Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m. m. vid krig eller krigsfara.

1940-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m. m. vid krig eller krigsfara.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest

m. m. vid krig eller krigsfara.

Genom en den 19 januari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 20, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

örn utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m. ni. vid krig

eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efter hörande

av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, meddela förordnande

om utsträckning av tiden för uppvisande av växel och upptagande

av protest till bevarande av växelfordran samt för uppvisande av check

och företagande av annan åtgärd till bevarande av återgångsfordran på

grund av check.

Sådant förordnande må avse antingen hela riket eller ock viss del av

riket, såvitt angår åtgärd som där skall vidtagas.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt växellagen den 13 maj 1932 åligger det växelinnehavaren att för

bevarande av sin växelrätt vidtaga vissa i lagen närmare angivna åtgärder.

I 53 § växellagen meddelas bestämmelser angående påföljd av försummelse

därutinnan. Härom stadgas bland annat, att växelinnehavaren går förlustig

talan, örn han försitter tid som är stadgad för uppvisande av växel i vissa

fall eller för upptagande av protest för uteblivet godkännande eller bristande

betalning. I 54 § stadgas, att örn hinder i lagbud eller annat oöverstigligt

hinder (force majeure) möter för växels uppvisande eller protests upptagande

inom behörig tid, tiden för sådan åtgärds företagande förliinges. Efter

hindrets upphörande åligger det innehavaren att ofördröjligen uppvisa växBihang

lill riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

eln till godkännande eller betalning samt, om så erfordras, upptaga protest.

Fortfar hindret längre än trettio dagar efter förfallotiden, må återgångskrav

göras gällande utan att uppvisande eller protest föregått. Vidare meddelas

bland annat vissa bestämmelser örn skyldighet för växelinnehavaren

att meddela underrättelse örn hindret m. m.

Växellagen är grundad på internationell konvention om gemensam växellag

den 7 juni 1930, vilken Sverige för sin del ratificerat den 30 juni 1932.

Enligt artikel I i konventionen ha de kontraherande parterna förbundit sig

att envar på sitt område införa den lag som innefattades i bilaga I till konventionen.

Samma artikel innehåller emellertid även bestämmelse, att i

trängande fall kontraherande part äger att även efter ratifikation göra bruk

av förbehåll som avses i artikel 22 av bilaga II till konventionen. Enligt

denna artikel i bilaga II har kontraherande part rätt att i undantagsfall

meddela bestämmelser av allmän art, innebärande förlängning av såväl tiden

för åtgärder till bevarande av återgångskrav som förfallotider.

I checklagen den 13 maj 1932 stadgas skyldighet för checkinnehavare att

inom viss tid uppvisa check och, om betalning uteblir, låta bestyrka detta

vid äventyr att han går förlustig rätt till återgångstalan. Kan sådan åtgärd

ej inom behörig tid äga rum på grund av lagbud eller annat oöverstigligt

hinder (force majeure), förlänges enligt 48 § tiden för åtgärdens vidtagande.

Efter hindrets upphörande åligger det innehavaren att ofördröjligen uppvisa

checken till betalning samt, om så erfordras, upptaga protest eller ombesörja

därmed likställt bestyrkande. Fortfar hindret utöver viss angiven

tid, må återgångskrav göras gällande utan att uppvisande eller protest eller

därmed likställt bestyrkande föregått.

Checklagen är grundad på internationell konvention om gemensam checklag

den 19 mars 1931, som Sverige för sin del ratificerat den 30 juni 1932.

Enligt artikel I i konventionen ha de kontraherande parterna förbundit sig

att envar på sitt område införa den lag som innefattades i bilaga I till konventionen.

I trängande fall kan dock kontraherande part även efter ratifikation

göra bruk av förbehåll, som avses i artikel 28 av bilaga II till konventionen.

Enligt nämnda artikel 28 i bilaga II har kontraherande part

rätt att i undantagsfall meddela bestämmelser av allmän art, innebärande

förlängning av såväl betalningstiden som tiden för åtgärder till bevarande

av återgångskrav.

I propositionen anför chefen för justitiedepartementet — efter att hava redogjort

för gällande rättsregler — bland annat följande:

»I växellagen stadgas skyldighet för växelinnehavare att för bevarande av

växelrätten uppvisa växeln och upptaga protest inom därför bestämda tider.

Försittes föreskriven tid, går växelrätten i regel förlorad. Endast om hinder

i lagbud eller annat oöverstigligt hinder möter, förlänges tiden för åtgärdens

vidtagande enligt bestämmelserna i 54 § växellagen.

Vid krig eller krigsfara kunna av olika anledningar inträda betydande

svårigheter att i rätt tid vidtaga åtgärder som nyss nämnts, utan att likväl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

54 § växellagen kan anses tillämplig. Jag vill endast erinra om den rubbning

av eljest rådande förhållanden som uppkommer vid evakuering av ett

eller flera större samhällen. Under dylika omständigheter måste det ur

flera synpunkter anses olämpligt att fordra, att banker och andra som äro

innehavare av växlar skola vara nödsakade att i vanlig ordning uppvisa dem

till betalning och upptaga protest så snart betalning uteblir. Icke minst med

hänsyn till gäldenärens intresse är det önskvärt, att borgenären icke behöver

gå brådstörtat till väga.

Behovet av en möjlighet att utsträcka de tider som i växellagen äro föreskrivna

för ifrågavarande åtgärder har uppmärksammats i förenämnda

konvention om gemensam växellag. Envar konventionsstat har sålunda befogenhet

att i sin lagstiftning meddela bestämmelser därom. Jag vill förorda,

att Kungl. Maj:t genom en lag i ämnet bemyndigas att taga denna befogenhet

i anspråk.

Även beträffande checkar föreligger skyldighet för innehavaren att för

bevarande av rätt till återgångskrav uppvisa handlingen inom viss tid samt

att bestyrka uppvisandet. Den av mig förordade lagen torde böra innehålla

bemyndigande för Kungl. Majit att utsträcka tiden jämväl för nu berörda

åtgärder, ehuru det praktiska behovet hära,v är mindre framträdande. Av

den förut lämnade redogörelsen framgår, att konventionen om gemensam

checklag medger detta.

Den föreslagna lagen torde böra inrymma möjlighet för Kungl. Majit att

i fråga örn den tid, varmed gällande frister utsträckas, förfara på sätt finnes

påkallat av omständigheterna.

I lagen synes böra upptagas föreskrift, att innan Kungl. Majit meddelar

förordnande om förlängning av nämnda frister fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret skola höras. Kungl. Majits förordnande bör kunna

avse hela riket eller ock begränsas till viss del av riket såvitt angår åtgärd

som där skall vidtagas.

Lagen torde böra träda i kraft omedelbart.»

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit

anledning lill erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1940.

V tskoUet.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Branting, Eskhult, Ewerlöf, Karl

Johan Olsson, Brandt och Sandorf;

från andra kammaren: herrar Lindquist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,

Gezelius, Berg, Larsson i Hede, Werner i Höjen och Nilson i Eskilstuna.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

400502

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:39 Skrivelse till Konungen i anledning av i statsverksproposisitionen gjord framställning om anslag till kapitalinvestering i statens allmänna fastighet sfond till s. 6 i texten