Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget jämte två motioner.

1939-03-24 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:98, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget jämte två motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

1

Nr 98.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

understöd åt privatflyget jämte två motioner.

(4:e avd.)

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 50) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till understöd åt privatflyget beräkna ett

reservationsanslag av 200,000 kronor. Sedermera har Kungl. Majit i en den

27 januari 1939 dagtecknad proposition, nr 80, föreslagit riksdagen att för

ändamålet för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 234,

av herr R. Lindström m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 362, av

herr E. Hagberg i Malmö m. fl. har hemställts, att riksdagen med ändring av

Kungl. Majits ovanberörda förslag måtte besluta: att frågan örn privatflygningens

organisation och statens förhållande till densamma löses i huvudsaklig

överensstämmelse med de av utredningen framlagda förslagen; samt att

för genomförandet av dessa förslag för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 564,500 kronor.

1 propositionen nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande uttalade föredragande departementschefen, att i den av honom föreslagna

flygorganisationen räknats med en personalstyrka i fråga örn reserver

av 231 officerare, 62 underofficerare samt 32 flygingenjörer. Motsvarande antal

enligt försvarskommissionens förslag vore 340, 89 och 36. Då man, fortsatte

departementschefen, vore nödsakad att räkna med att en betydande del av

reservpersonalen måste ingå i själva krigsflygförbanden — för att behovet

av aktiv personal skulle kunna hållas så lågt som möjligt — vore det tydligt,

att styrkan av den föreslagna reservpersonalen icke kunde vara tillfyllest

för att under någon längre tid ersätta i ett krig uppkommande förluster.

Om flygvapnet skulle givas en reservorganisation av sådan styrka, att reserverna

kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet ända till den tidpunkt,

då den efter mobilisering utbildade personalen kunde stå till förfogande, så

skulle detta medföra mycket betydande ekonomiska konsekvenser. Departementschefen

hade därför lika litet som försvarskommissionen ansett sig kunna

föreslå en dylik omfattande reservorganisation. Då emellertid flygvapnets

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 98. 709 89 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

I

2

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången på

reserver, ansåge han det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför

flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering

på relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning.

I anslutning till vad försvarskommissionen anfört rörande berörda fråga

uttalade slutligen departementschefen, att jämväl han ansåge frågan angående

privatflygningens organisation och statens förhållande till densamma

böra göras till föremål för särskild utredning.

Särskilda utskottet vid 1936 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att utskottet, som vore av den uppfattningen, att flygvapnets

operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången

på reserver, ansåge det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför

flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering på

relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning. Utskottet

hade icke kunnat upptaga denna fråga till en mera ingående prövning. Utskottet

förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t komme att ägna denna fråga

särskild uppmärksamhet.

Sedermera uppdrogs åt särskilda sakkunniga —1937 års civilflygutredning

-— att verkställa närmare utredning beträffande hithörande spörsmål, och hava

nämnda sakkunniga den 29 oktober 1938 avgivit betänkande med förslag till

statliga åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige.

Över förslaget hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, chefen för försvarsstaben och chefen för flygvapnet, varjämte

svenska aeroklubben och svenska flygares riksförbund var för sig inkommit

med yttrande i ämnet.

Beträffande frågan örn ordnandet av en statlig central flygskola innefattar

propositionen bland annat följande:

Civilflygutredningen har ansett utbildning till A: 2-certifikat

icke medföra tillräcklig kompetens för flygningar, vilka måste fullgöras även

under svåra förhållanden. En fortsatt, mera kvalificerad utbildning har befunnits

önskvärd såväl med hänsyn till trafiksäkerheten som för privatflygarens

användning för militär flygtjänst. Civilflygutredningen har därför, i betraktande

av de för närvarande föreliggande svårigheterna att erhålla en dylik utbildning,

framlagt förslag örn anordnande av en central flygskola för fortsatt,

koncentrerad utbildning genom statens försorg av innehavare av A: 2-certifikat.

Beträffande den närmare utformningen av denna skola, vilken skulle

stå under luftfartsmyndighetens omedelbara tillsyn, har civilflygutredningen

framlagt 3 förslag, representerande olika utbyggnadsstadier. Utbyggnad A

avser en central civil flygskola i den slutliga utbyggnad, som utredningen

tänkt sig och som enligt utredningens mening är önskvärd för ett skäligt tillgodoseende

av såväl civila som militära synpunkter på en dylik civil skola,

därvid denna förutsättes vara förlagd till en egen flygplats, där särskilda, för

verksamheten erforderliga byggnader uppförts, utbyggnad B en central civil

flygskola, utbyggd i huvudsakligen samma omfattning, men förlagd till ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98. o

flygfält, där befintliga byggnader kunna för ändamålet utnyttjas, samt utbyggnad

C en sådan skola i dess första försöksstadium. En skola enligt sistnämnda

utbyggnadsstadium har utredningens majoritet förordat skola igångsättas

från och med den 1 juli 1940. Engångskostnaderna för en central flygskola

enligt utbyggnad A hava beräknats till 1,560,000 kronor, därav för byggnader

675,000 kronor. De årliga kostnaderna uppgå enligt beräkningarna till

420.000 kronor. I nämnda engångsbelopp ingå emellertid ej några kostnader

för inköp och anläggande av flygfält eller anordnande därstädes av flygplatsbelysning

m. m. För utbyggnad B skulle engångskostnaderna nedgå till

830.000 kronor, huvudsakligen beroende på byggnadskostnadernas bortfallande.

De årliga kostnaderna äro beräknade till 412,000 kronor. Utbyggnad C skulle

i engångskostnader draga ett belopp av 420,000 kronor, och de årliga kostnaderna

skulle uppgå till i runt tal 260,000 kronor. Skillnaden i kostnaderna

mellan utbyggnad B och C hänför sig huvudsakligen till att vid skolan enligt

sistnämnda utbyggnad utbildning skulle äga rum endast på skolflygplan av

mindre storleksordning och icke såsom i alternativen A och B förutsatts

jämväl på tyngre flygplantyper med en motorstyrka av minst 300 hkr.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att det ur flygmilitär beredskapssynpunkt

förelåge mycket starka skäl för att bibringa en del av den

personal, som tidigare förvärvat A: 2-certifikat, en rationellt ordnad fortsatt

flygutbildning. Med hänsyn härtill har chefen för flygvapnet uttalat sin anslutning

till tanken på att ordna den fortsatta utbildningen vid en central

statlig flygskola. Den militära fördelen av en fortsatt privatflygutbildning

vore enligt chefen för flygvapnet, att de så utbildade flygarna skulle vid mobilisering

kunna vinna inträde i en högre klass än eljest vid krigsflygskoloma.

Då halva utbildningstiden i varje klass av dessa skolor ägnades åt undervisning

i flygtaktiska och militärtekniska övningsgrenar, framginge det emellertid,

att den avsedda uppflyttningen i högre klass av förutvarande privatflygare

vore möjlig endast under förutsättning, att dessa under sin tidigare

flygutbildning jämväl erhållit ett visst kunskapsmått- i nämnda övningsgrenar.

Vid en central utbildningsanstalt kunde emellertid utan större svårigheter

och i huvudsak utan extra kostnad utbildningen i flygning och flygtekniska

övningsgrenar kombineras med en viss förberedande utbildning eller orientering

i de speciellt militärbetonade övriga grenarna, därav främst radiotelegrafering.

Vid dylikt förhållande vore det icke förenligt med god statsekonomi

att för den centrala utbildningen, för vilken det mest bärande motivet

vore att skaffa användbara reserver för flygvapnet, underlåta en dylik kombination

av utbildningsgrenar. Ett villkor av vital betydelse för utbildningens

ifrågavarande höga kvalitet vore därjämte, att flygning kunde ske även på

en kraftig flygplantyp, d. v. s. på minst 300 hkr. Med hänsyn till omfattningen

av den utbildning, som enligt chefen för flygvapnet ur civil och militär synpunkt

borde meddelas vid en central skola, borde denna såsom en flygreservskola

underställas chefen för flygvapnet.

Chefen för försvarsstaben förordar inrättande av en central

flygskola men framhåller, att en dylik skola enligt utbyggnad C icke tillfreds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Kr 98.

ställer militära krav. Chefen för försvarsstaben förordar därför, att den centrala

flygskolan om möjligt redan från början organiseras åtminstone enligt

utbyggnad B, varigenom bland annat såväl en utbildning på tyngre flygplan

tillgodoses som ett centralt förråd av flygmateriel i reserv inrättas för den

centrala flygskolan och de lokala flygskolorna.

Beträffande ledningen och verksamheten vid den centrala flygskolan har

chefen för försvarsstaben anslutit sig till chefens, för flygvapnet förslag, att

skolan anslutes till flygkrigsskolan. Chefen för flygvapnet har emellertid

förordat, att, även örn detta skulle medföra en förnyad och tidsödande undersökning,

förslag föreläggas 1939 års riksdag örn inrättande provisoriskt av

en central skola enligt utbyggnad B.

Departementschefen har anfört följande:

Ehuru i vissa avseenden gynnsamma förutsättningar föreligga för ett utvecklat

privatflyg i vårt land, befinner sig privatflyget i motsats till andra

kommunikationsmedel i landet dock på en relativt anspråkslös utvecklingsnivå.

Under de senaste åren har visserligen en större livaktighet å området

kommit till synes, något som i icke oväsentlig grad torde sammanhänga

med de bidrag, som svenska aeroklubben under nämnda tid utdelat i samband

med, bland annat, förvärvandet av flygcertifikat. I jämförelse med vissa

andra länder av ungefär samma storleksordning som vårt land och med i stort

sett likartade förutsättningar utövas emellertid i Sverige flygning såsom sport

eller i förvärvsmässigt syfte — därvid bortsett från reguljär trafikflygning —

allt jamt i ganska ringa omfattning. Den huvudsakliga anledningen härtill

torde få sökas däri, att de avsevärda direkta kostnader, som flygningen medför,

hittills fått i stort sett bäras av för saken intresserade enskilda personer och

sammanslutningar. Civilflygutredningen har beräknat, att kostnaden per flygtimme

vid användningen av flygplan av för skoländamål lämplig storleksordning

uppgår till mellan 50 och 60 kronor. Att en dylik kostnad måste lägga

avsevärda hinder i vägen för flertalet flygintresserade att i större eller mindre

omfattning ägna sig åt flygning, torde icke vara ägnat att förvåna, allra helst

som flertalet flygintresserade återfinnes bland ungdomen, vars förutsättningar

att påtaga sig de jämförelsevis dryga utbildningskostnaderna i allmänhet äro

ringa. Vidare kan framhållas, att en privatflygare icke annat än i undantagsfall

torde kunna beräkna erhålla tillfälle att yrkesmässigt utnyttja sin dyra flygutbildning.

Utan bidrag från staten eller enskilda torde det därför linder nuvarande

förhållanden knappast kunna förväntas, att privatflyget skall nå

någon större utveckling.

Hittills har staten icke ekonomiskt understött privatflygningen i annan

mån än att svenska aeroklubben för sin verksamhet erhållit för år 1922

6,000 kronor och för vart och ett av budgetåren 1923—1927 5,000 kronor,

varjämte 1935 års riksdag med bifall till Kungl. Majlis därom framlagda

förslag medgav, att utbildningskurser i praktisk flygning finge anordnas

genom flygvapnets försorg för ett visst antal av tekniska högskolans elever

vilka deltogo i undervisningen i flygteknik. Dylika kurser, för vilka kostnaderna

skulle bestridas av flygvapnets vederbörliga anslag, anordnades

under sommarmånaderna 1935 och 1936 men upphörde därefter på grund av

att flygvapnet icke kunde avvara för kurserna erforderlig personal och materiel.

_ Till stöd för att staten nu i olika former skulle lämna privatflyget ekonomiskt

stöd har civilflygutredningen åberopat såväl civila som militära skäl.

Beträffande de förra har utredningen framhållit, bland annat, angelägenheten

av att en sådan utbildning underlättas, som med hänsyn till flygväseh
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr DS.

5

dets fortgående utveckling och de i följd därav allt mera skärpta kraven på

förare kan tillgodose trafiksäkerhetens krav. Vidare anser utredningen det

vara ur allmän synpunkt av vikt, att på så sätt utbildade privatflygare i erforderligt

antal finnas tillgängliga för olika slag av sådan civil flygning,

som kan anses vara av samhällelig betydelse, exempelvis hjälpflygning, ävensom

för den alltjämt växande trafiken av nyttighetskaraktär i övrigt.

Ehuru det ur nu angivna synpunkter torde vara önskvärt, att möjligheterna

att erhålla en rationell flygutbildning underlättas, synas de civila

skälen i och för sig icke kunna motivera, att staten lämnar något mera avsevärt

ekonomiskt stöd åt utbildningen av privatflygare. Endast sett i sammanhang

med den indirekta nyttan för flygvapnets del, som ett väl utvecklat

privatflyg kan anses äga, synes en dylik stödverksamhet kunna ifrågasättas.

Av redogörelsen i det föregående framgår, att frågan örn flygvapnets

reservorganisation icke erhöll sin slutliga lösning i samband med 1936 års

försvarsbeslut. Med hänsyn till de därmed förenade ekonomiska konsekvenserna

ansågs nämligen flygvapnet icke böra erhålla en reservorganisation av

sådan styrka, att reserverna kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet

ända fram till den tidpunkt, då den efter mobilisering utbildade personalen

kunde stå till förfogande. Från såväl försvarskommissionens som statsmakternas

sida förutsattes i stället, att det utanför flygvapnet skulle skapas särskilda

reserver av flygare, vilka vid mobilisering på relativt kort tid kunde

erhålla kompletterande militär utbildning. Med hänsyn till nu anförda förhållande

och då ett utvecklat privatflyg kan förväntas medföra, förutom såsom

förut framhållits vissa fördelar ur allmän civil synpunkt, även den fördelen,

att ökade förutsättningar skapas för en inhemsk flygindustri — något som

ur försvarsberedskapssynpunkt är av vikt — anser jag åtgärder böra vidtagas

från statens sida för att främja utbildningen av privatflygare i landet.

Beträffande grunderna för ett dylikt stödjande i vad avser den förberedande,

decentraliserade utbildningen vill jag i stort sett ansluta mig till do

principer, som civilflygutredningen i dylikt hänseende förordat. Sålunda

synes denna utbildning böra få en rent civil karaktär. Jag anser emellertid

såsom av det följande framgår en viss begränsning i de av civilflygutredningen

föreslagna stödåtgärdernas omfattning lämpligen böra äga ruin.

Vad angår frågan örn ett rationellt ordnande av den fortsatta flygutbildningen

torde inrättandet av en central flygskola onekligen vara ägnat att

åstadkomma en relativt hög standard å denna utbildning. Kostnaderna för

en dylik skola, även örn den såsom civilflygutredningen föreslagit organiseras

försöksvis enligt utbyggnad C, äro emellertid betydande. Det måste därför

vara av väsentlig betydelse, att de vid densamma vunna utbildningsresultaten

" se^ ur statens synpunkt —- kunna antagas komma att fullt motsvara dessa

kostnader. Chefen för flygvapnet har visserligen anslutit sig till förslaget

örn en centraliserad utbildning, men har beträffande den organisatoriska utformningen

av en central flygskola samt omfattningen av densamma framlagt

ett förslag, som i väsentliga delar avviker från det av civilflygutredningen

förordade. Medan utredningen sålunda ansett skolan böra organiseras på

helt civil grund samt till en början erhålla en mindre omfattning, har däremot

_ chefen för flygvapnet förordat, att skolan underställes honom och

organisatoriskt knytes till flygkrigsskolan i Ljungbyhed. Vad angår skolans

omfattning har chefen för flygvapnet ansett, att en skola i den av utredningen

fores agna utbyggnaden C icke skulle giva godtagbart resultat, och därför

föreslagit, att åt skolan provisoriskt gives en utbyggnad, som motsvarar ut.

y8nliad B. Detta förslag skulle emellertid medföra avsevärt högre kostnader

än det av civil flygutredningen framlagda, Med hänsyn till, bland annat, de

olika uppfattningar, som sålunda framkommit beträffande såväl organisations
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

formen för skolan som dennas omfattning, anser jag frågan om inrättandet

av en statlig central flygskola böra bliva föremål för ytterligare överväganden.

Det torde bär slutligen böra framhållas, att en viss erfarenhet beträffande de

förslag till privatflygets stödjande, som jag i det följande kommer att

lägga, lämpligen bör avvaktas, innan staten binder sig för de betydande kostnader,

som skolans inrättande skulle medföra, oavsett vilken utbyggnad som

väljes.

1937 års civilflygutredning har ansett att staten i första hand borde stödja

utbildningen av lämpligt antal personer årligen till kompetens för erhållande

av internationellt privatflygarcertifikat (A:2), för vilket enligt nu i Sverige

gällande bestämmelser erfordras en minsta flygtid av 25 timmar. Utredningen

har föreslagit, att en certifikatpremie borde fastställas och ansett beloppet

lämpligen böra sättas till 700 kronor. Beträffande denna fråga har departementschefen

anfört följande.

Av de olika åtgärder från statens sida, som kunna ifrågasättas för att

stödja privatflyget, vill jag i likhet med civilflygutredningen bland annat

förorda, att staten direkt bidrager till kostnaderna för elevens flygning genom

att lämna premier, då viss flygutbildning genomgåtts. Ett dylikt system

har, såsom av det föregående framgår, sedan ett par år tillämpats av svenska

aeroklubben och därvid visat sig lämpligt. Bestämmandet av den flygprestation,

som skall utgöra villkoret för ett dylikt bidrag, sammanhänger

såsom chefen för flygvapnet anfört med spörsmålet, huruvida det ur statens

synpunkt är fördelaktigast att utbilda ett relativt stort antal flygare med endast

sådana färdigheter, att trafiksäkerhetens krav bliva i rimlig grad tillgodosedda,

eller att frambringa ett mindre antal flygare med hög standard, användbara

jämväl under svårare flygförhållanden. I likhet med civilflygutredningen

och chefen för flygvapnet anser jag övervägande skäl tala för att staten

endast stöder en sådan utbildning, som är av relativt kvalificerad beskaffenhet.

En utbildning, som omfattar endast ett förhållandevis litet antal flygtimmar,

torde nämligen i stort sett sakna värde ur de synpunkter, som kunna

motivera, att staten lämnar privatflyget ekonomiskt stöd. Yid ett dylikt förhållande

synes något bidrag från statens sida icke böra utgå för förvärvande

av A: 1-certifikat, för vilket erfordras en flygtid av endast 15 timmar. Med

hänsyn till att förvärvande av detta certifikat torde hava betydelse ur propagandasynpunkt,

torde det emellertid kunna antagas, att de enskilda organisationer,

främst svenska aeroklubben, som hittills gjort betydande insatser för

privatflygets utveckling och popularisering, alltjämt komma att ekonomiskt

uppmuntra en sådan utbildning, även örn den ur statliga synpunkter endast

kan sägas medföra vissa indirekta fördelar. Ett fullgörande av de för A: 2-certifikatet

uppställda fordringarna, vilka föreskriva bland annat en minsta flygtid

av 25 timmar, torde innebära, att vederbörande uppnått en flygskicklighet,

som — förutom att den relativt väl får anses uppfylla trafiksäkerhetens krav —

motsvarar det första skede, där den civila utbildningen vid mobilisering kan

läggas till grund för en något förkortad militär utbildning och på så sätt

tillgodogöras för försvarsändamål. Detta förhållande synes motivera, att på

sätt civilflygutredningen föreslagit staten i viss omfattning stöder förvärvande

av A: 2-certifikat.

I enlighet med civilflygutredningens förslag torde denna utbildning, vars

stödjande sålunda föreslås, böra förläggas till av flygklubbar eller privata

företag drivna lokala skolor, vilka för ändamålet godkänts av luftfartsmyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

i

Utredningen, som beräknat kostnaden per flygtimme till 50 kronor, därvid

förutsatts att skolorna skulle erhålla bidrag till inköp av ett begränsat antal

skölflygplan, har föreslagit, att premien utgår med 700 kronor, vilket skulle

innebära, att eleven själv finge av de direkta flygkostnaderna bestrida ett

belopp av minst 550 kronor. Denna kostnad för den enskilde kan synas hög,

men då den angivna statspremien i huvudsak är avsedd att underlätta för den,

som har ett eget intresse av flygutbildning, att förvärva sådan och då premiens

emottagande icke skulle medföra några särskilda förpliktelser från

elevens sida gentemot staten, synes eleven också själv böra vidkännas en

skälig andel av kostnaden. Då den föreslagna avvägningen mellan statens och

elevens ekonomiska insatser synes lämplig, vill jag föreslå, att statens certifikatpremie

tills vidare utgår med 700 kronor. Skulle erfarenheten framdeles

giva anledning därtill, bör givetvis frågan örn premiens storlek upptagas till

omprövning. Beträffande antalet premier, som tills vidare årligen böra utgå,

anser jag det av utredningen föreslagna antalet av 175 väl högt. Med hänsyn

till vad chefen för flygvapnet uttalat angående det ur flygvapnets beredskapssynpunkt

erforderliga antalet civilflygare med A: 2-certifikat vill jag därför

föreslå, att det antal elever, vartill bidrag av ifrågavarande slag årligen må

utgå, sättes till högst 100.

Då de nu ifrågasatta stödåtgärderna till väsentlig del äro påkallade för tillgodoseende

av försvarsberedskapssynpunkter, böra, på sätt civilflygutredningen

föreslagit, premierna utgå för certifikat, vilka meddelats personer,

som kunna antagas lämpliga att i händelse av behov användas i flygtjänst

för försvarsväsendets räkning. Utredningen har för sin del föreslagit, att

certifikatpremierna skulle komma till godo endast manliga personer i åldern

18—30 år med företräde i regel för de yngre årsklasserna. Med hänsyn till

vad chefen för flygvapnet anfört och då jag föreslagit, att antalet årliga premier

skall begränsas till 100, anser jag, att de föreslagna premierna i första

hand böra förbehållas manliga personer, som befinna sig i de av chefen för

flygvapnet förordade åldrarna eller 18—24 år.

Vidare har civilflygutredningen föreslagit, att understöd skulle utgå för

träningsflygning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet, vartill av

departementschefen äskats ett anslag av 30,000 kronor, beräknat efter ett

bidrag av 500 kronor för 15 timmars flygträning och för ett antal flygare

av 60, vilka då givetvis redan skulle vara innehavare av A: 2-certifikat.

Slutligen har för flygplananskaffning för skoländamål äskats ett anslag av

86,400 kronor, beräknat med hänsyn till inköp av 6 flygplan och en beräknad

kostnad av 24,000 kronor per plan. Statsbidraget skulle i detta fall uppgå

till 60 procent av det beräknade anskaffningsvärdet.

Vidkommande spörsmålet örn närmare villkor för statsunderstödet och

beträffande den myndighet, som skulle hava översynen av understödsverksamheten,

har departementschefen anfört följande.

Därest staten på sätt i det föregående föreslagits skall stödja privatflygningen,

torde vägande skäl tala för att åt ett statligt organ, som kan vara

därför lämpat, uppdrages att disponera de medel, som kunna komma att

anslås för nämnda stödverksamhet. I likhet med civilflygutredningen anser

jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egenskap av luftfartsmyndighet härför

lämplig. För luftfartsmyndigheten synes det emellertid särskilt i fråga om

bidrag till flygklubbar, som äro anslutna till svenska aeroklubben, kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

vara av värde, därest på sätt civilflygutredningen förutsatt ett visst samarbete

kommer till stånd mellan nämnda myndighet och aeroklubben.

Vad angår frågan örn principerna för de olika bidragens fördelning och

villkoren för erhållande av understöd synes det knappast kunna förväntas,

att detta spörsmål kan få sin mest ändamålsenliga lösning, innan viss tids

erfarenhet vunnits å området. Det torde därför vara till fördel, därest en

relativt stor handlingsfrihet tillkommer luftfartsmyndigheten i vad avser utformningen

av de närmare detaljer, som erfordras för att uppnå ett i möjligaste

män för olika parter tillfredsställande resultat. Då utredningens

förslag till lösning av de olika spörsmålen å nu berörda område i stort sett

torde få anses ändamålsenliga, synas desamma emellertid tillsvidare kunna

i huvudsak läggas till grund vid behandlingen av de olika bidragsfrågorna.

Med anledning av styrelsens framställning örn förstärkning av luftfartsmyndighetens

arbetskrafter vill jag här erinra örn att jag i samband med

anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag (sjätte huvudtiteln, punkten 3) upptog nämnda fråga till

behandling. Med hänsyn till de begränsningar i civilflygutredningens förslag,

som jag i nämnda sammanhang förklarade mig hava för avsikt att

rramdeles förorda, ansåg jag mig emellertid icke böra biträda styrelsens

förslag örn förstärkning av luftfartsmyndighetens arbetskrafter i annan mån

än att jag föreslog inrättande av den av styrelsen begärda notarietjänsten.

Någon anledning att nu frångå min då intagna ståndpunkt i ämnet anser jag

icke föreligga.

De statliga åtgärderna för privatflygets understödjande samt kostnaderna

härför framgå av följande sammanfattande redogörelse.

Staten stöder utbildning till A: 2-certifikat av årligen högst 100 flygare

i en alder av lb till 24 år genom att lämna bidrag med 700 kronor för varje

certifikat. Sammanlagda statsbidraget härför uppgår sålunda till 70,000

kronor.

Vidare skola 60 flygare, vilka förvärvat A: 2-certifikat, kunna erhålla bidrag

med 500 kronor för 15 timmars fortsatt flygträning. Statsbidragets sammanlagda

belopp uppgår i enlighet härmed till 30,000 kronor.

Slutligen lämnar staten bidrag till inköp av 6 skolflygplan för flygskolornas

räkning med 60 procent av inköpspriset, därvid detta beräknats till 24,000

kronor. Kostnaderna härför uppgå till avrundat 87,000 kronor.

De olika stödåtgärderna skulle i enlighet härmed komma att för nästa budgetår

uppgå till sammanlagt (70,000 + 30,000 + 87,000) 187,000 kronor.

Med hänsyn till fördelen av att — framför allt innan någon tids erfarenhet

vunnits inom det nya verksamhetsområdet — ett mindre belopp står

till Kungl. Maj:ts förfogande för att kunna användas för sådana tillfälliga eller

oförutsedda behov inom privatflyget, vilkas tillgodoseende helt eller delvis

med statsmedel kan anses motiverat, har departementschefen begärt, att ett

belopp av 13,000 kronor måtte beräknas för ändamålet. Sammanlagda anslagsbeloppet

för nästa budgetår skulle i enlighet härmed uppgå till 200,000

kronor.

Utskottet.

Kungl. Maj.ts förslag avser att möjliggöra statens ekonomiska medverkan

till utbildning samt fortsatt flygträning av privata flygare. Årligen skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr US.

9

100 civila flygare i åldern 18—24 år beredas tillfälle att vid de privata flyg

skolorna och flygklubbarna förvärva det s. k. A: 2-certifikatet, som visserligen

ej berättigar till yrkesmässig flygning men dock medför rätt till internationell

privatflygning även med passagerare.

Kungl. Maj:ts förslag bör enligt utskottets mening i allt väsentligt kunna

tillgodose de önskemål, som ur beredskapssynpunkt kunna ställas på privatflygningens

utövare i vad angår den mera förberedande utbildningen. De angivna

riktlinjerna torde också, såsom vid den verkställda utredningen framhållits,

i huvudsak överensstämma med vad som inom andra länder befunnits

på sista tiden böra åtgöras för att vinna motsvarande syfte. Det under

svenska aeroklubbens ledning inom landet igångsatta intresserade arbetet folden

svenska privatflygningens utveckling skulle också genom ett bifall till

förslaget erhålla ett ur mera allmänt samhälleliga synpunkter befogat ekonomiskt

stöd.

I väckta motioner har hemställts, att — utöver av Kungl. Majit nu äskat

anslag å 200,000 kronor — måtte anvisas ytterligare 364,500 kronor, vilket

belopp i huvudsak avsetts för igångsättande i en mera provisorisk form av

en statens centrala flygskola, som skulle ställas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

ledning. \''ad budgetåret 1939/40 beträffar räknas enligt motionerna

med ett anslag till skolan av 352,000 kronor, varav 340,000 kronor till

materielanskaffning och 12,000 kronor till arvoden. För budgetåret 1940/41,

varunder verksamheten vid skolan skulle komma fullt i gång, erfordras till

materielanskaffning 80,000 och till driftkostnad 258,000 kronor. Motionärernas

yrkande stöder sig på ett av 1937 års civilflygutredning tillstyrkt förslag.

Därvid hava av de sakkunniga närmare utvecklats de viktiga uppgifter, som

privatflygningen kan hava att fylla vid sjuktransporter, vid spaning vintertid

efter personer, som försvunnit under fjällvandringar, vid upptäckter av skogsbrand

o. s. v. Utan att underskatta dessa uppgifters humanitära eller samhälleliga

betydelse liksom överhuvud privatflygningens utvecklingsmöjligheter

inom vårt vidsträckta land måste dock utskottet finna, att åtminstone

på privatflygningens nuvarande ståndpunkt från nyss nämnda utgångspunkter

icke torde kunna tillfyllest motiveras en årlig utgift av nyss angiven storleksordning

för uppehållande av verksamheten vid en dylik ^bildningsanstalt.

Motiven för en statens medverkan till en fortsatt utbildning av privatflygare

vid en central flygskola synas främst vara av rent militär art. Såsom

en reservutbildnings- och rekryteringsanstalt för den militära flygorganisationen

synas emellertid, såvitt de militära myndigheternas yttranden utvisa, även

andra utvägar vara möjliga än den nu föreslagna. Även med beaktande av att

frågan om de civila flygarnas fortsatta utbildning otvivelaktigt är av stor betydelse

för försvarsberedskapen, vill dock utskottet framhålla, att för ett beslut

i fragan om flygskolan redan nu tarvas — såsom också av propositionen framgår

— förnyade överväganden, varvid ytterligare bör klarläggas, huru ifrågavarande

utbildning med avseende å undervisningens mål, omfång och ändamålsenliga

bedrivande samt ej minst beträffande förläggning, lärarkrafter

och materiel lämpligast skall ordnas. Tillfälle att beakta de senaste erfaren
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 98.

709 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

heterna om de militära rekryteringsbehovens tillgodoseende inom andra

länder skulle också beredas genom ett uppskov med ett avgörande i denna del

av det omfattande spörsmål, som här föreligger. Då utskottet emellertid förväntar,

att Kungl. Majit allt fortfarande har sin uppmärksamhet fäst på frågan

och snarast möjligt framlägger förslag till dess lösning, lärer uppskovet ej

behöva i större utsträckning fördröja avgörandet av spörsmålet örn flygskolans

ordnande, särskilt som flygskolans utbildningsverksamhet ej avsetts skola

börja förrän den 1 juli 1940.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag och med avstyrkande av motionerna

hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag och med

avslag å motionerna I: 234 och lii 362 må till understöd åt privatflyget

för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Stockholm den 24 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS KÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Asplund, Nilsson i Landeryd, Bergström,

Gustafsson i Benestad, Pauli, Andrén*), Lindström, Carlström, Andersson

i Risö, Bergman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Eriksson i Stockholm,

Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,

Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå, Olsson i Staxäng och De Geer i Hanaskog.

*) Ej deltagit i votering inom utskottet.

Reservation

av herrar Nilsson i Landeryd, Pauli, Domö, Lindström, Carlström, Persson

i Falla, Ward och Olsson i Staxäng, som anfört följande:

»Det förslag örn anvisande av 200,000 kronor till understöd åt privatflyget,

som Kungl. Majit förelagt årets riksdag, torde i och för sig kunna betraktas

som en god hjälp åt detta. Åtskilliga kompletteringar synas dock vara av

nöden, därest den effektivitet av understödet skall ernås, som civila flygutredningens

majoritet ansett nödig.

Sålunda kunna vi ej biträda Kungl. Majits förslag, att endast flygare i

åldern 18—24 år böra beredas tillfälle att inom flygklubbar och privata flyg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

11

skolor komma i åtnjutande av statsbidrag för erhållande av A: 2-certifikat.

Genom ett dylikt förfaringssätt torde kunna ifrågasättas, örn ej huvudsakligast

mera välsituerade ynglingar skulle beredas tillfälle till en sådan utbildning

med tanke på, att privatflygningen även med avsett statsunderstöd kommer

att förorsaka den enskilde en ganska avsevärd utgift, som näppeligen kan

bäras av mindre bemedlade ynglingar. Av utredningen i stället föreslagen

ålder 18—30 år synes oss avsevärt mera lämplig, då med stor sannolikhet

ynglingar i åldern 18—24 år ännu knappast kommit i den situation, att de

genom sitt förvärvsarbete kunna avstå ett förhållandevis stort belopp för

privatflygning.

En allvarlig brist hos Kungl. Maj:ts förslag innebär enligt vår mening, att

detta ej inrymmer möjlighet till fortsatt utbildning vid en statens centrala

flygskola, en utbildning, som, väl organiserad och ledd, helt visst ur försvarsberedskapssynpunkt

skulle utgöra den mest värdefulla delen av hela den avsedda

statsunderstödda privatflygutbildningen. Statliga civila och militära

myndigheter samt privata flygorganisationer hava också i sina yttranden över

civilflygutredningens betänkande enstämmigt uttalat sig för en fortsatt central

utbildning. Chefen för kommunikationsdepartementet framhåller jämväl, att,

vad frågan örn ett rationellt ordnande av den fortsatta flygutbildningen angår,

inrättandet av en central flygskola onekligen vore ägnat att åstadkomma en

relativt hög standard å denna utbildning.

För tillgodoseendet av vårt lands försvarsberedskapskrav synes oss alltså

tillkomsten av den centrala flygskolan inom en snar framtid ofrånkomlig.

Därest en dylik skola ej kommer till stånd, blir den effekt, som staten utvinner

genom sitt stöd till den förberedande utbildningen, av begränsat värde. Med

hänsyn till det icke ringa antal flygare, som redan innehar utbildning, motsvarande

det första utbildningsstadiet, och som i stort sett torde motsvara

flygvapnets anspråk på privatflyget i denna del, torde kunna allvarligt ifrågasättas,

huruvida icke i första hand en fortsatt utbildning vid en central skola,

borde stödjas av staten.

Ett uppskov med lösandet av detta spörsmål synes oss betänkligt. Enligt

civila flygutredningens mening borde centrala flygskolans verksamhet taga

sin början den 1 juli 1940. En flygutbildningsverksamhet, som icke redan från

början har tillgång till flygmateriel, torde ej kunna tillmätas något större värde.

Anskaffandet av flygmateriel lärer emellertid sannolikt taga en avsevärd tid

i anspråk, vilket också utredningen förutsett, varför till den centrala flygskolan

redan för budgetåret 1939/40 för flygmaterielanskaffning äskats ett belopp av

340,000 kronor av hela det begärda anslaget, 564,500 kronor.

Beträffande ledningen och omfattningen av den centrala flygskolan kunna

givetvis delade meningar råda. Huvudsaken synes dock vara, att skolan verkligen

kommer till stånd. Samtliga remissyttranden ha också, som ovan antytts,

enstämmigt ur såväl civila som militära synpunkter gått in för en fortsatt

central utbildning. Vi understryka särskilt chefens för försvarsstaben uttalande,

att, örn ytterligare överväganden skulle bliva erforderliga, han för sin

del måste tillstyrka, för att effektiva stödåtgärder utan uppskov måtte komma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

till stånd, att förslag framlägges redan till 1939 års riksdag om inrättande provisoriskt

av en central flygskola samt örn övriga av utredningen förordade

stödåtgärder för privatflygningens utveckling, oell att det definitiva ordnandet

av den centrala flygskolans organisation och ställning skulle göras beroende

av de erfarenheter, som kunna vinnas under det eller de närmaste åren.

En ytterligare anledning att nu utan uppskov lösa denna fråga anse vi

ligga i de på senare tid utomordentligt skärpta utrikespolitiska förhållandena,

vilka ställa ytterligare krav på vår försvarsberedskap såväl i personellt som

i materiellt hänseende.»

Då frågan örn privatflygningens organisation och statens förhållande till

den bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med de av civilflygutredningen

framlagda förslagen hava reservanterna — med åberopande av vad härovan

anförts och med hänvisning i övrigt till motionerna I: 234 och II: 362 —

hemställt,

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 80 samt herr Lindströms m. fl. motion (I: 234) och herr Hagbergs

i Malmö m. fl. motion (II: 362) må till understöd åt privatflyget

för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 564,500 kronor.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. •

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:164 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget. s. 1 i texten