Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av tidigare förbud för inmutningar å kronojord i de tre nordligaste länen.

1940-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av tidigare förbud för inmutningar å kronojord i de tre nordligaste länen.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

11

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1940 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av tidigare

förbud för inmutningar å kronojord i de tre

nordligaste länen.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

135, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen måtte för sin del åter antaga de vid 1938 års riksdag

upphävda författningarna angående förbud mot inmutningar av mineralier

på kronojord i de tre nordligaste länen.

I fråga om de skäl som föranlett motionärens hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Då i slutet av förra århundradet de stora lappländska jämmalmsfyndighetema

började bearbetas, yrkades från skilda håll att staten borde gripa

in för att åt det allmänna trygga åtminstone en del av de vinster, som

eljest skulle tillfalla enskilda. Sålunda framkom förslag örn att inmutningsrätten

borde upphävas i fråga örn fyndigheter å kronojord för att

ersättas med ett koncessionssystem. Emellertid betonades även den synpunkten

att utnyttjandet av malmtillgångarna borde ske med hänsyn till

den inhemska jämtillverkningens framtida behov och med hänsyn till

kommande generationers berättigade anspråk att bliva delaktiga i nämnda

tillgångar. I följd av dylika meningsyttringar tillkommo år 1902 vissa provisoriska

lagbestämmelser angående rätten till gruvdrift å odisponerad kronojord

i Norrbottens län. (S. F. S. 1902 nr 48 s. 1.) Dessa bestämmelser,

vilka varje år förnyades och år 1907 utsträcktes att gälla även Västerbottens

och Jämtlands län, inneburo att å jord av nämnda beskaffenhet inmutning

finge ske endast för kronans räkning. Den under krigstiden rådande

bristen på metaller föranledde emellertid jrkanden att inmutningsförbudet

måtte upphävas, såvitt anginge kopparmalm, nickelmalm och svavelkis.

I följd härav kom den förutvarande provisoriska lagstiftningen att

ersättas genom en likaledes provisorisk lag av den 31 maj 1918 (S. F. S.

nr 288), enligt vilken inmutningsförbudet begränsades till att avse järnmalmsfyndigliet,

varemot andra fyndigheter skulle få inmutas med vissa

inskränkningar. Sistnämnda lag — vari beträffande ifrågavarande kronojord

upptogos en del särskilda bestämmelser angående verkan av inmutning

samt örn det inbördes förhållandet mellan inmutare och jordägare — ägde

efter årligen skedd prolongering giltighet till den 1 maj 1926. då den lika
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

ledes provisoriska lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning

inom vissa län (S. F. S. 1926 nr 88) trädde i kraft. I denna lag

stadgades att inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län inmutning

för annans än kronans räkning ej finge ske å odisponerad kronojord utan

Kungl. Maj:ts för särskilt fall givna tillstånd. Sedan 1926 års lag genom särskilda

författningar prolongerats till den 1 januari 1933, erhöll den genom

lag år 1932 fortsatt giltighet från och med sistnämnda dag.

Det torde städse lia varit förutsatt, att 1926 års lag skulle upphöra att

gälla vid tillkomsten av en ny gruvlag. I den proposition (1932 nr 7) varigenom

frågan örn lagens fortsatta giltighet förelädes 1932 års riksdag anförde

chefen för justitiedepartementet —- efter att lia redogjort för vissa

inkomna yttranden i ärendet -—- bland annat följande:

Att 1926 års lag, liksom den förut gällande speciallagstiftningen för de

tre nordligaste länen, erhållit allenast provisorisk giltighet, har haft sin orsak

i de sedan ett flertal år pågående förarbetena till en fullständig omarbetning

av gruvlagstiftningen.--—-

Kommerskollegium har i sitt nu avgivna utlåtande förklarat sig åtminstone

för närvarande icke se någon anledning till frigivande av inmutningsrätten

på ifrågavarande kronojord samt hemställt, att inmutningsförbudets

förlängning icke måtte förbindas med tidsbegränsning. Chefen för Sveriges

geologiska undersökning har uttalat sig för fortsatt giltighet av lagen och

därvid alternativt föreslagit, att densamma göres gällande till dess ny gruvlag

kommit till stånd. Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län

hava funnit lagen kunna, i avbidan på ny gruvlagstiftning, givas förlängd

tillämpning under ytterligare tre år.--—

Under angivna förhållanden synes det mig ställt utom tvivel, att förevarande

lagstiftning bör erhålla fortsatt giltighet. Goda skäl tala ock för atl

densamma nu gives definitiv karaktär. Av allt att döma kommer frågan

om revision av gruvlagstiftningen icke att på ännu åtskilliga år vinna sin

slutliga lösning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande över sistnämnda proposition (nr

3 år 1932) hemställde utskottet, att propositionen måtte bifallas. Utskottet

anförde bland annat:

Utskottet har icke något att erinra mot att fortsatt tillämpning gives det i

1926 års lag meddelade förbudet mot inmutning i förening med rätt för

Kungl. Maj:t att därifrån bevilja dispens. Förslaget att förlänga lagens giltighet

utan sådan tidsbegränsning, som tidigare fastställts, synes visserligen

kunna lämna rum för åtskillig tvekan men utskottet anser sig kunna tillstyrka

propositionen även i denna del. Utskottet vill därvid påpeka, att

örn än 1926 års lag sålunda formellt erhåller definitiv karaktär, detta givetvis

icke innebär, att frågan om inmutningsrätten å kronojord får anses ha

erhållit en slutgiltig lösning. Denna fråga måste vid gruvlagstiftningens upptagande

ånyo skärskådas.

Den nya, den 3 juni 1938 utfärdade gruvlagen, vilken trätt i kraft den 1

januari 1940, innehåller bestämmelser, att envar kan genom inmutning erhålla

rätt att undersöka och bearbeta vissa mineralfyndigheter å egen eller

annans grund (1 §) samt att, då inmutning sker av annan än kronan, kronan

skall vara berättigad att i gruvföretaget njuta andel med hälften (46 §).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

13

Genom gruvlagen upphävdes lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning

i rätten till inmutning inom vissa län. I propositionen med förslag till

gruvlag (nr 40 år 1938) anförde chefen för justitiedepartementet till motivering

för upphävandet av 1926 års lag:

Vid antagandet av en ny gruvlag lärer lagen den 28 april 1926 örn inskränkning

i rätten till inmutning inom vissa län böra upphävas. Detta torde vara

motiverat redan med hänsyn till den olikhet i grunduppfattningen, som

framträder mellan 1926 års lag och den föreslagna gruvlagen. Medan den

förra sökt tillgodose det allmännas intresse genom att till förmån för kronan

inskränka den fria inmutningsrätten och i följd därav sannolikt även

i praktiken verkat i viss mån hämmande på malmletningen, vilar det föreliggande

förslaget på den uppfattningen, att malmletningen i möjligaste mån

bör befrämjas och att kronan bör draga fördel därav genom att i väsentligen

större omfattning än nu bliva delaktig i upptäckta fyndigheter.

I en i anledning av sistnämnda proposition väckt motion (I: 234 år 1938)

hemställde herr Lindhagen, att riksdagen ville — under vissa angivna förutsättningar

— dels förklara att propositionens hemställan om upphävande avförbudet

mot inmutning av kronojord i Norrbottens, Västerbottens och

Jämtlands län icke under några förhållanden bifölles och dels i stället besluta

att nämnda förbud skulle gälla även fyndigheter å enskild jord inom

nämnda tre län, där uppenbarligen landets förnämsta malmtillgångar läge

förborgade. Vidare hemställdes att riksdagen ville för sin del antaga vissa

i motionen intagna förslag till provisoriska lagar angående inskränkning i

inmutningsrätten.

Första lagutskottet, som lämnade Kungl. Maj:ts förslag om upphävande

av 1926 års lag utan erinran, anförde i sitt utlåtande i denna del (uti. nr 24

s. 40):

Vidkommande det föreslagna upphävandet av lagen den 28 april 1926 om

inskränkning i rätten till inmutning inom vissa län, innebär en sådan åtgärd

visserligen ett eftergivande av den monopolställning kronan under en

följd av år intagit med avseende å eventuella malmfyndigheter å kronojord

i de tre nordligaste länen. I likhet med Kungl. Majit håller emellertid utskottet

före, att det allmänna intresset av malmletningens och företagsamhetens

befrämjande talar emot ett fortsatt bibehållande av nämnda provisoriska

lag. Att densamma nu upphäves står ock i god överensstämmelse därmed,

att kronans andelsrätt i gruva enligt förslaget löses från beroende av

markägande.

Utskottets utlåtande var emellertid i denna del icke enhälligt. Beträffande

det i övergångsbestämmelserna till förslaget till gruvlag förekommande stadgandet

om upphävande av 1926 års lag anmäldes reservation av en av utskottets

ledamöter, som hemställde örn avslag å Kungl. Majlis förslag därutinnan.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid tillkomsten av den nya gruvlagen har den i förevarande motion upptagna

frågan blivit föremål för näxmare övervägande, varvid riksdagen anHihang

till riksdagens protokoll 1940. 9 samt. 1 avd. Nr 19—21. a

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

slutit sig till Kungl. Maj:ts förslag, att 1926 års lag om inskränkning i rätten

till inmutning inom vissa län borde upphävas. Några nya omständigheter

som skulle kunna inverka på bedömandet av denna fråga synas icke ha tillkommit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 2 april 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Wagnsson*,

Karl Johan Olsson, Brandt, Sandorf* och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark, Olsson i

Mellerud, Björling, Gezelius, Berg och Werner i Höjen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

407597. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.