Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fraktfart med svenska fartyg, m. m.

1940-01-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fraktfart med svenska fartyg, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1940 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med vissa bestämmelser örn fraktfart med

svenska fartyg, m. m.

Genom en den 12 januari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 17, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen

dels att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg,

dels ock att samtycka till att Kungl. Majit efter utfärdande av lag i ämnet

meddelar sådant förordnande, som i 1 § i lagen avses, att gälla tills

vidare.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn fraktfart med svenska fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att vad i 2 och 3 §§ stadgas skall äga tillämpning. Varder

ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från

riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 9 sami. 1 avd. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

2 §•

I fråga om registreringspliktiga svenska fartyg och svenska bogserfartyg

äger Konungen, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att resa med

sådant fartyg må företagas allenast med tillstånd av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigat och under iakttagande av de villkor, som må

hava uppställts för tillståndet. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning

å fartyg, för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är utfärdat och

vars bruttodräktighet understiger 350 registerton.

För fortskaffande av proviant eller andra förnödenheter för fartyget, förnödenheter,

tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer, eller

gods som bärgats ombord å fartyget må villkor icke uppställas.

Utan hinder av förordnande, varom i första stycket sägs, skola i sjölagen

givna föreskrifter, som avse befogenhet för befälhavaren att sälja

av redarens gods eller för befälhavaren eller bortfraktaren att sälja av lasten

eller vilka röra lossning av gods annorstädes än i bestämmelseorten, äga tilllämpning,

ändå att därigenom gods skiljes från fartyget å annan ort än

som vid lämnande av tillstånd till resan bestämts; dock må i fall, som avses

i 133 § sjölagen, lossning av gods icke utan medgivande av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat äga rum annorstädes än i lastningshamnen.

3 §.

Ej må fartyg, beträffande vilket förordnande meddelats jämlikt 2 § första

stycket, utan medgivande av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat

å utrikes ort uppläggas, avrustas eller avmönstras för annat ändamål

än nödvändig reparation.

4 §•

Företages med fartyg resa utan tillstånd, då sådant erfordras, eller iakttages

icke för tillstånd uppställt villkor, straffes befälhavaren med dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller har redare

eller annan, som i redares ställe haft befattning med fartyget, med vetskap

örn förseelsen underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra dess utförande,

dömes han till straff som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande eller ersättning för bogsering skolat

enligt därom träffat avtal tillkomma den brottslige, må domstolen, efter ty

skäligt finnes, förplikta honom att utgiva fraktens eller ersättningens belopp.

Är den, vilken frakten eller ersättningen skolat tillkomma, ej förfallen till

straff efter ty ovan sägs, må han förpliktas att av frakten eller ersättningen

utgiva det belopp, vartill för honom uppkommen vinst å den olovliga åtgärden

högst kan skattas.

Har uppläggning, avrustning eller avmönstring av fartyg skett i strid mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

vad i 3 § är stadgat, straffes fartygets ägare eller den, som eljest äger förfoga

över fartyget, med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, så ock vad den brottslige eller annan

eljest jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Med avseende å fartyg, som vid den tid då förordnande, varom i 2 § första

stycket sägs, träder i tillämpning är upplåtet till utlänning genom avtal örn

tidsbefraktning eller nyttjande, skall vad i denna lag stadgas icke tillämpas

så länge avtalet är gällande.

Har, då förordnande som nyss sagts träder i tillämpning, fartyg avgått

från ort, där gods inlastats eller varifrån bogsering skall ske, eller befinner

sig fartyget vid nämnda tidpunkt på resa utan last, må, utan hinder av förordnandet,

godset fortskaffas till bestämmelseorten eller resan dit fortsättas.

Genom denna lag uppliäves lagen den 22 juni 1939 (nr 300) örn förbud

i vissa fall mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m. m.; dock att vad i

den nu upphävda lagen stadgas i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som i lagen avses, skall äga tillämpning även efter

det lagen i övrigt upphört att gälla.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Enligt 1 § lagen den 22 juni 1939 (nr 300) örn förbud i vissa fall mot utrikes

fraktfart med svenskt fartyg m. m. äger Kungl. Maj:t vid krig eller krigsfara,

vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden förordna, att vad i 2 och 3 §§ i lagen stadgas skall äga tillämpning.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse. Genom kungörelse den 6 september

1939 (nr 640) har Kungl. Maj:t meddelat förordnande som nyss är sagt

att gälla från och med den 11 september 1939 tills vidare. Förordnandet har

av riksdagen gillats (urtima riksdagens skrivelse den 7 oktober 1939 nr 14).

I 2 § omförmälda lag stadgas bland annat, att med svenskt fartyg, som äger

en bruttodräktighet av 200 registerton eller därutöver, gods icke må fraktas

mellan utrikes orter eller mellan svensk och utrikes ort utan att medgivande

därtill lämnats av Kungl. Majit eller den Kungl. Majit därtill bemyndigat;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods jämväl

i annat fall än vid befordran mot vederlag. I 3 § stadgas vidare, att med

fartyg, varom nyss är sagt, icke må företagas resa i barlast mellan utrikes

orter eller mellan svensk och utrikes ort utan att medgivande lämnats; ej

heller må sådant fartyg utan medgivande av Kungl. Majit eller den Kungl.

Majit därtill bemyndigat å utrikes ort uppläggas, avrustas eller avmönstras

för annat ändamål än nödvändig reparation. Enligt Kungl. Maj :ts instruktion

för statens sjöfartsnämnd den 6 september 1939 (nr 641) skola frågor örn

medgivande, varom förmäles i omförmälda lag, handläggas och avgöras av

sjöfartsnämnden, dock att ärende, som av nämnden finnes hava större

principiell betydelse eller allmän räckvidd, bör, jämte utlåtande från nämnden,

underställas Kungl. Majits prövning.

I en den 30 november 1939 dagtecknad, den 6 nästföljande december till

folkhushållningsdepartementet inkommen skrift har statens sjöfartsnämnd

— med bifogande av lagförslag i ämnet — föreslagit, att erforderliga lagstiftningsåtgärder

med det snaraste måtte vidtagas i syfte att möjliggöra en

reglering jämväl av den inrikes fraktfarten.

I sjöfartsnämndens skrift anges vidare, att nämnden haft överläggning

med representanter för statens transportkommission och den inrikes sjöfarten

för dryftande av hithörande spörsmål. Vid denna överläggning hade

från transportkommissionen närvarit dess ordförande och sekreterare samt

verkställande direktören i Stockholms Rederiaktiebolag Svea, E. Högberg.

Såsom representanter för den inrikes sjöfarten hade närvarit, förutom Högberg

i egenskap tillika av ordförande i Föreningen Sveriges Inrikes sjöfart,

ordföranden i Sveriges Segelfartygsförening, tullkontrollören C. Rudberg samt

verkställande direktören i Stockholms Transport- och Bogserings-Aktiebolag,

kaptenen i flottans reserv E. Appelqvist.

Över sjöfartsnämndens skrift med det därvid fogade lagförslaget hava

inhämtats yttranden från kommerskollegium och statens transportkommission.

Kommerskollegium förklarade sig biträda sjöfartsnämndens förslag.

Jämväl transportkommissionen tillstyrkte den ifrågavarande lagstiftningen

och framhöll därvid bland annat, att fraktförbudet endast borde tillämpas

i den utsträckning som med hänsyn till omständigheterna i olika krissituationer

befunnes ofrånkomlig, samt att tillämpningen av lagstiftningen överhuvud

måste ske med den största urskiljning och varsamhet.

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson

— efter att hava redogjort för den i ärendet verkställda utredningen —

följande:

»Såsom statens sjöfartsnämnd uttalat, kan den ökade transportvolymen

lätteligen medföra sådana krav på det befintliga kustfartstonnaget, att en

närmare reglering av tonnagets användning kan bliva erforderlig. Vidare

torde beaktas, att det stigande behovet av tonnage för utrikes fraktfart kan

nödvändiggöra en sådan reglering av sjöfarten i dess helhet, att en omläggning

i viss utsträckning sker från inrikes till utrikes fart. Denna sistnämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

synpunkt lärer vara förtjänt av så mycket större beaktande som en icke önskvärd

tendens kunnat förmärkas att överföra tonnage från utrikes fart till kusttrafik.

1 likhet med sjöfartsnämnden och övriga i ärendet hörda myndigheter

finner jag det därför angeläget, att sådana lagstiftningsåtgärder redan nu vidtagas,

att Kungl. Majit erhåller möjlighet att genomföra erforderliga regleringar

av den inrikes fraktfarten. Det synes lämpligt, att de sålunda ifrågasatta

lagbestämmelserna sammanföras med redan gällande bestämmelser rörande

reglering av den utrikes fraktfarten. Lagen den 22 juni 1939 om förbud

i vissa fall mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m. m. torde sålunda —

såsom sjöfartsnämnden föreslagit — böra ersättas med en mera omfattande

lag, gällande såväl den utrikes som den inrikes fraktfarten men i övrigt av

i huvudsak enahanda innehåll som 1939 års lag.

Enligt sjöfartsnämndens förslag skulle den ifrågasatta nya lagen gälla

alla svenska fartyg utan hänsyn till storleken, dock att visst undantag föreslås

beträffande det mera lokalt sysselsatta passagerartonnaget. Jag delar

nämndens uppfattning, att i förhållande till den nuvarande gränsdragningen

en väsentlig utvidgning bör ske. Emellertid lärer det i praktiken under

inga förhållanden komma i fråga att genomföra en reglering beträffande

fartyg av de allra minsta storleksordningarna. Det synes då icke lämpligt

att låta lagen ens formellt omfatta dylika fartyg. Var gränsen skall dragas

kan däremot vara föremål för diskussion. Därest lagen göres tillämplig å

regist Tering spliktiga fartyg — d. v. s. fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas

till handelssjöfart eller resandes förskaffande och äga en dräktighet av

20 registerton eller därutöver — synes man dock vinna garantier för att

alla fartyg, som i praktiken kunna ifrågakomma för reglering, omfattas

av lagen, samtidigt som tonnaget av de allra minsta storleksordningarna

även formellt lämnas utanför lagens tillämpningsområde. Jag förordar

förty en dylik avfattning av ifrågavarande bestämmelse. Vad härefter angår

den nyssnämnda, av sjöfartsnämnden föreslagna undantagsbestämmelsen

med avseende å visst passagerartonnage delar jag nämndens uppfattning

härutinnan. Undantag torde sålunda böra göras beträffande passagerarfartyg

med en bruttodräktighet understigande 350 registerton. Med passagerarfartyg

torde härvid böra förstås fartyg, för vilket gällande passagerarfartygscertifikat

är utfärdat. — Bogserfartygen torde däremot, såsom sjöfartsnämnden

föreslagit, böra inbegripas under regleringen oavsett storleken

och bogsering böra jämställas med fraktande av gods med fartyg.

Även örn lagen sålunda — med nyssnämnda undantag — principiellt bör

gälla alla fartyg örn minst 20 registerton är det likväl uppenbart, att förordnande

enligt lagen bör kunna avse allenast fartyg av viss storleksordning

eller av visst slag eller ock endast fartyg i viss fart o. s. v. Det bör sålunda

ligga i Kungl. Maj-.ts hand att från tid till annan bestämma, i vilken utsträckning

regleringstvånget skall gälla. Självfallet bör regleringsverksamheten

icke utsträckas utöver vad det aktuella läget kräver; härför talar även det

av sjöfartsnämnden anmärkta förhållandet, att ett utsträckande av regleringstvångct

till fartyg av mindre storlek medför en högst betydande ansvällning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

av det licensbeviljande organets arbete med ty åtföljande behov av ökade

arbetskrafter.

Vad särskilt angår det i reguljär inrikes linjetrafik nyttjade tonnaget

torde, såsom transportkommissionen anfört, av praktiska skäl licens böra

lämnas i form av medgivanden för viss tid eller tills vidare.

Licensgivningen torde även beträffande den inrikes fraktfarten böra anförtros

åt statens sjöfartsnämnd. Detta synes påkallat bland annat av det

skälet, att åtskilliga fartyg växelvis nyttjas såväl i utrikes som i inrikes fraktfart.

I detta sammanhang uppställer sig emellertid spörsmålet, i vad mån

och på vad sätt samarbete — såvitt angår den inrikes fraktfarten — bör

äga rum med statens transportkommission. Att ett intimt samarbete härvidlag

måste komma till stånd är uppenbart. Däremot vill det icke synas

lämpligt att på förhand binda detta samarbete vid vissa former. Det lärer

böra ankomma på de berörda myndigheterna att själva överenskomma om

lämpliga former därför. Det torde härvid få framhållas, att enligt den för

sjöfartsnämnden gällande instruktionen det åligger nämnden att i erforderlig

utsträckning samråda med institutioner och myndigheter, vilkas verksamhet

äger samband med nämndens uppgifter. — Skulle särskilda föreskrifter

angående formerna för samarbetet framdeles visa sig erforderliga,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda dylika föreskrifter.

Vad detaljutformningen av den ifrågasatta lagen beträffar torde få anmärkas,

att lagens utsträckande till att gälla även den inrikes fraktfarten

torde böra föranleda vissa jämkningar av bestämmelserna i 2 § andra stycket

av den nu gällande lagen. Vad särskilt angår sista punkten i nyssnämnda

stycke torde den nu föreslagna regleringen av den inrikes sjöfarten böra

föranleda att i fall, varom i nämnda punkt är fråga, lossning av gods icke

må ske annorstädes än i lastningshamnen med mindre medgivande därtill

erhållits av Kungl. Maj:t eller den Kungl. Majit därtill bemyndigat.

I de delar, som här ej berörts, torde böra gälla motsvarande bestämmelser

som de i gällande lag upptagna.

I enlighet med vad jag här angivit har inom folkhushållningsdepartementct

— i huvudsaklig överensstämmelse med det inom statens sjöfartsnämnd

utarbetade förslaget — upprättats förslag till lag om förbud i vissa fall mot

fraktfart med svenskt fartyg m. m.»

I anledning av hemställan från lagrådet har lagförslaget i formellt avseende

omarbetats på vissa punkter, därvid jämväl förslagets rubrik ändrats.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen

föreslagits och får alltså hemställa,

A) att det genom förevarande proposition framlagda förslaget

till lag med vissa bestämmelser örn fraktfart med

svenska fartyg måtte av riksdagen bifallas; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

7

B) att riksdagen måtte samtycka till att Kungl. Maj:t efter

utfärdande av lag i ämnet meddelar sådant förordnande,

som i 1 § i lagen avses, att gälla tills vidare.

Stockholm den 30 januari 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Wagnsson,

Branting, Eskhult, Ewerlöf och Karl Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,

Björling, Gezelius, Lindberg i Stockholm, Hansson i Vännäsby och Gustafsson i Lekåsa.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:18 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag med vissa bestämmelser örn fraktfart med svenska fartyg, m. m. a1 i texten