Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel jämte i ämnet väckta motioner.

1939-06-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:245, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 245.

1

Nr 245.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande

av medel för beredande av ersättning för vissa

förskingrade förmyndarmedel jämte i ämnet väckta

motioner.

(3 avd.)

I propositionen nr 180 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 10 mars 1939,

föreslagit riksdagen medgiva, att under i protokollet angivna villkor må från

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas dels till dödsboet efter

Beda Wikström ett belopp av 40,000 kronor, dels till Per Göran Palmcrantz

likaledes ett belopp av 40,000 kronor, dels ock till Birgitta Thunell ett belopp

av 5,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling förehaft
dels

en i första kammaren av herr A. Sundvik väckt motion, nr 256, vari

hemställts, att riksdagen, på de villkor i övrigt som av Kungl. Maj:t föreslagits,

måtte medgiva ersättning till omyndiga Palmcrantz med samma procenttal

av det förskingrade beloppet, som propositionen innebure i vad den

avser Beda Wikströms stärbhus;

dels ock en i andra kammaren av herrar O. Dahlbäck och Å. Holmbäck

väckt motion, nr 405, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva, att från

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter må utbetalas dels till dödsboet efter

Beda Wikström ett belopp av (83,484: 31 — 5,710: 35 =) 77,773: 96 kronor

och dels till Per Göran Palmcrantz ett belopp av (243,583: 81 — 16,636: 10

=) 226,947:71 kronor.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

1 en den 2 februari 1938 inkommen skrift ha dödsbodelägarna efter

Beda Wikström, nämligen hennes make handlanden Hjalmar Wikström

samt makarnas barn Titus Wikström, Bertil Wikström, Nils Wikström och

Lily Roberg, född Wikström, anhållit att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för att bereda dem ersättning för förlust, som de lidit därigenom att

advokaten Gunnar Holmén förskingrat 83,484 kronor 31 öre av medel, som

han omhänderhaft i egenskap av förmyndare för Beda Wikström. Hjalmar

Wikström har numera avlidit.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 245.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 24ö.

Vidare har ingenjören Eric Palmcrantz i Tisenhult i egenskap av förmyndare

för sin omyndige son Per Göran Palmcrantz i en den 3 februari

1938 inkommen skrift hemställt, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för

att bereda Per Göran Palmcrantz ersättning för ett belopp av 243,583 kronor

81 öre, som Holmén förskingrat såsom förmyndare för Per Göran

Palmcrantz, jämte ränta.

Slutligen har musikläraren Kurt Thunell i egenskap av förmyndare för

sin omyndiga dotter Birgitta Thunell i en den 23 december 1938 inkommen

skrift anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för beredande av

ersättning till Birgitta Thunell med 5,000 kronor jämte ränta med anledning

av att Holmén förskingrat vissa för hennes räkning omhänderhavda värdehandlingar.

Av tillgängliga handlingar framgår bland annat följande.

Samtliga ifrågavarande förskingringar, vilka ägt rum under 1931 och

1932, hava möjliggjorts genom medverkan eller försummelser av vederbörande

överförmyndare, t. f. förste assessorn Sixten Carlborg. Denne har

också av Svea hovrätt dömts till ansvar härför samt förpliktats att solidariskt

med Holmén ersätta de förskingrade beloppen.

Holmén försattes i konkurs den 3 maj 1932. I denna konkurs hava Beda

Wikström och Göran Palmcrantz erhållit utdelning med respektive 5,710

kronor 35 öre och 16,636 kronor 10 öre. Även Carlborg har varit försatt i

konkurs, vilken dock avskrivits på grund av att tillgångarna ej förslogo till

konkurskostnadernas bestridande.

Vidare har Beda Wikström genom sin förmyndare anhängiggjort talan

mot Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad om åläggande för kronan

och staden att utgiva ersättning till henne för det förskingrade beloppet. Därvid

åberopades mot staden, att förmyndarkammaren av ålder förvaltat en

s. k. garantifond, vilken enligt 4 § i instruktionen för förmyndarkammaren

den 21 juni 1907 skulle ha till ändamål bland annat att ersätta sådana förluster

vid förvaltningen, vilka av vederbörande ämbets- och tjänstemän icke

borde eller kunde gottgöras. I enlighet med kungl, brev den 24 november

1933 hade staden från och med den 1 januari 1934 övertagit garantifonden

under villkor, bland andra, att staden iklädde sig ansvar för alla förmyndarkammaren

åvilande förpliktelser. Då Holmén och Carlborg saknade medel

att erlägga dem ådömda skadestånd för de förskingrade medlen, syntes staden

vara pliktig att till den omyndiga gälda dessa skadestånd. Gentemot

kronan åberopades, att enär Carlborg förbrutit sig i sin tjänst hos ett statligt

ämbetsorgan, även kronan borde anses skadeståndsskyldig.

Genom dom den 15 april 1935 biföll rådhusrätten nämnda talan mot staden,

varemot yrkandet mot kronan ogillades. Svea hovrätt och högsta domstolen

ogillade emellertid i domar den 31 december 1935 respektive den 24

mars 1937 helt Beda Wikströms talan. Av högsta domstolen uttalades därvid

beträffande stadens skyldigheter, att med de förluster, som garantifonden

enligt 4 § i instruktionen för förmyndarkammaren haft till ändamål att ersätta,

avsetts förluster vid förmyndarkammarens egen förvaltning av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 245.

3

utav förmyndarkammaren omhänderhavda värdehandlingarna och där innestående

medel. Genom att staden övertagit förmyndarkammarens tillgångar

och dess förpliktelser vore staden icke skyldig svara för förluster, vilka uppkommit

genom Carlbergs försummelser med avseende å tillsynen över Holmöns

förvaltning av ifrågavarande förmynderskap.

Jämväl Eric Palmcrantz har i egenskap av förmyndare för Per Göran

Palmcrantz fört talan mot Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad

örn ersättning för det förskingrade beloppet. Utgången i detta mål blev densamma

som i det å Beda Wikströms vägnar anhängiggjorda målet.

Yttranden lia infordrats dels över envar av ifrågavarande framställningar

från statskontoret och justitiekanslersämbetet dels ock över de framställningar,

sorn- ingivits av Beda Wikströms dödsbodelägare och Eric Palmcrantz,

från Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige.

Statskontoret har framhållit, att vid det förhållandet att såväl kronan som

Stockholms stad befunnits icke vara förpliktade att ersätta de förmyndarmedel,

som förskingrats för Beda Wikström och Per Göran Palmcrantz,

starka betänkligheter givetvis måste möta mot att tillmötesgå framställningarna.

Statskontoret kunde emellertid icke undgå att finna de särskilda

omständigheterna tala för ett ingripande av det allmänna till myndlingarnas

eller deras rättsinnehavares förmån. Även örn vissa skäl kunde anföras för

att Stockholms stad åtminstone borde bidraga till förlusternas täckande, ville

statskontoret icke motsätta sig att de förskingrade medlen, i den mån desamma

icke guldits genom utdelning i Holmöns konkurs, ersattes av statsverket

under villkor att sökandenas fordringar å Holmén och Carlborg till

motsvarande belopp överlätes å kronan. Ersättning för ränteförlust syntes

icke böra utgå.

Körande de från Birgitta Thunell förskingrade medlen anförde statskontoret,

att i detta fall Holmén kommit att taga befattning med den omyndigas

tillgångar icke på grund av offentlig myndighets förordnande utan vid

fullgörande av enskilt uppdrag såsom arvskiftesförrättare. Vidare hade i

ärendet icke utretts, örn och i vad mån den legale förmyndaren, Kurt Thunell,

kunde ställas till ansvar för den förlust, som drabbat myndlingen. Vid

sådant förhållande syntes enligt statskontorets mening tillräckliga skäl icke

föreligga för att statsverket skulle hålla den omyndiga skadeslös för förlusten.

Justitiekanslerämbetet har däremot tillstyrkt åtgärder för beredande av

ersättning såväl åt Beda Wikströms dödsbodelägare och Per Göran Palmcrantz

som ock åt Birgitta Thunell, under villkor om överlåtande åt Kungl.

Maj:t och kronan av deras fordringar hos Holmén och Carlborg.

Överståthållarämbetet har ansett, att ur billighetssynpunkt skäl talade för

att Beda Wikströms dödsbo och Per Göran Palmcrantz borde erhålla ersättning

för sina förluster. Överståthållarämbetet har därvid liksom även

Stockholms stadsfullmäktige uttalat att, enär Stockholms stad måste anses

stå helt utanför saken, denna ersättning borde gäldas av statens medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 245.

Utskottet.

Departementschefen bär för egen del anfört:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Beda Wikström, Per Göran

Palmcrantz och Birgitta Thunell avhänts förenämnda belopp genom förskingringar

av Holmén, vilka möjliggjorts genom grovt tjänstefel av Carlborg.

I mål, som å Beda Wikströms och Per Göran Palmcrantz’ vägnar anhängiggjorts

mot kronan och Stockholms stad, har avgjorts, att varken kronan

eller staden enligt lag är pliktig att ersätta de för Beda Wikström och

Per Göran Palmcrantz förskingrade beloppen, och uppenbarligen är förhållandet

detsamma beträffande det för Birgitta Thunell förskingrade beloppet.

Vid flera tillfällen har inom riksdagen väckts fråga om införande av

vidgat statligt ansvar för befattningshavares åtgärder. Denna fråga är av

mycket betydande räckvidd. Innan statsmakterna taga principiell ståndpunkt

till densamma torde sålunda en ingående utredning vara erforderlig.

Uppenbart är emellertid, att starka billighetsskäl kunna åberopas för att

staten under vissa förutsättningar ikläder sig ett sådant ansvar.

Riksdagen har medgivit utbetalande av ersättning i vissa särskilda fall,

då tjänstemän genom försummelse medverkat till att enskilda personer

lidit ekonomisk förlust. Sålunda kan erinras, att 1929 års riksdag beviljade

stöd åt insättarna i de s. k. allmänna sparbankerna. Ett viktigt skäl

härför torde ha varit, att de allmänna ombud, som tillsatts för kontroll av

bankernas verksamhet, genom försummelse kunde anses medansvariga för

den inriktning, som sparbankernas verksamhet tagit. Stödet beviljades i

form av en garanti för att insättarna genom utdelning i bankernas konkurser

och tillskott av statsmedel skulle erhålla tillhopa minst viss procent

av den insatta behållningen. Garantiprocenten utgick efter fallande skala,

med högre procent för mindre fordringar än för större. I den mån en insättares

fordran översteg 20,000 kronor utgick icke något bidrag av statsmedel.

I vissa fall, bland annat i fråga om omyndigas av förmyndare förvaltade

medel, garanterades emellertid hela det insatta beloppet.

Beträffande förevarande förskingringar har ifrågasatts att ersättning borde

utgå av förmyndarkammarens garantifond, oaktat fonden icke enligt

gällande bestämmelser skall svara för förskingringarna. En ändring av de

bestämmelser som gälla för användningen av fondens medel torde dock ej

kunna komma i fråga.

Då fonden sålunda icke lärer kunna anlitas för ifrågavarande ändamål,

torde böra tagas under övervägande, huruvida icke staten — ehuru någon

skyldighet därtill icke föreligger — av billighetsskäl bör träda emellan

och i skälig omfattning ersätta de förluster som möjliggjorts genom Carlbergs

försummelser. En skälighetsprövning av ersättningsbeloppens storlek

torde leda därhän att ersättningarna till Beda Wikströms dödsbo och

Per Göran Palmcrantz begränsas. Jag anser mig bör förorda, att av allmänna

medel utbetalas till Beda Wikströms dödsbo 40,000 kronor, till Per

Göran Palmcrantz likaledes 40,000 kronor och till Birgitta Thunell hela det

förskingrade beloppet, 5,000 kronor. Såsom villkor för utbekommande av

beloppen torde böra krävas, att de till beloppen berättigade i motsvarande

mån överlåta sina fordringar hos Holmén och Carlborg å statsverket.

I ärendet är ådagalagt, att varken kronan eller Stockholms stad enligt lag

är pliktig att ersätta de för Beda Wikström och Per Göran Palmcrantz förskingrade

beloppen, och detsamma torde få anses vara fallet även med de

för Birgitta Thunell förskingrade medlen. Med hänsyn till de omständigheter,

varunder förskingringarna skett och som möjliggjort desamma, finner

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 245.

5

utskottet dock billighetsskäl tala för att det allmänna träder emellan och

åtminstone i viss omfattning ersätter de förluster, som uppstått genom ifrågavarande

förskingringar. Ehuru det härvid synts utskottet rimligt, att

Stockholms stad med eller utan anlitande av den s. k. garantifonden deltoge

i kostnaderna för förlusternas täckande, vill utskottet, på grund av vad i

ärendet upplysts, icke motsätta sig, att staten anvisar medel för ändamålet.

Utskottet utgår därvid från att åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån

förebygga ytterligare förskingringar av den art, varom här är fråga.

De av departementschefen förordade ersättningsbeloppen och villkoren

för deras utbetalande hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna 1: 256 och II: 405 må medgiva, att

under av departementschefen angivna villkor må från förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter utbetalas dels till dödsboet

efter Beda Wikström ett belopp av 40,000 kronor, dels

till Per Göran Palmcrantz likaledes ett belopp av 40,000

kronor, dels ock till Birgitta Thunell ett belopp av 5,000

kronor.

Stockholm den 2 juni 1939.

På statsutskottets vägnar:

C. P. V. GBÄNEBO.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Svensson i

Kompersmåla, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Carlström,

Magnusson i Kalmar, Bäckström och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,

Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson

i Tidaholm, Staxäng, De Geer i Hanaskog och Hansson i Rubbestad.

Reservationer:

1) av herrar Gustafsson i Benestad, Larsson i Varberg, Jansson i Falun,

Törnkvist, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm

och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 0 sami. Nr 245.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 245.

»Utskottet vill icke bestrida, att vissa billighetsskäl kunna anföras för

att det allmänna skall träda emellan och i någon män ersätta de förluster,

som drabbat de omyndiga i anledning av ifrågavarande förskingringar. Enligt

utskottets mening skulle emellertid ett bifall helt eller delvis till Kungl.

Maj:ts förslag innebära ett principiellt ståndpunktstagande av den räckvidd,

att dess konsekvenser för närvarande icke kunna överblickas. Med

hänsyn härtill är utskottet icke berett att taga ställning till Kungl. Maj:ts

förslag, innan utredning verkställts rörande de konsekvenser i olika avseenden,

som ett bifall till detsamma kan förväntas medföra. Därvid torde

även böra undersökas, huruvida och i vad mån kommun, som har att

tillsätta överförmyndare, författningsenligt äger möjligheter att deltaga i

kostnaderna för täckande av förskingrade förmyndarmedel.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt motionerna

I: 256 och II: 405 icke må vinna riksdagens bifall.»

2) av herrar Svensson i Kompersmåla, Pauli, Carlström, Nisser, Persson

i Falla, Isacsson och Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»I ärendet etc.--—- (= utskottet)---är fråga.

Beträffande de belopp, varmed ersättning bör utgå, synes emellertid

Kungl. Maj:ts förslag lämna rum för erinran. Enligt utskottets mening

tala nämligen starka rättviseskäl för att Per Göran Palmcrantz tillerkännes

ersättning med samma procentuella andel som Beda Wikströms dödsbo

eller med i runt tal 50 %> av det förskingrade beloppet, sedan avdrag

gjorts för erhållen utdelning i förmyndarens konkurs. I anslutning härtill

torde ersättningen till Palmcrantz lämpligen kunna bestämmas till

(227,000: 2) 113,500 kronor. Utskottet delar alltså den uppfattning, som i

detta avseende kommit till uttryck i motionen 1:256. Däremot är utskottet

icke berett att tillstyrka bifall till det i motionen II: 405 framställda yrkandet

om full ersättning för den förlust, som genom förskingringarna drabbat

Beda Wikströms dödsbo och Per Göran Palmcrantz.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionen I: 256 samt med avslag å motionen II: 405 må medgiva,

att under av föredragande departementschefen angivna

villkor må från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas

dels till dödsboet efter Beda Wikström ett belopp av

40.000 kronor, dels till Per Göran Palmcrantz ett belopp av

113,500 kronor, dels ock till Birgitta Thunell ett belopp av

5.000 kronor.»

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

392273

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:450 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel. s. 5 i texten