Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för säkerställande av landets behov av ökad elektrisk energi.

1939-03-10 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:69, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för säkerställande av landets behov av ökad elektrisk energi.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för säkerställande

av landets behov av ökad elektrisk energi.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr C. I. Asplund väckt motion, nr 204,

har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att för säkerställande

med minsta möjliga tidsutdräkt av landets behov av ökad elektrisk

energi i mån av den alltjämt stigande kraftåtgången låta snarast möjligt

efter undersökning igångsätta mera tidskrävande tunnelarbeten m. m. vid

Harsprånget eller annat fall i Lule älv .samt upptaga anslag till ifrågavarande

arbeten, där så behöves, å blivande beredskapsstat, förslagsvis med

500,000 kronor.

I en i ärendet den 24 februari 1939 avgiven promemoria har vattenfallsstyrelsen

erinrat om att i Harsprånget på sin tid — omkring år 1920 -- nedlades 9.5 milj. kronor. Möjlighet förelågc emellertid att med hjälp av

förefintliga förnyelser och värdeminskningsmedel nedskriva Harsprångsanläggningen

till dess verkliga nuvärde, d. v. s. 2.0 milj. kronor. I anslutning

härtill anföres vidare följande:

När nu Suorva blivit fullständigt reglerat, så att en vattenmängd av 195 m’

normalt kan disponeras året runt vid Harsprånget, bör man sannolikt redan

från början dimensionera utbyggnaden i Harsprånget för en vattenmängd

av totalt 250 m3 och utföra anläggningen med endast en tunnel med

ungefär dubbla den från början tilltänkta arean, alltså 120 i stället för 65

m2. På grund av större tunnelns bättre hydrauliska egenskaper kan med

samma fallförlust framföras en större vattenmängd i en 120 m2 tunnel än i

2 stycken med vardera 65 m2 tvärsektion.

Den för ett 20-tal år sedan planerade Harsprångsanläggningen tänktes

använd i främsta rummet för framställning av salpeterprodukter, men möjligen

därjämte för järnframställning. Man räknade med att dessa industrier

skulle starta ganska snart, vadan det ansågs lämpligt att räkna med en relativt

kort byggnadstid för Harsprånget. När man framdeles skall utbygga

Harsprånget, torde det vara lämpligt att lägga arbetena på en helt annan

bog och att fördela arbetena på en lång byggnadsperiod. Därigenom kan man

undgå en koncentration av stora arbetsstyrkor till Porjus och Harsprånget,

vilket visat sig önskvärt både ur sociala synpunkter och med hänsyn till

byggnadskostnaderna. Man kan vid tillämpning av sådan arbetsplan inrymma

en del av arbetsstyrkan och erforderlig förvaltningsapparat i de

byggnader, som finnas i Porjus. Med nutida möjligheter till snabba och

goda bussförbindelser torde det icke bereda någon olägenhet att ordna en del

av förläggningen i Porjus på 7 km avstånd från den egentliga arbetsplatsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

7

De nya kostnader, som behöva nedläggas på Harsprång^, torde pr kW

räknat bli för svenska förhållanden mycket låga. Örn kraften, såsom sannolikt

är, måste nedföras till mellersta Sverige för att där komma till användning,

fördyras den emellertid i hög grad på grund av det långa överföringsavståndet.

Redan överföringen från Harsprånget ned till Indalsälven

åstadkommer en sådan kostnadsökning, att priset för kraften där blir ungefär

detsamma som för den kraft, som nu utbygges i Indalsälven. Det vöre

därför bokstavligen att gå över ån efter kraften, örn man med undanskjutande

av utbyggnaderna vid Indalsälven påbörjade en exploatering av Harsprånget

med syfte att utnyttja kraften i mellersta Sverige. På grund av det

större överföringsavståndet kan driftsäkerheten ej bli fullt så god som från

mellersta Norrland, där många goda fall finnas att exploatera.

Den sista utbyggnaden i Porjus, som påbörjades 1928, planlades för utförande

i långsam takt med en relativt liten arbetsstyrka, och denna plan

har i det stora hela blivit följd, även om man med full rätt mot slutet tagit

arbetena i hastigare tempo. Det har inom vattenfallsstyrelsen diskuterats,

att ett liknande arbetssätt skulle kunna tillämpas vid Harsprånget, så att

man redan tio å femton år före den tidpunkt, då kraften från Harsprånget

erfordras, påbörjade tunnelarbetet med en måttlig arbetsstyrka. Med hänsyn

till de anmaningar, som riktats till vattenfallsstyrelsen att uppgiva lämpliga

beredskapsarbeten, har det även övervägts möjligheten av att använda

Harsprånget på detta sätt. Arbetet är emellertid av sådan beskaffenhet, att

det bereder stora svårigheter att tidvis helt nedlägga arbetet, vilket är önskvärt

vid ett beredskapsarbete. Med hänsyn till den permanenta knapphet på

arbetstillfällen, som föreligger i Norrbotten, förefaller det också mest rationellt,

att man, när tiden därför är mogen, fullföljer arbetet i Harsprånget

med arbetskraft från Norrbotten under mera kontinuerlig form. Örn anläggningarna

påbörjas relativt tidigt för att skapa arbetstillfällen i Norrbotten

kommer emellertid det däri nedlagda kapitalet under några år att

ligga räntelöst.

Ur många synpunkter vore det olämpligt att nu starta arbeten vid Harsprånget.

Vattenfallsstyrelsen har större anläggningsarbeten än någonsin

förut för att åstadkomma ett omedelbart krafttillskott och för att åstadkomma

nödiga försvarsåtgärder vid kraftstationerna. Innan arbetena vid Harsprånget

kunna påbörjas erfordras dessutom omfattande utredningar för att

bestämma de lämpligaste konstruktionerna för damm, tuber, kraftstation

och tunnelsystem, varvid vederbörlig hänsyn även måste tågås till de olika

anläggningsdelarnas utförande med hänsyn till bombfara från luften. Styrelsens

tillgång på goda ingenjörer samt på tränat underbefäl och manskap

räcker icke till för igångsättning av nya arbeten, vare sig under innevarande

eller nästföljande budgetår. Frågan om eventuellt påbörjande av arbeten

vid Harsprånget måste därför anses för tidigt väckt.

Det må slutligen påpekas, att vid Suorva och Porjus en avsevärd arbetsstyrka

har full sysselsättning under de närmaste Ivå åren.

Av 1938 års riksdag framhölls som ett nationellt betydelsefullt önskemål att

kunna med de norrbottniska malmtillgångarna åstadkomma en järntillverkning

i Norrbotten. En förutsättning härför är emellertid eventuellt tillgång

till stora kraftbelopp. Detta blir i all synnerhet fallet om järnet skall kunna

framställas oberoende av utländskt kolbränsle.

För att vid en eventuell avspärrning kunna tillgodose behovet av fosfor
-

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 69.

syregödselmedel är landet i största beroende av råvara från malmfälten,

apatitavfall från Malmbergets anrikningsverk men dessutom och i huvudsak

vissa fosforrika och samtidigt svåranrikade malmsorter från Kiruna. För

dessa senares tillgodogörande åtgår betydande kraftbelopp. I stället för anrikning

måste nämligen uträkning användas för apatitens avskiljande, en

procedur för vilken åtgå stora kvantiteter energi.

Ett ytterligare viktigt beredskapsändamål, som också förutsätter tillgång till

stora kraftkvantiteter, är landets försörjning med kvävegödningsmedel. För

närvarande sker denna försörjning i huvudsak genom import av salpeter dels

från Chile dels också från Norge, där den framställes genom förbränning på

elektrisk väg av luftens kväve. Importen, som år 1913 var 34,000 ton, nästan

helt från Chile, uppgick år 1938 till den cirka fyrfaldig! större kvantiteten av

sammanlagt 127,000 ton, varav omkring hälften från vardera landet. Totalimporten

från Chile av olika varuslag uppgick år 1938 till 28.8 milj. kronor,

därav chilesalpeter cirka 10 milj. kronor, medan Sveriges export dit representerade

ett värde av allenast 5.7 milj. kronor. Det sistförflutna året var

dock importen av chilesalpeter liksom ock skillnaden mellan import- och

exportvärdena ovanligt hög. Ensamt för jordbruksändamål är — bedömt

efter 1937 års import- och tillverkningssiffror —- det svenska årsbehovet av

salpeter cirka 160,000 ton, varav blott cirka 30 procent tillverkas inom landet.

Hithörande kväveprodukter (ammoniak och salpetersyra) ha emellertid

också en grundläggande betydelse för tillverkningen av sprängämnen. I

detta avseende har hittills ej heller kvävebehovet kunnat helt fyllas inom

landet.

De kraftbelopp som erfordras för att tillgodose här nämnda skilda kraftbehov

— något som vid en avspärrning kan bli av den största vikt —- äro

av en betydande storleksordning. Att märka är att det var planerna på inhemsk

tillverkning av salpeter som under världskrigets senare år föranledde

igångsättningen av Harsprångets utbyggnad. Att denna utbyggnad sedermera

avbröts berodde på att planerna på den norrbottniska salpetertillverkningen

fingo förfalla, varvid i stället motsvarande norska produktion efterhand

ökades.

Då det gäller att tillgodose dessa angelägna behov av kraft, jämsides med

de övriga stegrade anspråk på elektrisk energi som — i all synnerhet vid krägstillfälle

— kunna uppkomma, är det väl alltjämt främst Harsprånget som

närmast kommer i åtanke. Av vad vattenfallstyrelsen anfört framgår emellertid

att arbetena på dettas utbyggnad äro avsedda att läggas på annan bog och

att fördelas över en så lång tidsperiod som uppemot 10—15 år. Några närmare

planer på denna ändrade byggnad föreligga icke heller utarbetade. Uppenbarligen

är det av största vikt att kraftbehov sådana som de ovan angivna

kunna utan svårighet och utan dröjsmål tillfredsställas, allteftersom krav härpå

framkomma. Därest Harsprångutbyggnaden skulle befinnas alltför vittutseende

finnas i Lule älv andra mindre fall vilka numera efter Suorvaregleringen

erbjuda betydligt ökade möjligheter för utbyggnad. Möjligen kan åtminstone

till en början det erforderliga krafttillskottet erhållas genom att Por
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 69. y

juskraftverket ytterligare utbygges eller ock genom att nu därifrån söderut

överförda energibelopp frigöras i samband med nya kraftbyggnader kring Indalsälven

eller längre söderut.

Här berörda spörsmål äga självfallet ett omedelbart samband med hela den

utomordentligt viktiga frågan om den elektriska kraftförsörjningen, och det

torde kunna förväntas att hela denna fråga med alla de beredskapsproblem

rörande kraftöverföring och kraftförsörjningen för olika ändamål, som häri

inrymmas, skall utan särskild framställning från riksdagen vederbörligen beaktas.

I den mån riksdagens medverkan påkallas torde Kungl. Majit ej underlåta

att för riksdagen framlägga erforderliga förslag. Utan att alltså underskatta

de i motionen berörda spörsmålens stora vikt får utskottet med åberopande

av det ovan anförda hemställa,

att motionen I: 204 ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 67.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami.

Nr 67—69.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.