Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn jämte en i ämnet väckt motion.

1939-04-28 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:141, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 141.

Nr 141.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående

skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn

jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I anslutning till sin i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,

punkten 156, gjorda framställning har Kungl. Maj:t i propositionen nr 103,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

den 3 februari 1939, föreslagit riksdagen att dels godkänna de grunder för

tillhandahållande av skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn, som av

föredragande departementschefen förordats, att tillämpas från och med den

1 juli 1939, dels ock till Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn för

budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 150,000.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herr N. Herlitz väckt motion, nr 237, vari hemställts, att riksdagen,

därest den i anledning av Kungl. Maj:t proposition nr 103 beslutar

örn anvisande av anslag till skyddsläkemedel, måtte i form av en författning

eller annorledes bestämma de grunder, enligt vilka skyddsläkemedel skola

utdelas, och huvuddragen av det förfarande, som därvid skall komma till

användning.

Beträffande motiveringen för sistnämnda yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Kungl. Maj:ts proposition grundar sig på ett av befolkningskommissionen

i dess betänkande i näringsfrågan (statens off. utredn. 1938:6) framlagt

förslag.

Såsom ett led i åtgärderna för höjande av folkets näringsstandard föreslår

befolkningskommissionen, bland annat, att vid av läkare konstaterat behov

vissa skyddsfödoämnen och läkemedel (vitamin- och mineralämnesrika sådana)

skulle tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt spädbarn och

barn i förskoleåldern; läkemedlen skulle därjämte i motsvarande fall utdelas

till skolbarn. Ifrågavarande tilldelning skulle handhavas av den förebyggande

mödra- och barnavårdens organ i samarbete med barnavårdsnämnderna,

dock att tilldelandet av läkemedel åt skolbarnen skulle anknytas till skolläkarorganisationen

i den mån denna bleve utbyggd. Någon begränsning med

avseende å föräldrarnas ekonomiska villkor anser kommissionen icke påkallad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 141.

19

eller lämplig. Däremot förutsättes, att näringsmedel icke tilldelas barn, i vars

familj produktion eller försäljning av hithörande näringsmedel regelmässigt

förekommer. Staten avses skola ersätta kommunerna hela kostnaden för

läkemedel till skolbarn samt större delen (80 å 90 procent) av kostnaderna i

övrigt, frånsett administrationskostnaderna. I fråga örn kommuner, vilka

dels ha särskilt högt skattetryck, dels relativt många barnrika familjer, dels

slutligen visat sig kunna sköta denna verksamhet på ett fullt tillfredsställande

sätt, skulle statsbidraget kunna ökas intill hela kostnaden för läkemedlen och

skyddsfödoämnena. Kommissionen har dock ej tagit slutlig ståndpunkt till

frågan örn kostnadernas fördelning.

Den sammanlagda kostnaden uppskattar kommissionen till inemot 5

miljoner kronor.

Emot befolkningskommissionens förslag har en av ledamöterna reserverat

sig såtillvida, att han ansett, att ifrågavarande hjälpverksamhet borde begränsas

till de verkligt behövande.

Över befolkningskommissionens förslag hava yttranden avgivits av åtskilliga

myndigheter och sammanslutningar. Det övervägande antalet hava

givit förslaget sin principiella anslutning, medan andra ställt sig tveksamma

eller avvisande, i varje fall till ett omedelbart genomförande av förslaget.

I fråga örn förslagets detaljer hava därjämte ett flertal erinringar och önskemål

framställts.

En redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes i propositionen,

sid. 19—30.

Departementschefen har för egen del endast upptagit frågan örn skyddsläkemedlen

till prövning. Med ett genomförande av förslaget örn skyddsfödoämnen

anser han däremot böra tills vidare anstå. Härutinnan anför

departementschefen bland annat:

I likhet med det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar

delar jag befolkningskommissionens uppfattning, att samhällets åtgärder

i näringsfrågan i första hand böra syfta till att åstadkomma en bättre livsmedelsförsörjning

för det uppväxande släktet. Mot kommissionens förslag

till organisation av utdelandet av skyddsläkemedel och skyddsfödoämnen hava

emellertid under remissbehandlingen invändningar framkommit, som gjort,

att jag icke för närvarande kan förorda förslagets realiserande annat än i begränsad

omfattning.

Yad då först beträffar kommissionens förslag örn utdelande av skyddsfödoämnen

har i åtskilliga utlåtanden framhållits, att den föreslagna organisationen

vore alltför tungrodd och svårhanterlig. Vissa förenklingar av organisationen

torde också enligt min mening vara av behovet påkallade och även

praktiskt genomförbara. I stort sett skulle emellertid ett realiserande av förslaget

skapa en tillfredsställande ordning, endast örn den förebyggande mödraoch

barnavården vore i funktion i alla delar av landet. Så är emellertid icke

fallet. Den förebyggande mödra- och barnavården befinner sig nämligen för

närvarande under utbyggnad. Enligt vad jag inhämtat, har medicinalstyrelsen

hittills godkänt planer för samtliga städer, som ej deltaga i landsting, med

undantag av Gävle, ävensom för landstingsområdena inom Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Aven om alltså flertalet städer

utanför landsting samt åtskilliga landsting redan fattat beslut örn förebyggande

mödra- och barnavård och fått sina planer godkända av medicinalstyrelsen,

torde likväl åtskilliga år förflyta, innan verksamheten kan beräknas vara i

gång i avsedd utsträckning.

På grund av nu nämnda förhållande skulle realiserandet för närvarande

av befolkningskommissionens förslag hava ganska ringa praktisk betydelse,

varför ett uppskov härmed icke torde behöva ingiva mera allvarliga betänkligheter.

Vådorna av ett uppskov förminskas av att de mest trängande behoven

av en förbättrad livsmedelsförsörjning åt havande kvinnor, ammande mödrar

och barn i spädbarnsåldern redan nu i betydande utsträckning kunna tillgodoses

genom mödrahjälpen. Mödrahjälp utgår nämligen ofta till kostförbättring,

stundom in natura. I regel torde denna kostförbättring avse att tillföra modern

och barnet en rikligare försörjning av just skyddsfödoämnen, framför allt

mjölk, smör och ost. För närvarande föranleder omkring var tredje barnsbörd

samhällets stöd åt modern i form av mödrahjälp.

Tanken att anlita ett jämsides med mödrahjälpen arbetande organ för åstadkommande

av en förbättrad näringsstandard har föranlett flera av de hörda

remissinstanserna att bestämt varna för att på detta område utbygga en dubbelorganisation,

som skulle medföra ökad splittring inom socialvården. Även

örn dessa farhågor torde vara överdrivna, bör självfallet nödig uppmärksamhet

ägnas åt att undvika de svårigheter, som ifrågavarande remissinstanser

påtalat.

För ett uppskov med realiserandet av befolkningskommissionens förslag i

vad det avser utdelandet av skyddsfödoämnen talar vidare den omständigheten,

att man därigenom skulle erhålla tillfälle att inhämta ytterligare erfarenhet

örn den förebjrggande mödra- och barnavårdens sätt att arbeta och

dess möjligheter att handhava en så omfattande verksamhet som den föreslagna

näringsmedelstilldelningen.

Av vad jag här anfört framgår, att jag icke för närvarande är beredd att

förorda ett realiserande av befolkningskommissionens förslag i vad det avser

utdelande av skyddsfödoämnen.

Departementschefen övergår härefter till frågan örn s k y d d s 1 ä kern

e d 1 e n och yttrar därvid:

Beträffande skyddsläkemedlen är läget annorlunda. Utskrivandet av läkemedelsanvisning

förutsätter i regel tillgång till kompetent undersökare. Eftersattes

detta krav, torde i åtskilliga fall risk föreligga för att onödiga, kanhända

direkt skadliga anvisningar givas. Det finnes därför starka skäl, som tala för

att läkemedelstilldelningen anordnas på sådant sätt, att den medicinska sakkunskapen

äger ett avgörande inflytande på densamma. Ätt denna verksamhet

bör uppbyggas i nära anslutning till den förebyggande mödra- och barnavården,

i stort sett på sätt som kommissionen föreslagit, förefaller därför

ändamålsenligt. Det av mig nyss anförda förhållandet, att den förebyggande

mödra- och barnavården befinner sig under utbyggnad, nödvändiggör emellertid

vissa modifikationer av befolkningskommissionens förslag.

I åtskilliga yttranden har föreslagits, att tills respektive organ inom

den förebyggande mödra- och barnavården å viss ort kommit till stånd, tjänsteläkare

å orten ifråga borde tillerkännas rätt att utfärda förekommande anvisningar.

Vissa myndigheter hava gått ett steg längre och förorda en dylik

rätt för tjänsteläkaren, även örn organ för den förebyggande mödra- och barnavården

redan finnes å orten. Gävleborgs läns barnavårdsförbund anser

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

21

för sin del, att bestämmelserna böra kompletteras i den riktningen, att, där

central eller vårdstation ej utan märkbar olägenhet kan uppsökas, jämväl praktiserande

läkare, barnmorska och distriktssköterska må medgivas rätt att utfärda

anvisningar.

För egen del har jag blivit övertygad örn önskvärdheten av en modifikation

av kommissionens förslag för att göra hjälpformen så lättillgänglig som möjligt

för behövande framförallt å landsbygden. Innan den förebyggande mödra- och

barnavården utbyggts på viss ort, bör närmast boende tjänsteläkare ävensom,

då fråga är örn behövande som är bosatt på längre avstånd från läkare, vederbörande

distriktssköterska respektive distriktsbarnmorska — givetvis i samråd

med tjänsteläkaren -— anförtros anvisningen av ifrågakommande läkemedel.

Finnes vid bestämmelsernas ikraftträdande lokalt organ för den förebyggande

mödra- och barnavården redan anordnat eller kommer sådant organ sedermera

till stånd, synes läkemedelsanvisningen böra ombesörjas av centralens eller

stationens läkare. Skulle emellertid uppsökandet av sådan läkare medföra

betydande olägenhet för den behövande, synes vad som föreslagits för det

fall mödra- och barnavårdscentral eller -station ej upprättats böra gälla. Beträffande

verksamhetens organisation, i vad den avser barn i skolåldern, bör

anställd skolläkare avgöra behovet av anvisning. Barn i skolor, där skolläkare

icke finnes, böra emellertid kunna erhålla läkemedel efter anvisning av ortens

tjänsteläkare.

Den av mig här föreslagna modifikationen, att andra än läkare, knutna till

den förebyggande mödra- och barnavården, samt skolläkare skola äga möjlighet

att utfärda anvisning, torde utan olägenhet kunna genomföras, när verksamheten

begränsas till att avse allenast skyddsläkemedel.

I övrigt anser jag mig i stort sett kunna förorda befolkningskommissionens

förslag till utdelande av läkemedel. Sålunda finner jag det lämpligt, att förutsättningen

för hjälpens utgående bör vara ett uteslutande ur medicinska synpunkter

konstaterat behov. Av min redogörelse för remissbehandlingen framgår,

att kommissionens förslag örn kostnadsfritt utlämnande av näringsmedlen

från åtskilliga håll blivit utsatt för kritik. Med den begränsning av förslaget,

som jag förordar, torde åtskilliga av invändningarna hava förlorat i vikt.

Att såsom kommissionen i ett författningsutkast föreslagit överlämna åt medicinalst3u-elsen

att meddela närmare bestämmelser angående de behov, som

böra föranleda läkemedelsanvisning, anser jag ej lämpligt. Jag vill härvid

erinra örn att enligt vissa uttalanden i samband med remissbehandlingen svårigheter

ofta äro för handen, då det gäller att konstatera nämnda behov. En

bestämmelse härom skulle därför antingen erhålla ett alltför vagt innehåll eller

i motsatt fall komma att utesluta ömmande gränsfall.

Såsom kommissionen framhållit, synes medicinalstyrelsen däremot lämpligen

böra utfärda närmare bestämmelser angående de läkemedel, som i regel

böra ordineras. Jag förutsätter därvid, att styrelsen vid urvalet av läkemedel

tager nödig hänsyn till att billiga läkemedel utväljas utan att därmed läkemedlens

kvalitet äventyras.

Förslagets begränsning till att omfatta allenast skyddsläkemedel synes

medföra, att vägande invändningar ej kunna resas mot att kostnaderna

för dessa helt bestridas av statsmedel. Att såsom kommissionen föreslagit

låta kommunerna betala en viss mindre del av kostnaden torde för övrigt

knappast böra komma ifråga, då kommunerna icke äga möjlighet att påverka

besluten örn utdelande av läkemedel. Den föreslagna begränsningen av verksamheten

synes vidare möjliggöra en viss förenkling av organisationen. Såvitt

jag kunnat finna, böra — såsom även i ett av yttrandena framhållits — läkemedlen

av den behövande rekvireras direkt från apotek mot företeende av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 141.

Utskottet.

anvisningen samt ersättning till apotekaren utgå i analogi med motsvarande

förfaringssätt vid ersättning för läkemedel vid åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar. Ofta torde vid mödra- och barnavårdscentral eller

-station ett mindre förråd av skyddsläkemedel kunna anskaffas, avsett för

direkt utdelning till mödrar eller barn, som uppsökt centralen eller stationen

för konsultation. En lösning efter dessa linjer gör barnavårdsnämndens direkta

medverkan obehövlig. Däremot anser jag erforderligt, att utfärdaren av anvisning

ofördröjligen giver nämnden meddelande härom.

Vid beräkningen av de utgifter, som skyddsläkemedlens anskaffande årligen

framdeles kommer att draga, har befolkningskommissionen approximativt

uppskattat antalet barnsbörder, där hjälp borde ifrågakomma, till 40,000

för år. Härvid har den genomsnittliga kostnaden för läkemedel åt mödrarna

knappast ansetts böra överstiga 5 kronor. För spädbarnens del har kommissionen

räknat med samma belopp eller 5 kronor. Härigenom skulle uppstå en

årlig kostnad av omkring (200,000 + 200,000) 400,000 kronor. För övriga

nu ifrågakommande barn uppskattar kommissionen utgifterna till samma

belopp. Vid en i full utsträckning bedriven verksamhet skulle sålunda sammanlagda

årskostnaderna för läkemedlens anskaffande kunna beräknas uppgå

till i runt tal (400,000 + 400,000) 800,000 kronor. Även örn dessa kalkyler såsom

kommissionen framhållit grunda sig på mycket svårbedömbara faktorer, torde

man kunna utgå från att de slutliga kostnaderna skola visa sig icke

överstiga en miljon kronor årligen, detta även med hänsyn tagen till de

ändringar i förhållande till kommissionens förslag, som jag nu förordat. Med

hänsyn till tidigare anförda omständigheter synes man emellertid kunna räkna

med att under de första åren det erforderliga beloppet skall visa sig vara betydligt

mindre. Verksamheten synes kunna utan hinder taga sin början redan

med ingången av nästa budgetår. För sagda budgetår beräknar jag ett medelsbehov

av 150,000 kronor. Anslaget synes för närvarande böra givas förslagsanslags

natur. Någon anledning att i utbyggnadsstadiet av kostnadsskäl införa

särskilda bestämmelser, syftande att begränsa verksamhetens omfattning,

torde icke föreligga. Frågan örn en dylik reglering torde få upptagas till övervägande

sedan någon tids erfarenhet vunnits.

Utskottet ansluter sig till befolkningskommissionens uppfattning, att

samhällets åtgärder i näringsfrågan i första hand böra syfta till en bättre

livsmedelsförsörjning för det uppväxande släktet. I likhet med departementschefen

finner utskottet emellertid vägande skäl tala emot ett omedelbart

genomförande av kommissionens förslag, i vad detta avser tillhandahållande

av skyddsfödoämnen vid sidan av den verksamhet, som för närvarande utövas

av mödrahjälpsnämnderna.

Hinder synas däremot icke möta för att redan nu åtgärder vidtagas i syfte

att underlätta tillgång till skyddsläkemedel för kvinnor och barn, vilka därav

äro i behov. De av departementschefen härutinnan förordade grunderna

synas utskottet ock i stort sett väl avvägda. Utskottet kan därför i princip

biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Såsom i motionen I: 237 framhållits, hade det givetvis varit önskvärt, att

mera preciserade bestämmelser än vad i statsrådsprotokollet angivits kunnat

föreläggas riksdagen rörande grunderna för skyddsläkemedlens utdelande

och det förfarande, som därvid skall komma till användning. Utskottet inser

emellertid de svårigheter, som härutinnan möta, och finner i likhet med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 141.

23

departementschefen vanskligt att, innan någon tids erfarenhet vunnits, binda

ifrågavarande läkemedelstilldelning genom alltför detaljerade föreskrifter, vilka

lätt skulle kunna äventyra reformens praktiska värde. Utskottet utgår dock från

att blivande bestämmelser i ämnet så utformas, att anvisning av läkemedel

genom distriktssköterska eller distriktsbarnmorska sker under betryggande

medverkan och kontroll av vederbörande tjänsteläkare samt att i övrigt missbruk

av läkemedel i möjligaste mån förebygges.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må

a) godkänna de grunder för tillhandahållande av skyddsläkemedel

åt vissa kvinnor och barn, som förordats i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 3 februari 1939, att tillämpas

från och med den 1 juli 1939;

b) till Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn för budgetåret

1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 150,000 kronor;

II:o) att motionen I: 237, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtande nr 140.

Reservationer

av herrar Magnusson i Skövde och Persson i Falla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:238 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för viss personal hos v lig distrikt en. s. 7 i texten