Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande kostnadsfri insulinbehandling för kroniskt sockersjuka.

1939-04-18 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:120, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande kostnadsfri insulinbehandling för kroniskt sockersjuka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1%0.

1

Nr 120.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande

kostnadsfri insulinbehandling för kroniskt sockersjuka.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren av herr D. Norman väckt motion, nr 199,

har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning örn, på vad sätt

och under vilka villkor kroniskt sockersjuka måtte kunna komma i åtnjutande

av kostnadsfri insulinbehandling, samt vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som motionären anfört för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

I sitt år 1934 avgivna betänkande angående den slutna kroppssjukvården

i riket m. m. (S. O. U. 1934:22, sid. 342—44) har statens sjukvårdskommitté

upptagit till behandling, bland annat, frågan örn tillhandahållandet

av insulin åt sockersjuka utanför sjukhus.

Kommittén har däri erinrat, att från såväl landstings som icke-landstingsstäders

sida åtgärder vidtagits för att underlätta tillgång till insulin

för sådana av sockersjuka lidande, å sjukhus ej intagna personer,

som vore i kontinuerligt behov av nämnda läkemedel men vilkas ekonomiska

ställning beredde svårigheter för tillgodoseendet av detta behov.

Kommittén hänvisar härutinnan till en bilaga (nr 10), varav framgår,

att sammanlagt 19 landsting för år 1933 anvisat särskilda medel för

detta ändamål ävensom att i städerna utanför landsting utgifter för

samma ändamål som regel bestritts från anslag till städernas fattigsjukvård.

I anslutning härtill har kommittén understrukit vikten av att

samtliga sjukvårdsområden vidtoge liknande åtgärder samt uppdragit

vissa enhetliga riktlinjer för tillhandahållande av insulin på det allmännas

bekostnad. Kommittén anför därutinnan i huvudsak följande.

Innan insulintilldelning på det allmännas bekostnad beviljades, borde

ett mera kontinuerligt behov av insulin vara på tillförlitligt sätt prövat.

Bihang till rilcsdagens protokoll 1939. G sami. Nr 120.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Vukottet.

En dylik prövning torde i regel kräva någon tids vård å sjukhus. Av

sjukhusläkare utfärdat intyg härom borde därför företes, såvitt icke alldeles

särskilda omständigheter föranledde undantag. Då ett ändamålsenligt

bruk av insulin förutsatte tillförlitlig kontroll av patienten samt

en del av denna kontroll i allmänhet endast kunde utföras på sjukhuslaboratorium,

borde vidare, örn så icke redan skett, åtgärder vidtagas

för beredande av sådan kontroll samt erforderliga föreskrifter meddelas

till tryggande av densamma. Slutligen erfordrades för vinnande av ett

gott resultat, att patienten meddelades undervisning angående vissa

prov, som han själv kunde utföra, och deras betydelse liksom även angående

den diet han borde föra.

Vore dessa förutsättningar fyllda, borde tilldelningen av insulin ske

på sätt, som icke belastade den sjuke med resekostnader eller transportavgifter

i vidare mån än detta vore oundgängligt. Med hänsyn till att

dagavgift som regel erlades för varje på lasarett och sjukstuga vårdad

patient, läge den bestämmelsen nära till hands, att vederbörande patient

skulle själv bidraga med en viss del av kostnaderna för själva insulinet.

Där det vore fråga örn sådan patient, för vilken kommunen vore ersätt - ningspliktig, kunde dock starkt ifrågasättas, om bidrag skulle lämnas.

Någon risk för okynnesmedicinering syntes i dessa fall knappast föreligga,

medan ett bristande tillmötesgående från kommunens sida kunde

medföra våda. Under sådana förhållanden ville kommittén förorda, att

av sockersjuka lidande person, som visat sig vara i behov av ett kontinuerligt

bruk av insulin och tillika vore medellös eller i den ekonomiska

belägenhet, att han endast med svårighet kunde bidraga till kostnaden

för insulininköp, skulle erhålla insulin helt på landstingets bekostnad.

Emot en bestämmelse, att andra insulinbehövande personer erlade

en viss del av kostnaderna, hade kommittén intet att erinra. Enär dagavgifterna

vore ganska växlande i olika landstingsområden, ansåge sig

kommittén dock icke böra angiva några grunder för kostnadsfördelningen

mellan landstinget och den enskilde. Kommittén vore icke heller

beredd att föreslå någon övre inkomstgräns för åtnjutande av ifrågavarande

bidrag. Möjlighet borde emellertid föreligga för utomlänspatient

att i vistelseområdet erhålla hjälp till insulininköp. De på dessa patienter

belöpande kostnaderna kunde lämpligen regleras genom en årligen återkommande

avräkning mellan vederbörande huvudmän.

Till komplettering av statens sjukvårdskommittés utredning har utskottet

från svenska landsting sförbundets byrå mottagit dels en utförlig

promemoria rörande av landstingen senast för år 1938 vidtagna åtgärder

för anskaffande av insulin åt obemedlade och mindre bemedlade

sockersjuka, som ej äro intagna å sjukhus, dels ock en sammanställning

av landstingens anslag till ifrågavarande ändamål för år 1939. Dessa

handlingar hava bifogats detta utlåtande som bilaga A och B.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har det i motionen berörda

spörsmålet uppmärksammats av statens sjukvårdskommitté i dess

år 1934 avgivna betänkande. Kommittén har däri understrukit angelägenheten

av att medellösa och mindre bemedlade personer, som lida av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

H

.sockersjuka och äro i behov av kontinuerligt bruk av insulin, på det

allmännas bekostnad tillhandahålles insulin i erforderlig utsträckning.

Kommittén, som anser, att detta närmast är en uppgift för vederbörande

sjukvårdsområden, har även uppdragit vissa enhetliga riktlinjer

för insulinets tillhandahållande. Enligt de uppgifter, som lämnats av svenska

landstingsförbundets byrå samt utskottet i övrigt inhämtat, anvisa

ock för närvarande praktiskt taget samtliga landsting och städer utanför

landsting medel för detta ändamål, därvid de av sjuk vårdskommittén

förordade riktlinjerna i stort sett följts. Vid sådana förhållanden

synes utskottet anledning knappast föreligga att nu påkalla ytterligare

åtgärder i det hänseende, motionen avser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:199 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 18 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Asplund,

Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad, Ström i

Lidköping, Andrén, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik,

Eriksson i Stockholm, Danielsson, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Olsson i Staxäng, Lundberg

och Hansson i Rubbestad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr IVO.

Bilaga A.

P. M.

angående landstingsåtgärder för anskaffande av insulin åt obemedlade

och mindre bemedlade patienter.

Sedan insulinbehandling mot sockersjuka numera helt slagit igenom,

har man ställts inför ett nytt problem, nämligen huru man skall kunna

tillhandahålla insulin ät obemedlade och mindre bemedlade å sjukhus ej

intagna personer, som äro i behov av dylik behandling. Landstingen hava

redan för flera år sedan behjärtat det behov av hjälp, som här föreligger,

och beviljat anslag för anskaffande av insulin åt omförmälda sockersjuka

— jfr landstingstidskriften, årg. 1925, sid. 182 o. ff. samt 336 —. För närvarande

bevilja, enligt vad 1937 års landstingshandlingar giva vid handen,

22 landsting, nämligen Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Kalmar södra, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens läns landsting, anslag för ifrågavarande

ändamål. Här nedan lämnas en översikt över hithörande landstingsanslag

för år 1938 och de därmed förknippade villkoren, i den mån

dessa finnas återgivna i de tryckta landstingshandlingarna.

Stockholms läns landsting har sedan år 1929 ställt anslag till förvaltningsutskottets

förfogande att enligt av förvaltningsutskottet meddelade

föreskrifter i fall av behov användas för kostnadsfritt tillhandahållande av

insulin åt obemedlade eller mindre bemedlade, av sockersjuka lidande personer

med hemortsrätt inom länet.

Såsom villkor för kostnadsfritt utlämnande av insulin till omförmälda

personer har förvaltningsutskottet godkänt ett av särskilda kommitterade

inom utskottet uppgjort förslag. Detta är av följande innebörd:

»Enär det måste anses vara av största vikt, att den sockersjukes insulinbehov

blir på det noggrannaste fastställt, vilja kommitterade uppställa

såsom ett krav, att den sjuke, såvitt möjligt är, såsom intagen patient &

allmän sal på någon länets sjukvårdsanstalt — helst centrallasarettets medicinska

avdelning eller serafimerlasarettet, som även har medicinsk avdelning

— fått sitt insulinbehov till styrka och mängd fullständigt fastställt.

Sedan den sjukes behov av insulin sålunda blivit bestämt och läkarintyg

örn behov av insulin i viss mängd under viss tid av lasarettsläkaren

utfärdats, erhåller den sjuke vid utskrivning från något länets sjukhus

av lasarettets syssloman ett tillståndsbevis att å något länets apotek eller

tvenne apotek i Stockholm å landstingets bekostnad uttaga mot ordination

svarande insulinbehov samt länspatient å serafimerlasarettet anvisning

att å landstingets expedition söka dylikt tillståndsbevis. Att kommitterade

ansett sig kunna till lasarettens syssloman överlämna denna sak, beror därpå,

att utredning om och fastställandet av hemortsrätten i länet ändock

alltid måste av sysslomännen företagas, varjämte sysslomännen besitta

stor vana och erfarenhet, då det gäller utredningen om patienters ekonomiska

och sociala förhållanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

5

Sålunda utfärdat tillståndsbevis översändes därjämte omedelbart i avskrift

till landstingets expedition att av expeditionen begagnas vid granskning

av de räkningar, vilka på grund av landstingets ovannämnda ansvarsförbindelse

komma att företes från länets apotek. Ivommitterade vilja före-1

slå, att i den cirkulärskrivelse, vilken givetvis måste utgå i ärendet till

ifrågavarande apotek, bestämmes, att räkning å utlämnat insulin jämte

ovannämnda läkarintyg i original skola insändas till landstingets expedition

månatligen. Kontrollen över ifrågavarande räkningar torde lämpligen

överlämnas till landstingets apoteksräkningskontrollant.

Kommitterade vilja här framhålla, att i länet säkerligen flera fall f. n.

föreligga, där insulinbehovet blivit fastställt på annat sätt, än här ovan

föreslagits. Detta bör enligt kommitterades mening icke hindra, att bidrag

utgår till därtill i övrigt berättigade. För sådana fall vilja kommitterade

föreslå, att sjukhusberedningen i samråd med l:ste provinsialläkaren lämnas

i uppdrag att granska och besluta.»

För år 1938 utgår landstingsanslaget till förevarande ändamål med

20,000 kronor. Landstingets bidrag utgår numera med högst 75 procent

av insulinkostnaden och vederbörande sockersjuke eller hans

hemortskommun skall bestrida återstående kostnader. Med hänsyn

till att landstingets anslag för ändamålet under senare år väsentligt

stigit, har förvaltningsutskottet i enlighet med landstingets beslut för fattigvårdsstyrelserna

framhållit nödvändigheten, att dessa vid utfärdande av

medellöshetsintyg till sådana, som önska erhålla insulinbehandling, iakttaga

största varsamhet.

Södermanlands läns landsting, som för år 1938 anslagit 20,000 kronor

till insulin, uppdrog år 1935 åt förvaltningsutskottet att inkomma med

förslag till de ändringar i grunderna för tilldelande av fri insulin, som kunde

befinnas behövliga att vidtaga. De hittills gällande grunderna innefattar

bemyndigande för lasaretten i Nyköping, Eskilstuna, Flen och Katrineholm

samt för sjukstugorna i Mariefred, Strängnäs och Trosa att efter förslag

av vederbörande läkare besluta, att insulin skall kostnadsfritt tillhandahållas

från sjukhuset utskrivna obemedlade och mindre bemedlade i länet

mantalsskrivna personer, vilka för sockersjuka vårdats å något av ovannämnda

sjukhus samt vilkas insulindos där blivit fastställd. Prövningen,

huruvida patient är att anse som obemedlad eller mindre bemedlad, är anförtrodd

vederbörande direktion.

Östergötlands hins landsting har år 1937 beslutat att tills vidare ställa

ett årligt förslagsanslag å 8,000 kronor till förvaltningsutskottets förfogande

att efter dess prövning i varje särskilt fall användas såsom bidrag

till bestridande av kostnader för inköp av insulin åt personer, som lida av

sockersjuka, under villkor: »att den, som vill komma i åtnjutande av bidrag

för ändamålet, eller den fattigvårdsstyrelse, under vilken vederbörande

lyder, till förvaltningsutskottet ingiver ansökan örn dylikt bidrag, vilken

ansökan skall vara åtföljd ej mindre av sådana handlingar, varom i 59 §

i lagen örn fattigvård säges, lin även av legitimerad läkares intyg, att

vederbörande lider av sådan sockersjuka, för vilken behandling med insulin

kan anses påkallad, samt upptagande därjämte uppgift å mängden

av det insulin, som för vederbörande ordinerats, och det apotek, hos vilket

läkemedlet skall inköpas, samt att förvaltningsutskottet till varje person,

som utskottet finner böra komma i åtnjutande av bidrag för ändamålet,

icke må utanordna större belopp lin som motsvarar halva kostnaden för

den enligt läkarintyget ordinerade insulinmängden.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

(i

Jönköpings läns landsting har år 1931 i enlighet med ett av särskilda av

förvaltningsutskottet utsedda kommitterade utarbetat förslag beslutat, att

för beredande av hjälp till anskaffande av insulin åt obemedlade och mindre

bemedlade personer, vilka lida av sockersjuka och hava hemortsrätt i länet,

bevilja anslag, att av detta anslag skall, för anskaffande av erforderligt

insulin åt personer med hemortsrätt inom länet utgå ät medellösa hela

kostnaden och åt mindre bemedlade halva kostnaden, att som villkor för

åtnjutande av bidraget skall gälla, att behovet av insulin konstaterats

samt dosens storlek och längden av den tid, varunder insulin skall begagnas,

föreskrivits av vederbörande chefsläkare vid något av länets lasarett, sjukhus

eller sjukstugor eller vid militärsjukhuset i Eksjö, därvid med chefsläkare

vid Jönköpings lasarett skall förstås överläkaren vid medicinska

avdelningen. Ät förvaltningsutskottet uppdrogs att dels närmare bestämma

om sättet för medlens utdelning, dels skilja mellan obemedlade och

mindre bemedlade patienter.

För år 1938 har landstinget för ändamålet beviljat ett förslagsanslag av

24,000 kronor.

Kronobergs läns landsting, som beviljat anslag sedan år 1932, har i staten

för lasarettet i Växjö för år 1938 upptagit omkring 8,000 kronor för

anskaffande av insulin. Insulinanslaget för Ljungby lasarett ingår i anslaget

till läkemedel. Beträffande villkoren för erhållande av hjälp för inköp

av insulin gäller följande bestämmelser:

att den sjuke skall vara mantalsskriven inom länet;

att genom intyg från vederbörande ordförande i fattigvårdsstyrelse eller

kommunalnämnd styrkes, att den sjuke är i verkligt behov av hjälp för

inköp av insulin;

att behovet av insulin konstaterats vid behandling å länets lasarett samt

dosens storlek oell längden av den tid, varunder insulinet skall begagnas,

föreskrivits genom utfärdat intyg av vederbörande läkare vid lasarettet;

att insulinet må av vederbörande med företeende av det av läkaren utfärdade

intyget inköpas å apotek inom eller utom länet, varvid halva kostnaden

skall kontant erläggas av den sjuke själv eller vederbörande kommun

samt andra hälften sedermera betalas å respektive lasarettskontor;

samt att för hithörande ändamål apoteken böra kvartalsvis utfärda räkningar

å dessa kostnader, vilka räkningar med bifogande av läkarintygen

skola för likvid insändas till vederbörande lasarettssyssloman.

Kalmar läns norra landsting, som för åren 1931 till 1937 beviljat 1,000

kronor för inköp av insulin, ställde för år 1938 till förvaltningsutskottets

förfogande ett anslag å samma belopp att användas såsom bidrag till

mindre bemedlade personer, som icke åtnjuta fattigunderstöd, för inköp

av insulin enligt läkares ordinationer upp till i regel högst 50 procent av

kostnaderna.

Kalmar läns södra landsting har alltsedan år 1931 beviljat lasarettsdirektionerna

i Kalmar. Oskarshamn och Borgholm anslag till inköp av

insulin åt obemedlade och mindre bemedlade patienter på följande villkor:

»1) Sjuk som kan komma i åtnjutande av denna förmån, skall hava

hemortsrätt inom landstingsområdet samt styrka, att verkligt behov av

ekonomisk hjälp i denna form föreligger.

2) Den sjuke skall hava vårdats å lasarett, där graden av hans sjukdom

konstaterats och där en för denna erforderlig insulindos bestämts.

3) Insulinet får avhämtas å lasarettet, där den sjuke på överläkarens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120. 7

anmaning har skyldighet att inställa sig för undersökning, örn så anses

önskvärt.

4) På vederbörande lasarettsdirektion eller de personer densamma härtill

bemyndigar ankommer prövning, huruvida patient skall erhålla fri insulin.

5) Bidraget får icke tjäna till lindring i den respektive kommuner åliggande

skyldigheten att bekosta vård åt sina enligt fattigvårdslagen fattiga

sjuka.»

Anslagen, som numera upptagas i respektive lasaretts stater, ingå i läkemedelsanslagen

för lasaretten.

Gotlands läns landsting har åren 1934—1936 beviljat 1,000 kronor och

år 1937 3,000 kronor — jämväl till täckande av brist åren 1936 och 1937

— för anskaffande av insulin åt obemedlade och mindre bemedlade sockersjuka

inom länet under följande villkor.

Landstingsbidrag lämnas till 3/4 av kostnaden för insulin åt i länet hemmahörande

sockersjuk patient, vilken genom erhållande av insulin kail

sköta sig i hemmet. Ansökan om sådant bidrag skall av den sjuke eller

dennes målsman ingivas till landstingets förvaltningsutskott. Sökanden

skall lämna uppgift om det apotek, där han önskar inköpa insulinet samt

förete:

1. Intyg av läkare vid lasarettet eller Mariahemmet i Visby, utvisande

dels att den sjuke genom erhållande av insulin kan sköta sin sjukdom i

hemmet, dels storleken av den dos insulin, som i varje fall är behövlig

för den sjuke.

2. Intyg av fattigvårdsstyrelsens ordförande i sökandens hemkommun

att den sjuke äger hemortsrätt inom länet samt att hans ekonomiska förhållanden

äro sådana, att utgiften för insulin för honom kan anses särskilt

betungande.

Förvaltningsutskottet eller den person, förvaltningsutskottet därtill utser,

prövar ansökan, och kan, örn så anses erforderligt, avfordra sökande

ytterligare upplysningar rörande hans förmögenhetsförhållanden. Den omständigheten,

att den å sökande belöpande delen av insulinkostnaden kan

komma att gäldas av fattigvården, utgör icke hinder för landstingsbidragets

utgående. Dock må bidrag icke utgå till personer, som äro av fattiga

vården omhändertagna till varaktig försörjning.

Därest ansökan bifalles, skall sökanden och vederbörande apotek därom

underrättas. Avslås ansökan skall i underrättelse till sökanden jämväl angivas

orsaken till beslutet.

Vid inköp av ordinerad insulin betalar patienten 1 /4 av kostnaden under

det att återstoden av apoteket debiteras landstinget. Specificerad räkning,

upptagande patients namn och den uttagna kvantiteten insulin, tillstädes

landstingets expedition från apoteket. Sedan räkningen attesterats, utsändes

likvid till apoteket direkt frän landstingets kassa.

Ä landstingets expedition skall föras förteckning över de personer, som

beviljas bidrag av landstingsmedel till insulin. Förvaltningsutskottet bör

tillse, huruvida patient, som åtnjuter sådant bidrag, genom ändrade förmögenhetsvillkor

eller på annat sätt skall gå förlustig rätten till landstingsbidrag.

Indrages bidrag, skall patienten och vederbörande apotek därom

underrättas.

Läkarintyg, som ovan säges, äger giltighet allenast ett år efter utfärdandet.

Blekinge läns landsting har sedan år 1932 berättigat lasarettsläkarna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

vid länets lasarett, i tveksamma fall efter vederbörande lasarettsdirektions

beprövande, att från lasarettets förråd till minst en tredjedel av lasarettets

självkostnadspris utlämna insulin till sådana å respektive lasarett förut

vårdade, landstingsområdet tillhörande medellösa eller mindre bemedlade

sockersjuka patienter, vilka äro i oundgängligt behov av insulin, och som

med erhållande av insulin enligt lasarettsläkarens bedömande torde kunna

skötas i hemmet. Landstinget har vidare föreskrivit, att medellöshet skall

styrkas med intyg av vederbörande fattigvårdsstyrelse eller kommunalnämnds

ordförande. Till prisskillnadens täckande har landstinget för år

1938 beviljat lasarettet i Karlskrona 2,000 kronor och lasarettet i Karlshamn

1,500 kronor. Anslagen äro upptagna under särskilt konto i respektive

lasaretts stater.

Kristianstads läns landsting. Enligt ett av 1930 års landsting fattat beslut

äro tills vidare och intill dess landstinget annorlunda bestämmer överläkaren

vid medicinska avdelningen vid lasarettet i Kristianstad samt

lasarettsläkarna i Ängelholm och Simrishamn berättigade att till sådana

obemedlade sockersjuka patienter inom länet, vilka med erhållande av

insulin kunna sköta sig i hemmen, tillhandahålla insulin samt för ändamålet

anlita anslaget till medicin vid vederbörande lasarett, med skyldighet för

läkarna att i tveksamma fall underställa direktionens beprövande för avgörande,

huruvida insulin helt eller delvis kostnadsfritt bör tillerkännas

patienten.

Malmöhus läns landsting har sedan ett tiotal år tillbaka anslagit medel

att användas till inköp av insulin åt medellösa poliklinikpatienter. För år

1938 har för ändamålet upptagits i staten för Lunds lasarett 16,000 kronor,

för Landskrona och Trälleborgs lasarett 500 kronor respektive 600

kronor och för Hälsingborgs lasarett 5,300 kronor (varav 1,300 kronor för

inköp av insulin till landstingets medellösa patienter).

Hallands läns landsting, som sedan år 1933 lämnat anslag för inköp av

insulin, beviljade för år 1938 ett belopp å 10,000 kronor att användas för

tillhandahållande av kostnadsfri insulin åt obemedlade och mindre bemedlade

sockersjuka från länet, vilka efter föregående sjukhusbehandling medelst

intyg av läkare och kommunal myndighet styrka sig vara i behov

därav. För rätt att åtnjuta del i anslaget gälla följande villkor.

1) Sjuk, som kan komma i åtnjutande av kostnadsfri insulin, skall hava

hemortsrätt inom landstingsområdet, samt genom intyg av kommunal

myndighet, avfattat å formulär, som användes för erhållande av nedsättning

i legosängsavgifter vid landstingets sjukvårdsinrättningar, styrka, att

han själv och för honom försörjningspliktig person är obemedlad eller

mindre bemedlad.

2) Den sjuke skall hava vårdats å allmän sjukvårdsinrättning, där graden

av hans sjukdom konstaterats och där en för denna erforderlig insulindos

bestämts av därstädes anställd läkare.

3) Insulinet får avhämtas å någon länets sjukvårdsinrättning, där der.

sjuke på läkarens anmaning har skyldighet att inställa sig för undersökning,

örn så anses önskvärt.

4) På vederbörande sjukvårdsinrättnings inom länet direktion eller de

personer, direktionen för ändamålet härtill bemyndigar, ankommer prövning,

huruvida patient skall erhålla fri insulin.

5) Kostnadsfri insulin må icke åtnjutas av person, som från vederbörande

kommun erhåller bidrag av fattigvårds- och barnavårdskaraktär i

annan form än såsom tillfälligt bidrag för sjukdom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

9

6) Direktionerna äga att kvartalsvis för gottgörelse till förvaltningsutskottet

insända räkning å under kvartalet lämnade bidrag till kostnadsfri

insulin, skolande vid räkningen fogas ovannämnda intyg, som efter granskningen

återställas till vederbörande direktion.

Göteborgs och Bohus läns landsting har sedan år 1933 ställt medel till

förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelnings förfogande att användas som

bidrag till mindre bemedlade inom landstingsområdet hemortsberättigade

sockersjuka personer, vilka icke åtnjuta fattigvårdsunderstöd, för inköp

av insulin enligt de grunder och villkor i övrigt, som avdelningen i fråga

äger bestämma. För år 1938 har landstinget beviljat 6,000 kronor.

Älvsborgs läns landsting har sedan ett tiotal år tillbaka beviljat anslag

för insulinbehandling åt obemedlade sockersjuka personer. För år 1938 anslogs

ett belopp å 35,000 kronor för inköp av insulin, att jämlikt överläkarnas

vid medicinska avdelningarna vid lasaretten i Vänersborg och

Borås föreskrifter, från nämnda lasarett tillhandahållas inom länet hemmahörande

obemedlade och mindre bemedlade patienter, behäftade med

sockersjuka, ävensom för ersättande av sådana patienters kostnader för

resa till Vänersborg och Borås i och för undersökning samt att ersättning

skall utgå för resa med buss eller järnväg från vederbörande? hemort i försörjningshänseende.

Vid anslagets beviljande föreskrevs tillika, att nämnda

överläkare vid undersökning och behandling (proven inräknade) av patienter,

som äro berättigade till fri insulin och fria leverpreparat, äga betinga

sig arvode enligt taxa för mindre bemedlade (från 0 till 5 kronor).

Skaraborgs läns landsting, som sedan år 1926 ställt anslag till respektive

överläkares vid lasaretten förfogande att under vissa villkor användas

såsom bidrag till av sockersjuka lidande medellösa eller mindre bemedlade

personers utgifter för inköp av insulin, antog år 1933 följande ändrade

bestämmelser rörande dessa anslag.

1. Bidrag ur länslasarettens insulinanslag må utgå till personer från länet,

som av vederbörande överläkare efter företagen undersökning befinnas

vara i behov av insulin, under förutsättning att personen ifråga med hänsyn

till av honom lämnad eller eljest föreliggande uppgift kan anses medellös

eller mindre bemedlad.

2. Bidrag må dock icke, då detsamma icke är avsett att tjäna till lindring

i den kommunerna jämlikt fattigvårdslagen åliggande skyldigheten

att bekosta vård åt sina fattiga sjuka, utgå till personer, som äro av fattigvården

omhändertagna till varaktig försörjning.

3. Bidraget utgår sålunda, att patienten tillhandahålles kostnadsfritt

vid lasarettet eller på lasarettets bekostnad å angivet apotek viss insulinmängd.

Den sålunda viss patient kostnadsfritt tillhandahållna insulinmängden

får icke överstiga den insulinmängd, varav patienten av överläkaren

för samma tid förklarats vara i behov, eller den del därav, som patienten

med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden kan anses själv skäligen

böra bekosta.

4. Varje ny patient, som tilldelats bidrag ur något av länslasarettens

insulinanslag skall genom sysslomannens vid lasaretten försorg till landstingsförvaltningen

snarast inrapporteras med angivande därvid av dels

patientens fullständiga namn och adress, dels av den insulinmängd, varav

patienten för viss tid av överläkaren förklarats vara i behov, dels arle den

del av berörda insulinmängd, patienten vid lasarettet förklarats beriittigad

för viss tid kostnadsfritt erhålla. Berörda tid, under vilken enligt av (iver
Bihang

till riksdagens ''protokoll 1989. C> sami. Nr ISO. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr lftO.

läkaren oell sysslomannen i samråd fattat beslut viss insulinmängd skall

kostnadsfritt tillhandahållas viss patient, får dock icke överstiga tre månader.

5. Det tillkommer landstingsförvaltningen, att, på sätt förvaltningen

finner lämpligt, rörande samtliga sålunda inrapporterade insulinpatienter

införskaffa utredning angående berörda patienters och deras försörjningspliktigas

ekonomiska förhållanden samt att, sedan utredning till förvaltningen

inkommit, snarast till vederbörande syssloman meddela, i vilken

utsträckning patienten efter förenämnda tid om tre månader får, intill dess

ändrade förhållanden föreligger, genom lasarettets förmedling kostnadsfritt

tillhandahållas insulin. Skulle för patient avsevärt ändrade ekonomiska förhållanden

inträda eller den kvantitet insulinmängd, varav patient av överläkaren

förklaras vara i behov, avsevärt förändras, kan den insulinmängd,

som patienten på grund av landstingsförvaltningens beslut erhåller kostnadsfritt,

efter anmälan och prövning av de nya förhållanden genom förvaltningens

beslut ökas eller minskas.

6. Därest landstingsförvaltningen skulle av i visst ärende införskaffad

utredning finna, att viss patient vid något lasarett kostnadsfritt tillhandahållet

insulin med hänsyn till patientens ekonomiska förhållanden uppenbarligen

icke bort hava tillhandahållits, tillkommer det sysslomannen vid

lasarettet ifråga att efter anmodan av landstingsförvaltningen tillse, att

patienten till lasarettet återbär kostnaden för den sålunda tillhandahållna

insulinmängden, vilken ersättning tillföres insulinanslaget.

7. För erhållande av fortsatt bidrag åligger det ovillkorligen patient

att inställa sig hos överläkaren för ny undersökning vid tidpunkt, som av

överläkaren föreskrives, vid äventyr att bidraget eljest indrages.

8. Landstingsförvaltningen bemyndigas utfärda de särskilda föreskrifter,

som vid tillämpningen av ovanstående bestämmelse eventuellt må

komma att visa sig lämpliga och erforderliga.

För ändamålet utgå för år 1988 följande förslagsanslag:

till lasarettet i Lidköping.............. kronor 14,000

» » »Falköping ............. » 3,000

» » » Mariestad ............. » 2,000

Värmlands läns landsting har sedan ett flertal år beviljat anslag till

inköp av insulin. För år 1936 ställdes ett förslagsanslag å 12,000 kronor

till förvaltningsutskottets förfogande, att efter grunder, som utskottet må

äga bestämma, utgå som bidrag till kostnader för inköp av insulin åt obemedlade

eller mindre bemedlade personer inom Värmlands län, för vilka

läkare ordinerat insulinbehandling. För år 1938 har i landstingets stat

upptagits ett belopp å 18,000 kronor för ändamålet,

Örebro läns landsting har under några år beviljat länslasarettet i Örebro

bidrag att användas till bekostande av insulin åt obemedlade och

mindre bemedlade, av sockersjuka lidande personer, som vårdats å lasarettets

medicinska avdelning och visat sig vara i behov av insulin jämväl

efter utskrivningen från lasarettet. För år 1938 har för ändamålet anslagits

11,000 kronor. För bidrags erhållande har landstinget år 1937 utfärdat

följande bestämmelser:

1. Sjuk, som kan komma i åtnjutande av bidrag till insulin, skall hava

hemortsrätt inom landstingsområdet, samt genom intyg av fattigvårdsstyrelsens

ordförande och annan kommunal förtroendeman, avfattat a for
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

11

mulär, som tillhandahålles å länslasarettet eller landstingets expedition,

styrka att han själv och för honom försörjningspliktig person är obemedlad

eller mindre bemedlad.

2. Den sjuke skall hava vårdats å länslasarettet, där graden av hans

sjukdom konstaterats och där en för denna erforderlig insulindos bestämts

av överläkaren å medicinska avdelningen.

3. På lasarettsdirektionen eller de personer, direktionen för ändamålet

härtill bemyndigar, ankommer prövning, huruvida patient skall erhålla bidrag

till insulin.

4. Bidrag till insulin må icke åtnjutas av person, som av vederbörande

kommun erhåller bidrag av fattigvårds- och barnavårdskaraktär i annan

form än såsom tillfälligt bidrag för sjukdom.

5. Landstingets bidrag utgår med högst 50 procent av insulinkostnaden.

Västmanlands läns landsting, som beviljat anslag för anskaffande av

insulin sedan år 1930, beslöt att för år 1938 anvisa och ställa till förvaltningsutskottets

förfogande ett förslagsanslag å 8,000 kronor för beredande,

efter vederbörande överläkares å centrallasarettets medicinska avdelning

och å länslasaretten i Sala och Köping samt läkarens å länslasarettet

i Norberg ordination och prövande av behovet om hjälp åt i länet hemmahörande

obemedlade och mindre bemedlade personer, som lida av sockersjuka,

sålunda ej person, som åtnjuter fattigunderstöd, av lindring intill

50 procent, endast undantagsvis mera, i kostnaden för anskaffande av

insulin.

Kopparbergs läns landsting ställde för år 1938 ett förslagsanslag å 10,000

kronor till förvaltningsutskottets förfogande för bestridande av halva kostnaden

för insulin åt i länet hemmahörande obemedlade eller mindre bemedlad

sockersjuk patient. För användningen av detta anslag gälla följande

bestämmelser, som trädde i tillämpning den 1 januari 1932. (Kopparbergs

läns landstings meddelande januari 1932, nr 1.)

Landstingsbidrag lämnas till halva kostnaden för insulin åt i länet hemmahörande

sockersjuk patient, vilken genom erhållande av insulin kan

sköta sig i hemmet. Ansökan örn sådant bidrag skall av. den sjuke eller

dennes målsman ingivas till direktionen för det lasarett inom länet eller

den landstingets sjukstuga där den sjuke vårdats eller i de fall, där sjukhusvistelse

icke förekommit, till direktionen för närmast belägna av landstinget

drivna lasarett eller sjukstuga. Sökanden skall lämna uppgift om det

apotek, där han önskar inköpa åt honom ordinerad insulin samt förete:

1. Intyg av läkare inom länet, utvisande att patient genom erhållande

av insulin kan sköta sin sjukdom i hemmet.

2. Intyg av fattigvårdsstyrelsens ordförande i sökandens hemkommun

att den sjuke iiger hemortsrätt inom länet samt att hans ekonomiska förhållanden

äro sådana, att utgiften för insulin för honom kan anses särskilt

betungande.

Sjukhusdirektionen prövar ansökan och kan, örn så anses erforderligt,

avfordra sökanden ytterligare upplysningar rörande hans förmögenhetsförhållanden.

Den omständigheten att den å sökanden belöpande delen

av insulinkostnaden kan komma att gäldas av fattigvården, utgör icke

hinder för landstingsbidragets utgående. Därest ansökan bifalles, skall sökanden

och vederbörande apotek därom underrättas. Avslås ansökan skall

i underrättelse till sökanden jämväl angivas.orsaken till beslutet.

Vid inköp av ordinerad insulin betalar patienten halva kostnaden under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr V20.

det att andra hälften av apoteket debiteras det sjukhus, varifrån patienten

anmälts som berättigad att erhålla landstingsbidrag. Specificerad räkning

upptagande patients namn och den uttagna kvantiteten insulin tillställes

sjukhuset från apoteket, varpå sjukhusets syssloman attesterar räkningen

och översänder den till landstingets expedition. Likvid till apoteket

utsändes därpå direkt från landstingets kassa.

Hos sjukhusdirektionerna skall föras förteckning över de personer, som

beviljas bidrag av landstingsmedel till insulin. Direktion, som beviljat

bidrag till insulin, bör tillse, huruvida patient, som åtnjuter sådant bidrag,

genom ändrade förmögenhetsvillkor eller på annat sätt förverkar rätten

till landstingsbidrag. Indrages bidrag, skall patienten och vederbörande

apotek därom underrättas.

Gävleborgs läns landsting har år 1937 uppdragit åt sitt förvaltningsutskott

att verkställa utredning rörande frågan, huruvida och under vilka

omständigheter landstinget bör lämna bidrag till beredande av billigare

eller kostnadsfri insulin åt vissa obemedlade eller mindre bemedlade sockersjuka

personer, samt med sådan utredning och förslag i ärendet skyndsammast

möjligt inkomma till landstinget.

Västernorrlands läns landsting, som sedan ett tiotal år tillbaka anvisat

medel till inköp av insulin, beviljade för år 1938 ett anslag å 15,000 kronor

att användas såsom bidrag till obemedlade eller mindre bemedlade sockersjuka

personer för inköp av insulin, vilket anslag ställts till förvaltningsutskottets

förfogande i enlighet med tidigare fastställda, i huvudsak så lydande

villkor:

1. Anslaget skall användas såsom bidrag till inköp av insulin åt sådan

obemedlad eller mindre bemedlad sockersjuk person från länet, vilken enligt

ordination av läkare, anställd vid landstinget tillhörigt länslasarett

eller militärsjukhuset i Sollefteå (såvitt gäller därstädes vårdade civila

sjuka) — ej annan läkare — är i behov av insulin, skolande i intyget jämväl

angivas ordinerad insulinmängd ävensom det apotek, där inköpet

skall ske;

2. Vederbörande direktion för det sjukhus, vid vilket den ordinerande

läkaren är anställd — beträffande militärsjukhuset i Sollefteå lasarettsdirektionen

därstädes — skall äga pröva, huruvida vederbörande insulinbehövande

person skall anses vara obemedlad eller mindre bemedlad,

för vilken prövning skall företes intyg örn personens förmögenhetsställning

av ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i vederbörande vistelsekommun;

börande frågan huruvida vederbörande sjuk anses såsom mindre bemedlad

eller ej bedömas ur synpunkten, huruvida och i vad mån inköp av erforderlig

insulin må bliva för honom med hänsyn till hans förmögenhetsställning

betungande;

3. Bidrag skall utgå med belopp motsvarande halva kostnaden av ordinerad

insulinmängd (den andra hälften skall sålunda till apoteket betalas

av den sjuke själv eller ock i förekommande fall av vederbörandes hemortskommun,

varom kommunen bör hava lämnat ansvarsförbindelse); samt

4. den kostnad, som enligt angivna grunder skall gäldas av landstinget,

skall förskotteras av det sjukhus, vid vilket den ordinerande läkaren är

anställd, varefter sjukhuset har att med företeende av vederbörliga verifikationer

hos landstingets förvaltningsutskott rekvirera ersättning av för

ändamålet utbetalade belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

13

Västerbottens läns landsting beviljade för år 1938 direktionerna för

lasarettet i Umeå och Skellefteå 10,000 kronor respektive 8,000 kronor

att användas till rese- och sjukvårdsbidrag vid specialvård utom länet

och för utlämnande av fri insulin samt beslöt, att direktionerna lämnas i

uppdrag att noga pröva och tillse, att bidrag ur anslaget ifråga endast

tillkommer person, som styrkt att verkligt behov av understöd föreligger,

varvid dock fattigvårdsfall undantagas.

Norrbottens läns landsting har för bestridande av kostnaderna vid insulinbehandling

för år 1938 beviljat svenska röda korsets XV distrikt

ett anslag om 2,000 kronor.

Stockholm i svenska landstingsförbundets byrå den 23 mars 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr ISO.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Bilaga B.

Landstingens anslag för år 1939 till insulin åt sockersjuka,

som ej vårdas å lasarett.

Stockholms läns.

Kronor.

................ 25,000

Södermanlands » .

............... 25,000

Östergötlands » .

................ 8,000

Jönköpings » .

............... 27,000

Kronobergs »

............... x)

Kalmar läns norra . .

.............. 1,500

Kalmar läns södra .

................ 2)

................ 3,000

Gotlands

läns............

Blekinge

» ............

................ 5,500

Kristianstads

»

................ 2)

................ 20,900

Malmöhus

»

Hallands

»

................ 10,000

Göteborgs och Bohus

»

................ 6,500

Älvsborgs

»

................ 35,000

Skaraborgs

»

................ 24,500

Värmlands

» .....

................ 20,000

Örebro

» ..........

................ 13,0003)

V ästmanlands

................ 10,000

Kopparbergs

................ 10,000

Gävleborgs

»

................ 7,000

V ästernorrlands

>

................ 20,000

Jämtlands

»

................ 3,000

Västerbottens

»

................ 19,000*)

Norrbottens

»

................ 2,0005)

*) 5,000 kronor i staten för Växjö lasarett; ingår i läkemedelsanslaget för Ljungby lasarett.

2) Ingår i läkemedelsanslaget för lasaretten.

s) Därjämte 4,668 kronor till täckande av brist i anslag för år 1937.

4) Anslag även avsett till rese- och sjukvårdsbidrag vid specialvård utom länet.

6) Till svenska röda korsets norrbottensdistrikt.

Stockholm 1939, Ivar Haeggströma Boktryckeri A. B.

39162S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.