Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om hänförande av anstalter för lokalt luftskydd till gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter, som avses i kommunallagarna.

1939-06-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1939:19, Utlåtande i anledning av väckt motion om hänförande av anstalter för lokalt luftskydd till gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter, som avses i kommunallagarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1939 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om hänförande av anstalter för lokalt luftskydd till

gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,

som avses i kommunallagarna.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion nr 75 av herr Åqvist hemställes, »att riksdagen ville för sin del antaga

ett sådant tillägg till 3 § av lagen om kommunalstyrelse på landet, 3 §

av lagen örn kommunalstyrelse i stad samt 3 § av lagen örn kommunalstyrelse

i Stockholm, att till gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter

må hänföras även anstalter för lokalt luftskydd».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt de nya kommunallagarna, vilka i förevarande hänseende nära ansluta

sig till de äldre kommunalförordningarna, äger kommun att själv

vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt

icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

Den kommunala verksamhetens omfång och begränsning har härigenom angivits

i en i viss utsträckning elastisk regel. I följd härav kan tvekan understundom

uppstå om den kommunala kompetensens gränser. Men de olägenheter,

som äro förbundna härmed, uppvägas mer än väl av den fördel,

som ligger däri, att området för kommunernas behörighet med samhällslivets

utveckling i praxis kunnat komma att omfatta allt flera uppgifter

utan att kommunallagarna därför behövt ändras. Under förarbetena till

1862 års kommunalförordningar avvisades också avsiktligt tanken på att

däri uppräkna de kommunala angelägenheterna — en uppräkning som för

övrigt icke ansågs kunna göras fullständig. Det skulle alltså icke stå i god

överensstämmelse med grunderna för kommunallagstiftningen att i kommunallagarna

angiva någon viss verksamhet, om vars natur tvekan räder,

såsom hänförlig till kommunernas gemensamma angelägenheter. Är en bestämmelse

härom för visst fall erforderlig, bör den införas i vederbörande

specialförfattning.

Beträffande den i förevarande motion berörda frågan örn kommunernas

befattning med det lokala luftskyddet må erinras om att en viss osäkerhet

understundom kommit till uttryck angående deras behörighet att även i andra

fall, än där de genom den nya luftskyddslagstiftningen uttryckligen ålagts

vissa skyldigheter med avseende å detta, vidtaga åtgärder på området. Förhållandet

torde framför allt bottna däri, att det i förarbetena till luftskydds
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 5 sami. 2 avd. Nr 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

lagstiftningen betonats, att luftskyddet i främsta rummet är en statens angelägenhet.

Ganska långt gående undantag hava emellertid måst göras från

denna princip. Sålunda hava kommunerna i dessa författningar uttryckligen

ålagts vissa skyldigheter i fråga om luftskyddet. Man torde emellertid

kunna antaga, att de även för andra fall i praxis komma att anses äga

behörighet vidtaga åtgärder på förevarande område. I den numera av

första lagutskottet (utlåtande nr 44) utan erinran tillstyrkta propositionen,

nr 274, till årets riksdag med förslag till lag om ändring i vissa delar

av luftskyddslagen — vilken i första hand åsyftar att närmare bestämma

kommuners och enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande

— har föredragande departementschefen också fällt ett uttalande,

varav framgår, att det vid propositionens utarbetande förutsatts, att kommunerna

frivilligt kunna åtaga sig ansvaret för vissa kostnader med avseende

å luftskyddet.1 Skulle erfarenheten ändock framdeles utvisa, att ett

behov föreligger av preciserade bestämmelser angående kommunernas allmänna

behörighet på förevarande område, böra reglerna härom, såsom redan

framgår av det föregående, icke införas i kommunallagarna utan i den

speciella luftskyddslagstiftningen, vilken principiellt tillhör annat utskotts

behandling.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 juni 1939.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar

Gottfrid Karlsson, Källman, Björck*, Herlitz, Karl Bodin, Nils Andersson,

Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Hällgren,

Arnemark, Fält*, Wolgast och Nolin.

* Ej närvarande vid justeringen.

1 Kungl. Majas proposition nr 274/1939 sid. 17: »Närmare redogörelse för luftskydds
inspektionens

förslag till ändringar av 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen, däröver avgivna

yttranden samt departementsförslaget i ämnet lämnas i det följande. Redan i förevarande

sammanhang anser jag mig emellertid böra framhålla, att de uppgifter, som i

berörda paragrafer åläggas kommuner och enskilda, böra bekostas av dem utan bidrag

av statsverket. För andra uppgifter än de sålunda angivna torde, i den mån Konungen

anser dem böra fullgöras samt kommuner eller enskilda icke frivilligt åtaga sig ekonomiskt

ansvar därför, staten böra intill dess annorlunda bestämmes gälda kostnaderna.

—--»

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

392313

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.