Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till den svenska exportnäringens främjande.

1939-04-18 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:118, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till den svenska exportnäringens främjande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

1

Nr 118.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder

till den svenska exportnäringens främjande.

(lia avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1939/40 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslagit riksdagen

(punkt 64) att i avbidan på särskild proposition i ämnet till befrämjande

av exporthandeln på avlägsna marknader för nämnda budgetår beräkna

ett reservationsanslag av 170,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i proposition nr 117, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

den 17 februari 1939, föreslagit riksdagen att

dels för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Orienterande marknadsundersökningar ett reservationsanslag av

100,000 kronor;

2) till Exportstipendier och handelsstudiestipendier ett reservationsanslag

av 55,000 kronor;

3) såsom Bidrag till upprätthållande av svensk-internationella pressbyråns

verksamhet ett anslag av 15,000 kronor;

dels ock medgiva, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden folden

17 februari 1939 angivna riktlinjer, under tiden till och med utgången

av budgetåret 1941/42 till belopp av högst 60 miljoner kronor — däri inberäknade

de belopp, vartill garantier beviljats eller må komma att före utgången

av nu löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar för till

utlandet levererade inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

Departementschefen har inledningsvis framhållit, att frågan örn anvisande

av fortsatt anslag till befrämjande av exporthandeln på avlägsna marknader

under nästa budgetår äger samband med vissa förslag, som framlagts av

inom handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni

1938 tillkallade sakkunniga för utredning angående vissa åtgärder till den

.svenska exportnäringens främjande — 1938 års exportutredning — i belänkande

den 24 november 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 0 sami. Nr 118.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

De sakkunniga hava framlagt förslag angående anordnande av orienterande

marknadsundersökningar på mindre bearbetade avsättningsområden utomlands.

Vidare hava de sakkunniga förordat ett återupplivande av handelsstudiestipendicrna.

Frågan örn samarbete inom näringslivet till exportens

främjande har blivit föremål för de sakkunnigas behandling. Därjämte

hava föreslagits vissa åtgärder av mera allmänt exportfrämjande karaktär,

varutinnan särskilt må nämnas en omläggning i viss mån av grunderna för

exportkreditgarantisystemet. Vidare hava de sakkunniga berört en del spörsmål

huvudsakligen avseende det kommersiella informations- och propagandaväsendet

och därvid särskilt behandlat frågan örn svensk-internationella

pressbyråns fortsatta verksamhet. De sakkunniga hava även framställt vissa

förslag rörande en utvidgning av utrikesförvaltningen i syfte att uppnå ett

effektivare tillgodoseende av den svenska utrikeshandelns intressen. Beträffande

sistnämnda förslag har innevarande års itksdag redan fattat beslut.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse över de sakkunnigas ifrågavarande

förslag samt departementschefens i samband därmed gjorda uttalanden.

\ idkommande

de marknadsundersökningar hava de sakkunniga vitsordat, att behov av

sådana undersökningar för närvarande förelåge i fråga om åtskilliga transoceana

marknader, ävensom förordat, att dylika undersökningar tillgodosåges

inom Sveriges allmänna exportförenings ram, därvid exportföreningens

marknadsundersökningsbyrå skulle kunna tjäna såsom centralorgan för

marknadsundersökningsverksamheten.

För säkerställande av en mera permanent verksamhet med orienterande

marknadsundersökningar till föremål anse de sakkunniga, att särskilda befattningar

borde inrättas. Beträffande omfattningen av ifrågavarande undersökningsverksamhet

hava de sakkunniga funnit sig böra inskränka sig

till att föreslå inrättande av till en början två marknadsundersökningsbefattningar,

den ena avseende den latinamerikanska intressesfären, den andra

övriga ifragakommande, huvudsakligen asiatiska och afrikanska områden.

Dessa befattningar hava ansetts böra anknytas till exportföreningen,

men tillsättas i samförstånd med kommerskollegium, på vilken myndighet

det jämväl borde ankomma att godkänna arbetsplaner för befattningshavarna

samt tjänstgöra såsom övervakande myndighet. Exportföreningen

syntes jämväl böra hålla därav intresserade myndigheter (förslagsvis handelsdepartementet,

utrikesdepartementets handelsavdelning och traktatberedningen)

underrättade om marknadsundersökningarnas planläggning, deras

fortskridande samt resultaten av desamma. De totala årliga kostnaderna

för varje befattningshavare inklusive lön, tjänsteresor, expenser m. m. hava

de sakkunniga beräknat till minst 40,000 kronor.

Inrättandet av marknadsundersökningsbefattningar, på sätt här föreslagits,

skulle enligt de sakkunnigas mening medföra en avsevärd ökning av

arbetsbördan för exportföreningens marknadsundersökningsbyrå i form av

planläggning av undersökningarna, bearbetning av inkommet material och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

3

dess delgivning med enskilda företag, som kunde tänkas intresserade därav,

m. m. Härför krävdes en förstärkning av byråns personal och hava de

sakkunniga för ändamålet beräknat ett årligt belopp av 20,000 kronor.

Enär bedrivandet av orienterande marknadsundersökningar inom exportföreningens

ram skulle avse tillgodoseende av syften av allmän karaktär,

hava de sakkunniga ansett det naturligt, att bistånd lämnades från det allmännas

sida för täckande av kostnaderna. De sakkunniga hava sålunda

förordat, att, för finansiering av den organisation och verksamhet, som i det

föregående angivits, åt Sveriges allmänna exportförening för budgetåret

1939/40 anvisades ett reservationsanslag av 100,000 kronor för bestiädande

av kostnaderna dels för orienterande marknadsundersökningar på mindre

bearbetade avsättningsområden utomlands dels ock för en därmed förbunden

utvidgning av föreningens centralorgan för marknadsundersökningar.

De hörda näringsorganisationerna hava genomgående ställt sig välvilliga

till det av de sakkunniga framlagda förslaget angående anordnande av orienterande

marknadsundersökningar.

Departementschefen har i nu berörda ärende anfört följande:

Såsom förhållandena för exportnäringen utvecklat sig med ökade avsättningssvårigheter

på gamla inarbetade marknader, är det naturligt, att strävandena

inriktas på att bereda vidgat utrymme för våra produkter å marknader,

vilka tidigare ur svensk exportsynpunkt blivit tillbakasätta. Det av

de sakkunniga framförda förslaget att i syfte att främja en ökad geografisk

fördelning av den svenska exporten anordna orienterande marknadsundersökningar

i mindre och avlägset belägna länder för utrönande av utvecklingsmöjligheterna

för de ömsesidiga handelsförbindelserna synes värt beaktande.

De föreslagna åtgärderna lära i viss mån få betraktas såsom försök,

och risk föreligger naturligtvis, att, på sätt kommerskollegium framhållit,

undersökningarna understundom komma att lämna relativt svaga resultat.

Som helhet betraktad synes anordningen emellertid kunna bliva av

värde för den svenska utrikeshandeln. Ehuru det vid sådant förhållande

kunde ifrågasättas huruvida icke denna näring själv borde bära de med undersökningarna

förbundna kostnaderna, vill jag ej påyrka en dylik lösning.

Man lärer icke kunna räkna med att enskilda exportörer annat än i

undantagsfall skulle vara beredda att påtaga sig de relativt betydande ekonomiska

uppoffringar, vilka äro förbundna med sådana allmänna undersökningar,

varom här är fråga, och vilka hava karaktär av pionjärarbete med

syfte att bereda marken för egentliga affärstransaktioner. Om, vilket synes

önskvärt, ifrågavarande undersökningar skola komma till stånd, torde det

vara nödvändigt att staten ekonomiskt medverkar, något som också synes

försvarligt med hänsyn till undersökningarnas syfte alt främja Sveriges utrikeshandel

över huvud, utan särskilt hänsynstagande till viss exportgren.

.Tåg tillstyrker, att i fråga örn marknadsundersökningarnas anordnande

och bedrivande de av de sakkunniga angivna riktlinjerna i huvudsak följas.

Undersökningarna synas sålunda lämpligen böra handhavas av Sveriges

allmänna exportförening, som för ändamålet bör erhålla särskilt anslag av

statsmedel. Angående storleken av detta anslag synes de sakkunnigas förslag

böra tillsvidare godtagas. För nästa budgetår torde sålunda böra för

verksamheten anvisas ett belopp av sammanlagt 100,000 kronor, avsett dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

till avlöning och kostnader för två marknadsundersökare, dels ock till bestridande

av de med verksamheten förbundna ökade utgifterna för exportföreningens

marknadsundersökningsbyrå.

Anledning att, på sätt kommerskollegium ifrågasatt, vid anslagets beviljande

medgiva sådan frihet beträffande beloppets användning, att hela summan

icke ovillkorligt skulle behöva användas för marknadsundersökningarna,

synes mig knappast föreligga. För ett planmässigt bedrivande av verksamheten

torde det för exportföreningen vara angeläget att hava visshet om, att

anslaget i dess helhet kan tagas i anspråk för ändamålet. Jag förutsätter

härvid, att sådana anordningar träffas, att föreningen icke kommer i åtnjutande

av större belopp än som visas verkligen åtgå för denna verksamhet.

Då, såsom de sakkunniga föreslagit, medelsanvisningen synes böra ske i

form av reservationsanslag, kommer vid budgetårets utgång eventuellt förefintlig

reservation att kunna tillgodoräknas vid uppgörande av förslag till

medelstilldelning för följande budgetår. Vad angår de i vissa yttranden framförda

önskemålen att dispositioner på alltför lång sikt icke borde träffas i

ärendets nuvarande läge, må här endast erinras, att den fortsatta utvecklingen

givetvis blir beroende av de erfarenheter som under verksamhetens

gång komma att vinnas. Emellertid torde man å andra sidan få utgå från

att, örn ej oförutsedda omständigheter inträffa, statsmedel under de närmaste

åren göras tillgängliga för ändamålet i oförändrad utsträckning. En

dylik förutsättning torde vara nödvändig såsom underlag för de dispositioner,

exportföreningen måste vidtaga för säkerställande av bästa möjliga arbetsresultat.

Det synes naturligt, att, på sätt kollegium förordat, exportföreningen i hithörande

angelägenheter söker förbindelse med importhandelns sammanslutningar

och även samarbetar med handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg.

Jag finner det vidare självfallet, att marknadsundersökarna i den mån

så är möjligt upprätthålla kontakt med de officiella svenska representanterna

i vederbörande land, ävensom att dessa envar inom sitt verksamhetsområde

lämna marknadsundersökarna allt det bistånd, som kan erfordras

för befrämjande av de med undersökningarna avsedda ändamålen.

Vad angår övervakningen av marknadsundersökningsverksamheten ansluter

jag mig till de sakkunnigas av kollegium och exportföreningen biträdda

förslag, att kollegium skall tjänstgöra såsom övervakande myndighet. På

kollegium torde även böra ankomma att handhava utbetalandet av de statsmedel,

som ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om exportstipendier och handelsstipcndiater

må till en början erinras därom, att å rikssstaten för löpande

budgetår finnes upptaget ett reservationsanslag å 25,000 kronor för befrämjande

av exporthandeln på avlägsna marknader, vilket anslag ersatt det

tidigare beviljade anslaget till exportstipendier.

En omläggning i viss mån av principerna för tilldelning ur anslaget till

exportstipendier genomfördes vid 1938 års riksdag så till vida, att stipendier

av statsmedel skulle kunna tilldelas personer, som, utan att företräda någon

speciell exportartikel, önskade verka för främjande av svensk utrikeshandel.

Denna exportfrämjande verksamhet borde äga rum i form av marknadsundersökningar

i syfte att utröna möjligheterna för svensk export men också, örn

så kunde ske, genom att förmedla förbindelser mellan svenska och utländska

intressenter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

5

I skrivelse deli 27 augusti 1938 Ilar kommerskollegium gjort framställning

örn beviljande av ett reservationsanslag av 25,000 kronor till befrämjande av

exporthandeln på avlägsna marknader jämväl för budgetåret 1939/40.

De sakkunniga hava uttalat sin anslutning till den omläggning av principerna

för exportstipendier, som från och med innevarande budgetår kommit

till stånd. De sakkunniga hava ansett, att möjligheterna att utnyttja ifrågavarande

anslag för marknadsundersökningar, särskilt sådana undersökningar

på bredare basis och åsyftande en allmän planläggning av möjligheterna till

export och import beträffande mera avlägsna marknader, borde bortfalla,

för den händelse att statsbidrag skulle komma att utgå för inrättande av

särskilt organ härför, på sätt de sakkunniga föreslagit.

I samband härmed hava de sakkunniga till behandling upptagit frågan

örn ett återupplivande i någon form av handelsstudiestipendierna. Med den

ökade inriktningen på fjärran belägna marknader, som den svenska utrikeshandeln

erhållit under tiden efter världskriget, och som betingats i främsta

rummet av de regelbundna förbindelser den svenska sjöfarten numera upprätthölle

på de transoceana marknaderna, vore det emellertid enligt de sakkunnigas

mening ett allt mera kännbart behov att hos unga svenskar väcka

intresse och håg för utrikeshandeln samt de möjligheter, som här erbjöde

sig för rekrytering av handelspionjärer.

I syfte att tillgodose förenämnda spörsmål hava de sakkunniga föreslagit,

att anslaget till befrämjande av exporthandeln på avlägsna marknader göres

tillgängligt för utdelning av såväl export- som handelsstudiestipendier samt

ökas med ett belopp av förslagsvis 35,000 kronor, eller sålunda till 60,000

kronor för budgetåret 1939/40.

Departementschef eli har beträffande de sakkunnigas förslag i nu berörda

del anfört följande:

Samtliga uttalanden i ämnet bekräfta, att exportstipendieinstitutionen verkat

främjande på våra handelsförbindelser med avlägset belägna marknader.

Den omläggning i viss mån av principerna för tilldelandet av exportstipendier,

som kommit till stånd från och med innevarande budgetår, torde också

allmänt vitsordas såsom ändamålsenlig och ägnad att motsvara utvecklingens

krav. Jag tillstyrker, att medel avses för dylika stipendier enligt de sålunda

godtagna principerna jämväl nästa budgetår. Såsom de sakkunniga

anfört synes det däremot ej erforderligt att, på sätt skett för innevarande

budgetår, anslag i förevarande sammanhang beräknas jämväl för marknadsundersökningar

av orienterande natur. Därest särskilda medel beviljas för

marknadsundersökningar enligt vad i det föregående tillstyrkts, torde behovet

av sådana undersökningar för närvarande få anses tillräckligt tillgodosett.

De sakkunnigas förslag att återuppliva handelsstudiestipendierna i avsikt

att skapa ökad tillgång till unga svenska krafter på de transoceana marknaderna

till fromma för den svenska utrikeshandeln på dessa områden har

likaledes vunnit anslutning hos alla som yttrat sig i ärendet. Med avseende

å den praktiska tillämpningen har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

förordats att stipendietiden borde kunna bestämmas till två år för ett

och samma land, att av stipendiaterna borde fordras goda praktiska insikter

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

och förhandskunskaper om språket i landet i fråga ävensom att övervakningen

av stipendiaternas vandel och verksamhet borde göras betryggande.

Den allt hårdare konkurrensen på utlandsmarknaden gör det otvivelaktigt

nödvändigt att de, vilka skola ingå i den svenska utrikeshandelns tjänst, äro

val rustade för sitt arbete. Jag vill därför icke motsätta mig, att möjlighet,

på sätt de sakkunniga sålunda föreslagit, ånyo öppnas till erhållande av

studiestipendier av statsmedel för personer, som önska i främmande länder

förvärva praktiska insikter i handelsyrket. Den närmare utformningen av

de bestämmelser, som böra gälla beträffande stipendieverksamheten, torde

fåankomma på Kungl. Majit att utfärda sedan riksdagens beslut i anslagsfrågan

meddelats. De synpunkter som rörande stipendieinstitutets tillämpning

framförts i de sakkunnigas betänkande ävensom i de över betänkandet

avgivna yttrandena torde härvid böra beaktas.

Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag, att medel för handelsstudiestipendier

och för exportstipendier sammanföras under ett gemensamt anslag.

Säkra hållpunkter saknas för bedömande av de anspråk, som kunna komma

att ställas på anslaget under nästkommande budgetår. För exportstipendieverksamheten

har kommerskollegium beräknat ett medelsbehov av 25,000

kronor. Jag föreslår, att detta belopp med hänsyn till handelsstudiestipendierna

ökas med 30,000 kronor och att alltså anslaget i dess helhet upptages till

55,000 kronor. Anslaget bör hava reservationsanslags natur.

Bland spörsmål berörande det kommersiella propagandaväsendet, vilka de

sakkunniga upptagit till behandling, befinner sig även frågan örn den svensicinternationella

pressbyråns fortsatta verksamhet. Nämnda byrå har intill

den 1 juni 1938 drivits helt med medel, som enskilda företag tillskjutit. Från

nämnda datum övertogs dess drift av Sveriges allmänna exportförening, som

för ändamålet erhöll ett statsbidrag å 10,000 kronor för byråns fortsatta verksamhet

år 1938.

Efter att hava erinrat om byråns stora betydelse hava de sakkunniga förordat,

att därest medel för byråns fortsatta verksamhet icke i tillräcklig utsträckning

kunde anskaffas på enskild väg, statsbidrag ställdes till förfogande

i den omfattning, som kunde finnas erforderlig för att driva pressbyråns verksamhet

utökad med en fransk upplaga.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening har i skrivelse den 30 december

1938 hemställt, att föreningen för bedrivande av svensk-internationella

pressbyråns verksamhet måtte komma i åtnjutande av dels ett statsbidrag för

tiden 1 januari—30 juni 1939 av 5,000 kronor, dels ock för budgetåret 1939/40

ett statsanslag av 15,000 kronor, vilken framställning tillstyrkts av kommerskollegium.

Departementschefen har i nu berörda fråga anfört följande:

I överensstämmelse med den uppfattning, som hävdats av de sakkunniga

och kommerskollgium, och vilken jag för egen del biträder, torde Sveriges

allmänna exportförening jämväl i fortsättningen böra beredas ekonomiskt

understöd från statens sida för bedrivande av svensk-internationella pressbyråns

verksamhet. Det är min avsikt att i särskild ordning föreslå Kungl.

Majit att för innevarande budgetår ställa erforderligt belopp till förfogande

för ändamålet ur handels- och sjöfartsfondens räntemedel. Med hänsyn till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

7

de växande svårigheterna, särskilt på grund av den sjunkande ränteavkastningen,

att av handels- och sjöfartsfondens räntemedel tillgodose de olika

ändamål, i stor utsträckning av tillfällig natur, för vilka nämnda medel i

första hand synas böra anlitas, torde emellertid från och med budgetåret

1939/40 tillsvidare anslag för verksamheten få upptagas å riksstaten. Anslaget

torde i enlighet med exportföreningens av kommerskollegium tillstyrkta

förslag böra bestämmas till 15,000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl.

Maj:t att, liksom tidigare skett, meddela de föreskrifter, som för statsbidragets

tillgodonjutande böra lända till efterrättelse.

Såsom inledningsvis nämnts hava de sakkunniga framlagt förslag till omläggning

och komplettering av det statliga exportkreditgarantisystemet i

syfte att öka dess effektivitet i allmänhet och särskilt såsom stöd för entreprenadverksamhet

i utlandet.

Enligt gällande föreskrifter äger exportkreditnämnden att, till den

svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den kredit, som

av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster av industri,

jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti även beviljas

för entreprenadarbeten, som utföras till utlandet i förening med industrileveranser,

ävensom för till utlandet levererade alster av svensk teknisk konsulterande

verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bliva av betydelse för

svensk export. Statsgarantin må högst avse, att ett belopp uppgående till

75 procent eller, i fråga örn gatsten och kantsten, 85 procent av den av exportören

lämnade krediten kommer att inflyta. Då fråga är örn export av alster

av jordbruk eller av fisk och fiskprodukter kan garantin utsträckas intill

hela kreditbeioppet. I fall av denna art äger exportkreditnämnden även att

helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans förskotterande.

De sakkunniga hava funnit det önskvärt att genom uppmjukning av gällande

bestämmelser om statlig exportkreditgaranti bereda exporten ett ökat

stöd. De sakkunniga erinra om, att den svenska exportgarantin avsåge, att

viss del av den lämnade krediten komme att inflyta. Att man valt denna garantiform

i stället för den i utlandet i regel tillämpade formen av garanti för

viss del av uppkommande förlust hade, framhålla de sakkunniga, berott på

att den förra framstode såsom mindre riskfylld för garantigivaren. De sakkunniga

hava emellertid förordat övergång till det utomlands praktiserade

systemet och därvid anfört, bland annat, att med hänsyn till den styrka och

utbyggnad, som exportkreditgarantisystemen i de med Sverige konkurrerande

europeiska industriländerna numera erhållit, och då man vid en garantiform,

avseende viss del av den slutliga förlusten, dels kunde lämna ett

i många fall önskvärt större stöd åt exportnäringen och dels hade vidgad möjlighet

att på ett ändamålsenligt sätt utforma garantierna med hänsyn till de

skiftande behoven, en ändring av nuvarande bestämmelser borde komma till

stånd. De sakkunniga hava emellertid framhållit, att det skulle innebära

en fördel, örn möjlighet bibehöllcs att alternativt alltjämt låta garantien avse

att viss del av krediten komme att inflyta. Även en kombination av de

båda garantiformerna torde enligt de sakkunnigas mening mången gång

vara lämplig. Det syntes därför de sakkunniga böra överlämnas åt export
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

kreditnämnden att i de enskilda fallen avgöra, vilken form exportkreditgarantin

skulle givas.

Beträffande villkoren för garantigivningen hava de sakkunniga anfört, att

någon ökning av garantiprocentsatsen icke borde ifrågakomma. En maximering

av garantin till 85 procent syntes de sakkunniga innebära en befogad

anpassning till rådande praxis. De sakkunniga förutsatte därjämte att nu förefintlig

rätt att lämna förskott vid garantigivning i fråga örn produkter av

jordbruk och fiske skulle borttagas.

I fråga om garantigivningen vid entreprenadarbeten bar den av garantin

omfattande delen av krediten regelmässigt begränsats till att avse högst så

stort belopp, som motsvarats av värdet av i entreprenaden ingående svenska

varor och tjänster.

De sakkunniga hava förordat en liberalare praxis i nu avhandlade hänseende

och sålunda föreslagit, att garantin under särskilda omständigheter

borde bestämmas utan alltför stränga hänsyn till den siffermässigt beräkneliga

andelen för svenska varor och tjänster.

Vidare hava de sakkunniga upptagit till behandling spörsmålet om exportkreditgarantin

såsom underlag för kreditgivning, i vilket sammanhang särskilt

omnämnts clearingfordringar. Även på denna punkt hava de sakkunniga

föreslagit en uppmjukning av gällande bestämmelser. Sålunda förordas,

att garanti bör kunna utfärdas till förmån för svensk kreditgivare,

som finansierar export, samt därvid under vissa förutsättningar göras villkorlig

gentemot kreditgivaren. En sådan garanti gentemot en kreditgivare

borde enligt de sakkunnigas mening kunna förknippas med förbehåll om

regressrätt gentemot exportören för hela eller del av det belopp, som staten

på grund av sin garanti kunde bliva pliktig utgiva.

Vidkommande det belopp, för vilket staten må iklädas garantiansvar, erinra

de sakkunniga örn att detta sedan den 1 juli 1934 varit fastställt till 35

miljoner kronor, efter att hava under budgetåret 1933/34 utgjort 75 miljoner

kronor. Ehuru det maximala ansvaret hittills icke vid något tillfälle uppgått

till mer än cirka 15 miljoner kronor, däri inberäknade utlovade, ännu

ej utfärdade garantier, anse de sakkunniga emellertid, att de av dem förordade

åtgärderna i syfte att öka exportgarantins värde för exportnäringen

kunde förväntas komma att öka efterfrågan på statliga exportkreditgarantier.

Med hänsyn härtill och då entreprenader kunde på en gång taga mycket

betydande belopp i anspråk, föreslå de sakkunniga en ökning av maximibeloppet

från 35 till förslagsvis 60 miljoner kronor. Då slutligen anledning

ej längre ansetts föreligga att begränsa exportkreditnämndens verksamhet

till ett år i sänder, hava de sakkunniga föreslagit, att förordningen örn

exportkreditgaranti skulle erhålla giltighet tillsvidare.

Beträffande de sakkunnigas förslag i nu berörda delar har departementschefen

anfört följande:

Behovet av statlig exportkreditgarantiverksamhet gör sig otvivelaktigt fortfarande

gällande redan på grund därav att exportbefrämjande anordningar

av ifrågavarande slag alltjämt vidmakthållas i ett stort antal med Sverige

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lis.

9

på världsmarknaden konkurrerande länder. De med exporten förbundna

svårigheterna och särskilda riskerna till följd av utrikespolitiska förhållanden

och handelspolitiska restriktioner hava heller icke minskats sedan upptagandet

av nämnda verksamhet första gången beslutades i vårt land. Riksdagens

bemyndigande torde därför böra utverkas lill verksamhetens bedrivande

jämväl fortsättningsvis.

De ändringar i gällande system, vilka av de sakkunniga föreslagits, hava,

såsom av redogörelsen framgår, i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av i ämnet hörda myndigheter och sammanslutningar. Jag biträder

förslaget att garantigivningen må kunna utvidgas att avse viss del av

uppkommande förlust i stället för, såsom nu är fallet, allenast viss del av

den beviljade krediten. Härigenom möjliggöres en med hänsyn till de skiftande

behoven mera ändamålsenlig utformning av garantierna. Av särskild

vikt torde vara att genom den föreslagna utvidgningen garanti kan lämnas

lör en exportörs totala försäljning till ett visst land eller vissa länder under

en viss tidsperiod. Hos stora grupper av exportörer torde behov av förstnämnda

garantiform, som utomlands är den vanligast förekommande typen,

föreligga. Såsom exportkreditnämnden anfört, torde risken för garantigivaren

vid denna garantiform icke behöva befaras bliva i mera väsentlig grad

ökad. Den dominerande risken vid exportkreditgaranti är nämligen totalförlust,

och för sådant läll blir ju det sätt, på vilket garantin är konstruerad,

utan betydelse.

Jag finner i likhet med de sakkunniga, att någon höjning av garantiprocentsatsen

icke bör ifrågakomma. De sakkunnigas förslag att sänka den

högsta garantiprocentsatsen i fråga örn produkter av jordbruk och fiske

från 100 till 85 % samt att borttaga rätten att i dessa fäll lämna förskott

synes mig innebära en befogad anpassning efter rådande praxis; enligt vad

exportkreditnämnden uppgivit, har garantigivningen hittills aldrig överstigit

85 % och förskott icke i något täll lämnats. En sådan begränsning synes så

mycket mera befogad som den överensstämmer med den för garantigivningen

i övrigt både i vårt land och i utlandet grundläggande principen, att

garantitagaren bör stå en viss självrisk. Erinras må att, enligt vad exportkreditnämnden

i detta sammanhang framhållit, en så låg självrisk som 15 °/o

är utomordentligt sällsynt i statlig exportkreditförsäkring.

Liksom de sakkunniga anser jag det vidare synnerligen önskvärt, att

svensk entreprenadverksamhet i utlandet i görligaste mån befordras. Dylik

verksamhet torde i regel leda till ökade exportmöjligheter och allmänt sett

bidraga till hävdande av våra ekonomiska intressen i vederbörande land.

Jag erinrar örn att enligt gällande författning rörande exportkreditgaranti

garanti kan ifrågakomma såväl vid entreprenader i utlandet i samband med

industrileveranser som för till utlandet levererade alster av svensk teknisk

konsulterande verksamhet ävensom att dylik garantigivning av rätt betydande

omfattning ägt runi. För garantigivning i samband med entreprenadarbeten

i utlandet bar emellertid exportkreditnämnden tillämpat den regeln,

alt den av garantin omfattade delen av krediten får avse högst så stort

belopp, som motsvaras av värdet av i entreprenaden ingående svenska varor

och tjänster. De sakkunniga förorda i nu avhandlade hänseende en liberalare

praxis.

Exportkreditnämndens omförmälda begränsning av garantigivningen för

entreprenadverksamhet grundar sig därå, att det svenska exportkreditgarantisystemet

närmast avsetts att komma till användning för främjande av

svensk varuexport och skapande på detta sätt av arbetsmöjligheter inom

landet. Gällande författningsbestämmelser i ämnet medföra emellertid ej

någon skyldighet för nämnden i berört hänseende. Nämnden bar nu ulta
Bihang

till riksdaqcns protokoll 1939. Ii rund. .Vr US. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

U tskotlet.

lat, att den ej vill motsätta sig en liberalare garantigivning för framtiden.

Även jag finner det motiverat, att garantin icke göres uteslutande beroende

av de i vederbörande entreprenadföretag ingående svenska varornas och

tjänsternas siffermässigt beräkneliga andel. En något friare praxis synes

sålunda framdeles böra tillämpas för de särskilda fall, då föreliggande omständigheter

göra detta berättigat och önskvärt.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att garanti i vissa fall bör

kunna utfärdas till förmån för svensk kreditgivare, som finansierar export,

samt därvid under vissa förutsättningar göras ovillkorlig gentemot kreditgivaren.

I likhet med de sakkunniga och exportkreditnämnden anser jag,

att en dylik garanti bör kunna förknippas med förbehåll örn regressrätt

gentemot exportören för hela eller del av det belopp, som staten på grund

av sin garanti må bliva pliktig utgiva.

Vad till sist beträffar det av Sveriges allmänna exportförening framförda

önskemålet att exportkreditgaranti, där så befunnes möjligt, borde lämnas

även vid kompensationsaffärer, vilket önskemål biträtts av kommerskollegium,

må erinras, att i princip något hinder icke torde föreligga för exportkreditnämnden

att till prövning upptaga ansökningar om garanti för exportaffärer

inkluderande kompensationsvillkor. Avgörandet i det särskilda fallet

blir dock givetvis beroende av huruvida den föreslagna affären överensstämmer

med grunderna för exportkreditgarantisystemet och den allmänna

innebörden av den statliga exportkreditgarantiverksamheten. Det torde vara

obestridligt, att garantigivning vid kompensationsaffärer i många fall, och

särskilt i de ytterlighetsfall, där prestationerna å ömse sidor utgöras in natura,

kan vara förenad med betydande tekniska svårigheter, vilka motivera

att största försiktighet iakttages.

Med hänsyn till att genomförandet av de nu tillstyrkta åtgärderna kunna

förväntas komma att öka efterfrågan på statliga exportkreditgarantier och

då garantier för entreprenadarbeten utomlands kunna på en gång taga betydande

belopp i anspråk förordar jag, i likhet med de sakkunniga, en ökning

av det maximibelopp, till vilket exportkreditgarantier må utfärdas, från

nuvarande 35 till 60 miljoner kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att förordningen örn exportkreditgaranti

borde erhålla giltighet tillsvidare. Jag är icke beredd att framlägga förslag

till de förändringar i verksamhetens administration, som i så fall bleve erforderliga,

och anser därför, att riksdagens medgivande bör inhämtas blott

för viss begränsad tid. Å andra sidan synes det ej påkallat att, på sätt hittills

skett, årligen upptaga till prövning frågan om fortsatt exportkreditverksamhet.

Jag tillstyrker därför, att riksdagens bemyndigande till verksamhetens

fortsatta bedrivande nu utverkas för viss längre tid, förslagsvis tre år,

räknat från ingången av nästkommande budgetår.

I övrigt torde nu gällande bestämmelser för verksamheten böra bibehållas

oförändrade.

De av departementschefen i föreliggande proposition framlagda förslagen

lill åtgärder för den svenska exportnäringens främjande har utskottet funnit

vara av beskaffenhet att kunna av utskottet tillstyrkas.

Utskottet, som i likhet med departementschefen är av den uppfattningen,

att orienterande marknadsundersökningar torde kunna bliva av värde folden

svenska utrikeshandeln, har intet att erinra mot den av departementschefen

för ändamålet begärda medelsanvisningen liksom ej heller mot det

förordade sättet för ifrågavarande undersökningars handhavande och kontroll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

11

De skäl, som anförts till förmån för ett återupplivande av handelsstudiestipendierna,

finner utskottet välgrundade. Utskottet tillstyrker, att medel

för handelsstudiestipendier och för exportstipendier sammanföras under ett

gemensamt anslag och har intet att invända mot det beräknade anslagsbeloppet.

Detsamma gäller beträffande det föreslagna anslaget för svenskinternationella

pressbyråns verksamhet.

Vad härefter beträffar frågan örn viss reformering av det statliga exportkreditgarantisystemet

i syfte att öka dess effektivitet, särskilt såsom stöd för

entreprenadverksamhet i utlandet, anser sig utskottet kunna tillstyrka vad

departementschefen härutinnan i skilda avseenden förordat. Utskottet finner

sig dock i likhet med vissa i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar

böra framhålla angelägenheten av att exportkreditgarantiverksamheten

även i fortsättningen bedrives med stor försiktighet.

Utskottet anser sig vidare kunna tillstyrka departementschefens förslag,

att exportkreditverksamhetens fortsatta bedrivande nu bestämmes för tre år,

räknat från ingången av nästa budgetår. På av departementschefen anförda

skäl förordar utskottet en ökning av det maximibelopp, till vilket

exportkreditgarantier må utfärdas, från nuvarande 35 till 60 miljoner kronor.

Vad departementschefen i övrigt i nu behandlade proposition föreslagit har

utskottet lämnat utan erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Orienterande marknadsundersökningar ett reservationsanslag

av 100,000 kronor;

2) till Exportstipendier och handelsstudiestipendier ett reservationsanslag

av 55,000 kronor;

3) såsom Bidrag till upprätthållande av svensk-internationella

pressbyråns verksamhet ett anslag av 15,000 kronor;

b) medgiva, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 17 februari 1939 angivna riktlinjer,

under tiden till och med utgången av budgetåret

1941/42 till belopp av högst 60 miljoner kronor — däri inberäknade

de belopp, vartill garantier beviljats eller må

komma att före utgången av nu Pipande budgetår beviljas

— iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska

alster av industri, jordbruk och fiske.

Stockholm den 18 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,

Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad,

Ström i Lidköping, Andrén, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,

Svensson i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Prästbol,

Ward, Isacsson, Åqvist och Hansson i Rubbestad.

397639. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till den svenska exportnäringens främjande. s. 4 i texten