Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna.
1939-05-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:211, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 211.
1
Nr 211.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition
av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna.
(4:e avd.)
I en den 10 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 228, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till fonden
för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna avsatta medel tillsvidare måtte
få av Kungl. Maj :t disponeras i enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
förordat.
I propositionen nr 248 till 1938 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att till avsättning till fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av 3 miljoner kronor. I propositionen,
som bifölls av riksdagen (skrivelse nr 179), anfördes såsom skäl
för staten att åtaga sig det ekonomiska ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder
vid nedgång i sysselsättningen inom malmkommunerna, att staten såsom
hälftendelägare i malmbolaget — Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
(LKAB) — i viss mån vore ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna.
I propositionen förklarades, att det ekonomiska stödet åt kommunerna icke
borde ha karaktären av extraordinärt skatteutjämningsbidrag utan bindas
vid bestämt ändamål, nämligen vissa förbättringar i de sociala hjälpåtgärderna.
Vid utformningen av dessa åtgärder förutsattes skola iakttagas, att
de strängt begränsades till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden örn
de arbetslösa, som staten i arbetsgivarställning hade anledning att främja.
De sålunda angivna allmänna riktlinjerna avsågos skola vara vägledande
för Kungl. Majits förfogande över de medel, som avsattes till ifrågavarande
fond, intill dess att närmare bestämmelser för fondens disposition blivit utarbetade
och av riksdagen fastställda. Förslag till dylika bestämmelser, låt
vara av provisorisk karaktär, framlägges nu i förevarande proposition. Kungl.
Majits förslag bygger på ett av en särskilt tillkallad sakkunnig, f. d. generaldirektören
C. G. O. Malm, utarbetat förslag i ämnet. Yttranden över den
sakkunniges förslag liava avgivits av socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission,
statskontoret och länsstyrelsen i Norrbottens län
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 211. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 211.
Den sakkunnige har sammanfattat grundlinjerna i sitt förslag i följande
femton punkter.
1. Fondmedlen få användas, när nedgången i sysselsättningen vid
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolags1 gruvor på grund av läget på den
allmänna marknaden för järnmalm är av sådan omfattning och synes bliva
av sådan varaktighet, att hjälpåtgärder medelst fondmedlen äro motiverade.
2. Av fondmedlen må bekostas hjälpåtgärder för sådana inom Jukkasjärvi
och Gällivare socknar mantalsskrivna arbetslösa (gruvarbetare och privatanställda),
som närmast före iråkad arbetslöshet haft sin väsentliga årsinkomst
genom arbete hos LKAB, ävensom bidrag till sådana anställda hos
LKAB, vilka arbeta med starkt inskränkt arbetsvecka.
3. Hjälpåtgärderna ha karaktär antingen av med fondmedel drivna allmänna
arbeten eller av kontant bidragsverksamhet. Principiellt gives företräde
åt arbetslinjen.
4. Fond verksamheten utformas i båda fallen såsom en fristående hjälpverksamhet
utan sammanblandning med de allmänna (statliga och statskommunala)
arbetslöshetsåtgärderna inom malmkommunerna. Där viss anpassning
är erforderlig, sker denna från fondens sida.
Vid prövning av ansökningar från malmkommun om olika arbetslöshetsåtgärder
skall sålunda statens arbetslöshetskommission eller motsvarande
statliga centralorgan (nedan benämnt AK) bedöma läget med bortseende
från fondens hela verksamhet, dock att vid fondföretag anställda arbetslösa
betraktas såsom sysselsatta vid arbete i öppna marknaden.
5. Fondens arbeten skola i regel drivas i regi av vederbörande malmkommun.
Där arbetet såsom färdigställt avser att komma landstinget, visst
municipalsamhälle eller annan myndighet till godo, må det utföras i vederbörande
myndighets egen regi. Om lämpligt kommunalt organ för drivande
av fondarbete i egen regi icke skulle stå till buds, må Kungl. Majit kunna
uppdraga åt statlig myndighet att omhänderhava ledningen av arbetet
under villkor av visst skäligt bidrag från den kommun, för vars räkning
arbetet skall färdigställas.
Till fondföretag utgår bidrag i förhållande till antalet därvid fullgjorda
dagsverken av arbetslösa gruvarbetare med belopp per dagsverke, som bestämmes
av Kungl. Majit, samt, därest Kungl. Majit finner skäligt, med visst
belopp därutöver för verkställda utredningar rörande fondföretaget och för
administrationen av arbetet.
över lönesättningen bestämmer den myndighet, i vars regi arbetet utföres,
dock att lönerna vid företaget icke må överstiga öppna marknadens löner
för arbete av det slag, varom är fråga. Veckoförtjänsterna få ej heller överstiga
den genomsnittliga veckoinkomsten för vid gruvorna kvarvarande arbetare.
Sistnämnda begränsning gäller dock ej, om dessas arbetsvecka nedsatts
till mindre än fyra dagar.
6. Kontantbidragsverksamhet bland totalarbetslösa må förekomma endast,
därest Kungl. Maj :t prövat icke lämpligt att vid ifrågavarande tidpunkt
igångsätta eller i tillräcklig omfattning driva fondarbeten. Sådan kontantunderstödsverksamhet
kan vara av två slag, dels självständig, dels supplementär
kontantbidragsverksamhet.
7. Fondens självständiga kontantbidragsverksamhet avser främst att
bringa hjälp i det tidigare skedet av en depression. Vid ett eventuellt mera
permanent behov av kontantunderstöd skall denna del av fondverksamheten
i regel ersättas av understödsverksamhet genom AK.
8. Grunderna för fondens självständiga kontantbidragsverksamhet, vilka
för varje särskilt fall bestämmas av Kungl. Majit, böra utformas i viss an
-
1 I fortsättningen benämnd LKAB.
Statsutskottets utlåtande Nr 211. 3
slutning till den dagunderstödsverksamhet, som vid ifrågavarande tidpunkt
bedrives genom AK.
Från fonden må i samband därmed jämväl utgå bidrag till hyreshjälp
åt familjeförsörjare, som erhålla kontantbidrag.
Så snart kommun utbetalar dagunderstöd med statsbidrag från AK, skall
här nämnd kontantbidragsverksamhet upphöra.
Kommunen äger rätt att till arbetslösa gruvarbetare lämna bidrag av kommunala
medel utöver ifrågavarande fondbidrag, dock att Kungl. Majit kan
föreskriva, att sammanlagda understödet ej må överstiga visst belopp.
Tillika äger kommunen rätt att till andra arbetslösa än gruvarbetare utgiva
kontantunderstöd av egna medel intill de belopp, till vilka understöden
åt arbetslösa gruvarbetare uppgå.
9. Kungl. Majit må, där kommunen med hjälp av statsbidragen till dagunderstöd
m. m. från AK svårligen är i stånd att vid långvarig arbetslöshet
bereda de arbetslösa en önskvärd dagunderstödsstandard, medgiva, att supplementära
kontantbidrag av skälig storlek utgå från fonden. Dessa bidrag,
beräknade efter antalet arbetslösa gruvarbetare, skola icke bereda gruvarbetarna
en högre standard än övriga utan skola av kommunen användas
till förbättring av standarden överlag för de understödda arbetslösa.
Statsbidragen från AK skola icke röna någon inverkan av förekomsten
av supplementära fondbidrag.
10. Kungl. Maj :t äger medgiva, att till komplettering av arbetsinkomsterna
för LKAB :s anställda må, sedan arbetstiden vid gruvorna blivit starkt
nedsatt, efter av Kungl. Majit fastställda grunder utgå bidrag ur fonden,
graderade efter familjeförsörjningsbördan.
11. Kostnader för utbildning och förbättring av yrkesdugligheten hos arbetslösa
gruvarbetare och deras anhöriga må jämväl enligt Kungl. Majits
bestämmande bestridas av fondmedel.
12. De av riksdagen anvisade medlen böra ställas till länsstyrelsens i
Norrbottens län förfogande att disponeras och utbetalas i enlighet med föreskrifter,
som Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelar. Av länsstyrelsen
i enlighet härmed lyftade medel skola insättas å statsverkets checkräkning
och bokföras såsom s. k. diverse medel.
13. Initiativ, till anlitande av fonden tages av vederbörande kommun. Ansökan,
som ställes till Konungen och insändes till socialdepartementet, skall
vara åtföljd av utredning örn möjliga fondarbeten samt lämna uppgifter till
bedömande av om förutsättningarna för fondmedlens användning föreligga.
Ärendet bör givas en skyndsam behandling och korta tider utmätas vid erforderliga
remisser.
14. Kungl. Majits beslut bör i detalj angiva grunderna för användning av
beviljat anslag.
Kungl. Majit tillsätter en kontrollant, vilken åligger att, förutom utövandet
av en allmän kontroll över fondverksamheten, insända månadsrapporter till
länsstyrelsen för anslagets successiva utbetalande.
15. I revision av den med fondmedel finansierade verksamheten deltager
såsom statens representant en av länsstyrelsen utsedd revisor.
Länsstyrelsen åligger alt årligen till socialdepartementet före viss tid insända
en detaljerad redogörelse för användningen av fondmedlen.
Då mera betydande belopp av fondmedel under ett budgetår förbrukats,
skall Kungl. Majit lämna riksdagen redogörelse härför.
Den sakkunniges förslag har av såväl socialstyrelsen som statens arbctslöshetskommission
gjorts lill föremål för en principiell kritik, som emellertid
närmast riktat sig mot den för fondbildningen grundläggande tanken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande Nr 211.
Socialstyrelsen har sålunda efter en diskussion om det sätt, varpå LKAB
kunde hjälpa sina arbetare vid arbetslöshet, anfört, att ett enskilt företag
givetvis kunde ordna hjälp åt sina arbetslösa, som det funne lämpligt. Men
då enligt styrelsens mening här vore fråga örn rena statsmedel, måste andra
synpunkter anläggas. Enligt den sakkunniges förslag skulle statsmedel användas
till upprätthållande i vissa kommuner av en högre standard på arbetslöshetshjälpen
än i andra. Styrelsen hade icke kunnat finna, att några
skäl kunde anföras till stöd för en dylik åsikt, eller att av handlingarna
framginge, att detta varit statsmakternas avsikt, då de beslöto uppläggandet
av fonden i fråga. Den samhälleliga arbetslöshetshjälpen borde enligt styrelsens
mening utgå efter samma normer i Jukkasjärvi och Gällivare som
inom andra kommuner.
Styrelsen har avstyrkt, att det framlagda förslaget utan en genomgripande
överarbetning lades till grund för disposition av fondmedlen.
Statens arbetslöshetskommission har likaledes framhållit, att förslaget innebure
ett brott mot principen om de arbetslösas likställighet ifråga om arbetslöshetshjälpen.
Enligt grunderna för den allmänna hjälpverksamheten
bland arbetslösa skulle hjälpen utmätas åt samtliga individer efter enhetliga
normer; variationer i hjälpens art och omfattning finge endast betingas
av det individuella hjälpbehovet och den mellan olika orter rådande skillnaden
i löneläge på arbetsmarknaden. Arbetslösa från malmkommunerna
skulle enligt förslaget erhålla arbetslöshetshjälp enligt liberalare grunder än
rikets övriga arbetslösa, oberoende av örn dessa tidigare haft anställning i
statlig eller enskild tjänst. Detta vore ägnat att skapa prejudikat, vilkas konsekvenser
icke kunde överblickas. Även andra kommuner i riket kunde utsättas
för särskilt svåra ekonomiska påfrestningar på grund av nedgång i
en i orten dominerande industri. Den gynnade ställningen skulle dessutom
tillkomna ett arbetslöshetsklientel, som under normala förhållanden tillhörde
de högst avlönade arbetargrupperna i riket.
Kommissionen har ansett fastställandet av dispositionsbestämmelser böra
anstå, till dess att pågående revision av åtminstone hjälpverksamheten för
arbetslösa genomförts, och hemställt, att förslaget, som enligt kommissionens
mening icke i oförändrat skick borde läggas till grund för disposition
av fondmedlen, skulle överlämnas till 1937 års arbetslöshetssakkunniga för
att behandlas i samband med utformningen av de framtida riktlinjerna försvensk
arbetslöshetspolitik. Medlen kunde utan olägenhet tills vidare stå
till Kungl. Maj:ts disposition enligt i propositionen angivna riktlinjer.
Socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen hava dessutom framställt
vissa erinringar mot utformningen i detalj av den sakkunniges förslag.
Beträffande dessa erinringar får utskottet hänvisa till propositionen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
När fjolårets riksdag beslöt avsätta medel till en fond för vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna, motiverades detta med att staten såsom hälftendelägare
i malmbolaget vore i viss mån ansvarig för produktionspolitiken
vid gruvorna. Jag vill även erinra örn att medelsanvisningen ansågs böra
Statsutskottets utlåtande Nr 211.
5
föranleda en motsvarande uttagning av staten tillkommande vinst i LKAB.
Åtgärder finansierade med fondmedel äro under dessa omständigheter tydligen
närmast att jämföra med extraordinära arbeten, vilka inom gruvdriftens
ram organiseras av malmbolaget i syfte att hålla uppe sysselsättningen,
och skilja sig sålunda helt från den socialpolitiskt motiverade allmänna
hjälpverksamhet bland arbetslösa, till vilken medel normalt anvisas över
allmänna budgeten. Detta förhållande ändras icke av att fondmedlen ansetts
böra avsättas över driftbudgeten eller av att de — för undvikande av
en rubbning av rättsförhållandena inom malmbolaget —- disponeras för åtgärder
utom ramen av den av bolaget bedrivna verksamheten.
Från dessa utgångspunkter kan jag ej dela de invändningar mot nu föreliggande
förslag till dispositionsbestämmelser för malmfonden som grunda
sig på den uppfattningen, att fondmedlen principiellt äro att likställa med
statsmedel disponerade för allmän socialhjälp. Jag vill även erinra om, att
kravet på de arbetslösas principiella likställighet vid organisationen av hjälpåtgärder
icke ansetts hindra användning av statsmedel till finansiering av
beredskapsarbeten.
En definitiv utformning av ifrågavarande bestämmelser är, såsom av den
sakkunnige anmärkts, icke möjlig, så länge oklarhet råder om riktlinjerna
för den framtida arbetslöshetspolitiken. Emellertid är det önskvärt, att möjlighet
redan nu erhålles att disponera fondmedlen i händelse av arbetslöshet.
De föreslagna dispositionsbestämmelserna synas mig erbjuda en
godtagbar provisorisk utgångspunkt för medelsanvändningen. Jag vill därför
förorda att — i avvaktan på ett slutligt ställningstagande, vilket lämpligen
kan ske i samband med prövningen av 1937 års arbetslöshetssakkunnigas förslag
— riksdagens medgivande inhämtas till disposition av fondmedlen i enlighet
med de vid anslagets beviljande angivna allmänna riktlinjerna, sådana
dessa utvecklats i sakkunnigförslaget, men med beaktande av under remissförfarandet
framkomna synpunkter. Vad som i yttrandena över sakkunnigförslaget
anförts på särskilda punkter synes mig sålunda böra tagas
under övervägande, om och när fråga uppkommer örn användning av fondmedlen.
Det får anses önskvärt att möjlighet redan nu beredes att disponera ifrågavarande
fondmedel i händelse av arbetslöshet. De av departementschefen
förordade grunderna för medlens användning torde kunna godtagas såsom
ett provisorium i avbidan på det slutliga ställningstagandet i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till fonden för vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna avsatta medel tillsvidare
måtte få av Kungl. Maj:t disponeras i enlighet med vad föredragande
departementschefen i statsrådsprotokollet den 10
mars 1939 förordat.
Stockholm den 23 maj 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Utskottet.
Ilihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 211.
Statsutskottets utlåtande Nr 211.
6
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson,
Svensson i Kompersmåla, Asplund, Pauli, Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar, Bäckström,
Bäcklund och von Heland; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson
i Grönvik, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge,.
Weijne, Åqvist, Bergström och Mårtensson.
398035. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna. a1 i texten