Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924

1940-05-16 · 26 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 21 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1940 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

27 juni 1924 (nr 320) om förmynderskap, m. m.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 107, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

l) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924 (nr 320) örn

förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 11 och 15 §§, 4 kap. 2 §, 8 kap. 8—•

11 §§, 9 kap. 3, 4, 7 och 8 §§, 11 kap. 8 och 9 §§ samt 12 kap. 17 § lagen

den 27 juni 1924 örn förmynderskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

i det följande angives samt att i lagen skola införas två nya paragrafer, en i

7 kap. med beteckning 12 § och en i 8 kap. betecknad 11 a §, av den lydelse

nedan sägs:

3 KAP.

11 §•

Överförmyndaren vare skyldig att föra bok angående förmynderskap,

som inskrivits enligt 4 kap. och stå under hans tillsyn, över ärenden rörande

förmynderskap, vilka ej inskrivits, skall särskild förteckning föras.

15 §.

Närmare bestämmelser om överförmyndarens verksamhet samt örn förandet

av den bok och den förteckning, varom i 11 § förmäles, meddelas

av Konungen.

4 KAP.

2 §.

Förmynderska]) för underårig skall inskrivas, då fader, efter vilken den

underårige är arvsberättigad, eller moder avlider, eller då dessförinnan

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, annorledes än

1 Senaste lydelse av 11 kap. 9 § se SFS 1930: 110.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 0 sami. 1 avd. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

genom upptagande av lån tillfaller den underårige eller någon rättens åtgärd

vidtages i fråga, som rör förmynderskapet.

Inskrivningen skall — — — Stockholms rådstuvurätt.

7 KAP.

12 §.

Är omyndig ende delägaren i dödsbo eller äro underåriga syskon, som

hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oskiftat bo, skall, om

boet förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 8 och 9 kap.

stadgas.

8 KAP.

8 §.

Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,

såframt sammanlagda värdet överstiger tvåtusen kronor, i den omyndiges

namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren

uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd.

Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall

genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i

öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens

tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar

särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning i avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande

å räkning hos bank, ej heller i avseende å bevis, som utfärdats örn

inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks skuldbok

eller skuldbok hos annan inrättning, som Konungen bestämmer, såframt

å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll, att kapitalbelopp

å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven

obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må lyftas utan

överförmyndarens tillstånd.

Obligationer, vilka utfärdats av staten elier Sveriges allmänna hypoteksbank

eller annan inrättning, som Konungen bestämmer, skola, såframt ej

obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren

medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrättningens

skuldbok med förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Hava underåriga — — — värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt denna lag, skall å dem

tillämpas vad i lagen är stadgat örn nedsatta värdehandlingar. 9

9 §•

Omyndigs medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens

tillstånd efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

ränta, som innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare

ej heller erforderligt, där medlen allenast skola genom bankens försorg överföras

till annan bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må

insättas med förbehåll, att medlen må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

När skäl därtill äro, äge överförmyndaren förordna, att förbehåll, som i

andra stycket sägs, ej skall gälla.

10 §.

Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller pantsätta

omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av kapitalbelopp

å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, uppbäras allenast

av banken.

Ej heller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsättning

ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, varom i 8 § förmäles,

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis

eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 § första

stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 §•

Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation

enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummelsen hos

rätten eller domaren, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att

fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör

överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans

skyldighet.

11 a §.

Förvärvar omyndig värdehandling, som i 8 § avses, eller äger omyndig

eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen

fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta

handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv

förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras

hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola

medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad örn betalning,

som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund

av giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv,

vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet

är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen

eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas.

Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall

ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva

försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

eller livränta eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv

förvalta. I andra fall åge överförmyndaren genom meddelande till den,

som skall utgiva värdehandling eller penningar, förordna, att nedsättning

eller inbetalning skall ske hos bank.

Den, som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt

vad i denna paragraf är stadgat, vare pliktig att ofördröjligen underrätta

förmyndaren därom.

9 KAP.

3 §•

A förteckning, som i 2 § avses, skall förmyndaren teckna försäkran under

edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något är

med vilja och vetskap utelämnat. Rätten åge vid vite förelägga honom att

bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överförmyndaren

eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med den

omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl därtill äro.

4 §.

Saknar omyndig---ägde rum.

Vad i 3 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

7 §.

I förteckning över omyndigs egendom, så ock i årsräkning och sluträkning

skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda

tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige fordringshandling, som blivit

intecknad i honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning,

varå medlen innestå. I fråga örn värdepapper, som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 8 kap. stadgas, skall nummer eller annan beteckning anmärkas.

Finnas tillgångar, som stå under den omyndiges eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna uppgift därom, så ock om dessa

tillgångars värde, såframt det är honom kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga angivande

erfordras utförlig uppräkning, må, där det lämpligen kan ske, beträffande

dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräkning.

Förteckning och---förmyndarens postadress. 8

8 §•

Innehåller förteckning---erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar, som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 8 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna

finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

genom bevis från banken styrkas beloppet av innestående medel, så ock i

vad mån förbehåll gjorts, att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke. Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas

av två personer.

11 KAP.

8 §.

Vad i 5—10 kap. stadgas i fråga örn förmyndare och omyndigs egendom

skall i tillämpliga delar gälla i avseende å god man och egendom, som skall

förvaltas av god man, med iakttagande dock av vad här nedan i 9—11 §§

föreskrives.

9 §•

God man---över egendomen.

Förteckning, som--— av förmyndaren.

Vad i 9 kap. 3 § är stadgat örn förteckning, som avgives av förmyndare,

skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av god man.

Har egendom — — — är stadgat.

12 KAP.

17 §.

Överförmyndarens eller rättens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs

egendom må sökas allenast av förmyndaren. Mot överförmyndarens eller

rättens beslut i avseende å sådant tillstånd så ock mot överförmyndarens

förordnande, att förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket sägs, ej skall

gälla, må talan föras allenast av förmyndaren samt, såframt ärendet angår

omhändertagande av egendom, varöver den omyndige äger råda, eller återkallelse

av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att

driva näring, av den omyndige själv, örn han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens — — — ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

Medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som nämnda dag

innestå å räkning hos bank utan villkor att de må lyftas allenast med

överförmyndarens tillstånd, må uttagas utan sådant tillstånd, såframt ej överförmyndaren

annorlunda förordnar. Insättas efter lagens ikraftträdande medel

å räkningen eller lägges upplupen ränta till kapitalet, vare så ansett

som om därvid gjorts förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket sägs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

2) L a g

om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924 (nr 321) angående

införande av lagen örn förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 27 juni 1924 angående införande

av lagen om förmynderskap1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
13

§.

Med den---Stockholms stad.

I Stockholms stad skall överförmyndare icke utses, utan skall vad i 3 kap.

11 § och 5—12 kap. nya lagen ävensom i denna lag stadgas örn överförmyndare

i stället gälla i fråga om förmyndarkammaren. Dock må frågor

om samtycke, tillstånd eller förordnande, varom sägs i 8 kap. 5, 8, 9, 10, 11 a

och 13 §§ nya lagen, upptagas och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren,

någon dess tjänsteman eller annan lämplig person, som rådstuvurätten

förordnar, och skall i sådant fall å denne tillämpas vad i nya lagen

stadgas om överförmyndare. I avseende å fullföljd av talan mot beslut,

som förmyndarkammaren meddelar, skall vad i 12 kap. 25 § nya lagen

stadgas ej äga tillämpning, utan skall i stället härom gälla vad som är föreskrivet

om talan mot rättens beslut.

Arvode enligt —--bouppteckningsavgift utgått.

Angående avvecklingen---av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

3) L a g

angående ändring i vissa delar av lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om

vård av omyndigs värdehandlingar.

Härigenom förordnas, att 1—3, 5—7, 9—13 och 15 §§ lagen den 27 juni

1924 om vård av omyndigs värdehandlingar2 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

1 §•

Hava för---— utan verkan.

Finnas eljest i öppet förvar hos bank omyndigs värdehandlingar, å vilka

skall tillämpas vad i lagen om förmynderskap är stadgat beträffande nedsatta

värdehandlingar, äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse se SFS 1933: 212.

2 Senaste_lydelse av 2 § se SFS 1934: 262.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

7

2 §.

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

1) att, om--— skall göras,

2) att lyfta---sådan utdelning,

3) att, om---uppsagd obligation,

4) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna företrädesrätt till teckning

av ny aktie tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren

samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt

lämna erforderligt biträde till aktiernas utbekommande eller ock föranstalta

örn försäljning av teckningsrätten,

5) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna ny aktie tillkommer

den omyndige till följd av aktiekapitalets ökning medelst överföring av besparade

vinstmedel, vidtaga erforderliga åtgärder för aktiernas utbekommande,

6) att å---jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen

efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning

med avseende å den intecknade egendomen, på framställning av förmyndaren

förete handlingen och uppbära betalningen,

8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling, på framställning

av förmyndaren förete handlingen, om det erfordras, och uppbära

betalningen,

9) att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen

underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest

uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse

träffats med honom,

10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och,

när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings uttagande för annan

åtgärd av inskrivningsdomaren, förete handlingen hos domaren,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages

för att företes hos myndighet eller tjänsteman, förete handlingen hos

myndigheten eller tjänstemannen, samt

13) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna offentlig stämning

utfärdats angående dödande av värdehandling, så ock då banken genom

meddelande från överexekutor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion

å intecknad egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyndaren.

Beträffande utländska--— handlingarnas förvaring. 3

3 §.

Kapitalbelopp, som av banken uppbäres å omyndigs värdehandling, skall

i den omyndiges namn insättas å sådan bankräkning, att medlen kunna ulan

föregående uppsägning uttagas, eller å annan bankräkning, som förmyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

daren bestämmer. Insättning må ej utan överförmyndarens medgivande

ske å räkning, från vilken uttag må göras utan hans tillstånd. Ränta och

annan avkastning, som uppbäras av banken, skola, såvitt ej annan bestämmelse

givits av förmyndaren, i enahanda ordning insättas å bankräkning,

dock att därvid må göras förbehåll, varom i 8 kap. 9 § andra stycket lagen

örn förmynderskap sägs.

5 §.

Vill förmyndaren, att nedsatt värdehandling skall uttagas ur bankens

förvar, eller vill han giva banken uppdrag att överlåta eller pantsätta sådan

handling, vare banken pliktig tillse, att överförmyndarens tillstånd till åtgärden,

där det erfordras, föreligger. Påkallar i sistnämnda fall förmyndaren

bankens biträde till influtna medels anbringande, skall banken ock tillse,

att tillståndet innefattar samtycke därtill, om sådant samtycke erfordras.

Skall aktieteckning---samtycke föreligger.

6 §•

När omyndigs värdehandlingar av bank tagas i förvar enligt denna lag,

skall banken till förmyndaren överlämna skriftligt förvaringsbevis, innefattande

erkännande, att banken förvarar och förvaltar värdehandlingarna

enligt bestämmelserna i lagen. I beviset skola handlingarna förtecknas med

angivande av deras nominella värde och skall i fråga örn värdepapper nummer

och annan beteckning anmärkas. Ett likalydande bevis skall ofördröjligen

översändas till överförmyndaren.

Då för omyndig värdehandlingar första gången av bank tagas i förvar

enligt denna lag, skall av förmyndaren skriftlig uppgift lämnas å den omyndiges

och förmyndarens namn och postadress, å den överförmyndare, under

vilkens tillsyn förmynderskapet står, samt, örn den omyndige är underårig,

å hans ålder och föräldrarnas namn och hemvist. Sker ändring av förmyndarens

eller den omyndiges hemvist eller postadress, eller varder tillsynen å

förmynderskapet överflyttad lill annan överförmyndare, vare förmyndaren

pliktig göra anmälan därom.

7 §•

Banken vare pliktig att årligen före januari månads utgång till förmyndaren

och överförmyndaren översända uppgift rörande de värdehandlingar,

som för myndlingens räkning voro nedsatta i bankens förvar vid föregående

års utgång, så ock avskrift av bankens räkning för året med den omyndige. 9

9 §•

Då tillstånd att uttaga nedsatt värdehandling sökes, skall uppgift lämnas

om det ändamål, för vilket handlingen skall uttagas. Finnes det icke behövligt,

att handlingen uttages för det uppgivna ändamålet, eller kan det

antagas, att den omyndiges rätt odh bästa skulle genom handlingens uttagande

sättas i fara, skall tillstånd vägras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

9

Vill förmyndaren, att nedsatt värdehandling skall försäljas eller pantsättas,

vare han pliktig att uppgiva, vartill de influtna medlen skola användas.

Erfordras för de influtna medlens användande lill det uppgivna ändamålet

överförmyndarens samtycke, och finner överförmyndaren samtycke därtill

ej böra givas, skall tillstånd till försäljningen eller pantsättningen vägras.

Meddelas tillstånd att försälja nedsatt värdehandling, skall hanken, där

ej överförmyndaren annorlunda förordnar, utlämna handlingen direkt till

köparen och uppbära betalningen. Tillstånd att pantsätta nedsatt värdehandling

medför ej rätt att uttaga handlingen utan att överförmyndaren särskilt

medgivit det; sådant medgivande må lämnas allenast såframt pantsättning

ej utan avsevärd olägenhet kan ske, medan handlingen är nedsatt i

bankens förvar. I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd till åtgärd med

avseende å nedsatt värdehandling foga de villkor, som i varje fall finnas

erforderliga, åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.

Skall nedsatt värdehandling överföras från den bank, där den finnes i förvar,

till annan bank, varde handlingen utlämnad direkt till denna bank. Den

förra banken skall ofördröjligen underrätta överförmyndaren örn åtgärden.

10 §.

Tillstånd, som i 9 § avses, gäde allenast under tre veckor från tillståndets

meddelande, såframt ej överförmyndaren bestämt annan tid för tillståndets

giltighet.

H §•

Har tillstånd av överförmyndaren meddelats enligt vad i 9 § sägs, skall förmyndaren

sist inom en månad därefter till överförmyndaren lämna redogörelse

för de åtgärder, som vidtagits, såframt ej fråga är allenast om anskaffande

av medel, som böra hållas tillgängliga för den omyndiges underhåll

eller vården av hans egendom. Överförmyndaren äge, om det finnes

erforderligt, utsätta annan tid för redogörelsens avlämnande. Har förmyndaren

mottagit avräkningsnota, betalningsbevis eller annan handling

till styrkande av vidtagen åtgärd, skall handlingen i huvudskrift eller besannad

avskrift bifogas redogörelsen. Då handlingen översänts i huvudskrift,

skall den efter redogörelsens granskning återsändas till förmyndaren.

Där ej nedsättning av uttagen eller förvärvad värdehandling skett,

skall förmyndaren genom intyg styrka, att influtna medel blivit så anbragta,

att nedsättning ej erfordras.

12 §.

Då tillstånd, som i 9 § avses, förfallit, skall förmyndaren inom tid, som i

11 § stadgas, hos överförmyndaren anmäla, att tillståndet icke blivit använt,

så ock förete bevis därom.

13 §.

Innestå hos bank omyndigs medel, som ej må uttagas utan överförmyndarens

tillstånd, skall vad i 9, 11 och 12 §§ stadgas angående ansökan om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

tillstånd till uttagande av nedsatt värdehandling och om sådan ansökans

prövning, så ock om förmyndarens skyldighet att ingiva redogörelse för vidtagna

åtgärder eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt, i tillämpliga

delar gälla rörande ansökan om tillstånd att uttaga medel, om sådan ansökans

prövning och om skyldighet för förmyndaren att ingiva redogörelse för

medlens användning eller anmälan, att tillståndet icke blivit använt. Då fråga

är örn uttagning av medel till bestridande av utgifter för den omyndiges underhåll

eller för vården av hans egendom, må tillståndet givas tills vidare och

avse visst sammanlagt belopp under kalenderår. Tillståndet må ock avse,

att medel, som innestå eller insättas å viss räkning, tills vidare må lyftas

utan särskilt medgivande av överförmyndaren. I annat fall gäde ej överförmyndarens

tillstånd för längre tid än tre veckor från det tillståndet meddelades.

Kunna insatta---lyftning tillgängliga.

Skola medlen enligt tillståndet användas för inköp av värdehandling eller

utlånas, må, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, medlen utlämnas

allenast mot det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset

i öppet förvar eller erhåller bevis, att nedsättning därav ägt rum hos

annan bank eller att inskrivning, som avses i 8 kap. 8 § andra och tredje

styckena lagen örn förmynderskap, skett med förbehåll, som där sägs.

Skola medlen enligt tillståndet användas till köp av fast egendom eller tomträtt,

skall, där överförmyndaren ej annorlunda förordnar, utbetalning av

banken verkställas direkt till säljaren. I övrigt äge överförmyndaren vid tillstånd

till uttagning av medel foga de villkor, som i varje fall finnas erforderliga,

åliggande det banken att noggrant iakttaga dessa villkor.

Skola medel allenast överföras till annan bank, åligge den bank, där medlen

innestå, att insätta dem hos den andra banken och att ofördröjligen underrätta

överförmyndaren därom. Vid insättningen må ej fogas förbehåll

om rätt för förmyndaren att uttaga medlen utan överförmyndarens tillstånd.

15 §.

Vad i denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård

av värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter

vad i 11 kap. 3 eller 4 § av lagen om förmynderskap stadgas, så ock i fråga

om medel, som för hans räkning innestå hos bank och ej må uttagas utan

överförmyndarens tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

4) Lag

angående ändrad lydelse av 2 kap. 1 och 18 §§ lagen den 9 juni 1933

(nr 311) örn boutredning oell arvskifte.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 1 och 18 §§ lagen den 9 juni 1933 om boutredning

och arvskifte skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 KAP.

1 §■

Då dödsbodelägare det begär, skall rätten förordna, att egendomen skall

avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan

egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd

att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares

ställe (testamentsexekutör), äge jämväl han påkalla beslut som

nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den, som erhållit

legat eller äger föra talan örn fullgörande av ändamålsbestämmelse, där

det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande,

eller på begäran av borgenär eller den, som står i ansvar för betalning av

gäld efter den döde, där det måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller

att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den, som erhållit

legat, omyndig eller har enligt 11 kap. 3 eller 4 § lagen om förmynderskap

god man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning

av boutredningsman, om överförmyndaren det begär och rätten finner skäl

därtill.

Skall enligt — — — stycket sägs.

Beslut enligt--- — laga kraft.

18 §.

Boutredningsman vare----utredningen beroende.

Äro flera---till last.

Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och

penningmedel, som tillkomma omyndig eller den, för vilken god man förordnats,

stadgas i lagen om förmynderskap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

5) Lag

angående ändrad lydelse av 52 c § lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 52 c § lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 Nuvarande lydelse se SFS 1924:335.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

52 c §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos

bankaktiebolag. Sådana medel må ej av bolaget utbetalas till förmyndaren

utan den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens

tillstånd att omhändertaga medlen och därom hos bolaget företett

bevis, åge den omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu

är sagt, skall anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående

medel, verkställas å bevis eller i motbok, som av bolaget utlämnats,

när beviset eller motboken företes hos bolaget.

I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god

man efter vad i lagen örn förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår

ränta som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd

göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra

stycket nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet

ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning

därom verkställas å bevis, som utfärdats örn insättningen, eller i motbok,

som utlämnats av bolaget. Överförmyndare, förmyndare och god man

äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas

eller innestå, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.

Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för

den, till vilkens förmån medel insättas med förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra

stycket lagen örn förmynderskap, så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för

vilken utfärdats motbok å medel, varöver den omyndige ej äger själv

förfoga. Innestå medel, som förvaltas av förmyndare eller god man, å motbok

med förbehåll, som nyss sagts, må annan motbok utfärdas för insättning

av medel utan sådant förbehåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

I fråga örn medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som

nämnda dag innestå å räkning hos bankaktiebolag utan villkor att de må lyftas

allenast med överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren

annorlunda förordnar, så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra

stycket lagen om förmynderskap gjorts, att de må lyftas utan sådant tillstånd.

Vad nu sagts skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna

lag insättas å räkningen, och ränta, som lägges till kapitalet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

6) Lag

angående ändrad lydelse ar 24 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om

sparbanker.

Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 29 juni 1923 om sparbanker1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

• 24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok.

Sådana medel må ej från sparbanken utbetalas till förmyndaren utan

den omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd

att omhändertaga medlen och därom hos sparbanken företett bevis,

äge den omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt,

skall anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående medel,

verkställas i den avräkningsbok, som omförmäles i 31 §, så ock i motboken,

när den nästa gång företes hos banken.

I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man

efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår ränta

som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd

göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra stycket

nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet

ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning därom

verkställas såväl i avräkningsboken som i motboken. Överförmyndare, förmyndare

och god man äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de

medel, som insättas eller innestå, så ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt,

intyg därom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som

nämnda dag innestå å motbok utan villkor att de må lyftas allenast med

överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar,

så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen om

förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts

skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna lag insättas å motboken,

och ränta, som lägges till kapitalet.

1 Senaste lydelse se SFS 1937: 364.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

7) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 26 juni 1936 med vissa bestämmelser

om centralkassor för jordbrukskredit skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

4 §•

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt hos centralkassa.

Sådana medel må ej av kassan utbetalas till förmyndaren utan den

omyndiges samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd

att omhändertaga medlen och därom hos kassan företett bevis, åge den

omyndige ej längre förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall

anteckning, att den omyndige ej äger förfoga över innestående medel, verkställas

å bevis eller i motbok, som av kassan utlämnats, när beviset eller

motboken företes hos kassan.

I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god

man efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår

ränta som innestått kortare tid än ett år, uttag utan överförmyndarens tillstånd

göras allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra

stycket nämnda lag. Överförmyndaren äge när som helst förordna, att förbehållet

ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning

därom verkställas å bevis, som utfärdats om insättningen, eller i motbok,

som utlämnats av kassan. Överförmyndare, förmyndare och god man

äga på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas

eller innestå, så ock, örn meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.

Utan hinder därav, att motbok rörande insättning å sparkasseräkning

förut utfärdats, må ny motbok utfärdas för den, till vilkens förmån medel

insättas med förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen örn förmynderskap,

så ock för omyndig, som fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok

å medel, varöver den omyndige ej äger själv förfoga. Innestå medel,

som förvaltas av förmyndare eller god man, å motbok med förbehåll, som

nyss sagts, må annan motbok utfärdas för insättning av medel utan sådant

förbehåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941.

I fråga om medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som

nämnda dag innestå å räkning hos centralkassa utan villkor att de må lyftas

allenast med överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda

förordnar, så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket

lagen om förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd.

Vad nu sagts skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna lag

insättas å räkningen, och ränta, som lägges tili kapitalet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

15

8) Förordning

om ändrad lydelse av § 2 morn. 3 och 4 samt § 4 förordningen den 21

juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 3 och 4 samt § 4 förordningen den

21 juni 1922 angående postsparbanken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

§ 2.

Mom. 3. Den, som —--förbehåll utfärdas.

I fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man

efter vad i lagen örn förmynderskap är stadgat, må, utom såvitt angår ränta

som innestått kortare tid än eif år, uttag utan överförmyndarens tillstånd göras

allenast såframt förbehåll därom skett enligt 8 kap. 9 § andra stycket

nämnda lag. Överförmyndaren åge när som helst förordna, att förbehållet

ej skall gälla. Har sådant förordnande meddelats, skall anteckning därom

verkställas i motboken. Överförmyndare, förmyndare och god man äga

på begäran erhålla bevis angående beloppet av de medel, som insättas eller

innestå, så ock, örn meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.

Rörande förbehåll, som eljest gäller i fråga om de å motbok insatta medlen,

skall anteckning finnas i motboken.

Mom. 4. En och samma person äger i allmänhet ej utbekomma mer än

en motbok. Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok

utfärdas för den, till vilkens förmån medel insättas med förbehåll enligt 8

kap. 9 § andra stycket lagen om förmynderskap, så ock för omyndig, som

fyllt sexton år, för vilken utfärdats motbok å medel, varöver den omyndige

ej äger själv förfoga. Innestå medel, som förvaltas av förmyndare eller

god man, å motbok med förbehåll, som nyss sagts, må annan motbok

utfärdas för insättning av medel utan sådant förbehåll.

Förutom motbok---av sparavtal.

§ 4.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt sexton år, själv insatt å motbok. Sådana

medel må ej utbetalas till förmyndaren utan den omyndiges samtycke.

Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att omhändertaga medlen

och därom hos postsparbanken företett bevis, äge den omyndige ej längre

förfoga över medlen. I fall, varom nu är sagt, skall anteckning, att den

omyndige ej äger förfoga över innestående medel, verkställas i motboken,

när den nästa gång företes hos banken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1941.

I fråga örn medel, som förvaltas av förmyndare eller god man och som

nämnda dag innestå å motbok utan villkor att de må lyftas allenast med

1 Senaste lydelse av § 2 mom. 3 och § 4 se SFS 1924: 342 samt av § 2 mom. 4 se SFS 1937: 363.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

överförmyndarens tillstånd, skall, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar,

så anses som om förbehåll enligt 8 kap. 9 § andra stycket lagen om

förmynderskap gjorts att de må lyftas utan sådant tillstånd. Vad nu sagts

skall ock gälla medel, som efter ikraftträdandet av denna förordning insättas

å motboken, och ränta, som lägges till kapitalet.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

De huvudsakliga bestämmelserna om förmynderskap och godmanskap

äro upptagna i lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap och promulgationslagen

till denna samt i lagen samma dag om vård av omyndigs värdehandlingar.

Förmyndare för underårig är i första hand fader eller moder. Örn sådan

förmyndare icke finnes, utser vederbörande domstol till förmyndare den

som anses mest lämplig. Beträffande omyndigförklarad skall domstolen

städse utse den som finnes mest lämpad, oavsett om föräldrarna eller någon av

dem finnes i livet. Förmyndarens förvaltning står under tillsyn av överförmyndare.

Med undantag för Stockholm väljas överförmyndare inom de särskilda

kommunerna av det organ som i allmänhet utövar kommunens beslutanderätt.

I regel utgör kommunen även överförmyndarens distrikt. I Stockholm

är förmyndarkammaren överförmyndare, dock må vissa frågor upptagas

och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren, någon dess tjänsteman

eller annan lämplig person som rådhusrätten förordnar.

Förmynderskap för underårig skall inskrivas hos rätten, när den omyndiges

fader eller moder avlider eller dessförinnan egendom tillfaller honom

eller någon rättens åtgärd vidtages i fråga som rör förmynderskapet. Förmynderskap

för omyndigförklarad inskrives i samband med omyndighetsförklaringen.

Försäljning eller inteckning av den omyndiges fasta egendom får ske endast

med samtycke av domstolen. I fråga örn annat förfogande över den

omyndiges egendom kan förmyndaren vara pliktig att inhämta överförmyndarens

samtycke. Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas

för den omyndiges räkning, skola förvaras så, att de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren eller

eljest innehavas av honom. Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana

värdehandlingar skola av förmyndaren i den omyndiges namn nedsättas

i öppet förvar hos bank, såframt sammanlagda värdet överstiger 2,000

kronor. Särskilda regler träda därvid i kraft, enligt vilka värdehandlingarna

vårdas av banken, från vilken de icke utan överförmyndarens tillstånd

kunna utfås av förmyndaren. Omyndigs penningmedel, som ej böra hållas

tillgängliga för bestridande av utgifter för hans underhåll eller vården av

hans egendom, skola av förmyndaren göras räntebärande. Förmyndaren

äger att i myndlingens namn insätta medlen i fråga hos postsparbanken

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

17

eller i sparbank eller, för längre tid, i annan bank. Insättningen skall ske

under förbehåll att medlen icke få uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

Dylikt förbehåll behöver dock icke ske, örn sammanlagda beloppet hos

bank insatta medel icke överstiger 1,000 kronor.

Vad nu sagts örn förmynderskap gäller i huvudsak även godmanskap.

Gode män utses av skilda anledningar, såsom då förmyndare av sjukdom

eller annan orsak är ur stånd att utöva förmynderskapet eller då både

förmyndaren eller hans make och den omyndige ha del i oskiftat dödsbo,

samt då myndig person på grund av sjukdom, som kan antagas vara

övergående, är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom eller

örn det tarvas att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom förvaltas.

Efter tillkomsten av 1924 års förmynderskapslagstiftning ha vid olika tillfällen

framförts önskemål om ändringar av densamma i syfte att öka kontrollen

över förmyndares och gode mäns förvaltning.

Vid 1937 års riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr 55) av herr

Holmbäck örn revision av lagstiftningen i detta syfte. Första lagutskottet,

som behandlade motionen, yttrade i avgivet utlåtande (nr 36), att lagstiftningen

i stort sett motsvarat de förväntningar man ställt på densamma.

Mot kravet på en revision kunde anföras vissa invändningar med hänsyn

till att en del av de frågor som förts på tal varit föremål för ingående

överväganden vid lagens tillkomst. Betänkligheterna syntes emellertid enligt

utskottets mening böra vika, om erfarenheten otvetydigt givit vid handen

att en eller annan jämkning skulle medföra väsentligt ökad trygghet.

Utskottet hade för sin del icke ingått på ett närmare bedömande av de

olika krav som framställts, men åtminstone en del av dessa syntes vara

värda beaktande.

Första lagutskottet förordade på grund av det anförda, att utredning i

ämnet verkställdes, varefter riksdagen i enlighet med utskottets hemställan

i skrivelse till Konungen den 24 april 1937 (nr 194) anhöll, att Kungl. Majit

ville låta verkställa en översyn av den gällande förmynderskapslagstiftningen.

Professorn vid universitetet i Uppsala Åke Holmbäck, som enligt Kungl.

Majits bemyndigande den 26 november 1937 tillkallats för att såsom sakkunnig

biträda vid den av riksdagen begärda utredningen, har i november

1939 avlämnat betänkande med förslag i ämnet (statens off. ulredn. 1939: 33).

I betänkandet ha framlagts förslag till ett flertal ändringar av förmynderskapslagstiftningen.

Den sakkunnige har till en början i lagen örn förmynderskap

föreslagit ändringar, genom vilka skulle klart utmärkas, att överförmyndaren

kan meddela vissa beslut även i fråga om förmynderskap som ej blivit

inskrivna vid rätten.

I fråga örn förmyndarens förvaltning av omyndigs värdehandlingar har av

den sakkunnige föreslagits, att skyldighet alt nedsätta värdehandlingarna

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 33-

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

i bank skall inträda redan när sammanlagda värdet uppgår till 1,000 kronor,

medan gränsen nu är dragen vid 2,000 kronor.

Beträffande medel, som innestå hos bank, har den sakkunnige förordat,

att de i regel ej skola få lyftas av förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd.

Nu gällande bestämmelser innebära, att förmyndaren kan fritt uttaga

medel å räkning som ej blivit spärrad. Från den nya regeln ha dock uppställts

flera undantag.

Den mest genomgripande ändringen i förslaget berör frågan om förmyndarens

behörighet att företräda den omyndige gentemot tredje man. I syfte

att förhindra, att förmyndaren skall kunna förskingra omyndigs värdehandlingar

eller penningar innan de nedsatts eller insatts hos bank, har den sakkunnige

föreslagit en i förhållande till gällande rätt helt ny princip, i det att

förmyndaren enligt förslaget i regel icke längre skall vara behörig att

för den omyndige mottaga värdehandlingar eller penningar. Den som har

att utgiva värdehandlingar eller penningar som tillkomma omyndig skall i

stället nedsätta eller insätta dem hos bank. Åtskilliga undantag ha dock uppställts.

Bland dessa kan nämnas, att förmyndaren skall få mottaga prestationen,

örn den ej överstiger visst värde eller om den faller inom området för

rörelse som förmyndaren driver för den omyndiges räkning.

Rörande omyndigförklarad har den sakkunnige föreslagit införandet

av vissa särskilda bestämmelser, enligt vilka bland annat förmyndaren skall

vara skyldig att edfästa förteckning över den omyndiges egendom. Härigenom

skulle större trygghet vinnas, att ej förmyndaren undandöljer omyndigförklarads

tillgångar.

Den sakkunnige har vidare föreslagit en följdändring i lagen angående

införande av lagen örn förmynderskap.

Betydelsefulla ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar

ha föreslagits. Sålunda har banken ålagts att lyfta medel

som belöpa å intecknat skuldebrev vid exekutiv auktion och andra förrättningar

samt att hos inskrivningsdomaren ombesörja åtgärder, som erfordras

beträffande inteckningen. Härjämte föreslås föreskrifter som åsyfta

att utbyte av omyndigs hos bank nedsatta värdehandlingar i regel skall ombesörjas

av banken samt att banken i viss utsträckning skall verkställa utbetalningar

utan förmedling av förmyndaren. Pantsältning av omyndigs

värdehandling skall som regel få äga rum allenast hos banken eller med

banken såsom pantförvarare, varigenom undvikes att handlingen behöver

utlämnas till förmyndaren.

Den sakkunnige har också upprättat förslag till ändring av lagen om

boutredning och arvskifte, däri upptagits föreskrift om befogenhet

för överförmyndare att, om dödsbodelägare är omyndig eller god man

förordnats, begära att dödsboet skall ställas under förvaltning av boutredningsman.

I övrigt har den sakkunnige förordat ett antal smärre jämkningar

i förmynderskapslagstiftningen samt vissa följdändringar i lagen om

bankrörelse, lagen om sparbanker, lagen med vissa be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

19

stämmelser om centralkassor för jordbrukskredit och förordningen

angående postsparbanken.

över betänkandet ha yttranden inhämtats från justitiekanslersämbetet,

hovrätterna, generalpoststyrelsen, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

försäkringsinspektionen, Stockholms rådhusrätt och förmyndarkammare,

rådhusrätterna i Göteborg, Malmö och Norrköping, överförmyndarna

i sistnämnda tre städer, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen

Sveriges stadsdomare, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,

svenska försäkringsbolags riksförbund, försäkringsjuridiska föreningen

och Sveriges advokatsamfund.

De i betänkandet framlagda förslagen ha i allmänhet vunnit anslutning i

yttrandena och ansetts innebära en i stort sett lämplig skärpning av kontrollen

över förmyndarförvaltningen. Erinringar ha dock framförts mot vissa

delar av förslagen.

I frågan om värdegränsen för skyldighet att deponera omyndigs värdehandlingar

i bank har i vissa yttranden uttalats tvekan, huruvida den föreslagna

ändringen vore behövlig och lämplig. Detta är fallet med de yttranden

som avgivits av justitiekanslersämbetet, bank- och fondinspektionen,

svenska bankföreningen och Stockholms förmyndarkammare.

Gentemot förslaget att omyndigs bankräkningar i princip skola vara spärrade

ha, förutom detaljanmärkningar i flera yttranden, framförts erinringar

av bank- och fondinspektionen och svenska bankföreningen, vilka särskilt

framhållit, att den föreslagna anordningen skulle lägga en oskälig kontrollbörda

på bankerna. Även generalpoststyrelsen har framställt erinringar i denna

del.

Sparbanksinspektionen har över huvud taget funnit det betänkligt, att den

skärpta kontrollen över förmyndares förvaltning i så väsentlig grad förutsatte

medverkan från bankerna, vilket kunde befaras bliva alltför betungande

särskilt för de mindre sparbankerna. Enligt inspektionens mening borde

den eftersträvade kontrollen i viss utsträckning ha åstadkommits genom en

förbättrad övervakning från överförmyndarnas sida.

Mot förslaget att förmyndaren i princip ej skall vara behörig att för den

omyndiges räkning mottaga värdehandlingar och penningar har Svea hovrätt

anmärkt, att denna behörighetsbegränsning i den givna utformningen

skulle innebära ett besvärande band på den rättsliga samfärdseln och en

påtaglig fara för att tredje man skulle drabbas av rättsförlust. En annan väg

för frågans lösning borde sökas. Hovrätten över Skåne och Blekinge har

funnit, att de svårigheter som den nya principen medförde vore så allvarliga,

att det kunde ifrågasättas huruvida det föreslagna stadgandet horde införas.

Även svenska bankföreningen har ansett, att stadgandet i fråga vore av alltför

genomgripande natur. I övrigt har ett flertal detaljanmärkningar framställts

mot detsamma.

I några yttranden har såsom ett önskemål understrukits, att överförmyn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

darorganisationen borde förbättras. Slutligen har av hovrätten över Skåne

och Blekinge uttalats, att frågan om det allmännas ansvar för förmyndarmedel

bort upptagas till lösning i detta sammanhang.

Sedan den sakkunniges förslag varit föremål för överarbetning inom justitiedepartementet,

remitterades de inom departementet utarbetade förslagen i

ämnet till lagrådet. Därvid anförde föredragande departementschefen bland

annat:

»Den organisation av förmynderskapsvården, som infördes genom 1924 års

lagstiftning, har visat sig innebära en betydande förbättring i jämförelse med

tidigare rådande förhållanden. Förmyndaren ställdes genom denna lagstiftning

under en väsentligt skärpt kontroll. Ett för lagstiftningen utmärkande

drag är likväl, att den bereder förmyndaren en icke obetydlig handlingsfrihet

vid förvaltningen av den omyndiges egendom. Att förmyndaren ej är

alltför bunden av formella föreskrifter i sin förvaltning är uppenbarligen

ur flera synpunkter en påtaglig fördel. Å andra sidan är det naturligt, att

en sådan frihet innesluter vissa möjligheter till missbruk, och erfarenheten

har ådagalagt, att överförmyndarna icke alltid förmått följa förmyndarnas

förvaltning så noga att rättsförlust för de omyndiga kunnat undvikas.

I vissa fall har som bekant sådan rättsförlust föranletts av grov försummelse

från överförmyndarens sida.

Föreliggande utredning synes ådagalägga, att kontrollen över förmyndarnas

förvaltning i vissa hänseenden kan ytterligare skärpas utan att alltför

tyngande band läggas på förmyndarna. Vissa av de nu föreslagna bestämmelserna

vörö föremål för övervägande redan vid den gällande lagens tillkomst

och ansågos då icke böra genomföras. De skäl som anfördes däremot

ha emellertid i flera hänseenden minskat i styrka, sedan förmynderskapslagstiftningen

nu en längre tid varit i tillämpning samt de principer som

uppbära densamma ingått i allmänna medvetandet.

Den önskvärda skärpningen av kontrollen över förmyndarna kan genomföras

på flera olika sätt. Av vikt synes vara, att de nya eller ändrade bestämmelserna

icke utformas så, att de komma i strid mot grundlinjerna i lagen

eller kunna medföra osäkerhet i den ekonomiska samfärdseln. Dessa

krav synas även i stort sett ha beaktats av den sakkunnige. I yttrandena

ha dock berättigade invändningar anförts mot enskildheterna i förslaget.

Särskilt i fråga örn den föreslagna inskränkningen av förmyndares behörighet

att mottaga värdehandlingar och penningar ha vägande erinringar framställts,

och i denna del synes en väsentlig omarbetning av förslaget vara nödvändig.

Även i övrigt torde den sakkunniges förslag böra i vissa hänseenden

jämkas med ledning av de synpunkter som framkommit i yttrandena.

De ändringar i förmynderskapslagstiftningen som betänkandet innehåller

komma i regel att bliva tillämpliga även å godmanskap. Detta har ej föranlett

någon erinran i yttrandena och synes lämpligt.

I några yttranden över den sakkunniges förslag ha framställts yrkanden

om en förbättrad överförmyndarorganisation. Tillräckliga skäl att nu taga

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

21

under övervägande en allmän nydaning i detta hänseende torde ej föreligga.

Jag vill erinra, att beträffande förmynderskapsvården i Stockholm pågår

särskild utredning. Att upptaga spörsmålet om det allmännas ansvar för

förmyndarmedel till övervägande i detta sammanhang synes ej heller böra

ifrågakomma.»

De till lagrådet remitterade förslagen, vilka frånsett mindre jämkningar

av redaktionell natur äro lika lydande med de vid propositionen fogade,

lämnades av lagrådet utan erinran.

De i propositionen framlagda förslagens huvudgrunder äro följande:

Önskemålet, att lån för omyndigs räkning må kunna upptagas utan att

inskrivning av förmynderskap et behöver äga rum, har tillgodosetts genom

ett tillägg till 4 kap. 2 § förmynderskapslagen av innebörd, att inskrivning

av förmynderskap för underårig vars föräldrar leva icke skall föranledas

därav, att egendom tillfaller den omyndige genom upptagande av lån. Därvid

har i fråga om lånebeloppet någon begränsning icke föreslagits. I samband

därmed har föreslagits, att under 3 kap. 11 § samma lag skall intagas

föreskrift, att överförmyndaren skall föra särskild förteckning över ärenden

som röra icke inskrivna förmynderskap.

Enligt förslaget skall i 7 kap. förmynderskapslagen införas en ny paragraf

(12 §) innehållande stadgande, att bestämmelserna i 8 och 9 kap. skola

tillämpas å förmyndares förvaltning av dödsbo, i vilket omyndig är ensam

delägare eller i vilket andra delägare än underåriga syskon, som ha gemensam

förmyndare, icke finnas. De nya bestämmelserna skola dock icke

vara tillämpliga när boet förvaltas av boutredningsman eller testamentsexekutör.

Den sakkunnige hade, såsom förut nämnts, föreslagit att skyldigheten

enligt 8 kap. 8 § förmynderskapslagen att nedsätta omyndigs värdehandlingar

i bank skulle inträda redan när sammanlagda värdet uppgår till

1,000 kronor, medan gränsen nu går vid 2,000 kronor. Med anledning av

erinringar mot detta förslag som blivit framställda i flera yttranden har

departementschefen icke upptagit detsamma. I nämnda paragraf föreslås

emellertid vissa andra ändringar. Sålunda skall överförmyndarens tillstånd

till uttagande av nedsatt värdehandling icke erfordras, där densamma allenast

skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas

i öppet förvar. I ett inkommet yttrande har påpekats, att inskrivning

i skuldbok förekommer — förutom i statsskuldboken och Sveriges allmänna

liypoteksbanks skuldbok — även i svenska bostadskreditkassan

samt alt Konungariket Sveriges stadshypotekkassa hade för avsikt

alt tillåta ett liknande förfarande. Med anledning härav har bestämmelsen

i 8 kap. 8 § andra stycket att deposition ej behöver äga rom

beträffande bevis som utfärdats örn inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges

allmänna liypoteksbanks skuldbok utvidgats att gälla jämväl skuldbok

hos annan inrättning som Konungen bestämmer. Vidare har genom tillägg

lill nämnda paragraf föreskrivits, alt obligationer som utfärdats av staten

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

eller sistnämnda bank eller annan inrättning som Konungen bestämmer

skola, såframt de ej äro deponerade i bank eller överförmyndaren medgiver

undantag, inskrivas i vederbörlig skuldbok. Såsom ett sista stycke i paragrafen

har upptagits ett stadgande, att omyndigs värdehandlingar, som finnas

i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts av förmyndaren, skola

förbliva i bankens förvar under villkor att de må uttagas allenast med överförmyndarens

tillstånd.

Bestämmelserna i 8 kap. 9 § örn omyndigs banktillgodohavanden lia erhållit

helt nytt innehåll. Den nuvarande huvudregeln att dylika medel bliva

spärrade genom ett av förmyndaren själv gjort förbehåll har ersatts av föreskrift

om automatisk spärrning, så att omyndigs medel som innestå hos

bank ej må av förmyndaren uttagas utan överförmyndarens tillstånd. Den

tidigare inskränkningen till belopp överstigande 1,000 kronor återfinnes ej

i förslaget. Däremot har liksom förut undantag gjorts för ränta som innestått

kortare tid än ett år. När medlen allenast skola genom bankens försorg

överföras till annan bank är överförmyndarens tillstånd icke erforderligt.

När det gäller medel som böra hållas tillgängliga för bestridande av

utgifter för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom är

det tillåtet att göra förbehåll, att medlen må uttagas utan överförmyndarens

tillstånd. Denna möjlighet står öppen även för andra än förmyndaren

själv. Överförmyndaren har tillagts befogenhet att genom meddelande till

banken spärra räkning beträffande vilken förbehåll gjorts om fri uttagningsrätt.

De sålunda föreslagna stadgandena ha föranlett särskilda övergångsbestämmelser.

En av de mest genomgripande nyheterna i den sakkunniges förslag innefattades

i stadgandena enligt vilka förmyndare icke annat än i vissa undantagsfall

skulle vara behörig att för omyndig person mottaga värdehandlingar

eller penningar. I denna del anför departementschefen bland annat:

»I de avgivna yttrandena ha vägande erinringar framställts mot detta förslag,

vilket ansetts strida mot hävdvunnen uppfattning av förmyndarens ställning

och den reglering av hans befogenheter lagen i övrigt innehåller. Såsom

Svea hovrätt anfört kan befaras, att förslagets genomförande skulle

under lång tid framåt föranleda rättsvillfarelser. Även den omständigheten,

att ett flertal undantag från den föreslagna principen måste uppställas, gör

det antagligt att denna icke inom överskådlig tid skulle komma att ingå i

allmänhetens medvetande.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda en sådan inskränkning

i förmyndarens behörighet att företräda den omyndige som den sakkunnige

föreslagit. Det torde emellertid, såsom den sakkunnige jämväl antytt,

vara möjligt att på en annan väg tillmötesgå den strävan som uppbär

förslaget.

En väsentlig förbättring av skyddet för den omyndige synes kunna vinnas

redan därigenom att i lagen upptages en regel, enligt vilken den som har

att utgiva omyndig tillkommande värdehandling eller penningar berättigas

att fullgöra sin förpliktelse genom att nedsätta värdehandlingen eller att in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

23

betala beloppet hos bank, även om det icke utgör betalning å omyndigs

värdehandling som är nedsatt i bankens förvar. Det torde kunna antagas,

att en sådan rätt jämförelsevis snart skulle komma att allmänt tagas i anspråk

av bankerna själva liksom av vissa andra, jämförliga inrättningar.

Och några olägenheter av betydelse synas icke vara att befara. Jag vill

därför föreslå, att ett stadgande av angivna innebörd införes i lagen. Beträffande

inbetalning av penningmedel bör tillika föreskrivas, att medlen

skola av banken insättas i den omyndiges namn å spärrad räkning, utom

såvitt angår ränta och annan avkastning. En föreskrift i denna riktning

torde lämpligen kunna meddelas genom hänvisning till bestämmelserna i

3 § lagen om vård av omyndigs värdehandlingar, därest denna paragraf,

såsom i det följande föreslås, ändras därhän att kapitalbelopp som av

bank uppbäres å nedsatt värdehandling skall insättas å spärrad räkning.

För vissa särskilda fall torde kunna stadgas skyldighet att nedsätta värdehandling

eller inbetala penningar hos bank. Föreskrift om sådan obligatorisk

nedsättning eller inbetalning hos bank synes böra meddelas för boutredningsman

och testamentsexekutör beträffande värdehandlingar och

penningmedel, vilka tillkomma omyndig på grund av giftorätt, arv eller

testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv. Beteckningarna boutredningsman

och testamentsexekutör användas här i samma betydelse

som i lagen örn boutredning och arvskifte. För det fall att boutredningen

omhänderhaves av dödsbodelägarna synes däremot någon motsvarande skyldighet

svårligen kunna uppställas, helst som förmyndaren i sådan händelse

har att själv deltaga i förvaltningen av boet. Enligt förslaget angående

ändring av nyssnämnda lag, vartill jag återkommer i det följande, skall

emellertid överförmyndaren erhålla rätt att påkalla, att dödsboets egendom

avträdes till förvaltning av boutredningsman. Sker detta, kommer tydligen

bestämmelsen örn skyldighet för boutredningsman att nedsätta värdehandling

och inbetala penningmedel hos bank att bliva tillämplig.

I övrigt torde en tvångsföreskrift av detta slag böra ifrågakomma beträffande

penningmedel som tillkomma omyndig på grund av försäkring.

Härvid böra dock, såsom Svea hovrätt anmärkt, pension och livränta undantagas.

Den skyldighet att nedsätta värdehandling eller inbetala penningmedel hos

bank som nu föreslagits synes icke böra gälla, om värdet av det som skall

utgivas är ringa. I andra fall torde kunna anförtros åt överförmyndaren

att medgiva undantag, när han finner skäl därtill.

De bestämmelser som jag i det föregående förordat torde böra införas

såsom 11 a § i 8 kap. förmynderskapslagen. Till paragrafen bör lämpligen

fogas stadgande om skyldighet för den som nedsätter värdehandling eller

inbetalar penningar hos bank att ofördröjligen underrätta förmyndaren

därom. För att paragrafen skall bliva tillämplig även å godmanskap torde

erfordras viss ändring av 11 kap. 8 §. En erinran örn skyldigheten för boutredningsman

och testamentsexekutör att nedsätta värdehandling eller in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

betala penningmedel hos bank bör upptagas i 2 kap. 18 § lagen om boutredning

och arvskifte.

I vissa yttranden har berörts frågan om rättsverkningarna av att den

som är skyldig att nedsätta värdehandling eller inbetala penningmedel hos

bank i stället överlämnar handlingen eller beloppet till förmyndaren, därvid

ifrågasatts att särskilda bestämmelser i ämnet skulle vara erforderliga. Det

lärer emellertid av allmänna rättsregler följa, att den som åsidosätter lagens

föreskrift i nämnda hänseende ådrager sig skadeståndsskyldighet, om den

omyndige till följd därav kommer att lida förlust.

Jag vill nämna, att när omyndigs premieobligation inskrivits i statsskuldboken,

vinst å obligationen redan för närvarande utbetalas till förmyndaren

allenast med överförmyndarens tillstånd. I övrigt torde i administrativ ordning

för vissa myndigheter och inrättningar kunna meddelas föreskrift att,

när fråga är om utgivande av värdehandlingar eller penningmedel som tillkomma

omyndig, värdehandlingarna eller penningmedlen skola nedsättas

eller inbetalas hos bank.»

I överensstämmelse med detta uttalande innehåller 11 a § i 8 kap. förmynderskapslagen

den huvudregeln, att den som har att till omyndig utgiva

värdehandling eller penningbelopp är berättigad att fullgöra förpliktelsen

genom att nedsätta handlingen i öppet förvar i bank resp. inbetala

medlen i bank. Detta förfaringssätt är enligt föreskrift i andra stycket av

den nya paragrafen obligatoriskt då boutredningsman eller testamentsexekutör

skall till omyndig utgiva värdehandling eller penningar på grund av

giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv

ävensom då försäkringsföretag skall utgiva försäkringsbelopp som tillkommer

omyndig och fråga ej är om pension eller livränta eller om försäkringsbelopp

som den omyndige äger att själv förvalta. I andra fall än de nu

nämnda äger överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva

värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning

skall ske hos bank.

Förmyndares i 9 kap. 2 § förmynderskapslagen stadgade skyldighet att

till överförmyndaren ingiva förteckning över den egendom som står under

förmyndarens förvaltning har enligt förslaget skärpts så till vida,

att förmyndaren skall å förteckningen teckna försäkran under edlig förpliktelse,

att hans uppgifter äro riktiga. Såväl förmyndaren som annan

som tagit befattning med egendomen kan av rätten åläggas att med ed bestyrka

riktigheten av sina uppgifter. De nya bestämmelserna föreslås skola

upptagas i 9 kap. 3 §. De i denna paragraf hittills upptagna stadgandena

föreslås skola utgå.

Beträffande 2 § lagen örn vård av omyndigs värdehandlingar föreslås

vissa tillägg. Enligt dessa tillägg skall det åligga bank hos vilken inhemska

värdehandlingar blivit nedsatta i förvar att, när å inteckning belöper betalning

vid fördelning av köpeskilling efter exekutiv auktion eller av löseskilling

eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på

framställning av förmyndaren förete inteckningen och uppbära betalningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

25

Likartade regler gälla då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling.

Vidare skall det åligga banken icke blott att ombesörja anteckning om innehav

av inteckning utan även att, när överförmyndaren medgivit intecknings

uttagande för annan åtgärd av inskrivningsdomare, förete inteckningen hos

domaren, ävensom att när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling

eljest uttages för att företes hos myndighet eller tjänsteman förete handlingen

inför vederbörande.

Enligt 9 § i sistnämnda lag i dess lydelse i förslaget skall, då tillstånd

att uttaga nedsatt värdehandling sökes, uppgift lämnas om det ändamål för

vilket handlingen skall uttagas. Finnes det ej behövligt att handlingen uttages

för det uppgivna ändamålet eller kan det antagas att de omyndiges

rätt och bästa skulle genom handlingens uttagande sättas i fara, skall tillstånd

vägras. Meddelas tillstånd att försälja nedsatt värdehandling skall

banken, där ej överförmyndaren annorlunda förordnar, utlämna handlingen

direkt till köparen och uppbära betalningen. Tillstånd att pantsätta nedsatt

värdehandling medför ej rätt att uttaga handlingen utan att överförmyndaren

särskilt medgivit det. Vid tillstånd till åtgärd med avseende å

nedsatt värdehandling äger överförmyndaren foga de villkor som i varje fall

finnas erforderliga. Skall nedsatt värdehandling överföras från en bank

till en annan skall transaktionen genomföras direkt bankerna emellan.

I fråga örn förvärv av värdehandlingar föreslås regler som motsvara de

nyss berörda angående försäljning. Förslaget upptager i 13 § sistnämnda

lag bestämmelser av innehåll, att då omyndigs medel skola användas till

inköp av värdehandling eller utlånas medlen må utlämnas allenast mot

det att banken mottager värdehandlingen eller fordringsbeviset i öppet förvar

eller erhåller bevis att nedsättning ägt rum hos annan bank eller att vederbörlig

inskrivning i skuldbok skett. Överförmyndaren må medgiva undantag

härifrån. Skola medlen användas till köp av fast egendom eller tomträtt

skall utbetalning i regel verkställas av banken direkt till säljaren.

De genom förevarande proposition framlagda förslagen avse att utbygga

det genom 1924 års lagstiftning skapade kontrollsystemet rörande omyndigas

medel. Någon omläggning av den svenska förmynderskapsrätten

efter nya linjer åsyftas alltså icke. Propositionen innebär ett beaktande

av de synpunkter åt vilka riksdagen år 1937 gav uttryck, och utskottet har

vid sin granskning av de framlagda förslagen icke funnit anledning till

erinran mot desamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 maj 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll lOiO. !> sami. 1 avd.. Nr 33.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 33.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Eskhult*, Ewerlöf*,

Brandt, Ahlkvist och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark*, Byberg,

Gezelius, Dahlbäck, Landgren och Lindahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401752

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. s. 2 i texten