Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket.
1939-04-18 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
1
Nr 119.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till barnsjukvården i riket.
(3:e avd.)
I propositionen nr 84 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden den 10 februari 1939, föreslagit
riksdagen att godkänna de grunder för statsbidrag till den slutna
barnsjukvården, som av föredragande departementschefen förordats, att tilllämpas
från och med den 1 januari 1940.
Nuvarande organisation.
För närvarande finnas 11 offentliga anstalter eller avdelningar för
barnsjukdomar, därav 6 fristående barnsjukhus med tillhopa 652 vårdplatser,
samt 5 pediatriska avdelningar vid lasarett eller därmed jämförliga
sjukhus med sammanlagt 264 platser. Fyra äro förlagda till Stockholm med
sammanlagt 336 platser samt en till vardera av Göteborg, Malmö, Norrköping,
Hälsingborg, Linköping, Uppsala och Lund. Av stockholmsanstalterna
är Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn uppdelad å en
medicinsk avdelning med 81 platser och en kirurgisk avdelning med 69
platser. Även göteborgsanstalten — Göteborgs barnsjukhus — är uppdelad
å en medicinsk och en kirurgisk avdelning örn respektive 149 och 151 platser.
En översikt av platsantalet vid samtliga anstalter och beläggningsförhållandena
därstädes under år 1937 återfinnes i propositionen, sid. 3.
Vid sidan av nu nämnda anstalter hava under senare år på några platser
inrättats s. k. konvalescenthem, helt eller delvis avsedda för eftervård av
barn. Sålunda har föreningen Östergötlands barn i Linköping år 1935 anordnat
ett sådant hem i anslutning till barnavdelningen vid lasarettet i
Linköping, vilket hem av medicinalstyrelsen godkänts såsom enskilt sjukhem
för högst 18 samtidigt vårdade barn. Vidare finnes ett sådant hem å
Lidingön, det s. k. Ihrfeltska barnhemmet, avsett för högst 15 patienter.
Slutligen inrymmer stiftelsen Martin Gebers konvalescenthem i Enskede 65
för barn avsedda platser.
Till hithörande anstalter lämnar staten för närvarande icke bidrag i annan
mån än som betingas av vissa anstalters användande såsom undervisningssjukhus.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 119. 895 89
2
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Förslag rörande barnsjukvårdens utbyggande och finansiering.
Till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet ligga av statens sjukvårdskommitté
ock medicinalstyrelsen var för sig utarbetade förslag.
Statens sjukvårdskommitté kar i sitt år 1934 avgivna betänkande (statens off.
utredn. 1934: 22, sid. 143—152) närmare utvecklat bekovet av en utbyggnad
av den slutna medicinska barnsjukvården. Såsom lämplig form för en dylik
utbyggnad kar kommittén förordat anordnande av särskilda barnavdelningar
vid centrallasaretten, vilka avdelningar skulle förestås av pediatriskt utbildade
läkare. Ett utbyggande länsvis bör enligt kommitténs mening icke utesluta
samarbete landstingen emellan, i den mån lokala förhållanden ock kommunikationerna
göra sådant önskvärt för ett bättre tillgodoseende av ifrågavarande
vård.
I fråga örn storleken av vårdplatsbekovet i landstingsområdena kar kommittén
icke ansett sig kunna lämna några närmare anvisningar. Kommittén
framhåller emellertid, att i sådana landstingsområden, där centrallasarett är
beläget i en större stad med ett stort inslag av industribefolkning eller med
större närbelägna industrisamhällen, vårdbehovet torde komma att göra sig
starkare gällande än i områden, där centrallasarettet ligger i en mindre stad
och lantbrukarbefolkningen är övervägande. Det synes kommittén vidare
välbetänkt att man, såvitt icke särskilda skäl till annat föranleda, i en första
etapp begränsar sig till en vanlig vårdenhet, d. v. s. en vårdavdelning, som
ej är större än att den kan omhänderliavas av en ansvarig sjuksköterska,
eventuellt med biträde av en fullt utbildad sjuksköterska såsom assistentsköterska.
Platsantalet bör i enlighet härmed utgöra omkring 25 vid varje
länsavdelning. Att man vid en dylik begränsning bör tillförsäkra sig goda
utvidgningsmöjligheter finner kommittén självfallet.
Utbyggnad och drift av ifrågavarande anstalter förutsättas liksom hittills
skola ombesörjas utan särskilda bidrag från statens sida.
Medicinalstyrelsens förslag, som framlagts i skrivelse till befolkningskommissionen
den 30 oktober 1935, ansluter sig väsentligen till sjukvårdskommitténs
riktlinjer för vårdens utbyggande. Styrelsen ifrågasätter dock,
örn det icke vore lämpligare, åtminstone i de större landstingsområdena,
att inrätta tvenne avdelningar för barnsjukdomar med var sin sjuksköterska
jämte eventuellt en assistentsköterska på varje avdelning. Ifrågavarande
båda avdelningar skulle vara avsedda, den ena för spädbarn och den andra
för något mera vuxna barn, och inrymma sammanlagt minst 30—40 platser.
Vidare förordar styrelsen, att antalet vårdplatser å barnsjukhus och barnavdelningar
i avbidan på ytterligare erfarenhet angående platsbehovet begränsas
till 2 på varje 10,000-tal av landstingsområdets eller, i stad som ej
deltager i landsting, stadens invånare. Därvid har styrelsen bortsett från nu
befintliga vårdplatser i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping
samt inom Uppsala och Malmöhus läns landstingsområden, enär
nämnda begränsning för dessa städer och län redan överskridits. Med be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
3
aktande härav har styrelsen för landet i övrigt uppskattat behovet av nya
vårdplatser å barnavdelningar till 916.
I motsats till sjukvårdskommittén föreslår styrelsen tillika, att staten
skall lämna bidrag till såväl uppförande som drift av nu ifrågavarande anstalter,
dock endast inom ramen av nyssnämnda kvot.
Statsbidrag till uppförande av barnavdelningar föreslås, i likhet med
vad förhållandet är vid tuberkulossjukvårdsanstalter, böra utgå med 2,000
kronor för varje vårdplats, dock högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inräknade utgifter för anskaffande av byggnadstomt samt inventarier.
Som regel förutsättas endast nybyggnader komma i fråga.
Statsbidrag till driften av hithörande anstalter och avdelningar — såväl
nya som redan befintliga — anses ej böra sättas lägre än 1 krona 75 öre
för dag och patient. Såsom villkor för statsbidragets åtnjutande föreslås,
bland annat, att vid anstalten skall vara anställd läkare med specialutbildning
i pediatrik samt att avgiften för vårdplats i allmän sjuksal icke må utgå
med högre belopp för dag än 2 kronor 75 öre för patient från annat sjukvårdsområde.
Sistnämnda belopp har beräknats på så sätt, att från den
högsta legosängsavgift, som må utgå fattigvårdssamhällen emellan, eller 4
kronor 50 öre, dragits ett statsbidrag av 1 krona 75 öre. Driftbidrag förutsättes
kunna beviljas såväl landsting som kommuner, kommunalförbund, föreningar
och enskilda.
Med hänsyn till den förordade begränsningen av antalet platser å barnsjukhus
och barnavdelning föreslår styrelsen slutligen, att statsbidrag må
utgå jämväl till konvalescenthem för barn, anordnade i anslutning till
barnavdelningar eller barnsjukhus. Bidrag till uppförande av sådant hem
förordas utgå med 1,000 kronor per plats intill ett antal = antalet platser å
godkänd barnavdelning. Driftbidraget föreslås till 1 krona per barn och dag.
I sitt betänkande angående förlossningsvården och barnmorskeväsendet
m. m. (statens off. utredn. 1936: 12) har befiolhiingskommissionen, med överlämnande
av medicinalstyrelsens nu refererade förslag, uttalat, att däri förordade
understöd från statens sida skulle bliva av största betydelse såsom
ett led i statens åtgärder för främjande av barnens hälsovård. Med hänsyn
till de jämförelsevis stora kostnader, förslaget komme att medföra och vilka
i avsevärd mån komme att drabba landstingen, syntes det emellertid kommissionen
erforderligt, att huvudmännen för respektive sjukvårdsområden
sattes i tillfälle att yttra sig över förslaget, innan frågan upptoges till närmare
behandling.
Yttranden och framställningar i anledning av medicinalstyrelsens
förslag.
Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden i sedvanlig ordning infordrats
från åtskilliga myndigheteter och sammanslutningar, som därav beröras.
I det övervägande antalet avgivna yttranden har förslaget blivit i princip
4
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
tillstyrkt. I sådan riktning uttala sig Överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser,
förste provinsialläkare och landstings förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och
Gävle. Detsamma gäller kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutets lärarkollegium, statskontoret, statens inspektör för
fattigvård och barnavård, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska
stadsläkarföreningen, svenska provinsialläkarföreningen, svenska läkaresällskapet,
Sveriges läkarförbund, svenska föreningen för invärtes medicin,
svenska barnläkarförbundet, direktionen över allmänna barnhuset samt direktionen
för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.
Tveksamhet beträffande de föreslagna åtgärdernas behövlighet eller omedelbara
genomförande hava däremot kommit till uttryck i yttranden, som avgivits
av, bland andra, svenska lasarettsläkarföreningen samt länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs och Örebro län. Dessutom hava beträffande förslagets
detaljer åtskilliga erinringar och önskemål framställts. I dessa hänseenden
får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 10—21, där en sammanställning
av yttrandena återfinnes.
Härjämte har stiftelsen Föreningen Östergötlands barns konvalescenthem i
skrivelse den 8 september 1938 hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga sådan
åtgärd, att statsbidrag kunde erhållas till driften av stiftelsens konvalescenthem
för barn i Linköping.
Över denna framställning har medicinalstyrelsen den 29 september 1938
avgivit utlåtande, som utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte
föreslå 1939 års riksdag att
antingen medgiva, att statsbidrag till driften av föreningen Östergötlands
barns konvalescenthem i Linköping måtte från och med den 1 juli 1939
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med här angivna grunder, och för
ändamålet under budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 3,000 kronor,
eller ock medgiva, att statsbidrag till driften av konvalescenthem för barn,
anordnade i anslutning till eller ock drivna i nära samarbete med barnavdelning
vid lasarett eller därmed jämställt sjukhus, måtte från och med den
1 juli 1939 utgå i huvudsaklig överensstämmelse med angivna grunder, och
för ändamålet under budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 15,000
kronor.
Slutligen må erinras, att Sveriges husmodersföreningars riksförbund i
skrivelse den 13 december 1938 hos Kungl. Majit anhållit örn skyndsamma
åtgärder för inrättande av barnavdelningar vid centrallasaretten.
Departementschefens ståndpunkt.
Beträffande behovet av de föreslagna åtgärderna anför departementschefen
till en början följande.
Otillräckligheten av nuvarande platstillgång å barnsjukhus och barnavdelningar
har vid remissbehandlingen allmänt vitsordats. Särskilt framträder
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets uttåtande Nr 119.
o
ifrågavarande brist, om man tager i betraktande de förefintliga vårdplatsernas
förläggning inom landet. Såsom av förenämnda tabell framgår, har specialvård
för barn hittills kunnat erhållas endast vid de medicinska undervisningsanstalterna
samt i flertalet av de städer, som icke deltaga i landsting. Enbart
Stockholm och Göteborg förfoga över sammanlagt 636 av de nu till omkring
920 uppgående vårdplatserna. Bortsett från barnavdelningen vid lasarettet
i Linköping äro inom övriga landstingsområden de vårdbehövande barnen
hänvisade till länslasarettens medicinska avdelningar med deras starka beläggningsfrekvens.
Norr örn Dalälven finnes icke en enda specialanstalt
eller specialavdelning för barnsjukvård, oaktat att de fem norrlandslänen
rymma nära en sjättedel av Sveriges hela folkmängd, att antalet i dessa län
födda barn årligen uppgår till mer än 20 procent av hela antalet födda barn
inom riket samt att spädbarnsdödligheten där är större än inom riket i övrigt.
Medicinalstyrelsen har kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande brist
på vårdmöjligheter icke kan avhjälpas utan ingripande från statens sida. A
andra sidan torde, därest staten träder emellan med ekonomisk hjälp, en tillfredsställande
lösning av denna vårdfråga vara att förutse. Vid remissbehandlingen
har sålunda framkommit, att ett flertal landsting redan vidtagit sådana
förberedelser, att man sannolikt kan påräkna, att därest statsbidrag erhålles,
barnavdelningar i anslutning till dessa landstings centrallasarett komma att
skyndsamt anordnas. Grundad anledning finnes att antaga, att jämväl av
andra landsting åtgärder skola komma att vidtagas på detta område. De
hörda myndigheterna lia nämligen så gott som enhälligt förklarat sin principiella
anslutning till det föreliggande förslaget. Genom inrättande av barnavdelningar
vid centrallasaretten skulle vidare en på de flesta håll rådande
platsbrist på de medicinska lasarettsavdelningarna i betydande mån komma
att avhjälpas till båtnad för äldre vårdbehövande, varjämte lasaretten skulle
tillföras i pediatrik specialutbildade läkarkrafter. Sistnämnda förhållande är
av betydelse icke blott för barnsjukvården i och för sig utan även för utvecklingen
av den social-hygieniska verksamhet, som för närvarande med statens
bistånd är under utbyggnad i landets skilda delar. Detta gäller särskilt
den förebyggande mödra- och barnavården, som ofta torde komma att ställa
de övervakande läkarna inför fall, där en pediatrikers kunskaper och erfarenhet
kunna vara värdefulla. Det torde vara uppenbart, att det förebyggande
barnavårdsarbetet skulle erhålla ett högst verksamt stöd genom
länsvis inrättade barnavdelningar.
Av sålunda anförda skäl finner jag mig böra tillstyrka, att staten lämnar
bidrag ej blott till anskaffande av ökade vårdmöjligheter i förevarande
hänseende utan jämväl till driften av för barnsjukvård avsedda anstalter i
enlighet med vad i det följande framgår.
Rörande sättet för och omfattningen av special vårdens utbyggande
yttrar departementschefen:
I fråga om sättet för anordnande av hithörande specialvård ansluter jag
mig i princip till sjukvårdskornmitténs och medicinalstyrelsens uppfattning,
att för denna vård böra anordnas särskilda avdelningar i anslutning till centrallasaretten
under ledning av en pediatriskt utbildad specialist. Att avdelningarna
anordnas så, att spädbarn och övriga barn kunna vårdas åtskilda,
synes mig även lämpligt, ehuru detsamma givetvis icke bör uppställas som
villkor för statsbidrag. I allmänhet lära ekonomilokalerna vid centrallasaretten
vara tillräckliga ''för den jämförelsevis ringa utökning av vårdplatser,
som här torde ifrågakomma. Detsamma gäller den administrativa apparaten.
Uppenbart är vidare, att för barnsjukvården skall finnas anställd väl utbildad
personal i tillräckligt antal.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Yacl nu anförts gäller närmast barnsjukvården vid full utbyggnad. I några
yttranden hava emellertid framkommit synpunkter till förmån för vissa
modifikationer. Det har sålunda anmärkts, att anknytning borde få ske även
till odelade lasarett. Kravet på pediatriker som ledare har också föranlett
erinringar. Därvid har förmenats, att möjligheter borde lämnas öppna för
kombination av barnavdelning med ett lasaretts medicinska avdelning under
gemensam överläkare. De sålunda framförda synpunkterna torde böra
bliva föremål för ytterligare överväganden; skäl synas mig emellertid tala
för att statsbidrag må utgå jämväl till barnplatser å medicinska avdelningar
vid centrallasarett åtminstone under en övergångstid, förslagsvis begränsad
till tio år. Dessa platser skulle då stå under tillsyn och ledning av vederbörande
lasaretts medicinska överläkare.
Medicinalstyrelsen har för sin del föreslagit, att statsbidrag endast skulle
lämnas för visst antal platser i förhållande till folkmängden, därvid styrelsen
hemställt, att det statsunderstödda platsantalet måtte sättas lika med det
uppskattade minimiantalet vårdplatser eller till 2 på varje tiotusental invånare
inom vederbörande landstingsområde eller icke-landstingsstad. Samtidigt har
emellertid av styrelsen framhållits, att ett'' närmare angivande av antalet
erforderliga vårdplatser för barnsjukdomar är förenat med betydande svårigheter.
I ett stort antal yttranden har också rests kritik mot" nämnda kvot
under förmenande, att det verkliga behovet av vårdplatser vore större och
att därför en dylik begränsning av statsbidraget innebure en fara för att ett
faktiskt föreliggande vårdbehov icke skulle bliva tillgodosett. Någon anledning
till att av statsfinansiella skäl begränsa antalet statsbidragsberättigade
vårdplatser förelåge ej heller, då det knappast kunde antagas, att sjukvårdsområdena,
som själva skulle bidraga till en betydande del av kostnaden
för ifrågavarande vård, skulle anordna flera vårdplatser än verkliga behovet
krävde.
Jag är för egen del ej övertygad örn att kvoten 2:10,000 ger ett
fullt tillfredsställande uttryck för vårdplatsbehovet inom landet. Någon
närmare utredning på denna punkt föreligger icke och lärer för övrigt
icke kunna förebringas. Sannolikheten talar för att ifrågavarande behov är
större åtminstone i de län, där antalet barn under 15 år utgöra en större
del av befolkningen än inom andra län, helst som spädbarnsdödligheten
där är mera framträdande än i landets övriga delar. Emellertid äro de landsändar,
där nämnda förhållanden råda, mera ekonomiskt betungade än rikets
övriga delar. De ekonomiska förutsättningarna för en fullt tillfredsställande
utbyggnad av barnsjukvården torde för närvarande icke föreligga där, även
örn ett extra statsbidrag tillerkännes dem, på sätt jag i det följande förordar.
Sannolikt torde för åtskillig tid framåt kvoten 2 vårdplatser på
10,000 invånare te sig som ett svåruppnåeligt mål för våra barnrikaste och
ekonomiskt fattigaste län, samtidigt som den för övriga län lärer lämna tillräckligt
utrymme för en första utbyggnad av barnsjukhusvården. På grund
av det anförda ansluter jag mig till medicinalstyrelsens förslag i denna del
såsom avseende en första utbyggnadsetapp, i avbidan på att ytterligare
erfarenhet vinnes örn platsbehovet. Yad nu sagts torde dock icke böra utgöra
hinder för Kungl. Majit att bevilja driftbidrag till vårdplatser, som
överstiga den bestämda kvoten, i den mån dessa äro belagda med patienter
från främmande sjukvårdsområde.
Departementschefen övergår härefter till frågan örn grunderna för statens
bidrag till nu nämnda specialanstalter och anför därvid beträffande
byggnadsbidragen:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
i
Då byggnadsbidragen äro avsedda att stimulera intresset för uppförande
av barnavdelningar i anslutning till lasarett, böra de uteslutande utgå till
landsting och icke-landstingsstäder. I likhet med medicinalstyrelsen anser
jag vidare, att endast nybyggnader som regel böra ifrågakomma till statsbidrag.
Möjlighet synes mig emellertid böra finnas att — såsom i några
yttranden påyrkats — för det fall att en befintlig för annat ändamål inrättad
avdelning vid lasarett tages i anspråk för barnavdelning samt för
det ursprungliga ändamålet uppföres en nybyggnad låta huvudmannen åtnjuta
bidrag för den på så sätt tillkomna avdelningen. Likaledes vill jag
i detta sammanhang undanröja den i ett yttrande yppade farhågan, att förefintligheten
av donerade medel skulle betaga vederbörande möjlighet att
erhålla byggnadsbolag. Att donationsmedel i sådant fall i första hand böra
tagas i anspråk synes dock självklart. I anslutning till vad i ett annat yttrande
framhållits finner jag ej heller anledning föreligga att för byggnadsbidrags
utgående föreskriva någon viss tid, inom vilken de avsedda barnavdelningarna
skola vara uppförda.
Beträffande byggnadsbidragets storlek har av medicinalstyrelsen föreslagits,
att detsamma måtte bestämmas till 2,000 kronor för varje vårdplats,
dock högst hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna
verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknade utgifter för anskaffande av
byggnadstomt samt inventarier. I detta avseende hava erinringar försports
från flera håll under förmenande, att det ifrågasatta bidragsbeloppet satts för
lågt samt att den i förslaget gjorda jämförelsen med bidragen till tuberkulossjukvården
icke vore under nuvarande förhållanden bärande. Sålunda
har anmärkts, att anordnandet av lasarettsplatser för barn måste ställa
sig dyrare än anordnandet av sanatorieplatser, för vilka bidragen dessutom
vore fastställda närmast med hänsyn till 1919 års byggnadskostnader.
Samtidigt har erinrats örn de stegrade kraven på standard vid rikets sjukvårdsinrättningar.
Boster hava höjts för en höjning av bidraget till samma
nivå som gällande bidrag till förlossningsanstalter eller till 2,500 kronor
per plats. Yrkanden om höjning till 3,000 och 4,000 kronor hava också
framställts.
Ifrågavarande kritik synes mig icke kunna frånkännas berättigande.
Tuberkulossjukvårdens byggnad sbidrag torde numera ej lämpa sig såsom
jämförelseobjekt. Alldenstund barnsjukvården i dess här förordade form
sannolikt kommer att draga i det närmaste samma byggnadskostnader som
förlossningsavdelningar vid lasarett, torde maximibeloppet för byggnadsbidraget
enligt mitt förmenande icke böra bestämmas lägre än till det för
dylika avdelningar beräknade eller till 2,500 kronor för vårdplats vid uppförande
av nybyggnad för ändamålet. Är fråga örn användande av för annat
ändamål uppförd byggnad bör, liksom vid förlossningsanstalterna, maximibeloppet
sättas något lägre, förslagsvis till 1,250 kronor med möjlighet för
Kungl. Majit att, där särskilda skäl äro, överskrida detta belopp, dock att
bidraget i intet fall må överstiga hälften av kostnaderna för avdelningens
inrättande och ej heller det för nybyggnad bestämda maximibeloppet.
Här uppställer sig emellertid spörsmålet, huruvida icke en förhöjning av
statens bidrag till barnsjukhusplatser bör medgivas i vissa fall. Av den
vid detta protokoll såsom bilaga fogade tablån1) framgår, att antalet barn under
15 år i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt
Gotlands, Blekinge och Kristianstads län med omkring 10 procent eller
mera överstiger rikets medeltal. Inom angivna län — med undantag för
Kristianstads län — utvisar statistiken jämväl en siffra för spädbarnsdödlig
*)
Jämväl vidfogad detta utlåtande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
heten, som överstiger rikets medeltal, växlande från 52 procent till 2 procent,
över detta tal. Härjämte är att märka, att även skattebördan är avsevärd
1 nu berörda landsdelar. Hen genomsnittliga landstingsskatten för år 1938
utgjorde för riket i dess helhet 2 kronor 80 öre. Inom de nyss angivna
landstingsområdena — Kristianstads län undantaget — varierade samma
skatt nämnda år från 4 kronor 30 öre i Gotlands och Norrbottens län till
2 kronor 93 öre i Blekinge län.
Nu nämnda förhållanden synas mig tala för att möjligheter öppnas för
en viss gradering av byggnadsbidragen till hithörande anstalter. Enligt min
mening bör härvid — efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall
— förhöjt bidrag kunna tillerkännas sjukvårdsområden, där medeltalet barn
under 15 år för viss period, förslagsvis senaste femårsperiod, för vilken
officiella (även preliminära) siffror finnas tillgängliga, med omkring 10 procent
eller mera överstiger medeltalet för riket under samma period, under förutsättning
att jämväl i övrigt skäl därför kunna åberopas. Jag syftar då närmast
på skattebördan inom vederbörande sjukvårdsområde, men även andra omständigheter,
t. ex. en särskilt stark spädbarnsdödlighet, böra härvid kunna
vinna beaktande. Finnes förhöjt bidrag böra utgå, synes en gradering lämpligen
kunna ske på det sätt, att sjukvårdsområden, där antalet barn under 15
år med högst 30 procent överstiger rikets medeltal må åtnjuta förhöjning med
högst 500 kronor samt sjukvårdsområden, som uppvisa ännu högre procentuell
andel barn under 15 år, en förhöjning med ytterligare högst 500 kronor, allt
per vårdplats, dock att i intet fall statsbidraget må överstiga verkliga kostnaden
för platsernas inrättande. Med en dylik gradering torde möjlighet finnas
för Kungl. Majit att på ett samtidigt smidigt och betryggande sätt anpassa
statsbidraget efter föreliggande behov.
Beträffande till sist det från några håll framställda yrkandet om retroaktiva
bvggnadsbidrag synes mig visserligen med statsbidragets karaktär av
uppmuntringsbidrag bäst överensstämma, att sådana bidrag allenast lämnas för
anstalter, vilka framdeles anordnas. Ur statsfinansiella synpunkter möta ock
betänkligheter mot att nu på en gång lämna bidrag för alla redan inrättade
barnplatser i anslutning till lasarett, helst som dessa bidrag främst skulle
betyda ett tillskott för de ekonomiskt mera lyckligt lottade landstingen och
storstäderna. A andra sidan tala vissa rättvisesynpunkter för en retroaktiv
tillämpning av bidraget. Efter övervägande av detta spörsmål har jag funnit
mig böra föreslå, att statsbidrag må kunna utgå för avdelningar, vilkas uppförande
eller inrättande påbörjats efter ingången av år 1939. Härvid förututsätter
jag dock, att sådana bidrag skola utgå endast då verkligt bärande
skäl kunna anföras, framförallt ur synpunkten av huvudmännens ekonomiska
förhållanden.
I fråga örn driftbidragen yttrar departementschefen:
Vidkommande härefter statsbidraget till driftkostnaderna har medicinalstyrelsen
föreslagit, att detsamma bör kunna beviljas — förutom till landsting
och städer utanför landsting — jämväl till huvudmän för redan anordnade
fristående barnsjukhus, under förutsättning att sistnämnda sjukhus
kunde för sitt ändamål av styrelsen godkännas. Såsom villkor för statsbidrag
skulle gälla, att vid anstalterna skulle vara anställda läkare med
sjjecialutbildning i pediatrik samt att avgiften för vårdplats i allmän sjuksal
icke finge utgå med högre belopp för dag än 2 kronor 75 öre för patient
från annat sjukvårdsområde. Statsbidraget förutsattes utgå med lägst 1
krona 75 öre för dag och patient.
Såsom jag förut anfört, hava emellertid vissa erinringar framkommit beträffande
denna del av förslaget. Hesamma taga bland annat sikte på stor
-
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
9
leken av driftbidraget, som i flera yttranden ansetts vara alltför snävt tillmätt.
Höjning av detsamma upp till 3 kronor per dag och patient Ilar därvid
ifrågasatts.
Enligt min uppfattning bör i fråga örn detta statsbidrag följas samma
princip, som tidigare kommit till användning vid bestämmande av driftbidrag
till bland annat den slutna tuberkulosvården, nämligen den att staten och
vederbörande huvudmän skola bestrida hälften var av vårdkostnaden å allmän
avdelning, sedan patientavgiften fråndragits. Beträffande patientavgiften
anser jag 1 krona 50 öre lämpligt avvägd i förhållande såväl till
vårdens syfte att komma jämväl de mindre bemedlades barn till godo som
till patientavgifterna å flertalet övriga lasarettsavdelningar. Med angivna
utgångspunkter och då underhållskostnaden för ifrågavarande lasarettsvård,
enligt vad som blivit mig upplyst icke kan beräknas ligga lägre än 5 kronor
50 öre för dag och patient, anser jag driftbidraget lämpligen böra fast
r;5-
50_i ■ sofi
ställas att tills vidare utgå med |J———J 2 kronor per dag och patient, på
villkor att för patienten icke uttages högre dagavgift än 1 krona 50 öre.
Från sistnämnda villkor torde dock göras undantag för det fall, att den
vårdade patienten är från annat landstingsområde respektive från annan
kommun, då bidrag må utgå, ändå att högre vårdavgift uttages än nyss
sagts. I detta avseende har jag sålunda beaktat de av svenska landstingsförbundet
samt vissa landstings förvaltningsutskott vid remissbehandlingen
framförda synpunkterna.
Yad sålunda sagts örn lasarettsavdelningar torde även böra gälla fristående
anstalter för barnsjukdomar, vilka skola äga rätt till driftbidrag.
Visserligen kan sägas, att vårdkostnaderna där bli något drygare med hänsyn
till den större personal m. m., som där är erforderlig; i första hand avse ju
dock ifrågavarande bidrag att stimulera uppkomsten av särskilda barnavdelningar
vid lasaretten.
I analogi med vad jag förordat beträffande byggnadsbidragen föreslår jag
vidare, att förhöjt driftbidrag må kunna utgå till huvudmännen för anstalter
eller avdelningar inom sjukvårdsområden, där antalet barn under 15 år överstiger
rikets medeltal med omkring 10 procent eller därutöver och särskilda
skäl även i övrigt föreligga. Efter vilka grunder denna förhöjning skall utgå
kan givetvis diskuteras. Mest praktiskt synes mig dock vara att tillsvidare
tillämpa en gradering efter i huvudsak de linjer, som förordats beträffande
byggnadsbidragen. Jag föreslår sålunda, att sjukvårdsområde, där antalet
barn under 15 år med högst 30 procent överstiger rikets medeltal, må åtnjuta
förhöjning i driftbidraget med 25 öre samt områden, som uppvisa ännu högre
procentuell andel barn i samma ålder, med ytterligare 25 öre per dag och
patient. Prövningen av ansökningar om förhöjt driftbidrag torde böra förbehållas
Kungl. Majit.
Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till konvalescenthem för
eftervård av barn yttrar departementschefen följande.
Statens ifrågasatta medverkan till dylika hems anordnande och drift har
av medicinalstyrelsen motiverats med hänvisning till den föreslagna begränsningen
av statsbidragen till 2 platser per 10,000 invånare i varje sjukvårdsområde.
Staten borde som en kompensation flir denna begränsning uppmuntra
tillkomsten och driften av sådana hem, vilka vore ägnade att förkorta
de vårdbeliövande barnens vistelse på de egentliga barnsjukvårdsanstalterna.
Konvalescenthemmen lia för visso en viktig uppgift att fylla, men det torde
med fog kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger för staten att här
träda hjälpande emellan. Då dessa hem äro ägnade att i det långa loppet
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 119. 85;» 39 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Utskottet.
förbilliga lasarettsvården, förefaller det närmast vara ett huvudmännens eget
intresse att ordna denna vårdfråga. Kostnaden för konvalescenthemmen
torde ej heller vara större än att landstingen utan bidrag från staten kunna
bestrida densamma. Jag är därför icke för närvarande beredd att tillstyrka
anslag för nämnda konvalescenthems inrättande och drift.
Med denna ståndpunkt nödgas jag jämväl avstyrka bifall till den av
föreningen Östergötlands barns konvalescenthem gjorda framställningen örn
statsbidrag till driften av konvalescenthemmet för barn i Linköping.
Departementschefen har jämväl verkställt en approximativ beräkning av
statens kostnader enligt nu förordade grunder. Härutinnan anför departementschefen
bland annat:
Det föreliggande behovet av nya vårdplatser för barn torde i anslutning
till medicinalstyrelsens beräkning kunna uppskattas till 916. Med denna
utgångspunkt skulle statens bidrag till uppförande av nya barnavdelningar
kunna beräknas till (2,500 X 916) 2,290,000 kronor. Vid bifall till förslaget
örn förhöjda byggnadsbolag till de sjukvårdsområden, där antalet barn
under 15 år överstiger rikets medeltal, torde nämnda belopp komma att
ökas med omkring 130,000 kronor till 2,420,000 kronor, varför detsamma
skulle kunna angivas till i runt tal 2,450,000 kronor. Denna kostnad torde
lämpligen böra fördelas på ett tiotal år.
Vid beräknandet av statens kostnader för driften av barnsjukvårdsanstalter
vid fullt genomförd organisation har man att utgå från hela det antal platser,
redan anordnade och nytillkommande, som kan förväntas bliva berättigat till
bidrag. Utgår man härvid från ett platsantal av högst (695 + 916) 1,611 samt
ett statsbidrag av 2 kronor per dag och en medelbeläggning av 330 dagar för
år, skulle kostnaden för staten vid fullt genomförd organisation utgöra maximalt
(2 X 330 X 1,611) 1,063,260 kronor för år. Bifalles förslaget örn förhöjning
av driftbidragen till anstalter inom vissa delar av riket, kommer denna
kostnad att stiga med ett ytterligare belopp, vilket torde kunna uppskattas
till omkring 25,000 kronor. Den slutliga årskostnaden skulle alltså uppgå till
(1,063,260 + 25,000) 1,088,260 kronor, vilket belopp dock med hänsyn till förenämnda
kvot torde kunna avrundas till 1,000,000 kronor. Även härvidlag
bör dock märkas, att kostnaderna icke förr än efter ett tiotal år kunna förväntas
stiga till detta belopp.
De nya grunderna föreslås tillämpade från och med den 1 januari 1940.
Med hänsyn till de regler, som i enlighet med vedertagna principer avses
gälla för utbetalning av hithörande statsbidrag, inträder kostnaden för detta
ändamål först under budgetåret 1940/41, varför något anslag icke erfordras
för nästa budgetår.
Den närmare utformningen av grunderna för ifrågavarande statsbidrags
utgående förutsattes ankomma på Kungl. Maj:!
Enligt utskottets mening hava bärande skäl förebragts för att staten skall
ekonomiskt stödja barnsjukvårdens utbyggande och framtida drift. De
grunder, som departementschefen härutinnan förordat, har utskottet jämväl
i allt väsentligt funnit välbetänkta och ägnade att främja det syfte, varom
här är fråga. Utskottet kan därför i princip ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag.
I två avseenden synes utskottet dock en komplettering önskvärd. Det
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
11
ena gäller de betingelser, under vilka förhöjt bidrag må utgå. Enligt det
föreliggande förslaget skall därvid hänsyn tagas till bland annat skattebördan
inom vederbörande sjukvårdsområde. Utskottet vill med anledning härav
framhålla, att i vissa fall ett mera reellt uttryck för sjukvårdsområdets ekonomiska
bärkraft skulle vinnas, örn avgörande betydelse i stället tillmättes
skatteunderlagets storlek inom sjukvårdsområdet under en ej alltför kort
tid, exempelvis den senaste femårsperiod, för vilken officiella siffror finnas
tillgängliga. Vid bedömandet av ansökningar örn förhöjt statsbidrag till
ifrågavarande vård torde därför jämväl sistnämnda faktor böra beaktas.
Utskottet har vidare uppmärksammat, att staten redan i annan ordning
bidrager till kostnaderna för driften av de pediatriska klinikerna i Stockholm,
Uppsala och Lund. Även örn dessa bidrag närmast tillkommit för
att tillgodose den akademiska undervisningens behov, synes det utskottet
dock böra undersökas, huruvida och i vad mån en jämkning av bidragsgrunderna
i förevarande fall må äga rum i syfte att undvika en dubblering
av statens understöd till nu nämnda anstalter. Med hänsyn till tidpunkten
för de föreslagna statsbidragsgrundernas ikraftträdande lärer en dylik omprövning
kunna verkställas utan att nämnvärd olägenhet uppstår för de anstalter,
som därav beröras.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må med de jämkningar, som utskottet påyrkat,
godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden den 10
februari 1939 förordade grunder för statsbidrag till den slutna
barnsjukvården, att tillämpas från och med den 1 januari 1940.
Stockholm den 18 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
fran första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Asplund, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson
i Benestad, Ström i Lidköping, Andrén, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt
från andra kammaren: herrar Båstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i
Grönvik, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson,
Olsson i Staxäng, Lundberg och Hansson i Rubbestad.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Bilaga.
Beräkning ny antalet barn under 15 år, länsvis i medeltal för åren 1933—1937 m. m.
Beräkningen har utförts under antagande, att tendensen till nedgång i åldersgruppens
relativa storlek varit densamma till utgången av år 1937 som under åren 1930—1935.
Område
Medelfolk- mängd föi- perioden
1933—37
Medeltal barn
under 15 år
per 1,000
invånare för
samma period
Samma
medeltal
barn i %
av riks- siffran
Spädbarns-
dödligheten för
perioden 1931- 35 i % av
samtliga
levande födda
Utdeb iterad
landstings- skatt per
skattekrona
år 1937
Stockholms stad . . .
536,524
139.4
63.o
4.1
_
Stockholms
Län......
271,772
214.5
96.9
4.9
2.20
Uppsala
» ......
138,826
219.9
99.3
5.o
2.25
Södermanlands
» . ,
188,946
215.8
97.5
5.2
2.35
Östergötlands
rt ......
311,938
219.2
99.0
4.i
2.50
Jönköpings
» ......
236,202
222.3
100.4
4.3
2.25
Kalmar
» ......
231,510
233.1
105.3
5.2
j 3.25
| 3.20
Kronobergs
»
154,346
231.4
104.5
4.4
3.oo
Gotlands
» ......
58,038
241.9
109.3
5.7
4.30
Blekinge
» ......
145,909
241.5
109.1
5-6
2.93
Kristianstads
)) ......
248,405
245.1
110.7
4.9
2.60
Malmöhus
)) ......
519,292
213.0
96.2
5.1
2.50
Hallands
»
152,188
228.6
103.2
4.5
2.40
Göteborgs och Bohus
»
470,554
208.7
94.3
4.o
2.60
Älvsborgs
»
321,216
220.2
99.5
4.2
2.50
Skaraborgs
)> .
240,555
221.8
101.5
4.3
2.50
Värmlands
)) ......
272,558
224.8
101.5
4.2
2.90
Örebro
» ......
219,086
192.3
86.9
4.6
2.45
Västmanlands
»
162,459
214.0
96.7
4.7
2.30
Kopparbergs
» ......
249,006
214.9
97.1
4.5
2.80
Gävleborgs
» ......
280,233
233.2
105.8
5.7
3.oo
Västernorrlands
» ......
281,521
251.9
1138
6.7
4.25
Jämtlands
»
136,433
251.7
113.7
5.1
3.30
Västerbottens
)» ......
214.372
292.0
131.9
6.6
3-60
Norrbottens
» .
207,465
313.8
141.7
7.6
4.30
Riket
6,249,354
221.4
100.o
5.o
—
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till barnsjukvården i riket. s. 5 i texten