Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17

1939-05-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1939:17, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1939 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

i fråga om besvär över kommunala organs beslut örn

tillsättning av tjänstebefattningar.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta motioner, nämligen dels de likalydande motionerna

nr 120 i första kammaren av herrar Rahmn och Holmström och nr 347 i

andra kammaren av herrar Lundqvist och Arnemark, dels ock de likalydande

motionerna nr 121 i första kammaren av herr Ohlin och nr 265 i andra

kammaren av herr Tengström.

I motionerna I: 120 och II: 347 hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl.

Maj :t anhålla örn utredning och förslag rörande sådan ändring i kommunallagarna

och eventuellt andra lagar och förordningar, att frågor örn tillsättning

av kommunala tjänster må kunna i större utsträckning än nu är fallet

underkastas prövning i besvärsväg och därigenom i möjligaste mån garantier

skapas för att vid sådana tjänsters tillsättning behörig hänsyn tages till förtjänst

och skicklighet».

I motionerna I: 121 och II: 265 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda frågan om skapandet

av ett kommunalt besvärsinstitut med enhetliga bestämmelser angående

besvär över kommunala organs beslut örn tillsättande av eller förordnande

å kommunala tjänstebefattningar».

Beträffande motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet hänvisa

till vederbörande motioner.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från svenska landstingsförbundets

styrelse, svenska stadsförbundets styrelse, styrelsen för svenska

landskommunernas förbund samt Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Därjämte har i anledning av motionerna till utskottet inkommit yttrande

från svenska kommunalarbetareförbundet. Yttrandena äro såsom bilagor

fogade till utlåtandet. (Bilaga 1—5.)

Besvär över kommunalmyndighets beslut enligt lagarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad (kommunalbesvär) må anföras, om beslutet icke

tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller

annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller kränker

den klagandes enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären

kunna sålunda endast medföra en prövning av det överklagade beslutets laglighet

i formellt hänseende, d. v. s. av frågan huruvida myndigheten varit

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 5 sami. 2 avd. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

behörig till fattande av beslutet och om detta tillkommit på formellt riktigt

sätt. Några särskilda bestämmelser angående överklagande av kommunala

myndigheters beslut om tjänstetillsättning och entledigande från tjänst finnas

icke. Nyssnämnda allmänna regler gälla därför även vid besvär i ärenden

av nu angivet slag. Detta innebär, att om ett kommunalt organ bland

flera sökande utsett en person till en syssla, de som härigenom blivit förbigångna

ej äga anföra besvär över beslutet hos statlig myndighet på den grund

att de ansett sig lämpligare för befattningen. Någon meritprövning kan sålunda

ej ifrågakomma — till skillnad från vad som gäller i tjänstetillsättningsärenden

inom statsförvaltningen.

Beträffande Stockholms stad råder dock ett särskilt förhållande efter tillkomsten

av 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm Frågan örn

skapande av en särskild form för klagan rörande tjänstetillsättning hade

emellertid redan dessförinnan varit föremål för övervägande. Sålunda förelädes

riksdagen år 1925 en proposition med förslag till viss ändring av

besvärsbestämmelserna i dåvarande förordningen örn kommunalstyrelse

i Stockholm i syfte att möjliggöra besvär — eller underställning, som det

här benämndes — i nu angivna hänseenden. Härvid föreslogs bl. a. ett

tillägg till besvärsbestämmelserna av innehåll, att klagan genom besvär

ej finge föras över beslut, som enligt av Kungl. Majit fastställda föreskrifter

skulle på begäran av den, som vore missnöjd med beslutet, underställas

prövning av särskild förtroendenämnd. Härmed åsyftades, att

en var, som vore missnöjd med beslut i tjänstetillsättningsärende, skulle äga

underställa beslutet en för prövning av dylika frågor tillsatt förtroendenämnd.

Denna skulle enligt förslaget bestå dels av stadsfullmäktiges ordförande

och båda vice ordförande, dels ock av två av Kungl. Majit utsedda

ledamöter med erfarenhet i allmänna värv. Konstitutionsutskottet avstyrkte

emellertid förslaget och riksdagen avslog detsamma. Konstitutionsutskottet

yttrade bl. a. (uti. nr 19), att ehuru det ifrågasatta underställningstörfarandet

endast i en formell detalj krävde riksdagens medverkan, utskottet

ej kunnat underlåta att beakta den sakliga innebörden av den tillärnade

anordningen. Att överlåta realprövningen i kommunala tjänstefrågor åt

en nämnd, som till avsevärd del skulle bestå av medlemmar, utsedda av

Kungl. Majit, syntes utskottet icke stå i god överensstämmelse med den ledande

självstyrelseprincipen inom den svenska kommunalförvaltningen.

Ar 1935 kom spörsmålet åter upp genom det förslag till lag örn kommunalstyrelse

i Stockholm, som då framlades för riksdagen. I propositionen

föreslogs, att de vanliga besvärsbestämmelserna skulle erhålla ett tillägg av

innehåll, att örn stadskollegiets eller stadens nämnders beslut enligt särskilda

av Konungen meddelade föreskrifter kunde överklagas hos stadskollegiet

eller hos nämnd, finge besvär hos Överståthållarämbetet anföras allenast

över beslut, som i anledning av sådant överklagande meddelades. Anfördes

sådana besvär, skulle det vara klaganden obetaget att, i den mån

anledning därtill funnes, till stöd för sina besvär åberopa jämväl, att förstnämnda

beslut icke tillkommit i laga ordning eller att det stöde i strid mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

allmän lag eller författning eller annorledes överskrede deras befogenhet,

som fattat beslutet, eller kränkte hans enskilda rätt eller eljest vilade på

orättvis grund. Föredragande departementschefen motiverade förslaget

med att det syntes innebära en praktisk lösning av det sedan länge i huvudstaden

aktuella spörsmålet örn en enhetligare handläggning av stadens befordringsärenden.

Då ur allmän synpunkt icke något syntes vara att invända

mot förslaget, förklarade sig departementschefen biträda detsamma.

Förslaget tillstyrktes av konstitutionsutskottet och bifölls av riksdagen.

På hemställan av Stockholms stad har Kungl. Majit sedermera den 5

mars 1937 fastställt stadga i ämnet, enligt vilken den, som ej åtnöjes med

nämnds beslut om tillsättande av eller förordnande å tjänstebefattning å

Stockholms stads lönestat, äger, där kommunalbesvär eljest skolat föras, att

anföra besvär hos en för ändamålet tillsatt stadens besvärsnämnd. Anordningen

innebär, att över beslut, varom nyss sagts, kunna anföras särskilda

befordringsbesvär, vilka i första instans hava samma karaktär som motsvarande

besvär inom statsförvaltningen, samt att, sedan besvärsnämnden fattat

sitt beslut, endast kommunalbesvär kunna föras.

Då besvär icke anföras med stöd av kommunallagarna utan jämlikt specialförfattningar,

gestaltar sig förhållandet annorlunda. Frågan huruvida

och i vilken utsträckning lämplighetsprövning i det enskilda fallet här kan

äga rum, är beroende av de särskilda föreskrifter i sådant hänseende, som

innehållas i dessa författningar.

Den avvisande ståndpunkt, som kommunallagarna intaga till frågan örn

lämplighetsprövning vid besvär över kommunala beslut, har sin grund i

den åskådningen, att de kommunala organen böra äga frihet att efter eget

skön bedöma en föreliggande fråga ur synpunkten av kommunens nytta

eller skada. Denna frihet utgör ett betydelsefullt led i den kommunala

självstyrelsen. Att medgiva lämplighetsprövning vid besvär till statligt organ

i kommunala tjänstetillsättningsärenden skulle därför innebära ett viktigt

avsteg från en av huvudprinciperna för den kommunala förvaltningen

och ett djupt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten, vilket

enligt utskottets mening ej bör ifrågakomma. De kommunala sammanslutningarna

hava också, såsom framgår av deras vid utlåtandet fogade yttranden,

bestämt avstyrkt en ändring i förevarande hänseende. De hava

jämväl i övrigt anfört åtskilliga vägande erinringar gentemot en reform i

antydd riktning.

Den ordning, som gäller för Stockholm — där den allmänna kommunallagen

ej äger tillämpning — utgör intet principiellt undantag från kommunallagstiftningens

ovan angivna allmänna ståndpunkt, eftersom rätten att

på materiella besvärsgrunder ändra ett tillsättningsbeslut här förbehållits

uteslutande ett kommunalt organ. Något behov av ändrad kommunallagstiftning

för införande av en liknande ordning för rikets kommuner i övrigt

kan emellertid icke anses vara för handen. Beträffande det stora fler
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

talet kommuner skulle en dylik besvärsrätt knappast få någon praktisk betydelse,

enär förvaltningen där i huvudsak handhaves av kommunala förtroendemän.

Utskottet finner sålunda ej skäl tillstyrka den i motionerna begärda utredningen

och hemställer alltså,

1) att motionerna 1:120 och 11:347; samt

2) att motionerna 1:121 och 11:265

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1939.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar

Gottfrid Karlsson, Björck*, Herlitz, Karl August Johanson*, Karl Bodin, Nils

Andersson, Söderkvist*, Fast, Andersson i Ovanmyra, Nilsson i Göteborg,

Hällgren, Arnemark, Fält, Wolgast* och Nolin*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Gustaf Adolf Björkman, Herlitz, Karl Bodin, Arnemark och

Nolin, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Det tillkommer i regel kommunernas organ att tillsätta den personal,

sorn anställes i deras tjänst. Eftersom dessa organs beslut i regel endast

kunna överklagas enligt kommunallagarnas allmänna besvärsbestämmelser

och eftersom i regel inga föreskrifter finnas rörande de kommunala

tjänstemännens kvalifikationer, kan i allmänhet ingen kontroll på besvärsvägen

utövas över det sätt, varpå rekryteringen äger rum. På åtskilliga områden

är dock kommunernas självständighet kringskuren. Här och var finnas

kompetensvillkor uttryckligen fastslagna, i följd varav en materiell besvärsprövning

kan äga rum. Och även utan uttryckliga bestämmelser har

det i många fall ansetts vara möjligt att i besvärsväg föra sådan talan mot

beslut i tjänstetillsättningsfrågor. På vissa områden är kommunernas frihet

kringskuren ända därhän, att befattningshavare skola utses inom förslag,

som upprättats av statsmyndighet, eller rent av tillsättas av sådan.

På sätt i motionerna utvecklats, kan det sättas i fråga, huruvida den ordning,

som sålunda gäller, i allo är tillfredsställande. Det är en uppenbar olägenhet,

att det på många punkter är ovisst, i vilken utsträckning besvär

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

5

kunna förås. Och det kan starkt ifrågasättas, om de anspråk på en objektiv

och rättvis handläggning av tjänstetillsättningar, som kunna göras gällande

både ur tjänstemannasynpunkt och ur synpunkten av kommunernas välförstådda

intressen, med gällande bestämmelser kunna bliva i tillbörlig mån

tillgodosedda.

Det kan näppeligen ifrågakomma att lösa det problem, motionärerna uppställt,

genom en allmän regel, tillämplig för alla slag av tjänster. Det bör

tvärtom betonas, att behovet av en kontroll framträder med olika styrka

på olika områden, medan å andra sidan de skäl, som tala för den kommunala

självstyrelsens vidmakthållande i helt och hållet obeskuret omfång,

på det ena området kunna vara starkare än på det andra. Det är icke nödvändigt,

att samma regler skola bliva gällande för stora städer och små

landskommuner. Skälen för en viss begränsning av den kommunala friheten

framträda starkast, där kommunerna hava att fullgöra uppgifter, som

staten ålagt dem. Även i övrigt synes beskaffenheten av den verksamhet

tjänstemännen hava att utöva böra spela en viss roll, o. s. v. Det kan av

dessa och andra skäl befinnas lämpligt att på olika områden gestalta besvärsmöjligheterna

ganska olika; härutinnan må hänvisas till vad som anförts

i motionerna I: 120 och II: 347.

Beträffande de vägar, till vilka vid en utvidgning av besvärsmöjligheterna

klagandena skola hänvisas, vill utskottet icke uttala någon mening. Olika

möjligheter härutinnan böra vid en utredning komma under övervägande.

Under åberopande av vad nu anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 120 och II: 347

samt I: 121 och II: 265 ville hos Kungl. Maj:t anhålla om ututredning

och förslag rörande sådan ändring i kommunallagarna

samt andra lagar och förordningar, att frågor om

tillsättning av kommunala tjänster må kunna i större utsträckning

än nu är fallet underkastas prövning i besvärsväg

och därigenom i möjligaste mån garantier skapas för

att vid sådana tjänsters tillsättning behörig hänsyn tages till

förtjänst och skicklighet.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

SVENSKA LANDSTINGSFÖRBUNDET.

Bilaga t.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Genom remiss den 3 februari har konstitutionsutskottet berett styrelsen för

svenska landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen

väckta likalydande motionerna nr I: 120 och II: 347 örn ändrade bestämmelser

rörande tillsättning av kommunala tjänster samt likalydande motionerna nr

1:121 och 11:265 örn skapande av ett besvärsinstitut för överklagande av

kommunala organs beslut örn tillsättande av tjänstebefattningar. Med anledning

härav får förbundsstyrelsen vördsamt anföra följande.

Alla de ovannämnda motionerna avse tillskapande av ett besvärsinstitut

vid tillsättande av kommunala tjänstebefattningar. Innan styrelsen ingår närmare

på behovet av ett dylikt institut, vill den i korthet erinra örn de grunder.

efter vilka landstingens befattningshavare tillsättas.

Framhållas må då till en början, att beträffande stora grupper av landstingens

befattningshavare staten förbehållit sig anställningsrätten eller betingat

sig ett avgörande inflytande på tjänstetillsättningarna. Sålunda tillsättas lasaretts-

och sanatorieläkare av Kungl. Majit, och underläkare förordnas av

medicinalstyrelsen. Folktandvårdsläkare förordnas likaledes av medicinalstyrelsen.

Föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvud- och avdelningskontor

skola godkännas av socialstyrelsen. Lärare vid folkhögskola tillsättes

efter förslag av skolöverstyrelsen. Till föreståndare för lantmannaskola får

endast antagas den, som av lantbruksstyrelsen förklarats kompetent. Övriga

befattningshavare tillsättas i regel av resp. av landstinget utsedda styrelser.

Beträffande tillsättningen av landstingens befattningshavare gäller i allmänhet

enligt bestämmelserna i vederbörande tjänstereglementen, att hänsyn

skall tagas till väl vitsordad föregående tjänstgöring, skicklighet och nit samt

lämplighet för den ifrågavarande befattningen. Vid i övrigt lika kvalifikationer

skall företräde lämnas åt sökande, som är eller varit i landstingets

tjänst anställd.

Såvitt styrelsen har sig bekant, hava landstingens underlydande organ vid

tjänstetillsättningar lojalt sökt följa dessa bestämmelser.

För närvarande förefinnes, vad angår tillsättningen av landstingens befattningshavare,

förutom den allmänna besvärsrätt, som föreligger beträffande

kommunala organs beslut i allmänhet, särskild besvärsrätt jämlikt sjukhuslagens

9 §. Det heter där bl. a.

Där ledamot av direktion eller någon -—■ --vars enskilda rätt beröres av

direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut ej tillkommit i laga ordning

eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga rörande sjukvård, läkares

tjänsteutövning, upprättande av förslag till underläkartjänst, vid sjukhuset

anställd sjukvårdspersonals arbetsförhållanden eller, därest entledigande av

befattningshavare, som tillhör sagda personal, skall ankomma på direktionen,

med beslut i sådant hänseende, må den missnöjde söka ändring i beslutet

inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut. Ändring skall sökas hos

medicinalstyrelsen.---

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

7

Beträffande övriga befattningshavare, främst kontors- och ekonomipersonal,

förefinnes, i likhet med kommunala befattningshavare i övrigt, ingen särskild

besvärsrätt.

Vid bedömande av frågan örn behovet av besvärsrätt vid tillsättning av

kommunala befattningshavare måste till en början hållas i minne, att dessa

i motsats till statens tjänstemän i regel tillsättas tillsvidare med en ömsesidig

uppsägningstid av 1—6 månader. Anställningsförhållandena anknyta sålunda

mera till dem, som gälla i privat tjänst. Det är uppenbart, att besvärsrätt

är mindre påkallad vid tillsättning av befattningshavare med dessa

lösare anställningsförhållanden, än när det gäller befattningshavare med den

fasta ställning, som staten erbjuder sina tjänstemän.

Erinras må vidare, att de kommunala organen, som ovan nämnts, i sina

tjänstereglementen sökt förebygga orättvisa tillsättningsgrunder. Uppställandet

av vissa kompetensfordringar — beträffande stora grupper av landstingens

befattningshavare hava statsmakterna fastställt dylika — utgör en

ytterligare garanti för, att okvalificerade och olämpliga krafter icke anställas.

För övrigt ligger i den allmänna opinionen ett starkt korrektiv mot missbruk

i anställningsfrågor från de kommunala myndigheternas sida. Det vill sålunda

synas, som örn något större behov av en allmän besvärsrätt i förevarande

fall knappast föreligger.

Huru en dylik besvärsrätt än utformas, kommer den otvivelaktigt att innebära

ett starkt intrång i den kommunala självbestämmanderätten, som för

varje år allt mer beskäres. Det är framförallt på statsbidragsvägen detta

intrång sker. Vill en kommun lia statens stöd i vissa avseenden, måste den

också vara beredd att underkasta sig de villkor, staten uppställer för sin medverkan.

I föreliggande fall synas emellertid, enligt styrelsens mening, icke

sådana förhållanden föreligga, att det är motiverat att införa ett system, som

medför en väsentlig inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten.

En ytterligare olägenhet nied en eventuell besvärsrätt är den stora ovisshet

vid tjänstetillsättningar, som därav måste följa och som blir till förfång

såväl för kommunen som för den förordnade befattningshavaren. Särskilt

betänkligt blir detta vid tillsättande av befattningshavare vid de kommunala

affärsdrivande verken, vilka därigenom kunna komma i ett ogynnsamt läge

i förhållande till privata företagare.

Härtill kommer, att den prövning en eventuell besvärsmyndighet kan ägna

ett tillsättningsärende, knappast kan bliva fullt tillfredsställande. Den kommunala

verksamheten är nämligen av mycket skiftande art, och man har

svårt att tänka sig en besvärsinstans, som är tillräckligt sakkunnig för att

kunna avgöra, vilken befattningshavare som i varje särskilt fall är den för

resp. befattning mest meriterade och lämpliga. Vid tillsättande av en kommunal

befattningshavare måste hänsyn tagas icke endast till föregående utbildning

och anställningar, utan en sökande måste bedömas även ur andra

synpunkter, såsom hans kännedom örn lokala förhållanden av olika slag,

och hans rent personliga egenskaper, såsom initiativkraft, omdömesförmåga,

förmåga att samarbeta med andra o. s. v. Det är mycket sannolikt, att en

allmän besvärsinstans icke bar möjlighet att i samma utsträckning som ett

kommunalt organ förskaffa sig kännedom örn dylika kvalifikationer hos en

sökande.

Örn sålunda tillskapandet av ett besvärsinstitut av ifrågasatt slag är ägnat

att medföra väsentliga olägenheter ur kommunal synpunkt, synes ett dylikt

institut ej heller innebära några nämnvärda fördelar för tjänstemännen.

Tvärtom kan det, som av det ovan anförda framgår, leda till, att allt för stor

vikt kommer att läggas vid s. k. pappersmeriter, medan den genom praktiskt

arbete dokumenterade personliga förmågan icke i tillräcklig grad vinner be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

aktande vid tjänstetillsättningen. Därtill kommer, att räckvidden av ett besvärsinstitut

skulle begränsas av i kommunala tjänstereglementen förefintliga

bestämmelser om viss maximiålder vid nyanställning. Det säger sig

självt, att en dylik begränsning i första hand träffar de mest kvalificerade

befattningarna, där av allt att döma besvärsrätten annars skulle få sin

största betydelse.

Styrelsen kan sålunda icke tillstyrka motionärernas förslag örn tillskapande

av ett kommunalt besvärsinstitut utan anser, att man i stället bör, liksom

skett i den privata verksamheten, förhandlingsvägen i samförstånd med de

anställda söka ordna hithörande förhållanden. Ökade möjligheter härutinnan

komma att föreligga, då frågan om en laglig reglering av de kommunala

tjänstemännens förhandlingsrätt fått sin lösning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får svenska landstingsförbundets

styrelse vördsamt hemställa, att ifrågavarande motioner örn införande av

besvärsrätt vid tillsättning av kommunala tjänster icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1939.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

E. v. HOFSTEN.

Ivar Dahlgren.

Bilaga 2.

SVENSKA STADSFÖRBUNDET.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Sedan utskottet berett Svenska stadsförbundet tillfälle att avgiva yttrande

över tvenne vid årets riksdag i första kammaren väckta motioner nr 120

och 121 om dels ändrade bestämmelser rörande tillsättning av kommunala

tjänster och dels tillskapande av ett besvärsinstitut för överklagande av kommunala

organs beslut om tillsättande av tjänstebefattningar, får förbundets

styrelse härmed anföra följande.

I den mån de föreliggande motionerna avse, att en reell prövning av kommunala

myndigheters beslut i tillsättningsfrågor skulle förläggas till en besvärsinstans

utom kommunalförvaltningen, vill styrelsen för sin del bestämt

motsätta sig en sådan tanke. En dylik anordning skulle innebära ett

så allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen, att denna bleve rent

illusorisk. Det är på de kommunala myndigheterna ansvaret för förvaltningen

vilar och till dessas förfogande måste då stå tjänstemän, som åtnjuta

deras fulla förtroende.

Därtill kommer att en prövning, förlagd till ett centralt statligt organ, lätt

måste komma att i allt för hög grad grundas på formella meriter. Åtskilliga

av de ledande tjänstemän i våra städer, som gjort betydande insatser på sitt

arbetsområde, skulle sannolikt icke kommit i tillfälle därtill, örn deras meriter

efter ett överklagande vägts mot andra sökandes med måhända överlägsen

teoretisk utbildning. Vid sitt bedömande av befordringsärenden är den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

9

kommunala myndigheten ofta i det förmånliga läget att från föregående

tjänstgöring känna relativt jämbördiga sökandes samtliga förutsättningar

för en viss ledig befattning. Vid en central prövning kan det befaras, att

t. ex. antalet tjänsteår komme att tillmätas en överdriven betydelse. Från

tjänstemannahåll torde man utöver tjänsteår framför allt komma att åberopa

längre tjänstgöring inom det verk, utnämningen avser. När det gäller att

bedöma de olika befordringsgrundernas värde i det aktuella fallet, torde ett

på noggrann kännedom om faktiska förhållanden grundat bedömande vara

för förvaltningen och sannolikt i stort sett också för tjänstemännen det lyckligaste.

För de större städernas del skulle möjligen en rent kommunal besvärsnämnd

kunna medföra några fördelar, främst därigenom att en viss

större offentlighet skulle givas åt de i dessa städer talrika befordringsärendena.

En lagstiftning, som möjliggjorde en sådan anordning, borde dock

lämna kommunerna största möjliga frihet att lämpa organisationen efter

sina lokala förhållanden.

Vad åter angår kravet på fastställda kompetensfordringar, kan det konstateras,

att sådana på de senaste åren blivit allt mera vanliga i reglementen och

instruktioner av olika slag. De senaste årens ymniga lagstiftning särskilt på

det sociala området har på tjänstemännen ställt krav, som framtvungit uttryckliga

kompetensfordringar. Även härvidlag synes det emellertid vara

till största gagn för kommunerna, att icke alltför formella synpunkter anläggas.

Med hänsyn till ovan i korthet utvecklade skäl har styrelsen enhälligt beslutat

avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

För Svenska stadsförbundets styrelse

JOHAN-OLOV JOHANSSON.

Dess ordförande.

Henning Karlson.

Stockholm den 10 mars 1939.

SVENSKA LANDSKOMMUNERNAS FÖRBUND

STOCKHOLM.

Bilaga 3.

Till Konstitutionsutskottet.

Sedan styrelsen för Svenska landskommunernas förbund genom remiss

den 3 februari 1939 bereus tillfälle att inkomma med yttrande över dels

de likalydande motionerna I: 120 och 11:347 om ändrade bestämmelser rörande

tillsättning av kommunala tjänster dels ock motioner nr I: 121 och

II: 265 angående skapande av ett besvärsinstitut för överklagande av kommunala

organs beslut örn tillsättande av tjänstebefattningar, får förbundets

styrelse, vilken prövat det föreliggande spörsmålet huvudsakligen ur landskommunal

synpunkt, härmed anföra följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 5 sami. 2 avd. Nr 17.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

I motionerna nr 1:120 och 11:347 ifrågasättes tillskapandet av ett besvärsinstitut,

vilket skulle möjliggöra, att ett av vederbörande kommunala

organ fattat beslut örn tillsättande av kommunal tjänstebefattning kunde

genom besvär bringas under omprövning av »helt nya personer, vilka icke

förut handlagt ärendet», och enligt motionärerna syntes ligga närmast till

hands, »att besvärsprövningen i tjänstetillsättningsfrågor likaväl som i andra

kommunala mål får ligga hos regeringsrätten».

Motionerna nr I: 121 och 11: 265 gå i samma riktning.

Det är givet, att ett sådant besvärsinstitut som det ovan skisserade, vilket

avser att såsom överinstanser över det i första hand beslutande kommunala

organet sätta myndigheter, vilka icke kunna erhålla kännedom örn

andra kvalifikationer hos de sökande än sådana, som dokumenteras genom

lärdomsintyg och tjänstgöringsbetyg, förutsätter, att enhetliga formella kompetensvillkor

införas för de kommunala befattningshavarna. Styrelsen ifrågasätter

emellertid örn någonting sådant överhuvud taget är möjligt. Givetvis

finnas en hel del tjänster, för vilkas bestridande tarvas viss utbildning,

men, såvitt angår landsbygden, torde dessa tjänster icke höra till det övervägande

flertalet. Örn man bortser från kommunala befattningshavare med

mera speciella uppgifter såsom personalen å vissa anstalter, kommunsköterskor,

fjärdingsmän m. fl. och fäster uppmärksamheten vid de kommunala

befattningshavarna inom den administrativa förvaltningen på landsbygden,

då framstår såsom ett utmärkande drag, att de i stor utsträckning

ombesörja sysslor, vilka eljest skulle fullgöras av valda förtroendemän, för

vilka man icke uppställt några formella kompetenskrav, utan tvärtom i

väsentlig mån med bortseende från kompetensen kringskurit möjligheten att

frånsäga sig ifrågavarande uppdrag.

En annan synpunkt, som torde vara värd beaktande, är, att det övervägande

flertalet av uppgifter, vilka på landsbygden handhavas av kommunala

befattningshavare, av dessa fullgöras icke allenast på eget ansvar.

För desammas behöriga utförande svarar i regel det administrativa organ,

under vars överinseende befattningshavaren sköter sin tjänst, och ledamöterna

i organet äro härutinnan ålagda ett personligt ansvar inför kommunens

beslutande organ. Vid sådant förhållande är det givet, att tillsättandet

av den kommunala tjänstebefattningen måste ske på sådant sätt, att

ledamöterna i det administrativa organ, till vilket den hör, kunna äga förtroende

till befattningens innehavare. Mera än pappersmergel- måste i sådana

fall personliga kvalifikationer i övrigt tillmätas betydelse vid tjänstetillsättningen.

Därmed reser sig ett svåröverkomligt hinder mot införandet

av ett besvärsinstitut efter de linjer, som i motionerna föreslagits.

Till ovan anförda betänkligheter mot de i motionerna framlagda förslagen,

vilka betänkligheter i lika mån rikta sig mot samtliga i remissen avsedda

motioner, vill styrelsen till slut foga den erinran, att genom införandet

av ett besvärsinstitut, där överinstanserna skulle äga rätt att ingå på

prövning av och ändra kommunala beslut utifrån icke bara formella utan

även materiella synpunkter innebär ett betydande avsteg från en av huvudprinciperna

för den kommunala förvaltningen och skulle innebära ett

synnerligen djupt och såvitt styrelsen kan se ganska onödigt ingrepp i den

kommunala självbestämmanderätten.

Stockholm den 16 mars 1939.

Styrelsen för Svenska Landskommunernas Förbund

ANDERS RÅSTOCK.

.1. A. Zander.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

11

SVERIGES KOMMUNALTJÄNSTEMANNAFÖRBUND.

bilaga 4.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund bär genom skrivelse den 8 februari

1939 bereus tillfälle inkomma med yttrande över de inom riksdagen

väckta likalydande motionerna 1:120 och 11:347 örn ändrade bestämmelser

rörande tillsättning av kommunala tjänster samt likalydande motioner

nr I: 121 och II: 265 örn skapande av ett besvärsinstilut för överklagande

av kommunala organs beslut om tillsättande av tjänstebefattningar. I anledning

härav får förbundet anföra följande.

1 motionerna nr I: 120 och 11:347 påpekas, att i många fall de kommunala

myndigheterna icke tagit tillräcklig hänsyn till berättigade krav på att

förtjänst och skicklighet skola vara avgörande vid tjänstetillsättningar och

därigenom på samma gång kränkt tjänstemännens rätt och åsidosatt kommunernas

egna intressen. Riktigheten av detta påstående torde icke kunna

jävas. Att missförhållandet kunnat fortgå, kan möjligen förklaras av den

omständigheten att, såsom i motionerna 1:121, 11:225 anmärkes, för befordran

till kommunala tjänster icke uteslutande gälla de principer om förtjänst

och skicklighet, som i regeringsformen äro stadgade för befordran

till statliga tjänster.

I syfte att bereda möjlighet för bl. a. tjänstemännen att vinna ändring i

felaktiga tillsättningsbeslut lia motionärerna föreslagit, att en särskild materiell

besvärsrätt införes rörande sådana frågor. Den ena gruppen av motionärer

synes vilja föreslå, att besvär över kommunala tjänstetillsättningar skola

få föras hos regeringsrätten, medan den andra gruppen av motionärer icke

direkt angivit det forum, som skulle hava att pröva tillsättningsbesluten. Det

synes förbundet som om man vid lösningen av nu ifrågavarande problem bör

taga hänsyn till de möjligheter, som utöver besvärsvägen för närvarande stå

kommunaltjänstemännen till buds, när det för dem gäller att tillvarataga sina

intressen. I de flesta fall beredas de kommunala tjänstemännen nämligen

rättsskydd genom möjligheten för dem att föra förhandlingar med vederbörande

kommuner. Förhandlingsrätten för huvudparten av de kommunala

tjänstemännen är visserligen ännu icke lagfäst, men förslag därom föreligger

som bekant sedan december 1938. (Statens offentliga utredningar 1938: 56.)

Frågan örn huru missförhållandena ifråga örn de kommunala tillsättningarna

skola övervinnas synes böra sos i samband med ifrågavarande lagförslag.

Man skulle visserligen kunna sätta ifråga, huruvida enskild kommunaltjänstemans

befordran skulle kunna bli föremål för förhandlingar mellan

kommun och tjänstemannaorganisation. I det sakkunnigbetänkande, som

föregick proposition med förslag till kungörelse angående förhandlingsrätt

för statens tjänstemän, uttalades, att det icke vore lämpligt att sådana frågor

som enskild tjänstemans befordran, förflyttning, avsked för sjukdom, bestraffning

etc. gjordes till föremål för förhandlingar. Departementschefen

tillkännagav emellertid avvikande mening i propositionen till nämnda kungörelse

och författningen kom också i sitt antagna skick att medgiva statens

tjänstemän möjlighet till förhandling i frågor rörande enskild tjänstemans

rätt. De sakkunniga rörande förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän

hava i enlighet med för dem givna direktiv anslutit den föreslagna förhandlingsordningens

bestämmelser till de regler, som gälla i ovan nämnda kungö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

reise. Lagförslaget medgiver i följd härav förhandling angående enskild

kommunaltjänstemans rätt och därmed också rörande tillsättningsfrågor. Sådana

frågor torde i den mån de röra befattningar, för vars tillsättande bestämts

särskild kompetens, oftast gälla tolkning av kompetensvillkoren. Enligt

förslaget skola tolkningsfrågor, i den händelse parterna däri efter förhandling

icke uppnå enighet, avgöras av en särskild tjänstemannadomstol. Av de

sakkunniga har föreslagits utredning örn inrättande av dylik domstol.

Den av motionärerna begärda utredningen måste väl i första hand syfta

till ett framläggande av förslag om forum för tvistiga tillsättningsfrågors avgörande.

Lämpligheten av att detta organ sökes utanför de kommunala myndigheterna

torde vara obestridligt. Detta framgår redan av erfarenheterna

från den i Stockholms stad inrättade besvärsnämnden. Bortsett från att

denna nämnd endast upptager tillsättningsfrågor berörande vissa tjänstemannakategorier,

kan nämnden redan på grund av sin sammansättning ej

anses fungera tillfredsställande. I densamma lia nämligen i viss utsträckning

samma personer säte, vilka i egenskap av ledamöter i nämnder och styrelser

besluta just i de tillsättningsfrågor, vari besvär kan anföras. Om det

hesvärsprövande organet skall tillsättas inom kommunen, torde olägenhet av

sistberörda beskaffenhet svårligen kunna undvikas. Man har därjämte anledning

befara, att högst olika principer för tillsättningsfrågornas avgörande

skulle komma att gälla inom de olika kommunala besvärsnämnderna.

Ä andra sidan kan ifrågasättas, örn det är lämpligt att, på sätt en del av

motionärerna föreslå, regeringsrätten erhåller den hesvärsprövande befogenheten.

Det måste anses innebära en för detta forum ganska främmande

uppgift att undersöka och avgöra, huruvida erforderliga kvalifikationer föreligga

hos viss sökande till kommunal tjänst.

Under sådana omständigheter torde alla skäl tala för att frågan om inrättande

av kommunalt besvärsinstitut sammanföres med frågan örn inrättande

av särskild tjänstemannadomstol. Den av motionärerna påyrkade utredningen

synes därför lämpligen böra utföras av de sakkunniga, som kunna bliva

utsedda för utredning angående tjänstemannadomstol.

I anslutning till motionerna må till sist påpekas att lika viktigt som det är,

att de kommunala tillsättningarna ske efter objektiva grunder, lika viktigt

är det att de kommunala tjänstemännen icke utsättas för entlediganden och

avskedanden utan att en objektiv rättsgrund föreligger. I åtminstone en stadskommun,

nämligen Visby, har rättsskydd givits tjänstemännen i berört avseende.

Staden har visserligen icke såsom i Stockholm berett tjänstemännen

särskild besvärsrätt i tillsättningsfrågor men däremot inrättat ett särskilt besvärsinstitut

rörande avsättningsfrågor. De båda frågorna synas logiskt sett

sammanhänga så nära, att en utredning örn besvärsrätt i det ena slaget avfrågor

också bör innefatta utredning om besvärsrätt i det andra slaget.

Med åberopande av det ovan sagda får Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund

hemställa, att den av motionärerna begärda utredningen kommer

till stånd, att utredningen jämväl kommer att omfatta frågan om särskdt

besvärsinstitut i frågor rörande kommunala tjänstemäns entledigande, samt

att utredningen verkställes i samband med den av de sakkunniga rörande

förhandlingsrätt förordade utredningen rörande tjänstemannadomstol.

Stockholm den 27 februari 1939.

För Sveriges kommunaltjänstemannaförbund:

SVEN STENBERG.

Ordf.

Filip Anger.

Sekr.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

13

Bilaga 5.

SVENSKA KOMMUNALARBETAREFÖRBUNDET.

Till Riksdagens konstitutionsutskott.

Svenska kommunalarbetareförbundet, vilket bl. a. omfattar i runt tal

10,000 kommunala befattningshavare (tjänstemän), har uppmärksammat de

till konstitutionsutskottet remitterade motionerna nr 120 och 121 i I kammaren,

väckta dels av herrar Rahmn och Holmström, dels ock av herr Ohlin

samt avseende ändrade bestämmelser rörande tillsättning av kommunala

tjänster och skapande av ett besvärsinstitut för överklagande av kommunala

organs beslut om tillsättande av tjänstebefattningar.

Med anledning härav anhåller förbundet härigenom att få fästa konstitutionsutskottets

uppmärksamhet på följande synpunkter. Det framhålles bl. a.

i motion nr 120, att utformningen av ett besvärsinstitut, varigenom statlig

prövning av tillsättande av kommunala tjänster skulle äga rum, är en fråga

av vital betydelse för kommunaltjänstemännen. Påståendet kan måhända i

och för sig vara riktigt, men icke i den mening, motionärerna synas förutsätta,

nämligen så, att ett sådant institut skulle vara något för de kommunala befattningshavarna

särskilt eftersträvansvärt. Det förhåller sig enligt förbundets

uppfattning så, att ett besvärsinstitut på sätt motionärerna synas lia

tänkt sig kan komma att på ett betänkligt sätt byråkratisera tillsättningen av

kommunala tjänster. Genom att statliga myndigheter bliva inblandade i tillsättningsärendena

synes det direkta samarbetet mellan kommunerna och de

kommunalanställdas fackorganisationer komma att kompliceras och försvåras,

vilket icke kan vara till gagn för vare sig det allmänna eller befattningshavarna.

I den mån de kommunala befattningshavarna kunna ha intresse av

tillsättningarna av kommunala tjänster, synes detta intresse kunna bäst tillgodoses

genom överläggningar och därav följande fria överenskommelser

mellan kommunerna och befattningshavarnas organisationer så långt lag och

författning det medgiver. Genom ytterligare lagstiftning, som inskränker

kommunernas beslutanderätt, bliva självfallet möjligheterna för en organisatorisk

samverkan mellan kommunerna och nämnda organisationer mindre.

Med andra ord: ramen för att träffa för båda parterna lämpliga uppgörelser

blir trängre.

Förbundet kan icke finna en sådan lagstiftning påkallad av några bärande

skäl. Vare sig kommunerna eller de kommunala befattningshavarnas organisationer

kunna sägas ha missbrukat den frihet, som finnes på berörda

område, så att lagstiftning därför är nödvändig. Det skulle vara en orättvisa

mot de kommunala myndigheterna att påstå, att dessa icke äro lika objektiva

som andra myndigheter vid tjänsters tillsättande. Man bör nämligen vid

bedömandet härav icke förbise, att några av statsmakterna fastställda regler

för huru kommunala tjänster skola tillsättas samt kompetensfordringar m. m.

icke finnas utom i speciella fall. Några allmänna regler och kompetensfordringar

torde heller icke kunna uppställas så skiftande som kommunerna äro

både med hänsyn till karaktär, .storlek och annat.

Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 5 sami. 2 avd. Nr 17. !)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får Svenska kommunalarbetarförbundet

hemställa, att konstitutionsutskottet måtte avstyrka Riksdagen från att

bifalla ifrågavarande motioner.

Stockholm den 15 februari 1939.

Svenska Kommunalarbetareförbundet.

R. F. SOHLBERG.

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

39204»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.