Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande vid kommunala val av institutet »röstning å annan ort».
1939-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1939:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande vid kommunala val av institutet »röstning å annan ort».
Dokumentets text
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1939 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion angående införande vid kommunala val av
institutet »röstning å annan ort».
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 186, av herr Nilson i Eskilstuna hemställes, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning örn införande av institutet
röstning å annan ort’ även vid andra val än val till riksdagens andra
kammare».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Historik m. m. Samtidigt med att den vid 1934 års riksdag såsom
vilande antagna ändringen av § 24 riksdagsordningen slutligt genomfördes
vid 1937 års riksdag, trädde även de förstnämnda år (och år 1935) beslutade,
därmed sammanhängande ändringarna i lagen örn val till riksdagen i kraft.
Bestämmelserna åsyftade att underlätta deltagandet vid andrakammarvalen.
— För dessa vals vidkommande skapades härigenom en rätt för väljare, som
på grund av vistelse å annan ort är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrättningen
i det valdistrikt, där han är uppförd i röstlängden, att avlämna
valsedel, avseende valet i valkretsen dit nämnda distrikt hör, vid valförrättning
i annat valdistrikt inom riket eller, då val ej samtidigt äger rum i hela
riket, i annat valdistrikt inom samma valkrets. Med hänsyn härtill skola andrakammarvalen
för hela riket numera obligatoriskt förrättas å samma dag. Förrätt
att rösta i främmande valdistrikt skall väljare innehava utdrag ur röstlängden
från det valdistrikt han tillhör, utvisande att han där är upptagen
såsom röstberättigad. — Vidare avskaffades för andrakammarvalens del valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän (men ej för äkta makar)
och ersattes — i den mån rätten att rösta i annat valdistrikt icke kan begagnas
— av en rätt att avgiva valsedel före valdagen. Två kategorier av
väljare berördes av reformen. Å ena sidan fingo nämligen yrkes- och tjänstemän
inom riket, som förut hade rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse,
rätt att före valdagen avgiva valsedel, där det med skäl kunde antagas, att
väljaren till följd av tjänstens utövning valdagen icke kan komma tillstädes
vid någon annan valförrättning. Å andra sidan fingo alla röstberättigade,
som valdagen med skäl kunde antagas komma att vistas utom riket, rätt att
avlämna valsedel i nu ifrågavarande ordning. Röstningen skall kunna äga
rum dels i alla städer inom riket inför en av magistraten förordnad röstmot
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
3
tagare dels ook utom liket å svensk beskickning i Europa och, i den mån
Konungen så förordnar, hos annan svensk beskickning och å svenskt konsulat,
därvid beskickningens eller konsulatets chef eller den han sätter i sitt
ställe är röstmottagare. För röstningen skall väljarna inneha röstlängdsutdrag
angående sin rösträtt liksom vid röstning i främmande valdistrikt.
Enligt en inom justitiedepartementet år 1933 upprättad promemoria angående
införande av systemet röstning å annan ort kunde en sådan rätt icke
ifrågakomma beträffande de primärkommunala valen. Däremot kunde det
ifrågasättas, örn systemet icke skulle kunna vinna tillämpning på landstingsmannavalen.
Kiksdagen uttalade samma år (skrivelse nr 251), i anslutning
till vad konstitutionsutskottet anfört i ämnet, att en fortsatt utredning av
frågan icke syntes böra begränsas endast till andrakammarvalen.
Av de över den nämnda promemorian och riksdagens skrivelse hörda myndigheterna
anförde Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västerbottens
län bland skälen för ett avstyrkande av förslaget örn röstning i främmande
valdistrikt, att systemet icke läte sig anpassa å de kommunala valen, vilket
borde fordras. Uteslutande av denna anledning ställde sig magistraten i
Stockholm tveksam till förslaget, ehuru magistraten med tanke enbart på
andrakammarvalen i princip fann detsamma lämpligt. Även magistraten i
Lund ansåg det önskvärt med en metod för valdeltagandets underlättande,
som kunde tillämpas även å de kommunala valen. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län framhöll, att möjlighet till röstning i främmande valdistrikt
borde införas även vid kommunalvalen, och att, örn gemensam valdag infördes
för nämnda val, det icke skulle möta oöverstigliga hinder att anordna
dessa efter i huvudsak enahanda system, som föreslagits beträffande andrakammarvalen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ansåg behovet av den ifrågavarande
reformen beträffande valen i primärkommunerna vara mindre framträdande
men fann det däremot synnerligen önskvärt, att det föreslagna institutet
vunne tillämpning vid alla val av politisk betydelse, sålunda förutom
andrakammarvalen även landstingsmannavalen och valen av elektorer i städer
utom landsting för utseende av första kammarens ledamöter. Ytterligare tre
länsstyrelser — i Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län — funno det
vara principiellt önskvärt, att reformen utsträcktes till landstingsmannavalen,
men menade, att man först borde avvakta resultatet av reformens tillämpning
vid andrakammarvalen, innan sådan utsträckning företoges. Däremot ansågo
dessa länsstyrelser en utsträckning till andra kommunala val icke böra ifrågakomma.
Tre andra länsstyrelser — i Uppsala, Kopparbergs och Gävleborgs
län — avstyrkte helt det föreslagna systemets tillämpning vid andra val än
andrakammarvalen, vax-jämte länsstyrelsen i Norrbottens län även syntes hysa
den uppfattningen, att systemet ej borde utsträckas till de kommunala valen.
Den närmare utredningen av frågan örn införande av institutet röstning
å annan ort fullföljdes sedan av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga,
vilka i sitt år 1934 avgivna yttrande beträffande de kommunala
valen framhöllo, att den första förutsättningen för att institutet röstning i
främmande valdistrikt lämpligen skulle kunna användas vid de kommunala
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
valen vore, att dessa förrättades samtidigt i liela riket. Yad närmast anginge
landstingsmannavalen förelåge dock icke denna förutsättning. En väsentlig
anledning till önskemålet att införa systemet beträffande dessa val vore den
omständigheten, att landstingen deltaga i utseendet av första kammarens
ledamöter, varigenom landstingsmannavalen få en politisk betydelse. Men
infördes systemet i fråga örn landstingsmannavalen, talade starka skäl för att
det gjordes tillämpligt också vid val av förstakammarelektorer i de större
städerna, som ej deltaga i landsting. Det syntes emellertid mindre tillfredsställande,
örn det nya röstningssystemet skulle tillämpas allenast vid elektorsvalen
men icke vid de samtidigt därmed förrättade stadsfullmäktigevalen
i förevarande städer, enär de senare valen i de flesta fall för valmännen framstode
som de mest betydelsefulla. Något hinder att tillämpa systemet vid
båda valen förelåge visserligen icke i och för sig. Men utsträcktes systemet
till städer utom landsting, kunde det synas oegentligt att icke tillämpa det
vid stadsfullmäktigevalen även i andra städer samt vid kommunalfullmäktigevalen.
Förutsättningen härför vore dock, att dessa val obligatoriskt förlädes
till dagen för landstingsmannavalen. Tekniskt möjligt vore väl att utsträcka
systemets tillämpning att omfatta samtliga nu nämnda val. Man torde dock
icke böra bortse från svårigheten för väljarna att anskaffa riktiga valsedlar
för de skilda valen och att icke sammanblanda dessa. En väljare, som icke
vistades å den ort, där han vore röstberättigad vid kommunalval, kunde ofta
sakna kännedom örn de kandidater, vilka uppställts av det parti han vill
stödja, och även örn väljarbeteckningen. Emellertid kunde även invändningar
av mera principiell natur resas mot att en väljare, som exempelvis icke längre
vore bosatt i den kommun, där han vore röstberättigad, skulle beredas särskilda
möjligheter att deltaga i valet av denna kommuns representation. Det
kunde väl synas i och för sig önskvärt, att samma system, som ifrågasattes
beträffande andrakammarvalen, infördes även beträffande landstingsmannaoch
elektorsvalen, ehuru uppenbarligen skälen härför icke ägde den styrka
som i fråga örn valen till riksdagens andra kammare. Men det vore ett svårlöst
problem, huruvida och i vad mån systemet därvid borde utvidgas att omfatta
valen även i primärkommunerna. Bestämd ståndpunkt till förevarande
frågor torde emellertid icke för det dåvarande behöva tagas. Yalsedelstorsändelsesystemet
för yrkes- och tjänstemän syntes lämpligen böra bibehållas
orubbat för de kommunala valens vidkommande i avbidan på att frågan örn
underlättat deltagande i dessa val bleve löst.
I proposition (nr 216) till 1934 års riksdag med förslag till ändrad lydelse
av § 24 riksdagsordningen och till vissa delar av lagen örn val till riksdagen
framhöll föredragande departementschefen vad anginge de kommunala valen
och elektorsvalen, att han — efter samråd med chefen för socialdepartementet
-— funnit frågan örn underlättande av deltagandet i dessa val för det
dåvarande böra anstå och göras till föremål för ytterligare överväganden.
Riksdagen uttalade i anslutning till vad konstitutionsutskottet anfört i skrivelse
(nr 256) till Kungl. Majit, att det förevarande spörsmålet i sinom tid
borde göras till föremål för ytterligare utredning.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
5
Härefter hava år 1936 de i detta sammanhang betydelsefulla ändringarna
i kommunallagarna genomförts, att såväl landstingsmannavalen som stadsfullmäktigevalen
i rikets samtliga städer, alltså även i Stockholm, obligatoriskt
skola förrättas å en och samma dag, tredje söndagen i september
månad. Örn denna reform uttalade konstitutionsutskottet (utlåtande nr 171
nämnda år) bland annat, att den underlättade ett framtida införande av institutet
röstning å annan ort för landstingsmanna- och stadsfullmäktigevalens
vidkommande. Vidare har elektorsinstitutionen för val av förstakammarledamöter
i de större städer, som ej deltaga i landsting, genom grundlagsändringar
år 1937 avskaffats i samband med införandet av en enhetlig politisk och kommunal
rösträttsålder.
Utskottet. Vid sitt beslut om de ändringar i lagen örn val till riksdagen,
som villkorligt antogos år 1934 och trädde i kraft år 1937, framhöll
riksdagen i anslutning till ett uttalande av vederbörande departementschef,
i skrivelse till Kungl. Maj:t, att spörsmålet örn motsvarande ändringar i kommunala
vallagen i sinom tid borde göras till föremål för ytterligare utredning.
Då Kungl. Maj:ts uppmärksamhet alltså redan är fäst på frågan örn ett underlättat
deltagande även i de kommunala valen och utredningen av detta spörsmål
kan förväntas återupptagen inom en snar framtid, anser utskottet en
skrivelse i motionens syfte ej erforderlig. Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 februari 1939.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Anton Pettersson, Strömberg, Gustaf Adolf
Björkman, Rahmn*), Källman, Björck, Herlitz, Nils Andersson, Anders Andersson,
Härdin, Fast, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Mosesson, Lundqvist*), Nordström i
Torsby, Nilsson i Göteborg, Arnemark och Johansson i Tväråselet*).
*) Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Björck, Nils Andersson, Fast och Mosesson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.