Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1939-04-14 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:111, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt

93, sid. 188 och 189 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

förelagd, till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt

studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet beräkna för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag

av 220,700 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i samma proposition under kapitalbudgeten

såsom kapitalinvestering under rubriken Statens utlåningsfonder (bilaga

6 punkterna 14 och 15 av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna dels till statens lånefond

för universitetsstudier ett reservationsanslag av 150,000 kronor, dels ock

till studielånefonden ett reservationsanslag av 120,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 20 januari 1939 dagtecknad proposition

(nr 61), under åberopande av vid sistnämnda proposition fogat

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt studerande

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 220,700

kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande

av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund under

åttonde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa ett anslag av 10,000

kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 6 sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

dels besluta att en särskild fond, benämnd Statens lånefond för universitetsstudier,

skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen tillstyrkta grunder utfärda ej mindre erforderliga

bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda

fond, än även ändrade bestämmelser beträffande den nuvarande studielånefonden

;

dels till Statens lånefond för universitetsstudier för budgetåret 193.9/40

anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor;

dels ock till Studielånefonden för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 120,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr G. Andrén m. fl. (1:232) och den andra inom andra kammaren

av herr V. Hedlund i Östersund m. fl. (II: 360), vari hemställts, att riksdagen

till stipendier åt de studerande vid universiteten i Uppsala och

Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers

tekniska högskola, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet,

veterinärhögskolan, skogshögskolan och lantbrukshögskolan ävensom

Stockholms och Göteborgs högskolor samt handelshögskolorna i Stockholm

och Göteborg måtte för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 209,500 kronor med föreskrift tillika att utdelningen av ifrågavarande

stipendier skall omhänderhavas av ett centralt organ och stipendierna

skola i mån av tillgång utdelas till förtjänta sökande oavsett vid vilken

akademisk bildningsanstalt, de ämna bedriva studier;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr S. Linderot (1:233) och den andra inom andra kammaren äv

herr K. E. Senander (II: 361), vari hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 61 måtte besluta, l:o) att tillämpningsområdet

för de i propositionen föreslagna åtgärderna utsträckes till att

omfatta alla statliga och statsunderstödda högskolor; 2:o) att stipendierna

skola tillkomma även obemedlade studerande med hem å ort där studierna

bedrivas; samt 3:o) att stipendier motsvarande kostnaderna för

kurs- och laborationsavgifter måtte kunna tilldelas obemedlade studerande;

dels en inom andra kammaren av herr C. Lindskog väckt motion

(11:359), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till den kungl, propositionen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

efter vederbörlig utredning till 1940 års riksdag framlägger förslag, att

studenterna även vid Stockholms och Göteborgs högskolor må, efter

enahanda grunder och i rättvis proportion, komma i åtnjutande av

samma slags studiehjälp, som nu föreslagits beträffande Uppsala och

Lunds universitet samt karolinska institutet;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3

dels ock en inom första kammaren av herrar C. P. Wahlmark och

G. Branting väckt motion (1:231), vari hemställts, l:o) att riksdagen

måtte besluta om inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,

2:o) att riksdagen ville fastställa lånefondens belopp tills vidare

till 500,000 kronor och slutligen 3:o) att reglemente för lånefonden fastställes

i överensstämmelse med i motionen framlagt förslag.

Beträffande de till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena anförda

skälen hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade

redogörelsen, till motionerna 11:359—361 och 1:231.

I riksstaten äro nu uppförda ett anslag å 6,200 kronor till Uppsala universitet:

Stipendier åt studerande och ett anslag å 4,900 kronor till Lunds

universitet: Stipendier åt studerande. Dessa anslag, som alltså äro avsedda

enbart för studerande vid de båda nu nämnda akademiska läroanstalterna,

disponeras till smärre kontantstipendier. Något motsvarande anslag är

icke uppfört för karolinska institutet.

Från och med år 1918 har riksdagen årligen anvisat medel till lån för

underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid

offentliga läroanstalter, såväl vid universiteten och karolinska institutet

som andra anstalter. Vid utgången av budgetåret 1937/38 uppgick

studielånefonden, vilken benämning fonden haft från och med budgetåret

1932/33, till omkring 3,750,000 kronor. De medel, som av riksdagen

åren 1918—38 anvisats för studielån, uppgå till sammanlagt 3,851,000

kronor, därav för budgetåret 1938/39 120,000 kronor.

Enligt gällande reglemente för ifrågavarande studielån beviljas dylika

till belopp av högst 1,500 kronor för varje gång men må, när särskilda

omständigheter därtill föranleda, kunna i undantagsfall överstiga

detta belopp.

Kostnaderna för den nämnd, som handlägger ärenden rörande ifrågavarande

lån, hava under senare år bestritts med ett av riksdagen

under åttonde huvudtiteln härför anvisat anslag, som för budgetåret

1938/39 är i riksstaten uppfört med 7,200 kronor. Till ersättning åt

postverket för dess bestyr med studielånen är därjämte under samma huvudtitel

uppfört ett särskilt förslagsanslag örn för närvarande 3,200 kronor.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 5 februari 1937 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom departementet

verkställa utredning och avgiva förslag angående understöd i form av

fria bostäder och fri kost åt studerande vid universiteten i Uppsala och

Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. De sakkunniga, som

bemyndigats att i utredningen också upptaga vissa spörsmål angående förbättrade

kreditförhållanden för de studerande vid vederbörande läroanstalter,

hava den 10 december 1937 avgivit betänkande med utredning och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost åt studerande

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet (statens offentliga utredningar 1937:44).

Över betänkandet hava yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, nämnden

för statens studielån, statskontoret samt kanslern för rikets universitet,

som jämväl hört vederbörande universitetsmyndigheter.

Härjämte hava Stockholms studentkårer inkommit till Kungl. Maj:t

med en den 8 oktober 1938 dagtecknad framställning i ämnet.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava föreslagit, att statsstipendier i form av fri bostad

och fri kost inrättas vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

institutet i överensstämmelse med av de sakkunniga framlagda riktlinjer

samt att för ändamålet anvisas ett årligt anslag å 300,000 kronor, att ett

årligt anslag anvisas å tills vidare 4,000 kronor till vardera av utav de sakkunniga

föreslagna statsstipendienämnder vid universiteten i Uppsala och

Lund samt å 1,500 kronor till en motsvarande stipendienämnd vid karolinska

institutet till bestridande av nämndernas arvoden och övriga utgifter,

att ett belopp av 500,000 kronor anvisas såsom grundanslag till en

statens lånefond för studentbyggnader, att ett belopp av 200,000 kronor

anvisas såsom grundanslag till en statens lånefond för universitetsstudier,

samt att de förutnämnda i riksstaten uppförda anslagen till stipendier åt

studerande vid universiteten i Uppsala och Lund å respektive 6,200 kronor

och 4,900 kronor efter inrättandet av statsstipendier i form av fri bostad

och fri kost användas till bokstipendier.

Beträffande de sakkunnigas förslag inhämtas av propositionen nr 61/

1939 i huvudsak följande:

Statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost.

Den lämpligaste formen för statens understöd till akademiska studier

åt begåvade, obemedlade studerande ansåge de sakkunniga vara inrättandet

av nya stipendier. För att dessa skulle betyda en verkligt

effektiv hjälp fordrades emellertid, att de bleve både många och stora samt

utginge under en avsevärd del av studietiden. Vidare uppstode frågan, huruvida

stipendiebeloppen borde utbetalas kontant eller utgå i naturaförmåner,

d. v. s. i första hand husrum och kost samt eventuellt kurslitteratur. Den

senare stipendieformen syntes äga betydande fördelar framför kontantförfarandet.

Örn understödet utginge i form av fri bostad och fri kost, förelåge

fullgod garanti för att det användes till täckande av de nödvändigaste

och samtidigt mest betungande utgifterna. Kostnaderna för mat och rum

för de studerande beräknades till i genomsnitt 1,000 kronor per läsår. Dessa

ofrånkomliga utgifter för vistelsen vid universitetet eller högskolan vore

givetvis särskilt höga och kännbara för det övervägande flertal av de studerande,

som ej åtnjöte förmånen att kunna bo i hemmet under studietiden,

och dylika naturastipendier skulle därför i viss mån utjämna de rent geo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

grafiska förutsättningarna för akademiska studier. Därjämte skulle den

fördelen vinnas, att de studerande, som ansåges förtjänta av speciell hjälp

från statens sida, garanterades en fullt tillfredsställande levnadsstandard

under de i alla avseenden betydelsefulla studieåren. För närvarande vore

många fattiga studenter av ekonomiska skäl hänvisade till en kosthållning

och en bostad, som endast motsvarade mycket anspråkslösa krav i fråga

örn hygien och standard i övrigt. Därjämte skulle fri bostad och kost under

terminerna utan tvivel även bidraga till att stipendiaterna utsträckte sin

årliga vistelse vid läroanstalten, vilket i sin tur skulle medföra en förkortning

av den totala studietiden.

Behörighetskrav. Behöriga att erhålla dylika statsstipendier i form av

fri bostad och fri kost borde endast vara sådana studerande, som dels vore

utmärkt begåvade och väl skickade för de levnadsbanor, som krävde akademiska

studier, och dels saknade möjlighet att bekosta sin utbildning med

egna medel eller genom hjälp från föräldrar.

Eftersom stipendierna ej kunde tänkas utgå under hela studietiden och

ej heller förslå till samtliga utgifter under tiden för innehavet, måste det

förutses, att de ifrågakommande studerandena i regel även måste ådraga

sig viss skuldsättning. För att amorteringen av lånen ej skulle inträda under

eller ens omedelbart efter studietiden, borde skuldsättningen i största

möjliga mån begränsas till den senare delen av vistelsen vid universitetet

eller högskolan. I stället borde naturastipendierna utgå under de första studieåren,

och rätten till innehav av stipendium borde därför förbehållas de

studerande, vilkas närvaro vid läroanstalten i fråga ännu ej överskridit en

fastställd maximitid, förslagsvis fyra terminer. Dock borde studerande,

vilkas ekonomiska förhållanden genom faderns död eller andra mellankommande

omständigheter kommit i ett avsevärt sämre läge än tidigare, kunna

ifrågakomma till erhållande av stipendium även något senare under studietiden.

Genom denna anordning skulle bostads- och koststipendierna på ett

lyckligt sätt komplettera magnatstipendierna, som i stor utsträckning utdelades

efter ådagalagda studiemeriter och alltså i regel senare under studietiden.

Även lånemöjligheterna vore under nuvarande förhållanden relativt

begränsade under de tidigaste studieåren, innan den lånesökande kunde

prestera den säkerhet, som läge i avlagda tentamina och examina.

De sakkunniga ansåge det rent av synnerligen önskvärt, att stipendierna

i regel utginge redan från början av de akademiska studierna och alltså

finge sökas av studerande, som ännu ej vunnit inträde vid någon av de

berörda läroanstalterna. Först genom denna möjlighet till ansökan och tilldelning

av stipendium redan vid slutet av gymnasievistelsen skulle vägen

till den högre undervisningen öppnas för en del begåvningar, som nu av

ekonomiska skäl tvingades att avbryta sin utbildning med studentexamen.

Samtidigt eliminerades, såsom ovan framhållits, risken för att stipendierna

skulle medföra en icke önskad ökning av antalet universitetsstuderande.

De lokala stipendienämnderna. Vad bedömningen av ansökningarna och

utdelningen av stipendierna beträffade, hade de sakkunniga diskuterat olika

alternativ. En för de båda universiteten och karolinska institutet gemensam

nämnd, vars arbetsuppgifter i stort sett skulle bliva likartade med den

existerande studielånenämndens, skulle erbjuda den fördelen, att en avvägning

kunde ske mellan samtliga kompetenta sökande. Men ur andra synpunkter

vore tvivelsutan inrättandet av en nämnd för vardera av de tre

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

läroanstalterna avgjort att föredraga. Dessa nämnder kunde jämte prövningen

av de inkomna ansökningarna och tillsättandet av stipendiaterna

även handhava en mängd frågor av praktisk art, som bleve en nödvändig

följd av själva stipendieformen. Dit hörde främst bestämmandet av det

sätt, på vilket förmedlingen av naturaförmånerna borde ske, vilket i praktiken

närmast torde komma att innebära en fördelning av stipendiaterna

på lämpliga av nämnden godkända matställen och bostäder, vidare utövandet

av en viss kontroll över stipendiaternas studieprestationer och uppförande

samt samarbete med övriga stipendieutdelande organ vid läroanstalten

i fråga. Detta samarbete borde omfatta samtliga de organ, som förvaltade

och utdelade stipendier, och åsyfta en samlad överblick över hela

det lokala stipendieväsendet. I mån av behov borde samarbetet även utsträckas

till kreditkassor och övriga institutioner, som beviljade studiekredit.

Da det vore av största vikt, att de lokala stipendienämnderna representerade

en så allsidig erfarenhet som möjligt, borde de sammansättas av

representanter för såväl universitetet eller institutet som de studerande.

Stipendienämnderna borde ej vara större än att de kunde arbeta smidigt

och effektivt, och de sakkunniga föresloge därför, att varje nämnd skulle

bestå av fem ordinarie ledamöter. Av dessa utsåges en, som tillika skulle

fungera såsom, nämndens ordförande, av universitetskanslern, två av det

större akademiska konsistoriet, respektive karolinska institutets lärarkollegium,

samt två av studentkåren, respektive medicinska föreningen. På

enahanda sätt utsåges lika många ersättare, vilka deltoge i nämndens arbete

vid ordinarie ledamots förfall.

Ansökningsförfarandet. De sakkunniga hade ansett sig böra förorda

följande ansökningsförfarande. Ansökan ställdes till statsstipendienämn(len

vid den läroanstalt, där sökanden vore inskriven eller ämnade söka

inträde. Sökande, som ännu ej avlagt studentexamen, inlämnade sin

ansökan till rektorsämbetet vid den skola, där han åtnjöte undervisning,

varefter inkomna ansökningar granskades av kollegiet eller av detta utsedda

delegerade. Efter denna granskning översändes ansökningarna,

försedda med kollegiets eller dess delegerades yttrande, genom rektors

försorg till respektive stipendienämnder. Övriga sökande ingåve sina

ansökningar direkt till de lokala statsstipendienämnderna.

Önskvärt vore, att stipendiaterna kunde utses i god tid före vårterminens

slut och ansökningstiden utgå någon gång under förra hälften av samma

termin. De sakkunniga föresloge därför, att stipendierna av ecklesiastikdepartementet

kungjordes till ansökning under december månad närmast

före det läsår ansökan avsåge. Samtliga ansökningar skulle vara statsstipendienämnderna

tillhanda före utgången av februari, men sökande, som

ännu ej avlagt studentexamen, skulle till rektor ingiva sin ansökan redan

före den 1 februari. Ansökan från studerande, som redan vore inskriven vid

vederbörande läroanstalt, remitterades i och för yttrande till seniorskollegiet

eller stipendienämnden inom den nation sökanden tillhörde, respektive

medicinska föreningens styrelse, och i förekommande fall kunde dylikt yttrande

även inhämtas från akademisk lärare, vars undervisning sökanden

åtnjutit eller alltjämt åtnjöte.

Stipendienämnderna skulle företaga den ordinarie utdelningen före april

månads utgång.

Örn alltså nämnda data fastställdes för ingivandet av ansökningar och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

7

fördelningen av stipendierna, medförde detta visserligen, att hänsyn ej

kunde tagas till studentexamensbetvget för de sökande, som ännu ej avslutat

gymnasiestudierna. Detta torde dock näppeligen innebära några avsevärda

nackdelar, enär senaste terminsbetyg torde vara tillfyllest vid

bedömandet av kunskapsgraden hos den kategori av studerande, för vilken

dessa stipendier vore avsedda.

En något allvarligare olägenhet bestode däri, att de studerande, som avlade

studentexamen som privatister vid vårterminens slut, ej kunde ifrågakomma

vid den ordinarie utdelningen, enär den muntliga prövningen inför

examensnämnden i regel ägde rum först i juni. Det gällde dock härvid en

relativt liten grupp: antalet godkända examina hade för vart och ett av

läsåren 1927/28—1936/37 varit 78, 92, 55, 59, 66, 80, 90, 101, 105 och 107

respektive. Huru stor del av dessa privatister, som sedermera fortsatt sina

studier vid universiteten och karolinska institutet, framginge ej av inskrivningsmatriklarna,

men antalet torde ej vara särdeles stort. Det syntes likväl

rimligt att bereda dessa studerande möjlighet att redan under första

läsåret kunna ifrågakomma till erhållande av stipendium, och detta borde

utan större olägenheter kunna ordnas med hjälp av disponibla överskottsmedel

från föregående läsår.

Förmedlingen av naturaförmånerna. De sakkunniga ansåge sig icke böra

generellt tillstyrka den möjlighet, som ur vissa synpunkter kunde tyckas

ligga närmast till hands, nämligen att staten uppförde nybyggnader, avsedda

till bostäder och matsalar åt de studerande. Ändamålsenligare

syntes vara, att staten på lämpligt sätt understödde de företag, som

startats eller komme att igångsättas av universiteten och högskolorna,

studentorganisationerna eller andra för de studerande intresserade organ.

I den utsträckning detta vore möjligt borde ett dylikt stöd givas formen

av en direkt subvention, som bidroge till att avlasta en del av

anläggnings- och eventuellt även driftkostnaderna för ifrågavarande

företag.

I princip borde riktlinjerna för stipendienämndernas arbete överensstämma,

och likaså borde de erbjudna naturaförmånerna så vitt möjligt

vara likvärdiga på de olika orterna. Huvudsynpunkten borde vara att tillhandahålla

stipendiaterna tillräcklig och närande kost i ändamålsenliga

lokaler samt bostadsrum, som vore väl lämpade till studiearbete och i övrigt

fullt tillfredsställande. För att erhålla garanti beträffande rummens och

kostens beskaffenhet borde bostäder och matställen, dit stipendiater hänvisades,

vara godkända av statsstipendienämnden och sedermera på lämpligt

sätt underkastas en fortlöpande kontroll. Kosten borde, då möjlighet

därtill funnes, efter stipendiatens fria val utgå med två eller tre mål örn

dagen.

Tiden för innehav av stipendium. Ehuru det för närvarande krävdes en

mycket lång studietid för de akademiska examina, ansåge de sakkunniga

det vara tillrådligt att tills vidare ej sätta maximitiden för innehav av stipendium

högre än tre år, för vilken tid understödet dock ej borde utbetalas

omedelbart, utan endast för ett år i sänder. De sakkunniga funné det

emellertid önskvärt, att detta maximum höjdes, så snart en förskjutning

agde rum, genom att antalet stipendier ökades eller antalet sökande eventuellt

minskades.

Stipendieförmånerna borde givetvis i första hand utgå under de officiella

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

lästerminerna, vilka för universiteten och karolinska institutet omfattade

tiden den 1 september—den 15 december och den 15 januari—den 31 maj.

I fråga örn bostad måste åtnjutandet av stipendieförmånen i regel vara

bundet till denna tid. Då ersättningen för kost däremot mycket väl torde

kunna och även böra utgå endast för det faktiska antalet av stipendiaten

intagna måltider, syntes det vara rimligt, att frånvaro under termin med

därav föranledda avdrag i kostförmånerna kunde kompenseras i det fall,

att studierna fortsattes även under mellantermin. Beträffande såväl bostad''

som kost torde det alltså vara enklast och riktigast att stadga, att förmånerna

finge utgå under en tid av högst åtta månader per år, varvid den fria

kosten i förekommande fall kunde åtnjutas även under del av mellantermin.

Tilläggs- och övergångsbestämmelser. Eftersom närvarotiden under läsåret

varierade för olika studerande, måste också de kontantbelopp, som

motsvarade de åtnjutna förmånerna, bliva ganska växlande. Även om vid

den ordinarie utdelningen i april utsåges så många stipendiater, som beräknades

kunna åtnjuta kost och logi under atta mannder för det för året

beviljade^ stipendiebeloppet, kunde det därför förutses, att överskottsmedel

till ett på förhand obestämbart belopp bomme att stå till stipendienämndens

disposition. För den händelse någon av de utsedda stipendiaterna

bleve förhindrad att under ifrågavarande läsår fortsätta sina studier, ökades

detta belopp ytterligare. För att dessa medel ej skulle förbliva outnyttjade

borde nämnden hava befogenhet att under läsåret företaga kompletterande

utdelningar, dels till de privatister, som avlade sin studentexamen

vid vårterminens slut och därför ej kunde ifrågakomma vid den ordinarie

utdelningen, dels till andra studerande, som vöre förtjänta och i behov av

tillfälligt eller varaktigt understöd. I den män nämnden så funne lämpligt,

borde den även äga rätt att utdela ett begränsat antal delstipendier, som

utginge antingen såsom fri bostad eller såsom fri kost. Genom en dylik

uppmjukning av stipendieformen skulle klyftan mellan stipendiaterna och

de kompetenta sökande, som ej kunnat tilldelas stipendium, i någon mån

utjämnas.

Om stipendierna i regel bomme att utgå under en tid av sex terminer,

medförde detta, att ungefär en tredjedel av hela antalet stipendier varje

ar kunde tilldelas nya innehavare. Såsom en övergångsform för de två

första åren föresloge de sakkunniga, att det beviljade anslaget disponerades

så att maximitiden för innehav för omkring en tredjedel av de första stipendiaterna

begränsades till ett år och för ytterligare ungefär en tredjedel

till två år. De stipendiater, vilkas rätt till prolongation på detta sätt inskränktes,

borde utses bland redan inskrivna studerande, vilka tillbragt

förslagsvis högst sex terminer vid universitetet eller institutet. Genom denna

anordning vunnes också den ej oväsentliga fördelen, att gränsen ej bleve

så starkt kännbar mellan de studerande, som påbörjade sina akademiska

studier omedelbart före och efter inrättandet av de statliga naturastipendierna.

_ Stijtendiernedlens fördelnina mellan studieorterna borde enligt de sakkunniga

bestämmas av studentantalet, de studerandes sociala och ekonomiska

förhållanden, levnadskostnaderna på de olika studieorterna samt förefintligheten

av andra former av stipendier. Efter en ingående undersökning

av olika på frågan inverkande faktorer, beträffande vilken hänvisas till

propositionen, hava de sakkunniga föreslagit, att av det totala stipendiebeloppet

50 procent skulle tillfalla Uppsala universitet, 40 procent Lunds

universitet och 10 procent karolinska institutet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

9

Storleken av statens årliga bidrag. Efter hänsynstagande till relationen

mellan den önskade effektiviteten av stipendieverksamheten och anslagsbeloppets

storlek samt i viss mån efter jämförelse med omfattningen av

statsstipendieverksamheten i andra länder, främst Danmark, föresloge de

sakkunniga, att till bostads- och koststipendier åt obemedlade, begåvade

studerande måtte årligen utgå ett anslag av statsmedel å 300,000 kronor,

att tills vidare fördelas med 150,000 kronor till Uppsala universitet, 120,000

kronor till Lunds universitet och 30,000 kronor till karolinska institutet.

Med hänsyn tagen till de i det föregående för respektive studieorter beräknade

levnadskostnaderna skulle dessa belopp för närvarande motsvara fri

bostad och fri kost under åtta månader för omkring 150 studerande i Uppsala,

136 i Lund och 27 i Stockholm.

Därjämte borde statsstipendienämndema åtnjuta årliga anslag till arvoden

och expenser, att tills vidare utgå med 4,000 kronor till vardera

av statsstipendienämndema vid universiteten i Uppsala och Lund samt

med 1,500 kronor till statsstipendienämnden vid karolinska institutet.

Lånefond för studentbyggnader. Enligt de sakkunniga

borde staten vida effektivare än hittills lämna sitt stöd åt den verksamhet,

som åsyftade uppförande eller restaurering av byggnader, avsedda för studenter.

Såsom grundanslag för fonden föresloge de sakkunniga ett belopp av

500,000 kronor.

Lånefond för universitetsstudier. De sakkunniga erinra,

att de årliga utgifterna per manlig studerande år 1930 uppgått till i

genomsnitt 1,930 kronor vid Uppsala universitet, 1,745 kronor vid Lunds

universitet och 2,710 kronor vid karolinska institutet. Örn statsstipendier

i form av fri bostad och fri kost inrättades i enlighet med de sakkunnigas

förslag, kunde varje dylikt stipendium — under förutsättning

att åtta månaders närvaro vid universitetet eller institutet — beräknas

motsvara ett kontantbelopp av i runt tal 1,000 kronor i Uppsala,

880 kronor i Lund och 1,120 kronor i Stockholm. Trots att innehavarna

av statsstipenaier torde komma att helt eller åtminstone till övervägande

del tillhöra den kategori av studerande, vars årsutgifter läge under medeltalet,

återstode alltså även för dem att för studiernas finansiering anskaffa

ytterligare medel till rätt betydande belopp. För flertalet måste detta ske

genom upptagande av lån. Härav följde, att frågan örn lånemöjligheterna

bleve av betydelse redan för bedömandet av i vad mån statsstipendierna

skulle fylla ändamålet att öppna studiebanan för helt medellösa studenter

med utmärkt studiebegåvning. Dessutom vore det uppenbarligen av stor

vikt att undersöka, huruvida något ytterligare kunde göras från det allmännas

sida för begåvade och obemedlade studenter, som ej erhölle statsstipendier.

De sakkunniga hade därför i detta sammanhang upptagit

frågan om studiekrediten till prövning.

För den begåvade, fattige studenten funnes en, ehuru ringa, möjlighet

att bliva delaktig av statens räntefria studielån, som utlämnades utan borgen

och med räntefrihet under studieåren samt låg ränta under amorteringstiden.

Däremot vore möjligheterna att hos vissa bankföretag och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

studentkreditkassor erhålla borgenslån med viss amorteringsfrihet numera

jämförelsevis stora.

Vad statens studielån beträffade, vore den per ar disponibla lånesumman

alltför liten i förhållande till antalet sökande, vilket givetvis måste

bereda studielånenämnden stora svårigheter vid upprättandet av förslag.

Följden bleve, dels att endast en ringa del av de kompetenta sökande

kunde komma i åtnjutande av lån, och dels att de beviljade lånebeloppen

i regel icke försloge att täcka studiekostnaderna under ett år.

Den invändningen hade även riktats mot de nuvarande lånen, att ansökningsproceduren

ur universitetsstudenternas synpunkt vöre väl omständlig

och utdelningen långsam. Lånen söktes redan i november månad året före det

läsår, ansökan avsåge, och först ungefär ett halvår senare företoges den slutliga

fördelningen. De studerande förklarade sig hava svårt att basera sin

studieekonomi på en så osäker och relativt avlägsen lånemöjlighet, och

många lånebehövande torde av denna orsak avstå från att insända ansökan

för att i stället söka mindre förmånliga men säkrare lånekällor.

Som ett led i strävandena att göra statens stödverksamhet för studerande

så effektiv som möjligt hade de sakkunniga ansett sig böra framlägga ett

förslag till omläggning av statens räntefria studielån i den mån de berörde

de studerande vid universiteten och karolinska institutet.

För de studerande vid dessa tre läroanstalter borde enligt de sakkunnigas

mening inrättas en särskild »lånefond för universitetsstudier», samtidigt

som dessa studerande undantoges från behörighet att erhålla lån ur den

nuvarande studielånefonden. Dock syntes det ur praktisk synpunkt ändamålsenligt,

att de, som redan tilldelats lån ur den senare fonden och vilkas

förhållanden och behov sålunda redan prövats av den nuvarande studielånenämnden,

bevarades vid möjligheten att erhålla eventuellt önskade fortsatta

lån från sistnämnda fond. Då de sakkunniga förutsatte, att den nuvarande

fondens kapital ej minskades, komme tydligen dess kapacitet att

ökas, i den mån de grupper av studerande avsåges, som icke studerade vid

universiteten eller karolinska institutet — ett i och för sig angeläget

önskemål.

Utdelningen av lån ur den nya fonden borde handhavas av statsstipendienämnderna,

varigenom en rationell samverkan kunde ernås mellan de olika

grenarna av den statliga stödverksamheten. I övrigt borde reglerna angående

denna studiekredit i huvudsak överensstämma med de bestämmelser,

som gällde angående statens räntefria studielån.

Studielån ur den ifrågasatta fonden borde enligt de sakkunnigas mening

kunna tilldelas icke blott begåvade studenter, som vore att hänföra till

kategorien obemedlade, utan även — i mån av de av riksdagen beviljade

medlens tillräcklighet — mindre bemedlade studerande med utpräglad studiebegåvning.

Genom tillämpningen av dessa mildrade krav på medellöshet

komme fonden att bliva till värdefull hjälp även för sådana studerande,

som icke i första rummet kunde ifrågakomma till stipendier men som likväl

icke kunde finansiera sina studier med egna medel.

Lån borde i regel beviljas till belopp av högst 1,500 kronor per år för

studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt — med hänsyn till de

väsentligt högre studiekostnaderna i Stockholm — högst 2,000 kronor för

studier vid karolinska institutet. Den, som tidigare innehaft statsstipendium

och som sålunda prövats förtjänt av en studiehjälp, för vilken

strängare förutsättningar uppställdes än för lån, borde icke, därest han

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

11

alltjämt med omsorg och framgång bedreve sina studier, vara utesluten från

möjlighet att söka och erhålla lån. Även under tiden för innehav av statsstipendium

borde studielån kunna utgå, dock endast till högst det belopp,

som kunde beräknas erforderligt till täckande av andra årsutgifter än kostnaderna

för bostad och kost.

Amorteringstiden syntes — med hänsyn till erfarenheterna från den nuvarande

låneverksamheten, där ansökningarna örn uppskov med återbetalningen

varit synnerligen talrika — böra utsträckas till förslagsvis femton

år. Förvaltningen av fonden borde handhavas av statskontoret och alla

ekonomiska mellanhavanden med låntagarna ombesörjas av postverket,

som för detta sitt bestyr borde åtnjuta ersättning efter samma grunder

som gällde för de nuvarande studielånen.

Med beaktande av den hittillsvarande låneverksamhetens omfattning i

den mån den berörde universiteten och karolinska institutet samt önskvärdheten

av dennas utvidgning föresloge de sakkunniga, att första årets

anslag till lånefonden för universitetsstudier måtte uppgå till 200,000 kronor.

Då det övervägande flertalet låntagare torde önska och även visa sig

förtjänta av fortsatta lån, syntes statens bidrag under andra året böra höjas

till 400,000 kronor och under tredje året till 600,000 kronor. I den mån

amorteringarna inflöte, kunde man räkna med successivt sjunkande årsanslag

till fonden.

Fördelningen mellan de tre läroanstalterna av de för ändamålet av riksdagen

anvisade medlen syntes böra företagas av Kungl. Maj:t. Grunderna

för denna fördelning borde med lämpliga mellanrum omprövas med ledning

av antalet studerande och vunna erfarenheter beträffande lånebehovet. Vad

anginge det första årets fördelning, föresloge de sakkunniga, att denna

skedde i proportionen 95,000 kronor till Uppsala universitet, 85,000 kronor

till Lunds universitet och 20,000 kronor till karolinska institutet.

Bokstipendier. Kostnaden för den för studiernas bedrivande nödvändiga

litteraturen utgjorde en väsentlig post i universitets- och högskolestudentens

årsbudget.

I en del länder — exempelvis i Danmark vid Köpenhamns universitet —

spelade bokstipendier en ej obetydlig roll för tillgodoseendet av obemedlade

studerandes behov av kurslitteratur. Enligt de sakkunnigas mening skulle

det vara synnerligen värdefullt att få denna stipendieform allmännare företrädd

även i Sverige, där den hittills varit i det närmaste okänd. Såsom en

ringa början föresloge de sakkunniga, att de s. k. kungliga och riksstatsstipendierna,

vilka för närvarande utginge med sammanlagt 6,200 kronor per

år vid Uppsala universitet och 4,900 kronor vid Lunds universitet, i och

med inrättandet av statsstipendier i form av fri bostad och fri kost förändrades

till ett antal bokstipendier å förslagsvis 100 kronor. Även dessa stipendier

borde utdelas av statsstipendienämnderna och i huvudsak efter

samma grunder som övriga naturaunderstöd.

Myndigheterna m. fl.

IJniversitetsmyndigheterna och vederbörande studentsammanslutningar

hava tillstyrkt, att de sakkunnigas föreliggande förslag genomföres. Särskilt

har grundtanken i förslaget, att stipendierna skola erhålla karaktären

av naturastipendier och att till komplettering av dessa stipendier skall in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

rättas en särskild lånefond för universitetsstudier, i flertalet yttranden

väckt anklang. Mot detaljerna i förslaget hava vissa erinringar anförts.

Sålunda hava Lunds studentkårs delegerade avstyrkt den föreslagna lånefonden

för studentbyggnader, och invändningar hava från ett par håll anförts

mot att de nu för universiteten i Uppsala och Lund från riksstaten utgående

stipendierna förvandlas till bokstipendier. I fråga om sättet för utdelningen

av de nya statsstipendierna hava i några yttranden framställts

ändringsförslag. Likaså har på ett par håll ifrågasatts en i vissa hänseenden

ändrad fördelning mellan de särskilda läroanstalterna av anslagsmedlen

till de nya stipendierna. Från lärarkollegiets vid karolinska institutet

sida har med styrka gjorts gällande, att institutet bör erhålla en större

andel av dessa stipendier. Vidare har lärarkollegiet framhållit, att, så

länge naturaförmåner måste tillhandahållas genom enskilda mat- och

inackorderingsställen, det syntes, åtminstone i Stockholm, vara både

enklast och mest ändamålsenligt att utdela stipendierna i form av penningar

och låta studenterna med hjälp av stipendierna själva ombesörja

sitt uppehälle. Önskemål hava vidare framställts, att anslag till stipendier

bör ställas till förfogande också för studerande vid andra högskolor

än universiteten och karolinska institutet.

Skolöverstyrelsen har funnit sig i det hela böra livligt tillstyrka åtgärder

i enlighet med de av de sakkunniga angivna principerna. Emellertid holle

överstyrelsen före, att understödsåtgärder till förmån för de studerande vid

universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet snarast möjligt

borde kompletteras med motsvarande åtgärder till förmån för de studerande

vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg, lantbrukshögskolan,

tekniska högskolan i Stockholm m. fl. institutioner. Vidare har

överstyrelsen uttalat sig för en ökning av grundanslaget till den föreslagna

lånefonden för universitetsstudier.

Nämnden för statens studielån, som yttrat sig över det föreliggande

förslaget huvudsakligen i vad avser inrättandet av en lånefond för universitetsstudier,

har tillstyrkt förslaget om en utökning av studielånen

i enlighet med de sakkunnigas förslag och därvid uttalat bland annat:

De sakkunniga föresloge, att de nya studielånen borde tilldelas icke blott

begåvade studenter, som vore att hänföra till kategorien obemedlade utan

även mindre bemedlade studerande. Studielånereglementet hade medgivit

lån endast till den första kategorien. Nämnden hade intet att erinra mot

de föreslagna mildrade kraven på medellöshet i vad det gällde lånen för

universitetsstudier men måste då samtidigt med styrka hävda, att även de

under den nuvarande studielånefonden kvarstående studiegrupperna bereddes

samma mildrade villkor. Det borde nämligen enligt nämndens mening

icke finnas någon skillnad mellan olika studiegrupper beträffande villkoren

för att erhålla och åtnjuta studielån. Av detta skäl borde även lånebeloppens

maximering i det nuvarande studielånereglementet ändras i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, som nämnden för sin del tillstyrkte.

Samma gällde den utsträckta amorteringstiden, vilken nämnden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

13

också ansåge motiverad och därför tillstyrkte. I samband härmed borde

anslagen till studielånen emellertid ökas.

Statskontoret har bland annat anfört:

Statskontoret ville framhålla, att några bärande skäl att inskränka

den statliga understödsverksamhet, som enligt det föreliggande förslaget

vore avsedd att igångsättas, till studerande vid universiteten i

Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet i Stockholm knappast

kunde förebringas. Krav på motsvarande åtgärder kunde med fog framställas

och hade för övrigt redan framställts även från andra högskolors sida.

Icke minst med hänsyn härtill syntes det statskontoret vara angeläget

att framgå med viss* försiktighet samt att överväga, huruvida icke de

åtgärder, som komme att vidtagas, borde allenast successivt genomföras.

I sådant avseende finge statskontoret i första hand förorda, att anstalter

från statens sida träffades för ett bättre tillgodoseende av studenternas bostadsförhållanden.

Det syntes statskontoret önskvärt, att statens stöd

— vilket lämpligen torde böra erhålla formen av tillhandahållande av

kredit på gynnsamma villkor — i möjligaste mån anknötes till studentorganisationernas

egen verksamhet på området. Det förefölle emellertid

ämbetsverket knappast behövligt, att en särskild lånefond inrättades

för ändamålet, helst som lånebehovet relativt snart torde vara fyllt.

I stället torde medel böra ställas till förfogande för beviljande av lån

från fonden för låneunderstöd. Mot det av de sakkunniga föreslagna

lånebeloppet av 500,000 kronor hade statskontoret intet att invända.

Statskontoret — som förmenade, att det statliga stödet åt studerande

vid våra högskolor i görligaste mån borde erhålla formen av hjälp till självhjälp

— finge vidare förorda, att vidgade möjligheter till erhållande av

studielån bereddes. Det syntes emellertid icke erforderligt, att någon

ny statlig utlåningsfond — lånefonden för universitetsstudier — inrättades

för ändamålet, utan torde syftet lika väl kunna vinnas genom en

utökning av den nuvarande studielånefondens kapital, varvid studielånen

torde kunna utdelas av den nuvarande studielånenämnden.

Statskontoret ställde sig tveksamt beträffande förslaget om inrättandet av

statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost. Därest emellertid dylika

ansåges böra inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med sakkunnigförslaget,

hnge statskontoret uttala, att ämbetsverket icke vöre övertygat om

lämpligheten av att de ifrågasatta stipendierna skulle utgå in natura. Med

den ansvarskänsla och ambition, som i stort sett torde vara utmärkande för

nutidens akademiska ungdom, syntes den föreslagna understödsformen innebära

ett av behovet knappast påkallat förmynderskap över stipendiaterna.

Under förutsättning av ett noggrant urval vid stipendiernas utdelande

förefölle det näppeligen vara förenat med alltför stora risker att

låta stipendierna erhålla formen av kontanta belopp. Genom en dylik anordning—

som förutsatte, att varje stipendiat själv ordnade sin inackorderingsfråga

— skulle givetvis understödsförfarandet och verksamhetens administration

i hög grad förenklas.

Stockholms studentkårer lia anhållit, att statsstipendier i form av

fria bostäder och fri kost måtte bliva tillgängliga för de studerande vid

samtliga rikets universitet och övriga akademiska bildningsanstalter,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

utan att uppdelning mellan dessa anstalter av de medel, som för ändamålet

anvisades, ägde rum, samt att fördelningen av dessa medel måtte

anförtros åt ett centralt organ.

Stipendier för befrämjande av högre juridiska studier.

Kanslern för rikets universitet har erinrat, att större akademiska konsistoriet

i Lund hemställt, att två stipendier, vartdera å 2,500 kronor,

måtte inrättas till befrämjande av högre juridiska studier samt att

större akademiska konsistoriet i Uppsala likaledes anhållit om beviljande

av anslag till två dylika stipendier å vart och ett 3,000 kronor. För

egen del har kanslern ansett särskilda åtgärder böra vidtagas i syfte

att uppmuntra yngre, kvalificerade jurister till fortsatta teoretiska studier

och hemställt, att för här ifrågavarande ändamål måtte upptagas

ett anslag å 5,000 kronor för universitetet i Uppsala och ett anslag å 5,000

kronor för universitetet i Lund.

Departementschefen.

Inledningsvis har departementschefen erinrat, att han vid utverkande

av bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning

av frågan örn beredande av understöd till studerande vid universiteten

och karolinska institutet framhöll, att det ur samhällelig synpunkt

innebure ett missförhållande, att andra faktorer än begåvning

och duglighet skulle äga ett avgörande inflytande på rekryteringen till de

utbildningsbanor, som förutsatte akademiska studier. I vårt land förhölle

det sig tvivelsutan fortfarande så, att de på inträde på dessa banor aspirerandes

privatekonomi fortfarande i stor utsträckning tjänstgjorde som urvalsfaktor.

Bland annat på grund av de under årens lopp inträffade förändringarna

i penningvärdet kunde de stipendier, som vid de akademiska läroanstalterna

utginge ur enskilda donationer, icke lämna de studerande den

effektiva hjälp, som tidigare på denna väg stått till buds. Staten tillhandahölle

en i princip kostnadsfri undervisning, men hade i övrigt icke engagerat

sig för särskilda bidrag till de studerande i annan mån än genom utdelande

av räntefria studielån, vilket emellertid enligt den föreliggande utredningen

skedde i en omfattning, som icke motsvarade det föreliggande

behovet, och genom mindre kontantstipendier från de båda förutnämnda

å riksstaten upptagna anslagen å 6,200 kronor och 4,900 kronor till stipendier

vid universiteten i Uppsala och Lund. Härförutom hade staten

lämnat sammanslutningar av högskolestuderande understöd i form av

anslag av lotterimedel till uppförande av kårhusbyggnader med konviktorier.

Härefter har departementschefen yttrat bland annat:

Nästan större betydelse än den statligt bedrivna understödsverksamheten

syntes i vårt land de åtgärder hava, som särskilt på senare tid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

15

vidtagits på de studerandes eget eller på annat enskilt initiativ. Studentbostadshus

hade sålunda uppförts vid Uppsala universitet, medan vid universitetet

i Lund åtgärderna i främsta rummet inriktats på ett rationellt

ordnande av studenternas kostförhållanden. Vid karolinska institutet

hade billig måltidsinackordering beretts de studerande genom restaurangrörelse

i medicinska föreningens lokaler. Även vid övriga högskolor

hade strävandena gått ut på att underlätta de studerandes materiella

villkor. Härförutom hade studentkårerna genom att inrätta egna kreditkassor

sökt i görligaste mån tillgodose sina medlemmars behov av

lättare tillgängliga och billiga lån.

Vad soln hittills uträttats på detta område av studenternas egna sammanslutningar

vore värt det största erkännande och vittnade gott örn

den svenska akademiska ungdomens allmänanda och ansvarskänsla. Det

torde knappast kunna råda mer än en mening därom, att det läge i

statens intresse att verksamt stödja dessa strävanden och för de ekonomiskt

sämre lottade studenterna underlätta möjligheterna att bedriva

akademiska studier. Örn det befogade härutinnan rådde i princip inga

meningsskiljaktigheter mellan de sakkunniga och de myndigheter och

sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet.

Departementschefen ville beröra en omständighet, som gjorde det angeläget

att utan dröjsmål skrida till åtgärder av antydd art. De under de

senare åren genomförda skolorganisatoriska reformerna torde hava tillfört

de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter elever

från sociala grupper med tämligen begränsade ekonomiska resurser. Inom

ecklesiastikdepartementet påginge för närvarande undersökningar rörande

den nuvarande fördelningen på olika yrkeskategorier av läroverkselevernas

föräldrar (målsmän), och dessa undersökningar, som dock ännu icke

vore avslutade, syntes bekräfta, att ifrågavarande läroanstalter i mycket

stor utsträckning anlitades av elever, tillhörande berörda sociala grupper.

Det vore ett önskemål av stor vikt, att dessa elevers fortsatta studier

icke försvårades eller förhindrades av ekonomiska skäl, och den föreliggande

frågan kunde, bedömd från denna synpunkt, betraktas som en

konsekvens av åtgärder, som av statsmakterna redan vidtagits.

I enlighet med de direktiv, som lämnats de sakkunniga, yttrar departementschefen

vidare, hade deras förslag i vad avsåge statliga stipendier

begränsats att avse universiteten och karolinska institutet. Från

vissa håll hade med styrka framhållits, att åtgärder från statens sida

av denna art borde omfatta samtliga universitet och högskolor och med

dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Departementschefen vore

den förste att erkänna, att staten borde i vidare mån än nu vore fallet

understödja studerande också vid andra statliga läroanstalter av högskolekaraktär

och att skäl jämväl kunde anföras för att staten borde lämna

bidrag till motsvarande verksamhet vid enskilda högskolor. Det kunde

för (ivrigt nämnas, att ett statsanslag å 8,000 kronor redan funnes anvisat

till stipendier åt elever vid lantbrukshögskolan. Antalet studenter

utgjorde därstädes omkring 100, vadan de stipendiemedel, som redan

stöde till denna högskolas förfogande, vore förhållandevis rikligare än de,

som vid bifall till departementschefens efterföljande förslag skulle till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

komma universiteten. Även för de tekniska högskolorna vore nu i riksstaten

uppförda anslag till stipendier, låt vara av jämförelsevis ringa

storlek. Den verksamhet, varom nu vore fråga, borde få karaktär av

en försöksanordning, som successivt och i den mån vunnen erfarenhet

inbjöde därtill borde erhålla vidgad omfattning. Departementschefen

ansåge det på grund härav berättigat, att verksamheten till en början

begränsades till att avse de akademiska läroanstalterna, där behovet av

åtgärder av denna art vöre särskilt framträdande, och att verksamheten

bland dessa läroanstalter begränsades till de statliga, alltså till universiteten

och karolinska institutet. Det borde även framhållas, att vid

bifall till vad i det följande föresloges studerande vid de andra ifrågakommande

läroanstalterna erhölle ökade möjligheter att erhålla gynnsamma

lån ur den nuvarande studielånefonden. I frågans nuvarande

läge hade departementschefen icke heller ansett sig kunna förorda de

sakkunnigas förslag i dess helhet. Mest angeläget syntes vara, att naturastipendier

komme till stånd och att de studerande erhölle förbättrade

lånemöjligheter. Däremot hade departementschefen icke nu funnit

sig böra tillstyrka inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,

detta bland annat på grund av den tveksamhet mot detta förslag,

som försports från studenthåll. Med ett slutligt bedömande av

detta förslag syntes kunna för närvarande anstå.

Beträffande de föreslagna naturastipendierna har departementschefen

anfört bland annat:

I samband med sakkunnigutredningens tillkomst hade departementschefen

framhållit, att en annan understödsform än kontantstipendieformen

borde tågås under övervägande. Enligt departementschefens mening framstode

nämligen frågan om husrum och kost som det svåraste ekonomiska

problemet för en ung, obemedlad student, som övervägde att slå in på

den akademiska studievägen. Inrättandet av vissa stats stipendier i jorm

av fri bostad och fri kost syntes därför böra övervägas. De sakkunniga

hade också kommit till det resultatet, att obemedlade studerande just

på denna väg skulle kunna erhålla effektiv hjälp. En grundförutsättning

för ett fullgott utnyttjande av vistelsen vid universitetet eller högskolan

vore enligt de sakkunnigas mening en av ekonomiska bekymmer

någorlunda ostörd studietid. Erhölles ifrågavarande naturaförmåner,

förelåge också — framhölle de sakkunniga — fullgod garanti för att

understödet användes till täckande av de nödvändigaste och mest betungande

utgifterna. Då dessa understöd enligt sakkunnigförslaget skulle

utgå under den tidigare studietiden, skulle härigenom även ernås den

fördelen för de obemedlade studenterna, att den skuldsättning, som de

nödgades ådraga sig, skulle i huvudsak begränsas till den senare delen

av vistelsen vid universitet eller högskola. De sakkunnigas förslag örn

införande av naturastipendier hade vunnit anslutning från flertalet hörda

myndigheter och korporationer. Lärarkollegiet vid karolinska institutet

och särskilt statskontoret hade däremot ställt sig tveksamma till förslaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

17

Departementschefen kunde för sin del icke tillmäta de uttalade invändningarna

mot den av de sakkunniga ifrågasatta formen för stipendierna

någon avgörande betydelse. Såsom i sakkunnigutredningen blivit

ådagalagt, vore med stipendier av denna art förenade betydande fördelar.

Särskilt kunde framhållas, att ett sådant stipendiesystem vore av

stort värde för stipendiater, som icke hade sina föräldrahem i universitetsstaden.

Visshet erhölles härigenom om att sådana stipendiater under

studierna uppehälle en tillfredsställande levnadsstandard, och frestelsen

för dem att till förfång för studierna av ekonomiska skäl förkorta vistelsen

i universitetsstaden förminskades i hög grad, om de erhölle fri

bostad och fri kost. Grundtanken i förslaget anslöte sig för övrigt till

de synpunkter, åt vilka riksdagen vid ett par tillfällen givit uttryck vid

behandlingen av frågan örn underlättande av möjligheterna för landsbygdens

ungdom att bedriva studier vid vissa undervisningsanstalter

(jfr exempelvis riksdagens skrivelse nr 444/1937).

Departementschefen tillstyrkte för sin del, att medel äskades av riksdagen

för inrättande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

institutet av statsstipendier i form av fri bostad och fri kost för

studerande vid dessa läroanstalter.

Med hänsyn till den försökskaraktär, ifrågavarande stipendiefond till

en början måste erhålla, hade departementschefen icke ansett sig kunna

tillstyrka, att för nästa budgetår hela det av de sakkunniga begärda

beloppet, 300,000 kronor, anvisades, utan föresloge, att för ändamålet

äskades 200,000 kronor. Den av de sakkunniga föreslagna procentuella

fördelningsnormen syntes departementschefen kunna godtagas med den

ändringen, att karolinska institutet erhölle en något större kvotdel av

stipendiebeloppet, förslagsvis 12 procent. Av anslaget borde utgå förslagsvis

98,000 kronor till Uppsala universitet, 78,000 kronor till Lunds

universitet och 24,000 kronor till karolinska institutet.

De sakkunnigas förslag med avseende å behörighetskrav, ansökningsförfarande,

förmedling av naturaförmånerna, tiden för stipendiernas innehav

samt tilläggs- och övergångsbestämmelser syntes i huvudsak kunna

biträdas. I fråga örn utdelningen av stipendieförmånerna erfordrades för

det första verksamhetsåret särskilda övergångsbestämmelser, vilkas utformning

borde framdeles av Kungl. Majit närmare övervägas. I likhet

med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna ansåge departementschefen

det kunna diskuteras, huruvida beslut rörande tilldelande av stipendium

borde baseras på höstterminens skolbetyg i högsta ringen och

alltså icke på studentbetyget. Departementschefen vore emellertid närmast

böjd för att på denna punkt följa sakkunnigförslaget. Vissa tekniska

svårigheter vore förenade med ett framflyttande av ansökningsoch

prövningsförfarandet till tiden efter vårterminens studentexamina.

Från de blivande stipendiaternas synpunkt måste det vara av stort intresse

att erhålla besked örn stipendieutdelningen redan vid vårterminens

slut, eftersom utgången kunde vara bestämmande för deras val av levnadsbana

eller verksamhet. Vad anginge (leii större tillförlitligheten av

studentbetyget såsom grundval för prövningen, kunde framhållas, att

Bihang till riksdagens ''protokoll 1939. G sami. Nr lil. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

dessa stipendier endast skulle ifrågakomma för utmärkt begåvade lärjungar.

I fråga örn denna kategori torde höstterminens betyg jämte

lärarnas personliga omdöme vara tillräckligt vägledande. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att framdeles, i samband med utfärdande av

erforderliga föreskrifter i ämnet, fatta definitiv ståndpunkt till de nu berörda

och andra i samband med sakkunnigförslaget stående detaljspörsmål.

I likhet med de sakkunniga ansåge departementschefen det lämpligt,

att bestyret med utdelningen av stipendierna omhänderhades av särskilda

organ — statsstipendienämnder — vid universiteten och karolinska

institutet. Emot den föreslagna sammansättningen av statsstipendienämnderna

hade departementschefen icke något att i huvudsak erinra,

ej heller mot de uppgifter, som enligt förslaget skulle ankomma å dessa

organ. Kungl. Majit torde hava att i sinom tid fastställa bestämmelser,

som skulle reglera nämndernas verksamhet. Emot de av de sakkunniga

uppskattade årliga kostnaderna för nämnderna, respektive 4,000 kronor,

4,000 kronor och 1,500 kronor, eller tillhopa 9,500 kronor, hade departementschefen

intet att invända.

De sakkunnigas förslag innebure vidare, att de nuvarande i riksstaten

uppförda stipendierna åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund

å respektive 6,200 kronor och 4,900 kronor skola omvandlas till bokstipendier

å förslagsvis 100 kronor, att utgå i huvudsak efter samma,

grunder som naturaunderstöden.

Enligt departementschefens uppfattning vore förslaget om inrättande av

bokstipendier välbetänkt med hänsyn till den förhållandevis dryga andel i

studieutgifterna, som representerades av kostnaderna för erforderlig kurslitteratur.

Departementschefen ville därför tillstyrka de sakkunnigas ifrågavarande

förslag. Dessa bokstipendier borde dock icke uteslutande komma

obemedlade studenter till godo utan i viss utsträckning utgå även till

andra studerande såsom premier för ådagalagda förtjänstfulla studier. Det

torde få ankomma på stipendienämnderna att jämväl omhänderhava utdelningen

av bokstipendierna. För nämnda ändamål torde böra utgå vid

Uppsala universitet samma belopp, som å löpande riksstat upptagits till

stipendier därstädes, eller 6,200 kronor, samt vid Lunds universitet ett

belopp av 5,000 kronor i stället för det å riksstaten till stipendier vid universitetet

upptagna beloppet å 4,900 kronor. Frågan örn utdelande av

motsvarande stipendier vid karolinska institutet borde i sinom tid upptagas

till behandling på grundval av särskild framställning från institutets

sida.

De av departementschefen i det föregående angivna kostnaderna uppginge

till sammanlagt (200,000 + 4,000 + 4,000 + 1,500 + 6,200 + 5,000=)

220,700 kronor. Kostnaderna för de avsedda anslagsändamålen torde

böra bestridas från ett och samma anslag, vilket med hänsyn till ändamålens

art och de ifrågasatta stipendiebestämmelsernas innebörd borde

erhålla karaktär av reservationsanslag.

Beträffande studielån har departementschefen anfört huvudsakligen

följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

19

Såsom ett komplement till förslaget örn naturastipendier åt universitetsstuderande

hade de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta en omläggning

av statens räntefria studielån, i den män de berörde studerande vid

universiteten och karolinska institutet. Då naturastipendierna allenast

skulle åtnjutas under vissa år i början av studietiden, komme även

möjligheten att anskaffa billig kredit att spela en avgörande roll för

studiernas fortsatta bedrivande och avslutande. I sådant syfte hade de

sakkunniga föreslagit, att särskilda lån skulle beviljas från en lånefond

för universitetsstudier. Samtidigt med inrättandet av denna fond skulle

emellertid de studerande vid universiteten och karolinska institutet i

regel undantagas från behörighet att erhålla län ur den nuvarande

studielånefonden. Lånen skulle tillkomma icke blott obemedlade begåvade

studenter utan även mindre bemedlade med utpräglad studiebegåvning,

amorteringstiden utsträckas till förslagsvis femton år samt lånebeloppen

fastställas till i regel högst 1,500 kronor per år för studier vid

universiteten i Uppsala och Lund samt högst 2,000 kronor per år för studier

vid karolinska institutet. Studielån till mindre belopp skulle även kunna

tilldelas studerande, som innehade statens naturastipendium. I övrigt

skulle i stort sett gälla samma bestämmelser, som fastställts beträffande

statens nuvarande räntefria studielån.

Det vore uppenbart och hade också av samtliga i ärendet hörda myndigheter

och sammanslutningar vitsordats, att ett genomförande av de sakkunnigas

ifrågavarande förslag måste bliva till icke oväsentlig hjälp för

den studerande ungdomen vid universiteten och karolinska institutet.

En dylik åtgärd vore emellertid icke blott till båtnad för dessa studerande

utan indirekt även för dem, som bedreve sina studier vid landets

övriga högskolor och andra högre utbildningsanstalter, enär möjligheterna

för sistnämnda studerande att erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden

därigenom komme att i viss män ökas. Departementschefen

tillstyrkte, att en statlig lånefond för universitetsstudier komme

till stånd. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare

bestämmelser beträffande dessa lån, varvid de sakkunnigas föreliggande

förslag syntes kunna i huvudsak följas. I likhet med de sakkunniga

och studielånenämnden ansåge departementschefen det lämpligt,

att utdelningen av dessa lån omhänderhades av de lokala stipendienämnderna,

alltså ej av studielånenämnden. Ehuru departementschefen gärna

skulle hava sett, att rikligare anslagsmedel redan från början skulle

kunna ställas till förfogande för detta ändamål, ansåge departementschefen

sig dock nödsakad att förorda, att anslaget för nästa budgetår

begränsades till 140,000 kronor. Anslaget borde erhålla reservationsanslags

natur. Kungl. Majit borde i sinom tid#fördela anslagsbeloppet

mellan universiteten och karolinska institutet.

I likhet med vad fallet för närvarande vore beträffande de nuvarande

studielånen borde i enlighet med de sakkunnigas förslag de ekonomiska

mellanhavandena med låntagarna skötas av postverket, som härför

borde erhålla ersättning av statsmedel enligt de för de nuvarande studielånen

gällande grunderna. Denna ersättning borde bestridas från det

under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning till

postverket för dess bestyr med statens studielån. Departementschefen

ansåge sig dock icke böra av denna anledning för nästa budgetår ifrågasätta

någon höjning av detta anslag. Enligt lämnad uppgift utginge

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

nämligen berörda ersättning i efterskott, varför ifrågavarande anslag

först för budgetåret 1940/41 bomme att belastas genom tillkomsten av

det nya anslagsändamålet.

Vad härefter beträffade anslag för nästa budgetår till den nuvarande

studielånefonden erinrade departementschefen, att, då riksdagen för budgetåret

1937/38 höjde anslaget till förevarande ändamål från 50,000 kronor

till 120,000 kronor, det förutsattes, att omkring 420,000 kronor skulle

bliva tillgängliga för utlåning under år 1937. Så hade emellertid blivit

förhållandet först under år 1938. Inrättandet dels av statliga stipendier

i form av fri bostad och fri kost vid universiteten och karolinska

institutet, dels ock av en statens lånefond för universitetsstudier kunde

framdeles komma att påverka anslagsbehovet till studielånefonden. Intill

dess säkrare utgångspunkter förelåge för ett bedömande av nämnda åtgärders

inverkan på omfattningen av denna understödsverksamhet, torde

anslaget böra utgå med oförändrat belopp, 120,000 kronor. Beloppet borde

liksom under senare budgetår skett, i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

De av studielånenämnden ifrågasatta ändringarna beträffande villkoren

för erhållande och åtnjutande av studielån, vilka ändringar vore föranledda

av de sakkunnigas förslag med avseende å lån från lånefonden för universitetsstudier,

syntes böra vidtagas för erhållande av likställighet mellan olika

studiegrupper. Kungl. Majit borde äga att efter förslag av vederbörande

myndigheter utfärda ändrade bestämmelser i ämnet.

Beträffande kanslerns förslag om anvisande av särskilda anslagsmedel,

uppgående till 5,000 kronor vid vart och ett av universiteten i

Uppsala och Lund, till stipendier för befrämjande av

högre juridiska studier, har departementschefen anfört, att

de av kanslern anförda skälen för inrättandet av ifrågavarande stipendier

hade synts honom bärande, varför han tillstyrkte, att sammanlagt

10,000 kronor för nästa budgetår äskades för ändamålet, att med halva

beloppet tillgodokomma vart och ett av de båda universiteten. På förslag

av kanslern borde Kungl. Majit framdeles fastställa närmare bestämmelser

i fråga örn ansökningsförfarande, stipendiebelopp, stipendietid m. m.

Anslaget syntes kunna anvisas såsom obetecknat anslag.

Vad departementschefen sålunda föreslagit innebär för nästa budgetår

en medelsanvisning med samma belopp, inalles 490,700 kronor, som det i

statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade. Den ändringen

har vidtagits, att till stipendier för främjande av högre juridiska

studier, till skillnad från vad vid statsverkspropositionens avlåtande förutsattes,

föreslås skola utgå ett särskilt, obetecknat anslag.

Motionerna.

Till stöd för det i motionerna I: 282 och II: 360 framställda yrkandet

har i den sistnämnda motionen anförts bland annat följande:

I likhet med departementschefen ansåge motionärerna, att stipendieverksamheten

att börja med borde vara en försöksanoraning. När de
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

21

partementschefen framhölle, att verksamheten på grund härav borde begränsas

till universiteten och karolinska institutet, kunde motionärerna

emellertid ingalunda ansluta sig till denna uppfattning. Avsikten med en

försöksanordning måste ju i detta fall vara att söka erhålla kännedom

om det föreliggande latenta behovet av understöd. En tillförlitlig kännedom

örn ifrågavarande behov kunde dock vinnas endast därest stipendierna

bleve tillgängliga för de studerande vid rikets samtliga akademiska bildningsanstalter

utan att uppdelning mellan dessa anstalter av de medel,

som för ändamålet anvisades, ägde rum. Vid bifall till propositionen skulle

uppstå en allvarlig risk för att de rön, som gjordes, bleve direkt missvisande.

Enligt motionärernas förmenande torde den avsedda verksamhetens

tillfälliga karaktär av försöksanordning bäst befordras, därest stipendierna

utan någon inskränkning fritt finge sökas av alla obemedlade,

som önskade bedriva akademiska studier. Motionärerna kunde ej biträda

den av departementschefen uttalade uppfattningen att behovet av åtgärder

av föreslagen art skulle vara särskilt framträdande vid universiteten

och karolinska institutet.

Att de månatliga kostnaderna för de studerande vid vissa högskolor

såsom varande bosatta å högre dyrort överstege motsvarande kostnader

vid universiteten torde icke närmare behöva utvecklas. Härtill komme

emellertid att studierna vid de flesta högskolor fordrade den studerandes

närvaro vid högskolan en betydligt större del av året än vad fallet vore

vid universiteten, ävensom att studierna vid de flesta högskolor utsträcktes

över väl så många år som vad genomsnittligt vore fallet vid universiteten.

Slutligen utginge jämväl vid åtskilliga högskolor högst betydande

terminsavgifter. En examen erfordrade därför i dessa fall ofta väl så stora

ekonomiska uppoffringar, som vad fallet vore med en vanlig universitetsexamen.

Självfallet kunde det i vissa fall för statsmakterna framstå såsom ett

önskemål att inrikta ungdomens intresse och arbete på vissa verksamhetsfält.

Ett sådant statens reglerande ingripande även på den andliga produktionens

område kunde rent av under vissa omständigheter komma

att framstå såsom nödvändigt. Ett försök att inrikta ungdomens intresse

på den utbildning för framtida praktisk verksamhet, som erhölles

vid fackhögskolorna, i stället för på teoretiska studier skulle väl också

närmast överensstämma med en allmänt utbredd uppfattning samt med

rådande förhållanden å arbetsmarknaden.

Det syntes icke rimligt, att de studerande, vilka avlagt studentexamen

vid samma läroanstalter, och vilka bedreve studier som avsåge samma

eller likvärdig examen, och vilka i en framtid alla skulle fylla viktiga

samhällsfunktioner, skulle delas i två olika klasser under den tid de bedreve

akademiska studier, varvid den ena klassen privilegierades med statliga

stipendier under det den andra bleve helt utan. Tillräckligt starka

intressen ur statens synpunkt för att motivera att vissa grupper av studerande

crhölle en privilegierad ställning i förhållande till andra lika obemedlade

och i begåvning jämställda kamrater syntes icke föreligga. Ett

beslut i sådan riktning måste anses innebära ett allvarligt avsteg från

de principer, som hittills tillämpats inom det sociala reformarbetet. För

den. som ämnade begynna akademiska studier, vore det av största vikt,

att han ägde möjlighet att oberoende av ovidkommande yttre omständigheter

själv välja den institution, som bäst passade honom, och ett till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

bakasättande av detta intresse vore oförenligt med den fria forskningens

hos oss vedertagna princip. Denna princip borde nämligen komma till uttryck

icke endast på så sätt, att akademiska studier finge bedrivas jämförelsevis

obundna av yttre tvång utan ock så, att var och en hade möjlighet

att följa sina egna anlag och önskemål vid valet mellan de institutioner,

som stöde till buds för erhållande av utbildning.

Av det betraktelsesätt motionärerna anlagt på spörsmålet följde, att de

ej kunde finna det riktigt, att, såsom i propositionen föresloges, på förhand

fixera den andel av anslagna medel, som borde tillfalla varje universitet

oller högskola.

Vid ett bifall till motionen syntes fördelningen av tillgängliga stipendiemedel

lämpligen böra omhänderhavas av en central nämnd, varvid de erfarenheter,

som redan vunnits av studielånenämnden, syntes böra tagas

i anspråk. För vinnande av erforderlig planmässighet i statens stödjande

verksamhet gentemot akademisk ungdom syntes jämväl utdelningen av

lånen ur den föreslagna studielånefonden tills vidare böra omhänderhavas

av samma nämnd.

Såsom motivering för det i motionerna I: 233 och II: 361 gjorda yrkandet

har i motionen II: 361 anförts bland annat:

Även om, såsom framhölles i propositionen, förslaget hade försökskaraktär,

funnes det ingen saklig grund för att begränsa de föreslagna förmånerna

till universiteten och karolinska institutet. Svårigheterna för obemedlade

studerande att fullfölja sina studier vore givetvis lika stora, oberoende

av vid vilken högskola de bedreves. Den föreslagna begränsningen

innebure därför en orättvisa mot många obemedlade studerande. Tilllämpningsområdet

för vad som föresloges i propositionen borde följaktligen

utsträckas till att omfatta alla statliga och statsunderstödda högskolor.

Enligt propositionen skulle förmånen av fri kost och logi endast tillkomma

obemedlade studerande, som ej åtnjöte förmånen att kunna bo i

hemmet under studietiden. För så vitt härmed åsyftades, att de obemedlade

studerande, som hade sina hem på samma ort där studierna bedreves,

icke skulle kunna erhålla ifrågavarande stipendier, syntes en sådan föreskrift

innebära en orättvisa. Även örn obemedlade studerande hade sina

hem på studieorten, kunde de ofta inte utnyttja denna förmån. I många,

för att inte säga de flesta, fall omöjliggjorde trångboddhet och andra olägenheter

att studier kunde bedrivas i hemmet, varför särskild bostad måste

förhyras. I allmänhet följde också därmed att måltiderna icke kunde intagas

i hemmet. Stipendierna borde därför tilldelas obemedlade studerande,

oberoende av örn de hade hem å studieorten eller ej.

Förutom utgifterna för kost och logi åsamkades de studerande andra

dryga utgifter. Till sådana kunde hänföras kurs- och laborationsavgifter.

Därest studiemöjligheterna skulle kunna i någon större utsträckning utnyttjas

av begåvningar inom de bredare befolkningslagren, måste även detta

ekonomiska hinder undanröjas.

I motionen II: 359 har anförts bland annat:

Det vore beklagligt, att de föreslagna hjälpåtgärderna begränsats att gälla

endast stats universiteten och karolinska institutet. Den studerandes behov

av understöd behövde ej vara större, ej heller hans begåvning för samhället

värdefullare, örn han studerade vid ett statsuniversitet än vid en

enskild högskola. Säkerligen vore det ofta nog just av ekonomiskt nöd
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

23

tvång, som han ej sökte sig hän till de traditionsrika statsuniversiteten med

deras mera rikt utvecklade studentliv. Den nu föreslagna begränsningen

komme antagligen att stimulera fattiga begåvade studenter att begiva sig

till universiteten i stället för de enskilda högskolorna — men detta kunde

icke betecknas såsom något samhällsintresse.

Vad sålunda anförts kunde i viss mån tillämpas även på de fackhögskolor,

som inriktas på praktisk utbildning, såsom tekniska högskolan, lantbrukshögskolan

m. fl. I första hand syntes emellertid full jämställdhet

böra skapas för sådana högskolor, som i sin verksamhet vore jämförbara

med statsuniversiteten.

Till stöd för det i motionen 1: 231 framställda förslaget har yttrats:

Departementschefens frångående av de sakkunnigas förslag i fråga om

upprättande av en statlig byggnadslånefond syntes medföra betydande svårigheter

vid realiserandet av de understödsåtgärder, som i övrigt föreslagits.

Åtminstone torde detta gälla för Uppsala universitets vidkommande.

Det vore motionärerna bekant, att flera av de i Uppsala befintliga

studentnationerna hade planer i mer eller mindre utrett och framskridet

skick att bygga studentbostäder. Såsom de sakkunniga framhållit vore

bristen på studentbostäder i Uppsala ganska svår, och bristen bleve med

varje år mera kännbar, i den mån de gamla studentrummen reves och ersattes

med moderna lägenheter, som gåve husägaren större inkomst. Denna

utveckling fortginge i ett ökat tempo, under det att studentantalet snarare

visade tecken till ökning än minskning. Det vore fara växt, att det i hög

grad behjärtansvärda förslaget örn statsstipendier, bestående bland annat

av fri bostad, som propositionen innehölle, bleve svårt att realisera på grund

av den alltjämt ökande bristen på studentrum.

Motionärerna erinrade, att de sakkunnigas förslag utmynnat i nu ifrågavarande

punkt i ett yrkande att riksdagen måtte besluta inrättande av en

statens lånefond för studentbyggnader med ett av de sakkunniga upprättat

förslag till reglemente (intaget i motionen).

I likhet med departementschefen anser utskottet önskvärt, att åtgärder

vidtagas från det allmännas sida i syfte att göra urvalet till de levnadsbanor,

som förutsätta akademiska studier, mindre beroende av de enskilda

studenternas privatekonomiska förutsättningar. Kungl. Maj:ts på

de sakkunnigas utredning baserade förslag har dikterats av en strävan

att utjämna de svårigheter av ekonomisk art, varmed den vid universitet

och högskolor studerande ungdomen för närvarande i många fall har

att kämpa. I sådant avseende föreslår Kungl. Majit inrättandet dels av

statsstipendier i form av fri bostad och fri kost, dels av en statens lånefond

för universitetsstudier, dels ock av statliga bokstipendier. Däremot

har förslag icke från Kungl. Maj:ts sida nu framställts örn inrättande i

anslutning till de sakkunnigas förslag av en statens lånefond för studentbyggnader.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, hava

tle sakkunniga i enlighet med dem givna direktiv begränsat sitt ifrågavarande

förslag till att avse universiteten och karolinska institutet. Vissa

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

av de i ärendet hörda myndigheterna hava ansett, att de ifrågasatta åtgärderna

från statens sida borde omfatta samtliga högskolor och med

dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Samma uppfattning har

kommit till uttryck i motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och

II: 361. Motionen II: 359 har däremot begränsats att avse likställighet

i förevarande avseende mellan studenterna vid Stockholms och

Göteborgs högskolor och de studerande vid universiteten och karolinska

institutet. För egen del Ilar departementschefen visserligen erkänt det

berättigade i att staten skulle i vidare mån än vad för närvarande vore

fallet understödja studerande även vid andra läroanstalter av högskolekaraktär

men, då den nu föreslagna verksamheten borde betraktas som

en försöksanordning, ansett densamma till en början böra avse allenast

universiteten och karolinska institutet för att sedermera successivt och

i den mån vunnen erfarenhet inbjöde därtill erhålla vidgad omfattning.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts föreliggande förslag om införande

av natur astipendier (fri bostad och fri kost) vid Uppsala och Lunds

universitet samt vid karolinska institutet och icke har något att erinra

mot det härför äskade beloppet, 200,000 kronor, samt dettas fördelning

mellan ifrågavarande läroanstalter, anser emellertid, i likhet med vad

i nyssnämnda motioner gjorts gällande, goda skäl tala för att en statlig

understödsverksamhet av angivna slag vidgas att omfatta jämväl andra

läroanstalter av högskolekaraktär, såväl statliga som enskilda. Huruvida

samtliga de i motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och II: 361 upptagna

läroanstalterna böra förses med statsstipendier av det slag, varom

nu är fråga, torde på grund av de vid dessa anstalter förekommande särskilda

förhållandena i olika avseenden icke kunna bedömas utan att en

närmare utredning av frågan blivit verkställd. Innan en dylik utredning

kommit till stånd, torde det även vara ogörligt att avgöra, huruvida naturastipendiesystemet

är det vid alla ifrågavarande utbildningsanstalter lämpligaste

eller örn icke i stället kontantstipendieformen i vissa fall kan vara

att föredraga. Det är icke heller utan närmare undersökning givet, att

ökade statliga stipendier äro av nöden vid samtliga de läroanstalter, varom

här är fråga. Såsom departementschefen framhållit, har staten till exempel

beträffande lantbrukshögskolan i relativt riklig mån redan sörjt för att

stipendiemedel stå till de studerandes förfogande. Av det anförda framgår,

att utskottet icke anser sig kunna biträda det i motionerna I: 232 och

II: 360 framställda yrkandet och ej heller den i motionerna I: 233 och

II: 361 gjorda hemställan örn att tillämpningsområdet för de av Kungl.

Maj:t föreslagna åtgärderna nu skulle utsträckas till att omfatta alla statliga

och statsunderstödda högskolor. Utskottet finner det nödvändigt att

genom en närmare utredning få förevarande fråga prövad i hela dess vidd.

Förhållandena vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg och vid

våra tekniska högskolor äro dock enligt utskottets mening så likartade dem

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottet# utlåtande Nr lil.

vid universiteten och karolinska institutet, att utskottet icke kan finna skäl

föreligga att i avvaktan på närmare erfarenhet av den nu föreslagna stipendieanordningen

skjuta stipendiefrågan för i vart fall nämnda högskolor

på framtiden.

De i motionerna I: 233 och II: 361 anförda skälen för att stipendier skola

kunna tillkomma även obemedlade studerande, som hava sina hem på studieorten,

finner utskottet värda beaktande och förutsätter, att jämväl

denna fråga tages under omprövning vid den blivande utredningen.

Utskottet anser sig böra understryka angelägenheten av att den av utskottet

förordade utredningen snarast kommer till stånd och att på resultatet

av densamma grundat förslag därefter förelägges riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts och då departementschefen — såsom

av den förevarande propositionen framgår — uttalat sina sympatier för en

utsträckning av de här ifrågavarande statliga stödåtgärderna till att

avse även andra högre utbildningsanstalter än de i kungl. Maj:ts förslag

angivna, anser utskottet det icke erforderligt, att riksdagen i särskild

skrivelse till Kungl. Majit anhåller om en utredning i ovan berörda

syfte.

Vad angår frågan rörande de organ, som böra omhänderhava utdelningen

av stipendierna, delar utskottet departementschefens uppfattning

örn att verksamheten lämpligen bör anförtros åt särskilda stipendienämnder.

Emot de av Kungl. Majit beräknade kostnaderna för nämnderna —

4,000 kronor vid vart och ett av universiteten och 1,500 kronor vid karolinska

institutet — har utskottet icke funnit något att erinra.

Enligt Kungl. Majits förslag skulle de nu på riksstaten upptagna anslagen

till stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund

omvandlas till särskilda bokstipendier å förslagsvis 100 kronor, att utgå

efter i huvudsak samma grunder som naturastipendierna. För ifrågavarande

ändamål skulle avses respektive 6,200 kronor och 5,000 kronor. Utskottet

tillstyrker jämväl detta förslag.

I motionerna I: 233 och lii 361 har yrkats, att stipendier, motsvarande

kostnaderna för kurs- och laborationsavgifter, skulle tilldelas obemedlade

studerande. Utskottet anser sig icke utan på närmare utredning grundat

förslag från Kungl. Majits sida böra biträda detta yrkande och ställer sig

alltså avvisande till motionerna, i den del varom nu är fråga.

T enlighet med Kungl. Majits förslag bör alltså för nästa budgetar på

riksstaten uppföras ett reservationsanslag till stipendier åt studerande vid

universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet

av (200,000 -j- 4,000 4,000 -j- 1,500 -j- 6,200 -j- 5,000 =) 220,700

kronor.

Såsom ett komplement till naturastipendierna föreslår Kungl. Majit

upprättandet av en särskild lånefond för universitetsstudier, för vilket ändamål

för budgetåret 1030/40 skulle anvisas ett reservationsanslag av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

140,000 kronor. Naturastipendierna äro avsedda att i regel utgå under

vissa år i början av studietiden, varför det måste vara av stort värde för

de studerande att för studiernas fortsättande och avslutande erhålla möjlighet

till lån på billiga villkor. De studerande vid universiteten i Uppsala

och Lund samt karolinska institutet skulle samtidigt med inrättandet av

denna lånefond i regel undantagas från behörighet att åtnjuta lån ur den

nuvarande studielånefonden. Utdelningen av lån ur den nya fonden skulle

omhänderhavas av stipendienämnderna. Uskottet är ense med departementschefen

örn att ett genomförande av ifrågavarande förslag måste bliva

till god hjälp för de studerande vid universiteten och karolinska institutet,

samtidigt som förslaget även kommer att vara till båtnad för den studerande

ungdomen vid andra högre utbildningsanstalter, för vilken härigenom

ökad möjlighet kommer att uppstå att erhålla lån ur den nuvarande

studielånefonden. Utskottet, som i likhet med departementschefen anser

de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående lån ur lånefonden för

universitetsstudier i huvudsak kunna följas, ansluter sig alltså till Kungl.

Maj:ts förevarande förslag.

Beträffande såväl naturastipendierna som lån ur den nya lånefonden för

universitetsstudier synas vissa övergångsbestämanelser bliva erforderliga,

villia det torde böra ankomma på Kungl. Majit att närmare utforma. Utskottet

vill allenast framhålla, att det synes utskottet befogat, att vad angår

naturastipendierna — i anslutning till vad de sakkunniga ifrågasatt —

övergångsvis en viss del av det till förfogande ställda anslaget avses för

sådana studerande, som redan inskrivits vid universiteten eller karolinska

institutet och därstädes under någon tid bedrivit studier, detta i syfte att

åstadkomma en mjukare övergång mellan nuvarande förhållanden och de

förbättrade möjligheter, som för studenterna framdeles komma att stå till

buds. I fråga örn lån ur universitetsstudielånefonden utgår utskottet ifrån,

att dessa, efter vederbörligt kungörelse- och ansökningsförfarande, komma

att av stipendienämnderna utdelas under våren 1940. Med hänsyn härtill

torde de studerande vid Uppsala och Lunds universitet och karolinska institutet

icke böra redan nu undantagas från möjligheten att vid utdelning

våren 1939 erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden, utan dylika

ansökningar böra prövas och avgöras i hittills tillämpad ordning.

Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, att till den nuvarande studielånefonden

skulle för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 120,000

kronor. Utskottet tillstyrker detta förslag. Utskottet har icke heller något

att erinra mot att villkoren för erhållande och åtnjutande av lån ur fonden

ändras på sätt departementschefen ifrågasatt, i syfte att ernå likställighet

mellan lån ur denna fond och ur lånefonden för universitetsstudier.

Utskottet har jämväl funnit de av departementschefen anförda skälen

för inrättandet vid universiteten i Uppsala och Lund av stipendier för

främjande av högre juridiska studier bärande och biträder förslaget örn att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

27

särskilda anslagsmedel, 5,000 kronor vid vartdera universitetet eller tillhopa

10,000 kronor, anvisas för ändamålet.

Slutligen får utskottet till behandling upptaga den i motionen I: 231

väckta frågan örn inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,

för vilket ändamål enligt motionen skulle anvisas ett belopp

av 500,000 kronor. Utskottet får erinra, att departementschefen beträffande

denna fråga understrukit, att tveksamhet mot ett förslag i angivna

riktning uttalats från studenthåll och att med ett slutligt bedömande av

frågan syntes tills Andare kunna anstå. Utskottet anser för sin del förevarande

fråga icke för närvarande hava fått den allsidiga belysning, som

synes oundgängligen erforderlig för ett positivt besluts fattande. Så vitt

utskottet har sig bekant, har från kommunalt håll hittills icke någon mera

betydande medverkan givits eller erbjudits för lösandet av studenternas

bostadsfråga. Innan staten engagerar sig för de i motionen ifrågasatta

åtgärderna, synes det utskottet befogat, att närmare utredning förebringas

angående vederbörande kommunala myndigheters beredvillighet att deltaga

i stödåtgärder av berörda slag. Med hänsyn till att kommunerna numera

måste biträda vid anordningar för åstadkommande av en bättre

bostadsförsörjning åt därtill behövande, förefaller det nämligen utskottet

naturligt, att universitetsstäderna även medverka vid tillhandahållandet

av goda bostäder åt den ungdom, som bedriver studier vid städernas högskolor.

Utskottet ställer sig därför för närvarande avvisande till det motionsvis

framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt i anledning av motionerna I: 232 och II: 360 samt

I: 233 och II: 361, må

a) till Gemensamma universitetsäncLamål: Stipendier åt

studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 220,700 kronor;

b) till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för

främjande av högre juridiska studier vid universiteten i

Uppsala och Lund under åttonde huvudtiteln för budgetåret

1939/40 anvisa ett anslag av 10,000 kronor;

c) besluta att en särskild fond, benämnd Statens lånefond

för universitetsstudier, skall inrättas, vilken fond skall förvaltas

av statskontoret;

d) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 20 januari 1939 tillstyrkta

grunder utfärda ej mindre erforderliga bestämmel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

ser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda

fond, än även ändrade bestämmelser beträffande

den nuvarande studielånefonden;

e) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder

under rubrik till Statens lånefond för universitetsstudier

för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av

140,000 kronor;

f) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder

under rubrik till Studielånefonden för budgetåret 1939/40

anvisa ett reservationsanslag av 120,000 kronor;

II. att motionen II: 359 rörande skrivelse till Kungl.

Majit örn viss studiehjälp ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

III. att motionen I: 231 angående inrättande av en

statens lånefond för studentbyggnader samt anvisande

av medel till fonden m. m. ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående arendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,

Asplund, Nilsson i Landeryd, Pauli, Andrén, Larsson i Varberg, von Heland, Nisser och Bergman;

samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik,

Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Holmdahl

och Mårtensson.

Reservationer:

1) av herrar Olof Olsson, Asplund, Nisser och Bergman, vilka ansett,

att utskottets motivering och förslag med avseende å de i punkterna I

och II av utskottets hemställan berörda frågorna bort hava följande

lydelse:

»Den sociala grundtanke, från vilken Kungl. Maj:ts förevarande proposition

angående visst understöd åt behövande och högt begåvade studenter

utgår, synes utskottet synnerligen behjärtansvärd i sitt syfte att

göra urvalet till de levnadsbanor, som förutsätta akademiska studier, mindre

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

29

beroende av de studerandes privatekonomiska förutsättningar. Den kritik,

som från olika myndigheter och av saken berörda korporationer samt från

flera motionärer framkommit, gäller ingalunda principen utan sättet för dess

genomförande och frågan örn huru understödet rättvisast bör fördelas.

Såsom av propositionen framgår, hava såväl statskontoret som skolöverstyrelsen

framhållit, att åtgärder från statens sida av föreslagen art borde

omfatta de studerande vid samtliga akademiska bildningsanstalter. Samma

synpunkter hava även kommit till uttryck i remissvaren från kanslern för

rikets universitet, lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

och medicinska föreningen i Stockholm samt i särskilda framställningar

från Sveriges förenade studentkårer och Stockholms studentkårer.

Dessa synpunkter hava likaledes starkt framhållits i flera motioner

och motsvara säkerligen en mycket allmän tankegång. Utskottet

delar denna tankegång och instämmer helt med statskontoret däri att

några bärande skäl att inskränka understödet till studenter i Uppsala och

Lund samt vid karolinska institutet knappast kunna förebringas. Stockholms

och Göteborgs högskolor bedriva sin vetenskapliga undervisning

under samma statskontroll och meddela examenskompetens efter samma

fordringar och med samma rättigheter som universiteten, därigenom bärande

en del av de bördor, som annars skulle vila på de sistnämnda. Och

med tanke på de särskilda statliga fackhögskolornas betydelse i nuvarande

tid, synes det icke vara lämpligt att under ensidigt understöd åt teoretiska

studier försumma att även inrikta ungdomens intresse på den utbildning

för framtida praktisk verksamhet som erhålles vid fackhögskolorna.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intager kunde det måhända

synas vara mest överensstämmande att nu avstyrka Kungl. Maj:ts proposition

och inskränka sig till att föreslå hemställan om en på bredare basis

byggd sådan till nästkommande års riksdag. För att emellertid ej fördröja

den hjälp, som redan nu kan bringas en del av dem, som därav äro i behov

och äro därav förtjänta, har utskottet ansett sig böra tillstyrka att för nästkommande

budgetår ett belopp av 150,000 kronor ställes till förfogande

för försöksanordning med vissa naturastipendier (innebärande fri bostad

och fri kost) vid de bägge statsuniversiteten samt karolinska institutet

samtidigt med att utredning begäres örn behovet och de lämpligaste formerna

för stipendieanslag i fortsättningen och då även för studenter vid

Stockholms och Göteborgs högskolor samt vid de särskilda fackhögskolorna.

Vad angår frågan rörande de organ som böra ombesörja utdelningen av

stipendierna kan utskottet ansluta sig till departementschefens förslag

örn särskilda stipendienämnder och har intet att erinra mot de beräknade

kostnaderna för dessa — 4,000 kronor vid vartdera av universiteten och

1,500 kronor vid karolinska institutet. Emellertid herr i samband med den

nyssnämnda utredningen rörande vidgat område för delaktighet i tinder
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

stöden frågan om en eventuell centralnämnd, såsom föreslås i motionerna

I: 232 och II: 360, komma under omprövning.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande naturastipendiernas utdelning synes

bland annat innebära, att dessa stipendier, vilkas värde skulle bliva vida

större än medelvärdet av hittills utgående studentstipendier, skulle tillfalla

recentiorer eller åtminstone studenter, vilkas studier vid den akademiska

anstalten ej överskridit viss maximitid, förslagsvis 4 terminer, och

det uttalas till och med, att sådana studerande, som vid ansökningen ännu

ej ens avslutat sina gymnasiestudier, borde utgöra huvudparten av stipendiaterna.

En sådan stipendiefördelnings rättvisa kan otvivelaktigt starkt

ifrågasättas. Förvisso är det önskvärt, att stipendier äro tillgängliga för

framstående skolbegåvningar redan omedelbart efter studentexamen för

att bereda dem möjlighet att börja vid universitetet, men det synes vara

lika önskvärt att fattiga och begåvade studenter, som redan hunnit ett

mer eller mindre avsevärt stycke på den akademiska banan men av ekonomiska

skäl se sig ställda inför tvånget att avbryta sina studier, sättas

i tillfälle att få avsluta dem. I dessa sistnämnda fall kan man också med

större säkerhet bedöma förutsättningarna för fortsatt vetenskaplig utbildning,

än örn detta bedömande skall ske redan på gymnasiestadiet. Detta

är en synpunkt som understrukits bland annat i det yttrande som avgivits

av medicinska fakulteten i Uppsala och den har även något berörts

av Uppsala studentkårs direktion och av studentkårens delegerade i Lund.

Enligt utskottets mening kan det ej vara tillrådligt att ett universitets

eller en högskolas praktiskt taget största stipendieförmåner i huvudsak

förbehållas dem som ännu ej ens hunnit börja de akademiska studier, vilkas

förtjänstfulla bedrivande stipendier i allmänhet äro avsedda att belöna.

Vissa stipendier — ej alltför få, men ej heller huvudparten —

torde böra avses för nybörjare, under det att de övriga på vanligt sätt

böra få stå öppna till konkurrens för lovande och obemedlade studenter

utan privilegium för nykomlingarna.

Såsom i propositionen angivits, torde det böra ankomma på Kungl.

Majit att utfärda erforderliga föreskrifter beträffande formerna för ansöknings-

och utdelningsförfarandet ävensom beträffande behörighetskrav

och formerna för förmedling av naturaförmånerna.

Utskottet finner det vara av vikt, att även de här ovan gjorda erinringarna

därvid uppmärksammas.

Beträffande fördelningen av stipendierna mellan de olika därmed begåvade

lärosätena blir för nästkommande budgetår en viss modifikation

nödvändig med hänsyn till det föreslagna beloppets reduktion. Anordningarna

i detta avseende för framtiden med vidgat stipendieområde böra

givetvis ingå i uppgifterna för den blivande utredningen, varvid icke enbart

den matematiska proportionen bör vara avgörande utan de olika behoven

''och förutsättningarna böra allsidigt undersökas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

31

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att de nu på riksstaten upptagna

anslagen till stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala

och Lund omvandlas till bokstipendier å förslagsvis 100 kronor. För ifrågavarande

ändamål avses respektive 6,200 och 5,000 kronor.

Utskottet anser sig icke utan närmare utredning kunna biträda det i

motionerna 1:233 och II: 361 gjorda yrkandet örn särskilda stipendier

motsvarande kostnaden för kurs- och laborationsavgifter.

I anslutning till Kungl. Maj:ts förslag bör alltså för nästa budgetår på

riksstaten uppföras ett reservationsanslag till stipendier åt studerande

vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet av (150,000 + 4,000 -f- 4,000 -j- 1,500 -f- 6,200 + 5,000 =)

170,700 kronor.

Såsom ett komplement till naturastipendierna föreslår Kungl. Majit

upprättande av en särskild lånefond för universitetsstudier, för vilket ändamål

för budgetåret 1939/40 skulle anvisas ett reservationsanslag av

140,000 kronor. Denna fonds tillvaro skulle medföra uteslutning av studenter

vid Uppsala och Lunds universitet samt vid karolinska institutet

från behörighet att åtnjuta lån ur den nuvarande statliga studielånefonden,

varigenom studerande vid andra högskolor indirekt skulle erhålla

större utsikter till lån ur sistnämnda fond. Utskottet, som finner tanken

på en dylik studielånefond, men tillgänglig för behövande och begåvade

studenter vid samtliga universitet och högskolor, behjärtansvärd, anser

att storleken av och sättet för organiserandet av en sådan fond bör bliva

föremål för närmare utredning i samband med den förut nämnda utredningen

örn vidgat område för stipendieunderstöden, men vill ej motsätta

sig att för nästkommande budgetår det begärda anslaget beviljas och fonden

tills vidare får den organisation som föreslagits. Vid den blivande utredningen

bör emellertid undersökas, huruvida ej den nuvarande fonden

för räntefria studielån kan utvidgas, så att den kan övertaga även en sådan

fonds funktion.

Då lån ur den blivande universitetsstudielånefonden ej torde kunna utdelas

förrän under våren 1940, böra studerande vid Uppsala och T-linds

universitet samt vid karolinska institutet vara oförhindrade att vid utdelning

1939 erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden i hittills tillämpad

ordning.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag att till den nuvarande studielånefonden

anvisas för nästa budgetår ett reservationsanslag av 120,000

kronor.

Utskottet biträder vidare Kungl. Maj:ts förslag örn inrättande vid universiteten

i Uppsala och Lund av stipendier för främjande av högre juridiska

studier med anvisning av 5,000 kronor för vartdera universitetet

eller tillhopa 10,000 kronor. Vid utredningen angående de tidigare

nämnda studentstipendiernas behövlighet även vid andra läroanstalter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

torde beträffande här föreliggande fråga en undersökning böra ske,

huruvida stipendier för högre juridiska studier böra göras tillgängliga

även för studier vid den tredje juridiska fakulteten i riket, nämligen den

vid Stockholms högskola.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och II:

361 må

a) till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier

åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 170,700 kronor;

b) till---(= utskottet)---

c) besluta---(= utskottet)---

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 20 januari 1939

tillstyrkta grunder samt med hänsyn tagen till vad här

ovan anförts utfärda ej mindre erforderliga bestämmelser

för erhållande och tillgodonj utande av lån ur omförmälda

fond, än även ändrade bestämmelser beträffande den nuvarande

studielånefonden;

e) såsom---(= utskottet)---

f) såsom---(= utskottet)---

II. att riksdagen må i anledning av motionen II: 359

ävensom motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och

II: 361 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning angående frågan

på vilket sätt stipendier åt behövande studenter med framstående

studiebegåvning jämväl vid Stockholms och Göteborgs

högskolor samt vid de tekniska högskolorna och

övriga fackhögskolor må kunna beredas ävensom angående

de här ovan berörda frågorna örn stipendiernas fördelning,

stipendienämnden, universitetslånefondens definitiva

organisation och övriga i samband med det vidgade

området för delaktighet i studieunderstöden stående frågor,

samt för nästkommande års riksdag framlägga på

sådan utredning grundat förslag.»

2) av herr Bergman, som ansett att utskottets yttrande och förslag med

avseende å utskottets hemställan i punkt III bort hava följande lydelse:

»Det av de sakkunniga framlagda men av Kungl. Majit i propositionen

ej upptagna förslaget om en lånefond för studentbyggnader har tillstyrkts

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

33

eller lämnats utan erinran i de flesta yttrandena om sakkunnigförslagen.

Vissa erinringar hava gjorts av studentkårens delegerade i Lund, men medicinska

fakulteten i Lund anser det vara oriktigt att låta dessa erinringar

föranleda ett avvisande av förslaget om en sådan fond, vars gagn syntes

uppenbart även om behovet måhända ej vore lika stort i Lund som i Uppsala

och Stockholm. Filosofiska fakulteten i Lund tillstyrker likaledes.

Uppsala studentkårs direktion tillstyrker livligt förslaget, som den anser

komma, örn det genomföres, få särdeles gagnelig verkan för studenterna i

Uppsala. Lika livligt tillstyrkes det av karolinska institutet. I motionen

I: 231 har detta de sakkunnigas förslag upptagits. Den föreslagna fonden

är icke avsedd blott för de tre för stipendierna i Kungl. Maj:ts proposition

särskilt utvalda läroanstalternas studenter utan är avsedd såsom en

allmän lånefond för »ny- eller tillbyggnad av sådana byggnader, som äro

avsedda för studerande vid rikets universitet och högskolor». Syftet är att

lån till billig ränta må kunna beviljas studentkårer, nationsföreningar, studenthem,

stiftelser m. m., som äro i behov av att nybygga eller restaurera

sådana byggnader, som ovan nämndes. De sakkunniga yttrade härom,

enligt propositionens referat sid. 18, bland annat: »Eftersom ifrågavarande

företag erbjöde en i jämförelse med många andra statliga byggnadslån fördelaktig

och säker placering, borde lånevillkoren kunna göras så förmånliga

att lånen bleve av stor betydelse för denna byggnadsverksamhet». I

avseende på villkoren hänvisas till den närmare redogörelsen för förslaget

i Kungl. Maj:ts proposition nr 61 (sid. 18), ävensom till motionen I: 231.

Statskontoret fäster stor vikt vid att anstalter från statens sida träffas

för ett bättre tillgodoseende av studenternas bostadsförhållanden och erinrar

örn initiativen från studenternas egna organisationer och andra intresserade.

Mycket torde dock alltjämt återstå härutinnan, heter det, och statens

medverkan anser statskontoret påkallad. Statskontoret ifrågasätter

en något annan form än inrättande av en enbart för detta ändamål avsedd

fond, men har i huvudsak intet att invända mot vare sig det föreslagna beloppet

eller de av de sakkunniga ifrågasatta villkoren. Dock säger statskontoret,

att det kunde ifrågasättas, örn icke statens stöd borde göras beroende

av att viss finansiell medverkan lämnades jämväl från vederbörande

kommuns sida.

Departementschefen yttrar angående de sakkunnigas förslag i förevarande

punkt att han icke nu funnit sig böra tillstyrka inrättandet av en

statens lånefond för studentbyggnader. Med ett slutligt bedömande av

detta förslag synes kunna för närvarande anstå, heter det.

Det synes utskottet önskvärt att frågan örn den kommunala medverkan

för studentbyggnader, som redan förekommit och som torde kunna

ytterligare påräknas, snarast möjligt utredes ävensom övriga praktiska sidor

av saken, men då det säkerligen ilr riktigt, som statskontoret starkt understryker,

att just bostadsfrågan bör stå i främsta planet, när det gäller den

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 6 sami. Ar lil.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

studentsociala hjälpverksamheten, synes det vara av stor vikt att denna

frågas lösning icke fördröjes längre än nödvändigt är.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen med anledning av motionen I: 231 må besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Majit måtte låta de frågor, som beröras i de den 5 februari

1937 tillkallade sakkunnigas förslag av den 10 december

samma år (statens off. utr. 1937: 44) i den punkt, som gäller

en föreslagen lånefond för studentbyggnader, närmare

utredas med beaktande av vad i detta avseende anförts i

remissvaren och särskilt i statskontorets yttrande samt

till 1940 års riksdag framlägga det förslag i ämnet, som

Kungl. Majit efter denna utredning kan finna påkallat.»

3) av herr Andrén; samt

4) av herr Persson i Falla.

Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A- B.

891405

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.