Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i ämnet väckta motioner.

1939-05-19 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:191, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

1

Nr 191.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1939 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående

statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i

ämnet väckta motioner.

(3 avd.)

I anslutning till sin i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,

punkt 25, gjorda framställning har Kungl. Maj:t i propositionen nr 177,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

den 3 mars 1939, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de grunder för bidrag av statsmedel för beredande av

bostäder åt åldringar och invalider i pensionärshem, som av föredragande

departementschefen förordats,

dels ock för budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln till Bidrag till

inrättande av pensionärshem anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000

kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling förehaft

följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 255 av herrar T. Ström och Th. Nilsson; samt

inom andra kammaren:

nr 375 av herr J. Ericsson i Kinna m. fl.,

nr 385 av herr E. Magnusson i Tumhult m. fl., och

nr 386 av herr E. Åqvist m. fl. (likalydande med I: 255).

Yrkandena i dessa motioner återgivas nedan efter redogörelse för Kungl.

Maj:ts förslag.

Pensionärbostadssakkunnigas förslag jämte yttranden däröver.

Kungl. Majlis förslag bygger på ett av 1938 års pensionärbostadssakkunniga

den 16 november 1938 avgivet betänkande (statens off. utredn.

1938:40). Innebörden av detta betänkande är i huvudsak följande.

Statsbidrag skulle kunna utgå till anordnande av bostäder åt åldringar

och änkor i särskilda, för dylikt ändamål av kommuner, kommunalförbund

och allmännyttiga bostadsföretag, som underkastade sig viss kommunal

tillsyn, disponerade fastigheter, benämnda pensionärshem.

1 hemmen skulle allenast mottagas personer, vilka kunde antagas icke

vara i stånd att med egna medel ordna sin bostadsfråga på ett ur sociala

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 191.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

och hygieniska synpunkter tillfredsställande sätt. Inkomster utöver vissa

belopp skulle i regel utesluta behörighet att erhålla bostad i hemmen. Till

ledning vid fastställande av dessa inkomstgränser borde tagas de inkomster,

vilka högst finge åtnjutas av personer, som uppbure tilläggspension enligt

lagen om folkpensionering, sålunda, att gränsen sattes vid en inkomst (inklusive

pensioner) av resp. 900, 1,100 och 1,350 kronor i ortsgrupperna

1—3 enligt den i lagen om folkpensionering angivna ortsindelningen.

I begreppet åldringar skulle innefattas personer, vilka fyllt 60 år. I fråga om

äkta makar, föräldrar och barn, med varandra sammanboende syskon eller

andra personer, som sammanbott under en längre följd av år, skulle åldersgränsen

avse den person, som huvudsakligen försörjde familjen.

För änkor skulle icke gälla någon åldersgräns. Bidrag enligt lagen om

barnbidrag skulle icke heller medtagas vid inkomstberäkningen för dem.

Bostad i pensionärshem skulle i ömmande undantagsfall kunna beredas

även personer, vilka på grund av ålders- eller inkomstförhållanden eljest

icke skulle kunna erhålla denna förmån, t. ex. personer, vilka åtnjöte tillläggspension

på grund av invaliditet, samt änklingar med hemmavarande

minderåriga barn. För att emellertid pensionärshemmen icke skulle få annan

karaktär genom en alltför fri praxis i fråga örn dessa undantagsfall,

föreslås därjämte en föreskrift av innebörd att, i den mån bostäder i pensionärshem

bleve lediga, inom vederbörande kommun bosatta personer, vilka

åtnjöte tilläggspension enligt lagen örn folkpensionering, skulle äga företräde

till lägenheter.

Tillfällig fattigvård — exempelvis vid akut sjukdom — bör enligt de

sakkunnigas mening icke verka hindrande på möjligheten att vinna tillträde

till pensionärshem eller bo kvar däri. Å andra sidan förordas bestämmelser

i syfte att förhindra, att bostad i pensionärshem åtnjutes av personer,

örn vilka skäligen kan antagas att de, även för den händelse att de erhölle

bostad hyresfritt, för sin försörjning i övrigt bomme att erhålla stadigvarande

eller regelbundet återkommande fattigvård. För dessa borde fattigvården

alltjämt sörja även i fråga om bostadshjälp.

Bostadshjälpen borde kunna ordnas både genom förvärv av redan befintliga

hus och genom nyproduktion därav. Förvärv av redan befintligt

bostadshus borde emellertid stödjas av staten endast, därest vederbörande

kommun visade, att behovet av hyreshus, lämpade för mindre bemedlade

inom kommunen, vid tiden för ansökningen syntes vara eller genom nybyggnad

bli fyllt samt den byggnad, som skulle förvärvas, kunde anses

vara eller efter ombyggnad eller reparation bli ur bostadshygienisk synpunkt

fullt tillfredsställande samt i övrigt lämpligt för ändamålet.

Lägenhetstyperna för pensionärshemmen borde begränsas till ett rum och

kokvrå för en person, ett större rum och kök eller kokvrå för två eller tre

personer samt två rum och kök eller kokvrå för fyra eller fler personer.

Som villkor för statsbidrag skulle gälla, att lägenheterna hade en golvyta av

minst 20 kvm för lägenhet, avsedd för en person, 25 kvm för lägenhet avsedd

för två eller tre personer samt 35 kvm för lägenhet, avsedd för fyra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191. 6

eller flera personer. Vidare förutsättas särskilda anordningar vidtagna nied

hänsyn till hyresgästernas ålder.

Hyresbeloppen föreslås fastställda till högst följande årliga belopp per

lägenhet i pensionärshem; nämligen

a) för lägenhet, vari bor en ensam person, 120 kr. i ortsgrupp 1, 180 kr.

i ortsgrupp 2 och 240 kr. i ortsgrupp 3.

b) för lägenhet, vari bo två eller tre personer, 180 kr. i ortsgrupp 1, 2/0

kr. i ortsgrupp 2 och 360 kr. i ortsgrupp 3.

c) för lägenhet, vari bo fyra eller flera personer, 210 kr. i ortsgrupp 1,

315 kr. i ortsgrupp 2 och 420 kr. i ortsgrupp 3.

Det skulle dock stå hemmets anordnare fritt att sätta hyresbeloppen lägre

eller i ömmande fall upplåta lägenheter hyresfritt. Återstående årskostnad

för lägenheterna skulle täckas av vederbörande kommun resp. kommunalförbund,

som också skulle upplåta mark eller ställa belopp, täckande kostnaden

för tomtanskaffningen, till förfogande utan att erhålla statsbidrag

eller ersättning av bostadsföretag för denna kostnad.

För bestridande av övriga kostnader för hemmen skulle statsbidrag utgå

i relation till det kommunala skattetrycket. Till grund för beräkning av detta

skattetryck skulle läggas medeltalet under de senast förflutna fem åren

sammanlagda kommunal- (municipal-), landstings- och vägskatterna med

avdrag i förekommande fall för understöd av skatteutjämningsmedel,

allt per skattekrona. Ett på nyss angivet sätt uttryckt skattetryck intill 8

kronor skulle motsvaras av statsbidrag å 10 °/o, ett skattetryck av 8 kronor

eller därutöver, dock högst 8 kronor 99 öre, skulle motsvaras av statsbidrag

å 12 % samt än högre skattetryck av statsbidrag med ytterligare 2 %

för varje hel krona utöver 8 kronor, intill dess ett sammanlagt statsbidrag av

50 % uppnåtts. Statsbidragsprocenten skulle i enlighet med denna regel bliva

följande.

Skattebörda (netto) under

5 år; medeltal per år och

skattekrona

Statsbidrag till

kostnader för

inrättande av

pensionärshem

Skattebörda (netto) under

5 år; medeltal per år och

skattekrona

Statsbidrag till

kostnader för

inrättande av

pensionärshem

Kronor

?''o

Kronor

*

10

12

18

18:99..............

32

8

9

10

11

8* 9q

19

19:99..............

34

q. qq

14

20

20:99..............

36

10-99 .........

16

21

21: 99..............

38

------11:99..............

18

22

22: 99 ..............

40

12

12:99..............

20

23

23: 99 ..............

42

13

13:99..............

22

24

24: 99 ..............

44

14

24

25

25: 99 ..............

46

1 rv 99

26

26

26: 99 ..............

48

16

17

28

30

27

50

17:99..............

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 191.

Det skulle dock stå den statsbidragsbeviljande myndigheten fritt att göra

de avvikelser från formeln som betingades av hänsyn till särskilda omständigheter,

exempelvis skatteunderlaget, kommunens skuldbörda och åldringarnas

andel i kommunens folkmängd.

Den centrala tillsynen över denna verksamhet föreslås tilldelad statens byggnadslånebyrå.

Beslut om statsbidrags beviljande skulle emellertid fattas av

Kungl. Maj:t efter förslag av byggnadslånebyrån. Statsbidraget skulle utbetalas

till hemmets anordnare omedelbart efter det företaget färdigställts och

tagits i bruk samt kostnaderna godkänts av byggnadslånebyrån.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle slutligen såsom övergångsbestämmelse

gälla, att statsbidrag skulle kunna beviljas jämväl för inrättandet av pensionärshem,

vilka tagits i bruk för sitt ändamål före ikraftträdandet av den föreslagna

statsbidragskungörelsen men tidigast den 1 juli 1938, försåvitt hemmets

anordnare förbunde sig att från och med nämnda dag följa de föreslagna

bestämmelserna.

Över pensionärbostadssakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av

socialstyrelsen, statskontoret, statens byggnadslånebyrå, byggnadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, bostadssociala utredningen, kommunalskatteberedningen,

socialvårdskommittén, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

ävensom av fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt - genom överstathallarämbetets och länsstyrelsernas förmedling_åt
skilliga

kommuner.

Forslagets syfte och allmänna utformning Ira vunnit anslutning från flertalet

av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

En kritisk inställning till förslaget har intagits av svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet samt länsstyrelserna i Uppsala, Stockholms, Södermanlands

och Kalmar län, vilka bland annat ifrågasatt, huruvida icke resultatet av

socialvårdskommitténs arbete borde avvaktas, innan den föreslagna verksamheten

igångsattes.

En detaljerad ledogörelse för yttrandena ateriinnes i propositionen sid

14—23.

Departementschefens ståndpunkt.

Depai tementschefen har beträffande behovet av pensionärshem anfört

följande.

De uppgifter örn mindre bemedlade åldringars inkomst- och bostadsförhållanden,

vilka lämnats i pensionärbostadssakkunnigas betänkande, bekräfta

den allmänna erfarenheten, att för åldringar i små ekonomiska omständigheter

bostadshyran ofta utgör en speciellt tyngande utgiftspost i hushållsbudgeten.

Utgifterna för kläder, föda m. m. kunna av åldringarna lättare pressas

.samman än av personer i yngre arbetsför ålder, men så är icke i motsvarande

grad fallet med bostadsutgiften. För åldringar, som enbart eller i huvudsak

ha en knapp pension att leva av, åtgår särskilt i orter med hög hyresnivå en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

5

oproportionerligt stor del av inkomsten till utgifter för bostaden och detta

trots att ifrågavarande grupper av samhällsmedborgare ofta tvingas att bosätta

sig i bostäder av synnerligen låg kvalitet. Dessa förhållanden återspeglas

även i erfarenheterna från den offentliga bostadsövervakningens område. Hälsovårdsmyndigheternas

möjligheter att ingripa mot bostäder av hygieniskt

mindervärdig beskaffenhet ha visat sig begränsade särskilt därigenom, att

dessa bostäder ofta bebos av åldringar, som sakna möjligheter att med sina

små resurser bekosta annat än en dålig bostad.

Angelägenheten av samhälleliga åtgärder för förbättring av åldringarnas

bostadsförhållanden synes mig sålunda på humanitära och sociala grunder

uppenbar. Att behovet av .sådana åtgärder är trängande framgår med styrka

av det faktum, att en stor majoritet bland de kommuner, som inkommit

med yttranden över det föreliggande förslaget, uttryckligen vitsordat behovet

och tillstyrkt förslaget, ehuru dess genomförande skulle kräva betydande

ekonomiska insatser från kommunernas sida. Det är med hänsyn till de

växlande bostadsmarknadsförhållandena på olika orter naturligt, att behovet

framträder starkast i städer och andra tättbebyggda samhällen; det gör sig

emellertid — ehuru i förhållandevis mindre grad — gällande även i kommuner,

tillhörande den egentliga landsbygden. Intrycket av att här föreligger ett

behov, vars tillgodoseende påkallar samhällets synnerliga uppmärksamhet,

förstärkes ytterligare, då man erfar, alt ett antal kommuner själva tagit betydelsefulla

initiativ för att skapa hyresbilliga eller vederlagsfritt upplåtna bostäder

för åldringar. De erfarenheter, man hittills haft av sådan verksamhet,

synas vara överlag goda.

Jag kan icke finna det nödvändigt att avvakta resultaten av socialvårdskommitténs

arbete, innan man på allvar tager upp till behandling och avgörande,

hur man lämpligen skall lösa problemet att skapa tillfredsställande

bostadsförhållanden för åldringar. Även utan statens stöd kommer en del

kommuner att vidtaga åtgärder i sagda syfte. Det ingår ej heller i socialvårdskommitténs

uppgift att pröva den sociala bostadspolitiken, dess allmänna

läggning, verksamhetsområde eller detaljer. Jag förbiser härvid icke, att

den samhälleliga hjälpverksamhetens allmänna utformning, vilken socialvårdskommittén

har i uppdrag att utreda, på olika sätt kan Ira betydelse

jämväl ur bostadsförsörjningens synpunkt. Jag vill emellertid framhålla

olikheten i hjälpbehovet mellan sådana grupper av åldringar, som äro ur

ständ att taga vara på sig själva, det egentliga fattigvårdsklientelet, och de grupper

av åldringar, som hava egen, ehuru knapp inkomst, och till följd härav

kunna antagas icke behöva någon särskild omvårdnad från samhällets sida,

sedan möjlighet bereus dem att erhålla en försvarlig bostad till ringa kostnad.

De nu ifrågavarande hjälpåtgärderna böra enligt min mening huvudsakligen

avses för åldringar, tillhörande den senare kategorien.

Utifrån nu angivna uppfattning örn behovet av särskilda åtgärder till förbättring

av åldringarnas bostadsförhållanden och med stöd av de goda erfarenheterna

av den verksamhet i detta syfte, som vissa kommuner bedrivit,

anser jag mig kunna förorda .statsbidrag till en försöksverksamhet i enlighet

med de sakkunnigas förslag med vissa modifikationer, till vilka jag i fortsättningen

återkommer.

I fråga örn de a 1 1 lii ä n na r i k 11 i n j e r n a för inrättande av pensionärshem

anför departementschefen härefter:

Det torde vara lämpligt att först angiva vissa riktpunkter för det allmännas

verksamhet på nu ifrågavarande område, så att rimliga sylten både

med hänsyn till samhällets och den enskildes intressen kunna nås. Som

sådana riktpunkter synas kunna angivas:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

1) att verksamheten bedrives på sådant sätt att en ur allmän bostadssocial

synpunkt önskvärd utveckling av bostadsbeståndet icke äventyras utan

om möjligt befrämjas;

2) att vissa minimianspråk i fråga örn bostädernas utrymme och kvalitet

iillgodoses; samt

3) att hyran maximeras till sådant belopp, alt den rymmes inom en folkpensionärs

bridget utan fattigvårdsbidrag.

Vad nu nämnda riktpunkter beträffar har i avseende å den första uttalats

den farhågan, att en mera omfattande nybyggnadsverksamhet, avseende

hem för åldringar, skulle kunna leda till en överproduktion av enrumslägenheter,

så mycket olämpligare som dylika smålägenheter redan i alltför

stor utsträckning dominera bostadsbeståndet. Enligt den uppfattning,

sorn ligger till grund för denna farhåga, bör det samhälleliga stödet åt bostadsanskaffning

genom nyproduktion främst inriktas på tillskapande av

lägenheter, lämpliga som familjebostäder, varigenom så småningom bostadsbeståndet

kunde omformas till att passa en högre allmän utrymmesstandard.

Jag anser det vara självfallet, att frågan örn åldringarnas bostadsförsörjning

bör sättas in i sitt sammanhang med det allmänna bostadspolitiska problemet

på lång sikt och att därför de nyss berörda synpunkterna kräva

beaktande. Ser man emellertid till de aktuella möjligheterna i nu föreliggande

situation, torde det förhålla sig så, att förutsättningarna för bostadsanskaffning

åt åldringar efter den ena eller andra linjen äro mycket

växlande på olika orter. I den ena kommunen kan det vara bestämt olämpligt

att nybygga för ändamålet; i den andra däremot enda utvägen att lösa

problemet. Vilkendera vägen man bör beträda, eller huruvida en kombination

av båda är att föredraga, kan avgöras endast med utgångspunkt från

de konkreta förhållandena i vederbörande kommun. Man måste bestämma

från fall till fall. Örn i framtiden en mera allmän höjning av utrymmesstandarden

kommer att förverkligas,'' torde det också komma att framstå

såsom alltmera naturligt och självklart, att anskaffningen av bostäder för

åldringarnas småhushåll sker genom att man genom inköp av fastigheter

disponerar över redan befintliga smålägenheter och icke genom nyproduktion.

I nuvarande läge vore enligt min uppfattning en generell bestämmelse

i endera riktningen olämplig, och jag ansluter mig därför till förslaget, att

båda vägarna böra lämnas öppna, varvid jag utgår ifrån att den myndighet,

som får sig aniörtrott att besluta örn statsbidrag, städse har för ögonen att

samhällets allmänna bostadspolitiska intentioner icke motverkas.

Rörande verksamhetens närmare utformning hänvisar departementschefen

till ett inom departementet upprättat, vid propositionen fogat

utkast till kungörelse i ämnet samt yttrar i anslutning därtill följande.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna om storleken av lägenheterna

i pensionärshem synas i det hela väl avvägda. Med hänsyn till den

kontroll å byggnadsplanerna, som skall ske före statsbidrags beviljande,

har jag emellertid funnit dessa detaljföreskrifter kunna utgå ur förslaget.

I detta har däremot intagits en föreskrift örn iakttagande av hälsovårdsstadgans

bestämmelser samt stadganden i syfte att möjliggöra åtgärder för

tillsyn och vård av de i hemmet boende med hänsyn till inträffande sjukdoms-

och olycksfall.

De av de sakkunniga förordade maximihyrorna synas mig utgöra ett

lämpligt mått på vad som högst må utkrävas i hyra för lägenheter, för vil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

7

ka statsbidrag erhållits. Självfallet bör ingenting hindra en kommun att

i sina pensionärshem upplåta lägenheterna till lägre hyror än de i förslaget

angivna. 1 syfte att åt pensionärshemmen i största möjliga utsträckning

giva karaktären av vanliga hyreshus höra dock samma hyror hetingas

för alla lägenheter av lika storlek och beskaffenhet i ett och samma hem

och hyreskontrakt — med ömsesidig uppsägningsrätt — upprättas på i öppna

hyresmarknaden brukligt sätt. Hyresnedsättningar och hyresbefrielse

i förekommande fall höra sålunda ske på så sätt, att kommunen lämnar

fattigvård eller pensionstillskott till motsvarande belopp.

Vad därefter angår urvalet av hyresgäster, som kunna fä tillträde

till pensionärshemmen, anser jag beträffande åldersgränsen i likhet med de

sakkunniga, att denna lämpligen sättes till 60 år. Dock bör invalid, vilken åtnjuter

invalidunderstöd, kunna beredas bostad i pensionärshem även örn

hans ålder understiger 60 år. f de sakkunnigas uppdrag ingick jämväl att

avgiva förslag rörande statligt bistånd till åtgärder för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade änkor. De sakkunniga ha i detta avseende föreslagit,

att även änkor under 60 år skulle kunna erhålla bostad i pensionärshem för

sig och sina minderåriga barn. De lia emellertid betonat, att bostadshjälpen

torde bli av mindre betydelse för denna kategori. Behov av dylika åtgärder

för änkorna anses av flertalet kommuner, ingående i de sakkunnigas representativundersökning,

icke föreligga. Därjämte har från åtskilliga håll gjorts

gällande, att jämväl andra personer under 60 år än änkor kunde vara i minst

lika stort behov av bostadshjälp. Slutligen Ilar från medicinalstyrelsen och

även i andra utlåtanden i ärendet framhållits, att avsevärda olägenheter för

båda parterna torde bli följden av ett sammanförande i pensionärshem av

åldringar och minderåriga barn.

Vad sålunda anförts har föranlett mig att icke upptaga änkor under 60 år

bland de personer, för vilka pensionärshem böra avses. Frågan örn bostadseller

annan hjälp till änkor och änklingar med hemmavarande minderåriga

barn och andra personer under 60 år i särskilt ömmande omständigheter

torde kunna beaktas vid socialvårdskommitténs arbete. Skulle de pensionärshem,

vilka kunna komma att anordnas enligt det förslag jag nu framlägger,

icke bli fullt utnyttjade av åldringar, tillhörande de kategorier, för vilka denna

hjälp närmast avses, bör dock hinder icke möta mot beredande av bostad

i hemmen för änkor och andra personer under 60 år, där så befinnes lämpligt

och särskilda skäl för bostadshjälp åt dem visas föreligga.

De av de sakkunniga föreslagna inkomstgränserna för ensam person synas

mig i stort sett väl avvägda; möjligen kunde någon höjning diskuteras.

Däremot förefaller det icke motiverat att för äldre par fastställa dubbla inkomstbeloppen

såsom gränser, eftersom bostadskostnaden för två personer

vid lika standard icke är dubbelt så hög som för en person. Det kan emellertid

starkt ifrågasättas, örn inkomstgränser för urvalet av hyresgäster

överhuvud böra införas i författningen såsom villkor för statsbidrag. Den

ekonomiska bördan av pensionärshemmen kommer till väsentlig del att vila

på kommunen, och häri torde ligga en garanti för att icke statsbidragen

komma att användas till ändamål, som icke på allmänt socialpolitiska grunder

kunna försvaras. Vidare äro inkomstnivåer, hyresnivåer o. s. v. växlande

från ort till ort på sätt som endast mycket ofullständigt återspeglas av

den grova dyrortsgraderingen för folkpensioneringen, vilket kan motivera

olika inkomstgränser i praxis även inom samma dyrortsgrupp. Jag förordar

därför, att frågan örn inkomstgränser vid urvalet av hyresgäster i pensionärshemmen

överlämnas ål vederbörande kommuners avgörande, var
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

vid jag dock förutsätter, att verksamheten så handhaves att endast mindre

bemedlade personer, vilka icke med egna medel kunna tillfredsställande lösa

sin bostadsfråga, komma i åtnjutande av fördelen av bostad i pensionärshem.

Det synes mig icke erforderligt att i kungörelsen angiva vilket kommunalt

organ, som skall omhänderhava pensionärshems verksamheten.

I fråga örn statsbidragens storlek ha från många håll invändningar

anförts gentemot den bidragsskala, de sakkunniga föreslagit; man har

ansett de föreslagna bidragen för små och ej tillräckligt stimulerande för anordnande

av pensionärshem i större omfattning. Härtill kan svaras, dels att

ifrågavarande verksamhet väsentligen måste anses utgöra en kommunal angelägenhet,

dels att försiktigheten bjuder, att i en försöksverksamhet av

denna art bidragen icke tillmätas för rikligt. Jag finner dock de framställda

anmärkningarna i viss mån berättigade. A ena sidan synes ett bidrag på

10 procent av byggnadskostnaderna — vilket, när kostnaden för värme,

underhåll o. s. v. inräknats, motsvarar ett bidrag på väsentligt mindre än

10 procent av de årliga kostnaderna — vara för litet för att verkligen stimulera,

detta i synnerhet när som villkor för bidraget uppställas vissa särskilt

för större orter med hög hyresnivå skäligen snäva krav på hyresmaximering.

Jag föreslår därför, att lägsta bidragsprocent fastställes till 15. Å andra sidan

synes man i den föreslagna skalan icke tillräckligt lia beaktat de mycket

skattetyngda kommunernas behov. Enligt de sakkunnigas förslag nås

en bidragsprocent på 50 först vid en nettoskattebörda av 27 kronor. Så

hög skatt har för närvarande ingen kommun i landet, och de i skalan medtagna

bidragsprocentbeloppen utöver 32 procent torde kunna betraktas som

enbart teoretiska. Jag anser, att skalan med hänsyn till de hårdast skattetyngda

kommunerna bör vara progressiv och nå en bidragsprocent av 50

procent vid en nettoskattebörda av 17 kronor. Utifrån dessa, delvis från

de sakkunnigas avvikande grunder, har jag i författningsutkastet låtit omarbeta

bidragsskalan.

Den i författningen intagna bidragsskalan bör vara i huvudsak normerande

för bidragsverksamheten i praktiken, men icke absolut bindande. I

enskilda fäll kunna starka skäl föreligga för tillämpning av andra bidragssatser.

Då så är fallet, bör Kungl. Majit på framställning av bidragssökande

kommun eller statens byggnadslånebyrå äga möjlighet att låta bidraget

undergå skälig jämkning.

Angående anslagsbehovet för nästa budgetår och frågan om retroaktiv

tillämpning av bestämmelserna anför departementschefen

till sist:

Genomförandet av föreliggande förslag angående statsbidrag till anordnande

av pensionärshem synes lämpligen kunna ske vid ingången av budgetåret

1939/40. Anslagsbehovet för nämnda budgetår, som av de sakkunniga

föreslagits böra upptagas till 1.5 miljon kronor, har jag med hänsyn till

verksamhetens försökskaraktär funnit kunna begränsas till 1 miljon kronor.

Anslaget lär böra anvisas såsom reservationsanslag. Jag anser mig

bora har angiva min uppfattning, att statsbidrag till kostnader för redan

in rattade pensionärshem visserligen kunna vara väl motiverade men att jag

bland annat med hänsyn till svårigheten att överblicka de ekonomiska

konsekvenserna av de sakkunnigas förslag till retroaktiva bidrag, icke vågar

förorda detsamma. Ekonomiskt svaga kommuner, som igångsatt byggande

av pensionärshem efter den 1 juli 1938, må dock efter prövning i varje

särskilt fall äga möjlighet att erhålla bidrag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

9

Motionerna.

I de likalydande motionerna 1:255 och 11:386 har yrkats, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 177 ville uttala sig för

dels att i statsbidragskungörelsen intages ett stadgande av innebörd, att

pensionärshemmen böra huvudsakligen avses för åldringar, som hava

egen, ehuru knapp inkomst och kunna antagas icke behöva någon särskild

omvårdnad från samhällets sida, sedan möjlighet beretts dem att erhålla en

försvarlig bostad till ringa kostnad,

dels ock att statsbidrag må kunna beviljas för pensionärshem, vilkas

inrättande påbörjats före den 1 juli 1938, under förutsättning att hemmen

tagits i bruk för sitt ändamål tidigast nämnda dag.

Vidare har i motionen 11:375 yrkats, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 måtte uttala, att hinder icke föreligger för

beviljande av statsbidrag till partiell ombyggnad av ålderdomshem på sådant

sätt, att del av detsamma inrättas till pensionärshem.

I motionen 11:385 har slutligen yrkats, att riksdagen måtte besluta sådan

förändring i Kungl. Maj:ts proposition, att statsbidrag till inrättande av pensionärshem

i fråga om kommuner med ett nettomedelskattetryck intill 12

kronor skall bestämmas i enlighet med 1938 års pensionärbostadssakkunnigas

förslag i denna del.

1 fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna I: 255 samt II: 375 och 385.

I likhet med departementschefen finner utskottet ådagalagt, att behov föreligger

av kompletterande åtgärder från samhällets sida i syfte att bereda

bättre och billigare bostäder åt sådana åldringar och invalider, för vilka ett

vårdbehov som regel icke föreligger men vilka hava för knapp inkomst för

att av egna medel förskaffa sig nöjaktig bostad. De av departementschefen

för denna hjälpverksamhet uppdragna riktlinjerna synas utskottet jämväl i

det stora hela väl avvägda, örn ock beträffande dessas närmare utformande

jämkningar i vissa hänseenden kunna befinnas påkallade. Utskottet tillstyrker

alltså i princip Kungl. Maj:ts förslag, innebärande att under statens medverkan

och kontroll skall anordnas en försöksverksamhet å förevarande

område i huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda riktlinjer.

Beträffande statshidragsgrundernas utformning hava, såsom departementschefen

erinrat, från åtskilliga håll invändningar framställts mot den av de

sakkunniga föreslagna bidragsskalan under framhållande, att densamma

icke vore ägnad att i önskvärd grad stimulera till anordnande av pensionärshem.

I anslutning härtill har departementschefen förordat vissa modifikationer

i de sakkunnigas förslag, avseende bland annat en höjning av lägsta

bidragsprocenten från 10 till 15 °/o, att utgå till kommuner, där nettomedelskattetrycket

understiger 10 kronor. Gentemot denna höjning har i motionen

II: 385 gjorts gällande, alt den skulle gynna kommuner med lågt skattetryck,

vilka kunde antagas vara i stånd att med lägre statsbidrag vidtaga erforder
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 191.

Utskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

liga åtgärder för inrättande av pensionärshem. I motionen har därför yrkats

återgång till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende. Utskottet

finner för sin del de i motionen anförda synpunkterna heaktansvärda. Utskottet

vill emellertid samtidigt erinra om, att bland de kommuner, där skattetrycket

är lågt, även ingå åtskilliga, som icke äro i stånd att med sakkunnigförslagets

statsbidrag åstadkomma en byggnadsverksamhet för det ändamål,

varom här är fråga. Det torde tillika böra uppmärksammas, att den av

Kungl. Majit föreslagna bidragsskalan icke avsetts vara -absolut bindande,

utan att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, andra bidragsbelopp

kunna komma i fråga. Vid sådant förhållande och då utskottet utgår från

att vid tillämpningen av blivande bestämmelser i ämnet hänsyn jämväl tages

till storleken av vederbörande kommuners skatteunderlag, anser utskottet

skäl icke föreligga att frångå Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda hänseende.

Såsom i motionen 11:375 påpekats, kunna inom vissa kommuner möjligheter

erbjuda sig att för ifrågavarande ändamål belt eller delvis taga i anspråk

ett tidigare uppfört ålderdomshem. 1 den mån ett dylikt ålderdomshem

lämpar sig för och avses att i sin helhet användas till pensionärshem,

synes utskottet intet vara att erinra mot att statsbidrag utgår för de kostnader,

som kunna vara förenade med ålderdomshemmets omändrande till

pensionärshem. Däremot finner utskottet det ägnat att ingiva betänkligheter

att bereda möjlighet till statsbidrag i det fall, att endast en del av visst

ålderdomshem omändras till pensionärshem, medan återstående del allt fortfarande

användes för sitt ursprungliga ändamål. Utskottet är därför icke

berett att tillstyrka bifall till förevarande motion i annan mån än vad som

framgår av det nu anförda.

Vad härefter angår frågan örn retroaktiva bidrag för redan uppförda hem,

innebär Kungl. Maj:ts förslag, att statsbidrag skall efter prövning i varje särskilt

fall kunna utgå till ekonomiskt svaga kommuner, som påbörjat byggande

av pensionärshem efter den 1 juli 1938. Härutinnan föreslås i motionerna

I: 255 och II: 386 den jämkningen, att statsbidrag skall kunna beviljas

även för pensionärshem, vilkas inrättande påbörjats före den 1 juli

1938 men vilka tagits i bruk för sitt ändamål tidigast nämnda dag. Då utskottet

finner vissa skäl tala för att statsbidrag må kunna utgå jämväl i sist

avsedda fall, vill utskottet icke motsätta sig en jämkning av de föreslagna

grunderna i sådant syfte. Utskottet förutsätter dock, att samtliga ansökningar

örn retroaktiva bidrag prövas av Kungl. Majit från fall till fall och

endast bifallas i den omfattning, som med hänsyn till vederbörande kommuners

ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter kan befinnas skälig. I

anledning av det i sistnämnda motioner framförda yrkandet om visst förtydligande

i syfte att understryka, att pensionärshemmen huvudsakligen

äro avsedda för åldringar, som icke äro att hänföra till det egentliga fattigvårdsklientelet,

vill utskottet slutligen framhålla, att utskottet för sin del intet

har att erinra mot ett dylikt förtydligande, därest ett sådant vid de blivande

bestämmelsernas definitiva utformning befinnes påkallat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 191.

11

Under åberopande av det sålunda anförda och då Kungl. Maj:ts beräkning

av medelsbehovet för nästa budgetår icke föranlett någon erinran från utskottets

sida, hemställer utskottet,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionerna I: 255 och II: 386, må

a) godkänna de grunder för bidrag av statsmedel för beredande

av bostäder åt åldringar och invalider i pensionärshem,

som förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 3 mars 1939, med iakttagande av de erinringar utskottet

ovan anfört,

b) för budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln till Bidrag

till inrättande av pensionärshem anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor,

II. att motionerna II: 375 och 385, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Oscar

Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Andersson i Fältenborg, Bergström, Nilsson i

Fredriksfält, Magnusson i Kalmar, Boman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Bostock, Jansson i Falun, Törnkvist, Persson i Falla,

Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson, Weijne, Åqvist, Staxäng, Andersson i Malmö

och De Geer i Hanaskog.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till inrättande av pensionärshem jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten