Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar.
1939-06-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:251, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
1
Nr 251.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1939 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
beträffande villkorligt dömda personer ävensom
frigivna fångar.
(3:e avd.)
I anslutning till sin i årets statsverksproposition under andra huvudtiteln,
punkt 46, gjorda framställning har Kungl. Majit i proposition nr 87, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 17 februari 1939, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
skyddskonsulentorganisationen, att gälla tills vidare från och med den 1
januari 1940,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari
till och med den 30 juni 1940,
dels ock under andra huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa
1) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar ett förslagsanslag av
55,000 kronor,
2) till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader ett förslagsanslag av
31,500 kronor,
3) till Övervakning av villkorligt dömda ett förslagsanslag av 92,500
kronor,
4) till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. ett förslagsanslag av 7,500
kronor,
5) till Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna
fångar m. fl. ett anslag av 66,500 kronor.
Inledning.
Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga hava avgivit betänkanden
med förslag till dels lag örn villkorlig dom m. m. (stat. offentl. utredn.
1937: 38) dels ock lag om villkorlig frigivning m. m. (stat. offentl. utreda
1938: 25).
I propositionen nr 86 har Kungl. Maj:t i anslutning till förstnämnda betänkande
framlagt förslag till lag örn villkorlig dom, lag örn särskild förundersökning
i brottmål samt vissa andra därmed sammanhängande lagförslag.
Nu nämnda förslag innebära en viss utvidgning av den villkorliga
domens tillämplighetsområde samt dessutom att domstolarna erhålla befoBihang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
genhet att förbinda den villkorliga domen med föreskrifter av olika slag, vilka
den dömde har att iakttaga under prövotiden. I den mån det med hänsyn
till den dömdes ungdom, sinnesbeskaffenhet, omgivning eller levnadssätt
och tidigare vandel finnes påkallat för hans tillrättaförande skall sålunda
kunna åläggas honom att ställa sig till efterrättelse särskilda bestämmelser
beträffande hans utbildning, arbetsanställning eller vistelseort, att avhålla sig
från bruk av rusdrycker, att underkasta sig behandling å sjukhus, alkoholistanstalt
eller annan anstalt eller att underkasta sig inskränkning i förfogandet
över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. Där det finnes lämpligt, må
ock meddelas föreskrift därom att den villkorligt dömde bör söka iakttaga
vad i domen bestämts om tid och sätt för gäldandet av ersättning för skada
som uppkommit genom brottet. Då föreskrift meddelas i något av nu nämnda
avseenden, skall den dömde alltid ställas under övervakning. Även eljest
skall, liksom enligt gällande lag, den som erhåller villkorlig dom, vilken ej avser
förvandlingsstraff för böter, i regel ställas under övervakning. Beträffande
förundersökning, varom bestämmelser nu äro meddelade i lagarna angående
villkorlig straffdom, om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga
och örn ungdomsfängelse, föreslås, att bestämmelserna sammanföras i
en lag samt att förundersökning blir obligatorisk i något större omfattning
än för närvarande.
I förevarande proposition (nr 87) upptager Kungl. Majit till behandling
spörsmål av organisatorisk och ekonomisk innebörd i samband med den föreslagna
nya lagstiftningen örn villkorlig dom. Härvid utgår Kungl. Majit
från de sakkunnigas förslag i betänkandet om villkorlig dom med de ändringar,
som detta förslag underkastats i det senare avgivna betänkandet örn
villkorlig frigivning. Samtidigt upptagas även till behandling de sakkunnigas
förslag med avseende å tillsynen över villkorligt frigivna och eftervården
över huvud åt frigivna fångar, enär den föreslagna organisationen avses bliva
gemensam för samtliga nu nämnda ändamål.
Nuvarande organisation.
Till belysande av omfattningen av ifrågavarande instituts användning och
nuvarande organisatoriska förutsättningar må nämnas följande.
År 1932 beräknades antalet förundersökningar för villkorlig dom till minst
1,200 örn året. Antalet ailtages numera vara större. Omkring en tredjedel
av förundersökningarna utföres av tjänstemän eller styrelseledamöter i
skyddsföreningar. År 1936 förordnades om övervakning beträffande 1,571
personer, motsvarande 79 °/o av hela antalet under nämnda år villkorligt
dömda. Antalet villkorligt dömda, som på en gång stå under övervakning,
har uppskattats till omkring 4,000, medan i medeltal omkring 2,000 personer
äro intagna i rikets fångvårdsanstalter. Närmare en tredjedel av övervakningarna
lärer utföras av skyddsföreningsfunktionärer, diakoner, tjänstemän
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
3
i samhällets socialvård samt funktionärer i frälsningsarmén. Ej sällan förordnas
— särskilt på landet — präster, folkskollärare och fjärdingsmän till
övervakare. Även kommunala förtroendemän åtaga sig i stor utsträckning
att vara övervakare.
Under senare år lia vidare mellan 100 och 200 personer årligen villkorligt
frigivits. Tillsynsuppdrag har i förhållandevis stor utsträckning givits åt
fjärdingsmän och andra polismän, skyddsföreningstjänstemän samt präster.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle antalet villkorliga frigivningar komma
att avsevärt ökas.
En viss ledning av förundersöknings- och övervakningsverksamheten ävensom
av eftervården över huvud beträffande frigivna fångar utövas för närvarande
av fångvårdsstyrelsen. Fångvårdsstyrelsens befattning med förundersökningar
och övervakningar har emellertid till följd av brist på arbetskraft
väsentligen blivit av formell natur. Hjälpverksamheten för frigivna
fångar utövas till viss del genom den till styrelsen anknutna centralföreningen
till stöd för frigivna. Denna förening, i vilken fångvårdsstyrelsens
chef är ordförande, skall i samverkan med fångvården och med andra
skyddsföreningar bereda frigivna fångar moraliskt stöd och utväg till försörjning.
Enligt arbetsordning för fångvårdsstaten skola tjänstemännen vid fängelserna
taga viss befattning med eftervård åt frigivna fångar. För denna eftervård
finnes dessutom ett särskilt organ i den anstaltsnämnd, som skall finnas
vid varje centralfängelse ävensom vid annan anstalt beträffande vilken
fångvårdsstyrelsen så förordnar. Det åligger nämnden bl. a. att vidtaga åtgärder
för att bereda utkomst åt intagen, som skall lämna anstalten samt
att eljest hjälpa och stödja honom.
I alla län utom Stockholms och Västerbottens finnas dessutom frivilliga
organ i form av skyddsföreningar, anslutna till svenska skyddsförbundet.
Stockholms län utgör emellertid jämte Stockholms stad verksamhetsområde
för den jämväl till skyddsförbundet anslutna föreningen skyddsvärnet i
Stockholm. Skyddsföreningarna ägna sig, i större eller mindre utsträckning,
åt förundersökningar, övervakningar över villkorligt dömda, eftervård
åt frigivna fångar samt förebyggande och eftervårdande verksamhet för
lösdrivare, alkoholister och andra med dem jämförliga hjälpbehövande.
Svenska skyddsförbundet för sedan tio år tillbaka genom skyddsvärnet i
Stockholm ett centralregister, från vilket de till förbundet anslutna föreningarna
och deras organ erhålla uppgifter örn åtgärder som vidtagits av
föreningarna till hjälp och stöd åt frigivna fångar m. fl.
De sakkunnigas förslag.
De sakkunnigas förslag innebär, att ett antal tjänstemän, benämnda statens
skyddskonsulenter, och assistenter åt dem skulle anställas för
att tillhandagå inom skyddsverksamheten, varje konsulent för visst distrikt.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
Härigenom skulle åstadkommas en fast organisation över hela riket av
personer, kompetenta att leda och kontrollera denna verksamhet i dess olika
former.
Konsulenterna skulle skaffa sig ingående kännedom om arbetsförhållanden
och vårdmöjligheter i sitt distrikt och i detta syfte skaffa sig ombud ute
i orterna. De skulle tillhandagå domstolarna med upplysningar av betydelse
för tillämpning av lagen om villkorlig dom samt öva uppsikt över övervakare
och förundersökare och i mån av tid själva åtaga sig dylika uppdrag. De
skulle vidare lämna anvisning å lämplig arbetsanställning för dömda eller
frigivna eller å hem eller anstalt, där de kunde erhålla vård m. m. En
närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag i denna del återfinnes å
sid. 7 och 8 i propositionen.
Skyddskonsulenterna förutsättas kunna anlitas även för andra uppgifter,
t. ex. för att taga befattning med den grupp av asociala, som plägar kallas de
arbetsskygga, samt för alkoholistvården och ungdomsvården.
I betänkandet om villkorlig dom föreslogs antalet skyddskonsulenter till
12 jämte en befattningshavare för Gotland, där konsulentåliggandena ansågos
kunna skötas såsom bisyssla. Enligt det senare avgivna betänkandet om
villkorlig frigivning borde antalet konsulenter med heltidstjänst ökas till 17,
vartill skulle komma en motsvarande befattningshavare för Gotland samt 4
assistenter. Konsulenterna och deras assistenter, som skulle sortera under
fångvårdsstyrelsen, föreslogos uppförda i 22 :a resp. 18:e lönegraden å extra
stat. För motsvarande befattningshavare på Gotland beräknades ett årsarvode
av 1,200 kronor. Den föreslagna konsulentorganisationen beräknades
medföra en årlig kostnad av omkring 218,000 kronor inklusive kostnader
för lokaler, resor och expenser.
De sakkunniga ha vidare föreslagit, att arvodet till övervakare
över villkorligt dömda måtte höjas från nuvarande belopp, 8 kronor
för första månaden av övervakningstiden och 2 kronor för var och en
av de följande, till de belopp som gällde före den 1 juli 1933 eller till 12
respektive 3 kronor. Därjämte borde domstolen erhålla befogenhet att i
vissa fall tillerkänna övervakaren särskilt tilläggsarvode. Konsulenterna
beräknades dock utan särskilt arvode kunna i genomsnitt omhänderhava
sammanlagt omkring 500 övervakningsuppdrag. Med hänsyn härtill och till
sannolika antalet övervakningsuppdrag efter reformens genomförande uppskattade
de sakkunniga kostnadsökningen för övervakningar till 45,000 kronor
örn året.
Tillsyningsman över villkorligt frigivna föreslås erhålla
arvode och ersättning för resor m. m. efter samma grunder som övervakare
över villkorligt dömda. Den årliga kostnaden härför uppskattas till 25,000
kronor. Därvid har hänsyn tagits till det större antal villkorliga frigivningar,
som antagits skola föranledas av de föreslagna ändrade reglerna om
villkorlig frigivning.
Enligt förslaget till lag om villkorlig dom kan den dömde bland annat
åläggas underkasta sig viss utbildning, arbetsanställning eller vistelseort eller
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
5
behandling å sjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt. De sakkunniga
ha tänkt sig, att sådant åläggande skall kunna innebära att den villkorligt
dömde inackorderas i enskilt hem. I den mån kostnaderna för inackorderingen
icke kunde bestridas av den dömde eller hans anhöriga, skulle det
allmänna ställa medel till förfogande. De årliga kostnaderna för detta ändamål
ha uppskattats till 20,000 kronor. Härutöver beräknas 10,000 kronor
för att möjliggöra att den dömde skulle kunna genomgå viss utbildning
eller intagas å sjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt.
Tillika föreslås, att medel ställas till förfogande för att bereda någon gottgörelse
åt arbetsgivare, som taga frigivna fångar i sin tjänst omedelbart efter
frigivningen, samt för att bereda konsulent möjlighet att lämna tillfällig
hjälp med kläder, husrum, mat, respengar m. m. Det för närvarande utgående
anslaget till understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd, i
gällande riksstat av tillfällig anledning upptaget med 40,000 kronor men
eljest utgående med 33,000 kronor, borde för tillgodoseende av de nu nämnda
ändamålen höjas till 70,000 kronor. Det syntes emellertid de sakkunniga
lämpligt, att detta anslag bleve sammanslaget med de nyssnämnda anslagsbeloppen
å respektive 20,000 och 10,000 kronor till ett gemensamt anslag
å 100,000 kronor att ställas till fångvårdsstyrelsens disposition.
Den sammanlagda kostnadsökningen enligt sakkunnigeförslaget beräknas
till 355,000 kronor för år.
Yttranden över de sakkunnigas förslag.
I vad sakkunnigförslaget avser inrättande av en konsulentorganisation
för uppgifter rörande förundersökning, övervakning över villkorligt
dömda samt tillsyn över villkorligt frigivna och eftervård åt frigivna fångar
över huvud, har det i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de
yttranden som avgivits över betänkandena.
I tillstyrkande riktning uttala sig bland andra samtliga hovrätter, flertalet
av de häradshövdingar och rådhusrätter, som avgivit yttrande, fångvårdsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens inspektör för fattigvård och barnavård,
Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, flertalet landsfogdar, direktören för statens uppfostringsanstalt
å Bona, Sveriges advokatsamfund, föreningen skyddsvärnet i Stockholm
och Stockholms kyrkliga socialråd.
I vissa yttranden framträder emellertid en mot den föreslagna organisationen
mer eller mindre avvisande inställning, grundad på den uppfattningen
att de ifrågavarande uppgifterna skulle bliva bättre tillgodosedda genom en
utveckling av de existerande frivilliga sammanslutningarna, skyddsföreningarna.
I denna riktning uttala sig svenska skyddsförbundet, föreningen skyddsvärnet
i Göteborg, Östergötlands läns skyddsförening och länsstyrelsen i
Göteborgs- och Bohus län.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det föreslagna antalet
6
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
konsulenttjänster påfallande stort i förhållande till antalet assistenter. Enligt
lönenämndens mening skulle en mera tillfredsställande organisation erhållas,
örn antalet konsulenter väsentligt minskades och assistentantalet i motsvarande
mån ökades. Vidare har allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat,
att konsulent- och assistentbefattningarna tills vidare borde inrättas såsom
extra ordinarie tjänster i 21 :a, respektive 17 :e lönegraden.
Statskontoret har för sin del avstyrkt, att för verksamheten från början
tillskapades en så fast organisation som de sakkunniga tänkt sig. I stället
borde — därest en konsulentorganisation ansåges böra komma till stånd —
medel ställas till fångvårdsstyrelsens förfogande för anställande mot lämpligt
avpassade arvoden av erforderligt antal konsulenter och assistenter, dock
högst till det i betänkandet örn villkorlig frigivning föreslagna antalet. Därvid
syntes konsulentarvodena böra maximeras förslagsvis till 6,000 kronor
för Stockholms stad och möjligen de distrikt där assistent skulle vara erforderlig
samt eljest till 5,000 kronor. Assistentarvodena torde böra bestämmas
till förslagsvis högst 4,000 kronor.
En närmare redogörelse för yttrandena, i vad de avse skyddskonsulenterna,
återfinnes i propositionen å sid. 10—18 samt angående de sakkunnigas förslag
i övrigt å sid. 18—21.
Departementschefens ståndpunkt.
Departementschefen bär beträffande behovet av den föreslagna konsulentorganisationen
anfört följande:
I propositionen med förslag till lag örn villkorlig dom har jag framhållit,
att övervakningen av de villkorligt dömda, på grund av bristande resurser
och svårigheten att finna för dess utövning fullt lämpade personer, mången
gång icke blivit så effektiv som önskvärt vore. Detta omdöme är giltigt
även beträffande tillsynen över villkorligt frigivna. Icke heller den verksamhet,
som har till syfte att bereda hjälp åt slutligt frigivna fångar vid
deras återinträde i samhällslivet, kan anses motsvara de krav som ur kriminalpolitiska
och humanitära synpunkter böra uppställas. Det måste anses
vara en angelägenhet av stor vikt för motverkande och bekämpande av
brottsligheten, att åtgärder vidtagas, som äro ägnade att på de nämnda, varandra
närstående områdena åstadkomma bättre förhållanden.
Det förslag till reformering av lagstiftningen örn villkorlig dom som framlagts
genom nyssnämnda proposition ställer ytterligare fordringar på skyddsverksamheten.
Den föreslagna reformen åsyftar bland annat att utveckla
den villkorliga domen så att den möjliggör behandling av brottslingar i friare
former än genom frihetsstraff och andra frihetsberövande åtgärder. För
detta ändamål skall villkorlig dom kunna förenas med föreskrifter för den
dömde beträffande utbildning, anställning, vistelseort m. m. övervakarnas
uppgifter komma härigenom i många fall att bliva mera maktpåliggande än
förut. Likaledes kommer differentieringen av behandlingsformerna att göra
det än mera betydelsefullt, att förundersökningen lämnar fullständigt och
tillförlitligt besked örn den tilltalade och om de lämpligaste åtgärderna för
hans tillrättaförande.
De sakkunniga ha föreslagit att ett antal statstjänstemän, benämnda
statens skyddskonsulenter, ävensom assistenter åt dem skola anställas för
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
7
alt handhava de ifrågavarande uppgifterna. Förslaget har tillstyrkts i det
stora flertalet yttranden. Vissa invändningar däremot lia dock framkommit.
En av dessa grundar sig på den uppfattningen att ändamålet med organisationen
skulle bliva bättre och likväl billigare tillgodosett, örn de uppgifter
som tillämnas konsulenterna anförtroddes åt redan befintliga eller nyskapade
lokala nämnder med fasta funktionärer. Dessa nämnder borde
.jämväl erhålla vidsträckta funktioner inom andra grenar av socialvården.
Även om man på denna väg skulle kunna vinna de speciella kriminalpolitiska
syften, som nu närmast äro i fråga, torde i vart fall de praktiska svårigheterna
att få till stånd en så vidlyftig organisation vara påtagliga.
Icke heller kan jag dela den i vissa yttranden framförda åsikten att en
förbättring av skyddsarbetet borde ske enbart eller huvudsakligen genom
ökat ekonomiskt understöd åt den frivilliga hjälp- och skyddsverksamheten.
Häri ligger icke något underskattande av det värdefulla arbete som skyddsföreningarna
och svenska skyddsförbundet utföra på detta område. Emellertid
må erinras att långt ifrån alla av de nämnda föreningarna ägna sig
åt de uppgifter som nu påkalla särskild uppmärksamhet, nämligen övervakning
över villkorligt dömda och frigivna samt förundersökning. För att
åstadkomma nödvändig planmässighet och ett effektivt skyddsarbete i de olika
delarna av landet synes det erforderligt att statliga organ ställas vid sidan
av de befintliga enskilda sammanslutningarna. Det torde icke behöva befaras
att den frivilliga skyddsverksamheten härigenom skulle lida förfång.
Konsulenternas verksamhet bör snarare, rätt utövad, vara ägnad att väcka
och stärka intresset för de ifrågavarande uppgifterna. Otvivelaktigt finnes
på detta område utrymme för såväl statlig som enskild verksamhet, och i
praktiken kommer det säkerligen icke att möta större svårigheter att åvägabringa
det samarbete mellan konsulenter och skyddsföreningar som av de
sakkunniga förutsatts och som även i flera yttranden betecknats såsom i hög
grad önskvärt.
Med hänsyn till det nu sagda och av skäl i övrigt som de sakkunniga närmare
utvecklat synes en organisation av den beskaffenhet som av dem förordats
böra komma till stånd. Dennas genomförande torde i själva verket
utgöra en väsentlig förutsättning för att reformen av lagstiftningen om
villkorlig dom skall kunna erhålla den praktiska betydelse som därmed är
avsedd.
Rörande konsulenternas och assistenternas arbetsuppgifter
yttrar departementschefen:
De arbetsuppgifter som skulle komma att åvila de föreslagna konsulenterna
och deras assistenter torde bliva tämligen omfattande. Deras verksamhet
bör till viss del bliva av rådgivande och kontrollerande karaktär.
De skola sålunda bistå övervakare över villkorligt dömda och tillsyningsmän
för villkorligt frigivna vid utförandet av deras uppdrag samt lia uppsikt
över hur de fullgöra sina åligganden. Bland annat böra konsulenterna
härvid tillse att sådana särskilda åtgärder beträffande villkorligt dömda
och villkorligt frigivna, som föreskrivits i samband med villkorlig dom eller
frigivning, bliva tillämpade på ändamålsenligt sätt. En betydelsefull uppgift
kommer att åvila befattningshavarna därigenom att de skola stå domstolarna
till tjänst med råd och upplysningar dels i fråga örn anställningsoch
utbildningsmöjligheter samt andra lämpliga åtgärder för omhändertagande
av dem för vilka villkorlig dom ifrågasättes, dels beträffande personer
som äro lämpliga och villiga att utses till övervakare. Liknande uppgifter
skola åvila konsulenterna även i fråga om frigivna fångar. För att
8
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
kunna fullgöra dessa åligganden är det tydligen erforderligt att konsulenterna
söka samarbete såväl med offentliga arbetsförmedlingsanstalter som
med den frivilliga hjälpverksamhetens organ, främst skyddsföreningarna. I
den mån tid och övriga förhållanden det medgiva böra konsulenterna själva,
liksom assistenterna, åtaga sig övervaknings-, tillsyns- och förundersökningsuppdrag.
I såväl sakkunnigbetänkandena som åtskilliga av yttrandena har ifrågasatts,
huruvida icke konsulenterna lämpligen borde erhålla även andra
arbetsuppgifter än de nu berörda. Starka skäl tala otvivelaktigt för att
låta konsulenternas verksamhetsfält omfatta även personer, som utskrivas
på prov efter att ha undergått tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring
eller internering. För fullgörandet av de uppgifter som sammanhänga
med lagstiftningen om villkorlig dom är det, såsom jag framhållit i motiveringen
till 8 § förslaget till lag örn villkorlig dom, nödvändigt att konsulenterna
uppehålla kontakt med och samverka med barnavårdsnämnderna
och de övriga organ som handhava samhällets ungdomsvård. För den
verksamhet som har avseende å villkorligt dömda personer och frigivna
fångar förutsättes även samarbete med de myndigheter på vilka tillämpningen
av alkoholist- och lösdrivarlagstiftningen ankommer. Huruvida det
är möjligt att låta konsulenternas verksamhet direkt avse även ungdoms-,
alkoholist- och lösdrivarvården torde icke kunna avgöras, förrän erfarenhet
vunnits rörande omfattningen av de uppgifter som skulle komma att åligga
dem beträffande villkorligt dömda, frigivna fångar samt dem som utskrivits
från andra fångvårdens anstalter än fängelser.
I fråga om konsulentorganisationens närmare utformning
anför departementschefen vidare:
I fråga om konsulentorganisationens omfattning må framhållas, att det
uppenbarligen är av betydelse att antalet befattningshavare blir tillräckligt
för att dessa icke skola nödgas inskränka sig till en allmänt rådgivande och
kontrollerande verksamhet. De böra dessutom i en icke alltför obetydlig
omfattning kunna ägna individuell omvårdnad åt de särskilda fallen. Detta
gäller framför allt i orter där den frivilliga skyddsverksamheten icke nått
större utveckling eller där det eljest möter svårigheter att erhålla kompetenta
övervakare. Likaledes är det angeläget att konsulentdistrikten icke göras så
stora att konsulenten icke kan skaffa sig en någorlunda ingående kännedom
örn förhållandena inom distriktets olika delar.
Med beaktande av dessa synpunkter torde det vara motiverat att, såsom
de sakkunniga föreslagit i sitt betänkande om villkorlig dom, bestämma antalet
konsulentbefattningar till tolv jämte en såsom bisyssla avsedd konsulentbefattning
för Gotlands län. Därtill torde fem assistenter böra anställas
till hjälp åt de konsulenter, vilkas distrikt bliva särskilt arbetstyngda genom
sin folkmängd eller utsträckning. Såsom de sakkunniga föreslagit böra befattningshavarna
lyda under fångvårdsstyrelsen.
En preliminär undersökning har givit vid handen att distriktsindelningen
lämpligen torde kunna ske enligt följande plan, som tillika anger i vilka
distrikt en assistentbefattning synts erforderlig:
Stockholms stad (1 assistent)
Stockholms och Uppsala län
Södermanlands och Östergötlands län
Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län
Gotlands län
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län (1 assistent)
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
9
Göteborgs och Bohus samt Hallands län (1 assistent)
Älvsborgs, och Skaraborgs län
Värmlands och örebro län
Västmanlands och Kopparbergs län
Gävleborgs län
Västernorrlands och Jämtlands län (1 assistent)
Västerbottens och Norrbottens län (1 assistent).
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt fastställa distriktsindelningen
ävensom att bestämma befattningshavarnas stationeringsorter.
Med hänsyn till den förestående revisionen av avlöningsbestämmelserna för
icke-ordinarie tjänstemän bör den av de sakkunniga föreslagna anställningsformen,
å extra stat, icke ifrågakomma, övervägande skäl synas tala för
att, såsom lönenämnden tillstyrkt, såväl konsulenterna — med undantag av
konsulenten på Gotland — som ock assistenterna tills vidare bliva extra
ordinarie tjänstemän. Det av statskontoret framförda förslaget att göra befattningarna
till arvodestjänster torde i praktiken kunna medföra vissa olägenheter.
Sålunda kan befaras att rekryteringen därigenom skulle försvåras.
Den omständigheten att befattningarna redan från början uppföras såsom
extra ordinarie tjänster utesluter givetvis icke att de, i den mån förhållandena
därtill giva anledning, under en övergångstid uppehållas genom förordnande
på viss tid, exempelvis ett år.
Vid prövningen av frågan om befattningshavarnas löneställning bör beaktas
icke blott arbetets krävande natur utan även att värdet av den föreslagna
organisationen i hög grad blir beroende av att väl kvalificerade personer
kunna erhållas för befattningarna. Vid tillsättandet av dessa bör stort
avseende fästas vid sökandenas personliga läggning och egenskaper, deras
föregående utbildning på detta och närliggande områden samt deras erfarenhet
i allmänhet av socialt arbete. Enligt vad som från sakkunnigt håll upplysts,
torde med den omfattning detta arbete numera har i vårt land svårigheter
icke behöva uppstå för tjänsternas besättande med lämpliga personer.
Med hänsyn till de olika omständigheter som måste tagas i betraktande vid
rekryteringen finner jag det befogat att, på sätt lönenämnden tillstyrkt, konsulenterna
— vilka böra benämnas skyddskonsulenter —- uppföras i 21
lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. För assistenterna synes däremot,
i närmare anslutning till vad statskontoret föreslagit beträffande deras löneställning,
en placering i 16 lönegraden vara tillfyllest. För konsulentbefattningen
på Gotland torde böra beräknas ett årsarvode å 1,500 kronor.
I anslutning härtill förordar departementschefen, att för bestridande av avlöningar
åt konsulenterna och assistenterna anvisas ett anslag av förslagsanslags
natur, benämnt Skgddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Då organisationen
är avsedd att träda i funktion först med ingången av år 1940,
beräknas för budgetåret 1939/40 ett belopp motsvarande hälften av årskostnaden.
I enlighet härmed uppskattas avlöningskostnaderna för nästa budgetår
till 55,000 kronor. För Skyddskonsulentorganisationens omkostnader
beräknas medelsbehovet under samma budgetår till 31,500 kronor, fördelat
med 22,500 kronor å reseersättningar och 9,000 kronor å expenser.
Beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt anför departementschefen
härefter bland annat:
Den föreslagna arvod esf Örbo jningen till övervakare över
villkorligt dömda har uttryckligen tillstyrkts i många yttranden.
Mildrig till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251. 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
Såsom redan i det föregående omnämnts, möter det för närvarande på sina
håll svårigheter att förmå lämpliga personer att åtaga sig övervakningsuppdrag.
Det måste ock medgivas, att de nuvarande arvodena icke bereda
skälig gottgörelse för det ofta besvärliga och otacksamma arbete som övervakning
innebär. Då det för tillämpningen av den villkorliga domen, såväl
i dess nuvarande form som än mera efter den föreslagna reformen, är av
största vikt att det finnes tillgång till kvalificerade övervakare, synes en
arvodeshöjning vara väl motiverad. Att såsom i flera yttranden förordats
höja arvodena utöver vad de sakkunniga föreslagit torde dock icke vara
påkallat. Ej heller torde det vara rådligt att införa bestämmelser om tillläggsarvode,
då dylika bestämmelser säkerligen skulle vålla åtskilliga svårigheter
i tillämpningen.
Arvodeshöjningen torde få beräknas träda i kraft den 1 januari 1940.
De sakkunniga ha i betänkandet örn villkorlig dom uppskattat kostnaden
för arvodeshöjningen till cirka 45,000 kronor örn året, därvid de utgått från
att de i nämnda betänkande föreslagna tolv konsulenterna — jämte en konsulent
för Gotland —- skulle i viss utsträckning själva, utan arvode, handhava
övervakningen. Denna uppskattning torde kunna läggas till gmnd för anslagsberäkningen.
Visserligen är det av naturliga skäl svårt att, innan den
föreslagna organisationen trätt i tillämpning, bedöma i vad mån befattningshavarna
skola få tid att själva handhava övervakningsuppdrag, men det finnes
dock goda skäl att antaga att de, om konsulentorganisationen enligt vad
jag förordar utökas med fem assistenter, skola kunna ägna sig åt sådan verksamhet
i ej obetydlig utsträckning.
Gällande riksstat upptager under andra huvudtiteln ett förslagsanslag till
Övervakning av villkorligt dömda å 70,000 kronor. På grund av det anförda
torde ett sådant anslag böra beviljas för nästa budgetår å 92,500 kronor.
De sakkunnigas förslag att ersättning skall utgå till tillsyningsmän
över villkorligt frigivna anser jag mig böra biträda.
Det synes nämligen skäligt, att dessa tillsyningsman lika väl som
övervakare över villkorligt dömda erhålla gottgörelse för sitt arbete, och ett
om än blygsamt arvode kan förmodas göra det lättare att erhålla kompetenta
tillsyningsmän. Arvodet synes böra utgå efter samma grunder som
arvodet till övervakare över villkorligt dömda.
Såsom de sakkunniga framhållit kräver följdriktigheten, att om arvode åt
tillsyningsmän över villkorligt frigivna införes, sådan förmån tillerkännes
även tillsyningsmän över dem som på prov utskrivits enligt lagarna örn ungdomsfängelse,
tvångsuppfostran samt förvaring och internering. En sådan
åtgärd synes starkt motiverad även med hänsyn till vikten av att lämpliga
tillsyningsmän kunna erhållas jämväl för dessa kategorier.
Arvodena torde böra utgå från och med ingången av år 1940.
Kostnaderna torde lämpligen bestridas från ett gemensamt anslag, ehuru
tillsyningsmännen tillsättas av olika myndigheter i olika hithörande fall.
Att beräkna medelsbehovet är för närvarande förenat med svårigheter, då
lagstiftningen om ungdomsfängelse först nyligen och den reformerade lagstiftningen
örn förvaring och internering ännu icke trätt i tillämpning. Ett
överslag torde emellertid giva vid handen, att införandet av de ifrågavarande
arvodena i och för sig är ägnat att medföra en kostnad av omkring 20,000
kronor om året. Då det emellertid kan förväntas att konsulenterna och assistenterna
skola kunna själva, utan arvode, ombestyra en del av tillsynsuppdragen,
torde kostnadssumman kunna begränsas till 15,000 kronor om året.
För nästa budgetår bör på grund av det anförda beviljas ett förslagsanslag
till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. å 7,500 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
11
Till understöd åt verksamhet för frigivna och villkorligt
dömda ha de sakkunniga föreslagit ett anslag å 100,000 kronor.
Av det föreslagna anslaget skall enligt de sakkunniga bestridas utgifter
för inackordering — i fall där sådan åtgärd befinnes lämplig — av villkorligt
dömda och av frigivna fångar samt avgifter för sådana personers
intagande å sjukhus och andra liknande anstalter, i den mån anstaltsvård
erfordras och ej kan bekostas på annat sätt, ävensom tillfällig hjälp åt
sådana personer. Förslaget, som i denna del icke föranlett erinran i yttrandena,
finner jag mig böra biträda.
Enligt de sakkunniga skall vidare av berörda anslag kunna utgå gottgörelse
åt arbetsgivare som taga frigivna fångar i sin tjänst. Sådan gottgörelse
är avsedd att utgå endast för kortare tid och allenast åt arbetsgivare
som bereder den frigivne hans första anställning efter anstaltsvistelsen.
Då det i vissa fall torde vara omöjligt att på annat sätt få den frigivne
placerad i nyttigt arbete, synes den föreslagna anordningen böra försökas.
Det bör emellertid framhållas, att gottgörelse icke bör tillerkännas
någon utan efter noggrann prövning av omständigheterna i fallet, varvid
bland annat bör tillses att övriga arbetssökandes intressen icke trädas för
nära. Uppenbart torde vara, att endast mindre belopp kunna ifrågakomma
och att gottgörelse bör utgå endast i undantagsfall, när det eljest icke skulle
vara möjligt för den frigivne att erhålla lämpligt arbete.
Understöd av nu angivna slag bör kunna ifrågakomma, utom för villkorligt
dömda och frigivna fångar, jämväl för personer som, utan att vara
fångar, frigivas eller utskrivas från fångvården tillhöriga anstalter.
Med stöd av det anförda får jag tillstyrka att medel anvisas för de nu
nämnda ändamålen efter ett beräknat årsbehov av 100,000 kronor, ökningen
av medelsbehovet torde emellertid böra beräknas inträda först med
ingången av år 1940. För nästa budgetår skulle därför erfordras ett anslag
uppgående till det tidigare för ändamålet anslagna beloppet 33,000 kronor
ökat med hälften av 67,000 kronor eller således till 66,500 kronor. Jag får
därför förorda, att för nästa budgetår beviljas ett anslag till Understöd dt
verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna fångar m. fl. å 66,500
kronor.
Vid bifall härtill skulle för nästa budgetår erfordras följande anslag:
Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar.............. kronor 55,000
Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader .......... » 31,500
övervakning av villkorligt dömda ...................... » 92,500
Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl................... » 7,500
Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna
fångar m. fl................................. » 66,500
Summa kronor 253,000.
I jämförelse med tidigare utgående motsvarande anslag utgör anslagshöjningen
150,000 kronor.
Utskottet vill till en början erinra, att första lagutskottet i sitt utlåtande
nr 35 i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition nr 86 med förslag till
ny lagstiftning angående villkorlig dom m. m. Lagutskottet bar därvid anslutit
sig till departementschefens i nämnda proposition uttalade uppfattning,
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 251.
att förverkligandet av konsulentorganisationen finge anses utgöra en väsentlig
förutsättning för att den nya lagstiftningen skulle erhålla avsedd praktisk
betydelse. Lagutskottet har vid sitt tillstyrkande av denna lagstiftning tillika
utgått från att organisatoriska anordningar komma till stånd i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i nu förevarande proposition (nr 87) föreslagits.
Statsutskottet vill för sin del icke bestrida, att nuvarande organisatoriska
resurser för tillsyn över villkorligt dömda och villkorligt frigivna samt för
frigivna fångars skydd mången gång visat sig icke vara tillfyllest. Utskottet
är ock ense med departementschefen därom, att ett genomförande av den
föreslagna lagstiftningen om villkorlig dom ställer ökade krav på hithörande
övervakningsinstitut samt nödvändiggör en effektivisering och komplettering
av detsamma.
När det åter gäller att bedöma de åtgärder, som böra vidtagas i nu angivna
hänseende, hava inom statsutskottet betänkligheter yppats mot att
skapa en så pass omfattande och fast konsulentorganisation, som departementschefen
föreslagit, innan någon tids erfarenhet vunnits rörande den arbetsbörda,
som den nya lagstiftningen kan komma att innebära för nämnda
organisation. Sympatier hava ock uttalats för statskontorets förslag att tills
vidare begränsa sig till att anvisa medel för anställande av erforderligt antal
konsulenter och assistenter mot lämpligt avvägda arvoden. Då det emellertid
för det praktiska värdet av ifrågavarande organisation måste anses vara
av särskild vikt, att för ändamålet lämpade krafter förvärvas samt att dessa
beredas tillräckliga möjligheter att förskaffa sig ingående kännedom om
hithörande klientel och dess förutsättningar å arbetsmarknaden, har utskottet
icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Den förordade höjningen av nuvarande arvoden till övervakare över villkorligt
dömda synes utskottet skälig, liksom ock åtgärden alt bereda tillsyningsman
över villkorligt frigivna och vissa därmed jämförliga kategorier
ersättning efter enahanda grunder. Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har ej
heller givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna följande personalförteckning för skyddskonsulentorganisationen,
att gälla tills vidare från och med
den 1 januari 1940:
Personalförteckning.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.
12 skyddskonsulenter .......................... Eo 21;
b) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med den
1 januari till och med den 30 juni 1940:
Statsutskottets utlåtande Nr 251. 13
Avlöningsstat.
1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ...... kronor 750
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal:
a)
Grundavlöningar
m. m...............kronor 50,000
b) Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis .... » 1,000 » 51,000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 3,250
Summa kronor 55,000;
c) under andra huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa
1) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 55,000 kronor,
2) till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader ett
förslagsanslag av 31,500 kronor,
3) till Övervakning av villkorligt dömda ett förslagsanslag
av 92,500 kronor,
4) till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. ett förslagsanslag
av 7,500 kronor,
5) till Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och
för frigivna fångar m. fl. ett anslag av 66,500 kronor.
Stockholm den 5 juni 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,
Andersson i Fältenborg, Bergström, Gustafsson i Benestad, Ström i Lidköping, Larsson i
Varberg, Carlström, Magnusson i Kalmar, Sundberg och Bäcklund; samt
från andra kammaren: herrar Röstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson
i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Ward, Staxäng, Andersson i Malmö,
Bergström, Mårtensson och Hansson i Rubbestad.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar. s. 2 i texten