Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av bestämmelser med förbud mot nyanläggningar utan erhållet tillstånd inom malmlialtigt område.

1940-05-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:39, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av bestämmelser med förbud mot nyanläggningar utan erhållet tillstånd inom malmlialtigt område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1940 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av

bestämmelser med förbud mot nyanläggningar utan erhållet

tillstånd inom malmlialtigt område.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 190,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att

motionen, som avser införande av bestämmelser med förbud inom malmhaltigt

område mot nyanläggningar utan erhållet tillstånd, måtte överlämnas

till lagberedningen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess

uppdrag att revidera jordabalken.

Den nya, den 3 juni 1938 utfärdade gruvlagen, vilken trätt i kraft den

1 januari 1940, innehåller bl. a. följande bestämmelser.

Envar kan genom inmutning erhålla rätt att undersöka och bearbeta

vissa mineralfyndigheter å egen eller annans grund. Den som vill erhålla

dylik rätt till mineralfyndighet (inmutningsrätt) har att göra skriftlig ansökan

därom hos bergmästaren. Bifalles ansökningen utfärdas en s. k. mutsedel,

och sökanden äger därefter inom det område som i mutsedeln anvisas

(inmutat område) anställa undersökningsarbete å inmutningsbara mineral.

Under vissa förutsättningar, bestående däri att undersökningsarbete av

visst slag skall ha utförts, äger inmutaren, efter särskild ansökan hos bergmästaren,

få sig anvisat visst arbetsområde (utmål) samt inom detta bryta

och tillgodogöra sig inmutningsbara mineral (1 och 2 §§ gruvlagen).

Beträffande inmutat område stadgas i 4 § gruvlagen, att det skall vara

cirkelformigt med 200 meters radie i horisontalplanet räknat, dock med den

inskränkning i områdets yta som betingas av hinder enligt 5 §. Medelpunkten

i cirkeln (inmutningspunkten) skall vara till sitt läge å marken bestämd.

Det inmutade områdets gränser skola på djupet räknas lodräta, såvida det

kan ske utan intrång å äldre utmål. I 5 § föreskrives vidare, att inmutningspunkten

icke må vara belägen å, ej heller inmutat område omfatta:

1) område å kronojord som genom beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält; dock att vad sålunda stadgats ej skall

äga tillämpning, där inmutning sökes för kronans räkning; 2) område som

enligt vad därom är stadgat blivit avsatt till nationalpark; 3) befästningsområde

eller område utanför detta till den utsträckning Konungen be
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

stämmer; 4) kyrkogård eller begravningsplats; 5) område på mindre avstånd

än 30 meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för

allmän trafik, såvida ej medgivande till inmutningen lämnats av vederbörande

ämbetsmyndighet; skolande nämnda avstånd räknas från ytterkant

av bank eller skärning eller, där sådan ej finnes, från själva anläggningens

ytterkant; 6) område beläget på mindre avstånd än 100 meter,

i horisontalplanet räknat, från boningshus eller från annan åbyggnad,

där den är uppförd vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, med

mindre medgivande till inmutning lämnats av såväl ägaren till byggnaden,

tomtplatsen eller trädgården som den vilken därtill har nyttjanderätt;

dock att under byggnad som nu sagts ej skall innefattas byggnad

söm är belägen å inmutat eller utmålslagt område vartill gruvrätten äger

bestånd; 7) område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell

anläggning, med mindre medgivande till inmutning lämnats av ägaren till

kraftstationen eller anläggningen; 8) förut inmutat område eller utlagt

utmål, såvida rätten därtill äger bestånd då den nya ansökningen inkommer,

eller område vartill annan på grund av stadgandet i 3 § första stycket

äger företrädesrätt; 9) område varå koncession förut meddelats för eftersökande

och bearbetande av stenkol, såvida begärd inmutning avser mineral

som ingår i stenkolen och ej kan utvinnas utan stenkolens förbränning;

dock att hinder mot inmutning ej föreligger örn koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande därtill.

I fråga örn utmål stadgas i 30 § gruvlagen att sökanden, där ej hinder

enligt gruvlagen däremot möter, efter fyndighetens sannolika sträckning

och gruvdriftens behov äger erhålla ett utmål om högst 16 hektar, i horisontalplanet

räknat. Utmålet skall, där ej annat av förhållandena påkallas,

begränsas av räta linjer samt vara fyrsidig! med räta vinklar; dess längd

må ej överstiga dubbla bredden. Inom utmålet skola ligga såväl inmutningspunkten

som minst ett på inmutade området beläget ställe varå påvisats

inmutningsbar fyndighet. Gränserna för utmålet skola på djupet

räknas lodräta, där detta kan ske utan intrång på äldre utmål. Föreligger

vid utmålsförrättningen i 5 § omförmält hinder mot inmutning, skall hindret,

där det förefanns redan vid mutsedelns utfärdande, även gälla i fråga

örn utläggande av utmål (31 §).

I förevarande motion anför motionären:

Den gruvlag, som utfärdades den 3 juni 1938, medger sökande till utmål

att erhålla ett område av högst sexton hektar i horisontalplanet räknat,

efter fyndighetens sannolika sträckning och gruvdriftens behov. Utom utmålet

äger sökanden dessutom vid utmålsförrättningen erhålla nödig mark

för uppläggande av malm, varp och andra avfallsprodukter samt för byggnad

eller annan anläggning, väg, transportbana eller kraftledning, som är

erforderlig för gruvdriften eller därmed sammanhängande verksamhet. I

jämförelse med 1884 års gruvstadga innebära dessa regler betydande ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

vidgningar av utmålssökandens möjligheter att erhålla mark. Utanför utmålet

och den övriga mark, som sökanden till utmålet erhåller, gälla emellertid

inga, i gruvdriftens intresse avfattade särregler; där få byggnader

uppföras, vägar och järnvägar anläggas o. s. v., utan att hänsyn till gruvdriften

behöver tagas.

I ett hänseende kan detta innebära påtagliga olägenheter. Våra malmfyndigheters

sträckning föra dem stundom långt utom det utmål, som en

sökande kan hava erhållit. Vill gruvägaren eller annan utsträcka gruvdriften

genom att söka nytt utmål, kan han ekonomiskt hindras av att

byggnader, vägar eller järnvägar finnas å den mark, å vilken han vill

bryta malm; dessa anläggningar måste ju lösas. På grund av stadgandena

i 5 § gruvlagen, vilka förhindra utmåls läggning inom visst avstånd från

boningshus eller annan åbyggnad vid gård eller från tomtplats eller trädgård,

kan det kanske överhuvud taget vara omöjligt för honom att erhålla

mark till utmål. Allt detta gäller trots att man kanske redan vid byggnadens,

vägens, järnvägens o. s. v. anläggning vetat att marken var mineralhaltig.

Jag har haft tillfälle att själv iakttaga olägenheterna av att man genom

bebyggelse eller andra anläggningar ovan jord tagit i anspråk mineralhaltig

mark. Vid Grängesberg är man tvungen för att utvidga brytningen i horisontalplanet

att riva ned en järnvägsstation, flytta järnvägsspår och bostäder

m. m. Kostnaderna härför uppgå med säkerhet till avsevärda belopp.

Ett exempel, där gruvdrift och bebyggelse komma i konflikt med varandra,

finnes även från Kopparbergs köping. Med stöd av äldre gruvrätt, som tilllät

utvidgning under marken även i horisontalplan av det område, å vilket

gruvdrift äger rum (s. k. donlägiga gångar), har nu gruvdriften kommit att

föras in under samhället, alltså under boningshus, gator m. m. Att samhällen

ligga på inmutningsbara mineraltillgångar är fallet även på andra

ställen i Sverige, t. ex. i Norberg och Gällivare.

Det synes mig som örn dessa förhållanden visat att den nuvarande lagstiftningen

icke utmärkes av nödig planmässighet. Då det har konstaterats,

att en mineralfyndighet går fram under jorden, borde det icke vara

tillåtet att annat än med tillstånd av myndighet (ev. bergmästaren) göra

nyanläggningar av ett eller annat slag, vilka kunna försvåra eller förhindra

en blivande gruvdrift. Man bör med andra ord i detta hänseende gynna

gruvnäringen, så att gruvdrift i framtiden skulle kunna upptagas utan att

andra ekonomiska värden måste offras.

Under vanliga förhållanden skulle jag lia anhållit att riksdagen ville hos

Kungl. Majit anhålla om utredning av nu berörda spörsmål. Det synes mig

emellertid som under nuvarande tidsläge kraven på utredning av särskilda

spörsmål böra så mycket som möjligt inskränkas. Då åter förevarande

spörsmål synes mig vara av den vikt, att det bör beaktas, tillåter jag mig

i stället att föreslå en annan möjlighet. Lagberedningen sysslar nu med

och skall i en nära framtid helt övergå till behandlingen av jordabalken.

Under överläggningarna örn jordabalken torde lagberedningen även komma

in på frågan om prioriteten, i vad gäller jord, olika intressen emellan:

t. ex. mellan naturskyddsintresset och jordägarintresset. Till dessa viktiga

frågor hör även detta problem.

Sedan utskottet berett Jernkontoret tillfälle att avgiva yttrande i ärendet,

har sådant yttrande inkommit (se Bilaga).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Gruvlagens centrala bestämmelser om inmutningsrätt samt örn utläggning

av inmutat område och utmål innebära en avvägning mellan olika intressen,

å ena sidan gruvnäringens behov samt å den andra sidan jordägares

och övriga intressenters anspråk på frihet från intrång. När det gäller tidigare

bebyggelse samt vissa slag av redan befintliga anläggningar m. m. ha

vid denna avvägning gruvdriftens intressen fått vika i den omfattning och

under de förutsättningar som närmare angivas i 5 § gruvlagen. Sålunda må

enligt bestämmelserna i denna paragraf inmutat område eller utmål icke utläggas

så, att det kommer att omfatta område som är beläget på mindre avstånd

än 100 meter från boningshus, tomtplats eller trädgård, utan att vederbörande

rättsägare medgivit det. Det i motionen framförda förslaget innebär,

att till förmån för gruvdriften särskilda lagbestämmelser skulle införas

i syfte att reglera förhållandet mellan gruvintressenter samt jordägare och

andra, jämväl när det gäller områden som icke äro inmutade eller belagda

med utmål. Sedan det konstaterats att ett visst område är malmhaltigt, skulle

rätten att inom detta område verkställa nyanläggningar, vilka kunde försvåra

en blivande gruvdrift, vara beroende av myndighets tillstånd.

En lagstiftning i den av motionären angivna riktningen skulle kräva närmare

bestämmelser rörande den ordning — vid sidan av inmutningsförfarandet

— i vilken det skulle konstateras att ett visst område vore malmförande

samt i vad mån särskild ersättning skulle utgå till ägare av jord

inom skyddsområdet, vilka underkastades begränsning i förfoganderätten

över marken till förmån för eventuella framtida gruvinnehavare. Den åsyftade

lagstiftningen skulle sålunda på väsentliga punkter innebära en annan

lösning av konflikter mellan olika intressen än den som uppnåtts genom

den nu gällande gruvlagen. Utskottet har ej kunnat finna att tillräckliga

skäl förebragts för ett frångående av de principer, som i dessa avseenden

fastslagits i den så nyligen som år 1938 antagna gruvlagen, och får därför

hemställa,

alt förevarande motion, II: 190, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Eskhult*,

Ewerlöf*, Brandt, Ahlkvist och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,

Björling, Larsson i Hede, Hansson i Vännäsby, Landgren och Gustafsson i

Lekåsa.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

JERNKONTORET.

Bilaga.

Till Riksdagens första lagutskott.

Sedan fullmäktige i Jernkontoret bereus tillfälle att avgiva yttrande över

en av herr Holmbäck inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr

190, angående införande av bestämmelser med förbud mot nyanläggningar

utan erhållet tillstånd inom malmhaltigt område, få fullmäktige anföra

följande.

Motionen åsyftar förbud mot nyanläggningar inom malmhaltigt område

utan därtill av bergmästaren eller annan myndighet meddelat tillstånd. Detta

förutsätter en såvitt möjligt rättvis avvägning mellan å ena sidan gruvintresset

och å andra sidan jordägarintresset.

I vissa av herr Holmbäck anförda exempel har otvivelaktigt olägenhet

och ofta absolut hinder för malmfyndigheternas rationella utnyttjande åstadkommits

genom en bebyggelse, som fått pågå utan hänsynstagande till malmfyndigheternas

sträckning.

Ett nyupptäckt malmförande område kan ju i första hand skyddas genom

inmutningar. För att ge gruvrätten mera permanent karaktär fordras utläggande

av utmål, vilket emellertid förutsätter, att brytvärd malm kan

påvisas. Motionärens avsikt torde vara att därutöver söka få till stånd visst

skyddsområde i fall, då av någon anledning det icke kan anses lämpligt att

belägga hela området med inmutningar eller utmål. Ett dylikt förfaringssätt

förutsätter dels att skyddsområdet ej göres större än som oundgängligen

prövas nödvändigt och dels att vederbörande jordägare genom ersättning

hålles skadeslös för lidet intrång. Vid uppgörande av byggnadsplaner

och stadsplaner förtjänar spörsmålet om dylika undantagna områden särskild

uppmärksamhet.

Då en närmare utredning av frågan uppenbarligen är av värde, tillstyrka

fullmäktige, att frågan överlämnas till lagberedningen för övervägande på

sätt motionären föreslagit.

I detta sammanhang vilja fullmäktige erinra örn vad Jernkontoret i sin

promemoria angående 1936 års förslag till ny gruvlag anfört beträffande

33 § i lagen. Enligt detta stadgande må sökanden själv bestämma, huru

stort utrymme inom utmålet, som han vill taga i anspråk för arbetet ovan

jord, och dylikt område skall av honom jämlikt 36 § lösas. Fråga uppstår

da, om jordägaren kan begagna oinlöst mark inom utmålet exempelvis till

byggnadsplats och därigenom tvinga utmålsinnehavaren att inlösa byggnaden,

därest marken sedermera skulle behövas för gruvdriften. Utmålsinnehavaren

kan bliva ersättningsskyldig för skada, som genom gruvarbetet

åsamkas dylik efter utmålets läggande uppförd byggnad.

Ett parallellfall torde förtjäna påpekas. Inom »äldre gruvor» äger utmålsinnehavaren

rätt att följa fyndigheten efter donläget. Ett dylikt efterföljande

kan omöjliggöras, om byggnader av jordägaren placeras på hängväggen,

låt vara utanför utmålet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

I båda fallen lider gruvinnehavaren inskränkning i sin rätt att obehindrad

av andra bryta och tillgodogöra sig inom utmålen befintliga inmutningsbara

mineral.

Den invändningen kan göras, att gruvinnehavaren har möjlighet att

omedelbart lösa hela utmålet. Örn han emellertid i början icke har behov

därav för arbetets bedrivande ovan jord, förefaller det vara att ålägga honom

ett onödigt onus. Ett gruvföretag t. ex. har c:a 125 utmål. Inlösen av

all mark inom dessa utmål för säkerställande emot framtida bebyggelse

skulle innebära en alltför betungande ekonomisk börda.

Jordägaren bör givetvis utan vidare få använda den icke inlösta marken

inom utmålet till odlingsändamål o. dyl., som står i samband med markens

naturliga brukande. Men han bör icke hava rätt att där uppföra byggnader

och andra anläggningar, vars inlösen kunna åsamka gruvinnehavaren extra

kostnader, utan att därom i god tid, innan byggnadsarbetet igångsättes,

hava lämnat gruvinnehavaren bevislig underrättelse, så att denne med vetskap

om byggnadsplanerna och före dessas förverkligande varit i tillfälle

att begagna sin lösningsrätt.

Denna fråga, som äger ett direkt praktiskt sammanhang med herr Holmbäcks

motion, bör enligt fullmäktiges förmenande jämväl upptagas till behandling.

Slutligen tillåta sig fullmäktige framhålla vikten av att lagändringar av

nu ifrågavarande slag komma till direkt uttryck i gruvlagen, så att den enskilde

gruvinnehavaren utan svårighet kan erhålla kännedom om gällande

lagstiftning örn gruvor.

Stockholm den 29 februari 1940.

JERNKONTORET.

Wiking Johnsson.

I E. Tunhammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.