Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar.

1939-06-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:251, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

1

Nr 251.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1939 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder

beträffande villkorligt dömda personer ävensom

frigivna fångar.

(3:e avd.)

I anslutning till sin i årets statsverksproposition under andra huvudtiteln,

punkt 46, gjorda framställning har Kungl. Majit i proposition nr 87, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 17 februari 1939, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för

skyddskonsulentorganisationen, att gälla tills vidare från och med den 1

januari 1940,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

till och med den 30 juni 1940,

dels ock under andra huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa

1) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar ett förslagsanslag av

55,000 kronor,

2) till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader ett förslagsanslag av

31,500 kronor,

3) till Övervakning av villkorligt dömda ett förslagsanslag av 92,500

kronor,

4) till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. ett förslagsanslag av 7,500

kronor,

5) till Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna

fångar m. fl. ett anslag av 66,500 kronor.

Inledning.

Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga hava avgivit betänkanden

med förslag till dels lag örn villkorlig dom m. m. (stat. offentl. utredn.

1937: 38) dels ock lag om villkorlig frigivning m. m. (stat. offentl. utreda

1938: 25).

I propositionen nr 86 har Kungl. Maj:t i anslutning till förstnämnda betänkande

framlagt förslag till lag örn villkorlig dom, lag örn särskild förundersökning

i brottmål samt vissa andra därmed sammanhängande lagförslag.

Nu nämnda förslag innebära en viss utvidgning av den villkorliga

domens tillämplighetsområde samt dessutom att domstolarna erhålla befoBihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

genhet att förbinda den villkorliga domen med föreskrifter av olika slag, vilka

den dömde har att iakttaga under prövotiden. I den mån det med hänsyn

till den dömdes ungdom, sinnesbeskaffenhet, omgivning eller levnadssätt

och tidigare vandel finnes påkallat för hans tillrättaförande skall sålunda

kunna åläggas honom att ställa sig till efterrättelse särskilda bestämmelser

beträffande hans utbildning, arbetsanställning eller vistelseort, att avhålla sig

från bruk av rusdrycker, att underkasta sig behandling å sjukhus, alkoholistanstalt

eller annan anstalt eller att underkasta sig inskränkning i förfogandet

över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. Där det finnes lämpligt, må

ock meddelas föreskrift därom att den villkorligt dömde bör söka iakttaga

vad i domen bestämts om tid och sätt för gäldandet av ersättning för skada

som uppkommit genom brottet. Då föreskrift meddelas i något av nu nämnda

avseenden, skall den dömde alltid ställas under övervakning. Även eljest

skall, liksom enligt gällande lag, den som erhåller villkorlig dom, vilken ej avser

förvandlingsstraff för böter, i regel ställas under övervakning. Beträffande

förundersökning, varom bestämmelser nu äro meddelade i lagarna angående

villkorlig straffdom, om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga

och örn ungdomsfängelse, föreslås, att bestämmelserna sammanföras i

en lag samt att förundersökning blir obligatorisk i något större omfattning

än för närvarande.

I förevarande proposition (nr 87) upptager Kungl. Majit till behandling

spörsmål av organisatorisk och ekonomisk innebörd i samband med den föreslagna

nya lagstiftningen örn villkorlig dom. Härvid utgår Kungl. Majit

från de sakkunnigas förslag i betänkandet om villkorlig dom med de ändringar,

som detta förslag underkastats i det senare avgivna betänkandet örn

villkorlig frigivning. Samtidigt upptagas även till behandling de sakkunnigas

förslag med avseende å tillsynen över villkorligt frigivna och eftervården

över huvud åt frigivna fångar, enär den föreslagna organisationen avses bliva

gemensam för samtliga nu nämnda ändamål.

Nuvarande organisation.

Till belysande av omfattningen av ifrågavarande instituts användning och

nuvarande organisatoriska förutsättningar må nämnas följande.

År 1932 beräknades antalet förundersökningar för villkorlig dom till minst

1,200 örn året. Antalet ailtages numera vara större. Omkring en tredjedel

av förundersökningarna utföres av tjänstemän eller styrelseledamöter i

skyddsföreningar. År 1936 förordnades om övervakning beträffande 1,571

personer, motsvarande 79 °/o av hela antalet under nämnda år villkorligt

dömda. Antalet villkorligt dömda, som på en gång stå under övervakning,

har uppskattats till omkring 4,000, medan i medeltal omkring 2,000 personer

äro intagna i rikets fångvårdsanstalter. Närmare en tredjedel av övervakningarna

lärer utföras av skyddsföreningsfunktionärer, diakoner, tjänstemän

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

3

i samhällets socialvård samt funktionärer i frälsningsarmén. Ej sällan förordnas

— särskilt på landet — präster, folkskollärare och fjärdingsmän till

övervakare. Även kommunala förtroendemän åtaga sig i stor utsträckning

att vara övervakare.

Under senare år lia vidare mellan 100 och 200 personer årligen villkorligt

frigivits. Tillsynsuppdrag har i förhållandevis stor utsträckning givits åt

fjärdingsmän och andra polismän, skyddsföreningstjänstemän samt präster.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle antalet villkorliga frigivningar komma

att avsevärt ökas.

En viss ledning av förundersöknings- och övervakningsverksamheten ävensom

av eftervården över huvud beträffande frigivna fångar utövas för närvarande

av fångvårdsstyrelsen. Fångvårdsstyrelsens befattning med förundersökningar

och övervakningar har emellertid till följd av brist på arbetskraft

väsentligen blivit av formell natur. Hjälpverksamheten för frigivna

fångar utövas till viss del genom den till styrelsen anknutna centralföreningen

till stöd för frigivna. Denna förening, i vilken fångvårdsstyrelsens

chef är ordförande, skall i samverkan med fångvården och med andra

skyddsföreningar bereda frigivna fångar moraliskt stöd och utväg till försörjning.

Enligt arbetsordning för fångvårdsstaten skola tjänstemännen vid fängelserna

taga viss befattning med eftervård åt frigivna fångar. För denna eftervård

finnes dessutom ett särskilt organ i den anstaltsnämnd, som skall finnas

vid varje centralfängelse ävensom vid annan anstalt beträffande vilken

fångvårdsstyrelsen så förordnar. Det åligger nämnden bl. a. att vidtaga åtgärder

för att bereda utkomst åt intagen, som skall lämna anstalten samt

att eljest hjälpa och stödja honom.

I alla län utom Stockholms och Västerbottens finnas dessutom frivilliga

organ i form av skyddsföreningar, anslutna till svenska skyddsförbundet.

Stockholms län utgör emellertid jämte Stockholms stad verksamhetsområde

för den jämväl till skyddsförbundet anslutna föreningen skyddsvärnet i

Stockholm. Skyddsföreningarna ägna sig, i större eller mindre utsträckning,

åt förundersökningar, övervakningar över villkorligt dömda, eftervård

åt frigivna fångar samt förebyggande och eftervårdande verksamhet för

lösdrivare, alkoholister och andra med dem jämförliga hjälpbehövande.

Svenska skyddsförbundet för sedan tio år tillbaka genom skyddsvärnet i

Stockholm ett centralregister, från vilket de till förbundet anslutna föreningarna

och deras organ erhålla uppgifter örn åtgärder som vidtagits av

föreningarna till hjälp och stöd åt frigivna fångar m. fl.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär, att ett antal tjänstemän, benämnda statens

skyddskonsulenter, och assistenter åt dem skulle anställas för

att tillhandagå inom skyddsverksamheten, varje konsulent för visst distrikt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

Härigenom skulle åstadkommas en fast organisation över hela riket av

personer, kompetenta att leda och kontrollera denna verksamhet i dess olika

former.

Konsulenterna skulle skaffa sig ingående kännedom om arbetsförhållanden

och vårdmöjligheter i sitt distrikt och i detta syfte skaffa sig ombud ute

i orterna. De skulle tillhandagå domstolarna med upplysningar av betydelse

för tillämpning av lagen om villkorlig dom samt öva uppsikt över övervakare

och förundersökare och i mån av tid själva åtaga sig dylika uppdrag. De

skulle vidare lämna anvisning å lämplig arbetsanställning för dömda eller

frigivna eller å hem eller anstalt, där de kunde erhålla vård m. m. En

närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag i denna del återfinnes å

sid. 7 och 8 i propositionen.

Skyddskonsulenterna förutsättas kunna anlitas även för andra uppgifter,

t. ex. för att taga befattning med den grupp av asociala, som plägar kallas de

arbetsskygga, samt för alkoholistvården och ungdomsvården.

I betänkandet om villkorlig dom föreslogs antalet skyddskonsulenter till

12 jämte en befattningshavare för Gotland, där konsulentåliggandena ansågos

kunna skötas såsom bisyssla. Enligt det senare avgivna betänkandet om

villkorlig frigivning borde antalet konsulenter med heltidstjänst ökas till 17,

vartill skulle komma en motsvarande befattningshavare för Gotland samt 4

assistenter. Konsulenterna och deras assistenter, som skulle sortera under

fångvårdsstyrelsen, föreslogos uppförda i 22 :a resp. 18:e lönegraden å extra

stat. För motsvarande befattningshavare på Gotland beräknades ett årsarvode

av 1,200 kronor. Den föreslagna konsulentorganisationen beräknades

medföra en årlig kostnad av omkring 218,000 kronor inklusive kostnader

för lokaler, resor och expenser.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att arvodet till övervakare

över villkorligt dömda måtte höjas från nuvarande belopp, 8 kronor

för första månaden av övervakningstiden och 2 kronor för var och en

av de följande, till de belopp som gällde före den 1 juli 1933 eller till 12

respektive 3 kronor. Därjämte borde domstolen erhålla befogenhet att i

vissa fall tillerkänna övervakaren särskilt tilläggsarvode. Konsulenterna

beräknades dock utan särskilt arvode kunna i genomsnitt omhänderhava

sammanlagt omkring 500 övervakningsuppdrag. Med hänsyn härtill och till

sannolika antalet övervakningsuppdrag efter reformens genomförande uppskattade

de sakkunniga kostnadsökningen för övervakningar till 45,000 kronor

örn året.

Tillsyningsman över villkorligt frigivna föreslås erhålla

arvode och ersättning för resor m. m. efter samma grunder som övervakare

över villkorligt dömda. Den årliga kostnaden härför uppskattas till 25,000

kronor. Därvid har hänsyn tagits till det större antal villkorliga frigivningar,

som antagits skola föranledas av de föreslagna ändrade reglerna om

villkorlig frigivning.

Enligt förslaget till lag om villkorlig dom kan den dömde bland annat

åläggas underkasta sig viss utbildning, arbetsanställning eller vistelseort eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

5

behandling å sjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt. De sakkunniga

ha tänkt sig, att sådant åläggande skall kunna innebära att den villkorligt

dömde inackorderas i enskilt hem. I den mån kostnaderna för inackorderingen

icke kunde bestridas av den dömde eller hans anhöriga, skulle det

allmänna ställa medel till förfogande. De årliga kostnaderna för detta ändamål

ha uppskattats till 20,000 kronor. Härutöver beräknas 10,000 kronor

för att möjliggöra att den dömde skulle kunna genomgå viss utbildning

eller intagas å sjukhus, alkoholistanstalt eller annan anstalt.

Tillika föreslås, att medel ställas till förfogande för att bereda någon gottgörelse

åt arbetsgivare, som taga frigivna fångar i sin tjänst omedelbart efter

frigivningen, samt för att bereda konsulent möjlighet att lämna tillfällig

hjälp med kläder, husrum, mat, respengar m. m. Det för närvarande utgående

anslaget till understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd, i

gällande riksstat av tillfällig anledning upptaget med 40,000 kronor men

eljest utgående med 33,000 kronor, borde för tillgodoseende av de nu nämnda

ändamålen höjas till 70,000 kronor. Det syntes emellertid de sakkunniga

lämpligt, att detta anslag bleve sammanslaget med de nyssnämnda anslagsbeloppen

å respektive 20,000 och 10,000 kronor till ett gemensamt anslag

å 100,000 kronor att ställas till fångvårdsstyrelsens disposition.

Den sammanlagda kostnadsökningen enligt sakkunnigeförslaget beräknas

till 355,000 kronor för år.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

I vad sakkunnigförslaget avser inrättande av en konsulentorganisation

för uppgifter rörande förundersökning, övervakning över villkorligt

dömda samt tillsyn över villkorligt frigivna och eftervård åt frigivna fångar

över huvud, har det i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de

yttranden som avgivits över betänkandena.

I tillstyrkande riktning uttala sig bland andra samtliga hovrätter, flertalet

av de häradshövdingar och rådhusrätter, som avgivit yttrande, fångvårdsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens inspektör för fattigvård och barnavård,

Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, flertalet landsfogdar, direktören för statens uppfostringsanstalt

å Bona, Sveriges advokatsamfund, föreningen skyddsvärnet i Stockholm

och Stockholms kyrkliga socialråd.

I vissa yttranden framträder emellertid en mot den föreslagna organisationen

mer eller mindre avvisande inställning, grundad på den uppfattningen

att de ifrågavarande uppgifterna skulle bliva bättre tillgodosedda genom en

utveckling av de existerande frivilliga sammanslutningarna, skyddsföreningarna.

I denna riktning uttala sig svenska skyddsförbundet, föreningen skyddsvärnet

i Göteborg, Östergötlands läns skyddsförening och länsstyrelsen i

Göteborgs- och Bohus län.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det föreslagna antalet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

konsulenttjänster påfallande stort i förhållande till antalet assistenter. Enligt

lönenämndens mening skulle en mera tillfredsställande organisation erhållas,

örn antalet konsulenter väsentligt minskades och assistentantalet i motsvarande

mån ökades. Vidare har allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat,

att konsulent- och assistentbefattningarna tills vidare borde inrättas såsom

extra ordinarie tjänster i 21 :a, respektive 17 :e lönegraden.

Statskontoret har för sin del avstyrkt, att för verksamheten från början

tillskapades en så fast organisation som de sakkunniga tänkt sig. I stället

borde — därest en konsulentorganisation ansåges böra komma till stånd —

medel ställas till fångvårdsstyrelsens förfogande för anställande mot lämpligt

avpassade arvoden av erforderligt antal konsulenter och assistenter, dock

högst till det i betänkandet örn villkorlig frigivning föreslagna antalet. Därvid

syntes konsulentarvodena böra maximeras förslagsvis till 6,000 kronor

för Stockholms stad och möjligen de distrikt där assistent skulle vara erforderlig

samt eljest till 5,000 kronor. Assistentarvodena torde böra bestämmas

till förslagsvis högst 4,000 kronor.

En närmare redogörelse för yttrandena, i vad de avse skyddskonsulenterna,

återfinnes i propositionen å sid. 10—18 samt angående de sakkunnigas förslag

i övrigt å sid. 18—21.

Departementschefens ståndpunkt.

Departementschefen bär beträffande behovet av den föreslagna konsulentorganisationen

anfört följande:

I propositionen med förslag till lag örn villkorlig dom har jag framhållit,

att övervakningen av de villkorligt dömda, på grund av bristande resurser

och svårigheten att finna för dess utövning fullt lämpade personer, mången

gång icke blivit så effektiv som önskvärt vore. Detta omdöme är giltigt

även beträffande tillsynen över villkorligt frigivna. Icke heller den verksamhet,

som har till syfte att bereda hjälp åt slutligt frigivna fångar vid

deras återinträde i samhällslivet, kan anses motsvara de krav som ur kriminalpolitiska

och humanitära synpunkter böra uppställas. Det måste anses

vara en angelägenhet av stor vikt för motverkande och bekämpande av

brottsligheten, att åtgärder vidtagas, som äro ägnade att på de nämnda, varandra

närstående områdena åstadkomma bättre förhållanden.

Det förslag till reformering av lagstiftningen örn villkorlig dom som framlagts

genom nyssnämnda proposition ställer ytterligare fordringar på skyddsverksamheten.

Den föreslagna reformen åsyftar bland annat att utveckla

den villkorliga domen så att den möjliggör behandling av brottslingar i friare

former än genom frihetsstraff och andra frihetsberövande åtgärder. För

detta ändamål skall villkorlig dom kunna förenas med föreskrifter för den

dömde beträffande utbildning, anställning, vistelseort m. m. övervakarnas

uppgifter komma härigenom i många fall att bliva mera maktpåliggande än

förut. Likaledes kommer differentieringen av behandlingsformerna att göra

det än mera betydelsefullt, att förundersökningen lämnar fullständigt och

tillförlitligt besked örn den tilltalade och om de lämpligaste åtgärderna för

hans tillrättaförande.

De sakkunniga ha föreslagit att ett antal statstjänstemän, benämnda

statens skyddskonsulenter, ävensom assistenter åt dem skola anställas för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

7

alt handhava de ifrågavarande uppgifterna. Förslaget har tillstyrkts i det

stora flertalet yttranden. Vissa invändningar däremot lia dock framkommit.

En av dessa grundar sig på den uppfattningen att ändamålet med organisationen

skulle bliva bättre och likväl billigare tillgodosett, örn de uppgifter

som tillämnas konsulenterna anförtroddes åt redan befintliga eller nyskapade

lokala nämnder med fasta funktionärer. Dessa nämnder borde

.jämväl erhålla vidsträckta funktioner inom andra grenar av socialvården.

Även om man på denna väg skulle kunna vinna de speciella kriminalpolitiska

syften, som nu närmast äro i fråga, torde i vart fall de praktiska svårigheterna

att få till stånd en så vidlyftig organisation vara påtagliga.

Icke heller kan jag dela den i vissa yttranden framförda åsikten att en

förbättring av skyddsarbetet borde ske enbart eller huvudsakligen genom

ökat ekonomiskt understöd åt den frivilliga hjälp- och skyddsverksamheten.

Häri ligger icke något underskattande av det värdefulla arbete som skyddsföreningarna

och svenska skyddsförbundet utföra på detta område. Emellertid

må erinras att långt ifrån alla av de nämnda föreningarna ägna sig

åt de uppgifter som nu påkalla särskild uppmärksamhet, nämligen övervakning

över villkorligt dömda och frigivna samt förundersökning. För att

åstadkomma nödvändig planmässighet och ett effektivt skyddsarbete i de olika

delarna av landet synes det erforderligt att statliga organ ställas vid sidan

av de befintliga enskilda sammanslutningarna. Det torde icke behöva befaras

att den frivilliga skyddsverksamheten härigenom skulle lida förfång.

Konsulenternas verksamhet bör snarare, rätt utövad, vara ägnad att väcka

och stärka intresset för de ifrågavarande uppgifterna. Otvivelaktigt finnes

på detta område utrymme för såväl statlig som enskild verksamhet, och i

praktiken kommer det säkerligen icke att möta större svårigheter att åvägabringa

det samarbete mellan konsulenter och skyddsföreningar som av de

sakkunniga förutsatts och som även i flera yttranden betecknats såsom i hög

grad önskvärt.

Med hänsyn till det nu sagda och av skäl i övrigt som de sakkunniga närmare

utvecklat synes en organisation av den beskaffenhet som av dem förordats

böra komma till stånd. Dennas genomförande torde i själva verket

utgöra en väsentlig förutsättning för att reformen av lagstiftningen om

villkorlig dom skall kunna erhålla den praktiska betydelse som därmed är

avsedd.

Rörande konsulenternas och assistenternas arbetsuppgifter

yttrar departementschefen:

De arbetsuppgifter som skulle komma att åvila de föreslagna konsulenterna

och deras assistenter torde bliva tämligen omfattande. Deras verksamhet

bör till viss del bliva av rådgivande och kontrollerande karaktär.

De skola sålunda bistå övervakare över villkorligt dömda och tillsyningsmän

för villkorligt frigivna vid utförandet av deras uppdrag samt lia uppsikt

över hur de fullgöra sina åligganden. Bland annat böra konsulenterna

härvid tillse att sådana särskilda åtgärder beträffande villkorligt dömda

och villkorligt frigivna, som föreskrivits i samband med villkorlig dom eller

frigivning, bliva tillämpade på ändamålsenligt sätt. En betydelsefull uppgift

kommer att åvila befattningshavarna därigenom att de skola stå domstolarna

till tjänst med råd och upplysningar dels i fråga örn anställningsoch

utbildningsmöjligheter samt andra lämpliga åtgärder för omhändertagande

av dem för vilka villkorlig dom ifrågasättes, dels beträffande personer

som äro lämpliga och villiga att utses till övervakare. Liknande uppgifter

skola åvila konsulenterna även i fråga om frigivna fångar. För att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

kunna fullgöra dessa åligganden är det tydligen erforderligt att konsulenterna

söka samarbete såväl med offentliga arbetsförmedlingsanstalter som

med den frivilliga hjälpverksamhetens organ, främst skyddsföreningarna. I

den mån tid och övriga förhållanden det medgiva böra konsulenterna själva,

liksom assistenterna, åtaga sig övervaknings-, tillsyns- och förundersökningsuppdrag.

I såväl sakkunnigbetänkandena som åtskilliga av yttrandena har ifrågasatts,

huruvida icke konsulenterna lämpligen borde erhålla även andra

arbetsuppgifter än de nu berörda. Starka skäl tala otvivelaktigt för att

låta konsulenternas verksamhetsfält omfatta även personer, som utskrivas

på prov efter att ha undergått tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring

eller internering. För fullgörandet av de uppgifter som sammanhänga

med lagstiftningen om villkorlig dom är det, såsom jag framhållit i motiveringen

till 8 § förslaget till lag örn villkorlig dom, nödvändigt att konsulenterna

uppehålla kontakt med och samverka med barnavårdsnämnderna

och de övriga organ som handhava samhällets ungdomsvård. För den

verksamhet som har avseende å villkorligt dömda personer och frigivna

fångar förutsättes även samarbete med de myndigheter på vilka tillämpningen

av alkoholist- och lösdrivarlagstiftningen ankommer. Huruvida det

är möjligt att låta konsulenternas verksamhet direkt avse även ungdoms-,

alkoholist- och lösdrivarvården torde icke kunna avgöras, förrän erfarenhet

vunnits rörande omfattningen av de uppgifter som skulle komma att åligga

dem beträffande villkorligt dömda, frigivna fångar samt dem som utskrivits

från andra fångvårdens anstalter än fängelser.

I fråga om konsulentorganisationens närmare utformning

anför departementschefen vidare:

I fråga om konsulentorganisationens omfattning må framhållas, att det

uppenbarligen är av betydelse att antalet befattningshavare blir tillräckligt

för att dessa icke skola nödgas inskränka sig till en allmänt rådgivande och

kontrollerande verksamhet. De böra dessutom i en icke alltför obetydlig

omfattning kunna ägna individuell omvårdnad åt de särskilda fallen. Detta

gäller framför allt i orter där den frivilliga skyddsverksamheten icke nått

större utveckling eller där det eljest möter svårigheter att erhålla kompetenta

övervakare. Likaledes är det angeläget att konsulentdistrikten icke göras så

stora att konsulenten icke kan skaffa sig en någorlunda ingående kännedom

örn förhållandena inom distriktets olika delar.

Med beaktande av dessa synpunkter torde det vara motiverat att, såsom

de sakkunniga föreslagit i sitt betänkande om villkorlig dom, bestämma antalet

konsulentbefattningar till tolv jämte en såsom bisyssla avsedd konsulentbefattning

för Gotlands län. Därtill torde fem assistenter böra anställas

till hjälp åt de konsulenter, vilkas distrikt bliva särskilt arbetstyngda genom

sin folkmängd eller utsträckning. Såsom de sakkunniga föreslagit böra befattningshavarna

lyda under fångvårdsstyrelsen.

En preliminär undersökning har givit vid handen att distriktsindelningen

lämpligen torde kunna ske enligt följande plan, som tillika anger i vilka

distrikt en assistentbefattning synts erforderlig:

Stockholms stad (1 assistent)

Stockholms och Uppsala län

Södermanlands och Östergötlands län

Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län

Gotlands län

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län (1 assistent)

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

9

Göteborgs och Bohus samt Hallands län (1 assistent)

Älvsborgs, och Skaraborgs län

Värmlands och örebro län

Västmanlands och Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernorrlands och Jämtlands län (1 assistent)

Västerbottens och Norrbottens län (1 assistent).

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt fastställa distriktsindelningen

ävensom att bestämma befattningshavarnas stationeringsorter.

Med hänsyn till den förestående revisionen av avlöningsbestämmelserna för

icke-ordinarie tjänstemän bör den av de sakkunniga föreslagna anställningsformen,

å extra stat, icke ifrågakomma, övervägande skäl synas tala för

att, såsom lönenämnden tillstyrkt, såväl konsulenterna — med undantag av

konsulenten på Gotland — som ock assistenterna tills vidare bliva extra

ordinarie tjänstemän. Det av statskontoret framförda förslaget att göra befattningarna

till arvodestjänster torde i praktiken kunna medföra vissa olägenheter.

Sålunda kan befaras att rekryteringen därigenom skulle försvåras.

Den omständigheten att befattningarna redan från början uppföras såsom

extra ordinarie tjänster utesluter givetvis icke att de, i den mån förhållandena

därtill giva anledning, under en övergångstid uppehållas genom förordnande

på viss tid, exempelvis ett år.

Vid prövningen av frågan om befattningshavarnas löneställning bör beaktas

icke blott arbetets krävande natur utan även att värdet av den föreslagna

organisationen i hög grad blir beroende av att väl kvalificerade personer

kunna erhållas för befattningarna. Vid tillsättandet av dessa bör stort

avseende fästas vid sökandenas personliga läggning och egenskaper, deras

föregående utbildning på detta och närliggande områden samt deras erfarenhet

i allmänhet av socialt arbete. Enligt vad som från sakkunnigt håll upplysts,

torde med den omfattning detta arbete numera har i vårt land svårigheter

icke behöva uppstå för tjänsternas besättande med lämpliga personer.

Med hänsyn till de olika omständigheter som måste tagas i betraktande vid

rekryteringen finner jag det befogat att, på sätt lönenämnden tillstyrkt, konsulenterna

— vilka böra benämnas skyddskonsulenter —- uppföras i 21

lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. För assistenterna synes däremot,

i närmare anslutning till vad statskontoret föreslagit beträffande deras löneställning,

en placering i 16 lönegraden vara tillfyllest. För konsulentbefattningen

på Gotland torde böra beräknas ett årsarvode å 1,500 kronor.

I anslutning härtill förordar departementschefen, att för bestridande av avlöningar

åt konsulenterna och assistenterna anvisas ett anslag av förslagsanslags

natur, benämnt Skgddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Då organisationen

är avsedd att träda i funktion först med ingången av år 1940,

beräknas för budgetåret 1939/40 ett belopp motsvarande hälften av årskostnaden.

I enlighet härmed uppskattas avlöningskostnaderna för nästa budgetår

till 55,000 kronor. För Skyddskonsulentorganisationens omkostnader

beräknas medelsbehovet under samma budgetår till 31,500 kronor, fördelat

med 22,500 kronor å reseersättningar och 9,000 kronor å expenser.

Beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt anför departementschefen

härefter bland annat:

Den föreslagna arvod esf Örbo jningen till övervakare över

villkorligt dömda har uttryckligen tillstyrkts i många yttranden.

Mildrig till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

Såsom redan i det föregående omnämnts, möter det för närvarande på sina

håll svårigheter att förmå lämpliga personer att åtaga sig övervakningsuppdrag.

Det måste ock medgivas, att de nuvarande arvodena icke bereda

skälig gottgörelse för det ofta besvärliga och otacksamma arbete som övervakning

innebär. Då det för tillämpningen av den villkorliga domen, såväl

i dess nuvarande form som än mera efter den föreslagna reformen, är av

största vikt att det finnes tillgång till kvalificerade övervakare, synes en

arvodeshöjning vara väl motiverad. Att såsom i flera yttranden förordats

höja arvodena utöver vad de sakkunniga föreslagit torde dock icke vara

påkallat. Ej heller torde det vara rådligt att införa bestämmelser om tillläggsarvode,

då dylika bestämmelser säkerligen skulle vålla åtskilliga svårigheter

i tillämpningen.

Arvodeshöjningen torde få beräknas träda i kraft den 1 januari 1940.

De sakkunniga ha i betänkandet örn villkorlig dom uppskattat kostnaden

för arvodeshöjningen till cirka 45,000 kronor örn året, därvid de utgått från

att de i nämnda betänkande föreslagna tolv konsulenterna — jämte en konsulent

för Gotland —- skulle i viss utsträckning själva, utan arvode, handhava

övervakningen. Denna uppskattning torde kunna läggas till gmnd för anslagsberäkningen.

Visserligen är det av naturliga skäl svårt att, innan den

föreslagna organisationen trätt i tillämpning, bedöma i vad mån befattningshavarna

skola få tid att själva handhava övervakningsuppdrag, men det finnes

dock goda skäl att antaga att de, om konsulentorganisationen enligt vad

jag förordar utökas med fem assistenter, skola kunna ägna sig åt sådan verksamhet

i ej obetydlig utsträckning.

Gällande riksstat upptager under andra huvudtiteln ett förslagsanslag till

Övervakning av villkorligt dömda å 70,000 kronor. På grund av det anförda

torde ett sådant anslag böra beviljas för nästa budgetår å 92,500 kronor.

De sakkunnigas förslag att ersättning skall utgå till tillsyningsmän

över villkorligt frigivna anser jag mig böra biträda.

Det synes nämligen skäligt, att dessa tillsyningsman lika väl som

övervakare över villkorligt dömda erhålla gottgörelse för sitt arbete, och ett

om än blygsamt arvode kan förmodas göra det lättare att erhålla kompetenta

tillsyningsmän. Arvodet synes böra utgå efter samma grunder som

arvodet till övervakare över villkorligt dömda.

Såsom de sakkunniga framhållit kräver följdriktigheten, att om arvode åt

tillsyningsmän över villkorligt frigivna införes, sådan förmån tillerkännes

även tillsyningsmän över dem som på prov utskrivits enligt lagarna örn ungdomsfängelse,

tvångsuppfostran samt förvaring och internering. En sådan

åtgärd synes starkt motiverad även med hänsyn till vikten av att lämpliga

tillsyningsmän kunna erhållas jämväl för dessa kategorier.

Arvodena torde böra utgå från och med ingången av år 1940.

Kostnaderna torde lämpligen bestridas från ett gemensamt anslag, ehuru

tillsyningsmännen tillsättas av olika myndigheter i olika hithörande fall.

Att beräkna medelsbehovet är för närvarande förenat med svårigheter, då

lagstiftningen om ungdomsfängelse först nyligen och den reformerade lagstiftningen

örn förvaring och internering ännu icke trätt i tillämpning. Ett

överslag torde emellertid giva vid handen, att införandet av de ifrågavarande

arvodena i och för sig är ägnat att medföra en kostnad av omkring 20,000

kronor om året. Då det emellertid kan förväntas att konsulenterna och assistenterna

skola kunna själva, utan arvode, ombestyra en del av tillsynsuppdragen,

torde kostnadssumman kunna begränsas till 15,000 kronor om året.

För nästa budgetår bör på grund av det anförda beviljas ett förslagsanslag

till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. å 7,500 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

11

Till understöd åt verksamhet för frigivna och villkorligt

dömda ha de sakkunniga föreslagit ett anslag å 100,000 kronor.

Av det föreslagna anslaget skall enligt de sakkunniga bestridas utgifter

för inackordering — i fall där sådan åtgärd befinnes lämplig — av villkorligt

dömda och av frigivna fångar samt avgifter för sådana personers

intagande å sjukhus och andra liknande anstalter, i den mån anstaltsvård

erfordras och ej kan bekostas på annat sätt, ävensom tillfällig hjälp åt

sådana personer. Förslaget, som i denna del icke föranlett erinran i yttrandena,

finner jag mig böra biträda.

Enligt de sakkunniga skall vidare av berörda anslag kunna utgå gottgörelse

åt arbetsgivare som taga frigivna fångar i sin tjänst. Sådan gottgörelse

är avsedd att utgå endast för kortare tid och allenast åt arbetsgivare

som bereder den frigivne hans första anställning efter anstaltsvistelsen.

Då det i vissa fall torde vara omöjligt att på annat sätt få den frigivne

placerad i nyttigt arbete, synes den föreslagna anordningen böra försökas.

Det bör emellertid framhållas, att gottgörelse icke bör tillerkännas

någon utan efter noggrann prövning av omständigheterna i fallet, varvid

bland annat bör tillses att övriga arbetssökandes intressen icke trädas för

nära. Uppenbart torde vara, att endast mindre belopp kunna ifrågakomma

och att gottgörelse bör utgå endast i undantagsfall, när det eljest icke skulle

vara möjligt för den frigivne att erhålla lämpligt arbete.

Understöd av nu angivna slag bör kunna ifrågakomma, utom för villkorligt

dömda och frigivna fångar, jämväl för personer som, utan att vara

fångar, frigivas eller utskrivas från fångvården tillhöriga anstalter.

Med stöd av det anförda får jag tillstyrka att medel anvisas för de nu

nämnda ändamålen efter ett beräknat årsbehov av 100,000 kronor, ökningen

av medelsbehovet torde emellertid böra beräknas inträda först med

ingången av år 1940. För nästa budgetår skulle därför erfordras ett anslag

uppgående till det tidigare för ändamålet anslagna beloppet 33,000 kronor

ökat med hälften av 67,000 kronor eller således till 66,500 kronor. Jag får

därför förorda, att för nästa budgetår beviljas ett anslag till Understöd dt

verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna fångar m. fl. å 66,500

kronor.

Vid bifall härtill skulle för nästa budgetår erfordras följande anslag:

Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar.............. kronor 55,000

Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader .......... » 31,500

övervakning av villkorligt dömda ...................... » 92,500

Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl................... » 7,500

Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och för frigivna

fångar m. fl................................. » 66,500

Summa kronor 253,000.

I jämförelse med tidigare utgående motsvarande anslag utgör anslagshöjningen

150,000 kronor.

Utskottet vill till en början erinra, att första lagutskottet i sitt utlåtande

nr 35 i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition nr 86 med förslag till

ny lagstiftning angående villkorlig dom m. m. Lagutskottet bar därvid anslutit

sig till departementschefens i nämnda proposition uttalade uppfattning,

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

att förverkligandet av konsulentorganisationen finge anses utgöra en väsentlig

förutsättning för att den nya lagstiftningen skulle erhålla avsedd praktisk

betydelse. Lagutskottet har vid sitt tillstyrkande av denna lagstiftning tillika

utgått från att organisatoriska anordningar komma till stånd i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i nu förevarande proposition (nr 87) föreslagits.

Statsutskottet vill för sin del icke bestrida, att nuvarande organisatoriska

resurser för tillsyn över villkorligt dömda och villkorligt frigivna samt för

frigivna fångars skydd mången gång visat sig icke vara tillfyllest. Utskottet

är ock ense med departementschefen därom, att ett genomförande av den

föreslagna lagstiftningen om villkorlig dom ställer ökade krav på hithörande

övervakningsinstitut samt nödvändiggör en effektivisering och komplettering

av detsamma.

När det åter gäller att bedöma de åtgärder, som böra vidtagas i nu angivna

hänseende, hava inom statsutskottet betänkligheter yppats mot att

skapa en så pass omfattande och fast konsulentorganisation, som departementschefen

föreslagit, innan någon tids erfarenhet vunnits rörande den arbetsbörda,

som den nya lagstiftningen kan komma att innebära för nämnda

organisation. Sympatier hava ock uttalats för statskontorets förslag att tills

vidare begränsa sig till att anvisa medel för anställande av erforderligt antal

konsulenter och assistenter mot lämpligt avvägda arvoden. Då det emellertid

för det praktiska värdet av ifrågavarande organisation måste anses vara

av särskild vikt, att för ändamålet lämpade krafter förvärvas samt att dessa

beredas tillräckliga möjligheter att förskaffa sig ingående kännedom om

hithörande klientel och dess förutsättningar å arbetsmarknaden, har utskottet

icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Den förordade höjningen av nuvarande arvoden till övervakare över villkorligt

dömda synes utskottet skälig, liksom ock åtgärden alt bereda tillsyningsman

över villkorligt frigivna och vissa därmed jämförliga kategorier

ersättning efter enahanda grunder. Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har ej

heller givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för skyddskonsulentorganisationen,

att gälla tills vidare från och med

den 1 januari 1940:

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

12 skyddskonsulenter .......................... Eo 21;

b) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med den

1 januari till och med den 30 juni 1940:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 251. 13

Avlöningsstat.

1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ...... kronor 750

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal:
a)

Grundavlöningar

m. m...............kronor 50,000

b) Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis .... » 1,000 » 51,000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 3,250

Summa kronor 55,000;

c) under andra huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa

1) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 55,000 kronor,

2) till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 31,500 kronor,

3) till Övervakning av villkorligt dömda ett förslagsanslag

av 92,500 kronor,

4) till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. ett förslagsanslag

av 7,500 kronor,

5) till Understöd åt verksamhet för villkorligt dömda och

för frigivna fångar m. fl. ett anslag av 66,500 kronor.

Stockholm den 5 juni 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,

Andersson i Fältenborg, Bergström, Gustafsson i Benestad, Ström i Lidköping, Larsson i

Varberg, Carlström, Magnusson i Kalmar, Sundberg och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Röstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson

i Grönvik, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Ward, Staxäng, Andersson i Malmö,

Bergström, Mårtensson och Hansson i Rubbestad.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 251.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder beträffande villkorligt dömda personer ävensom frigivna fångar. s. 2 i texten