Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938

1940-05-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 43,

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen

den 31 mars 1938 (nr 81) angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för

krigsmaktens behov (rekvisitionslagen).

Genom en den 10 maj 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 252, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 (nr 87) angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen).

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 31 mars 1938 angående skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (rekvisitionslagen)1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

Ersättning, som--— genom besvär.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes av den lokala värderingsnämnden,

dock att där nämnden finner skälig anledning antaga, att

ersättningen bör skattas till högre belopp än tjugutusen kronor, nämnden

ofördröjligen skall hänskjuta frågan örn ersättning till riksvärderingsnämndens

omedelbara avgörande.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet. Den nya ordningen

för ersättnings bestämmande skall tillämpas jämväl i fall, där rekvisition

skett före denna lags ikraftträdande men riksvärderingsnämnden ännu ej

tagit befattning med ersättningsfrågan.

1 Senaste lydelse se 1939: 295.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 43,

207 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

Beträffande de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Vid rekvisition av förnödenheter eller tjänstbarheter enligt rekvisitionslagen

den 31 mars 1938 (nr 87) gäller som regel, att ersättning skall lämnas

för det rekvirerade. Enligt 5 § i lagen skall dock ersättning icke utgå i

vissa i paragrafen angivna fall. Bland annat gäller detta vid rekvisition av

kvarter. Därest inkvartering pågår under så lång tid, att kvartervärden därigenom

åsamkas särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter, må dock

ersättning utgå med skäligt belopp.

Av rekvisition föranledd ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes,

därest ersättningsbeloppet icke skäligen anses böra skattas till

högre belopp än 20,000 kronor, i första instans av de lokala värderingsnämnder,

som enligt lagens 11 § skola tillsättas för varje landstingsområde

eller stad, som icke deltager i landsting. Från denna allmänna regel beträffande

ersättningens bestämmande har dock i 13 § tredje stycket stadgats

det undantaget, att ersättning för kvarter, som enligt 5 § må ifrågakomma,

skall oavsett värdet bestämmas av den för riket i dess helhet tillsatta riksvärderingsnämnden.

Vid bestämmandet av ersättning i dylika fall skall enligt

bestämmelserna i 29 § rekvisitionsförordningen den 10 juni 1938 (nr

304) tillämpas följande procedur: sedan kvartervärden inlämnat räkning till

vederbörande militära myndighet och denna efter erforderlig besiktning insänt

räkningen jiimte eget utlåtande till länsstyrelsen för att tillställas den

lokala nämnden, överlämnar den lokala nämnden ärendet jämte eget yttrande

till riksvärderingsnämnden. Eiksvärderingsnämnden har därefter att, sedan

sakägarna kallats, företaga ärendet till avgörande. I

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 april 1940 har riksvärderingsnämnden

gjort framställning örn ändring av de förenämnda bestämmelserna rörande

behandlingen av frågor örn ersättning för kvarter samt därvid anfört bland

annat följande:

Sedan under slutet av år 1939 förordnande meddelats, att vissa delar av

krigsmakten skulle ställas på krigsfot, har å därav berörda orter, varå alltså

rekvisitionslagens bestämmelser blivit tillämpliga, inkvartering förekommit

i betydande omfattning. Intill denna dag hava icke mindre än 218 ärenden

örn ersättning för inkvartering underställts riksvärderingsnämndens prövning

och enligt vad nämnden erfarit lärer från ett län ytterligare bortåt ettusen

dylika ärenden vara att förvänta. I samtliga av riksvärderingsnämnden avgjorda

ärenden med undantag av ett har i enlighet med den lokala nämndens

tillstyrkan sådant fall ansetts vara för handen att ersättning skäligen

bör utgå och i fråga örn ersättningarnas belopp har avvikelse från den lokala

nämndens hemställan skett i 18 fall, således mindre än 9 procent.

Efter sålunda vunnen erfarenhet vill riksvärderingsnämnden ifrågasätta,

huruvida den särställning, som i rekvisitionslagen gjorts åt kvartersärenden,

lämpligen bör bibehållas. Det är uppenbart att, därest ytterligare delar av

krigsmakten bliva ställda på krigsfot, inkvarteringsärendena komma att öka

i en omfattning, som skulle medföra allvarliga olägenheter för riksvärderings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

nämndens verksamhet. Jämväl i den enskilde sakägarens intresse synes ett

snabbare avgörande än vad som med nuvarande procedur är möjligt vara

önskvärt. Olägenheter av att anförtro den lokala nämnden även dessa ärenden,

av vilka det största antalet måste anses vara av enkel beskaffenhet,

synas icke vara att befara. Tveksamma eller uppenbart felaktiga beslut

kunna ju såväl av kronans ombud vid den lokala nämnden som av den

enskilde sakägaren genom besvär dragas under riksvärderingsnämndens

prövning.

I anslutning till vad sålunda anförts har riksvärderingsnämnden hemställt

örn vidtagande av sådana ändringar i rekvisitionsförfattningarna, att frågor

örn ersättning för kvarter måtte komma att behandlas i samma ordning som

andra enligt författningarna uppkommande ersättningsfrågor, varvid den nya

ordningen syntes böra göras tillämplig även i fall, där rekvisitionen skett

före den nya lagstiftningens ikraftträdande men riksvärderingsnämnden ännu

ej tagit befattning med ersättningsfrågan.

I propositionen anför föredragande departementschefen — efter att hava

omnämnt riksvärderingsnämndens framställning — bland annat följande:

»Såsom av riksvärderingsnämndens förenämnda skrivelse framgår hava

erfarenheterna från den senaste tiden visat, att man vid krigsmaktens ställande

på krigsfot har att räkna med att ärenden rörande ersättning för inkvartering

skola förekomma i betydande omfattning. Fara föreligger därför

för att dessa ärenden, därest det omedelbara avgörandet av desamma även

i fortsättningen skall ankomma på riksvärderingsnämnden, komma att taga

så stor del av denna nämnds arbetstid i anspråk, att allvarliga olägenheter

komma att uppstå för nämndens verksamhet i övrigt. Härtill kommer, att

den nuvarande proceduren medför en förlängning av tiden för ersättningsärendenas

avgörande, som många gånger kan vara oläglig för den enskilde

sakägaren. Såsom riksvärderingsnämnden framhållit måste det övervägande

antalet inkvarteringsärenden anses vara av enkel beskaffenhet. Med hänsyn

härtill synes det icke behöva väcka några betänkligheter att överlåta det

omedelbara avgörandet av dessa ärenden till de lokala värderingsnämnderna

i enlighet med de regler, som gälla för övriga ersättningsärenden, d. v. s. i

sådana fall där ersättningen skäligen icke anses böra skattas till högre belopp

än 20,000 kronor.»

Det genom propositionen framlagda lagförslaget innebär att den nu i 13 §

rekvisitionslagen förekommande bestämmelsen, att frågor örn ersättning för

kvarter alltid skola handläggas av riksvärderingsnämnden, utgår ur paragrafen.

I följd härav komma nämnda frågor, i likhet med andra frågor örn

ersättning som ej utgår efter taxa, att i första instans avgöras av de lokala

värderingsnämnderna såvida ej ersättningen antages böra skattas till högre

belopp än 20,000 kronor. Den nya ordningen skall tillämpas jämväl i sådana

fall, där rekvisitionen skett före lagens ikraftträdande men riksvärderingsnämnden

ännu ej tagit befattning med ersättningsfrågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

"Utskottet.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 43.

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda

lagförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså

hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 maj 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson*, Wagnsson,

Branting, Caap, Brandt och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Lindgvist, Hedlund i Östersund, Berg*, Larsson

i Hede, Lindberg i Stockholm, Werner i Höjen, Hansson i Vännäsby och Nilson i

Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslug till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 a1 i texten