Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under lerig stjänstgöring

1939-04-28 · 15 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:136, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under lerig stjänstgöring

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med

förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet

under lerig stjänstgöring (krigs avlöning sreglemente)

jämte en i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I proposition nr 246 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24

mars 1939, föreslagit riksdagen att dels godkänna vid berörda statsrådsprotokoll

fogade förslag till avlöningsreglemente för personal vid försvarsväsendet

under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente) med tillhörande

tjänsteförteckning angivande de särskilda krigslöneklasser, till vilka försvarsväsendets

personal enligt krigsavlöningsreglementet hänföres, dels ock bemyndiga

Kungl. Majit att i omförmälda tjänsteförteckning framdeles vidtaga

de jämkningar, som kunna föranledas av ändrade förhållanden.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr G. Arnemark väckt motion

(nr 477) hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 5 § 1. i

förslaget till krigsavlöningsreglemente, att månadslönen för i fredstid konstituerade

landstormskaptener och landstormslöjtnanter kommer att utgå

efter respektive löneklasserna Oa 7 och Oa 3 i gällande fredsavlöningsreglemente.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Departementschefen har inledningsvis meddelat, att försvarsväsendets

lönenämnd med skrivelse den 7 december 1937 överlämnat förslag till reglemente

angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigst jänstgöring

(krigsavlöningsreglemente), åtföljt av motivering, över vilket förslag

i anledning av remiss utlåtanden avgivits av cheferna för försvarsstaben,

armén, marinen och flygvapnet, av den sistnämnde gemensamt med flygförvaltningen,

samt av arméförvaltningen, marinförvaltningen, rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap och generalpoststyrelsen, ävensom lämnat

en redogörelse för äldre krigsavlöningsreglementen och förarbeten till desamma.

Beträffande det nu framlagda förslagets olika delar lämnas i det följande

en kortfattad redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 136.

1030 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Allmänna synpunkter.

Lönenämndens år 1937 avgivna förslag till krigsavlöningsreglemente är

avsett att gälla för samtliga försvarsgrenar. Lönenämnden har förklarat sig

hava utgått ifrån att det eller de nya avlöningsreglementen, vilka komma att

framgå såsom resultat av 1936 års lönekommittés arbete, i likhet med nu

gällande reglementen komme att grundas på ett system, som i stort sett

överensstämde med det nu gällande, så att de hänvisningar, som i förslaget

gjorts till gällande fredsavlöningsreglementen, även efter införandet av nya

sådana reglementen skulle kunna tillämpas.

I sitt förslag har nämnden vidare utgått från den även i 1918 års reglemente

iakttagna grundsatsen, att den ständigt tjänstgörande personalen vid mobilisering

och i krig måste bibehållas vid sina fredsavlöningsförmåner och i varje

fall ej lida minskning i desamma. Enligt förslaget skall fredslönen (för personal

i reserv pensionen), liksom enligt 1918 års författning ersättas med

krigslön. Emellertid sker en uppdelning av krigslönen i månadslön, bestämd

med hänsyn till den åt personal på aktiv stat utgående fredslönen, och

terminslön, i viss mån motsvarande i fredstid utgående särskild gottgörelse

vid tjänstgöring i fält, till sjöss eller eljest utom förläggningsorten. Även

sådan reservpersonal, vilken i fredstid som regel icke uppbär någon lön från

försvarsväsendet, föreslås inordnad i detta system.

Beträffande utbetalningen av de särskilda delar, vilka sålunda enligt lönenämndens

förslag tillsammans skola utgöra krigslönen, har lönenämnden

förutsatt, att månadslönen av krigskassaavdelningen vid depån för det truppförband,

vederbörande tillhör, för vederbörandes räkning insättes på särskilt

konto i postsparbanken eller i statens intressekontor, där beställningshavarna

efter önskan kunna disponera över sina tillgodohavanden. Terminslönen anser

lönenämnden däremot böra av vederbörande krigskassaavdelning kontant

utbetalas å tjänstgöringsorten.

I fråga örn bestämmande av krigslönen för värnpliktig personal har lönenämnden

till grund för krigslönens belopp lagt det penningbidrag, som

i fredstid utgår till värnpliktiga, samt beräknat, att ersättning till de

värnpliktigas familjer skall utgå i form av familjebidrag, vilka icke

skola utbetalas genom de militära myndigheternas försorg. I enlighet

härmed har krigslönen föreslagits till 50 öre örn dagen för värnpliktig,

som icke fullgjort rekrytutbildning, samt till 1 krona örn dagen för

värnpliktig, som genomgått dylik utbildning men icke konstituerats till

högre tjänstegrad. För värnpliktiga, som konstitueras till högre tjänstegrad,

har krigslönen beräknats efter en stigande skala. Därvid har

med hänsyn till de relativt obetydliga belopp, som sålunda skulle utgå till

meniga och till vicekorpraler, någon uppdelning av dessa belopp ej ansetts

böra ske, utan har hela den nämnda värnpliktiga tillkommande krigslönen

föreslagits skola utbetalas å tjänstgöringsorten och till följd härav

utgå i form av terminslön. De belopp, som ansetts böra utgå till dessa kategorier

värnpliktiga, vore för övrigt enligt lönenämndens åsikt ej större än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

3

att de helt torde behöva tagas i anspråk för personalens egna behov. För

värnpliktiga, som konstituerats till högre tjänstegrad än vicekorpral, har

däremot krigslönen, liksom för annan inkallad personal, uppdelats i månadslön

och terminslön. Terminslönen har därvid ansetts böra utgå med samma

belopp som föreslagits för fast anställd personal i motsvarande tjänstegrad,

medan månadslönen satts till 15 kronor för korpral med 15 kronors förhöjning

för varje högre tjänstegrad till och med majors, vilken är den högsta, till

vilken värnpliktig personal antagits komma att konstitueras. Lönenämnden

har framhållit, att dessa belopp visserligen vore obetydliga men dock utgjorde

någon ersättning för de ökade skyldigheter och det större ansvar, som

konstituering till högre tjänsteställning medförde.

Behovet av krigsavlöningsbestämmelser har framhållits av flera av de hörda

myndigheterna.

Förslaget att sammanföra ifrågavarande bestämmelser till ett för de olika

försvarsgrenarna gemensamt reglemente har godtagits av flertalet hörda myndigheter.

Marinförvaltningen har dock på anförda skäl förordat, att ett särskilt

reglemente utfärdas för marinen.

Mot det av lönenämnden föreslagna lönesystemet med krigslön, uppdelad

i månadslön och terminslön, hava i de avgivna utlåtandena icke framställts

några egentliga invändningar.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

De i fredstid gällande avlöningsbestämmelserna för krigsmaktens personal

äro icke avpassade för de förhållanden, som råda i krig, vid mobilisering eller

då eljest med hänsyn till rikets säkerhet personal i större omfattning inkallas

till tjänstgöring vid krigsmakten. Sedan med utgången av år 1919 de under

världskriget gällande krigsavlöningsbestämmelserna trätt ur kraft, hava några

särskilda stadganden på detta område icke funnits. Då fredsavlöningsbestämmelserna

för försvarsväsendets personal sedan 1919 undergått avsevärda förändringar,

kan det numera icke komma ifråga att i händelse av mobilisering

återuppliva de tidigare gällande författningarna örn krigsavlöning. En genomgripande

omarbetning av de senast gällande krigsavlöningsförfattningarna —

utfärdade den 28 juni 1918 — har därför varit nödvändig. En dylik omarbetning

har verkställts av försvarsväsendets lönenämnd i dess nu framlagda förslag.

Nämnda förslag har i anslutning till det föreslagna nya militära fredsavlöningsreglementet

och med anledning av de erinringar, som framställts i

anledning av remissen, undergått överarbetning inom försvarsdepartementet.

Från flera militära myndigheters sida har starkt betonats behovet av att bestämmelser

på detta område med det snaraste utfärdas. Då dylika bestämmelser

torde böra tillämpas redan vid en mobiliserings början och därför, i

likhet med rekvisitionsbestämmelser m. m., torde böra antagas redan i fredstid,

har jag ansett mig böra nu framlägga förslag i ämnet. Jag skall i det

följande redogöra för det sålunda föreliggande förslaget till avlöningsreglemente

för personal vid försvarsväsendet (krigsavlöningsreglemente) — här

kallat departementsförslaget — samt för de skäl, som föranlett mig att beträffande

åtskilliga detaljer däri förorda avvikelser från vad lönenämnden

föreslagit.

Yad först beträffar bestämmelsernas yttre ram har lönenämnden samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

fört bestämmelserna för de olika försvarsgrenarna i ett reglemente. Visserligen

hava med hänsyn till särskilda vid marinen och flygvapnet förekommande

avlöningsförmåner fullt enhetliga föreskrifter för de skilda försvarsgrenarna

icke kunnat åstadkommas, men då de i fredstid gällande löneförfattningarna,

trots förefintliga särbestämmelser, äro gemensamma, synes tillräcklig anledning

icke föreligga att, såsom marinförvaltningen föreslagit, utfärda särskilda

krigsavlöningsreglementen för de olika försvarsgrenarna. Mot lönenämndens

förslag att uppdela krigslönen i månadslön, huvudsakligen motsvarande fredslönen,

och terminslön, i viss mån motsvarande de för tjänstgöring utom förläggningsorten

i fredstid utgående traktamenten, hava några erinringar icke

framställts i de avgivna utlåtandena. Det föreslagna lönesystemet torde ock

i huvudsak vara ändamålsenligt. Den invändningen torde likväl kunna göras,

att den av lönenämnden eftersträvade förenklingen icke i någon större utsträckning

kunnat genomföras i fråga örn månadslönen och beträffande marinen

ej heller i fråga örn terminslönen, då dessa löneförmåner i det väsentliga fortfarande

komma att regleras av de i fredstid gällande, tämligen komplicerade

författningarna. Såsom av marinförvaltningens yttrande framgår, torde detta

för marinens del icke medföra någon större olägenhet, och vad beträffar försvarsväsendet

i övrigt vinnes en avsevärd förenkling, där den är mest av

behovet, nämligen såvitt angår den del av lönen —- terminslönen — som skall

utbetalas i fält. Tydligt är, att ett reglemente av detta slag, som utarbetas

i fredstid, svårligen kan erhålla en så definitiv karaktär, att icke ändringar

däri kunna bli erforderliga i följd av de omvälvningar och opåräknade situationer,

som ett krig kan medföra. Såvitt nu kan bedömas torde emellertid det

föreslagna lönesystemet vara väl lämpat för de förhållanden, under vilka det

kan komma att tillämpas, och jag har därför ej funnit anledning till avvikelse

från lönenämndens förslag i detta för reglementets utformning grundläggande

avseende.

Grunderna för månadslönens bestämmande.

Såsom förut nämnts går lönenämndens förslag beträffande den f a st anställda

personalen ut därpå, att månadslönen skall bestämmas med

hänsyn till motsvarande lön i fredstid för personal å aktiv stat. Vissa förenklingar

ha dock föreslagits. Sålunda skulle uppflyttning i löneklass för därtill

berättigade vara suspenderad, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade.

Vidare skulle icke ständigt tjänstgörande personal placeras i en gemensam

ortsgrupp (B). Slutligen har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke

befrielse borde äga rum från erläggande av pensionsavgifter under tid, då

krigslön utginge, men till denna fråga har nämnden ansett ståndpunkt icke

kunnat tagas, innan 1936 års lönekommitté framlagt sitt förslag till nya avlöningsbestämmelser

och statsmakterna tagit ställning till detsamma. De

båda sist omnämnda förenklingarna beröra endast officerare, underofficerare

och likställda, då ortsgruppering och pensionsavdrag icke förekomma enligt

avlöningsreglementet för manskap. Beträffande dyrtidstillägg eller rörligt

tillägg innehåller förslaget icke några bestämmelser; även frågan örn anordnande

av ett dylikt tillägg har ansetts vara beroende på utformningen av motsvarande

bestämmelser i fredsavlöningsreglementena.

Lönenämnden har i samband härmed framhållit, bland annat, att staten

torde vara nödsakad att på ett eller annat sätt draga försorg örn all personal,

som under krigstjänstgöring åsamkas invaliditet, ävensom efterlevande efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

5

personal, som avlider under sådan tjänstgöring, även om denna personal tillhör

sådana kategorier, som icke äro tillförsäkrade tjänste- eller familjepension.

Beträffande månadslönen till värnpliktiga har lönenämnden, såsom

förut omtalats, föreslagit, att dylik lön skulle utgå till värnpliktiga i

befälsställning — dock icke vicekorpraler — med följande belopp:

till korpral (konstapel) vid armén och flygvapnet, 1. klass sjöman

respektive kustartillerist ................................................ 15 kronor

» furir, korpral vid marinen, högbåtsman .............................. 30 »

» sergeant, underofficer av 2. graden .................................... 45 »

» fanjunkare, styckjunkare, fänrik, underlöjtnant, flaggunderofficer

........................................................................... 60 »

» löjtnant, förvaltare, regementskassör, förrådsförvaltare ......... 75 »

» kapten, ryttmästare ......................................................... 90 »

» major, kommendörkapten av 2. graden .............................. 105 »

Erforderliga bidrag till de värnpliktigas familjer har lönenämnden ansett

böra liksom tidigare varit bestämt utgå i form av särskilda familjebidrag enligt

de grunder som efter särskild utredning kunna komma att bliva fastställda.

Mot lönenämndens förslag ifråga örn månadslönerna ha framställts erinringar

i åtskilliga remissutlåtanden. Vissa militära myndigheter hava förordat

bibehållande av rätten till uppflyttning i löneklass utan den föreslagna inskränkningen.

Förslaget till reservpersonalens placering i ortsgrupp har även

från åtskilliga håll kritiserats. Flera myndigheter hava gjort gällande, att

pensionsavdrag ej böra ske från krigslön, och behovet av lönernas anpassning

efter prisnivån har likaledes från flera håll framhävts.

Departementschefen har beträffande grunderna för månadslönens bestämmande

för egen del anfört följande:

Månadslönen utgör enligt lönenämndens förslag den väsentliga delen av

krigslönen för flertalet av de löntagare, till vilka månadslön utgår. Då emellertid

enligt förslaget månadslönen för den fast anställda personalen som

regel skulle utgå med samma belopp som fredslönen, torde frågan örn den

sammanlagda krigslönens storlek för nämnda personal lämpligast böra behandlas

i samband med terminslönen. Jag lämnar därför tillsvidare åsido

frågan, i vad mån den till krigsmakten fast knutna personalen genom de av

lönenämnden föreslagna bestämmelserna erhåller skälig avlöning. Då spörsmålet

om lönenivån för de värnpliktiga torde böra avhandlas i samband med

förstnämnda fråga, förbigår jag även detta. Till nämnda frågor återkommer

jag alltså i samband med ställningstagande till grunderna för terminslönens

bestämmande. Den närmast följande framställningen kommer sålunda att begränsas

till vissa frågor av väsentligen löneteknisk natur, delvis av betydelse

för månadslönens avvägning mellan vissa grupper av löntagare.

Enligt lönenämndens förslag skulle under krigsavlöningsreglementets giltighetstid

uppflyttning i löneklass (beträffande manskap tillträde till löneförhöjning,

vartill vederbörande på grund av sin tjänstgöringstid skulle hava

varit berättigad) icke få äga rum i vidare mån än Kungl. Maj:t medgåve. Den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

föreslagna bestämmelsen, som endast är avsedd att innebära ett uppskov med

löneklassuppflyttningen till en lämpligare tidpunkt, har sin grund däri, att

vid mobilisering avlöningsärenden beräknas komma att i stor utsträckning,

särskilt vid armén och flygvapnet, handläggas av relativt oerfaren personal.

Ben av lönenämnden föreslagna anordningen innebär otvivelaktigt en förenkling,

som åtminstone vid armén och flygvapnet torde under den första

mobiiiseringstiden vara av behovet påkallad. Vid marinen synes visserligen

icke föreligga samma behov av ett dylikt uppskov som vid övriga försvarsgrenar,

men en särbestämmelse för marinen synes dock icke tillräckligt motiverad.

Örn jag sålunda i likhet med lönenämnden anser, att löneklassuppflyttningen

bör under den första mobiiiseringstiden suspenderas, vill jag emellertid

understryka, att denna suspension bör bliva av så kort varaktighet som möjligt.

Att på förhand bestämma en viss tid, efter vilken uppflyttning i lönekiass

åter skall få äga rum, synes dock icke lämpligt. Däremot anser jag mig böra

förorda, att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, en särskild bestämmelse

upptages örn rätt för löntagaren att, när den uppskjutna löneklassuppflyttningen

äger rum, erhålla gottgörelse för den inkomstminskning, som han i

följd av uppskovet fått vidkännas.

Utgångspunkten för lönenämndens förslag, att den fast anställda, icke

ständigt tjänstgörande personalen vid krigstjänstgöring skulle erhålla månadslön

enligt ortsgrupp B, har varit ortsgruppsplaceringen för den personal, som

i samband med genomförandet av 1925 års härordning tvångsvis överfördes

till övergångsstat. Då den nämnda personal åliggande tjänstgöringsskyldigheten

beräknades behöva tagas i anspråk i endast ringa omfattning, ansågs

att personalen, som åtnjöt full lön, kunde bosätta sig å ort med billiga levnadskostnader,

och med hänsyn härtill placerades denna personal i ortsgrivnp

B. Beträffande övrig icke ständigt tjänstgörande personal föreligga emellertid

icke analoga förhållanden, i det att denna som regel icke åtnjuter sådan

inkomst av lön eller pension från försvarsväsendet, att personalen kan välja

bostadsort oavsett möjligheten att från annat håll skaffa sig inkomst. Det

synes vid sådant förhållande icke vara skäligt, att hänföra ali ifrågavarande

personal till någon av de billigaste ortsgrupperna, utan valet torde böra stå

mellan mantalsskrivningsortens eller förläggningsortens (depåns) ortsgrupp.

Vid övervägande av de skäl, som i de avgivna utlåtandena anförts för ett

vart av dessa alternativ, har jag ansett avgörande vikt böra tillmätas den

synpunkten, att månadslönen väsentligen är avsedd för familjeförsörjning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att månadslönen för ifrågavarande personal

bestämmes efter den ortsgrupp, till vilken den för vederbörande vid

krigstjänstgöringens början gällande mantalsskrivningsorten hänföres. Då

det synes överflödigt att för den till övergångsstat tvångsvis överförda

personal, som ännu kvarstår i tjänst, införa en särskild undantagsbestämmelse,

torde den angivna regeln böra gälla all icke ständigt tjänstgörande personal,

för vilken ortsgruppsplacering kan ifrågakomma. Enligt verkställda beräkningar

har ortsgruppen E befunnits motsvara den genomsnittliga ortsgruppsplaceringen,

räknat efter förläggningsorten, för ifrågavarande personal (uppgifter

angående personalens mantalsskrivningsorter ha icke varit tillgängliga).

Under förutsättning att en ortsgruppsplacering efter mantalsskrivningsorten

genomsnittligen leder till ungefär samma resultat, skulle en bestämmelse

örn avlöning av all ifrågavarande personal efter mantalsskrivningsort

i stället för B ort medföra en kostnadsökning, för månad räknat, av

ungefär 380,000 kronor.

Såsom skäl för att krigslön borde utgå utan pensionsavdrag har anförts, att

härigenom kompensation i viss mån skulle beredas personalen för utebliven

uppflyttning i lönekiass, att stor lättnad skulle vinnas vid tillämpning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

7

reglementets föreskrifter och slutligen, att lönen skulle komma att utgå med

samma belopp till personal på aktiv stat, övergångsstat och reservstat som till

personal i reserv. Då jag tidigare förordat, att personalen i annan ordning

skulle erhålla gottgörelse för uppskov nied löneklassuppflyttningen, lämnas

det första av de tre angivna skälen här ur räkningen. Att en viss förenkling

skulle åstadkommas genom pensionsavdragens borttagande är otvivelaktigt.

Då emellertid månadslönen för pensionsberättigad personal avses skola som

regel bestämmas med ledning av fredsavlöningslistorna, torde uppgift örn

nettolönen i flertalet fall kunna erhållas därur likaväl som uppgiften örn bruttolönen.

Vad beträffar den olikhet i fråga örn de kontant utgående löneförmånerna

för olika personalgrupper, som pensionsavdragens bibehållande skulle

medföra, synes det knappast behöva möta några betänkligheter, att den i

reserven utnämnda personalen (ävensom förtidsavgången personal och officerare

i väg- och vattenbyggnadskåren) i detta avseende får en gynnsammare

löneställning än motsvarande personal på aktiv stat. Ifrågavarande reservpersonal

åtnjuter nämligen icke samma förmånliga ställning i pensionshänseende

som personalen å stat och är till stor del genom placering i lägsta

löneklassen sämre ställd även i lönehänseende. Mera oegentligt skulle vara,

örn pensionsavgången personal, vilken måste antagas komma att i allmänhet

nyttjas i mindre ansvarsfulla befattningar än motsvarande personal å aktiv

stat, skulle i följd av sin redan fullgjorda pensionsinbetalning komma att överlag

ställas icke oväsentligt gynnsammare i lönehänseende. Det vore ej heller

tillfredsställande, om reservstatspersonalen, för vilken avgifterna till tjänstepensioneringen

äro avsevärt lägre än för aktiv personal, skulle bibehålla denna

under krigstjänstgöring icke motiverade särställning. Då det av såväl principiella

som statsfinansiella skäl synes betänkligt att medgiva befrielse från

skyldigheten att erlägga pensionsavgifter, torde den önskvärda likställigheten

mellan å ena sidan personal å aktiv stat och å andra sidan reservstatspersonal

och reserven tillhörande pensionsavgången personal böra åvägabringas genom

jämkning i de föreslagna villkoren för sistnämnda personalgrupper. Detta

torde kunna ske på det sätt, att dels reservstatspersonalen får under krigstjänstgöringen

vidkännas enahanda pensionsavdrag som personal å aktiv stat

och dels pensionsavgången personal röner en löneminskning med belopp, som

motsvarar pensionsavgifterna. Av vad här yttrats framgår, att jag icke kan

biträda förslaget om befrielse från skyldighet att erlägga pensionsavgifter.

Vad slutligen angår frågan örn dyrtidstillägg hava i förslaget till det för

fredstid avsedda militära avlöningsreglementet lönerna omräknats till 1935

års prisnivå, varjämte införts bestämmelser (34—3G §§) örn rörligt tillägg

såsom kompensation för den ytterligare ökning i de allmänna levnadskostnaderna,

som därefter kan inträda. Tillägget utgår å bruttolönen samt bestämmes

med ledning av det av Kungl. Majit fastställda levnadskostnadstalet

enligt vissa i reglementet angivna regler. Tillägget är enligt förslaget

maximerat till 15 procent och utgår ej å belopp, varmed lönen överstiger

900 kronor i månaden. Till fast anställt manskap utgår dyrtidstillägg enligt

kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 200) angående dyrtidstillägg åt fast anställt

manskap vid armén och marinen m. fl. (med vissa senare vidtagna ändringar).

En följd av månadslönens anpassning efter fredsavlöningen torde bliva,

att rörligt tillägg respektive dyrtidstillägg bör utgå i överensstämmelse med

de för fredstid gällande bestämmelserna samt hänföras till månadslönen.

Härigenom kompliceras otvivelaktigt lönebestämmelserna, men även härvidlag

kunna fredsavlöningslistorna i stor utsträckning läggas till grund för

lönernas uträknande och för övrigt kunna förefintliga, med avseende å fredsavlöningsbestämmelsernas

tillämpning utfärdade tabeller och anvisningar

tjäna till ledning. Då såsom nämnts lönenämndcns förslag icke innehåller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

någon bestämmelse örn tillägg av ifrågavarande slag, har ett dylikt stadgande

infogats i förslaget.

Grunderna för terminslönens bestämmande.

I fråga örn krigslönens uppdelning i olika tariffer med hänsyn till olikartade

tjänstgöringsförhållanden tillämpades enligt de förut gällande krigsavlöningsreglementena

en högre tariff, då ett truppförband tillhörde fälthären

eller befann sig inom avdelad krigsskådeplats eller i fästning, vilken förklarats

i belägringstillstånd, medan en lägre tariff skulle gälla i övriga fall.

Lönenämnden har i sitt förslag genomfört en motsvarande uppdelning av

terminslönen. För menig, som ej fullgjort rekrytutbildning, skulle dock den

högre och lägre tariffen sammanfalla. Vid befälsgraderna inom manskapet

framträder emellertid en differentiering efter en stigande skala, och för den

högsta manskapsgraden (flaggkorpral) är enligt förslaget lönen enligt den

högre tariffen dubbelt så stor som enligt den lägre. För underofficers- och

officersgraderna är genomgående förhållandet mellan lön enligt de båda tarifferna

lika med 2 till 1.

I fråga om terminslönens storlek har lönenämnden föreslagit

en indelning av personalen efter vederbörandes grad, oavsett innehavande

beställning, i femton krigslöneklasser, 1—6 omfattande manskap, 6—8 omfattande

underofficerare och 8—15 omfattande officerare. Lönebeloppen per

termin skulle enligt de olika tarifferna utgöra för manskap lägst 5 kronor,

högst 28 respektive 14 kronor, för underofficer lägst sistnämnda belopp, högst

40 respektive 20 kronor och för officer lägst dessa belopp och högst 110

respektive 55 kronor. För varje krigslöneklass från och med den 7 (sergeant

eller likställd) skulle höjningen utgöra enligt den högre tariffen 10 kronor och

enligt den lägre 5 kronor.

Å terminslönen bör, anser lönenämnden, dyrtidstillägg ej utgå.

I fråga örn marinen och flygvapnet har lönenämnden föreslagit vissa särskilda

bestämmelser med hänsyn till att sjötillägg respektive flygtillägg samt

vissa andra löneförmåner förutsatts skola i allmänhet, liksom i fredstid, utgå

till därtill berättigad personal.

I de över lönenämndens förslag avgivna yttrandena har förslaget att uppdela

terminslönen i högre och lägre tariff efter olika tjänstgöringsförhållanden

icke mött några gensagor. Beträffande frågan örn olika tariffer

för krigsskådeplats och fästning respektive hemort har chefen för försvarsstaben

anfört, att det syntes vara berättigat, att såsom lönenämnden föreslagit

i allmänhet tillämpa en högre tariff för krigsskådeplats (fästning), men

borde den högre tariffen tillämpas för all personal inom krigsskådeplats, ej

blott för fälttrupperna. I övrigt borde, såsom lönenämnden föreslagit, Kungl.

Maj:t hava möjlighet att anbefalla den högre tariffen, där så prövades erforderligt,

eller att i övrigt utfärda reglerande föreskrifter, exempelvis för personal,

som ofta flyttades över gränsen mellan hemort och krigsskådeplats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

9

Beträffande löneförmånernas storlek bär i flera yttranden

gjorts gällande, att terminslönerna och följaktligen även de sammanlagda löneförmånerna

vore för knappt tillmätta. Detta har särskilt framhållits av chefen

för marinen, som till behandling upptagit frågan örn krigslönens förhållande

till de löner, vilka i hemorten utbetalas till krigsindustriarbetare m. fl.

Departementschefen har för egen del i fråga om grunderna för terminslönens

bestämmande anfört följande:

Lönenämnden har från äldre författningar upptagit principen, att krigs*

lönen bör, beroende på tjänstgöringsförhållandena, utgå med högre eller lägie

belopp. Detta har föreslagits skola ske genom en uppdelning av termmslonen

i två tariffer, av vilka den högre skulle tillämpas a personal, sorn inginge i

fälttrupperna inom krigsskådeplats eller i krigsbesättning i fästning, vilken

förklarats i belägringstillstånd, och den lägre å annan personal, dock att

Kungl. Majit skulle äga förordna örn tillämpning av den högre tariffen även

i andra fall än nyss sagts. Av lönenämndens motivering för denna uppdelning

synes framgå, att avgörande för nämndens förslag i denna del icke varit

de större risker, som den stridande personalen skulle löpa, utan snarare de

försvårade tjänstgöringsförhållandena i allmänhet inom krigsskådeplats eller

belägrad fästning, däri inbegripet bristen på förnödenheter och allmän osäkerhet

på det ekonomiska området. Chefen för försvarsstaben har i sitt utlåtande

understrukit, att den föreslagna uppdelningen huvudsakligen är motiverad ur

dylika synpunkter. I nämnda utlåtande ävensom i några andra yttranden har

emellertid även den synpunkten framkommit, att en högre ersättning kan

vara motiverad med hänsyn till de större riskerna under viss tjänstgöring,

t. ex. flygtjänstgöring. Att helt hålla i sär de olika grunder, varpå den föreslagna

differentieringen kan byggas, möter visserligen i praktiken svårigheter,

men det principiellt riktiga synes vara att betrakta den högre lönen

såsom kompensation icke för större livsrisk utan för allmänt taget besvärligare

tjänstgörings- och levnadsförhållanden. En annan sak är, att envar, som i krig

riskerar livet, bör hava visshet örn att staten på ett tillfredsställande sätt sörjer

för hans efterlevande. Att därutöver lämna särskilt, ekonomiskt vederlag åt

dem, som nödgas taga större risker än andra., synes icke överensstämma med

den allmänna försvarspliktens idé, och för övrigt torde det möta stora svårigheter

att i praktiken genomföra ett på sådana grunder fotat lönesystem.

Annorlunda tor sig ett vederlag för svårare tjänstgörings- och levnadsförhållanden,

t. ex. inom krigsskådeplats. Ett sådant vederlag är över huvud

erforderligt, om icke den där tjänstgörande personalen skall, ekonomiskt sett,

bliva sämre ställd än de i hemorten stationerade. Nu anförda synpunkter leda

emellertid därtill, att, såsom chefen för försvarsstaben föreslagit, icke blott

till fälthären hörande utan även annan under krigsavlöningsreglementet

lydande personal inom krigsskådeplats bör erhålla lön enligt den högre

tariffen. Motsvarande bör gälla beträffande personal inom belägrad fästning.

Örn månadslönen i enlighet med vad tidigare anförts bestämmes sålunda,

att den i huvudsak motsvarar fredsavlöningen, kommer lönenivån för den fast

anställda personalen att bestämmas av terminslönen. Lönenämndens förslag

i fråga örn terminslönens storlek har godtagits av flertalet hörda myndigheter;

dock har i vissa yttranden över förslaget gjorts gällande, att löneförmånerna

i allmänhet vore för knappt tillmätta. Särskilt har anmärkts, att do arvoden,

som i krig skulle tillkomma de högsta befälhavarna, icke stöde i rimligt förhållande

till deras ansvar. Av vad tidigare anförts rörande förhållandet

mellan avlöning till officerare och underofficerare enligt det föreslagna krigs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

avlöningsreglementet samt fredsavlöningen framgår, att terminslön enligt elen

högre tariffen motsvarar det lägre tjänstgöringstraktamentet och att sådan

lön enligt den lägre tariffen har sin närmaste motsvarighet i truppövningstraktamentet.

Därtill kommer emellertid för nämnda befälspersonal under

tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, förmånen av fri kost och

inkvartering. För det fast anställda manskapet, vilket icke i fredstid är berättigad

till nyssnämnda traktamentsersättning, innebär såväl den högre som

den lägre terminslönen inom samtliga grader en avsevärd höjning av den

kontanta lönen; däremot tillkommer för denna personal, som redan i fredstid

åtnjuter fri portion och inkvartering, icke några ytterligare naturaförmåner.

Den fast anställda personal vid marinen, som fullgör sjötjänstgöring, äger

i fredstid uppbära vissa tillägg utöver lönen, vilka i viss mån motsvara traktamentsersättning

samt utgå med olika belopp, beroende på tjänstegraden,

tjänstgöringens art eller andra förhållanden. För officerare och underofficerare

överstiga dessa särskilda tillägg — utom för regements- och högre

officerare vid s. k. stationär förläggning — terminslön enligt den högre

tariffen, under det att tilläggen för manskap, som åtnjuter fri kost, som regel

icke uppgå ens till den lägre terminslönens belopp. Häri sker genom det

föreslagna nya militära avlöningsreglementet i stort sett ingen ändring.

Enligt lönenämndens förslag skulle, till undvikande av löneminskning, de

särskilda förmånerna av all personal få åtnjutas såsom terminslön och till

manskapet skulle därutöver utgå ett belopp, motsvarande terminslönen enligt

den lägre tariffen. Tillämpningen av det föreslagna krigsavlöningsreglementet

å personal under sjötjänstgöring skulle således för officerare och

underofficerare i realiteten innebära — liksom för arméns motsvarande personal

— bibehållandet av i fredstid utgående förmåner och därutöver åtnjutande

av fri kost samt för manskap medföra ett kontant lönetillägg motsvarande

terminslön enligt lägre tariffen.

För flygvapnets vidkommande har lönenämnden föreslagit den särskilda

anordningen, att personal, som uppbär flygtillägg eller mekanikertillägg,

skulle äga behålla dessa jämväl enligt det föreslagna nya fredsavlöningsreglementet

utgående förmåner men därutöver endast uppbära terminslön enligt

den lägre tariffen.

Den föreslagna lönenivån för den fast anställda personalen innebär sålunda

allmänt taget bibehållande av de löneförmåner, som i fredstid utgå under

närmast motsvarande tjänstgöringsförhållanden, samt därutöver för officerare

och underofficerare fri kost och inkvartering (vid sjötjänstgöring endast fri

kost) och för manskap ett kontant lönetillskott. Den förbättring i personalens

villkor, som det föreslagna reglementets tillämpning skulle medföra, är

sålunda icke särdeles stor, men av statsfinansiella skäl torde det icke vara

möjligt att åstadkomma någon mera avsevärd allmän höjning i lönestandarden

för ifrågavarande personal. Det torde emellertid vara obestridligt, att de

skäl, som föranlett lönenämnden att för viss tjänstgöring föreslå terminslön

enligt en högre tariff, med särskild styrka göra sig gällande beträffande

meniga och befäl i de lägsta graderna, i det att tjänstgöringsförhållandena för

dem inom krigsskådeplats eller under motsvarande förhållanden måste te

sig i särskild grad försvårade. För fast anställd personal tillhörande dessa

kategorier innebär visserligen krigslönen enligt lönenämndens förslag relativt

sett en ansenlig löneförbättring, men skillnaden mellan terminslön enligt den

högre och den lägre tariffen enligt förslaget är i lägsta krigslöneklassen

(menig, som ej genomgått rekrytutbildning) ingen och i 2—4 krigslöneklasserna

(annan menig, vicekorpral, korpral) både relativt och absolut taget

ringa. Att lönen för menig, som ej genomgått rekrytutbildning, satts lika

enligt de båda tarifferna torde ha sin grund däri, ätit man icke räknat med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

11

att dylika meniga kunna förekomma inom krigsskådeplats eller belägrad fästning.

Givetvis hör det till undantagen att så sker, men otänkbart är väl ej

att det kan inträffa, och terminslönen till den menige bör då enligt min

mening utgå med förhöjt belopp, förslagsvis 10 kronor. Med hänsyn till

det nyss anförda torde även en höjning vara påkallad av den högre terminslönen

i 2—4 krigslöneklasserna, vilken enligt lönenämndens förslag utgår

med 12, 14 respektive 18 kronor. Höjningen torde lämpligen kunna tillmätas

så, att terminslönen i dessa klasser kommer att utgå med respektive 15, 18

och 20 kronor. I övrigt finner jag, såvitt angår den fast anställda personalen,

lönenämndens förslag vara i stort sett väl avvägt. Därest den av mig förordade

ändringen i fråga örn reservpersonalens ortsgruppsplacering vidtages,

bliva villkoren för denna personal ytterligare förbättrade. Avvägningen av

lönenivån mellan de olika försvarsgrenarna, beträffande vilken yrkanden framställts

i olika riktningar, finner jag för min del, då i fredstid föreliggande

skiljaktigheter icke gärna kunna elimineras, överensstämma med rättvisa och

billighet. Jag biträder följaktligen i princip förslaget örn terminslönens

anknytning i vissa fall till de under sjötjänstgöring för marinens personal

utgående särskilda förmånerna och örn flygtilläggens bibehållande. Till vissa

detaljfrågor skall jag emellertid återkomma i samband med specialmotiveringen.

Dock vill jag redan här framhålla, att vad som i vissa remissutlåtanclen

invänts rörande de högsta befälhavarnas löneställning icke helt synes

sakna fog. Givetvis kan man icke i fråga örn dessa löner anlägga samma synpunkter

som beträffande arvoden åt cheferna för statens affärsdrivande verk,

men även andra högre chefer bruka i lönesystemen intaga en särskild ställning.

Detta synes mig icke hava blivit beaktat i fråga om terminslönerna i

de högsta krigslöneklasserna. Jag föreslår med hänsyn härtill, såsom i specialmotiveringen

skall närmare angivas, någon höjning av terminslönen i krigslöneklasserna

14 och 15 samt därutöver inrättande av en särskild krigslöneklass

för överbefälhavaren.

I fråga örn krigslönen åt de värnpliktiga har lönenämnden, såsom förut omtalats,

föreslagit samma terminslön som för de fast anställda, d. v. s. för icke

rekrytutbildad menig 5 kronor (lika med fredslönen), för annan menig 10

respektive 12 kronor, samt för befälsgraderna lön efter en från 11 respektive

14 kronor (för vice korpral) till 35 respektive 70 kronor (för major) stigande

skala. Inom graderna från och med korpral till och med major skulle dessutom

utgå månadslön med 15 kronor till korpral och därefter 15 kronors förhöjning

för varje grad, i följd varav en värnpliktig major skulle erhålla 105

kronor i månadslön. Lönenämndens förslag förutsätter, att därutöver familjeunderstöd

skola utgå enligt särskilda bestämmelser. Förslaget i denna del

har i allmänhet godtagits av de hörda myndigheterna. Chefen för marinen

har emellertid i sitt utlåtande intagit en från lönenämndens förslag vitt skiljaktig

ståndpunkt samt angivit vissa riktlinjer teir huru enligt hans mening de

värnpliktiga borde avlönas under krig. Sålunda borde hela krigsavlöningssystemet

uppbyggas på gällande industriarbetareavtal samt troget följa skiftningarna

i detta. Härigenom skulle kunna undvikas, att frontsoldaten bleve

behandlad som en understödstagare, en arbetslös, vars familj bleve hänvisad

till understöd av allmänna medel.

Ett avlöningssystem sådant som det av chefen för marinen föreslagna torde

av praktiska och ekonomiska skäl svårligen kunna genomföras. Den till grund

för nämnda förslag liggande tanken, att underhållet till den värnpliktiges

familj även bör betraktas såsom en den värnpliktiges löneförmån synes dock

beaktansvärd. Därav torde dock icke med nödvändighet behöva följa, att

denna del av lönen regleras genom krigsavlöningsreglementet. Det torde nämligen

allt framgent bliva nödvändigt — såsom är föreskrivet i kungörelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

den 14 augusti 1914 (nr 138) angående tillämpning av förordningen den 13

augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör

tjänstgöring till rikets försvar — att familjeunderhållet fastställes och utbetalas

av civila myndigheter. Jag anser mig därför böra biträda lönenämndens

förslag att beträffande familjeunderhållet endast hänvisa till särskilda

bestämmelser; dock anser jag benämningen »familjebidrag» vara att föredraga

framför »familjeunderstöd». I detta sammanhang vill jag erinra om att

frågan om revidering av de i sistnämnda hänseende gällande bestämmelserna

nyligen överlämnats till särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga

för utredning.

Här föreligger således till bedömande allenast frågan örn vilken lön, som

skall utgå till värnpliktiga i olika grader, oberoende av deras försörjningsskyldighet.

Mot att därvid terminslönen skall utgå efter samma grunder som

för den fast anställda personalen torde svårligen någon invändning kunna

göras. En sådan anordning synes tillgodose kraven såväl på enkelhet och

reda sorn rättvisa och billighet. Särskilt må framhållas, att de skäl, som tala

för en höjning av terminslönen enligt den högre tariffen för fast anställd personal

i l—4 krigslöneklasserna, i minst lika hög grad äga giltighet beträffande

värnpliktiga. Endast i fråga örn månadslönen skulle sålunda en differentiering

efter andra grunder än tjänsteställningen, t. ex. efter levnadsålder

eller enligt behovsynpunkter, kunna ifrågasättas. Med hänsyn till det stora

antalet värnpliktiga måste emellertid varje komplicering av lönesystemet för

denna personalkategori — åtminstone i den mån avlöningen ombesörjes av

militära organ — medföra avgörande praktiska olägenheter. Jag anser därför

en sådan differentiering näppeligen kunna komma i fråga. Beträffande månadslönens

gradering efter tjänstegraden delar jag lönenämndens uppfattning,

att en sådan gradering bör ske, och jag finner icke anledning till erinran mot

de grunder, efter vilka graderingen av lönenämnden verkställts. Frågan om

själva lönenivån kan helt naturligt, då jämförelsepunkterna äro så få, giva

anledning till olika uppfattningar. För egen del anser jag, att lönenämndens

förslag väl motsvarar skälighetens krav.

Vad beträffar den av vissa myndigheter uppmärksammade frågan örn terminslönens

anpassning efter ändringar i prisnivån, synes nämnda fråga böra

lösas på det sätt, att terminslönerna, örn så erfordras, höjas med fixa, avrundade

belopp. Detsamma torde böra gälla om månadslön åt värnpliktiga.

Frågor örn sådan höjning av lönebeloppen torde icke vara mera brådskande,

än att riksdagens beslut därom kan inhämtas, och med hänsyn därtill torde

icke, åtminstone för närvarande, i krigsavlöningsreglementet behöva intagas

något stadgande örn bemyndigande för Kungl. Majit att besluta örn dylik

lönehöjning.

Grunderna för avlöning åt mobiliserad

personal vid annan än militär

tjänstgöring.

Lönenämndens förslag till krigsavlöningsreglemente upptager vissa bestämmelser

angående personal, som för försvarsväsendets räkning tages i anspråk

för annat ändamål än militär tjänstgöring. Nämnda personal utgöres

dels av vissa civila tjänstemän, dels av arbetare m. fl. vid företag, som drivas

för statens räkning, och dels av personal, som ställes till förfogande för kris-,

tidskommissioner eller andra myndigheter. Beträffande förstnämnda kategori

har lönenämnden anfört följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

13

Enligt vederbörliga planer avses att en del befattningshavare, såsom personal

vid krigsdomstolarna samt post-, telegraf- och järnvägspersonal, vilka i

fred åtnjuta avlöning av andra medel än försvarsväsendets anslag, skola tillhöra

mobiliserade delar av krigsmakten. Dessa befattningshavare synas i allmänhet

böra bibehålla sina i fredstid utgående avlöningsförmåner, däri inbegripet

i förekommande fall utgående särskild gottgöreise för tjänstgöring

utom ordinarie tjänstgöringsort. I den mån särskilda föreskrifter örn ersättning

för tjänstgöring vid mobiliserad avdelning av krigsmakten kunna befinnas

påkallade, torde vissa stadganden i krigsavlöningsreglementet lämpligen

kunna göras tillämpliga å sådan personal.

Beträffande arbetare m. fl. vid företag, som drivas för statens räkning, har

lönenämnden föreslagit, att av reglementets bestämmelser endast stadgandena

rörande ersättning för inställelse till och hemförlovning från krigstjänstgöring

skulle vara tillämpliga och att i övrigt beträffande sådan värnpliktig tillkommande

förmåner skulle tillämpas vad som gällde i fråga örn avlöningen folden

vid vederbörande företag anställda personalen i motsvarande befattning.

Den personal, som är avsedd att ställas till kristidskommissioners eller

andra myndigheters förfogande, har lönenämnden icke ansett böra falla under

reglementet, varför däri endast hänvisning gjorts till de särskilda stadganden,

som kunna komma att utfärdas i sådant avseende.

I vissa utlåtanden har framhållits, att krigslön borde utgå även till civila

tjänstemän, som tjänstgjorde vid mobiliserad del av försvarsväsendet.

Departementschefen har härom för egen del uttalat följande:

Den av vissa myndigheter uttalade åsikten, att civila tjänstemän, vilka

tjänstgöra vid mobiliserad del av försvarsväsendet, böra i fråga om extra förmåner

utöver fredslönen likställas med personal, som åtnjuter krigslön, kan

väl såsom allmän regel synas riktig, men att i förevarande reglemente fastslå

en dylik grundsats utan att dessförinnan utreda, vilka ifrågavarande befattningshavare

äro och huru de under motsvarande tjänstgöring i fredstid avlönas,

torde icke vara lämpligt. Då en utredning av den ifrågavarande personalens

ställning torde bliva ganska omfattande och något omedelbart behov

av föreskrifter på detta område ej synes föreligga, har jag, i likhet med lönenämnden,

ansett en hänvisning till i fredstid gällande avlöningsbestämmelser

jämte de ytterligare föreskrifter, som kunna meddelas, vara tillfyllest.

Beträffande värnpliktiga, vilka fullgöra sin krigstjänstgöring vid statliga

eller för statens räkning drivna företag, har lönenämnden föreslagit, att avlöningen

skulle ske efter samma grunder, som tillämpas i fråga örn annan vid

vederbörande företag anställd personal i motsvarande befattningar. Härvidlag

är jag i huvudsak ense med lönenämnden. Emellertid torde böra beaktas,

att särskilda förhållanden i vissa fall kunna påkalla undantag från en sådan

regel, och med hänsyn härtill lär Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Majits bestämmande,

särskild myndighet, t. ex. en kristidskommission, böra kunna

föreskriva annan ordning för dylika värnpliktigas avlönande.

Såsom lönenämnden föreslagit, torde i övriga fall avlöningsförhållandena

för personal, som vid mobilisering eller i krig tanes i anspråk för annat försvarsändamål

än militär tjänstgöring, icke böra behandlas i krigsavlöningsreglementet

utan regleras genom särskilda bestämmelser, till vilka reglementet

bör innehålla en hänvisning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Utskottet.

Speciell motivering.

Departementschefen har till de olika paragraferna i förslaget till krigsavlöningsreglemente

lämnat en redogörelse för innebörden av dels lönenämndens

förslag, dels remissyttrandena, dels ock departementschefsförslaget

(sid. 55—86).

Såsom departementschefen erinrat hava, sedan de under världskriget gällande

krigsavlöningsbestämmelserna med utgången av år 1919 trätt ur kraft,

några särskilda stadganden på detta område icke funnits. Det nu föreliggande

förslaget innebär, i vad avser dess yttre utformning, ett sammanförande av

bestämmelserna på hithörande område till ett för de olika försvarsgrenarna

gemensamt reglemente. Utskottet finner en dylik åtgärd lämplig och tillstyrker

densamma.

Det nu föreslagna systemet att uppdela krigslönen i månadslön, som är

avsedd att huvudsakligen motsvara fredslönen för därtill berättigade, och

terminslön, i viss mån motsvarande de för tjänstgöring utom förläggningsorten

i fredstid utgående traktamentena, anser utskottet ändamålsenligt och

tillstyrker detsamma.

Med avseende å grunderna för månadslönens bestämmande har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen härutinnan

föreslagit. Yad därvid särskilt beträffar frågan örn den icke ständigt tjänstgörande

personalens placering i ortsgrupp biträder utskottet departementschefens

mening, att lönen bör bestämmas med hänsyn till löntagarens mantalsskrivningsort.

Det i motionen II: 477 gjorda yrkandet att landstormskaptener och landstormslöjtnanter

böra i fråga örn månadslönen placeras en löneklass högre än

vad Kungl. Majit föreslagit, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka. Utskottet

anser nämligen i likhet med departementschefen, att, då fredsavlöningsbestämmelsernas

avfattning grundar sig på principen örn lägre lön till lägre

kvalificerad personal, enahanda princip bör äga sin tillämpning jämväl i fråga

örn krigsavlöningsreglementet. Anledning torde icke föreligga att beträffande

landstormsofficerarna i detta avseende tillämpa andra grunder än beträffande

viss annan i fredstid icke ständigt tjänstgörande personal.

I fråga örn terminslönen, som är avsedd att uppdelas efter en högre och en

lägre tariff med hänsyn till olikartade tjänstgöringsförhållanden, anser sig

utskottet kunna tillstyrka de allmänna grunder, efter vilka den ansetts böra

bestämmas. Detsamma gäller även i fråga örn avlöning åt mobiliserad personal

vid annan än militär tjänstgöring.

Vid den av utskottet verkställda detaljgranskningen av bestämmelserna i

det propositionen bilagda krigsavlöningsreglementet har utskottet icke funnit

anledning till avvikelse från departementschefens förslag. Detsamma tillstyrkes

alltså av utskottet. Ej heller har utskottet haft något att erinra mot

den uppgjorda tjänsteförteckningen. På av departementschefen anförda skäl

finner sig utskottet böra tillstyrka riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

15

den utsträckning, som i propositionen angives, i nämnda förteckning framdeles

vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av ändrade förhållanden.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med

avslag å motionen II: 477

a) godkänna det vid statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 24 mars 1939 fogade förslaget till avlöningsreglemente

för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (krigsavlöningsreglemente)

med tillhörande tjänsteförteckning, angivande

de särskilda krigslöneklasser, till vilka försvarsväsendets

personal enligt krigsavlöningsreglementet hänföres;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i omförmälda tjänsteförteckning

framdeles vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av

ändrade förhållanden.

Stockholm den 28 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Oscar Olsson, Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Bergström, Pauli,

Ström i Lidköping, Andrén, von Heland och Andersson i Rixö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i

Skövde, Törnkvist, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå,

Andersson i Södergård, Åqvist, Lundberg och Mårtensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för personal vid försvarsväsendet under krigstjänst g öri s. 9 i texten