Utlåtande i anledning av väckt motion om återbetalande till Aktiebolaget E. L. Schullerqvist av visst skattebelopp jämte ränta.
1939-04-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:123, Utlåtande i anledning av väckt motion om återbetalande till Aktiebolaget E. L. Schullerqvist av visst skattebelopp jämte ränta.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 123.
5
Nr 123.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om återbetalande till Aktiebolaget
E. L. Schullerqvist av visst skattebelopp jämte
ränta.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr T. Henriksson väckt motion, nr 287,
har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att ett skattebelopp, 62 803
kronor 16 öre, jämte ränta därå i enlighet med en av kammarrätten verkställd
beräkning, må återbetalas till Aktiebolaget E. L. Schullerqvist.
Av de handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, har inhämtats bland
annat följande.
Under år 1915—16 beslagtogos i England Aktiebolaget E. L. Schullerqvist
tillhöriga varor, huvudsakligen kaffe. Värdet av de beslagtagna varorna
upptogs i bolagets inventariebok med 1 316 360 kronor 65 öre för år 1915,
1 699 482 kronor 48 öre för år 1916 och 1 310 913 kronor 81 öre för år 1919.
Under år 1920 träffades en uppgörelse mellan England och Sverige beträffande
ett flertal svenska firmors beslagtagna varor. Även Aktiebolaget
E. L. Schullerqvist nödgades biträda denna uppgörelse, enligt vilken bolaget
endast tillerkändes gottgörelse med 50 procent av varornas värde.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift den 7 februari 1927 anhöll bolaget, att
Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om utbetalande till bolaget
av ett belopp av 62 803 kronor 16 öre jämte ränta såsom ersättning
för vad bolaget förmenade sig hava fått för mycket erlägga i kronoutskylder
på grund därav att vissa i ärendet omförmälda, av England år 1915 beslagtagna
varor i bolagets räkenskaper avskrivits först år 1920 i stället för,
såsom enligt bolagets mening rätteligen bort ske, det år då beslagen ägt rum.
över ansökningen avgåvos utlåtanden av kammarrätten den 15 och statskontoret
den 19 mars 1927, vilka i huvudsak tillstyrkte framställningen.
I förnyat utlåtande den 20 juni 1928 hänvisade statskontoret först till en
av auktoriserade revisorn Paul Norman verkställd utredning, enligt vilken
bolaget för de till 1310 913 kronor 81 öre i 1919 års inventariebok upptagna
varorna från engelska staten »enligt 50 % uppgörelsen» och i försäkringsersättningar
sammanlagt .skulle uppburit 1 691 246 kronor 3 öre.
Vidare anförde statskontoret bland annat:
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 121—123.
2
6
Statsutskottets utlåtande Nr 123.
Utskottet.
Bolaget åberopade nu såsom grund för sitt yrkande, att den förlust, som
bolaget påstod sig hava lidit till följd av de av England visst år gjorda
beslagen å varor, som sedermera icke eller endast delvis av England ersatts,
berott på svenska statens bristande förmåga att hävda dess rätt. Med sådan
utgångspunkt torde man emellertid icke kunna betrakta englandsbeslagen för
visst år såsom en isolerad företeelse — lika litet som beslagen av allenast viss
vara —- utan man torde böra tillse, huru för varje sökandes vidkommande
saken ställde sig, om hänsyn toges till samtliga beslag. En ovillkorlig förutsättning
för en skattereglering borde vara, att det kunde påvisas, att förlust
utöver eventuellt gjorda avskrivningar verkligen uppstått, därvid utebliven
vinst eller förlorad ränta å varornas värde givetvis icke torde kunna anses
såsom förlust. Hade genom ersättning från England tillsammans med den
ersättning, som uppburits på grund av försäkringar, varornas ursprungliga
värde med avdrag för eventuella avskrivningar blivit till fullo täckt, måste
yrkandet att beslagåret få avskriva vissa varupartier få anses oberättigat.
Då bolaget enligt Normans utredning erhållit full valuta för det beslagtagna,
ansåg statskontoret i enlighet med det anförda, att grunden för bolagets
ansökan bortfallit och att förty kravet på skattereglering saknade berättigande.
Bolaget har därefter i skrivelse till Konungen den 26 oktober 1928 gjort
gällande, att Normans utredning vore felaktig och att bolagets sammanlagda
förlust å beslagen utgjorde cirka 480 000 kronor å de bokförda värdena.
Genom beslut den 15 februari 1929 fann emellertid Kungl. Majit bolagets
ansökning icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.
Beträffande de närmare detaljerna hänvisas till motionen.
Av den förebragta utredningen framgår, att ärendet tidigare varit föremål
för Kungl. Majits prövning och därvid icke föranlett åtgärd. Vid sådant
förhållande och då, såvitt Utskottet kan bedöma, några nya omständigheter
därefter icke tillkommit, som kunna motivera ett frångående av Kungl.
Maj:ts beslut, får utskottet hemställa,
att motionen 11:287 icke må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 18 april 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 121.
Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1939
916601
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.