Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av Umeoch Vindelälvarnas översvämning år 1938 jämte i ämnet väckta motioner.

1939-06-02 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:244, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av Umeoch Vindelälvarnas översvämning år 1938 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 244.

1

Nr 244.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1939 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående

ersättning av statsmedel för vissa skador och

kostnader till följd av Ume- och Vindelälvarnas

översvämning år 1938 jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 269 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 april 1939, föreslagit

riksdagen medgiva, att för ersättande av skador och kostnader till följd av

Ume- och Vindelälvarnas översvämning må — utöver det belopp, vilket jämlikt

Kungl. Majlis beslut den 17 juni 1938 i anledning av översvämningen

anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i Västerbottens län — från förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter disponeras ett belopp av högst 155,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förslag har utskottet till behandling förehaft

två likalydande motioner, väckta den ena, nr 336, inom första kammaren

av herr K. A. Johanson och den andra, nr 503, inom andra kammaren av herr

E. Hansson i Vännäsby m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva,

att för ersättandet av skada och kostnader till följd av Ume- och Vindelälvarnas

översvämning våren 1938 med den värderade skadans hela belopp

må — utöver det belopp, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938

i anledning av översvämningen anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i

Västerbottens län — från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter disponeras

ett belopp av högst 226,500 kronor.

Beträffande motiveringen för sistnämnda yrkande får utskottet hänvisa

till motionen II: 503.

Sedan under juni månad 1938 inom Västerbottens län inträffat en svårartad

översvämning av Ume älv och Vindelälven, anbefallde Kungl. Majit

den 17 juni 1938 statskontoret att av de för budgetåren 1937/38 och 1938/39

anvisade förslagsanslagen till oförutsedda utgifter disponera sammanlagt

100,000 kronor för utbetalning, på rekvisition, till länsstyrelsen i Västerbottens

län, att av länsstyrelsen användas för lindrande av det mest trängande

behovet av hjälp åt den av ifrågavarande översvämning drabbade befolkningen

i länet. De sålunda anvisade medlen skulle länsstyrelsen få disponera blott

i den mån ej andra medel stöde till förfogande. Om så befunnes lämpligt,

finge understöd utlämnas med förbehåll örn återbetalningsskyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 244.

issi 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 244.

I skrivelse den 27 oktober 1938 har länsstyrelsen i Västerbottens län gjort

framställning i fråga om anvisande av ytterligare medel för ersättande av

vissa skador och kostnader till följd av berörda översvämning.

Länsstyrelsen har därvid anfört, bland annat:

På länsstyrelsens föranstaltande hade utredning verkställts angående de

skador, som genom översvämningen uppkommit å bostadshus och andra

byggnader samt jordbruk och trädgårdar m. m. Värderingen av skadorna

hade inom Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors socknar samt Lycksele

köping verkställts av särskilda, av vederbörande kommunalnämnder utsedda

personer. För skadevärderingarna inom Umeå socken med Tegs municipalsamhälle

samt Vännäs socken och Vännäs köping hade länsstyrelsen förordnat

en värderingsnämnd bestående av tre värderingsmän, som därjämte genom

stickprovsundersökningar granskat de från Sorsele, Stensele, Lycksele och

Degerfors socknar samt Lycksele köping inkomna skadeersättningsförslagen.

Dessa stickprovsundersökningar hade i vissa fall föranlett omräkningar av de

kommunala värderingsmännens förslag.

Efter sagda omräkningar uppginge de sammanlagda skadorna till 285,183

kronor, fördelade på sätt framginge av följande sammanställning.

Kommun

bonings-

hus

ikador

ladu-

gårdar

jord och

trädgård

Andra

skador

Summa

kr.

Umeå, socken........................

1,816

395

26,155

945

29,311

Tegs municipalsamhälle..............

—

—

—

400

400

Vännäs socken ......................

36,406

6.616

113,889

13,328

170,239

Vännäs köping ......................

—

—

2,006

50

2,056

Stensele socken......................

—

50

4,742

956

5,748

Lycksele köping ....................

4,793

163

71

85

5,112

Lycksele socken ....................

1,754

100

8,441

4,212

14.507

Sorsele » ....................

3,195

300

17.183

785

21,463

Degerfors » ....................

885

66

16.033

19,363

36,347

Summa kronor

48,849

7,690

188,520

40,124

285,183

Från Sorsele municipalsamhälle hade vidare inkommit framställning örn

ersättning med 852 kronor för av samhället utförda fördämningsarbeten till

skydd mot Vindelälvens översvämning. Dessa arbeten hade varit till stort

gagn och bidragit till att hindra uppkomsten av större skador i samhället.

Kostnaderna för samtliga skadors värdering uppginge enligt ingivna räkningar

till 2,604: 25 kronor.

Samtliga nu ifrågavarande skador och kostnader syntes i sin helhet böra

ersättas av statsmedel.

För möjliggörande av erforderlig kontroll över utförda arbeten torde därjämte

böra av statsmedel beräknas omkring 800 kronor.

Sammanlagt vore alltså ett belopp av (285,183 + 852 + 2,604: 25 + 800)

289,439: 25 kronor behövligt.

Då emellertid av det belopp å 100,000 kronor, som den 17 juni 1938 ställts

till länsstyrelsens förfogande, återstode 75,212: 24 kronor, erfordrades ytterligare

allenast (289,439:25 — 75,212:24) 214,227:01 kronor eller i avrundat

tal 214,250 kronor.

Mot de sålunda verkställda värderingarna har lantbruksstyrelsen efter

hörande av lantbruksingenjören i Västerbottens läns södra del framställt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 244.

3

vissa anmärkningar, vilka närmare utvecklats i en särskild inom styrelsen

upprättad promemoria (propositionen sid. 3—5). I denna promemoria framhålles,

bland annat, att de verkställda värderingarna ej kommit att genomföras

efter enhetliga principer inom de olika områdena och att därför önskvärd

likformighet vid beräkning av ersättningsbeloppen ej syntes hava

uppnåtts.

På grund härav uppdrog Kungl. Majit åt byråchefen i lantbruksstyrelsen

G. R. Ytterborn att verkställa fortsatt utredning i ämnet. Efter fullgjort uppdrag

har Ytterborn nied skrivelse den 18 mars 1939 överlämnat utredning och

förslag i ämnet. Utredningsmannen har däri anfört bland annat:

Av det anförda framginge, att intet egentligen kunde nu åtgöras för att

korrigera eventuella skiljaktigheter i de enhetsvärden, som använts inom olika

områden. Icke heller förelåge möjlighet att korrigera skadebelopp, som eventuellt

blivit satta högre än som under förhandenvarande omständigheter

kunde anses skäligt. Däremot kunde vissa justeringar göras, varigenom likformighet

i så måtto kunde uppnås mellan olika värderingsområden, att ersättning

beräknades för samma grupper av skador. Därutöver torde, därest

medel för ersättning av skadorna komme att beviljas, länsstyrelsen bora

åläggas att — i de fall då uppgifterna i protokollen icke medgåve justering

eller då felräkning eller felaktiga anteckningar förelåge — vid utbetalning

pröva beloppens skälighet bland annat med hjälp av de anteckningar, som

förts vid värderingarna. Vid granskning av protokollen hade utredningsmannen

funnit ett antal sådana fall, där sålunda av angivna eller andra skäl upptagna

värden alltför mycket avveke från de värden, som åsatts för motsvarande

skador hos andra jordbrukare. Likaså förekomme i protokollen från

vissa områden, att skador, vilka bland annat för uppnående av likformighet

olika områden emellan icke borde hava medräknats, sammanförts med andra

skador, varför justering ej kunnat företagas.

De justeringar, som syntes, böra göras, vore i huvudsak följande. Angivna

värden för lador, elektricitetsverk, kvarnar, sågar, verkstäder och båthus borde

inom samtliga värderingsnämnders områden medräknas i skadebeloppen. Med

avseende å skadeersättningar för smålador borde, där så befunnes lämpligt,

uppställas såsom villkor, att ersättning finge utgå endast i den mån densamma

användes till byggande av större lada vid gården. Skadebelopp avseende

skador å gärdesgårdar, levande och döda inventarier,, i byggnader eller

utomhus förvarade lager av hö, potatis, spannmål, konstgödsel, ved, hässjevirke,

byggnadsvirke och dylikt samt prydnadsanläggningar borde, i den mån

de medtagits, fråndragas skadebeloppen. Skador i övrigt, som per brukningsdel

ej uppginge till 10 kronor, borde likaledes fråndragas.

I enlighet härmed skulle å ena sidan tillkomma belopp å sammanlagt 4,220

kronor, men å andra sidan avdragas belopp å tillhopa 1,585 kronor. Beträffade

belopp å sammanlagt 3,320 kronor borde vidare länsstyrelsen pröva,

huruvida däri inginge ersättningar, som icke borde medräknas. ''Därjämte

borde länsstyrelsen rörande belopp å tillhopa 1,549 kronor, vilka syntes hava

upptagits för högt, efter verkställd granskning företaga erforderlig reduktion.

Utredningsmannen har i likhet med länsstyrelsen förutsatt att, där ersättning

av statsmedel komme i fråga, ersättning skulle utgå med skadans hela

belopp. Lika litet som länsstyrelsen har utredningsmannen ifrågasatt, att

juridiska personer, som lidit skada, skulle uteslutas från ersättningsrätt.

Till sist framhåller utredningsmannon, att av det belopp, som av länssty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 ’ Statsutskottets utlåtande Nr 244.

reisen disponerats från det genom beslutet den 17 juni 1938 till länsstyrelsens

förfogande ställda beloppet av 100,000 kronor, en del använts för inköp av

utsäde att fördelas bland sådana skadelidande, som behövt och kunnat företaga

omsådd. I de fall, där ersättning utgått i denna form, borde värdet därav

avdragas från de ersättningsbelopp, som eljest funnes böra utgå i följd av

uppkomna skador.

Hos länsstyrelsen hava vidare Klabböle byamän hemställt örn ersättning

för en dem tillhörig år 1932 uppförd hängbro vid Klabböle, vilken raserats

genom översvämningen.

Länsstyrelsen, som med skrivelse den 1 mars 1939 överlämnat framställningen

till Kungl. Majit, har anfört, att vägingenjören i länet uppskattat kostnaderna

för anläggning av en ny hängbro vid Klabböle till 5,000 kronor, samt

hemställt, att Kungl. Majit måtte för ersättande av ifrågavarande skada anvisa

ett belopp av 5,000 kronor.

Över nu nämnda framställningar har statskontoret den 29 mars 1939 avgivit

utlåtande. Ämbetsverket framhåller till en början, att de av länsstyrelsen

förordade ersättningsgrunderna stöde i uppenbar strid med vad som

tidigare i liknande fall tillämpats. Sålunda hade exempelvis vid 1927 års

översvämning av Vänern uteslutande värderats skador å åker, äng och invallningar

samt i vissa fall betesmark. De av skadorna berörda jordägarna hade

uppdelats i tre olika grupper allt efter deras antagna förmåga att själva kunna

bära de gjorda förlusterna. De verkligt behövande, mindre bemedlade jordbrukarna

hade erhållit understöd med i medeltal 50 procent av det beräknade

värdet å dem tillskyndade skador av ovan angivna slag. Hänsyn hade vidare

tagits såväl till skadans relativa betydenhet i förhållande till respektive jordbruks

totala areal och dess därav följande inverkan på de skadelidandes

utkomstmöjligheter som ock till arten av den gröda, vilken vid översvämningen

skadats, och översvämningens förväntade skadeverkan på efterföljande

skördar. Därjämte hade noggrann uppmärksamhet ägnats vederbörandes

ekonomiska förhållanden i allmänhet.

Enligt statskontorets uppfattning kunde det icke ifrågakomma, att ersättning

skulle, på sätt länsstyrelsen nu föreslagit, utgå till de skadelidande

oberoende av deras ekonomiska villkor, helst som därigenom skulle uppkomma

vittgående ekonomiska konsekvenser. De i anledning av 1927 års Vänernöversvämning

tillämpade fördelningsgrunderna syntes statskontoret däremot

böra komma till användning också i förevarande fall. Behållningen å det

tidigare av Kungl. Majit anvisade medelsbeloppet kunde för sådan händelse

förutses vara fullt tillräckligt för utbetalande av ytterligare understöd. Då

emellertid någon utredning angående de skadelidandes ekonomiska förhållanden

i stort sett icke presterats, föresloge ämbetsverket, att Kungl. Majit

återförvisade ärendet till länsstyrelsen för verkställande av sådan utredning

samt upprättande av förslag till de grunder, efter vilka ersättning borde utgå.

Tillika syntes böra utredas, örn och i vad mån återbetalningsskyldighet för

tilldelat understöd borde åläggas vederbörande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2dd.

5

Med anledning av vad statskontoret anfört kava representanter för de

genom översvämningen skadelidande i en till Kungl. Majit ingiven skrift

hemställt, att medel för reglerande av de uppkomna skadorna måtte ställas

till förfogande i huvudsaklig överensstämmelse med länsstyrelsens förslag.

Därvid har bland annat anförts, att befolkningen i föreliggande fall nedlagt

stora ansträngningar och kapital för skyddande av sina marker och att detta

skett i överensstämmelse med av Kungl. Majit fastställda förslag. Förhållandena

vore därför icke analoga med dem, som förelegat vid 1927 års

översvämningar av Vänern.

Till bestridande av vissa kostnader för militär handräckning, som lämnats

i anledning av förevarande översvämning, har vidare chefen för Västerbottens

regemente hemställt örn ersättning med 4,340 kronor 83 öre och chefen för

Norrlands dragonregemente med 1,705 kronor 24 öre.

Med skrivelse den 17 april 1939 har slutligen länsstyrelsen gjort framställning

örn anvisande av ett belopp av 50 kronor för ersättande av

vissa kostnader för vård åt en korpral vid Norrlands dragonregemente,

vilken skadats vid det militära handräckningsarbetet.

Departementschefen har för egen del anfört.

Vad först beträffar storleken av de skador, som vållats av ifrågavarande

översvämning, framgår av deli lämnade redogörelsen, att det icke lärer vara

möjligt att fullt exakt fixera skadornas omfattning. Att så icke kan ske ligger

i själva verket delvis i sakens natur. Skadornas storlek synas mig emellertid

böra uppskattas i överensstämmelse med de beräkningsgrunder, som förordats

av den i ärendet särskilt anlitade utredningsmannen.

Av redogörelsen framgår vidare, att samtliga myndigheter, som yttrat sjg

i ämnet, utgått från att staten bör lämna sin ekonomiska medverkan till

ersättande av skador och kostnader, som uppkommit i följd av översvämningen,

men att meningarna varit delade beträffande den omfattning, i vilken

statens hjälp bör lämnas. Under förutskickande av att även jag är av den

åsikten, att staten i föreliggande fall bör lämna sitt ekonomiska stöd, vill jag

beträffande detta spörsmål närmare anföra följande.

Utredningsmannen har föreslagit, att vissa skador skulle få helt bäras av

dem, vilka skadorna drabbat. Till detta förslag ansluter jag mig. I överensstämmelse

härmed ifrågasätter jag icke någon ersättning för skador å gärdesgårdar,

levande och döda inventarier, lager av hö, potatis, spannmål, konstgödsel,

ved, hässievirke, byggnadsvirke och dylikt eller för skador å prydnadsanläggningar.

Ej heller förordar jag ersättning för skador i övrigt, som per

brukningsdel understigit 10 kronor.

Lika med länsstyrelsen och utredningsmannen anser jag vidare, att ersättning

bör utgå oberoende av den skadelidandes ekonomiska förhållanden.

I detta avseende hyser jag alltså en uppfattning, som avviker från den av

statskontoret intagna. Anledningen till mitt ställningstagande är framför

allt den, att det stora flertalet av de genom översvämningen skadelidande

torde vara i betydande behov av hjälp och att det säkerligen skulle möta

avsevärda svårigheter att rättvist avväga ersättningen med hänsyn till graden

av det behov, som i varje särskilt fall kunde anses föreligga.

Därest ersättning av statsmedel beviljas utan behovsprövning, synes mig

anledning icke förefinnas att från ersättning utesluta de juridiska personer,

som drabbats av översvämningen. Härtill synes mig så mycket mindre skäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 244.

Utskottet.

vara för handen, som en dylik åtgärd för statsverket skulle medföra endast

en obetydlig kostnadsminskning. Jag ansluter mig därför på denna punkt

till länsstyrelsens och utredningsmannens förslag.

Såväl länsstyrelsen som utredningsmannen hava vidare ansett sig böra

räkna med att, där skada skall gottgöras, ersättningen bör utgå med skadans

hela belopp. För min del kan jag icke finna detta betraktelsesätt riktigt.

Ett godtagande av en dylik princip skulle också för framtiden utan tvivel

kunna medföra föga önskvärda konsekvenser. Emellertid är jag med hänsyn

till ifrågavarande översvämnings karaktär beredd att tillstyrka, att skadorna

må med tre fjärdedelar av skadebeloppen ersättas av statsverket.

Ersättning lärer böra utbetalas av länsstyrelsen, som före utbetalningen

bör låta verkställa den ytterligare prövning av vissa skadebelopp, som utredningsmannen

förordat, samt företaga de reduceringar av ersättningsbeloppen,

vartill prövningen må giva anledning.

Givetvis bör tillses, att gottgörelse icke får utgå för skada, som redan

i en eller annan form blivit ersatt.

Länsstyrelsen torde böra bemyndigas att, i den utsträckning så befinnes

lämpligt, föreskriva, att ersättning skall utgå allenast under förutsättning

att den skadelidande avhjälper den skada, för vilken ersättningen lämnas.

Vad beträffar kostnaderna för de skyddsåtgärder, som vidtagits i Sorsele

municipalsamhälle, synas mig även dessa böra till tre fjärdedelar gäldas av

statsverket.

Utgifterna för värdering av uppkomna skador samt för erforderlig kontroll

å utförda arbeten torde böra i sin helhet gäldas av statsmedel. Så bör även

ske med de kostnader för militär handräckning, som uppkommit för Västerbottens

regemente och Norrlands dragonregemente. Till dessa kostnader

räknar jag därvid även förut omförmälda utgifter för vård åt en vid handräckningsarbetet

skadad korpral.

Någon skyldighet att återbetala av statsmedel erhållna belopp synes mig

icke böra ifrågakomma.

Av vad jag anfört framgår, att det belopp, som av statsmedel erfordras för

ersättande av här ifrågavarande skador och kostnader ännu icke kan slutligt

fixeras. Det kan emellertid beräknas, att beloppet icke kommer att överstiga

230.000 kronor. Då vidare länsstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut den 17 juni 1938 disponerat ett belopp av omkring 25,000 kronor, kunna

statens sammanlagda kostnader för berörda ändamål uppskattas till högst

255.000 kronor. För bestridande av dessa kostnader torde i första hand

böra tagas i anspråk det belopp av 100,000 kronor, som jämlikt nyssnämnda

beslut ställdes till länsstyrelsens förfogande. Det härutöver behövliga beloppet,

högst (255,000 —100,000) 155,000 kronor synes mig böra bestridas

från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. För sistnämnda ändamål

erfordras medgivande av riksdagen.

I likhet med departementschefen anser utskottet skäligt, att staten i föreliggande

fall lämnar ekonomiskt stöd för ersättande av de skador och särskilda

kostnader, som uppkommit till följd av översvämningen.

Beträffande grunderna för statens ekonomiska medverkan hava, såsom av

propositionen närmare framgår, delade meningar rått därom, huruvida ersättning

av statsmedel bör utgå till alla skadelidande, oberoende av deras ekonomiska

villkor. Departementschefen har för egen del ansett, att någon skillnad

i detta hänseende icke bör göras mellan de skadelidande. Ehuru utskottet

uppmärksammat, att vid tidigare tillfällen, då staten trätt hjälpande emellan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 244.

7

i anledning av inträffade översvämningar, en prövning av den enskildes hjälpbehov

ägt rum, har utskottet dock med hänsyn till omständigheterna i nu föreliggande

fall funnit motiverat, att ersättning lämnas utan att en dylik prövning

verkställes. Utskottet ansluter sig alltså härutinnan till Kungl. Maj:ts

förslag.

Vid detta sitt ståndpunktstagande har utskottet beaktat, bland annat, att

enligt det föreliggande förslaget vissa skador av mindre omfattning eller svårkontrollerbar

natur skola helt undantagas från ersättning samt att beträffande

övriga skador en del av den uppkomna förlusten skall bäras av de skadelidande

själva. Utskottet biträder i princip departementschefens uppfattning

i denna del. Uppenbarligen kunna dock skilda meningar göras gällande i

fråga örn den andel, varmed ersättning bör utgå. Kungl. Majit har i detta

hänseende föreslagit, att ersättning skall utgå med 75 procent av skadebeloppen.

Utskottet har för sin del funnit de i motionerna I: 336 och II: 503

anförda synpunkterna ävensom förhållandena i övrigt tala för en något högre

bidragsprocent än den sålunda föreslagna och vill på den grund förorda, att

ersättningen bestämmes att utgå med 85 procent av det belopp, vartill den

ersättningsberättigade skadan uppgår för var och en av de skadelidande. Vid

bifall härtill bör, då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning

till erinran, medelsanvisningen höjas med i runt tal 25,000 kronor till

180,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

motionerna I: 336 och II: 503 medgiva, att för ersättande av

skador och kostnader till följd av Ume- och Yindelälvarnas översvämning

må — utöver det belopp, vilket jämlikt Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut den 17 juni 1938 i anledning av översvämningen

anvisats för utbetalning till länsstyrelsen i Västerbottens

län — från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter disponeras

ett belopp av högst 180,000 kronor.

Stockholm den 2 juni 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,

Svensson i Kompersmåla, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Larsson

i Varberg, Carlström, Magnusson i Kalmar, Bäckström och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun Törnkvist, Danielsson,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson

i Tidaholm, Staxäng, De Geer i Hanaskog och Hansson i Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:454 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av limeoch Vindeläl s. 10 i texten