Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

1939-04-28 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

1

Nr 147.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet den

4 januari 1939 (nr 8) jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr

223, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att godkänna följande

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej ne- Sjukhusvård,

dan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom.

ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt,

som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

It 1—3 och C 1—17;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 147.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 147.

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Till kostnader för sjukhusvård hänföres ock sådant arvode, som i enskilt

eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare.

Bidrag av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta

tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade

rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må

likväl efter prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå,

dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande

taxan högst skulle hava erlagts.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt elier, örn

sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas,

av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som

överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal. I kostnaden må härvid läkararvode inberäknas med

högst det belopp, som vid tillämpning av sista punkten i nästföregående stycke

skolat ersättas av statsmedel.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 moni. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än

nu sagts.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt motion (II:

393), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att 35 § civila avlöningsreglementet

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

3

*1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, helt av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i

övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

d allmän sal

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård

d allmän avdelning

Till kostnader —--högst skulle hava erlagts.

Där beträffande tjänsteman verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva

vård i halvenskilt eller enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas,

av statsmedel bestridas hela kostnaden för vården. I kostnaden må härvid

läkararvode inberäknas med högst det belopp, som vid tillämpning av sista

punkten i nästföregående stycke skolat ersättas av statsmedel.

Ersättning---sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader---än nu sagts.»

dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Rubbestad väckt

motion (11:403), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att ovan berörda

paragraf i civila avlöningsreglementet skall erhålla nedanstående ändrade

lydelse:

i>l mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor

i övrigt, som nedan angives.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga örn egentlig sjukvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård å allmän avdelning.

Där beträffande tjänsteman verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva

vård i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må,

utan hinder av vad ovan stadgats, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i

tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest

den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset

fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. I kostnaden för

sjukhusvård liänföres ock sådant arvode, som i enskilt eller halvenskilt

rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Bidrag

av statsmedel till dylikt arvode må dock icke överstiga lägsta tillämp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 147-

liga belopp enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande

taxan.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium, ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 morn. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre

belopp än nu sagts.»

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

.skälen torde utskottet få hänvisa till motionerna.

I det förslag till civilt avlöningsreglemente, som genom propositionen nr

263 förelädes 1938 års riksdag, hade 35 § denna lydelse:

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall

i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård

nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och C 1—17;

b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1 —

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,

utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig

sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock

sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

5

till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode

må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet

i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt

sjukhus; dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande

myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med

högre belopp än nu sagts.

Propositionsförslaget skilde sig i sak från det av 1936 års lönekommitté

framlagda förslaget i ämnet endast så till vida, att vid departementsbehandlingen

tillagts bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket örn rätt för tjänsteman,

tillhörande någon av lönegraderna A 1—8, att under viss förutsättning få

kostnaden för sjukhusvård beräknad enligt fastställd legosängsavgift för

plats i halvenskilt eller enskilt rum.

I två med anledning av propositionen väckta motioner (II: 448 och 449)

ifrågasattes sådan ändring i propositionsförslaget, att kostnaden för sjukhusvård

skulle, oberoende av befattningshavarens lönegrad, i regel beräknas

efter avgift för plats å allmän sal eller avdelning, varjämte i den ena motionen

föreslogs ersättning av statsmedel för hela kostnaden även då fråga icke

vore om olycksfall i tjänsten eller fall av tuberkulos.

I skrivelse nr 388 förklarade riksdagen sig icke vara beredd att då fatta

definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus

skulle ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen

borde slutligt regleras. Riksdagen hade enligt skrivelsen i sak den uppfattningen,

att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor borde lösas på

ett likformigt sätt, men hade funnit vissa svårigheter föreligga bland annat

därutinnan, att vid åtskilliga av landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården

å enskilda och halvenskilda rum ersattes enligt av landstingen fastställda

legosängsavgifter, varvid särskild ersättning för läkarvård icke utginge.

På grund härav hade riksdagen ansett en omarbetning av 35 § böra

ske, sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts.

I följd härav har ifrågavarande paragraf tillsvidare erhållit följande

lydelse:

»I fråga örn vård å allmänt sjukhus och ersättning därför skall gälla vad av

Kungl. Maj:t och riksdagen i sådant hänseende särskilt beslutes.»

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt allmänna civilförvaltningens löncnämnd och

kommunikationsverkens lönenämnd att gemensamt, med beaktande av vad

riksdagen i ämnet anfört, efter den ytterligare utredning nämnderna kunde

befinna erforderlig inkomma med förslag till föreskrifter örn sjukhusvård

till komplettering av eller ersättning för bestämmelsen i 35 § civila avlöningsreglementet

med dess av riksdagen beslutade lydelse, hava nämnderna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 147-

med skrivelse till Kungl. Majit överlämnat förslag till ändrad lydelse av paragrafen.

Lönenämnderna hava beträffande riksdagens uttalande framhållit, att därav

syntes framgå, att riksdagen åsyftat en för de särskilda befattningshavarna

likformig lösning av frågan örn bidrag av statsmedel till sådant arvode,

som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården

ansvarig sjukhusläkare, men att riksdagen funnit svårigheter möta för en

dylik lösning av sagda fråga därutinnan, att läkararvodet å vissa sjukhus

vore inkluderat i den fastställda legosängsavgiften.

Det av lönenämnderna framlagda förslaget upptager de i 1938 års proposition

föreslagna bestämmelserna i ämnet med jämkningar i fråga örn dels

bidraget till sjukhusläkares arvode och dels bestridandet av kostnader i vissa

fall för vård i halvenskilt eller enskilt rum av befattningshavare i någon av

lönegraderna A 1—8.

Beträffande frågan örn bidraget till sjukhusläkares arvod

e hava lönenämnderna anfört i huvudsak följande.

Enligt 19 § lagen den 22 juni 1928 örn vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus^ gäller, att för sjukvård a lasarett eller sjukstuga ansvarig

läkare icke må mottaga särskild ersättning för undersökning, behandling

eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för

sjuka å sådan sal. I den mån ej mellan den, som driver sjukhuset, och

den för sjukvården ansvarige läkaren överenskommits, att läkaren ej heller

må mottaga särskild ersättning för vård av person, som intagits å halvenskilt

eller enskilt rum, må läkaren för undersökning, behandling eller

skötsel av sådan person mottaga frivilligt tillbjuden ersättning; dock må i

intet fall ersättning för dylik åtgärd begäras. Det åligger jämlikt samma

lagrum medicinalstyrelsen att till ledning för den, som vill erlägga ersättning

för vård å halvenskilt eller enskilt rum, utfärda en för sjukhuset

avsedd taxa. __ I enlighet härmed har medicinalstyrelsen för de sjukvårdsinrättningar,

å vilka lagen äger tillämpning, utfärdat rådgivande taxor.

Vid sinnessjukhusen, sanatorierna och de av pensionsstyrelsen disponerade

kuranstalterna förekomma inga arvoden av här ifrågavarande slag.

Såsom framgår av det ovan återgivna innehållet i 19 § av nyssnämnda

lag, förutsätter lagen, att överenskommelse kan träffas mellan den, som

driver sjukhuset, och vederbörande läkare därom, att läkaren ej heller för

undersökning, behandling eller skötsel av sådan person, som intagits å

halvenskilt eller enskilt ruin, skall få mottaga särskild ersättning. Dylika

överenskommelser hava avslutats beträffande vissa sjukhus eller läkare.

För att kompensera vederbörande läkare för inkomstminskningen genom

uteblivna läkararvoden har läkarnas avlöning i samband med överenskommelsen

undergått förhöjning, s. k. evalvering. För den härav föranledda

kostnadsökningen har i viss omfattning beretts täckning genom förhöjda

legosängsavgifter för plats å halvenskilt och enskilt rum. Vid de sjukhus,

där evalvering hittills genomförts, har sådan höjning av legosängsavgifterna

skett med belopp, i allmänhet varierande mellan 2 och 5 kronor för

enskilt samt 1 och 2 kronor för halvenskilt rum beträffande inomlänspatienter

samt mellan 2 och 5 kronor för enskilt samt 1 och 3 kronor för

halvenskilt rum beträffande utomlänspatienter. De belopp, varmed legosängsavgifterna

å enskilda och halvenskilda rum höjts i samband med

evalvering, hålla sig i regel inom gränserna för arvodesskalan för icke ope
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

7

rerade patienter i den för respektive sjukhus före evalveringen gällande

rådgivande taxan och torde i stort sett kunna sägas genomsnittligt motsvara

2 gånger minimibeloppen i arvodesskalorna.

Såsom framgår av det anförda, innebär evalveringssystemet, att det särskilda

läkararvode, som avses i rådgivande taxa, inräknats i legosängsavgifterna

med fixa, av patienternas ekonomiska ställning oberoende belopp.

Enligt de rådgivande taxorna är det däremot avsett, att varje patient på

enskilt eller halvenskilt rum skall erlägga ett mot hans ekonomiska ställning

svarande läkararvode inom gränserna för den å det särskilda fallet

tillämpliga skalan i den rådgivande taxan.

Från dessa utgångspunkter hava Iönenämnderna föreslagit, att sådant arvode,

som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården

ansvarig läkare, i regel, liksom övriga kostnader för sjukhusvård, ersättes

till hälften av statsmedel, men att statens bidrag till dylikt arvode

dock på sådant sätt begränsas, att det icke överstiger minimibeloppet i den

på det särskilda sjukvårdsfallet tillämpliga arvodesskalan i den rådgivande

taxan. Lönenämnderna lia framhållit, att beloppet av statens bidrag till läkararvode

härigenom bleve praktiskt taget oberoende av tjänstemannens

ekonomiska ställning. Med hänsyn till att evalveringen innebure ett inräknande

av läkararvodefi legosängsavgifterna med dubbla minimibeloppet

i arvodesskalorna, kunde det föreslagna stadgandet även sägas realisera det

uppställda önskemålet örn likformighet på detta område så till vida, som

med tillämpning av stadgandet det högsta möjliga statsbidraget till läkararvode

skulle utgå med ett belopp, motsvarande minimiarvode enligt rådgivande

taxa, vare sig tjänstemannen vårdades å sjukhus, beträffande vilket

evalvering genomförts, eller å sjukhus, där systemet med rådgivande taxa

tillämpades. Samtidigt fasthölle förslaget vid den eljest i fråga om sjukhusvården

hävdade principen, att staten i allmänhet skulle bidraga med kostnaderna

till hälften.

Vad angår olycksfall i tjänsten och fall av tuberkulos är det enligt lönenämndernas

förslag avsett, att läkararvodet i regel skall, i likhet med annan

kostnad för sjukhusvård, ersättas helt av statsmedel. Likväl skall

enligt förslaget denna regel icke vara ovillkorlig utan beroende på vederbörande

myndighets prövning, så att staten icke nödgas utgiva högre

läkararvode än som med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska ställning

kan anses skäligt. Lönenämndernas förslag på denna punkt innebär även,

att statens bidrag till läkararvode icke i något fall får överstiga maximibeloppet

enligt rådgivande taxa, även om tjänstemannen erlagt ett högre belopp.

Beträffande kostnaden för vård i halvenskilt eller enskilt

rum av befattningshavare i någon av lönegraderna A 1—8 innehåller

lönenämndernas förslag att, där verksläkaren prövar den sjukes tillstånd

kräva vård i halvenskilt eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt

rum, må av statsmedel bestridas hela kostnaden för vården, läkararvode inbegripet,

vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos och eljest den

del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Lönenämnderna ha

framhållit, att en dylik jämkning av det tidigare föreslagna stadgandet i ämnet

vore nödvändig, enär de ifrågavarande tjänstemännen eljest av kostnadsskäl

icke annat än i undantagsfall syntes kunna begagna sig av den möjlighet

till bättre vård, som stadgandet innebure.

Vid lönenämndernas behandling av ifrågavarande ärende hava fyra ledamöter

avgivit särskilda yttranden.

Sålunda förorda i gemensamt yttrande två ledamöter, att vid bestämmande

av ersättningen för sjukhusvård kostnaderna beräknas i fråga

om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal samt i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den

för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning. I anslutning

härtill föreslå reservanterna att, då fråga är om egentlig sjukhusvård och

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt eller, örn

sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, av statsmedel må bestridas hela

kostnaden för dylik vård vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

och eljest den del av kostnaden, som överskjuter halva beloppet av den

för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Härvid

skall enligt reservanternas förslag till kostnad för sjukhusvård, som bestrides

av statsmedel, hänföras sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt

rum vårdad tjänsteman erlagt till den för vården* ansvarige sjukhusläkaren.

En tredje ledamot framhåller, att tjänstemännens rätt till ersättning

för sjukhusvård borde grunda sig på kostnaden för plats å allmän säl,

vid vars begagnande han komme i åtnjutande av kostnadsfri läkarvård.

Därest tjänstemannen vore i en sådan ekonomisk situation, att han kunde

erhålla och kosta på sig en dyrare plats å sjukhuset, borde detta enligt reservantens

mening vara hans ensak. Då enligt inför lönenämnderna framlagd

kostnadsberäkning hela kostnaden för sjukhusvård å allmän sal icke torde

uppgå till större belopp än omkring kronor 3: 50 per år och befattningshavare,

ville reservanten föreslå, att statens ersättning för tjänstemännens sjukhusvård

måtte få utgå med belopp, som svarade mot hela kostnaden för vård

å allmän sal vid allmänt sjukhus eller — i fråga om sinnessjukhus för

vård å allmän avdelning. ......

Slutligen har en fjärde ledamot anfört, att de regler för statens

bidra" till gäldandet av kostnaderna för tjänstemännens sjukhusvård, som

innefattades i löneregleringsförslaget till 1938 års riksdag, hade antagits vid

den överläggning, som ägde rum mellan tjänstemännens representanter och

1936 års lönekommitté och utgjorde alltså en del i den överenskommelse i

lönefrågan, som kom till stånd. Riksdagen hade emellertid av principiella

skäl funnit sig icke kunna godtaga de föreslagna bestämmelserna till ersättnings

utbetalande av statsmedel för tjänstemännens sjukhusvård. Ifrågavarande

ledamot har därför ansett, att förslag från statsmakternas sida örn

att staten betalar hela sjukhusvården på allmän sal lika för alla^ tjänstemän

borde kompletterat riksdagens begäran örn ny utredning. Da sa icke blivit

förhållandet, har ledamoten i fråga förklarat sig instämma i lönenämndernas

majoritetsförslag till bestämmelser för statens bidrag till tjänstemännens

sjukhusvård.

Departementschefen har vid anmälan inför Kungl. Maj :t av proposition till

riksdagen i ämnet anfört följande:

»Såsom av det anförda framgår, överensstämmer lönenämndernas förslag

till sina huvudgrunder med 1938 års propositionsförslag angående sjukhus
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

9

vården. Den nu ifrågasatta jämkningen beträffande bidraget till sjukhusläkares

arvode åsyftar närmast att, i anslutning till riksdagens uttalande,

åvägabringa en mera likformig reglering av sådan ersättning med hänsyn

tagen till det av riksdagen anmärkta förhållandet, att läkararvodet å vissa

sjukhus ingår i den fastställda legosängsavgiften. Den differentiering av ersättningsgrunderna

efter lönegrader, som kännetecknar det tidigare förslaget,

har däremot lämnats orubbad i lönenämndernas förslag.

Väl anser jag goda skäl tala för den av reservanter inom lönenämnderna

hävdade uppfattningen, att likställighet olika lönegrader emellan bör åvägabringas

vid regleringen av statens bidrag till kostnaderna för sjukhusvård.

Närmast tänker jag mig härvid, liksom reservanterna i lönenämnderna, att

vid ersättningens bestämmande kostnaderna i regel skulle beräknas enligt

den fastställda avgiften för vård å allmän sal eller avdelning. Vid avvägningen

av övriga avlöningsförmåner för de olika lönegraderna har emellertid

i det för 1938 års riksdag framlagda löneregleringsförslaget förutsatts,

att ersättningsgrunderna för sjukvård skulle differentieras efter lönegrad.

Riksdagens uttalande rörande sjukhusvården synes icke innebära ett underkännande

av den härutinnan intagna ståndpunkten. För egen del anser jag

mig icke heller böra på denna punkt ifrågasätta ett frångående av 1938 års

förslag.

Lönenämndernas förslag till jämkning av bestämmelserna örn bidrag till

arvode åt sjukhusläkare vill jag emellertid tillstyrka.

Det nu föreslagna stadgandet örn bidrag i förekommande fall till kostnaden

för vård av befattningshavare i lönegraderna A 1—8 i halvenskilt

eller enskilt rum innebär, att dessa befattningshavare kunna få större bidrag

till kostnaden, än som för motsvarande fall medgives andra befattningshavare.

I betraktande av det av lönenämnderna angivna praktiska syftet med

stadgandet finner jag berörda förhållande icke giva anledning till erinran

från min sida. Emellertid torde böra tilläggas en föreskrift, varigenom bidraget

till läkararvode i dessa fall begränsas i samma mån som enligt lönenämndernas

förslag är avsett för tjänstemän i högre lönegrader vid bland

annat olycksfall i tjänsten.»

Det förslag till ny lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet, som av

Kungl. Maj :t framlagts i förevarande proposition, ansluter sig, ehuru med

vissa jämkningar, till den formulering av paragrafen i fråga, som innefattades

i det för 1938 års riksdag framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente.

De jämkningar i ordalydelsen, som vidtagits i det nu föreliggande

förslaget och som föranletts av ett riksdagens uttalande i dess skrivelse den

8 juni 1938 (nr 388), åsyfta att åstadkomma en mera likformig reglering av

statens bidrag till det särskilda arvode, som å sjukhus i enskilt eller halvenskilt

rum vårdad tjänsteman erlägger till den för vården ansvarige sjukhusläkaren.

med hänsyn tagen till det av riksdagen anmärkta förhållandet, att

läkararvodet vid vissa sjukhus är inräknat i den fastställda legosängsavgiften.

Kungl. Maj :ts förslag i denna del grundar sig på en av kommunikationsverkens

och allmänna civilförvaltningens lönenämnder verkställd utredning och

innebär, såsom det utformats i paragrafens 1 mom. tredje stycket, att där

fråga icke är örn olycksfall i tjänsten eller fall av tuberkulos, arvodet till läkare

vid .sjukhus med icke evalverad legosängsavgift i regel skall liksom övriga

kostnader för sjukhusvården ersättas av statsmedel till hälften men att

niliang till riksdagens protokoll 193!). 6 sami. Nr 147. 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

statens bidrag i varje fall icke må överstiga det minimibelopp, som i den av

medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan är angivet för

det särskilda sjukdomsfallet. Genom nämnda begränsning skulle statens bidrag

till läkararvodets bestridande genomsnittligt sett bliva ungefär lika, oavsett

örn tjänstemannen vårdas å sjukhus med evalverad legosängsavgift eller

å sjukhus, där systemet med rådgivande taxa tillämpas. Vid olycksfall i

tjänsten samt vid fall av tuberkulos skulle efter prövning av vederbörande

myndighet högre bidrag till arvodets bestridande kunna utgå, dock icke med

större belopp än som högst skulle hava erlagts med tillämpning av den rådgivande

taxan.

Vidare skulle enligt bestämmelserna i 1 mom. fjärde stycket statens ersättning

för sjukliusvårdskostnaderna beräknas på ett något förmånligare sätt

än som avsågs i 1938 års förslag för det fall, att tjänsteman, tillhörande någon

av lönegraderna A 1—8, av verksläkaren prövas med hänsyn till sjukdomstillståndet

böra beredas vård i halvenskilt eller, där sådant icke finnes

tillgängligt, i enskilt rum. I dylikt fall skulle nämligen staten bestrida, vid

olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården

och eljest den del av sagda kostnad, som överstiger halva legosängsavgiften

för plats å allmän sal. Härvid skulle läkararvodet få inräknas i kostnaden,

dock icke med större belopp än som med tillämpning av den rådgivande

taxan högst skulle hava erlagts.

Uti de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna 11:393

och II: 403 hava emellertid framlagts förslag om sådan ändring av de i 35 §

innefattade huvudgrunderna för statens ersättande av sjukhusvårdkostnader,

att vid bestämmandet av ersättningens storlek vårdkostnaderna skola beräknas

i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal samt i fråga om vård å sinnessjukhus

enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning.

Motionerna skilja sig dock från varandra huvudsakligen därutinnan, att medan

enligt förstnämnda motion sjukhusvården bör bekostas helt av statsmedel,

statens ersättning enligt sistnämnda motion bör avse hela kostnaden

endast vid olycksfall i tjänsten och vid fall av tuberkulos men eljest blott

halva kostnaden.

För egen del får utskottet anföra, att enligt utskottets mening den i Kungl.

Maj:ts förslag bibehållna differentieringen efter löneställning av förmånen

av sjukhusvård på statens bekostnad bör bortfalla. I likhet med motionärerna

och i huvudsaklig överensstämmelse med den motivering, som av motionärerna

anförts, anser utskottet, att den förmån, varom här är fråga, är

av den art, att den bör avvägas enhetligt och oberoende av tjänstemännens

lönegradsplacering. Därvid böra enligt utskottets mening vårdkostnaderna

beräknas för vård å allmän sal respektive vård å allmän avdelning. Utskottet,

som följaktligen vill förorda en ändring av Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende,

anser tillika, att kostnaderna böra i anslutning i övrigt till kungl.

Maj:ts förslag — där ej, på sätt här nedan angives, anledning till undantag

föreligger — av statsmedel ersättas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

11

tuberkulos helt eller eljest till hälften. Härav följer, att utskottet icke funnit

skäl biträda det i motionen II: 393 framställda förslaget om införande av

generellt stadgande, att kostnaderna för vård å allmän sal eller allmän avdelning

skola bestridas helt av statsmedel.

Såsom nyss nämnts skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag, där beträffande

tjänsteman tillhörande någon av lönegraderna A 1—8 verksläkaren prövar

den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, ersättningen kunna avse, vid olycksfall i tjänsten samt

vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda

kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal, varvid i kostnaden jämväl skulle få

inräknas arvode till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Med den

ståndpunkt till frågan om statens bidrag till sjukhusvårdkostnadernas gäldande,

som utskottet ovan intagit, anser utskottet, att sistberörda bestämmelser

böra i huvudsak gälla de i civila avlöningsreglementet avsedda tjänstemännen

i allmänhet, oavsett deras löneställning.

Utskottet förutsätter härvid, att behovet av vård i halvenskilt rum eller,

där sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum i regel skall prövas av vederbörande

verksläkare. Emellertid kunna fall inträffa, då sjukdomstillståndet

hos en av verksläkaren till vård å allmän sal hänvisad tjänsteman undergår

sådan förändring, att den för vården ansvarige sjukhusläkaren finner nödigt,

att tjänstemannen beredes vårdplats i halvenskilt rum eller, där dylik

vårdplats ej finnes disponibel, i enskilt rum. En sådan av sjukhusläkaren

vidtagen disposition synes utskottet vid ersättningsfrågans prövning icke

böra bedömas på annat sätt än om verksläkaren lämnat anvisning örn sådan

vårdplats. Å andra sidan bör givetvis en av verksläkaren meddelad anvisning

om vård i halvenskilt eller enskilt rum icke i och för sig — exempelvis

vid brist på vårdplatser — obetingat få föranleda, att tjänstemannen

medgives företräde till erhållande av vårdplats i halvenskilt eller enskilt rum.

Det ligger i sakens natur, att jämväl i dylikt fall vederbörande sjukhusläkare

skall äga vidtaga de dispositioner, som betingas av förhållandena vid sjukhuset.

Ersättning av statsmedel för vård i halvenskilt eller, där sådant ej finnes

tillgängligt, i enskilt rum bör enligt utskottets mening kunna, efter prövning

av vederbörande myndighet, medgivas även med hänsyn till andra föreliggande

omständigheter än nyss nämnts. Utskottet syftar härvid närmast på

sådana fall, då tjänstemannen under sjukhusvistelsen kan ägna sig åt sina

tjänstegöromål och han av sådan anledning är i behov av plats i halvenskilt

eller enskilt rum. Att försiktighet iakttages vid medgivande av ersättning

i fall, varom nu är fråga, förutsätter utskottet såsom självfallet.

I den kostnad för sjukhusvård, som enligt utskottets i det föregående tillkännagivna

mening bör ersättas av statsmedel, synes böra få inräknas sådant

arvode, som i enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Såsom allmän regel torde böra

gälla, att statens bidrag till sådant arvode icke må överstiga det lägsta till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

lämpliga beloppet enligt den för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid

olycksfall i tjänsten och vid fall av tuberkulos torde dock högre bidrag böra

få utbetalas, dock icke med större belopp än som med tillämpning av den

rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Vid kommunikationsverken och domänverket äro för närvarande tjänstemän,

tillhörande 9—23 lönegraderna, berättigade till vård på statens bekostnad

i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum samt

tjänstemän, tillhörande 24—30 lönegraderna, i enskilt rum. Liknande är

förhållandet beträffande vissa grupper tjänstemän vid några verk tillhörande

den allmänna civilförvaltningen, exempelvis statens sinnessjukhus. Vid

bifall till vad utskottet här ovan tillstyrkt skulle dessa tjänstemän vid övergången

till civila avlöningsreglementets bestämmelser komma att få vidkännas

inskränkning i sin nuvarande rätt i förevarande avseende. Utskottet har

övervägt, huruvida icke ifrågavarande tjänstemän borde genom något övergångsstadgande

bibehållas vid denna sin rätt. Emellertid är att märka, att

de vid dessa verk nu gällande ersättningsbestämmelserna bygga på en sammankoppling

av ersättning för sjukhusvårdkostnad med reglerna för tjänstledighetsavdrag

å lön. Med hänsyn till den systemomläggning, som i civila

avlöningsreglementet härutinnan vidtagits, har utskottet kommit till den

uppfattningen, att en sådan övergångsanordning av praktiska skäl icke lämpligen

kan eller bör ifrågakomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke kunnat

tillstyrka ett godkännande av Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick, hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition

och de i ämnet väckta motionerna II: 393 och

11:403 må med giltighet från och med den 1 juli 1939 godkänna

den lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet, som

framgår av den vid detta utlåtande fogade bilagan.

Stockholm den 28 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Pauli, Ström i Lidköping, Carlström, Magnusson

i Kalmar, von Heland, Andersson i Risö och Boman; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson

i Grönvik, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå,

Weijne, Åqvist och Mårtensson.

Reservation

av herr Magnusson i Skövde, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl,

Maj:ts förslag oförändrat.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

13

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, att 35 § civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej Sjukhusvård,

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren

eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i

34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de

villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård å allmän avdelning.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till

andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad

ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade

tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag

av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet

enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.

Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning

av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke med större

belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle

hava erlagts.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 147.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus,

dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre

belopp än nu sagts.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939.

397776. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad Igdelse av 35 § civila avlöningsreglementet den i januari 1939 s. 7 i texten