Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket.

1939-04-18 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

1

Nr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till barnsjukvården i riket.

(3:e avd.)

I propositionen nr 84 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden den 10 februari 1939, föreslagit

riksdagen att godkänna de grunder för statsbidrag till den slutna

barnsjukvården, som av föredragande departementschefen förordats, att tilllämpas

från och med den 1 januari 1940.

Nuvarande organisation.

För närvarande finnas 11 offentliga anstalter eller avdelningar för

barnsjukdomar, därav 6 fristående barnsjukhus med tillhopa 652 vårdplatser,

samt 5 pediatriska avdelningar vid lasarett eller därmed jämförliga

sjukhus med sammanlagt 264 platser. Fyra äro förlagda till Stockholm med

sammanlagt 336 platser samt en till vardera av Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg, Linköping, Uppsala och Lund. Av stockholmsanstalterna

är Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn uppdelad å en

medicinsk avdelning med 81 platser och en kirurgisk avdelning med 69

platser. Även göteborgsanstalten — Göteborgs barnsjukhus — är uppdelad

å en medicinsk och en kirurgisk avdelning örn respektive 149 och 151 platser.

En översikt av platsantalet vid samtliga anstalter och beläggningsförhållandena

därstädes under år 1937 återfinnes i propositionen, sid. 3.

Vid sidan av nu nämnda anstalter hava under senare år på några platser

inrättats s. k. konvalescenthem, helt eller delvis avsedda för eftervård av

barn. Sålunda har föreningen Östergötlands barn i Linköping år 1935 anordnat

ett sådant hem i anslutning till barnavdelningen vid lasarettet i

Linköping, vilket hem av medicinalstyrelsen godkänts såsom enskilt sjukhem

för högst 18 samtidigt vårdade barn. Vidare finnes ett sådant hem å

Lidingön, det s. k. Ihrfeltska barnhemmet, avsett för högst 15 patienter.

Slutligen inrymmer stiftelsen Martin Gebers konvalescenthem i Enskede 65

för barn avsedda platser.

Till hithörande anstalter lämnar staten för närvarande icke bidrag i annan

mån än som betingas av vissa anstalters användande såsom undervisningssjukhus.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 119. 895 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Förslag rörande barnsjukvårdens utbyggande och finansiering.

Till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet ligga av statens sjukvårdskommitté

ock medicinalstyrelsen var för sig utarbetade förslag.

Statens sjukvårdskommitté kar i sitt år 1934 avgivna betänkande (statens off.

utredn. 1934: 22, sid. 143—152) närmare utvecklat bekovet av en utbyggnad

av den slutna medicinska barnsjukvården. Såsom lämplig form för en dylik

utbyggnad kar kommittén förordat anordnande av särskilda barnavdelningar

vid centrallasaretten, vilka avdelningar skulle förestås av pediatriskt utbildade

läkare. Ett utbyggande länsvis bör enligt kommitténs mening icke utesluta

samarbete landstingen emellan, i den mån lokala förhållanden ock kommunikationerna

göra sådant önskvärt för ett bättre tillgodoseende av ifrågavarande

vård.

I fråga örn storleken av vårdplatsbekovet i landstingsområdena kar kommittén

icke ansett sig kunna lämna några närmare anvisningar. Kommittén

framhåller emellertid, att i sådana landstingsområden, där centrallasarett är

beläget i en större stad med ett stort inslag av industribefolkning eller med

större närbelägna industrisamhällen, vårdbehovet torde komma att göra sig

starkare gällande än i områden, där centrallasarettet ligger i en mindre stad

och lantbrukarbefolkningen är övervägande. Det synes kommittén vidare

välbetänkt att man, såvitt icke särskilda skäl till annat föranleda, i en första

etapp begränsar sig till en vanlig vårdenhet, d. v. s. en vårdavdelning, som

ej är större än att den kan omhänderliavas av en ansvarig sjuksköterska,

eventuellt med biträde av en fullt utbildad sjuksköterska såsom assistentsköterska.

Platsantalet bör i enlighet härmed utgöra omkring 25 vid varje

länsavdelning. Att man vid en dylik begränsning bör tillförsäkra sig goda

utvidgningsmöjligheter finner kommittén självfallet.

Utbyggnad och drift av ifrågavarande anstalter förutsättas liksom hittills

skola ombesörjas utan särskilda bidrag från statens sida.

Medicinalstyrelsens förslag, som framlagts i skrivelse till befolkningskommissionen

den 30 oktober 1935, ansluter sig väsentligen till sjukvårdskommitténs

riktlinjer för vårdens utbyggande. Styrelsen ifrågasätter dock,

örn det icke vore lämpligare, åtminstone i de större landstingsområdena,

att inrätta tvenne avdelningar för barnsjukdomar med var sin sjuksköterska

jämte eventuellt en assistentsköterska på varje avdelning. Ifrågavarande

båda avdelningar skulle vara avsedda, den ena för spädbarn och den andra

för något mera vuxna barn, och inrymma sammanlagt minst 30—40 platser.

Vidare förordar styrelsen, att antalet vårdplatser å barnsjukhus och barnavdelningar

i avbidan på ytterligare erfarenhet angående platsbehovet begränsas

till 2 på varje 10,000-tal av landstingsområdets eller, i stad som ej

deltager i landsting, stadens invånare. Därvid har styrelsen bortsett från nu

befintliga vårdplatser i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping

samt inom Uppsala och Malmöhus läns landstingsområden, enär

nämnda begränsning för dessa städer och län redan överskridits. Med be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

3

aktande härav har styrelsen för landet i övrigt uppskattat behovet av nya

vårdplatser å barnavdelningar till 916.

I motsats till sjukvårdskommittén föreslår styrelsen tillika, att staten

skall lämna bidrag till såväl uppförande som drift av nu ifrågavarande anstalter,

dock endast inom ramen av nyssnämnda kvot.

Statsbidrag till uppförande av barnavdelningar föreslås, i likhet med

vad förhållandet är vid tuberkulossjukvårdsanstalter, böra utgå med 2,000

kronor för varje vårdplats, dock högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inräknade utgifter för anskaffande av byggnadstomt samt inventarier.

Som regel förutsättas endast nybyggnader komma i fråga.

Statsbidrag till driften av hithörande anstalter och avdelningar — såväl

nya som redan befintliga — anses ej böra sättas lägre än 1 krona 75 öre

för dag och patient. Såsom villkor för statsbidragets åtnjutande föreslås,

bland annat, att vid anstalten skall vara anställd läkare med specialutbildning

i pediatrik samt att avgiften för vårdplats i allmän sjuksal icke må utgå

med högre belopp för dag än 2 kronor 75 öre för patient från annat sjukvårdsområde.

Sistnämnda belopp har beräknats på så sätt, att från den

högsta legosängsavgift, som må utgå fattigvårdssamhällen emellan, eller 4

kronor 50 öre, dragits ett statsbidrag av 1 krona 75 öre. Driftbidrag förutsättes

kunna beviljas såväl landsting som kommuner, kommunalförbund, föreningar

och enskilda.

Med hänsyn till den förordade begränsningen av antalet platser å barnsjukhus

och barnavdelning föreslår styrelsen slutligen, att statsbidrag må

utgå jämväl till konvalescenthem för barn, anordnade i anslutning till

barnavdelningar eller barnsjukhus. Bidrag till uppförande av sådant hem

förordas utgå med 1,000 kronor per plats intill ett antal = antalet platser å

godkänd barnavdelning. Driftbidraget föreslås till 1 krona per barn och dag.

I sitt betänkande angående förlossningsvården och barnmorskeväsendet

m. m. (statens off. utredn. 1936: 12) har befiolhiingskommissionen, med överlämnande

av medicinalstyrelsens nu refererade förslag, uttalat, att däri förordade

understöd från statens sida skulle bliva av största betydelse såsom

ett led i statens åtgärder för främjande av barnens hälsovård. Med hänsyn

till de jämförelsevis stora kostnader, förslaget komme att medföra och vilka

i avsevärd mån komme att drabba landstingen, syntes det emellertid kommissionen

erforderligt, att huvudmännen för respektive sjukvårdsområden

sattes i tillfälle att yttra sig över förslaget, innan frågan upptoges till närmare

behandling.

Yttranden och framställningar i anledning av medicinalstyrelsens

förslag.

Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden i sedvanlig ordning infordrats

från åtskilliga myndigheteter och sammanslutningar, som därav beröras.

I det övervägande antalet avgivna yttranden har förslaget blivit i princip

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

tillstyrkt. I sådan riktning uttala sig Överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser,

förste provinsialläkare och landstings förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och

Gävle. Detsamma gäller kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutets lärarkollegium, statskontoret, statens inspektör för

fattigvård och barnavård, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsläkarföreningen, svenska provinsialläkarföreningen, svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund, svenska föreningen för invärtes medicin,

svenska barnläkarförbundet, direktionen över allmänna barnhuset samt direktionen

för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

Tveksamhet beträffande de föreslagna åtgärdernas behövlighet eller omedelbara

genomförande hava däremot kommit till uttryck i yttranden, som avgivits

av, bland andra, svenska lasarettsläkarföreningen samt länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs och Örebro län. Dessutom hava beträffande förslagets

detaljer åtskilliga erinringar och önskemål framställts. I dessa hänseenden

får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 10—21, där en sammanställning

av yttrandena återfinnes.

Härjämte har stiftelsen Föreningen Östergötlands barns konvalescenthem i

skrivelse den 8 september 1938 hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga sådan

åtgärd, att statsbidrag kunde erhållas till driften av stiftelsens konvalescenthem

för barn i Linköping.

Över denna framställning har medicinalstyrelsen den 29 september 1938

avgivit utlåtande, som utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte

föreslå 1939 års riksdag att

antingen medgiva, att statsbidrag till driften av föreningen Östergötlands

barns konvalescenthem i Linköping måtte från och med den 1 juli 1939

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med här angivna grunder, och för

ändamålet under budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 3,000 kronor,

eller ock medgiva, att statsbidrag till driften av konvalescenthem för barn,

anordnade i anslutning till eller ock drivna i nära samarbete med barnavdelning

vid lasarett eller därmed jämställt sjukhus, måtte från och med den

1 juli 1939 utgå i huvudsaklig överensstämmelse med angivna grunder, och

för ändamålet under budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 15,000

kronor.

Slutligen må erinras, att Sveriges husmodersföreningars riksförbund i

skrivelse den 13 december 1938 hos Kungl. Majit anhållit örn skyndsamma

åtgärder för inrättande av barnavdelningar vid centrallasaretten.

Departementschefens ståndpunkt.

Beträffande behovet av de föreslagna åtgärderna anför departementschefen

till en början följande.

Otillräckligheten av nuvarande platstillgång å barnsjukhus och barnavdelningar

har vid remissbehandlingen allmänt vitsordats. Särskilt framträder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets uttåtande Nr 119.

o

ifrågavarande brist, om man tager i betraktande de förefintliga vårdplatsernas

förläggning inom landet. Såsom av förenämnda tabell framgår, har specialvård

för barn hittills kunnat erhållas endast vid de medicinska undervisningsanstalterna

samt i flertalet av de städer, som icke deltaga i landsting. Enbart

Stockholm och Göteborg förfoga över sammanlagt 636 av de nu till omkring

920 uppgående vårdplatserna. Bortsett från barnavdelningen vid lasarettet

i Linköping äro inom övriga landstingsområden de vårdbehövande barnen

hänvisade till länslasarettens medicinska avdelningar med deras starka beläggningsfrekvens.

Norr örn Dalälven finnes icke en enda specialanstalt

eller specialavdelning för barnsjukvård, oaktat att de fem norrlandslänen

rymma nära en sjättedel av Sveriges hela folkmängd, att antalet i dessa län

födda barn årligen uppgår till mer än 20 procent av hela antalet födda barn

inom riket samt att spädbarnsdödligheten där är större än inom riket i övrigt.

Medicinalstyrelsen har kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande brist

på vårdmöjligheter icke kan avhjälpas utan ingripande från statens sida. A

andra sidan torde, därest staten träder emellan med ekonomisk hjälp, en tillfredsställande

lösning av denna vårdfråga vara att förutse. Vid remissbehandlingen

har sålunda framkommit, att ett flertal landsting redan vidtagit sådana

förberedelser, att man sannolikt kan påräkna, att därest statsbidrag erhålles,

barnavdelningar i anslutning till dessa landstings centrallasarett komma att

skyndsamt anordnas. Grundad anledning finnes att antaga, att jämväl av

andra landsting åtgärder skola komma att vidtagas på detta område. De

hörda myndigheterna lia nämligen så gott som enhälligt förklarat sin principiella

anslutning till det föreliggande förslaget. Genom inrättande av barnavdelningar

vid centrallasaretten skulle vidare en på de flesta håll rådande

platsbrist på de medicinska lasarettsavdelningarna i betydande mån komma

att avhjälpas till båtnad för äldre vårdbehövande, varjämte lasaretten skulle

tillföras i pediatrik specialutbildade läkarkrafter. Sistnämnda förhållande är

av betydelse icke blott för barnsjukvården i och för sig utan även för utvecklingen

av den social-hygieniska verksamhet, som för närvarande med statens

bistånd är under utbyggnad i landets skilda delar. Detta gäller särskilt

den förebyggande mödra- och barnavården, som ofta torde komma att ställa

de övervakande läkarna inför fall, där en pediatrikers kunskaper och erfarenhet

kunna vara värdefulla. Det torde vara uppenbart, att det förebyggande

barnavårdsarbetet skulle erhålla ett högst verksamt stöd genom

länsvis inrättade barnavdelningar.

Av sålunda anförda skäl finner jag mig böra tillstyrka, att staten lämnar

bidrag ej blott till anskaffande av ökade vårdmöjligheter i förevarande

hänseende utan jämväl till driften av för barnsjukvård avsedda anstalter i

enlighet med vad i det följande framgår.

Rörande sättet för och omfattningen av special vårdens utbyggande

yttrar departementschefen:

I fråga om sättet för anordnande av hithörande specialvård ansluter jag

mig i princip till sjukvårdskornmitténs och medicinalstyrelsens uppfattning,

att för denna vård böra anordnas särskilda avdelningar i anslutning till centrallasaretten

under ledning av en pediatriskt utbildad specialist. Att avdelningarna

anordnas så, att spädbarn och övriga barn kunna vårdas åtskilda,

synes mig även lämpligt, ehuru detsamma givetvis icke bör uppställas som

villkor för statsbidrag. I allmänhet lära ekonomilokalerna vid centrallasaretten

vara tillräckliga ''för den jämförelsevis ringa utökning av vårdplatser,

som här torde ifrågakomma. Detsamma gäller den administrativa apparaten.

Uppenbart är vidare, att för barnsjukvården skall finnas anställd väl utbildad

personal i tillräckligt antal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Yacl nu anförts gäller närmast barnsjukvården vid full utbyggnad. I några

yttranden hava emellertid framkommit synpunkter till förmån för vissa

modifikationer. Det har sålunda anmärkts, att anknytning borde få ske även

till odelade lasarett. Kravet på pediatriker som ledare har också föranlett

erinringar. Därvid har förmenats, att möjligheter borde lämnas öppna för

kombination av barnavdelning med ett lasaretts medicinska avdelning under

gemensam överläkare. De sålunda framförda synpunkterna torde böra

bliva föremål för ytterligare överväganden; skäl synas mig emellertid tala

för att statsbidrag må utgå jämväl till barnplatser å medicinska avdelningar

vid centrallasarett åtminstone under en övergångstid, förslagsvis begränsad

till tio år. Dessa platser skulle då stå under tillsyn och ledning av vederbörande

lasaretts medicinska överläkare.

Medicinalstyrelsen har för sin del föreslagit, att statsbidrag endast skulle

lämnas för visst antal platser i förhållande till folkmängden, därvid styrelsen

hemställt, att det statsunderstödda platsantalet måtte sättas lika med det

uppskattade minimiantalet vårdplatser eller till 2 på varje tiotusental invånare

inom vederbörande landstingsområde eller icke-landstingsstad. Samtidigt har

emellertid av styrelsen framhållits, att ett'' närmare angivande av antalet

erforderliga vårdplatser för barnsjukdomar är förenat med betydande svårigheter.

I ett stort antal yttranden har också rests kritik mot" nämnda kvot

under förmenande, att det verkliga behovet av vårdplatser vore större och

att därför en dylik begränsning av statsbidraget innebure en fara för att ett

faktiskt föreliggande vårdbehov icke skulle bliva tillgodosett. Någon anledning

till att av statsfinansiella skäl begränsa antalet statsbidragsberättigade

vårdplatser förelåge ej heller, då det knappast kunde antagas, att sjukvårdsområdena,

som själva skulle bidraga till en betydande del av kostnaden

för ifrågavarande vård, skulle anordna flera vårdplatser än verkliga behovet

krävde.

Jag är för egen del ej övertygad örn att kvoten 2:10,000 ger ett

fullt tillfredsställande uttryck för vårdplatsbehovet inom landet. Någon

närmare utredning på denna punkt föreligger icke och lärer för övrigt

icke kunna förebringas. Sannolikheten talar för att ifrågavarande behov är

större åtminstone i de län, där antalet barn under 15 år utgöra en större

del av befolkningen än inom andra län, helst som spädbarnsdödligheten

där är mera framträdande än i landets övriga delar. Emellertid äro de landsändar,

där nämnda förhållanden råda, mera ekonomiskt betungade än rikets

övriga delar. De ekonomiska förutsättningarna för en fullt tillfredsställande

utbyggnad av barnsjukvården torde för närvarande icke föreligga där, även

örn ett extra statsbidrag tillerkännes dem, på sätt jag i det följande förordar.

Sannolikt torde för åtskillig tid framåt kvoten 2 vårdplatser på

10,000 invånare te sig som ett svåruppnåeligt mål för våra barnrikaste och

ekonomiskt fattigaste län, samtidigt som den för övriga län lärer lämna tillräckligt

utrymme för en första utbyggnad av barnsjukhusvården. På grund

av det anförda ansluter jag mig till medicinalstyrelsens förslag i denna del

såsom avseende en första utbyggnadsetapp, i avbidan på att ytterligare

erfarenhet vinnes örn platsbehovet. Yad nu sagts torde dock icke böra utgöra

hinder för Kungl. Majit att bevilja driftbidrag till vårdplatser, som

överstiga den bestämda kvoten, i den mån dessa äro belagda med patienter

från främmande sjukvårdsområde.

Departementschefen övergår härefter till frågan örn grunderna för statens

bidrag till nu nämnda specialanstalter och anför därvid beträffande

byggnadsbidragen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lid.

i

Då byggnadsbidragen äro avsedda att stimulera intresset för uppförande

av barnavdelningar i anslutning till lasarett, böra de uteslutande utgå till

landsting och icke-landstingsstäder. I likhet med medicinalstyrelsen anser

jag vidare, att endast nybyggnader som regel böra ifrågakomma till statsbidrag.

Möjlighet synes mig emellertid böra finnas att — såsom i några

yttranden påyrkats — för det fall att en befintlig för annat ändamål inrättad

avdelning vid lasarett tages i anspråk för barnavdelning samt för

det ursprungliga ändamålet uppföres en nybyggnad låta huvudmannen åtnjuta

bidrag för den på så sätt tillkomna avdelningen. Likaledes vill jag

i detta sammanhang undanröja den i ett yttrande yppade farhågan, att förefintligheten

av donerade medel skulle betaga vederbörande möjlighet att

erhålla byggnadsbolag. Att donationsmedel i sådant fall i första hand böra

tagas i anspråk synes dock självklart. I anslutning till vad i ett annat yttrande

framhållits finner jag ej heller anledning föreligga att för byggnadsbidrags

utgående föreskriva någon viss tid, inom vilken de avsedda barnavdelningarna

skola vara uppförda.

Beträffande byggnadsbidragets storlek har av medicinalstyrelsen föreslagits,

att detsamma måtte bestämmas till 2,000 kronor för varje vårdplats,

dock högst hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna

verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknade utgifter för anskaffande av

byggnadstomt samt inventarier. I detta avseende hava erinringar försports

från flera håll under förmenande, att det ifrågasatta bidragsbeloppet satts för

lågt samt att den i förslaget gjorda jämförelsen med bidragen till tuberkulossjukvården

icke vore under nuvarande förhållanden bärande. Sålunda

har anmärkts, att anordnandet av lasarettsplatser för barn måste ställa

sig dyrare än anordnandet av sanatorieplatser, för vilka bidragen dessutom

vore fastställda närmast med hänsyn till 1919 års byggnadskostnader.

Samtidigt har erinrats örn de stegrade kraven på standard vid rikets sjukvårdsinrättningar.

Boster hava höjts för en höjning av bidraget till samma

nivå som gällande bidrag till förlossningsanstalter eller till 2,500 kronor

per plats. Yrkanden om höjning till 3,000 och 4,000 kronor hava också

framställts.

Ifrågavarande kritik synes mig icke kunna frånkännas berättigande.

Tuberkulossjukvårdens byggnad sbidrag torde numera ej lämpa sig såsom

jämförelseobjekt. Alldenstund barnsjukvården i dess här förordade form

sannolikt kommer att draga i det närmaste samma byggnadskostnader som

förlossningsavdelningar vid lasarett, torde maximibeloppet för byggnadsbidraget

enligt mitt förmenande icke böra bestämmas lägre än till det för

dylika avdelningar beräknade eller till 2,500 kronor för vårdplats vid uppförande

av nybyggnad för ändamålet. Är fråga örn användande av för annat

ändamål uppförd byggnad bör, liksom vid förlossningsanstalterna, maximibeloppet

sättas något lägre, förslagsvis till 1,250 kronor med möjlighet för

Kungl. Majit att, där särskilda skäl äro, överskrida detta belopp, dock att

bidraget i intet fall må överstiga hälften av kostnaderna för avdelningens

inrättande och ej heller det för nybyggnad bestämda maximibeloppet.

Här uppställer sig emellertid spörsmålet, huruvida icke en förhöjning av

statens bidrag till barnsjukhusplatser bör medgivas i vissa fall. Av den

vid detta protokoll såsom bilaga fogade tablån1) framgår, att antalet barn under

15 år i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt

Gotlands, Blekinge och Kristianstads län med omkring 10 procent eller

mera överstiger rikets medeltal. Inom angivna län — med undantag för

Kristianstads län — utvisar statistiken jämväl en siffra för spädbarnsdödlig
*)

Jämväl vidfogad detta utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

heten, som överstiger rikets medeltal, växlande från 52 procent till 2 procent,

över detta tal. Härjämte är att märka, att även skattebördan är avsevärd

1 nu berörda landsdelar. Hen genomsnittliga landstingsskatten för år 1938

utgjorde för riket i dess helhet 2 kronor 80 öre. Inom de nyss angivna

landstingsområdena — Kristianstads län undantaget — varierade samma

skatt nämnda år från 4 kronor 30 öre i Gotlands och Norrbottens län till

2 kronor 93 öre i Blekinge län.

Nu nämnda förhållanden synas mig tala för att möjligheter öppnas för

en viss gradering av byggnadsbidragen till hithörande anstalter. Enligt min

mening bör härvid — efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall

— förhöjt bidrag kunna tillerkännas sjukvårdsområden, där medeltalet barn

under 15 år för viss period, förslagsvis senaste femårsperiod, för vilken

officiella (även preliminära) siffror finnas tillgängliga, med omkring 10 procent

eller mera överstiger medeltalet för riket under samma period, under förutsättning

att jämväl i övrigt skäl därför kunna åberopas. Jag syftar då närmast

på skattebördan inom vederbörande sjukvårdsområde, men även andra omständigheter,

t. ex. en särskilt stark spädbarnsdödlighet, böra härvid kunna

vinna beaktande. Finnes förhöjt bidrag böra utgå, synes en gradering lämpligen

kunna ske på det sätt, att sjukvårdsområden, där antalet barn under 15

år med högst 30 procent överstiger rikets medeltal må åtnjuta förhöjning med

högst 500 kronor samt sjukvårdsområden, som uppvisa ännu högre procentuell

andel barn under 15 år, en förhöjning med ytterligare högst 500 kronor, allt

per vårdplats, dock att i intet fall statsbidraget må överstiga verkliga kostnaden

för platsernas inrättande. Med en dylik gradering torde möjlighet finnas

för Kungl. Majit att på ett samtidigt smidigt och betryggande sätt anpassa

statsbidraget efter föreliggande behov.

Beträffande till sist det från några håll framställda yrkandet om retroaktiva

bvggnadsbidrag synes mig visserligen med statsbidragets karaktär av

uppmuntringsbidrag bäst överensstämma, att sådana bidrag allenast lämnas för

anstalter, vilka framdeles anordnas. Ur statsfinansiella synpunkter möta ock

betänkligheter mot att nu på en gång lämna bidrag för alla redan inrättade

barnplatser i anslutning till lasarett, helst som dessa bidrag främst skulle

betyda ett tillskott för de ekonomiskt mera lyckligt lottade landstingen och

storstäderna. A andra sidan tala vissa rättvisesynpunkter för en retroaktiv

tillämpning av bidraget. Efter övervägande av detta spörsmål har jag funnit

mig böra föreslå, att statsbidrag må kunna utgå för avdelningar, vilkas uppförande

eller inrättande påbörjats efter ingången av år 1939. Härvid förututsätter

jag dock, att sådana bidrag skola utgå endast då verkligt bärande

skäl kunna anföras, framförallt ur synpunkten av huvudmännens ekonomiska

förhållanden.

I fråga örn driftbidragen yttrar departementschefen:

Vidkommande härefter statsbidraget till driftkostnaderna har medicinalstyrelsen

föreslagit, att detsamma bör kunna beviljas — förutom till landsting

och städer utanför landsting — jämväl till huvudmän för redan anordnade

fristående barnsjukhus, under förutsättning att sistnämnda sjukhus

kunde för sitt ändamål av styrelsen godkännas. Såsom villkor för statsbidrag

skulle gälla, att vid anstalterna skulle vara anställda läkare med

sjjecialutbildning i pediatrik samt att avgiften för vårdplats i allmän sjuksal

icke finge utgå med högre belopp för dag än 2 kronor 75 öre för patient

från annat sjukvårdsområde. Statsbidraget förutsattes utgå med lägst 1

krona 75 öre för dag och patient.

Såsom jag förut anfört, hava emellertid vissa erinringar framkommit beträffande

denna del av förslaget. Hesamma taga bland annat sikte på stor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

9

leken av driftbidraget, som i flera yttranden ansetts vara alltför snävt tillmätt.

Höjning av detsamma upp till 3 kronor per dag och patient Ilar därvid

ifrågasatts.

Enligt min uppfattning bör i fråga örn detta statsbidrag följas samma

princip, som tidigare kommit till användning vid bestämmande av driftbidrag

till bland annat den slutna tuberkulosvården, nämligen den att staten och

vederbörande huvudmän skola bestrida hälften var av vårdkostnaden å allmän

avdelning, sedan patientavgiften fråndragits. Beträffande patientavgiften

anser jag 1 krona 50 öre lämpligt avvägd i förhållande såväl till

vårdens syfte att komma jämväl de mindre bemedlades barn till godo som

till patientavgifterna å flertalet övriga lasarettsavdelningar. Med angivna

utgångspunkter och då underhållskostnaden för ifrågavarande lasarettsvård,

enligt vad som blivit mig upplyst icke kan beräknas ligga lägre än 5 kronor

50 öre för dag och patient, anser jag driftbidraget lämpligen böra fast
r;5-

50_i ■ sofi

ställas att tills vidare utgå med |J———J 2 kronor per dag och patient, på

villkor att för patienten icke uttages högre dagavgift än 1 krona 50 öre.

Från sistnämnda villkor torde dock göras undantag för det fall, att den

vårdade patienten är från annat landstingsområde respektive från annan

kommun, då bidrag må utgå, ändå att högre vårdavgift uttages än nyss

sagts. I detta avseende har jag sålunda beaktat de av svenska landstingsförbundet

samt vissa landstings förvaltningsutskott vid remissbehandlingen

framförda synpunkterna.

Yad sålunda sagts örn lasarettsavdelningar torde även böra gälla fristående

anstalter för barnsjukdomar, vilka skola äga rätt till driftbidrag.

Visserligen kan sägas, att vårdkostnaderna där bli något drygare med hänsyn

till den större personal m. m., som där är erforderlig; i första hand avse ju

dock ifrågavarande bidrag att stimulera uppkomsten av särskilda barnavdelningar

vid lasaretten.

I analogi med vad jag förordat beträffande byggnadsbidragen föreslår jag

vidare, att förhöjt driftbidrag må kunna utgå till huvudmännen för anstalter

eller avdelningar inom sjukvårdsområden, där antalet barn under 15 år överstiger

rikets medeltal med omkring 10 procent eller därutöver och särskilda

skäl även i övrigt föreligga. Efter vilka grunder denna förhöjning skall utgå

kan givetvis diskuteras. Mest praktiskt synes mig dock vara att tillsvidare

tillämpa en gradering efter i huvudsak de linjer, som förordats beträffande

byggnadsbidragen. Jag föreslår sålunda, att sjukvårdsområde, där antalet

barn under 15 år med högst 30 procent överstiger rikets medeltal, må åtnjuta

förhöjning i driftbidraget med 25 öre samt områden, som uppvisa ännu högre

procentuell andel barn i samma ålder, med ytterligare 25 öre per dag och

patient. Prövningen av ansökningar om förhöjt driftbidrag torde böra förbehållas

Kungl. Majit.

Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till konvalescenthem för

eftervård av barn yttrar departementschefen följande.

Statens ifrågasatta medverkan till dylika hems anordnande och drift har

av medicinalstyrelsen motiverats med hänvisning till den föreslagna begränsningen

av statsbidragen till 2 platser per 10,000 invånare i varje sjukvårdsområde.

Staten borde som en kompensation flir denna begränsning uppmuntra

tillkomsten och driften av sådana hem, vilka vore ägnade att förkorta

de vårdbeliövande barnens vistelse på de egentliga barnsjukvårdsanstalterna.

Konvalescenthemmen lia för visso en viktig uppgift att fylla, men det torde

med fog kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger för staten att här

träda hjälpande emellan. Då dessa hem äro ägnade att i det långa loppet

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 119. 85;» 39 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Utskottet.

förbilliga lasarettsvården, förefaller det närmast vara ett huvudmännens eget

intresse att ordna denna vårdfråga. Kostnaden för konvalescenthemmen

torde ej heller vara större än att landstingen utan bidrag från staten kunna

bestrida densamma. Jag är därför icke för närvarande beredd att tillstyrka

anslag för nämnda konvalescenthems inrättande och drift.

Med denna ståndpunkt nödgas jag jämväl avstyrka bifall till den av

föreningen Östergötlands barns konvalescenthem gjorda framställningen örn

statsbidrag till driften av konvalescenthemmet för barn i Linköping.

Departementschefen har jämväl verkställt en approximativ beräkning av

statens kostnader enligt nu förordade grunder. Härutinnan anför departementschefen

bland annat:

Det föreliggande behovet av nya vårdplatser för barn torde i anslutning

till medicinalstyrelsens beräkning kunna uppskattas till 916. Med denna

utgångspunkt skulle statens bidrag till uppförande av nya barnavdelningar

kunna beräknas till (2,500 X 916) 2,290,000 kronor. Vid bifall till förslaget

örn förhöjda byggnadsbolag till de sjukvårdsområden, där antalet barn

under 15 år överstiger rikets medeltal, torde nämnda belopp komma att

ökas med omkring 130,000 kronor till 2,420,000 kronor, varför detsamma

skulle kunna angivas till i runt tal 2,450,000 kronor. Denna kostnad torde

lämpligen böra fördelas på ett tiotal år.

Vid beräknandet av statens kostnader för driften av barnsjukvårdsanstalter

vid fullt genomförd organisation har man att utgå från hela det antal platser,

redan anordnade och nytillkommande, som kan förväntas bliva berättigat till

bidrag. Utgår man härvid från ett platsantal av högst (695 + 916) 1,611 samt

ett statsbidrag av 2 kronor per dag och en medelbeläggning av 330 dagar för

år, skulle kostnaden för staten vid fullt genomförd organisation utgöra maximalt

(2 X 330 X 1,611) 1,063,260 kronor för år. Bifalles förslaget örn förhöjning

av driftbidragen till anstalter inom vissa delar av riket, kommer denna

kostnad att stiga med ett ytterligare belopp, vilket torde kunna uppskattas

till omkring 25,000 kronor. Den slutliga årskostnaden skulle alltså uppgå till

(1,063,260 + 25,000) 1,088,260 kronor, vilket belopp dock med hänsyn till förenämnda

kvot torde kunna avrundas till 1,000,000 kronor. Även härvidlag

bör dock märkas, att kostnaderna icke förr än efter ett tiotal år kunna förväntas

stiga till detta belopp.

De nya grunderna föreslås tillämpade från och med den 1 januari 1940.

Med hänsyn till de regler, som i enlighet med vedertagna principer avses

gälla för utbetalning av hithörande statsbidrag, inträder kostnaden för detta

ändamål först under budgetåret 1940/41, varför något anslag icke erfordras

för nästa budgetår.

Den närmare utformningen av grunderna för ifrågavarande statsbidrags

utgående förutsattes ankomma på Kungl. Maj:!

Enligt utskottets mening hava bärande skäl förebragts för att staten skall

ekonomiskt stödja barnsjukvårdens utbyggande och framtida drift. De

grunder, som departementschefen härutinnan förordat, har utskottet jämväl

i allt väsentligt funnit välbetänkta och ägnade att främja det syfte, varom

här är fråga. Utskottet kan därför i princip ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag.

I två avseenden synes utskottet dock en komplettering önskvärd. Det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

11

ena gäller de betingelser, under vilka förhöjt bidrag må utgå. Enligt det

föreliggande förslaget skall därvid hänsyn tagas till bland annat skattebördan

inom vederbörande sjukvårdsområde. Utskottet vill med anledning härav

framhålla, att i vissa fall ett mera reellt uttryck för sjukvårdsområdets ekonomiska

bärkraft skulle vinnas, örn avgörande betydelse i stället tillmättes

skatteunderlagets storlek inom sjukvårdsområdet under en ej alltför kort

tid, exempelvis den senaste femårsperiod, för vilken officiella siffror finnas

tillgängliga. Vid bedömandet av ansökningar örn förhöjt statsbidrag till

ifrågavarande vård torde därför jämväl sistnämnda faktor böra beaktas.

Utskottet har vidare uppmärksammat, att staten redan i annan ordning

bidrager till kostnaderna för driften av de pediatriska klinikerna i Stockholm,

Uppsala och Lund. Även örn dessa bidrag närmast tillkommit för

att tillgodose den akademiska undervisningens behov, synes det utskottet

dock böra undersökas, huruvida och i vad mån en jämkning av bidragsgrunderna

i förevarande fall må äga rum i syfte att undvika en dubblering

av statens understöd till nu nämnda anstalter. Med hänsyn till tidpunkten

för de föreslagna statsbidragsgrundernas ikraftträdande lärer en dylik omprövning

kunna verkställas utan att nämnvärd olägenhet uppstår för de anstalter,

som därav beröras.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med de jämkningar, som utskottet påyrkat,

godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden den 10

februari 1939 förordade grunder för statsbidrag till den slutna

barnsjukvården, att tillämpas från och med den 1 januari 1940.

Stockholm den 18 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,

Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson

i Benestad, Ström i Lidköping, Andrén, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Båstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i

Grönvik, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson,

Olsson i Staxäng, Lundberg och Hansson i Rubbestad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Bilaga.

Beräkning ny antalet barn under 15 år, länsvis i medeltal för åren 1933—1937 m. m.

Beräkningen har utförts under antagande, att tendensen till nedgång i åldersgruppens

relativa storlek varit densamma till utgången av år 1937 som under åren 1930—1935.

Område

Medelfolk- mängd föi- perioden

1933—37

Medeltal barn

under 15 år

per 1,000

invånare för

samma period

Samma

medeltal

barn i %

av riks- siffran

Spädbarns-

dödligheten för

perioden 1931- 35 i % av

samtliga

levande födda

Utdeb iterad

landstings- skatt per

skattekrona

år 1937

Stockholms stad . . .

536,524

139.4

63.o

4.1

_

Stockholms

Län......

271,772

214.5

96.9

4.9

2.20

Uppsala

» ......

138,826

219.9

99.3

5.o

2.25

Södermanlands

» . ,

188,946

215.8

97.5

5.2

2.35

Östergötlands

rt ......

311,938

219.2

99.0

4.i

2.50

Jönköpings

» ......

236,202

222.3

100.4

4.3

2.25

Kalmar

» ......

231,510

233.1

105.3

5.2

j 3.25

| 3.20

Kronobergs

»

154,346

231.4

104.5

4.4

3.oo

Gotlands

» ......

58,038

241.9

109.3

5.7

4.30

Blekinge

» ......

145,909

241.5

109.1

5-6

2.93

Kristianstads

)) ......

248,405

245.1

110.7

4.9

2.60

Malmöhus

)) ......

519,292

213.0

96.2

5.1

2.50

Hallands

»

152,188

228.6

103.2

4.5

2.40

Göteborgs och Bohus

»

470,554

208.7

94.3

4.o

2.60

Älvsborgs

»

321,216

220.2

99.5

4.2

2.50

Skaraborgs

)> .

240,555

221.8

101.5

4.3

2.50

Värmlands

)) ......

272,558

224.8

101.5

4.2

2.90

Örebro

» ......

219,086

192.3

86.9

4.6

2.45

Västmanlands

»

162,459

214.0

96.7

4.7

2.30

Kopparbergs

» ......

249,006

214.9

97.1

4.5

2.80

Gävleborgs

» ......

280,233

233.2

105.8

5.7

3.oo

Västernorrlands

» ......

281,521

251.9

1138

6.7

4.25

Jämtlands

»

136,433

251.7

113.7

5.1

3.30

Västerbottens

)» ......

214.372

292.0

131.9

6.6

3-60

Norrbottens

» .

207,465

313.8

141.7

7.6

4.30

Riket

6,249,354

221.4

100.o

5.o

—

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket. s. 5 i texten