Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län.

1939-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:60, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utläggande

av vissa statsgruvefält inom Västerbottens

län.

(lia avd.)

I proposition nr 34 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden föreslagit riksdagen

besluta, att de områden, som omförmälas i Sveriges geologiska undersöknings

i samma statsrådsprotokoll anmälda skrivelse den 13 december 1938

med i skrivelsen och, genom heldragna röda linjer, å en statsrådsprotokollet

bilagd karta utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält under benämning

Remdalens respektive Daningens statsgruvefält.

Gruvestadgan den 16 maj 1884 innehåller i 3 §, sådan denna lyder enligt

lag den 12 augusti 1910 (nr 89), bland annat bestämmelse örn att inmutning

ej må ske å sådan kronojord, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält. I dylik ordning hava sedermera utlagts

dels inom Norrbottens län ett flertal statsgruvefält, dels inom Västerbottens

län två statsgruvefält, benämnda Stekenjokks och Remdalens statsgruvefält.

Vidare föreskrives i lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning i

rätten till inmutning inom vissa län, att inom Norrbottens, Västerbottens och

Jämtlands län inmutning för annans än kronans räkning ej utan Konungens

för särskilt fall givna tillstånd må ske å kronojord, som ej innehaves under

ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe.

Genom gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), vilken träder i kraft den 1

januari 1940, upphävas såväl 1884 års gruvestadga som även förenämnda

lag av den 28 april 1926. I gruvlagen föreskrives emellertid under 5 §, bland

annat, att inmutningspunkten icke må vara belägen å, ej heller inmutat område

omfatta område, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält; dock att vad sålunda stadgats ej skall äga tilllämpning,

där inmutning sökes för kronans räkning.

I anslutning till utfärdandet av gruvlagen uppdrog Kungl. Majit den 17

juni 1938 åt kommerskollegium att verkställa utredning och inkomma med

förslag rörande de åtgärder, som från Kungl. Majits sida kunde vara påkallade

av sagda lag, vilket uppdrag förklarades bland annat även skola avse

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

21

undersökning om och i vad mån ytterligare områden å kronojord borde före

lagens ikraftträdande förklaras utgöra statsgruvefält.

Den 29 december 1938 har kommerskollegium avgivit utlåtande i anledning

av uppdraget samt därvid, bland annat, överlämnat ett från Sveriges

geologiska undersökning införskaffat yttrande av den 13 i samma månad

rörande statsgruvefälten.

Sveriges geologiska undersökning, som inledningsvis framhållit, att frågan

örn avsättande av ytterligare statsgruvefält för närvarande torde kunna begränsas

till Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, har på anförda

skäl i första rummet föreslagit, att Remdalens statsgruvefält utvidgades och

att fältets nya gränser bleve: i söder en ostvästlig linje från triangelpunkten

943.4 i Tjåkkolamassivet till toppen punkt 1,065 i Skaitonåje; i väster en

linje från sistnämnda punkt utdragen rakt norrut över toppen 1,104 i Fasovardo

till riksgränsen, som sedan skulle utgöra nordgräns från nämnda skärningspunkt

till riksröset nr 207; i öster skulle gränsen bildas av en linje från

sagda riksröse över triangelpunkten 992 i Raurovardo och toppen punkt 1,007

i Ruotamavardo till triangelpunkten 943.4 i Tjåkkola. Gränserna vore med

röda linjer angivna på en yttrandet bilagd karta. I andra rummet, och med

en viss tvekan, har geologiska undersökningen föreslagit ett mindre statsgruvefält

omkring de cirka 1 3U mil nordligare belägna Daningen-förekomsterna.

Såsom dettas gränser föresloges: i väster riksgränsen från en punkt i denna,

belägen 1 kilometer söder om riksröset nr 208 samt till den punkt 3U kilometer

norr om samma röse, där riksgränsen skure inflödet från Norge (Rotvaselven)

till Darbmosjön; i norr föresloges gränsen följa nämnda inflöde

samt Darbmosjöns norra strand till avloppsälvens utflöde ur sjön

cirka 5,600 meter öster om riksgränsen; såsom gräns åt sydost föresloges en

linje dragen från sistnämnda punkt till sydspetsen av den lilla sjön Guotelesjaure

på kartan, samt slutligen såsom sydgräns en linje dragen från sistnämnda

punkt till den först angivna punkten i riksgränsen 1 kilometer söder

om riksröset nr 208. Kartan utmärkte de angivna gränserna för Daningens

statsgruvefält.

Kommerskollegium har framhållit följande:

Kollegium delade den av geologiska undersökningen uttalade åsikten, att

man i förevarande sammanhang knappast torde hava anledning att närmare

granska förhållandena annat än i de tre nordligaste länen, då någon principiell

förändring icke inträdde i kronans ställning till inmutning å kronojord

i övriga delar av riket i och med den nya gruvlagens ikraftträdande.

Varken i avseende på Jämtlands eller Norrbottens län hade under senare

år några omständigheter tillkommit, som nu kunde föranleda förslag till

en utvidgning av där tidigare till statsgruvefält avsatta områden. Vad beträffade

Västerbottens län ansåge sig kollegium kunna ansluta sig till geologiska

undersökningens åsikt, att det icke för närvarande vore behövligt att

inom nedre delen av länet, det s. k. Skelleftefältet, avsätta något område .såsom

statsgruvefält, då de kända eller förmodade malmfyndigheterna torde

få anses i betryggande omfattning skyddade genom utmål och inmutningar.

Däremot syntes de nya fynd, som gjorts i fjällen inom Vilhelmina socken,

böra föranleda utvidgning av statsgruvefälten därstädes.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Det av geologiska undersökningen framlagda förslaget till nya gränser för

Remdalens statsgruvefält biträddes av kollegium. Det i andra hand ifrågasatta

Daningens statsgruvefält syntes visserligen icke, med den kännedom

man för närvarande hade om därinom förefintliga malmer i fast klyft, vara

av nämnvärd betydelse, men undersökningarna vore icke ännu avslutade och

anmärkningsvärda blockfynd ingåve förhoppning om anträffande av ytterligare

malmer. Då något enskilt intresse icke torde kunna anses bliva lidande

på att området ifråga avsattes till statsgruvefält, funne sig kollegium

kunna ansluta sig även till detta förslag.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Det torde vara angeläget att, innan lagen den 28 april 1926 om inskränkning

i rätten till inmutning inom vissa län upphör att gälla i och med gruvlagens

ikraftträdande den 1 januari 1940, statsmakterna tillse, att såsom

statsgruvefält avsatts sådana områden inom de tre nordligaste länen, vilka

med hänsyn till statens intressen anses böra undantagas från enskild inmutningsverksamhet.

Även örn flertalet ansökningar örn tillstånd till inmutning

enligt 1926 års lag av Kungl. Maj:t bifallits, lärer nämligen förefintligheten

av inmutningsförbudet hava avhållit eventuella spekulanter från att begära

tillstånd beträffande områden, där staten har aktuella gruvintressen. Enligt

den utredning, som för ändamålet verkställts och för vars resultat jag nyss

redogjort, påkallas kompletteringar av de nuvarande statsgruvefälten för

närvarande endast inom Vilhelmina socken av Västerbottens län. Där skulle

invid gränsen mot Norge dels Remdalens statsgruvefält givas ett betydligt

utvidgat område, dels norr därom utläggas ett nytt statsgruvefält, benämnt

Daningens statsgruvefält. Jag biträder de sålunda framlagda förslagen. Efter

vad jag inhämtat utgöra båda områdena kronoöverloppsmark. Ett topografiskt

kartblad, varå det föreslagna nya statsgruvefältets gränser samt, beträffande

Remdalens statsgruvefält, såväl den nuvarande (med streckad linje)

som den föreslagna nya sträckningen i huvudsak angivas, torde i avtryck

få bifogas statsrådsprotokollet.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må besluta, att de områden, som omförmälas

i Sveriges geologiska undersöknings av departementschefen i

statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 12 januari

1939 anmälda skrivelse den 13 december 1938 med i skrivelsen

och, genom heldragna röda linjer, å samma statsrådsprotokoll

bilagd karta utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält

under benämning Remdalens respektive Daningens

statsgruvefält.

Stockholm den 3 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 55, dock alt i stället för herr Magnusson i Kalmar

deltagit i behandlingen herr Asplund.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 00.

23

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Nilsson i

Landeryd, Magnusson i Skövde och Lundberg, vilka ansett, att utskottets

ifrågavarande förslag bort haft följande lydelse:

»I motiveringen till 1938 års gruvlag framhålles, bland annat, att det är ett

viktigt intresse, att malmletningen fortgår i oförminskad omfattning och att

denna med ofta betydande ekonomiska risker förenade upptäckarverksamhet

väsentligen bör anförtros åt enskildas initiativ och företagsamhet. Såsom ett

väsentligt syfte med den nya gruvlagen angavs därför, att den borde givas

sådan läggning, att den i tillräcklig grad uppmuntrade den enskilda malmletningen.

Med denna motivering kom departementschefen i likhet med

gruvlagstiftningskommittén, gruvlagstiftningssakkunniga och socialiseringsnämnden

till det resultat, att inmutningsrätten borde bibehållas och att någon

övergång till koncessionssystem ej borde ske.

En konsekvens av denna uppfattning synes utskottet vara, att ett undandragande

av vissa områden från den enskilda malmletningen genom deras

utläggande till statsgruvefält endast bör förekomma i undantagsfall, då särskilda

skäl därför kunna anföras, t. ex. för att skydda fyndigheter, som av

malmpolitiska eller andra skäl anses böra läggas i reserv. Statsgruvefälten

böra endast omfatta i möjligaste mån begränsade områden. Det må framhållas,

att staten vid sin malmletningsverksamhet har, i likhet med vad som

gäller för enskilda, att skydda gjorda fynd genom inmutning och vederbörlig

utmålsläggning.

I den nu föreliggande propositionen har förslagits, att tvenne områden,

nämligen Remdalens- och Daningenområdena förklaras såsom statsgruvefält.

Vad Daningenområdet beträffar har, på sätt av propositionen framgår, Sveriges

geologiska undersökning med viss tvekan föreslagit, att nämnda område

utlägges till statsgruvefält. Kommerskollegium har uttalat, att fältet

visserligen icke, med den kännedom man för närvarande har om inom detsamma

förefintliga malmer i fast klyft, synts vara av nämnvärd betydelse,

men dock anslutit sig till förslaget, då något enskilt intresse icke torde kunna

anses bliva lidande på att området avsättes till statsgruvefält. Med hänsyn

till denna uppenbara tveksamhet hos vederbörande myndigheter och

under hänvisning till vad ovan i principfrågan anförts finner utskottet vägande

skäl tala för att Daningenområdet icke varder utlagt till statsgruvefält.

Vidkommande däremot Remdalsområdet föreligger här icke samma förhållande,

då ifrågavarande område redan genom beslut av 1921 års riksdag

blivit avsatt såsom statsgruvefält och det föreliggande förslaget allenast innebär

en utvidgning av fältets gränser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av föreliggande proposition

besluta, att ett område, som omförmäles i Sveriges geologiska

undersöknings av departementschefen i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 12 januari 1939 anmälda skrivelse

den 13 december 1938 med i skrivelsen och, genom

heldragna röda linjer, å samma statsrådsprotokoll bilagd karta

utmärkta gränser må förklaras vara statsgruvefält under

benämning Remdalens statsgruvefält.»

397432. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län. a1 i texten