Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagstiftningen angående rekvisition för krigsmaktens behov. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 79 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 187 i andra kammaren av herr Hallagård m. fl.

1940-05-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:44, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagstiftningen angående rekvisition för krigsmaktens behov. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 79 i första kammaren av herr Tjällgren och nr 187 i andra kammaren av herr Hallagård m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr ii.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagstiftningen

angående rekvisition för krigsmaktens behov.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 79 i första kammaren av herr

Tjällgren och nr 187 i andra kammaren av herr Hallagård m. fl. I motionerna,

vilka äro likalydande, anhålles, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit ville hemställa om översyn av gällande rekvisitionslagstiftning med

hänsyn till gjorda erfarenheter, ävensom att därvid förslag till sådana lagändringar

måtte utarbetas och föreläggas riksdagen, varigenom skälig ersättning

lämnas för all enskild egendom, som med stöd av rekvisitionslagen

tages i anspråk, samt för intrång.

Beräffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas anhållan får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna.

Enligt 74 § regeringsformen äger Konungen, då enligt beslut av Konungen

i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse rikets krigsmakt eller någan

del därav ställes på krigsfot, i den ordning, på det sätt och på de villkor

samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmes i särskild

av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låta av kommuner eller

enskilda utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i

orten tillgå och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

behov, vilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet

tillgodoses. Med stöd härav hava utfärdats följande nu gällande lagar, nämligen

lagen den 31 mars 1938 angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen), lagen

den 9 april 1926 angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande

på krigsfot (fartygsuttagningslagen) samt lagen den 27 april 1934 om

anskaffning av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot

(häst- och fordonsanskaffningslagen).

Rekvisitionslagen avser att tillgodose den tillfälliga och lokala militära

behovstäckningen. Efter mobilisering må Konungen bestämma, att

vissa närmare angivna förnödenheter och tjänstbarheter, som finnas i orten

och erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka

ej kunna tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet på annat sätt, må rekvire
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 44. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

ras från kommuner eller enskilda. Rekvisitionsrätt tillkommer de militära

myndigheter, Konungen meddelat sådan rätt. Genom rekvisition må anskaffas

eller tagas i anspråk exempelvis kvarter, stallrum och plats under tak för

materiel m. m.; mat i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;

bränsle, lyse och lägerhalm; beväpnings- och utrustningspersedlar; arbetsmanskap;

rid-, drag- och lastdjur, anspanns- och motorfordon; ävensom fartyg.

Rekvisitionslagen förutsätter såsom det normala, att egendomen övertages

nied äganderätt, såvida fråga ej är örn fastigheter eller om anläggningar

av olika slag. Rekvisition må ej omfatta annat än vad som finnes

att tillgå hos den, som skall fullgöra rekvisitionen, ej heller sådant, som är

oundgängligen nödvändigt för dennes behov och näring. Kvarter lämnas

i mån av utrymme i tillgängliga hus och byggnader. Invånarna äro dock ej

skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen hava sitt nattläger,

ej heller de stallrum som oundgängligen erfordras för egna djur. Mat som

lämnas i kvarteren skall vara efter ortens sed. Avses vissa slag av förnödenheter

eller tjänstbarheter och är ej rekvisitionen ställd omedelbart till den,

som skall fullgöra densamma, ansvarar kommunen för rekvisitionens utgörande.

Beträffande vissa rekvisitionsobjekt, såsom fartyg, fordon, industriella

anläggningar och verkstäder, är innehavaren skyldig att örn så påfordras

tåla eller vidtaga ändring i avseende å utrustning eller inredning. Vid försummelse

att fullgöra rekvisition kan administrativ eller kommunal myndighet

och i brådskande fall, då civil myndighet ej finns att tillgå, även militär

myndighet uttaga det rekvirerade.

1 princip gäller att vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel.

Undantag härifrån stadgas i 5 §, som är av följande innehåll:

Ersättning utgår icke för nyttjande av obegagnade byggnader, skogs- och

hagmarker samt obrukade fält, ej heller för kvarter, stallrum och plats under

tak för materiel m. m.

Pågår inkvartering under så lång tid, att kvartervärden därigenom åsamkas

särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter, må dock ersättning utgå

med skäligt belopp.

Huvudregeln för bestämmandet av ersättning är i övrigt den, att för förnödenhet,

som övertages med äganderätt, samt för tjänstbarhet skall lämnas

ersättning nied belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader

vid produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra

på prissättningen regelmässigt inverkande förhållanden. För förnödenhet,

som tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersättning efter samma

grund för den för upplåtaren förlorade avkastning eller nytta. Har ändring

eller förflyttning vidtagits beträffande inredning eller utrustning av egendom

som upplåtits med nyttjanderätt, må efter vad skäligt finnes ersättning lämnas

för den kostnad upplåtaren i följd därav fått vidkännas. Har skada eller

avsevärd försämring uppkommit å förnödenhet, som tagits i anspråk med

nyttjanderätt, lämnas skälig ersättning härför.

För avgörande av ersättningsfrågor skola finnas en riksvärderingsnämnd

för hela riket samt lokala värderingsnämnder för varje landstingsområde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44-

3

och stad som ej deltager i landsting. Kan på förhand lämpligen bestämmas

efter vilka pris ersättning bör utgå för fullgjord rekvisition, skola taxor å

nämnda pris upprättas. Är taxa tillämplig, fastställes ersättningen av den

myndighet, som mottagit det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens

fullgörande. Om någon förmenar, att tillämpning av taxa på grund av särskilda

omständigheter innefattat synnerlig obillighet i fråga om ersättning

lill honom, må han söka ändring hos riksvärderingsnämnden. Finnes ej pris

utsatt i taxa, bestämmes ersättningen av den lokala värderingsnämnden, såvida

ej är fråga om ersättning för kvarter eller örn belopp, överstigande

20,000 kronor, då riksvärderingsnämnden bestämmer ersättningen. Ersättningen

skall bestämmas med hänsyn till det gängse priset å förnödenheten

och tjänstbarheten vid tiden för rekvisitionens utgörande. Ändring i lokal

värderingsnämnds beslut i ersättningsfråga sökes hos riksvärderingsnämnden,

vars beslut ej må överklagas.

Fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen

medgiva kronan rätt att — likaledes vid mobilisering

— taga i anspråk de fartyg, hästar och fordon, som erfordras för krigsmaktens

mobiliseringsbehov, samt reglera tillika systemet för de under fredstid

behövliga förberedelserna för nämnda behovs tillgodoseende. Syftet med

dessa lagar är att bereda möjlighet att redan under lugna tider kunna på

förhand träffa sådana anstalter, att vid blivande mobilisering fartyg, hästar

och fordon genast kunna tagas i bruk. Enligt fartygsuttagningslagen skall

ersättningen bestämmas efter de grunder, varom i rekvisitionslagen stadgas.

Enligt häst- och fordonsanskaffningslagen skall värdet av det uttagna fastställas

av särskilda mönstringsnämnder. Ersättningen skall bestämmas till

belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion

eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen

regelmässigt inverkande förhållanden.

Nu nämnda lagar kompletteras av vissa lagar örn förfoganderätt. Allmänna

förfogandelagen den 22 juni 1939 avser att möjliggöra

åtgärder av olika slag för reglering av produktion och konsumtion av förnödenheter,

som äro av vikt för folk- eller krigshushållningen. Lagen samma

dag örn förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap

(beredskapsförfogandelagen) avser att — oberoende av

mobilisering, som ju kräves för rekvisitionslagarnas tillämpning — bereda

möjlighet till ett snabbt tillgodoseende av de mera lokala behoven för en tillfällig

förstärkning av försvarsberedskapen. Beträffande grunderna för bestämmande

av ersättning för tillhandahållen egendom hänvisar beredskapsförfogandelagen

till rekvisitionslagen; därvid har dock ej hänvisats till den

ovan nämnda undantagsbestämmelsen i 5 § rekvisitionslagen att ersättning

som regel ej skall utgå för kvarter m. m. — Det civila luflskyddets behov av

förnödenheter m. m. tillgodoses genom lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt

för luftskyddets behov.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

I kungl, förordningen den 10 juni 1938 med närmare bestämmelser angående

tillämpning av rekvisitionslagen (rekvisitionsförordningen)

förekomma även stadganden örn rekvisition av kvarter m. m. Sålunda upptagas

i 8 § rekvisitionsförordningen bland annat följande föreskrifter örn

rekvisitionsskrivelses innehåll:

Vid rekvisition av kvarter, stallrum eller plats under tak för material

m. m. angives den tid, under vilken det rekvirerade beräknas bliva taget i anspråk,

det antal officerare av olika grader jämte vederlikar, underofficerare

jämte vederlikar och manskap, för vilket kvarter skall beredas, de önskemål,

som förefinnas i fråga om kvarterens belägenhet m. m., det antal hästar eller

andra kreatur, som bör beredas stallrum, det utrymme under tak, som erfordras

för materiel, samt, där rekvisitionen tillika omfattar förplägnad och

utfodring, antalet portionstagare för hel dag eller för vissa mål mat jämte

antalet rationer för djur av olika slag.

Vidare föreskrives i 14 § av förordningen:

Kvarter skall såvitt möjligt i tid av året, då sådant erfordras, vara uppvärmt

och försett med lyse i nödig omfattning. I mån av tillgång skall kvartervärden

tillhandahålla officerare och underofficerare sängplatser med sängkläder

samt manskapet sänghalm eller dylikt. I övrigt är personalen berättigad

till den bekvämlighet, som med hänsyn till de lokala förhållandena

och vars och ens tjänsteställning kan anses tillbörligt.

I förevarande motioner framhålles att den här ovan återgivna

bestämmelsen i 5 § första stycket rekvisitionslagen ofta lägger betydande

hinder i vägen för erhållande av ersättning för kvarter och intrång av olika

slag samt för därav vållade olägenheter, även örn uppenbara billighetsskäl

.skulle tala därför, samt att bestämmelsen endast delvis uppmjukas av tilllägget

i paragrafens andra stycke. Efter omnämnande av stadgandena i 8

och 14 §§ rekvisitionsförordningen anföra motionärerna vidare:

Klart är att bestämmelser sådana som de anförda kunna ge rum för mycket

olika tolkningar och vitt skilda utformningar av praxis. I många fall

har det gått bättre än man med hänsyn till gällande bestämmelsers oklarhet

eller restriktiva avfattning skulle ha anledning att förmoda.

I enskilda fall synas ersättningar ha utbetalats så pass rikligt att man

känner sig tveksam om det kan vara lämpligt. Men i en hel del fall ha myndigheterna

ådagalagt stark återhållsamhet med att lämna även rimlig och

välmotiverad ersättning.

Ingendera av de anförda ytterlighetsriktningarna synes oss vara att anbefalla.

Kostnaderna äro så stora att vi till fullo behjärta behovet av sparsamhet

med statens medel även på detta område.

Å andra sidan förefaller det uppenbart att den enskilde har rätt till skälig

ersättning för tillhandahållet kvarter o. s. v. liksom för andra former av

intrång. Statsintresset kräver här att den enskilde bör vara skyldig att lämna

vad som för försvarets behov kräves, men i enlighet med principen örn

enskild äganderätt bör han även vara berättigad till full ersättning för vad

han tillhandahåller kronan. Avsteg från denna princip innebär i själva verket

en godtyckligt avvägd form av beskattning för det allmännas behov av

dem, som råka komma i det läget att utan ersättning tillhandahålla nyttigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

5

Rekvisition av kvarter intager i gällande rekvisitionslag en särställning i

två avseenden. Dels skall enligt 5 § första stycket såsom huvudregel ersättning

ej utgå för kvarter, vilken regel dock uppmjukas genom stadgandet i

andra stycket av samma paragraf att ersättning må utgå, om inkvartering

pågår så lång tid att kvartervärden därigenom åsamkas särskilda kostnader

eller avsevärda olägenheter. Och dels skall enligt 13 § ersättningens bestämmande

alltid ankomma på riksvärderingsnämnden och ej, såsom är regeln

beträffande andra ersättningsfrågor när taxa ej är tillämplig, på de lokala

värderingsnämnderna. Genom den till innevarande riksdag avlåtna propositionen

nr 252 avses att i sistnämnda hänseende, eller sålunda beträffande

sättet för ersättningsfrågornas behandling, jämställa inkvartering med annan

rekvisition. Anledningen härtill är främst att man velat vinna en lättnad i den

arbetsbelastning som handläggningen av inkvarteringsärenden medför för

riksvärderingsnämnden. Utskottet har i ett samtidigt härmed avgivet utlåtande,

nr 43, tillstyrkt bifall till propositionen.

I förevarande motioner åsyftas åter ändring av rekvisitionslagens bestämmelser

örn i vad mån ersättning skall utgå för inkvartering; enligt motionärerna

bör skälig ersättning därför alltid utgå. Genom den i propositionen

föreslagna lagändringen synes motionärernas önskemål bliva tillgodosett

såtillvida som vid ersättningsfrågornas avgörande av de lokala värderingsnämnderna

större möjligheter kunna antagas föreligga att taga hänsyn

till omständigheterna i det enskilda fallet. Av propositionen framgår att

sedan slutet av år 1939, då rekvisitionslagen började tillämpas, intill den 6

april 1940 icke mindre än 218 ärenden örn ersättning för inkvartering underställts

riksvärderingsnämndens prövning och att i samtliga av nämnden

avgjorda ärenden med undantag av ett i enlighet med den lokala nämndens

tillstyrkan sådant fall ansetts vara för handen att ersättning skäligen bort

utgå. Varken av motionerna eller eljest har utskottet erhållit kännedom om

något fall då gällande bestämmelser uteslutit ersättning för inkvartering,

ehuru uppenbara billighetsskäl talat för att ersättning tillerkänts vederbörande.

Enligt utskottets mening måste bestämmelserna anses medgiva möjlighet

till ersättning där så med hänsyn till de särskilda förhållandena finnes

skäligt. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka någon

framställning till Kungl. Majit om ändring av lagens bestämmelser härutinnan.

Då motionärerna i övrigt ej angivit några punkter på vilka rekvisitionslagstiftningen

skulle revideras, får utskoltet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 maj 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 44.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson*, Wagnsson,

Eskhult, Karl Karlsson, Karl Johan Olsson och Sandorf*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist och Lindmark, fru Östlund* samt herrar

Gezelius, Berg*, Lindberg i Stockholm, Werner i Höjen och Nilson i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

407941. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.