Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget jämte två motioner.
1939-03-24 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:98, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget jämte två motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
1
Nr 98.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1939 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd åt privatflyget jämte två motioner.
(4:e avd.)
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 50) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till understöd åt privatflyget beräkna ett
reservationsanslag av 200,000 kronor. Sedermera har Kungl. Majit i en den
27 januari 1939 dagtecknad proposition, nr 80, föreslagit riksdagen att för
ändamålet för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 234,
av herr R. Lindström m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 362, av
herr E. Hagberg i Malmö m. fl. har hemställts, att riksdagen med ändring av
Kungl. Majits ovanberörda förslag måtte besluta: att frågan örn privatflygningens
organisation och statens förhållande till densamma löses i huvudsaklig
överensstämmelse med de av utredningen framlagda förslagen; samt att
för genomförandet av dessa förslag för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 564,500 kronor.
1 propositionen nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande uttalade föredragande departementschefen, att i den av honom föreslagna
flygorganisationen räknats med en personalstyrka i fråga örn reserver
av 231 officerare, 62 underofficerare samt 32 flygingenjörer. Motsvarande antal
enligt försvarskommissionens förslag vore 340, 89 och 36. Då man, fortsatte
departementschefen, vore nödsakad att räkna med att en betydande del av
reservpersonalen måste ingå i själva krigsflygförbanden — för att behovet
av aktiv personal skulle kunna hållas så lågt som möjligt — vore det tydligt,
att styrkan av den föreslagna reservpersonalen icke kunde vara tillfyllest
för att under någon längre tid ersätta i ett krig uppkommande förluster.
Om flygvapnet skulle givas en reservorganisation av sådan styrka, att reserverna
kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet ända till den tidpunkt,
då den efter mobilisering utbildade personalen kunde stå till förfogande, så
skulle detta medföra mycket betydande ekonomiska konsekvenser. Departementschefen
hade därför lika litet som försvarskommissionen ansett sig kunna
föreslå en dylik omfattande reservorganisation. Då emellertid flygvapnets
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 98. 709 89 1
I
2
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången på
reserver, ansåge han det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför
flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering
på relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning.
I anslutning till vad försvarskommissionen anfört rörande berörda fråga
uttalade slutligen departementschefen, att jämväl han ansåge frågan angående
privatflygningens organisation och statens förhållande till densamma
böra göras till föremål för särskild utredning.
Särskilda utskottet vid 1936 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, att utskottet, som vore av den uppfattningen, att flygvapnets
operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången
på reserver, ansåge det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför
flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering på
relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning. Utskottet
hade icke kunnat upptaga denna fråga till en mera ingående prövning. Utskottet
förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t komme att ägna denna fråga
särskild uppmärksamhet.
Sedermera uppdrogs åt särskilda sakkunniga —1937 års civilflygutredning
-— att verkställa närmare utredning beträffande hithörande spörsmål, och hava
nämnda sakkunniga den 29 oktober 1938 avgivit betänkande med förslag till
statliga åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige.
Över förslaget hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, chefen för försvarsstaben och chefen för flygvapnet, varjämte
svenska aeroklubben och svenska flygares riksförbund var för sig inkommit
med yttrande i ämnet.
Beträffande frågan örn ordnandet av en statlig central flygskola innefattar
propositionen bland annat följande:
Civilflygutredningen har ansett utbildning till A: 2-certifikat
icke medföra tillräcklig kompetens för flygningar, vilka måste fullgöras även
under svåra förhållanden. En fortsatt, mera kvalificerad utbildning har befunnits
önskvärd såväl med hänsyn till trafiksäkerheten som för privatflygarens
användning för militär flygtjänst. Civilflygutredningen har därför, i betraktande
av de för närvarande föreliggande svårigheterna att erhålla en dylik utbildning,
framlagt förslag örn anordnande av en central flygskola för fortsatt,
koncentrerad utbildning genom statens försorg av innehavare av A: 2-certifikat.
Beträffande den närmare utformningen av denna skola, vilken skulle
stå under luftfartsmyndighetens omedelbara tillsyn, har civilflygutredningen
framlagt 3 förslag, representerande olika utbyggnadsstadier. Utbyggnad A
avser en central civil flygskola i den slutliga utbyggnad, som utredningen
tänkt sig och som enligt utredningens mening är önskvärd för ett skäligt tillgodoseende
av såväl civila som militära synpunkter på en dylik civil skola,
därvid denna förutsättes vara förlagd till en egen flygplats, där särskilda, för
verksamheten erforderliga byggnader uppförts, utbyggnad B en central civil
flygskola, utbyggd i huvudsakligen samma omfattning, men förlagd till ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 98. o
flygfält, där befintliga byggnader kunna för ändamålet utnyttjas, samt utbyggnad
C en sådan skola i dess första försöksstadium. En skola enligt sistnämnda
utbyggnadsstadium har utredningens majoritet förordat skola igångsättas
från och med den 1 juli 1940. Engångskostnaderna för en central flygskola
enligt utbyggnad A hava beräknats till 1,560,000 kronor, därav för byggnader
675,000 kronor. De årliga kostnaderna uppgå enligt beräkningarna till
420.000 kronor. I nämnda engångsbelopp ingå emellertid ej några kostnader
för inköp och anläggande av flygfält eller anordnande därstädes av flygplatsbelysning
m. m. För utbyggnad B skulle engångskostnaderna nedgå till
830.000 kronor, huvudsakligen beroende på byggnadskostnadernas bortfallande.
De årliga kostnaderna äro beräknade till 412,000 kronor. Utbyggnad C skulle
i engångskostnader draga ett belopp av 420,000 kronor, och de årliga kostnaderna
skulle uppgå till i runt tal 260,000 kronor. Skillnaden i kostnaderna
mellan utbyggnad B och C hänför sig huvudsakligen till att vid skolan enligt
sistnämnda utbyggnad utbildning skulle äga rum endast på skolflygplan av
mindre storleksordning och icke såsom i alternativen A och B förutsatts
jämväl på tyngre flygplantyper med en motorstyrka av minst 300 hkr.
Chefen för flygvapnet har framhållit, att det ur flygmilitär beredskapssynpunkt
förelåge mycket starka skäl för att bibringa en del av den
personal, som tidigare förvärvat A: 2-certifikat, en rationellt ordnad fortsatt
flygutbildning. Med hänsyn härtill har chefen för flygvapnet uttalat sin anslutning
till tanken på att ordna den fortsatta utbildningen vid en central
statlig flygskola. Den militära fördelen av en fortsatt privatflygutbildning
vore enligt chefen för flygvapnet, att de så utbildade flygarna skulle vid mobilisering
kunna vinna inträde i en högre klass än eljest vid krigsflygskoloma.
Då halva utbildningstiden i varje klass av dessa skolor ägnades åt undervisning
i flygtaktiska och militärtekniska övningsgrenar, framginge det emellertid,
att den avsedda uppflyttningen i högre klass av förutvarande privatflygare
vore möjlig endast under förutsättning, att dessa under sin tidigare
flygutbildning jämväl erhållit ett visst kunskapsmått- i nämnda övningsgrenar.
Vid en central utbildningsanstalt kunde emellertid utan större svårigheter
och i huvudsak utan extra kostnad utbildningen i flygning och flygtekniska
övningsgrenar kombineras med en viss förberedande utbildning eller orientering
i de speciellt militärbetonade övriga grenarna, därav främst radiotelegrafering.
Vid dylikt förhållande vore det icke förenligt med god statsekonomi
att för den centrala utbildningen, för vilken det mest bärande motivet
vore att skaffa användbara reserver för flygvapnet, underlåta en dylik kombination
av utbildningsgrenar. Ett villkor av vital betydelse för utbildningens
ifrågavarande höga kvalitet vore därjämte, att flygning kunde ske även på
en kraftig flygplantyp, d. v. s. på minst 300 hkr. Med hänsyn till omfattningen
av den utbildning, som enligt chefen för flygvapnet ur civil och militär synpunkt
borde meddelas vid en central skola, borde denna såsom en flygreservskola
underställas chefen för flygvapnet.
Chefen för försvarsstaben förordar inrättande av en central
flygskola men framhåller, att en dylik skola enligt utbyggnad C icke tillfreds
-
4 Statsutskottets utlåtande Kr 98.
ställer militära krav. Chefen för försvarsstaben förordar därför, att den centrala
flygskolan om möjligt redan från början organiseras åtminstone enligt
utbyggnad B, varigenom bland annat såväl en utbildning på tyngre flygplan
tillgodoses som ett centralt förråd av flygmateriel i reserv inrättas för den
centrala flygskolan och de lokala flygskolorna.
Beträffande ledningen och verksamheten vid den centrala flygskolan har
chefen för försvarsstaben anslutit sig till chefens, för flygvapnet förslag, att
skolan anslutes till flygkrigsskolan. Chefen för flygvapnet har emellertid
förordat, att, även örn detta skulle medföra en förnyad och tidsödande undersökning,
förslag föreläggas 1939 års riksdag örn inrättande provisoriskt av
en central skola enligt utbyggnad B.
Departementschefen har anfört följande:
Ehuru i vissa avseenden gynnsamma förutsättningar föreligga för ett utvecklat
privatflyg i vårt land, befinner sig privatflyget i motsats till andra
kommunikationsmedel i landet dock på en relativt anspråkslös utvecklingsnivå.
Under de senaste åren har visserligen en större livaktighet å området
kommit till synes, något som i icke oväsentlig grad torde sammanhänga
med de bidrag, som svenska aeroklubben under nämnda tid utdelat i samband
med, bland annat, förvärvandet av flygcertifikat. I jämförelse med vissa
andra länder av ungefär samma storleksordning som vårt land och med i stort
sett likartade förutsättningar utövas emellertid i Sverige flygning såsom sport
eller i förvärvsmässigt syfte — därvid bortsett från reguljär trafikflygning —
allt jamt i ganska ringa omfattning. Den huvudsakliga anledningen härtill
torde få sökas däri, att de avsevärda direkta kostnader, som flygningen medför,
hittills fått i stort sett bäras av för saken intresserade enskilda personer och
sammanslutningar. Civilflygutredningen har beräknat, att kostnaden per flygtimme
vid användningen av flygplan av för skoländamål lämplig storleksordning
uppgår till mellan 50 och 60 kronor. Att en dylik kostnad måste lägga
avsevärda hinder i vägen för flertalet flygintresserade att i större eller mindre
omfattning ägna sig åt flygning, torde icke vara ägnat att förvåna, allra helst
som flertalet flygintresserade återfinnes bland ungdomen, vars förutsättningar
att påtaga sig de jämförelsevis dryga utbildningskostnaderna i allmänhet äro
ringa. Vidare kan framhållas, att en privatflygare icke annat än i undantagsfall
torde kunna beräkna erhålla tillfälle att yrkesmässigt utnyttja sin dyra flygutbildning.
Utan bidrag från staten eller enskilda torde det därför linder nuvarande
förhållanden knappast kunna förväntas, att privatflyget skall nå
någon större utveckling.
Hittills har staten icke ekonomiskt understött privatflygningen i annan
mån än att svenska aeroklubben för sin verksamhet erhållit för år 1922
6,000 kronor och för vart och ett av budgetåren 1923—1927 5,000 kronor,
varjämte 1935 års riksdag med bifall till Kungl. Majlis därom framlagda
förslag medgav, att utbildningskurser i praktisk flygning finge anordnas
genom flygvapnets försorg för ett visst antal av tekniska högskolans elever
vilka deltogo i undervisningen i flygteknik. Dylika kurser, för vilka kostnaderna
skulle bestridas av flygvapnets vederbörliga anslag, anordnades
under sommarmånaderna 1935 och 1936 men upphörde därefter på grund av
att flygvapnet icke kunde avvara för kurserna erforderlig personal och materiel.
_ Till stöd för att staten nu i olika former skulle lämna privatflyget ekonomiskt
stöd har civilflygutredningen åberopat såväl civila som militära skäl.
Beträffande de förra har utredningen framhållit, bland annat, angelägenheten
av att en sådan utbildning underlättas, som med hänsyn till flygväseh
-
Statsutskottets utlåtande Nr DS.
5
dets fortgående utveckling och de i följd därav allt mera skärpta kraven på
förare kan tillgodose trafiksäkerhetens krav. Vidare anser utredningen det
vara ur allmän synpunkt av vikt, att på så sätt utbildade privatflygare i erforderligt
antal finnas tillgängliga för olika slag av sådan civil flygning,
som kan anses vara av samhällelig betydelse, exempelvis hjälpflygning, ävensom
för den alltjämt växande trafiken av nyttighetskaraktär i övrigt.
Ehuru det ur nu angivna synpunkter torde vara önskvärt, att möjligheterna
att erhålla en rationell flygutbildning underlättas, synas de civila
skälen i och för sig icke kunna motivera, att staten lämnar något mera avsevärt
ekonomiskt stöd åt utbildningen av privatflygare. Endast sett i sammanhang
med den indirekta nyttan för flygvapnets del, som ett väl utvecklat
privatflyg kan anses äga, synes en dylik stödverksamhet kunna ifrågasättas.
Av redogörelsen i det föregående framgår, att frågan örn flygvapnets
reservorganisation icke erhöll sin slutliga lösning i samband med 1936 års
försvarsbeslut. Med hänsyn till de därmed förenade ekonomiska konsekvenserna
ansågs nämligen flygvapnet icke böra erhålla en reservorganisation av
sådan styrka, att reserverna kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet
ända fram till den tidpunkt, då den efter mobilisering utbildade personalen
kunde stå till förfogande. Från såväl försvarskommissionens som statsmakternas
sida förutsattes i stället, att det utanför flygvapnet skulle skapas särskilda
reserver av flygare, vilka vid mobilisering på relativt kort tid kunde
erhålla kompletterande militär utbildning. Med hänsyn till nu anförda förhållande
och då ett utvecklat privatflyg kan förväntas medföra, förutom såsom
förut framhållits vissa fördelar ur allmän civil synpunkt, även den fördelen,
att ökade förutsättningar skapas för en inhemsk flygindustri — något som
ur försvarsberedskapssynpunkt är av vikt — anser jag åtgärder böra vidtagas
från statens sida för att främja utbildningen av privatflygare i landet.
Beträffande grunderna för ett dylikt stödjande i vad avser den förberedande,
decentraliserade utbildningen vill jag i stort sett ansluta mig till do
principer, som civilflygutredningen i dylikt hänseende förordat. Sålunda
synes denna utbildning böra få en rent civil karaktär. Jag anser emellertid
såsom av det följande framgår en viss begränsning i de av civilflygutredningen
föreslagna stödåtgärdernas omfattning lämpligen böra äga ruin.
Vad angår frågan örn ett rationellt ordnande av den fortsatta flygutbildningen
torde inrättandet av en central flygskola onekligen vara ägnat att
åstadkomma en relativt hög standard å denna utbildning. Kostnaderna för
en dylik skola, även örn den såsom civilflygutredningen föreslagit organiseras
försöksvis enligt utbyggnad C, äro emellertid betydande. Det måste därför
vara av väsentlig betydelse, att de vid densamma vunna utbildningsresultaten
" se^ ur statens synpunkt —- kunna antagas komma att fullt motsvara dessa
kostnader. Chefen för flygvapnet har visserligen anslutit sig till förslaget
örn en centraliserad utbildning, men har beträffande den organisatoriska utformningen
av en central flygskola samt omfattningen av densamma framlagt
ett förslag, som i väsentliga delar avviker från det av civilflygutredningen
förordade. Medan utredningen sålunda ansett skolan böra organiseras på
helt civil grund samt till en början erhålla en mindre omfattning, har däremot
_ chefen för flygvapnet förordat, att skolan underställes honom och
organisatoriskt knytes till flygkrigsskolan i Ljungbyhed. Vad angår skolans
omfattning har chefen för flygvapnet ansett, att en skola i den av utredningen
fores agna utbyggnaden C icke skulle giva godtagbart resultat, och därför
föreslagit, att åt skolan provisoriskt gives en utbyggnad, som motsvarar ut.
y8nliad B. Detta förslag skulle emellertid medföra avsevärt högre kostnader
än det av civil flygutredningen framlagda, Med hänsyn till, bland annat, de
olika uppfattningar, som sålunda framkommit beträffande såväl organisations
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
formen för skolan som dennas omfattning, anser jag frågan om inrättandet
av en statlig central flygskola böra bliva föremål för ytterligare överväganden.
Det torde bär slutligen böra framhållas, att en viss erfarenhet beträffande de
förslag till privatflygets stödjande, som jag i det följande kommer att
lägga, lämpligen bör avvaktas, innan staten binder sig för de betydande kostnader,
som skolans inrättande skulle medföra, oavsett vilken utbyggnad som
väljes.
1937 års civilflygutredning har ansett att staten i första hand borde stödja
utbildningen av lämpligt antal personer årligen till kompetens för erhållande
av internationellt privatflygarcertifikat (A:2), för vilket enligt nu i Sverige
gällande bestämmelser erfordras en minsta flygtid av 25 timmar. Utredningen
har föreslagit, att en certifikatpremie borde fastställas och ansett beloppet
lämpligen böra sättas till 700 kronor. Beträffande denna fråga har departementschefen
anfört följande.
Av de olika åtgärder från statens sida, som kunna ifrågasättas för att
stödja privatflyget, vill jag i likhet med civilflygutredningen bland annat
förorda, att staten direkt bidrager till kostnaderna för elevens flygning genom
att lämna premier, då viss flygutbildning genomgåtts. Ett dylikt system
har, såsom av det föregående framgår, sedan ett par år tillämpats av svenska
aeroklubben och därvid visat sig lämpligt. Bestämmandet av den flygprestation,
som skall utgöra villkoret för ett dylikt bidrag, sammanhänger
såsom chefen för flygvapnet anfört med spörsmålet, huruvida det ur statens
synpunkt är fördelaktigast att utbilda ett relativt stort antal flygare med endast
sådana färdigheter, att trafiksäkerhetens krav bliva i rimlig grad tillgodosedda,
eller att frambringa ett mindre antal flygare med hög standard, användbara
jämväl under svårare flygförhållanden. I likhet med civilflygutredningen
och chefen för flygvapnet anser jag övervägande skäl tala för att staten
endast stöder en sådan utbildning, som är av relativt kvalificerad beskaffenhet.
En utbildning, som omfattar endast ett förhållandevis litet antal flygtimmar,
torde nämligen i stort sett sakna värde ur de synpunkter, som kunna
motivera, att staten lämnar privatflyget ekonomiskt stöd. Yid ett dylikt förhållande
synes något bidrag från statens sida icke böra utgå för förvärvande
av A: 1-certifikat, för vilket erfordras en flygtid av endast 15 timmar. Med
hänsyn till att förvärvande av detta certifikat torde hava betydelse ur propagandasynpunkt,
torde det emellertid kunna antagas, att de enskilda organisationer,
främst svenska aeroklubben, som hittills gjort betydande insatser för
privatflygets utveckling och popularisering, alltjämt komma att ekonomiskt
uppmuntra en sådan utbildning, även örn den ur statliga synpunkter endast
kan sägas medföra vissa indirekta fördelar. Ett fullgörande av de för A: 2-certifikatet
uppställda fordringarna, vilka föreskriva bland annat en minsta flygtid
av 25 timmar, torde innebära, att vederbörande uppnått en flygskicklighet,
som — förutom att den relativt väl får anses uppfylla trafiksäkerhetens krav —
motsvarar det första skede, där den civila utbildningen vid mobilisering kan
läggas till grund för en något förkortad militär utbildning och på så sätt
tillgodogöras för försvarsändamål. Detta förhållande synes motivera, att på
sätt civilflygutredningen föreslagit staten i viss omfattning stöder förvärvande
av A: 2-certifikat.
I enlighet med civilflygutredningens förslag torde denna utbildning, vars
stödjande sålunda föreslås, böra förläggas till av flygklubbar eller privata
företag drivna lokala skolor, vilka för ändamålet godkänts av luftfartsmyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
i
Utredningen, som beräknat kostnaden per flygtimme till 50 kronor, därvid
förutsatts att skolorna skulle erhålla bidrag till inköp av ett begränsat antal
skölflygplan, har föreslagit, att premien utgår med 700 kronor, vilket skulle
innebära, att eleven själv finge av de direkta flygkostnaderna bestrida ett
belopp av minst 550 kronor. Denna kostnad för den enskilde kan synas hög,
men då den angivna statspremien i huvudsak är avsedd att underlätta för den,
som har ett eget intresse av flygutbildning, att förvärva sådan och då premiens
emottagande icke skulle medföra några särskilda förpliktelser från
elevens sida gentemot staten, synes eleven också själv böra vidkännas en
skälig andel av kostnaden. Då den föreslagna avvägningen mellan statens och
elevens ekonomiska insatser synes lämplig, vill jag föreslå, att statens certifikatpremie
tills vidare utgår med 700 kronor. Skulle erfarenheten framdeles
giva anledning därtill, bör givetvis frågan örn premiens storlek upptagas till
omprövning. Beträffande antalet premier, som tills vidare årligen böra utgå,
anser jag det av utredningen föreslagna antalet av 175 väl högt. Med hänsyn
till vad chefen för flygvapnet uttalat angående det ur flygvapnets beredskapssynpunkt
erforderliga antalet civilflygare med A: 2-certifikat vill jag därför
föreslå, att det antal elever, vartill bidrag av ifrågavarande slag årligen må
utgå, sättes till högst 100.
Då de nu ifrågasatta stödåtgärderna till väsentlig del äro påkallade för tillgodoseende
av försvarsberedskapssynpunkter, böra, på sätt civilflygutredningen
föreslagit, premierna utgå för certifikat, vilka meddelats personer,
som kunna antagas lämpliga att i händelse av behov användas i flygtjänst
för försvarsväsendets räkning. Utredningen har för sin del föreslagit, att
certifikatpremierna skulle komma till godo endast manliga personer i åldern
18—30 år med företräde i regel för de yngre årsklasserna. Med hänsyn till
vad chefen för flygvapnet anfört och då jag föreslagit, att antalet årliga premier
skall begränsas till 100, anser jag, att de föreslagna premierna i första
hand böra förbehållas manliga personer, som befinna sig i de av chefen för
flygvapnet förordade åldrarna eller 18—24 år.
Vidare har civilflygutredningen föreslagit, att understöd skulle utgå för
träningsflygning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet, vartill av
departementschefen äskats ett anslag av 30,000 kronor, beräknat efter ett
bidrag av 500 kronor för 15 timmars flygträning och för ett antal flygare
av 60, vilka då givetvis redan skulle vara innehavare av A: 2-certifikat.
Slutligen har för flygplananskaffning för skoländamål äskats ett anslag av
86,400 kronor, beräknat med hänsyn till inköp av 6 flygplan och en beräknad
kostnad av 24,000 kronor per plan. Statsbidraget skulle i detta fall uppgå
till 60 procent av det beräknade anskaffningsvärdet.
Vidkommande spörsmålet örn närmare villkor för statsunderstödet och
beträffande den myndighet, som skulle hava översynen av understödsverksamheten,
har departementschefen anfört följande.
Därest staten på sätt i det föregående föreslagits skall stödja privatflygningen,
torde vägande skäl tala för att åt ett statligt organ, som kan vara
därför lämpat, uppdrages att disponera de medel, som kunna komma att
anslås för nämnda stödverksamhet. I likhet med civilflygutredningen anser
jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egenskap av luftfartsmyndighet härför
lämplig. För luftfartsmyndigheten synes det emellertid särskilt i fråga om
bidrag till flygklubbar, som äro anslutna till svenska aeroklubben, kunna
8
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
vara av värde, därest på sätt civilflygutredningen förutsatt ett visst samarbete
kommer till stånd mellan nämnda myndighet och aeroklubben.
Vad angår frågan örn principerna för de olika bidragens fördelning och
villkoren för erhållande av understöd synes det knappast kunna förväntas,
att detta spörsmål kan få sin mest ändamålsenliga lösning, innan viss tids
erfarenhet vunnits å området. Det torde därför vara till fördel, därest en
relativt stor handlingsfrihet tillkommer luftfartsmyndigheten i vad avser utformningen
av de närmare detaljer, som erfordras för att uppnå ett i möjligaste
män för olika parter tillfredsställande resultat. Då utredningens
förslag till lösning av de olika spörsmålen å nu berörda område i stort sett
torde få anses ändamålsenliga, synas desamma emellertid tillsvidare kunna
i huvudsak läggas till grund vid behandlingen av de olika bidragsfrågorna.
Med anledning av styrelsens framställning örn förstärkning av luftfartsmyndighetens
arbetskrafter vill jag här erinra örn att jag i samband med
anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsanslag (sjätte huvudtiteln, punkten 3) upptog nämnda fråga till
behandling. Med hänsyn till de begränsningar i civilflygutredningens förslag,
som jag i nämnda sammanhang förklarade mig hava för avsikt att
rramdeles förorda, ansåg jag mig emellertid icke böra biträda styrelsens
förslag örn förstärkning av luftfartsmyndighetens arbetskrafter i annan mån
än att jag föreslog inrättande av den av styrelsen begärda notarietjänsten.
Någon anledning att nu frångå min då intagna ståndpunkt i ämnet anser jag
icke föreligga.
De statliga åtgärderna för privatflygets understödjande samt kostnaderna
härför framgå av följande sammanfattande redogörelse.
Staten stöder utbildning till A: 2-certifikat av årligen högst 100 flygare
i en alder av lb till 24 år genom att lämna bidrag med 700 kronor för varje
certifikat. Sammanlagda statsbidraget härför uppgår sålunda till 70,000
kronor.
Vidare skola 60 flygare, vilka förvärvat A: 2-certifikat, kunna erhålla bidrag
med 500 kronor för 15 timmars fortsatt flygträning. Statsbidragets sammanlagda
belopp uppgår i enlighet härmed till 30,000 kronor.
Slutligen lämnar staten bidrag till inköp av 6 skolflygplan för flygskolornas
räkning med 60 procent av inköpspriset, därvid detta beräknats till 24,000
kronor. Kostnaderna härför uppgå till avrundat 87,000 kronor.
De olika stödåtgärderna skulle i enlighet härmed komma att för nästa budgetår
uppgå till sammanlagt (70,000 + 30,000 + 87,000) 187,000 kronor.
Med hänsyn till fördelen av att — framför allt innan någon tids erfarenhet
vunnits inom det nya verksamhetsområdet — ett mindre belopp står
till Kungl. Maj:ts förfogande för att kunna användas för sådana tillfälliga eller
oförutsedda behov inom privatflyget, vilkas tillgodoseende helt eller delvis
med statsmedel kan anses motiverat, har departementschefen begärt, att ett
belopp av 13,000 kronor måtte beräknas för ändamålet. Sammanlagda anslagsbeloppet
för nästa budgetår skulle i enlighet härmed uppgå till 200,000
kronor.
Utskottet.
Kungl. Maj.ts förslag avser att möjliggöra statens ekonomiska medverkan
till utbildning samt fortsatt flygträning av privata flygare. Årligen skulle
Statsutskottets utlåtande Nr US.
9
100 civila flygare i åldern 18—24 år beredas tillfälle att vid de privata flyg
skolorna och flygklubbarna förvärva det s. k. A: 2-certifikatet, som visserligen
ej berättigar till yrkesmässig flygning men dock medför rätt till internationell
privatflygning även med passagerare.
Kungl. Maj:ts förslag bör enligt utskottets mening i allt väsentligt kunna
tillgodose de önskemål, som ur beredskapssynpunkt kunna ställas på privatflygningens
utövare i vad angår den mera förberedande utbildningen. De angivna
riktlinjerna torde också, såsom vid den verkställda utredningen framhållits,
i huvudsak överensstämma med vad som inom andra länder befunnits
på sista tiden böra åtgöras för att vinna motsvarande syfte. Det under
svenska aeroklubbens ledning inom landet igångsatta intresserade arbetet folden
svenska privatflygningens utveckling skulle också genom ett bifall till
förslaget erhålla ett ur mera allmänt samhälleliga synpunkter befogat ekonomiskt
stöd.
I väckta motioner har hemställts, att — utöver av Kungl. Majit nu äskat
anslag å 200,000 kronor — måtte anvisas ytterligare 364,500 kronor, vilket
belopp i huvudsak avsetts för igångsättande i en mera provisorisk form av
en statens centrala flygskola, som skulle ställas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ledning. \''ad budgetåret 1939/40 beträffar räknas enligt motionerna
med ett anslag till skolan av 352,000 kronor, varav 340,000 kronor till
materielanskaffning och 12,000 kronor till arvoden. För budgetåret 1940/41,
varunder verksamheten vid skolan skulle komma fullt i gång, erfordras till
materielanskaffning 80,000 och till driftkostnad 258,000 kronor. Motionärernas
yrkande stöder sig på ett av 1937 års civilflygutredning tillstyrkt förslag.
Därvid hava av de sakkunniga närmare utvecklats de viktiga uppgifter, som
privatflygningen kan hava att fylla vid sjuktransporter, vid spaning vintertid
efter personer, som försvunnit under fjällvandringar, vid upptäckter av skogsbrand
o. s. v. Utan att underskatta dessa uppgifters humanitära eller samhälleliga
betydelse liksom överhuvud privatflygningens utvecklingsmöjligheter
inom vårt vidsträckta land måste dock utskottet finna, att åtminstone
på privatflygningens nuvarande ståndpunkt från nyss nämnda utgångspunkter
icke torde kunna tillfyllest motiveras en årlig utgift av nyss angiven storleksordning
för uppehållande av verksamheten vid en dylik ^bildningsanstalt.
Motiven för en statens medverkan till en fortsatt utbildning av privatflygare
vid en central flygskola synas främst vara av rent militär art. Såsom
en reservutbildnings- och rekryteringsanstalt för den militära flygorganisationen
synas emellertid, såvitt de militära myndigheternas yttranden utvisa, även
andra utvägar vara möjliga än den nu föreslagna. Även med beaktande av att
frågan om de civila flygarnas fortsatta utbildning otvivelaktigt är av stor betydelse
för försvarsberedskapen, vill dock utskottet framhålla, att för ett beslut
i fragan om flygskolan redan nu tarvas — såsom också av propositionen framgår
— förnyade överväganden, varvid ytterligare bör klarläggas, huru ifrågavarande
utbildning med avseende å undervisningens mål, omfång och ändamålsenliga
bedrivande samt ej minst beträffande förläggning, lärarkrafter
och materiel lämpligast skall ordnas. Tillfälle att beakta de senaste erfaren
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 98.
709 19 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
heterna om de militära rekryteringsbehovens tillgodoseende inom andra
länder skulle också beredas genom ett uppskov med ett avgörande i denna del
av det omfattande spörsmål, som här föreligger. Då utskottet emellertid förväntar,
att Kungl. Majit allt fortfarande har sin uppmärksamhet fäst på frågan
och snarast möjligt framlägger förslag till dess lösning, lärer uppskovet ej
behöva i större utsträckning fördröja avgörandet av spörsmålet örn flygskolans
ordnande, särskilt som flygskolans utbildningsverksamhet ej avsetts skola
börja förrän den 1 juli 1940.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag och med avstyrkande av motionerna
hemställer utskottet,
att riksdagen med bifall till Kungl. Majits förslag och med
avslag å motionerna I: 234 och lii 362 må till understöd åt privatflyget
för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Stockholm den 24 mars 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS KÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gränebo, Asplund, Nilsson i Landeryd, Bergström,
Gustafsson i Benestad, Pauli, Andrén*), Lindström, Carlström, Andersson
i Risö, Bergman och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Eriksson i Stockholm,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,
Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå, Olsson i Staxäng och De Geer i Hanaskog.
*) Ej deltagit i votering inom utskottet.
Reservation
av herrar Nilsson i Landeryd, Pauli, Domö, Lindström, Carlström, Persson
i Falla, Ward och Olsson i Staxäng, som anfört följande:
»Det förslag örn anvisande av 200,000 kronor till understöd åt privatflyget,
som Kungl. Majit förelagt årets riksdag, torde i och för sig kunna betraktas
som en god hjälp åt detta. Åtskilliga kompletteringar synas dock vara av
nöden, därest den effektivitet av understödet skall ernås, som civila flygutredningens
majoritet ansett nödig.
Sålunda kunna vi ej biträda Kungl. Majits förslag, att endast flygare i
åldern 18—24 år böra beredas tillfälle att inom flygklubbar och privata flyg
-
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
11
skolor komma i åtnjutande av statsbidrag för erhållande av A: 2-certifikat.
Genom ett dylikt förfaringssätt torde kunna ifrågasättas, örn ej huvudsakligast
mera välsituerade ynglingar skulle beredas tillfälle till en sådan utbildning
med tanke på, att privatflygningen även med avsett statsunderstöd kommer
att förorsaka den enskilde en ganska avsevärd utgift, som näppeligen kan
bäras av mindre bemedlade ynglingar. Av utredningen i stället föreslagen
ålder 18—30 år synes oss avsevärt mera lämplig, då med stor sannolikhet
ynglingar i åldern 18—24 år ännu knappast kommit i den situation, att de
genom sitt förvärvsarbete kunna avstå ett förhållandevis stort belopp för
privatflygning.
En allvarlig brist hos Kungl. Maj:ts förslag innebär enligt vår mening, att
detta ej inrymmer möjlighet till fortsatt utbildning vid en statens centrala
flygskola, en utbildning, som, väl organiserad och ledd, helt visst ur försvarsberedskapssynpunkt
skulle utgöra den mest värdefulla delen av hela den avsedda
statsunderstödda privatflygutbildningen. Statliga civila och militära
myndigheter samt privata flygorganisationer hava också i sina yttranden över
civilflygutredningens betänkande enstämmigt uttalat sig för en fortsatt central
utbildning. Chefen för kommunikationsdepartementet framhåller jämväl, att,
vad frågan örn ett rationellt ordnande av den fortsatta flygutbildningen angår,
inrättandet av en central flygskola onekligen vore ägnat att åstadkomma en
relativt hög standard å denna utbildning.
För tillgodoseendet av vårt lands försvarsberedskapskrav synes oss alltså
tillkomsten av den centrala flygskolan inom en snar framtid ofrånkomlig.
Därest en dylik skola ej kommer till stånd, blir den effekt, som staten utvinner
genom sitt stöd till den förberedande utbildningen, av begränsat värde. Med
hänsyn till det icke ringa antal flygare, som redan innehar utbildning, motsvarande
det första utbildningsstadiet, och som i stort sett torde motsvara
flygvapnets anspråk på privatflyget i denna del, torde kunna allvarligt ifrågasättas,
huruvida icke i första hand en fortsatt utbildning vid en central skola,
borde stödjas av staten.
Ett uppskov med lösandet av detta spörsmål synes oss betänkligt. Enligt
civila flygutredningens mening borde centrala flygskolans verksamhet taga
sin början den 1 juli 1940. En flygutbildningsverksamhet, som icke redan från
början har tillgång till flygmateriel, torde ej kunna tillmätas något större värde.
Anskaffandet av flygmateriel lärer emellertid sannolikt taga en avsevärd tid
i anspråk, vilket också utredningen förutsett, varför till den centrala flygskolan
redan för budgetåret 1939/40 för flygmaterielanskaffning äskats ett belopp av
340,000 kronor av hela det begärda anslaget, 564,500 kronor.
Beträffande ledningen och omfattningen av den centrala flygskolan kunna
givetvis delade meningar råda. Huvudsaken synes dock vara, att skolan verkligen
kommer till stånd. Samtliga remissyttranden ha också, som ovan antytts,
enstämmigt ur såväl civila som militära synpunkter gått in för en fortsatt
central utbildning. Vi understryka särskilt chefens för försvarsstaben uttalande,
att, örn ytterligare överväganden skulle bliva erforderliga, han för sin
del måste tillstyrka, för att effektiva stödåtgärder utan uppskov måtte komma
12
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
till stånd, att förslag framlägges redan till 1939 års riksdag om inrättande provisoriskt
av en central flygskola samt örn övriga av utredningen förordade
stödåtgärder för privatflygningens utveckling, oell att det definitiva ordnandet
av den centrala flygskolans organisation och ställning skulle göras beroende
av de erfarenheter, som kunna vinnas under det eller de närmaste åren.
En ytterligare anledning att nu utan uppskov lösa denna fråga anse vi
ligga i de på senare tid utomordentligt skärpta utrikespolitiska förhållandena,
vilka ställa ytterligare krav på vår försvarsberedskap såväl i personellt som
i materiellt hänseende.»
Då frågan örn privatflygningens organisation och statens förhållande till
den bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med de av civilflygutredningen
framlagda förslagen hava reservanterna — med åberopande av vad härovan
anförts och med hänvisning i övrigt till motionerna I: 234 och II: 362 —
hemställt,
att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 80 samt herr Lindströms m. fl. motion (I: 234) och herr Hagbergs
i Malmö m. fl. motion (II: 362) må till understöd åt privatflyget
för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 564,500 kronor.
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. •
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:164 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget. s. 1 i texten