Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud.
1940-05-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1940:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad
eller skingringsförbud.
Genom en den 17 maj 1940 dagtecknad, lill lagutskott hänvisad proposition,
nr 255, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
om förhud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud.
Härigenom förordnas som följer:
Kvarstad eller skingringsförbud må ej beviljas, då sökanden och hans motpart
äro medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och
ingen av parterna äger hemvist här i riket. Med utländska medborgare jämställas
utländska juridiska personer.
Ej heller må kvarstad eller skingringsförbud beviljas, därest sökanden
grundar sin rätt på överlåtelse, som kan antagas hava tillkommit för att
kringgå vad i första stycket stadgas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagell enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1941 eller den tidigare dag Konungen bestämmer.
Beträffande de skäl som ligga till grund för det framlagda förslaget får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Det nu pågående kriget har medfört, alt de ekonomiska förbindelserna
blivit avbrutna mellan enskilda medborgare och affärsföretag i sinsemellan
fientliga stater. En borgenär i något av de krigförande länderna kan icke
erhålla betalning av gäldenär i fiendeland. Rätt till viss egendom kan ej
heller göras gällande. Örn gäldenären har tillgångar i ett neutralt land, eller
om den omtvistade egendomen befinner sig där, kan emellertid exekutiv
åtgärd påkallas i det neutrala landet, såframt dess lagstiftning tillåter det.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 45.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 45.
Denna möjlighet att kringgå avspärrningen har utnyttjats i ganska stor utsträckning
i främmande neutrala länder, och tendenser i denna riktning ha
även förekommit i Sverige.
I fråga om de betingelser, som enligt gällande svensk rätt krävas
för att exekutiva åtgärder skola få vidtagas i rättsförhållanden mellan utomlands
bosatta utlänningar, må här anföras följande. Kvarstad och skingringsförbud
torde kunna meddelas av överexekutor eller lagsökningsdomare
i de fall, då förutsättningar för rättegång i saken vid svensk domstol föreligga.
I sådan rättegång kan förordnande om kvarstad och skingringsförbud
givas av domstolen. Forumbestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket
rättegångsbalken torde medföra, att mål örn fordringsanspråk kan förås vid
svensk domstol mellan utomlands bosatta utlänningar, då svaranden har
egendom här i landet, och likaså att tvist mellan dylika parter om bättre
rätt till viss egendom kan dragas inför svenskt forum, om egendomen finnes
härstädes. Domen i ett av svensk domstol avgjort mål mellan utomlands
bosatta utlänningar kan tjäna såsom exekutionstitel för utmätning av
egendom, som finnes i Sverige. Dessutom kan utmätning beviljas på grundval
av svensk skiljedom efter fastställelse av överexekutor, och slutligen
kunna utländska skiljedomar, som fastställts av Svea hovrätt, samt i vissa
undantagsfall även utländska domar ligga till grund för utmätning här i
landet.
I syfte att undvika missbruk under rådande utrikespolitiska förhållanden
av möjligheterna för främmande rättssubjekt att erhålla exekution i Sverige
har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria med utkast
till lag om förbud i vissa fall mot beviljande av
kvarstad eller skingringsförbud. Enligt detta utkast må kvarstad
eller skingringsförbud ej beviljas, då sökanden och hans motpart äro
medborgare i främmande stater, sohl äro i krig med varandra, och ingen av
parterna äger hemvist här i riket. Lika med utländska medborgare skola
anses utländska juridiska personer. Kvarstad eller skingringsförbud skall
enligt utkastet ej heller få beviljas, därest sökanden grundar sin rätt på
överlåtelse, som kan antagas ha tillkommit för att kringgå nyssnämnda bestämmelse.
Lagen har i utkastet endast provisorisk giltighet.
Efter remiss hava yttranden över promemorian och lagutkastet avgivits av
Överståthållarämbetet, svenska bankföreningen och Stockholms handelskammare.
I yttrandena har den föreslagna lagstiftningen tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Efter att lia lämnat en redogörelse för bland annat vissa främmande länders
lagstiftning på detta område anför föredragande departementschefen i
propositionen:
»I svensk rätt finns icke något stadgande som förhindrar, att exekutiva åtgärder
vidtagas i rättsförhållanden mellan utländska parter, då den egendom,
som exekutionen avser, finnes i Sverige. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen, har såväl i Schweiz som i Nederländerna ett ingripande i lag
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 45.
3
stiftningsväg ansetts erforderligt för att under rådande utrikespolitiska förhållanden
begränsa möjligheterna för utländska rättssubjekt att påkalla exekutiva
åtgärder. Ur neutralitetssynpunkt synes det lämpligt, att även i vårt
land införes en regel örn att exekutionsåtgärder icke skola få vidtagas, då
parterna tillhöra främmande stater, som äro i krig med varandra.
De exekutiva åtgärder, vilkas användning det finnes ett praktiskt behov
att inskränka, äro kvarstad och skingringsförbud. Dessa åtgärder kunna beslutas
av överexekutor eller lagsökningsdomare utan något föregående
domstolsförfarande och, såvitt angår interimistiska beslut, utan delgivning
med sökandens motpart. Denne kan alltså överraskande drabbas av
åtgärden. Utmätning däremot kan icke ske utan att den föregåtts antingen av
en lagsöknings- eller domstolsprocess eller ock av ett skiljedomsförfarande.
För inledande av process liksom för stadfästande av skiljedom förutsättes delgivning,
och då parterna tillhöra sinsemellan krigförande länder, torde kravet
på delgivning i regel föranleda, att utmätning omöjliggöres. Med hänsyn
till det nu anförda synes det icke föreligga något behov av att låta förbudet
omfatta utmätning. Om så skedde, skulle för övrigt en ganska vansklig prövning
av domars verkställbarhet behöva läggas i utmätningsmannens hand.
Detta skulle visserligen kunna undvikas genom att utsträcka förbudet till
att avse jämväl rättegångs- och skiljedomsförfarandena, men en så långtgående
åtgärd torde icke vara påkallad och har ej heller ifrågasatts vare sig
i Schweiz eller i Nederländerna. Lagstiftningen torde alltså endast böra omfatta
kvarstad och skingringsförbud.
Enligt det schweiziska förbundsrådets beslut och det nederländska lagförslaget
gäller förbudet mot de exekutiva åtgärder, som därmed avses, utlänningar
eller utomlands bosatta personer över huvud taget. Detta synes
dock innebära en längre gående inskränkning än omständigheterna påkalla.
Såsom redan antytts, bör lagstiftningen ej omfatta andra fall än där parterna
tillhöra sinsemellan krigförande länder. Emellertid torde icke heller
alia sådana fall böra drabbas av förbudet. Om någondera parten äger hemvist
i Sverige, har han en sådan anknytning till vårt land, att han icke
lämpligen bör inbegripas under denna lagstiftning. Parterna kunna icke
blott vara utländska fysiska personer utan även utländska bolag och andra
juridiska personer. Det är uppenbart, att förbudet bör äga tillämpning även
i sådana fall.
Det nu angivna förbudet skulle lätt kunna kringgås, örn den, som icke kan
erhålla kvarstad eller skingringsförbud, blott behöver överlåta sin rätt, exempelvis
till en svensk, för att åtgärden skall kunna beviljas. För alt hindra
detta torde förbudet böra utsträckas alt gälla då den, som påkallar åtgärden,
grundar sin rätt på överlåtelse, som kan antagas ha tillkommit i syfte
att kringgå förbudet.
Kvarstad eller skingringsförbud kan meddelas antingen till säkerhet för
uppgiven fordran eller på grund av påstående örn bättre rätt till viss egendom.
Det kunde möjligen ifrågasättas att begränsa förbudet till alt avse enbart
exekution till säkerhet för fordringsanspråk, men med hänsyn till lag
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 45.
Utskottet.
stiflningens syfte torde det vara lämpligare att icke göra en dylik begränsning.
Ej heller synes det finnas anledning att inskränka lagstiftningen till
vissa slag av egendom — såsom fartyg och banktillgodohavanden — vilka
särskilt kunna antagas bli föremål för exekutiva åtgärder.
Lagstiftningen bör uppenbarligen gälla även interimistiska beslut örn kvarstad
och skingringsförbud. Just med avseende å dylika beslut torde lagen
få sin största praktiska betydelse, enär de kunna meddelas utan delgivning.
Lagen bör träda i kraft utan dröjsmål. Den bör emellertid icke erhålla
tillämpning å kvarstad eller skingringsförbud, som beviljats före lagens
ikraftträdande. Enär förbudet är betingat av krigsförhållandena, bör lagen
endast givas tidsbegränsad giltighet.»
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 24 maj 1940.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Wagnsson, Eskhult, Karl Karlsson,
Karl Johan Olsson, Caap och Brandt;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark, Olsson i
Mellerud och Larsson i Hede, fru Gustafson samt herrar Gustafsson i Lekåsa och Nilson i
Eskilstuna.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
401895
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med jörslag till lag örn förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbu a1 i texten