att vinna större enhetlighet i handläggningen av ärendena och alldeles

särskilt av budgetfrågorna. Grunderna för den utskottsorganisation, som i

motionen förslogs, voro följande. Jordbruksutskottet skulle helt och hållet

slopas, varvid dess lagfrågor skulle överföras till lagutskottet och anslagsfrågorna

till statsutskottet. Bankoutskottet skulle frigöras från pensions- och

indragningsstaterna. De tillfälliga utskotten skulle upphöra och deras ärenden

antingen fördelas på de ständiga utskotten med hänsyn till ämnenas natur eller

alternativt överföras till ett besvärs- och ekonomiutskott. Ledamöterna i vart

och ett av utskotten skulle väljas gemensamt, men vid första plenarsammanträde

skulle utskotten fördela sig på avdelningar. Remiss av ärende skulle

ske till utskott, men varje avdelning i ett utskott skulle avgiva utlåtande direkt

till riksdagen utan behandling i utskottsplenum. Antalet ledamöter i

utskotten utom i konstitutions- och bankoutskotten, vilka ju äga viss egen

beslutanderätt, skulle bestämmas så, att i varje utskottsavdelning inninge 4

ledamöter från första kammaren och 7 från andra kammaren. Härigenom

skulle möjliggöras en önskvärd utökning av avdelningarnas antal i de mest

arbetstyngda utskotten, nämligen stats-, bevillnings- och lagutskotten. Statsutskottet

skulle komma att bestå av 8 avdelningar, om de tillfälliga utskottens

ärenden fördelades på de ständiga utskotten, och av 6 avdelningar, örn ett

besvärs- och ekonomiutskott inrättades. Såväl bevillnings- som lagutskotten

skulle bestå av 3 avdelningar. Inrättades ett besvärs- och ekonomiutskott,

skulle detta bestå av 2 avdelningar. — Budgetbehandlingen skulle så ordnas,

att varje avdelning av statsutskottet avgåve förslag över samtliga dit hänvisade

delar av riksstaten, därvid prövning skulle hava ägt rum av utgifternas

reala behörighet. Den så prövade huvudtiteln skulle därefter behandlas

av en delegation, bestående av en ledamot för varje utgiftsavdelning (t. ex.

ordförandena) samt en ledamot för var och en av bevillningsutskottets

avdelningar. Denna delegation skulle avgiva omdöme örn utgifternas budgetära

behörighet samt verkställa inkomstberäkningen. Sa förberett skulle

hela förslaget till riksstat på en gång inkomma till riksdagen, som

därefter skulle fatta successiva, preliminära beslut örn huvudtitel efter huvudtitel

och sedermera, efter det erforderliga gemensamma omröstningar ägt

ruin, örn riksstaten i dess helhet.

Konstitutionsutskottet, som i ett sammanhang behandlade de båda nu

omförmälda motionerna, fann en utredning örn förbättrad budgetbehand
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

17

ling önskvärd men tog avstånd från vissa i motionerna framkastade uppslag.

Förslaget om provisoriska beslut i budgetfrågor blev sålunda avvisat,

varvid utskottet åberopade i huvudsak enahanda skäl som anförts av 1915

års konstitutionsutskott samt därutöver tilläde, att den omläggning av budgetåret,

som år 1921 beslutats, svårligen vore förenlig med genomförande av

en provisorisk budgetbehandling, enär budgetens ikraftträdande redan den

1 juli samma år den beslutades nödvändiggjorde en successiv och skyndsam

behandling av budgetens olika delar med därefter omedelbart skeende expedition

av dessa. Även från den i den ena motionen skisserade utskottsorganisationen

tog utskottet i allt väsentligt avstånd. Utskottet framhöll, att statsutskottets

uppdelning på 6 eller 8 avdelningar med avskaffande av plenarbehandlingen

icke kunde verka befordrande för enhetligheten i budgetarbetet.

Beträffande förslaget att kamrarnas representation i de utskott, som

icke hade beslutande befogenhet, skulle stå i förhållande till antalet ledamöter

inom kamrarna, framhöll utskottet, att denna anordning skulle utgöra

en bestämd avvikelse från grundsatsen om kamrarnas lika behörighet

och myndighet. Utskottet kunde ej heller ansluta sig till motionärens mening

att jordbruksutskottet borde avskaffas och dess ärenden överflyttas

på stats- och lagutskotten. Även om detta ur synpunkten av den likformiga

behandlingen av anslagsfrågor kunde erbjuda vissa fördelar, talade dock

övervägande skäl — jordbruksnäringens viktiga ställning och det inbördes

sammanhang, som bestode mellan de olika spörsmål rörande denna näring,

vilka vöre hänförda till jordbruksutskottet — för detta utskotts bibehållande.

Konstitutionsutskottet framlade emellertid även denna gång för egen

del vissa riktlinjer för en utredning om åtgärder för ökad planmässighet i

budgetarbetet m. m., varom utskottet gjorde hemställan. Utskottet framhöll,

att åtskilliga fördelar skulle stå att vinna dels genom åvägabringande

av ett närmare samarbete mellan de viktigaste budgetbehandlande utskotten

och dels genom ändring i vissa avseenden beträffande utskottens kompetensområden.

Beträffande ett närmare samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten

återupprepades i huvudsak de synpunkter, som framkommit i

konstitutionsutskottets utlåtande år 1915. De ändringar, som ifrågasattes

beträffande vissa utskotts kompetensområden, gingo ut på dels överflyttningav

pensions- och indragningsstaterna från bankoutskottet till statsutskottet

och dels överförande av frågor om de affärsdrivande verken — med undantag

för lönefrågor — från statsutskottet till bankoutskottet. För den

förstnämnda överflyttningen åberopades, att det i och för sig vore naturligast,

att det utskott, som handlade löneregleringsfrågor, även behandlade

pensioneringsfrågorna, samt att det uppenbarligen vore önskvärt, att frågor

örn anslag, som ej täcktes genom lånemedel, i möjligaste mån hänfördes till

ett och samma utskott; avsteg från denna princip borde blott göras, då,

såsom i fråga om jordbruksdepartementets stat, alldeles särskilda skäl talade

därför. Till förmån för en överflyttning till bankoutskottet av ärendena

örn de affärsdrivande verken anfördes, att starka skäl talade för att frågor

rörande dessa verk sammanfördes under ett utskotts behörighet i stället för

att såsom nu behandlas inom tre olika utskott. Då det här huvudsakligen

gällde frågor om utgifter av lånemedel, syntes ett sammanförande till bankoutskottet,

som handlade frågor örn riksgäldsverket, vara den naturligaste

utvägen.

Även konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag föranledde ingående

debatter i kamrarna. Jämväl under dessa debatter gjordes, liksom år 1915,

från en del håll gällande, att bristerna i riksdagens budgetbehandling icke

vöre så stora, som av utskottet antagits. Några talare påtalade däremot rådande

olägenheter och yrkade på genomförande av en reform. Därvid utliihang

till riksdagens protokoll 193''J. ,5 sand. 2 avd. Nr 13—IG. 2

t

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

talades även från flera håll sympatier för tanken på dubbel behandling av

utgiftsfrågor med till en början provisoriska beslut. Utskottets förslag örn

överflyttande till bankoutskottet av frågor om de affärsdrivande verken

blev föremål för mycket delade meningar. — Under debatten i andra kammaren

skisserade en ledamot ett förslag, enligt vilket budgetärendena, i vad

de rörde utgifter, skulle fördelas på två utskott på sådant sätt, att alla under

verkliga utgifter upptagna huvudtitlar skulle behandlas hos statsutskottet,

medan utgifter för kapitalökning borde beredas av bankoutskottet, eventuellt

benämnt banko- och affärsutskottet. Kamrarnas budgetbeslut skulle

till en början vara provisoriska och mot slutet av riksdagen kunna jämkas

på förslag av en budgetnämnd, bestående av delegerade från de utgiftsbehandlande

utskotten samt bevillningsutskottet. Denna nämnd skulle framlägga

förslag till riksstat i ett sammanhang, omfattande såväl alla inkomsttitlar

som hela riksstatens utgiftssida. Vid behandling i kamrarna av riksstatsförslaget

skulle ändring i nämndens statförslag få påyrkas, endast om

yrkandet innefattade förslag till hel riksstat, d. v. s. varje rubbning på utgiftssidan

måste motsvaras av förslag till därav påkallade jämkningar på

inkomstsidan. Såväl motionerna som konstitutionsutskottets skrivelseförslag

avslogos i båda kamrarna.

I en vid 1929 års riksdag väckt motion syftande till en förbättrad budgetbehandling

föreslogs återigen preliminär behandling av anslagsfrågor

med möjlighet till jämkning före budgetens slutliga antagande. Fråga om

sådan jämkning samt inkomstberäkning och slutligt riksstatsförslag skulle

beredas av ett särskilt sammansatt utskott, bestående av delegationer från

stats-, bevillnings- och bankoutskotten. Till statsutskottet skulle för vinnande

av full enhetlighet i behandlingen av utgiftsfrågor återföras båda de

tidigare därifrån utbrutna huvudtitlarna. Vidare föreslogs, i anslutning till

vad 1922 års konstitutionsutskott ifrågasatt, att till lättande av statsutskottets

arbetsbörda frågor rörande de affärsdrivande verken med undantag av lönefrågor

skulle överflyttas från stats- till bankoutskottet.

I konstitutionsutskottets till riksdagen avgivna utlåtande över såväl denna

som vissa andra motioner avseende riksdagens arbetsformer erinrade utskottet

örn den negativa utgången av ett motsvarande ärende vid 1928 års

riksdag. I fråga om riksdagens budgetarbete framhöll utskottet, att detta lede

av en viss brist på enhetlighet och överskådlighet samt att budgetarbetets

avslutning vore behäftat med vissa olägenheter, vilka kunde erhålla reell

betydelse. En mängd förslag om budgetarbetets omläggning, vilka delvis

ginge i rakt motsatt riktning, förelåge. Liknande motsättningar i uppfattningen

gjorde sig gällande även beträffande andra riksdagsorganisatoriska

spörsmål. Då meningarna ginge så starkt isär i frågor örn på vilket sätt

en omorganisation skulle ske och konstitutionsutskottet icke trodde sig kunna

uppställa några direktiv för en utredning i ämnet, vilka riksdagen för

det dåvarande kunde väntas godkänna, hemställde utskottet om avslag å

de väckta motionerna.

Kamrarna biföllo utskottets avstyrkande hemställan.

Vid 1930 års riksdag framlade konstitutionsutskottet med begagnande av

sin initiativrätt förslag om skrivelse till Kungl. Majit med hemställan om

utredning av frågan om omorganisation av riksdagens arbetsformer. Utskottets

hemställan bifölls av riksdagen. I anledning av riksdagsskrivelsen

i ämnet beslöt Kungl. Majit sedermera den 28 augusti 1930 tillsätta en parlamentarisk

kommitté för frågans utredning.

Kommittén erinrade i sitt den 31 oktober 1931 avgivna betänkande beträffande

sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen, att kri
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

19

tiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena vore splittrade på

flera olika utskott, dels att planmässiga metoder e.j tillämpades för statsregleringens

slutliga behandling och fastställande och särskilt att formella

garantier saknades för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande

utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels ock att

riksdagens ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna

saknade vägledning för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång. Å

andra sidan hade framhållits även omständigheter, ägnade att minska olägenheterna

av systemet för budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom

statsverkspropositionen redan från början finge en med avseende å såväl

inkomster som utgifter fullständig finansplan, avsedd att bilda och jämväl

i stort sett utgörande den fasta grunden för riksdagens finansarbete, samt,

vad särskilt anginge splittringen av utgiftssidans behandling, att summan

av de från statsutskottet utbrutna huvudtitlarna utgjorde ej fullt tio procent

av riksstatens totalsumma. Kommittén anförde, att tanken på en uppdelning

av utgiftsfrågornas behandling i princip på ett utskott för varje huvudtitel

vore helt ogenomförbar. Ett vittgående sönderdelande av dessa frågors

beredning skulle kräva en särskild överbyggnad över utgiftsutskotten

för åstadkommande av konsekvens i utgiftsbehandlingen genom de olika anslagskravens

vägande mot varandra. För att en dylik överinstans skulle bliva

effektiv, krävdes emellertid, att den inginge på realprövning av varje

mera betydande ärende. Man vöre då i själva verket tillbaka vid det system,

som kommit till uttryck i statsutskottets organisation ehuru med en utformning,

som skulle medföra betydligt större omgång och tidsutdräkt och som

förutsatte väsentliga samt för vårt riksdagsskick främmande omläggningar

av riksdagsordningens regler beträffande utskottsväsendet. Kommittén hade

vidare haft uppe till prövning tanken på en utbrytning från statsutskottet

av en eller flera ämnesgrupper och deras överförande till ett specialutskott,

men förklarat en dylik anordning vara betänklig bland annat ur den enhetliga

budgetprövningens synpunkt. Inom kommittén hade jämväl ifrågasatts

återförandet till statsutskottet av de anslagsfrågor som sedan 1909 års

grundlagsändring handläggas av jordbruksutskottet. Ehuru fog förelåge för

kraven på större centralisering av utgiftsberedningen, hade kommittén likväl

ej velat förorda en återgång i detta hänseende lill förhållandena före år

1909. Kommittén hade ock övervägt ett annat tidigare framkommet uppslag

att göra anslagsbesluten till en början provisoriska och att alltså skapa

möjlighet till en förnyad prövning av och jämkning i budgetens utgiftssida,

men med hänsyn till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende som beträffande

de praktiska konsekvenserna avstått från alt fullfölja denna linje.

Emellertid hade kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna

fog och framhållit, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara

behövligt med en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande

prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.

Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning hade kommittén

ansett sig ej kunna förorda tillskapande — nied eller utan uppdelning

av utgiftsfrågornas preliminära beredning på ett flertal utskott — aven

överinstans över de budgetbehandlande utskotten. Även hade övervägts

ett annat tidigare framkommet uppslag all göra anslagsbesluten lill en början

provisoriska och ali alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av

och jämkning i budgetens utgiftssida. Men med hänsyn lill betänkligheter

såväl i konstitutionellt avseende sorn beträffande de praktiska konsekvenserna

hade kommittén avstått från alt fullfölja denna linje. Däremot hade

kommittén funnit sig böra inom ramen för dåvarande utskollsorganisation

ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska de allmännast

påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast hade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

därvid för kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan mellan

de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. En

dylik samverkan hade synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas på

det sätt, att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen anförtroddes

åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt gällde örn

sammansatta utskott. Emellertid hade framhållits önskvärdheten av att

beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare

regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis

med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras. På denna

grund hade kommittén ej föreslagit annan grundlagsföreskrift örn ifrågavarande

samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad

de hänförde sig till budgetens slutliga sammanställande, skulle fullgöras av

vederbörande utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott,

vilka handlägga statsregleringsfrågor. Uet skulle med en sådan avfattning,

framhöll kommittén, std stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens

handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling

av samtliga budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å

andra sidan ett samråd med de övriga budgetutskotten i den form de funne

lämpligast, vilket samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten

vart för sig avgivna betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen

valdes, skulle vinnas den fördelen, att i ett betänkande kunde framläggas

förslag beträffande .samtliga de frågor, som ägde samband med den

slutliga budgetregleringen.

Kommittén förordade jämväl införandet i de reglementariska föreskrifterna

för riksdagen av vissa bestämmelser för främjande av ökad sammanhållning

av och bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet. Det

samarbete mellan de budgetbehandlade utskotten som ifrågasatts svntes

nämligen icke behöva eller böra begränsas blott lill själva slutakten

i budgetbehandlingen. För främjande av en ökad sammanhållning av och

en bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet under dess successiva

fortgång skulle enligt kommitténs mening tid efter annan återkommande

rådplägningar mellan budgetutskotten rörande budgetfrågor vara av icke

ringa betydelse. Deputerade från vart och ett av de budgetbehandlande utskotten

kunde utgöra ett ändamålsenligt organ härför, vilket lämpligen borde

tillsättas redan i början av riksdagen och därefter sammanträda i den

mån så befunnes önskvärt. I anslutning till vad sålunda anförts föreslog

kommittén att i de reglementariska föreskrifterna infördes bestämmelser örn

en budgetdeputation av delegerade från de fyra budgetbehandlande utskotten

i och för rådplägning i frågor, som anginge budgetarbetet inom riksdagen.

Bestämmelserna angående denna deputation borde vidare innehålla

föreskrifter om att de deputerade skulle verka för att största möjliga planmässighet

vid budgetbehandlingen iakttoges och föransalta örn lämpliga

sammanställningars upprättande och delgivning till kamrarnas ledamöter i

fråga om statsverkets inkomster och utgifter samt angående budgetarbetets

fortgång inom riksdagen.

Kommittén föreslog vidare vissa mindre förskjutningar i fråga om kompetensområdena

för stats- och bankoutskotten. Å ena sidan skulle från det

förra utskottet till det senare överföras de delar av statsverkspropositionen,

vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus och verk. Dit skulle vidare överföras ärenden angående användning av

de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfondema. Å andra

sidan föreslog kommittén — till undvikande av sammansatt utskott — även

en omflyttning i motsatt riktning, nämligen att statsverkspropositionen skulle

remitteras till bankoutskottet icke som ditills beräffande såväl pensionssom

indragningsstaten utan blott i fråga örn pensionsstaten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

21

Dessutom förordade kommittén en utökning av statsutskottets ledamotsantal

från 24 till 30. Till stöd härför anförde den, att statsutskottet vore långt

mera arbetstyngt än övriga ständiga utskott samt att dess arbetsbelastning

vore av den omfattning, att den i betänklig grad medverkade till den starka

anhopningen av ärenden mot slutet av riksdagen. Vid här angivna förhållanden

hade kommittén funnit anstalter för lättande av statsutskottets arbetsbörda

vara den åtgärd, som i fråga om utskottsväsendet i första hand

horde ifrågasättas till vinnande av en jämnare fördelning av arbetet. Att

en någorlunda effektiv lättnad i statsutskottets arbete skulle vara av den

största betydelse för motverkande av den starka arbetsanhopningen under

riksdagens sista del, kunde enligt kommitténs mening i belysningen av de

meddelade siffersammanställningarna icke bestridas. En dylik lättnad vore

i och för sig så mycket mera påkallad, som ett snabbare slutförande av

utgiftsfrågornas beredning måste anses utgöra en väsentlig förutsättning

för åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning för statsregleringsarbetets

avslutande. Vad anginge sättet för beredande av den såsom

önskvärd befunna lättnaden i statsutskottets arbete kunde, visserligen teoretiskt,

tre olika vägar tänkas, men praktisk möjlig vore endast utvägen att tillföra

utskottet ökat antal arbetskrafter, som svarade mot en ny, femte avdelning,

avsedd enbart för möjliggörande av lättnad i det arbete, vilket påvilade

utskottets avdelningar. Såvitt kommittén kunnat finna, skulle genom avlastning

i arbetsbördan för de nu mest arbetstyngda avdelningarna, i första hand

den tredje, kunna vinnas ett betydande påskyndande av statsutskottets arbete

och därmed en motsvarande minskning i den mot riksdagens slut rådande

anhopningen av ärenden i kamrarna. Givet vore, att plenarbehandlingen

inom utskottet vid en utökning av detsamma komme att Miva något

tyngre, men örn utökningen hölles inom den gräns, som av kommittén föreslagits,

torde denna olägenhet icke vara av den omfattning, att den bör stå

hindrande i vägen för förslagets genomförande. På ärendenas fördelning

mellan de olika avdelningarna hade kommittén icke ingått i vidare mån än

att kommittén ansett sig kunna konstatera, att möjligheter förelåge till sådan

uppdelning av arbetet, varigenom en någorlunda jämn avvägning av

arbetsbördan mellan de fem avdelningarna kunde ernås. —

I propositionen nr 105 till 1932 års riksdag framlade Kungl. Majit med

vissa smärre formella jämkningar det av kommittén framlagda förslaget beträffande

budgetarbetets omläggning i vad detta berörde grundlagarna. Föredragande

departementschefen anförde i förevarande fråga till statsrådsprotokollet

hl. a., att en del anslagsfrågor onekligen vore av den beskaffenhet,

att beslut däri borde bliva omedelbart bindande, under det att det i

andra fall åter otvivelaktigt vore en stor fördel, örn en efterprövning av successivt

fattade anslagsbeslut oell, i mån anledning diirtill yppades, nedsättning

i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag finge ske i samband

med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten kunde i dess helhet

överblickas och hänsyn även kunde tågås lill under riksdagens lopp inträffade

omständigheter. Med hänsyn till den av kommittén intagna ståndpunkten

hade han i frågans dåvarande läge funnit tillräcklig anledning ej

föreligga för ett framställande av förslag örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.

Vad beträffade kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse

örn samverkan mellan dt'' budgetbebandlande utskotten i och för budgetens

slutliga fastställande, kunde det möjligen komma att visa sig mest rationellt

att ordna detta samarbete i form av sammansatt utskott. Det syntes dock

lämpligt alt, såsom kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd

form utan i stället låta praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter,

som kunde komma alt göras.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte i förevarande delar dels med en mindre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

formell jämkning det i propositionen framlagda grundlagsförslaget, dels det

av kommittén utarbetade förslaget till ändring i reglementariska föreskrifter

för riksdagen. Vid bedömandet av kritiken mot formerna för budgetbehandlingen

borde enligt utskottets mening icke förbises, att vissa omständigheter

vore ägnade att i någon mån reducera olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen.

Riksdagen finge sig sålunda redan från början genom

statsverkspropositionen förelagd en med avseende på såväl inkomster som

utgifter fullständig finansplan för det kommande budgetåret, vilken vore avsedd

att bilda och jämväl i stort sett utgör den fasta grundvalen för riksdagens

finansarbete. Uppdelningen av utgiftsärendena på ett flertal utskott

vore visserligen ur synpunkten av fasthet och konsekvens i budgetarbetet i

och för sig en olägenhet, men för budgeten såsom helhet betraktad syntes

dock olägenheterna härav icke böra överskattas. Den alldeles övervägande

delen av utgiftsärendena kvarlåge fortfarande koncentrerad hos ett utskott,

och summan av de huvudtitlar, som utbrutits från statsutskottet, utgjorde

endast en ringa procent av riksstatens totalsumma. De utgiftsbehandlande

utskotten torde ej heller vid behandlingen av utgiftsärendena alldeles bortse

från frågan om utgifternas täckande, ehuru frågan härom icke läge inom

deras behörighetsområde. Såväl beträffande möjligheterna härutinnan som

i fråga örn budgetens slutliga sammanställning och fasthet torde ock ett visst

samarbete upprätthållas mellan stats- och bevillningsutskotten örn än ej i

officiella former. Även med beaktande av dessa omständigheter måste utskottet

dock medgiva, att den framställda kritiken icke helt saknat fog och att

frågan örn möjligheterna för en förbättring i riksdagens budgetbehandling i

riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet vore förtjänt av allvarligt

övervägande. Utskottet fann det, i likhet med vad av kommittén och i propositionen

föreslagits, önskvärt att inom ramen för dåvarande utskottsorganisation

vidtaga vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska de allmännast påtalade

olägenheterna av nuvarande system på förevarande område. Angelägnast

men också svårast syntes det vara. att former skapades för en officiell

samverkan mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga

fastställande. Därför kunde det vara önskvärt att beträffande formerna

för här avsedda samarbete icke i grundlag gåves några närmare regler, som

skulle kunna lägga hinder i vägen för en fri och successiv utveckling av

praxis med ledning av de erfarenheter, som komme att göras, om endast

hinder för samarbete undanröjdes. Utskottet tillstyrkte därför med en formell

jämkning den i propositionen föreslagna anordningen att endast i

grundlagsföreskrifterna örn stats- och bevillningsutskottens uppgifter vidtoges

en ändring av innebörd, att dessa uppgifter, i vad de hänföra sig till

budgetens slutliga sammanställande, av vederbörande utskott fullgjordes antingen

i den ordning § 47 riksdagsordningen stadgar, d. v. s. genom sammansatt

utskotts bildande eller utan hänvisning till sådant utskott men dock

efter samråd med de övriga utskott, som handlägga statsregleringsfrågor.

Med en sådan avfattning stöde det stats- och bevillningsutskotten fritt att för

statsregleringens handläggning välja mellan å ena sidan en gemensam behandling

genom deputerade från samtliga budgetutskott oell å andra sidan

ett förberedande samråd med de övriga budgetutskotten i former, som kunde

reglementarisk! fastställas, varefter stats- oell bevillningsutskottens betänkanden

avgåves vart för sig. Valdes den förstnämnda utvägen, vunnes

den fördelen, att i ett enda betänkande kunde framläggas förslag beträffande

samtliga de frågor, som ägde samband nied den slutliga budgetregleringen.

Detta betänkande skulle alltså omfatta såväl riksstatens inkomstsida i dess

helhet som även riksstatens utgiftssida, varvid ståndpunkt jämväl skulle tagas

beträffande anslagens täckande genom bevillningar till vissa beräknade lie
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

23

lopp, med lånemedel eller med andra statsinkomster o. s. v. Genom en dylik

anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang överblicka

och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna föreligga för

statsregleringens åstadkommande och som icke sällan kunna gälla sakfrågor

av genomgripande betydelse. Utskottet underströk vidare önskvärdheten av

att statsregleringens uppgörande och fastställande i den ordning, som förut

antytts, kunde äga rum på en tidpunkt, då riksdagsarbetet ej stöde inför sin

avslutning och alltså icke, såsom nu vanligen vore fallet, bleve en rent formell

expeditionsåtgärd, vid vilken fästes ringa vikt och i vilken blott ett fåtal

av riksdagens ledamöter deltoge. Detta förutsatte dock, att utgiftsbesluten

hunne slutföras något tidigare än vad som för det dåvarande vore fallet.

Genom de förändringar i fråga om statsutskottets organisation, som utskottet

tillstyrkte, torde förutsättningar härför också hava skapats. Samarbetet

mellan de budgetbehandlande utskotten varken behövde eller borde begränsas

blott till själva slutakten i budgetbehandlingen. Utskottet funne det

nämligen ur synpunkten av en ökad sammanhållning av och en bättre överblick

över budgetarbetet i allmänhet önskvärt, att en samverkan mellan de budgetbehandlande

utskotten ägde rum icke blott i fråga om själva slutakten i

budgetbehandlingen utan även under budgetarbetets successiva fortgång i

allmänhet under riksdagens lopp och föreslog därför riksdagen införandet i de

reglementariska föreskrifterna av bestämmelser i av kommittén angivet syftemål

och omfattning. Det läge i sakens natur, att, örn denna deputation komme

till stånd, densamma såsom regel komme att bliva den institution, som

användes för det samarbete mellan budgetutskotten, vilket av utskottet tillstyrkts

skola äga rum i avseende å den slutliga budgetregleringen jämte vad

därmed ägde sammanhang, vare sig detta samarbete toge form endast av

samråd eller av sammansatt utskott. Utskottet framhöll till sist vikten av

att inkomstfrågor, som vore av större betydelse för budgeten, såsom frågor

om nya eller ändrade skatter eller om finanstullar m. m., i regel icke, på sätt

dittills understundom skett, avgjordes under riksdagens tidigare skede utan,

därest icke särskilda skäl framtvingade en annan ordning, uppskötes, intill

dess anslagsbehoven kunde överblickas och helst företagas till prövning

först i samband med den slutliga statsregleringen, då olika möjligheter kunde

i ett sammanhang vägas mot varandra.

Under det att de framlagda grundlagsförslagen beträffande riksdagens arbetsformer

i flera andra hänseenden förkastades av riksdagen, antogos de i

nu förevarande del med undantag av förslaget om utökning av statsutskottets

ledamotsantal såsom vilande av 1932 års riksdag och genomfördes definitivt

vid påföljande riksdag. Även förslaget till ändring i reglementariska föreskrifter

avseende införandet av en budgetdeputation antogs år 1932.

*

Beredningen av finansiella ärenden är i utländska representationer i regel

mera samlad än i Sverige. Flerstädes äro inkomst- och utgiftsfrågor helt

eller huvudsakligen överlämnade till ett enda utskott, så t. ex. i Danmark

och Finland. 1 varje fall brukar det egentliga statsregleringsförslaget beredas

av ett och samma utskott, under det att det i Sverige fördelas på tre utskott.

På vissa håll, där budgetärendena icke beredas enhetligt, äro särskilda

bestämmelser givna angående samverkan mellan utskotten. Ett intressant

exempel härpå erbjöd tidigare den norska arbetsordningen.

I Norge blcvo finansärendena före 1934 icke enhetligt beredda. Till finansutskottet

skulle nämligen finans- och skatteärenden samt bank- och penningfrågor

hänvisas endast i den mån de ej på grund av sin sakliga beskaffenhet

töllö under andra utskotts kompetens. För att nå enhetlighet i själva budgetberedningen

infördes emellertid 1929 ett särskilt förfarande. Finansutskot
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

tet utvidgades för den samlade budgetberedningen till ett budgetutskott på

trettiofem ledamöter; vart och ett av de utskott, som behandlade större budgetärenden,

skulle vara representerat i budgetutskottet. Detta utskott avgav

några veckor efter sessionens början ett provisoriskt betänkande över regeringens

budgetförslag. Syftet härmed var att redan på ett tidigt stadium få utrönt,

huruvida stortinget i det stora hela gillade regeringens budgetpolitik;

de beslut, som stortinget fattade i anledning av betänkandet, ägde ej definitiv

karaktär. Sedermera hade övriga utskott, som behandlade budgetärenden,

att före februari månads utgång (stortingets session börjar första söckendagen

efter 10 januari) till budgetutskottet avgiva betänkanden över till dem hänvisade

frågor. Dessa specialbetänkanden samlades — utan att ändringar

vidtogos — av budgetutskottet till ett systematiskt uppsatt utlåtande, vilket

med budgetutskottets anmärkningar överlämnades till stortinget. När stortinget

avslutat behandlingen av alla finansförslag för det kommande budgetåret,

skulle budgetutskottet utarbeta och för stortinget framlägga en samlad

budgetplan, i vilken alla budgetbeslut voro systematiskt uppförda. Här

ägde alltså ett slags dubbelbehandling av budgeten rum. Stortingets beslut

rörande det provisoriska budgetbetänkande, som budgetutskottet skulle avgiva

redan tidigt under sessionen, avsåg budgetens allmänna principer och

hade ej definitiv karaktär. Då sedermera budgetutskottet till stortinget överlämnade

det på grundval av specialutskottens yttranden uppsatta betänkandet,

kunde ändringar i det första provisoriska budgetbeslutet vidtagas. 1934

koncentrerades budgetarbetet hos finansutskottet i egentlig mening.

På vissa håll, där budgetfrågorna i princip äro samlade hos ett utskott, har

man stadgat särskilda former för samverkan mellan detta och andra utskott.

I den belgiska representantkammaren hänvisas finansfrågor till ett av de ständiga

utskotten, som vid behandlingen av budgetförslaget förstärkes med ett

antal ledamöter; vidare äga övriga ständiga utskott rätt att utse var sin ledamot

med uppgift att hos statsregleringsutskottet framställa anmärkningar och

förslag rörande statsregleringen i vad denna avser frågor, som falla under

vederbörande ständiga utskotts behörighet. I den franska deputeradekammaren

beredas finansfrågor av ett av de stora ständiga utskotten, finansutskottet.

Örn ett förslag av innebörd att beröra statens inkomster eller utgifter

hänvisas till annat utskott, skall detta utskott avgiva betänkande över förslaget

i princip, men får ej föreslå beviljande av anslag. Då utskottet tillstyrker

förslaget, skall det därom lämna meddelande till finansutskottet, som

har att bereda den finansiella sidan av saken. Beträffande kommunikation

mellan finansutskottet och de andra utskotten finnas särskilda bestämmelser.

Sålunda äga övriga ständiga utskott att utse vart och ett en representant »för

att vid granskningen av kapitel i statsregleringen eller bestämmelser om anslag,

vilka avse frågor, som falla under utskottets behörighet, med yttranderätt

deltaga i finansutskottets förhandlingar». Vidare har föredragande medlem i

finansutskottet rätt att deltaga i förhandlingarna inom de utskott, vilkas behörighet

svarar mot de delar av statsregleringen, över vilka föredraganden

har att utarbeta betänkande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:343 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående formerna för riksdagens budgetbehandling. a1 i texten