Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924
1940-05-16 · 26 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 21 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1940:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
27 juni 1924 (nr 320) om förmynderskap, m. m.
Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 107, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
l) Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924 (nr 320) örn
förmynderskap.
Härigenom förordnas, att 3 kap. 11 och 15 §§, 4 kap. 2 §, 8 kap. 8—•
11 §§, 9 kap. 3, 4, 7 och 8 §§, 11 kap. 8 och 9 §§ samt 12 kap. 17 § lagen
den 27 juni 1924 örn förmynderskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
i det följande angives samt att i lagen skola införas två nya paragrafer, en i
7 kap. med beteckning 12 § och en i 8 kap. betecknad 11 a §, av den lydelse
nedan sägs:
3 KAP.
11 §•
Överförmyndaren vare skyldig att föra bok angående förmynderskap,
som inskrivits enligt 4 kap. och stå under hans tillsyn, över ärenden rörande
förmynderskap, vilka ej inskrivits, skall särskild förteckning föras.
15 §.
Närmare bestämmelser om överförmyndarens verksamhet samt örn förandet
av den bok och den förteckning, varom i 11 § förmäles, meddelas
av Konungen.
4 KAP.
2 §.
Förmynderska]) för underårig skall inskrivas, då fader, efter vilken den
underårige är arvsberättigad, eller moder avlider, eller då dessförinnan
egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, annorledes än
1 Senaste lydelse av 11 kap. 9 § se SFS 1930: 110.
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 0 sami. 1 avd. Nr 33.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
genom upptagande av lån tillfaller den underårige eller någon rättens åtgärd
vidtages i fråga, som rör förmynderskapet.
Inskrivningen skall — — — Stockholms rådstuvurätt.
7 KAP.
12 §.
Är omyndig ende delägaren i dödsbo eller äro underåriga syskon, som
hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oskiftat bo, skall, om
boet förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 8 och 9 kap.
stadgas.
8 KAP.
8 §.
Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,
såframt sammanlagda värdet överstiger tvåtusen kronor, i den omyndiges
namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren
uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd.
Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall
genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i
öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar
särskilt stadgas.
Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits
skall ej äga tillämpning i avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande
å räkning hos bank, ej heller i avseende å bevis, som utfärdats örn
inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuldbok
eller skuldbok hos annan inrättning, som Konungen bestämmer, såframt
å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll, att kapitalbelopp
å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven
obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må lyftas utan
överförmyndarens tillstånd.
Obligationer, vilka utfärdats av staten elier Sveriges allmänna hypoteksbank
eller annan inrättning, som Konungen bestämmer, skola, såframt ej
obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren
medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrättningens
skuldbok med förbehåll, varom i andra stycket sägs.
Hava underåriga — — — värdehandlingar sammanräknas.
Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,
i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt denna lag, skall å dem
tillämpas vad i lagen är stadgat örn nedsatta värdehandlingar. 9
9 §•
Omyndigs medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens
tillstånd efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
3
ränta, som innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare
ej heller erforderligt, där medlen allenast skola genom bankens försorg överföras
till annan bank.
Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må
insättas med förbehåll, att medlen må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
När skäl därtill äro, äge överförmyndaren förordna, att förbehåll, som i
andra stycket sägs, ej skall gälla.
10 §.
Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller pantsätta
omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av kapitalbelopp
å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, uppbäras allenast
av banken.
Ej heller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsättning
ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, varom i 8 § förmäles,
såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis
eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 § första
stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.
11 §•
Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation
enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummelsen hos
rätten eller domaren, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att
fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör
överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans
skyldighet.
11 a §.
Förvärvar omyndig värdehandling, som i 8 § avses, eller äger omyndig
eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen
fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta
handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv
förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras
hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola
medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad örn betalning,
som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.
Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund
av giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv,
vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet
är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen
eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas.
Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall
ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva
försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
eller livränta eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv
förvalta. I andra fall åge överförmyndaren genom meddelande till den,
som skall utgiva värdehandling eller penningar, förordna, att nedsättning
eller inbetalning skall ske hos bank.
Den, som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt
vad i denna paragraf är stadgat, vare pliktig att ofördröjligen underrätta
förmyndaren därom.
9 KAP.
3 §•
A förteckning, som i 2 § avses, skall förmyndaren teckna försäkran under
edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något är
med vilja och vetskap utelämnat. Rätten åge vid vite förelägga honom att
bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överförmyndaren
eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med den
omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl därtill äro.
4 §.
Saknar omyndig---ägde rum.
Vad i 3 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första
stycket sägs.
7 §.
I förteckning över omyndigs egendom, så ock i årsräkning och sluträkning
skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda
tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige fordringshandling, som blivit
intecknad i honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.
Äro medel insatta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning,
varå medlen innestå. I fråga örn värdepapper, som ej äro nedsatta hos bank
efter vad i 8 kap. stadgas, skall nummer eller annan beteckning anmärkas.
Finnas tillgångar, som stå under den omyndiges eller annans särskilda förvaltning,
skall förmyndaren jämväl lämna uppgift därom, så ock om dessa
tillgångars värde, såframt det är honom kunnigt. Skola i årsräkning eller
sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga angivande
erfordras utförlig uppräkning, må, där det lämpligen kan ske, beträffande
dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräkning.
Förteckning och---förmyndarens postadress. 8
8 §•
Innehåller förteckning---erforderliga delar.
Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar, som
ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 8 kap. stadgas,
skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna
finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
5
genom bevis från banken styrkas beloppet av innestående medel, så ock i
vad mån förbehåll gjorts, att medlen må uttagas utan överförmyndarens
samtycke. Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas
av två personer.
11 KAP.
8 §.
Vad i 5—10 kap. stadgas i fråga örn förmyndare och omyndigs egendom
skall i tillämpliga delar gälla i avseende å god man och egendom, som skall
förvaltas av god man, med iakttagande dock av vad här nedan i 9—11 §§
föreskrives.
9 §•
God man---över egendomen.
Förteckning, som--— av förmyndaren.
Vad i 9 kap. 3 § är stadgat örn förteckning, som avgives av förmyndare,
skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av god man.
Har egendom — — — är stadgat.
12 KAP.
17 §.
Överförmyndarens eller rättens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs
egendom må sökas allenast av förmyndaren. Mot överförmyndarens eller
rättens beslut i avseende å sådant tillstånd så ock mot överförmyndarens
förordnande, att förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket sägs, ej skall
gälla, må talan föras allenast av förmyndaren samt, såframt ärendet angår
omhändertagande av egendom, varöver den omyndige äger råda, eller återkallelse
av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att
driva näring, av den omyndige själv, örn han fyllt sexton år.
Mot överförmyndarens — — — ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
Medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som nämnda dag
innestå å räkning hos bank utan villkor att de må lyftas allenast med
överförmyndarens tillstånd, må uttagas utan sådant tillstånd, såframt ej överförmyndaren
annorlunda förordnar. Insättas efter lagens ikraftträdande medel
å räkningen eller lägges upplupen ränta till kapitalet, vare så ansett
som om därvid gjorts förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket sägs.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
2) L a g
om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924 (nr 321) angående
införande av lagen örn förmynderskap.
Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 27 juni 1924 angående införande
av lagen om förmynderskap1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
13
§.
Med den---Stockholms stad.
I Stockholms stad skall överförmyndare icke utses, utan skall vad i 3 kap.
11 § och 5—12 kap. nya lagen ävensom i denna lag stadgas örn överförmyndare
i stället gälla i fråga om förmyndarkammaren. Dock må frågor
om samtycke, tillstånd eller förordnande, varom sägs i 8 kap. 5, 8, 9, 10, 11 a
och 13 §§ nya lagen, upptagas och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren,
någon dess tjänsteman eller annan lämplig person, som rådstuvurätten
förordnar, och skall i sådant fall å denne tillämpas vad i nya lagen
stadgas om överförmyndare. I avseende å fullföljd av talan mot beslut,
som förmyndarkammaren meddelar, skall vad i 12 kap. 25 § nya lagen
stadgas ej äga tillämpning, utan skall i stället härom gälla vad som är föreskrivet
om talan mot rättens beslut.
Arvode enligt —--bouppteckningsavgift utgått.
Angående avvecklingen---av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
3) L a g
angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om
vård av omyndigs värdehandlingar.
Härigenom förordnas, att 1—3, 5—7, 9—13 och 15 §§ lagen den 27 juni
1924 om vård av omyndigs värdehandlingar2 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
1 §•
Hava för---— utan verkan.
Finnas eljest i öppet förvar hos bank omyndigs värdehandlingar, å vilka
skall tillämpas vad i lagen om förmynderskap är stadgat beträffande nedsatta
värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.
1 Senaste lydelse se SFS 1933: 212.
2 Senaste_lydelse av 2 § se SFS 1934: 262.
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
7
2 §.
I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig
1) att, om--— skall göras,
2) att lyfta---sådan utdelning,
3) att, om---uppsagd obligation,
4) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna företrädesrätt till teckning
av ny aktie tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren
samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt
lämna erforderligt biträde till aktiernas utbekommande eller ock föranstalta
örn försäljning av teckningsrätten,
5) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna ny aktie tillkommer
den omyndige till följd av aktiekapitalets ökning medelst överföring av besparade
vinstmedel, vidtaga erforderliga åtgärder för aktiernas utbekommande,
6) att å---jämväl uppsägning,
7) att, när å inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen
efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning
med avseende å den intecknade egendomen, på framställning av förmyndaren
förete handlingen och uppbära betalningen,
8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling, på framställning
av förmyndaren förete handlingen, om det erfordras, och uppbära
betalningen,
9) att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen
underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest
uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse
träffats med honom,
10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig
omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas
av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,
11) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och,
när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings uttagande för annan
åtgärd av inskrivningsdomaren, förete handlingen hos domaren,
12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages
för att företes hos myndighet eller tjänsteman, förete handlingen hos
myndigheten eller tjänstemannen, samt
13) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna offentlig stämning
utfärdats angående dödande av värdehandling, så ock då banken genom
meddelande från överexekutor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion
å intecknad egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyndaren.
Beträffande utländska--— handlingarnas förvaring. 3
3 §.
Kapitalbelopp, som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall
i den omyndiges namn insättas å sådan bankräkning, att medlen kunna ulan
föregående uppsägning uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
daren bestämmer. Insättning må ej utan överförmyndarens medgivande
ske å räkning, från vilken uttag må göras utan hans tillstånd. Ränta och
annan avkastning, som uppbäras av banken, skola, såvitt ej annan bestämmelse
givits av förmyndaren, i enahanda ordning insättas å bankräkning,
dock att därvid må göras förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket lagen
örn förmynderskap sägs.
5 §.
Vill förmyndaren, att nedsatt värdehandling skall uttagas ur bankens
förvar, eller vill han giva banken uppdrag att överlåta eller pantsätta sådan
handling, vare banken pliktig tillse, att överförmyndarens tillstånd till åtgärden,
där det erfordras, föreligger. Påkallar i sistnämnda fall förmyndaren
bankens biträde till influtna medels anbringande, skall banken ock tillse,
att tillståndet innefattar samtycke därtill, om sådant samtycke erfordras.
Skall aktieteckning---samtycke föreligger.
6 §•
När omyndigs värdehandlingar av bank tagas i förvar enligt denna lag,
skall banken till förmyndaren överlämna skriftligt förvaringsbevis, innefattande
erkännande, att banken förvarar och förvaltar värdehandlingarna
enligt bestämmelserna i lagen. I beviset skola handlingarna förtecknas med
angivande av deras nominella värde och skall i fråga örn värdepapper nummer
och annan beteckning anmärkas. Ett likalydande bevis skall ofördröjligen
översändas till överförmyndaren.
Då för omyndig värdehandlingar första gången av bank tagas i förvar
enligt denna lag, skall av förmyndaren skriftlig uppgift lämnas å den omyndiges
och förmyndarens namn och postadress, å den överförmyndare, under
vilkens tillsyn förmynderskapet står, samt, örn den omyndige är underårig,
å hans ålder och föräldrarnas namn och hemvist. Sker ändring av förmyndarens
eller den omyndiges hemvist eller postadress, eller varder tillsynen å
förmynderskapet överflyttad lill annan överförmyndare, vare förmyndaren
pliktig göra anmälan därom.
7 §•
Banken vare pliktig att årligen före januari månads utgång till förmyndaren
och överförmyndaren översända uppgift rörande de värdehandlingar,
som för myndlingens räkning voro nedsatta i bankens förvar vid föregående
års utgång, så ock avskrift av bankens räkning för året med den omyndige. 9
9 §•
Då tillstånd att uttaga nedsatt värdehandling sökes, skall uppgift lämnas
om det ändamål, för vilket handlingen skall uttagas. Finnes det icke behövligt,
att handlingen uttages för det uppgivna ändamålet, eller kan det
antagas, att den omyndiges rätt odh bästa skulle genom handlingens uttagande
sättas i fara, skall tillstånd vägras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
9
Vill förmyndaren, att nedsatt värdehandling skall försäljas eller pantsättas,
vare han pliktig att uppgiva, vartill de influtna medlen skola användas.
Erfordras för de influtna medlens användande lill det uppgivna ändamålet
överförmyndarens samtycke, och finner överförmyndaren samtycke därtill
ej böra givas, skall tillstånd till försäljningen eller pantsättningen vägras.
Meddelas tillstånd att försälja nedsatt värdehandling, skall hanken, där
ej överförmyndaren annorlunda förordnar, utlämna handlingen direkt till
köparen och uppbära betalningen. Tillstånd att pantsätta nedsatt värdehandling
medför ej rätt att uttaga handlingen utan att överförmyndaren särskilt
medgivit det; sådant medgivande må lämnas allenast såframt pantsättning
ej utan avsevärd olägenhet kan ske, medan handlingen är nedsatt i
bankens förvar. I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd till åtgärd med
avseende å nedsatt värdehandling foga de villkor, som i varje fall finnas
erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.
Skall nedsatt värdehandling överföras från den bank, där den finnes i förvar,
till annan bank, varde handlingen utlämnad direkt till denna bank. Den
förra banken skall ofördröjligen underrätta överförmyndaren örn åtgärden.
10 §.
Tillstånd, som i 9 § avses, gäde allenast under tre veckor från tillståndets
meddelande, såframt ej överförmyndaren bestämt annan tid för tillståndets
giltighet.
H §•
Har tillstånd av överförmyndaren meddelats enligt vad i 9 § sägs, skall förmyndaren
sist inom en månad därefter till överförmyndaren lämna redogörelse
för de åtgärder, som vidtagits, såframt ej fråga är allenast om anskaffande
av medel, som böra hållas tillgängliga för den omyndiges underhåll
eller vården av hans egendom. Överförmyndaren äge, om det finnes
erforderligt, utsätta annan tid för redogörelsens avlämnande. Har förmyndaren
mottagit avräkningsnota, betalningsbevis eller annan handling
till styrkande av vidtagen åtgärd, skall handlingen i huvudskrift eller besannad
avskrift bifogas redogörelsen. Då handlingen översänts i huvudskrift,
skall den efter redogörelsens granskning återsändas till förmyndaren.
Där ej nedsättning av uttagen eller förvärvad värdehandling skett,
skall förmyndaren genom intyg styrka, att influtna medel blivit så anbragta,
att nedsättning ej erfordras.
12 §.
Då tillstånd, som i 9 § avses, förfallit, skall förmyndaren inom tid, som i
11 § stadgas, hos överförmyndaren anmäla, att tillståndet icke blivit använt,
så ock förete bevis därom.
13 §.
Innestå hos bank omyndigs medel, som ej må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd, skall vad i 9, 11 och 12 §§ stadgas angående ansökan om
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
tillstånd till uttagande av nedsatt värdehandling och om sådan ansökans
prövning, så ock om förmyndarens skyldighet att ingiva redogörelse för vidtagna
åtgärder eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt, i tillämpliga
delar gälla rörande ansökan om tillstånd att uttaga medel, om sådan ansökans
prövning och om skyldighet för förmyndaren att ingiva redogörelse för
medlens användning eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt. Då fråga
är örn uttagning av medel till bestridande av utgifter för den omyndiges underhåll
eller för vården av hans egendom, må tillståndet givas tills vidare och
avse visst sammanlagt belopp under kalenderår. Tillståndet må ock avse,
att medel, som innestå eller insättas å viss räkning, tills vidare må lyftas
utan särskilt medgivande av överförmyndaren. I annat fall gäde ej överförmyndarens
tillstånd för längre tid än tre veckor från det tillståndet meddelades.
Kunna insatta---lyftning tillgängliga.
Skola medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller
utlånas, må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas
allenast mot det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset
i öppet förvar eller erhåller bevis, att nedsättning därav ägt rum hos
annan bank eller att inskrivning, som avses i 8 kap. 8 § andra och tredje
styckena lagen örn förmynderskap, skett med förbehåll, som där sägs.
Skola medlen enligt tillståndet användas till köp av fast egendom eller tomträtt,
skall, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, utbetalning av
banken verkställas direkt till säljaren. I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd
till uttagning av medel foga de villkor, som i varje fall finnas erforderliga,
åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.
Skola medel allenast överföras till annan bank, åligge den bank, där medlen
innestå, att insätta dem hos den andra banken och att ofördröjligen underrätta
överförmyndaren därom. Vid insättningen må ej fogas förbehåll
om rätt för förmyndaren att uttaga medlen utan överförmyndarens tillstånd.
15 §.
Vad i denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård
av värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter
vad i 11 kap. 3 eller 4 § av lagen om förmynderskap stadgas, så ock i fråga
om medel, som för hans räkning innestå hos bank och ej må uttagas utan
överförmyndarens tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
11
4) Lag
angående ändrad lydelse av 2 kap. 1 och 18 §§ lagen den 9 juni 1933
(nr 311) örn boutredning oell arvskifte.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 1 och 18 §§ lagen den 9 juni 1933 om boutredning
och arvskifte skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
2 KAP.
1 §■
Då dödsbodelägare det begär, skall rätten förordna, att egendomen skall
avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan
egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd
att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares
ställe (testamentsexekutör), äge jämväl han påkalla beslut som
nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den, som erhållit
legat eller äger föra talan örn fullgörande av ändamålsbestämmelse, där
det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande,
eller på begäran av borgenär eller den, som står i ansvar för betalning av
gäld efter den döde, där det måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller
att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den, som erhållit
legat, omyndig eller har enligt 11 kap. 3 eller 4 § lagen om förmynderskap
god man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning
av boutredningsman, om överförmyndaren det begär och rätten finner skäl
därtill.
Skall enligt — — — stycket sägs.
Beslut enligt--- — laga kraft.
18 §.
Boutredningsman vare----utredningen beroende.
Äro flera---till last.
Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och
penningmedel, som tillkomma omyndig eller den, för vilken god man förordnats,
stadgas i lagen om förmynderskap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
5) Lag
angående ändrad lydelse av 52 c § lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om
bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 52 c § lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1 Nuvarande lydelse se SFS 1924:335.
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
52 c §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos
bankaktiebolag. Sådana medel må ej av bolaget utbetalas till förmyndaren
utan den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens
tillstånd att omhändertaga medlen och därom hos bolaget företett
bevis, åge den omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu
är sagt, skall anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående
medel, verkställas å bevis eller i motbok, som av bolaget utlämnats,
när beviset eller motboken företes hos bolaget.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god
man efter vad i lagen örn förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår
ränta som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd
göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra
stycket nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet
ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning
därom verkställas å bevis, som utfärdats örn insättningen, eller i motbok,
som utlämnats av bolaget. Överförmyndare, förmyndare och god man
äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas
eller innestå, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning
eller därmed likartad räkning förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för
den, till vilkens förmån medel insättas med förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra
stycket lagen örn förmynderskap, så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för
vilken utfärdats motbok å medel, varöver den omyndige ej äger själv
förfoga. Innestå medel, som förvaltas av förmyndare eller god man, å motbok
med förbehåll, som nyss sagts, må annan motbok utfärdas för insättning
av medel utan sådant förbehåll.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
I fråga örn medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som
nämnda dag innestå å räkning hos bankaktiebolag utan villkor att de må lyftas
allenast med överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren
annorlunda förordnar, så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra
stycket lagen om förmynderskap gjorts, att de må lyftas utan sådant tillstånd.
Vad nu sagts skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna
lag insättas å räkningen, och ränta, som lägges till kapitalet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
13
6) Lag
angående ändrad lydelse ar 24 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om
sparbanker.
Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 29 juni 1923 om sparbanker1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
• 24 §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok.
Sådana medel må ej från sparbanken utbetalas till förmyndaren utan
den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd
att omhändertaga medlen och därom hos sparbanken företett bevis,
äge den omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt,
skall anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående medel,
verkställas i den avräkningsbok, som omförmäles i 31 §, så ock i motboken,
när den nästa gång företes hos banken.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår ränta
som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd
göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra stycket
nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet
ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning därom
verkställas såväl i avräkningsboken som i motboken. Överförmyndare, förmyndare
och god man äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de
medel, som insättas eller innestå, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt,
intyg därom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som
nämnda dag innestå å motbok utan villkor att de må lyftas allenast med
överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar,
så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen om
förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts
skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna lag insättas å motboken,
och ränta, som lägges till kapitalet.
1 Senaste lydelse se SFS 1937: 364.
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
7) Lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med
vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 26 juni 1936 med vissa bestämmelser
om centralkassor för jordbrukskredit skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
4 §•
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos centralkassa.
Sådana medel må ej av kassan utbetalas till förmyndaren utan den
omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd
att omhändertaga medlen och därom hos kassan företett bevis, åge den
omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall
anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående medel, verkställas
å bevis eller i motbok, som av kassan utlämnats, när beviset eller
motboken företes hos kassan.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god
man efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår
ränta som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd
göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra
stycket nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet
ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning
därom verkställas å bevis, som utfärdats om insättningen, eller i motbok,
som utlämnats av kassan. Överförmyndare, förmyndare och god man
äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas
eller innestå, så ock, örn meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning
förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för den, till vilkens förmån medel
insättas med förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen örn förmynderskap,
så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok
å medel, varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Innestå medel,
som förvaltas av förmyndare eller god man, å motbok med förbehåll, som
nyss sagts, må annan motbok utfärdas för insättning av medel utan sådant
förbehåll.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.
I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som
nämnda dag innestå å räkning hos centralkassa utan villkor att de må lyftas
allenast med överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda
förordnar, så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket
lagen om förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd.
Vad nu sagts skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna lag
insättas å räkningen, och ränta, som lägges tili kapitalet.
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
15
8) Förordning
om ändrad lydelse av § 2 morn. 3 och 4 samt § 4 förordningen den 21
juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.
Härigenom förordnas, att § 2 mom. 3 och 4 samt § 4 förordningen den
21 juni 1922 angående postsparbanken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
§ 2.
Mom. 3. Den, som —--förbehåll utfärdas.
I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen örn förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår ränta
som innestått kortare tid än eif år, uttag utan överförmyndarens tillstånd göras
allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra stycket
nämnda lag. Överförmyndaren åge när som helst förordna, att förbehållet
ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning därom
verkställas i motboken. Överförmyndare, förmyndare och god man äga
på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas eller
innestå, så ock, örn meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
Rörande förbehåll, som eljest gäller i fråga om de å motbok insatta medlen,
skall anteckning finnas i motboken.
Mom. 4. En och samma person äger i allmänhet ej utbekomma mer än
en motbok. Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok
utfärdas för den, till vilkens förmån medel insättas med förbehåll enligt 8
kap. 9 § andra stycket lagen om förmynderskap, så ock för omyndig, som
fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok å medel, varöver den omyndige
ej äger själv förfoga. Innestå medel, som förvaltas av förmyndare eller
god man, å motbok med förbehåll, som nyss sagts, må annan motbok
utfärdas för insättning av medel utan sådant förbehåll.
Förutom motbok---av sparavtal.
§ 4.
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok. Sådana
medel må ej utbetalas till förmyndaren utan den omyndiges samtycke.
Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen
och därom hos postsparbanken företett bevis, äge den omyndige ej längre
förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning, att den
omyndige ej äger förfoga över innestående medel, verkställas i motboken,
när den nästa gång företes hos banken.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1941.
I fråga örn medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som
nämnda dag innestå å motbok utan villkor att de må lyftas allenast med
1 Senaste lydelse av § 2 mom. 3 och § 4 se SFS 1924: 342 samt av § 2 mom. 4 se SFS 1937: 363.
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar,
så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen om
förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts
skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna förordning insättas
å motboken, och ränta, som lägges till kapitalet.
I fråga om de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
De huvudsakliga bestämmelserna om förmynderskap och godmanskap
äro upptagna i lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap och promulgationslagen
till denna samt i lagen samma dag om vård av omyndigs värdehandlingar.
Förmyndare för underårig är i första hand fader eller moder. Örn sådan
förmyndare icke finnes, utser vederbörande domstol till förmyndare den
som anses mest lämplig. Beträffande omyndigförklarad skall domstolen
städse utse den som finnes mest lämpad, oavsett om föräldrarna eller någon av
dem finnes i livet. Förmyndarens förvaltning står under tillsyn av överförmyndare.
Med undantag för Stockholm väljas överförmyndare inom de särskilda
kommunerna av det organ som i allmänhet utövar kommunens beslutanderätt.
I regel utgör kommunen även överförmyndarens distrikt. I Stockholm
är förmyndarkammaren överförmyndare, dock må vissa frågor upptagas
och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren, någon dess tjänsteman
eller annan lämplig person som rådhusrätten förordnar.
Förmynderskap för underårig skall inskrivas hos rätten, när den omyndiges
fader eller moder avlider eller dessförinnan egendom tillfaller honom
eller någon rättens åtgärd vidtages i fråga som rör förmynderskapet. Förmynderskap
för omyndigförklarad inskrives i samband med omyndighetsförklaringen.
Försäljning eller inteckning av den omyndiges fasta egendom får ske endast
med samtycke av domstolen. I fråga örn annat förfogande över den
omyndiges egendom kan förmyndaren vara pliktig att inhämta överförmyndarens
samtycke. Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas
för den omyndiges räkning, skola förvaras så, att de ej sammanblandas
med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren eller
eljest innehavas av honom. Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana
värdehandlingar skola av förmyndaren i den omyndiges namn nedsättas
i öppet förvar hos bank, såframt sammanlagda värdet överstiger 2,000
kronor. Särskilda regler träda därvid i kraft, enligt vilka värdehandlingarna
vårdas av banken, från vilken de icke utan överförmyndarens tillstånd
kunna utfås av förmyndaren. Omyndigs penningmedel, som ej böra hållas
tillgängliga för bestridande av utgifter för hans underhåll eller vården av
hans egendom, skola av förmyndaren göras räntebärande. Förmyndaren
äger att i myndlingens namn insätta medlen i fråga hos postsparbanken
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
17
eller i sparbank eller, för längre tid, i annan bank. Insättningen skall ske
under förbehåll att medlen icke få uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
Dylikt förbehåll behöver dock icke ske, örn sammanlagda beloppet hos
bank insatta medel icke överstiger 1,000 kronor.
Vad nu sagts örn förmynderskap gäller i huvudsak även godmanskap.
Gode män utses av skilda anledningar, såsom då förmyndare av sjukdom
eller annan orsak är ur stånd att utöva förmynderskapet eller då både
förmyndaren eller hans make och den omyndige ha del i oskiftat dödsbo,
samt då myndig person på grund av sjukdom, som kan antagas vara
övergående, är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom eller
örn det tarvas att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom förvaltas.
Efter tillkomsten av 1924 års förmynderskapslagstiftning ha vid olika tillfällen
framförts önskemål om ändringar av densamma i syfte att öka kontrollen
över förmyndares och gode mäns förvaltning.
Vid 1937 års riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr 55) av herr
Holmbäck örn revision av lagstiftningen i detta syfte. Första lagutskottet,
som behandlade motionen, yttrade i avgivet utlåtande (nr 36), att lagstiftningen
i stort sett motsvarat de förväntningar man ställt på densamma.
Mot kravet på en revision kunde anföras vissa invändningar med hänsyn
till att en del av de frågor som förts på tal varit föremål för ingående
överväganden vid lagens tillkomst. Betänkligheterna syntes emellertid enligt
utskottets mening böra vika, om erfarenheten otvetydigt givit vid handen
att en eller annan jämkning skulle medföra väsentligt ökad trygghet.
Utskottet hade för sin del icke ingått på ett närmare bedömande av de
olika krav som framställts, men åtminstone en del av dessa syntes vara
värda beaktande.
Första lagutskottet förordade på grund av det anförda, att utredning i
ämnet verkställdes, varefter riksdagen i enlighet med utskottets hemställan
i skrivelse till Konungen den 24 april 1937 (nr 194) anhöll, att Kungl. Majit
ville låta verkställa en översyn av den gällande förmynderskapslagstiftningen.
Professorn vid universitetet i Uppsala Åke Holmbäck, som enligt Kungl.
Majits bemyndigande den 26 november 1937 tillkallats för att såsom sakkunnig
biträda vid den av riksdagen begärda utredningen, har i november
1939 avlämnat betänkande med förslag i ämnet (statens off. ulredn. 1939: 33).
I betänkandet ha framlagts förslag till ett flertal ändringar av förmynderskapslagstiftningen.
Den sakkunnige har till en början i lagen örn förmynderskap
föreslagit ändringar, genom vilka skulle klart utmärkas, att överförmyndaren
kan meddela vissa beslut även i fråga om förmynderskap som ej blivit
inskrivna vid rätten.
I fråga örn förmyndarens förvaltning av omyndigs värdehandlingar har av
den sakkunnige föreslagits, att skyldighet alt nedsätta värdehandlingarna
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 33-
2
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
i bank skall inträda redan när sammanlagda värdet uppgår till 1,000 kronor,
medan gränsen nu är dragen vid 2,000 kronor.
Beträffande medel, som innestå hos bank, har den sakkunnige förordat,
att de i regel ej skola få lyftas av förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd.
Nu gällande bestämmelser innebära, att förmyndaren kan fritt uttaga
medel å räkning som ej blivit spärrad. Från den nya regeln ha dock uppställts
flera undantag.
Den mest genomgripande ändringen i förslaget berör frågan om förmyndarens
behörighet att företräda den omyndige gentemot tredje man. I syfte
att förhindra, att förmyndaren skall kunna förskingra omyndigs värdehandlingar
eller penningar innan de nedsatts eller insatts hos bank, har den sakkunnige
föreslagit en i förhållande till gällande rätt helt ny princip, i det att
förmyndaren enligt förslaget i regel icke längre skall vara behörig att
för den omyndige mottaga värdehandlingar eller penningar. Den som har
att utgiva värdehandlingar eller penningar som tillkomma omyndig skall i
stället nedsätta eller insätta dem hos bank. Åtskilliga undantag ha dock uppställts.
Bland dessa kan nämnas, att förmyndaren skall få mottaga prestationen,
örn den ej överstiger visst värde eller om den faller inom området för
rörelse som förmyndaren driver för den omyndiges räkning.
Rörande omyndigförklarad har den sakkunnige föreslagit införandet
av vissa särskilda bestämmelser, enligt vilka bland annat förmyndaren skall
vara skyldig att edfästa förteckning över den omyndiges egendom. Härigenom
skulle större trygghet vinnas, att ej förmyndaren undandöljer omyndigförklarads
tillgångar.
Den sakkunnige har vidare föreslagit en följdändring i lagen angående
införande av lagen örn förmynderskap.
Betydelsefulla ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar
ha föreslagits. Sålunda har banken ålagts att lyfta medel
som belöpa å intecknat skuldebrev vid exekutiv auktion och andra förrättningar
samt att hos inskrivningsdomaren ombesörja åtgärder, som erfordras
beträffande inteckningen. Härjämte föreslås föreskrifter som åsyfta
att utbyte av omyndigs hos bank nedsatta värdehandlingar i regel skall ombesörjas
av banken samt att banken i viss utsträckning skall verkställa utbetalningar
utan förmedling av förmyndaren. Pantsältning av omyndigs
värdehandling skall som regel få äga rum allenast hos banken eller med
banken såsom pantförvarare, varigenom undvikes att handlingen behöver
utlämnas till förmyndaren.
Den sakkunnige har också upprättat förslag till ändring av lagen om
boutredning och arvskifte, däri upptagits föreskrift om befogenhet
för överförmyndare att, om dödsbodelägare är omyndig eller god man
förordnats, begära att dödsboet skall ställas under förvaltning av boutredningsman.
I övrigt har den sakkunnige förordat ett antal smärre jämkningar
i förmynderskapslagstiftningen samt vissa följdändringar i lagen om
bankrörelse, lagen om sparbanker, lagen med vissa be
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
19
stämmelser om centralkassor för jordbrukskredit och förordningen
angående postsparbanken.
över betänkandet ha yttranden inhämtats från justitiekanslersämbetet,
hovrätterna, generalpoststyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
försäkringsinspektionen, Stockholms rådhusrätt och förmyndarkammare,
rådhusrätterna i Göteborg, Malmö och Norrköping, överförmyndarna
i sistnämnda tre städer, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen
Sveriges stadsdomare, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,
svenska försäkringsbolags riksförbund, försäkringsjuridiska föreningen
och Sveriges advokatsamfund.
De i betänkandet framlagda förslagen ha i allmänhet vunnit anslutning i
yttrandena och ansetts innebära en i stort sett lämplig skärpning av kontrollen
över förmyndarförvaltningen. Erinringar ha dock framförts mot vissa
delar av förslagen.
I frågan om värdegränsen för skyldighet att deponera omyndigs värdehandlingar
i bank har i vissa yttranden uttalats tvekan, huruvida den föreslagna
ändringen vore behövlig och lämplig. Detta är fallet med de yttranden
som avgivits av justitiekanslersämbetet, bank- och fondinspektionen,
svenska bankföreningen och Stockholms förmyndarkammare.
Gentemot förslaget att omyndigs bankräkningar i princip skola vara spärrade
ha, förutom detaljanmärkningar i flera yttranden, framförts erinringar
av bank- och fondinspektionen och svenska bankföreningen, vilka särskilt
framhållit, att den föreslagna anordningen skulle lägga en oskälig kontrollbörda
på bankerna. Även generalpoststyrelsen har framställt erinringar i denna
del.
Sparbanksinspektionen har över huvud taget funnit det betänkligt, att den
skärpta kontrollen över förmyndares förvaltning i så väsentlig grad förutsatte
medverkan från bankerna, vilket kunde befaras bliva alltför betungande
särskilt för de mindre sparbankerna. Enligt inspektionens mening borde
den eftersträvade kontrollen i viss utsträckning ha åstadkommits genom en
förbättrad övervakning från överförmyndarnas sida.
Mot förslaget att förmyndaren i princip ej skall vara behörig att för den
omyndiges räkning mottaga värdehandlingar och penningar har Svea hovrätt
anmärkt, att denna behörighetsbegränsning i den givna utformningen
skulle innebära ett besvärande band på den rättsliga samfärdseln och en
påtaglig fara för att tredje man skulle drabbas av rättsförlust. En annan väg
för frågans lösning borde sökas. Hovrätten över Skåne och Blekinge har
funnit, att de svårigheter som den nya principen medförde vore så allvarliga,
att det kunde ifrågasättas huruvida det föreslagna stadgandet horde införas.
Även svenska bankföreningen har ansett, att stadgandet i fråga vore av alltför
genomgripande natur. I övrigt har ett flertal detaljanmärkningar framställts
mot detsamma.
I några yttranden har såsom ett önskemål understrukits, att överförmyn
-
20
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
darorganisationen borde förbättras. Slutligen har av hovrätten över Skåne
och Blekinge uttalats, att frågan om det allmännas ansvar för förmyndarmedel
bort upptagas till lösning i detta sammanhang.
Sedan den sakkunniges förslag varit föremål för överarbetning inom justitiedepartementet,
remitterades de inom departementet utarbetade förslagen i
ämnet till lagrådet. Därvid anförde föredragande departementschefen bland
annat:
»Den organisation av förmynderskapsvården, som infördes genom 1924 års
lagstiftning, har visat sig innebära en betydande förbättring i jämförelse med
tidigare rådande förhållanden. Förmyndaren ställdes genom denna lagstiftning
under en väsentligt skärpt kontroll. Ett för lagstiftningen utmärkande
drag är likväl, att den bereder förmyndaren en icke obetydlig handlingsfrihet
vid förvaltningen av den omyndiges egendom. Att förmyndaren ej är
alltför bunden av formella föreskrifter i sin förvaltning är uppenbarligen
ur flera synpunkter en påtaglig fördel. Å andra sidan är det naturligt, att
en sådan frihet innesluter vissa möjligheter till missbruk, och erfarenheten
har ådagalagt, att överförmyndarna icke alltid förmått följa förmyndarnas
förvaltning så noga att rättsförlust för de omyndiga kunnat undvikas.
I vissa fall har som bekant sådan rättsförlust föranletts av grov försummelse
från överförmyndarens sida.
Föreliggande utredning synes ådagalägga, att kontrollen över förmyndarnas
förvaltning i vissa hänseenden kan ytterligare skärpas utan att alltför
tyngande band läggas på förmyndarna. Vissa av de nu föreslagna bestämmelserna
vörö föremål för övervägande redan vid den gällande lagens tillkomst
och ansågos då icke böra genomföras. De skäl som anfördes däremot
ha emellertid i flera hänseenden minskat i styrka, sedan förmynderskapslagstiftningen
nu en längre tid varit i tillämpning samt de principer som
uppbära densamma ingått i allmänna medvetandet.
Den önskvärda skärpningen av kontrollen över förmyndarna kan genomföras
på flera olika sätt. Av vikt synes vara, att de nya eller ändrade bestämmelserna
icke utformas så, att de komma i strid mot grundlinjerna i lagen
eller kunna medföra osäkerhet i den ekonomiska samfärdseln. Dessa
krav synas även i stort sett ha beaktats av den sakkunnige. I yttrandena
ha dock berättigade invändningar anförts mot enskildheterna i förslaget.
Särskilt i fråga örn den föreslagna inskränkningen av förmyndares behörighet
att mottaga värdehandlingar och penningar ha vägande erinringar framställts,
och i denna del synes en väsentlig omarbetning av förslaget vara nödvändig.
Även i övrigt torde den sakkunniges förslag böra i vissa hänseenden
jämkas med ledning av de synpunkter som framkommit i yttrandena.
De ändringar i förmynderskapslagstiftningen som betänkandet innehåller
komma i regel att bliva tillämpliga även å godmanskap. Detta har ej föranlett
någon erinran i yttrandena och synes lämpligt.
I några yttranden över den sakkunniges förslag ha framställts yrkanden
om en förbättrad överförmyndarorganisation. Tillräckliga skäl att nu taga
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
21
under övervägande en allmän nydaning i detta hänseende torde ej föreligga.
Jag vill erinra, att beträffande förmynderskapsvården i Stockholm pågår
särskild utredning. Att upptaga spörsmålet om det allmännas ansvar för
förmyndarmedel till övervägande i detta sammanhang synes ej heller böra
ifrågakomma.»
De till lagrådet remitterade förslagen, vilka frånsett mindre jämkningar
av redaktionell natur äro lika lydande med de vid propositionen fogade,
lämnades av lagrådet utan erinran.
De i propositionen framlagda förslagens huvudgrunder äro följande:
Önskemålet, att lån för omyndigs räkning må kunna upptagas utan att
inskrivning av förmynderskap et behöver äga rum, har tillgodosetts genom
ett tillägg till 4 kap. 2 § förmynderskapslagen av innebörd, att inskrivning
av förmynderskap för underårig vars föräldrar leva icke skall föranledas
därav, att egendom tillfaller den omyndige genom upptagande av lån. Därvid
har i fråga om lånebeloppet någon begränsning icke föreslagits. I samband
därmed har föreslagits, att under 3 kap. 11 § samma lag skall intagas
föreskrift, att överförmyndaren skall föra särskild förteckning över ärenden
som röra icke inskrivna förmynderskap.
Enligt förslaget skall i 7 kap. förmynderskapslagen införas en ny paragraf
(12 §) innehållande stadgande, att bestämmelserna i 8 och 9 kap. skola
tillämpas å förmyndares förvaltning av dödsbo, i vilket omyndig är ensam
delägare eller i vilket andra delägare än underåriga syskon, som ha gemensam
förmyndare, icke finnas. De nya bestämmelserna skola dock icke
vara tillämpliga när boet förvaltas av boutredningsman eller testamentsexekutör.
Den sakkunnige hade, såsom förut nämnts, föreslagit att skyldigheten
enligt 8 kap. 8 § förmynderskapslagen att nedsätta omyndigs värdehandlingar
i bank skulle inträda redan när sammanlagda värdet uppgår till
1,000 kronor, medan gränsen nu går vid 2,000 kronor. Med anledning av
erinringar mot detta förslag som blivit framställda i flera yttranden har
departementschefen icke upptagit detsamma. I nämnda paragraf föreslås
emellertid vissa andra ändringar. Sålunda skall överförmyndarens tillstånd
till uttagande av nedsatt värdehandling icke erfordras, där densamma allenast
skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas
i öppet förvar. I ett inkommet yttrande har påpekats, att inskrivning
i skuldbok förekommer — förutom i statsskuldboken och Sveriges allmänna
liypoteksbanks skuldbok — även i svenska bostadskreditkassan
samt alt Konungariket Sveriges stadshypotekkassa hade för avsikt
alt tillåta ett liknande förfarande. Med anledning härav har bestämmelsen
i 8 kap. 8 § andra stycket att deposition ej behöver äga rom
beträffande bevis som utfärdats örn inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges
allmänna liypoteksbanks skuldbok utvidgats att gälla jämväl skuldbok
hos annan inrättning som Konungen bestämmer. Vidare har genom tillägg
lill nämnda paragraf föreskrivits, alt obligationer som utfärdats av staten
22
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
eller sistnämnda bank eller annan inrättning som Konungen bestämmer
skola, såframt de ej äro deponerade i bank eller överförmyndaren medgiver
undantag, inskrivas i vederbörlig skuldbok. Såsom ett sista stycke i paragrafen
har upptagits ett stadgande, att omyndigs värdehandlingar, som finnas
i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts av förmyndaren, skola
förbliva i bankens förvar under villkor att de må uttagas allenast med överförmyndarens
tillstånd.
Bestämmelserna i 8 kap. 9 § örn omyndigs banktillgodohavanden lia erhållit
helt nytt innehåll. Den nuvarande huvudregeln att dylika medel bliva
spärrade genom ett av förmyndaren själv gjort förbehåll har ersatts av föreskrift
om automatisk spärrning, så att omyndigs medel som innestå hos
bank ej må av förmyndaren uttagas utan överförmyndarens tillstånd. Den
tidigare inskränkningen till belopp överstigande 1,000 kronor återfinnes ej
i förslaget. Däremot har liksom förut undantag gjorts för ränta som innestått
kortare tid än ett år. När medlen allenast skola genom bankens försorg
överföras till annan bank är överförmyndarens tillstånd icke erforderligt.
När det gäller medel som böra hållas tillgängliga för bestridande av
utgifter för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom är
det tillåtet att göra förbehåll, att medlen må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd. Denna möjlighet står öppen även för andra än förmyndaren
själv. Överförmyndaren har tillagts befogenhet att genom meddelande till
banken spärra räkning beträffande vilken förbehåll gjorts om fri uttagningsrätt.
De sålunda föreslagna stadgandena ha föranlett särskilda övergångsbestämmelser.
En av de mest genomgripande nyheterna i den sakkunniges förslag innefattades
i stadgandena enligt vilka förmyndare icke annat än i vissa undantagsfall
skulle vara behörig att för omyndig person mottaga värdehandlingar
eller penningar. I denna del anför departementschefen bland annat:
»I de avgivna yttrandena ha vägande erinringar framställts mot detta förslag,
vilket ansetts strida mot hävdvunnen uppfattning av förmyndarens ställning
och den reglering av hans befogenheter lagen i övrigt innehåller. Såsom
Svea hovrätt anfört kan befaras, att förslagets genomförande skulle
under lång tid framåt föranleda rättsvillfarelser. Även den omständigheten,
att ett flertal undantag från den föreslagna principen måste uppställas, gör
det antagligt att denna icke inom överskådlig tid skulle komma att ingå i
allmänhetens medvetande.
Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda en sådan inskränkning
i förmyndarens behörighet att företräda den omyndige som den sakkunnige
föreslagit. Det torde emellertid, såsom den sakkunnige jämväl antytt,
vara möjligt att på en annan väg tillmötesgå den strävan som uppbär
förslaget.
En väsentlig förbättring av skyddet för den omyndige synes kunna vinnas
redan därigenom att i lagen upptages en regel, enligt vilken den som har
att utgiva omyndig tillkommande värdehandling eller penningar berättigas
att fullgöra sin förpliktelse genom att nedsätta värdehandlingen eller att in
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
23
betala beloppet hos bank, även om det icke utgör betalning å omyndigs
värdehandling som är nedsatt i bankens förvar. Det torde kunna antagas,
att en sådan rätt jämförelsevis snart skulle komma att allmänt tagas i anspråk
av bankerna själva liksom av vissa andra, jämförliga inrättningar.
Och några olägenheter av betydelse synas icke vara att befara. Jag vill
därför föreslå, att ett stadgande av angivna innebörd införes i lagen. Beträffande
inbetalning av penningmedel bör tillika föreskrivas, att medlen
skola av banken insättas i den omyndiges namn å spärrad räkning, utom
såvitt angår ränta och annan avkastning. En föreskrift i denna riktning
torde lämpligen kunna meddelas genom hänvisning till bestämmelserna i
3 § lagen om vård av omyndigs värdehandlingar, därest denna paragraf,
såsom i det följande föreslås, ändras därhän att kapitalbelopp som av
bank uppbäres å nedsatt värdehandling skall insättas å spärrad räkning.
För vissa särskilda fall torde kunna stadgas skyldighet att nedsätta värdehandling
eller inbetala penningar hos bank. Föreskrift om sådan obligatorisk
nedsättning eller inbetalning hos bank synes böra meddelas för boutredningsman
och testamentsexekutör beträffande värdehandlingar och
penningmedel, vilka tillkomma omyndig på grund av giftorätt, arv eller
testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv. Beteckningarna boutredningsman
och testamentsexekutör användas här i samma betydelse
som i lagen örn boutredning och arvskifte. För det fall att boutredningen
omhänderhaves av dödsbodelägarna synes däremot någon motsvarande skyldighet
svårligen kunna uppställas, helst som förmyndaren i sådan händelse
har att själv deltaga i förvaltningen av boet. Enligt förslaget angående
ändring av nyssnämnda lag, vartill jag återkommer i det följande, skall
emellertid överförmyndaren erhålla rätt att påkalla, att dödsboets egendom
avträdes till förvaltning av boutredningsman. Sker detta, kommer tydligen
bestämmelsen örn skyldighet för boutredningsman att nedsätta värdehandling
och inbetala penningmedel hos bank att bliva tillämplig.
I övrigt torde en tvångsföreskrift av detta slag böra ifrågakomma beträffande
penningmedel som tillkomma omyndig på grund av försäkring.
Härvid böra dock, såsom Svea hovrätt anmärkt, pension och livränta undantagas.
Den skyldighet att nedsätta värdehandling eller inbetala penningmedel hos
bank som nu föreslagits synes icke böra gälla, om värdet av det som skall
utgivas är ringa. I andra fall torde kunna anförtros åt överförmyndaren
att medgiva undantag, när han finner skäl därtill.
De bestämmelser som jag i det föregående förordat torde böra införas
såsom 11 a § i 8 kap. förmynderskapslagen. Till paragrafen bör lämpligen
fogas stadgande om skyldighet för den som nedsätter värdehandling eller
inbetalar penningar hos bank att ofördröjligen underrätta förmyndaren
därom. För att paragrafen skall bliva tillämplig även å godmanskap torde
erfordras viss ändring av 11 kap. 8 §. En erinran örn skyldigheten för boutredningsman
och testamentsexekutör att nedsätta värdehandling eller in
-
24
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
betala penningmedel hos bank bör upptagas i 2 kap. 18 § lagen om boutredning
och arvskifte.
I vissa yttranden har berörts frågan om rättsverkningarna av att den
som är skyldig att nedsätta värdehandling eller inbetala penningmedel hos
bank i stället överlämnar handlingen eller beloppet till förmyndaren, därvid
ifrågasatts att särskilda bestämmelser i ämnet skulle vara erforderliga. Det
lärer emellertid av allmänna rättsregler följa, att den som åsidosätter lagens
föreskrift i nämnda hänseende ådrager sig skadeståndsskyldighet, om den
omyndige till följd därav kommer att lida förlust.
Jag vill nämna, att när omyndigs premieobligation inskrivits i statsskuldboken,
vinst å obligationen redan för närvarande utbetalas till förmyndaren
allenast med överförmyndarens tillstånd. I övrigt torde i administrativ ordning
för vissa myndigheter och inrättningar kunna meddelas föreskrift att,
när fråga är om utgivande av värdehandlingar eller penningmedel som tillkomma
omyndig, värdehandlingarna eller penningmedlen skola nedsättas
eller inbetalas hos bank.»
I överensstämmelse med detta uttalande innehåller 11 a § i 8 kap. förmynderskapslagen
den huvudregeln, att den som har att till omyndig utgiva
värdehandling eller penningbelopp är berättigad att fullgöra förpliktelsen
genom att nedsätta handlingen i öppet förvar i bank resp. inbetala
medlen i bank. Detta förfaringssätt är enligt föreskrift i andra stycket av
den nya paragrafen obligatoriskt då boutredningsman eller testamentsexekutör
skall till omyndig utgiva värdehandling eller penningar på grund av
giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv
ävensom då försäkringsföretag skall utgiva försäkringsbelopp som tillkommer
omyndig och fråga ej är om pension eller livränta eller om försäkringsbelopp
som den omyndige äger att själv förvalta. I andra fall än de nu
nämnda äger överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva
värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning
skall ske hos bank.
Förmyndares i 9 kap. 2 § förmynderskapslagen stadgade skyldighet att
till överförmyndaren ingiva förteckning över den egendom som står under
förmyndarens förvaltning har enligt förslaget skärpts så till vida,
att förmyndaren skall å förteckningen teckna försäkran under edlig förpliktelse,
att hans uppgifter äro riktiga. Såväl förmyndaren som annan
som tagit befattning med egendomen kan av rätten åläggas att med ed bestyrka
riktigheten av sina uppgifter. De nya bestämmelserna föreslås skola
upptagas i 9 kap. 3 §. De i denna paragraf hittills upptagna stadgandena
föreslås skola utgå.
Beträffande 2 § lagen örn vård av omyndigs värdehandlingar föreslås
vissa tillägg. Enligt dessa tillägg skall det åligga bank hos vilken inhemska
värdehandlingar blivit nedsatta i förvar att, när å inteckning belöper betalning
vid fördelning av köpeskilling efter exekutiv auktion eller av löseskilling
eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på
framställning av förmyndaren förete inteckningen och uppbära betalningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
25
Likartade regler gälla då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling.
Vidare skall det åligga banken icke blott att ombesörja anteckning om innehav
av inteckning utan även att, när överförmyndaren medgivit intecknings
uttagande för annan åtgärd av inskrivningsdomare, förete inteckningen hos
domaren, ävensom att när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling
eljest uttages för att företes hos myndighet eller tjänsteman förete handlingen
inför vederbörande.
Enligt 9 § i sistnämnda lag i dess lydelse i förslaget skall, då tillstånd
att uttaga nedsatt värdehandling sökes, uppgift lämnas om det ändamål för
vilket handlingen skall uttagas. Finnes det ej behövligt att handlingen uttages
för det uppgivna ändamålet eller kan det antagas att de omyndiges
rätt och bästa skulle genom handlingens uttagande sättas i fara, skall tillstånd
vägras. Meddelas tillstånd att försälja nedsatt värdehandling skall
banken, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar, utlämna handlingen
direkt till köparen och uppbära betalningen. Tillstånd att pantsätta nedsatt
värdehandling medför ej rätt att uttaga handlingen utan att överförmyndaren
särskilt medgivit det. Vid tillstånd till åtgärd med avseende å
nedsatt värdehandling äger överförmyndaren foga de villkor som i varje fall
finnas erforderliga. Skall nedsatt värdehandling överföras från en bank
till en annan skall transaktionen genomföras direkt bankerna emellan.
I fråga örn förvärv av värdehandlingar föreslås regler som motsvara de
nyss berörda angående försäljning. Förslaget upptager i 13 § sistnämnda
lag bestämmelser av innehåll, att då omyndigs medel skola användas till
inköp av värdehandling eller utlånas medlen må utlämnas allenast mot
det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset i öppet förvar
eller erhåller bevis att nedsättning ägt rum hos annan bank eller att vederbörlig
inskrivning i skuldbok skett. Överförmyndaren må medgiva undantag
härifrån. Skola medlen användas till köp av fast egendom eller tomträtt
skall utbetalning i regel verkställas av banken direkt till säljaren.
De genom förevarande proposition framlagda förslagen avse att utbygga
det genom 1924 års lagstiftning skapade kontrollsystemet rörande omyndigas
medel. Någon omläggning av den svenska förmynderskapsrätten
efter nya linjer åsyftas alltså icke. Propositionen innebär ett beaktande
av de synpunkter åt vilka riksdagen år 1937 gav uttryck, och utskottet har
vid sin granskning av de framlagda förslagen icke funnit anledning till
erinran mot desamma. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 16 maj 1940.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll lOiO. !> sami. 1 avd.. Nr 33.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Eskhult*, Ewerlöf*,
Brandt, Ahlkvist och Anton Svensson;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark*, Byberg,
Gezelius, Dahlbäck, Landgren och Lindahl.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
401752
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. s. 2 i texten