Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur, dels ock i ämnet väckta motioner.

1940-05-31 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 april 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 211, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit

linder åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen

över ecklesiastikärenden för den 21 oktober 1938 och den 12 april 1940

föreslagit riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till

lag om ändrad lydelse av 7 och 32 § § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 400), dels ock medgiva, att uppkommande kostnader för

de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande må bestridas på sätt av

chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen angivits.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §.

Prästgård skall---kapitel föreskrives.

Vid anordnande av ny prästgård så ock vid planläggning och utförande

av arbeten berörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård

bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för

tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.

Erfordras ny---ändamålet erbjudes.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr J/J.

32 §.

Boställsnämnd åligger---galle ordförandens.

Boställsnämndens beslut i fråga om ny prästgårds anordnande så ock

om utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å

redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk

synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.

Föreligger för boställsnämnden fråga örn utförande av större ny- eller

ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom

skiljaktiga meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden

för prövning och avgörande.

I fråga örn sådant å prästgård eller löneboställe förefintligt byggnadsverk,

som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 202

i första kammaren av herr Karl Emil Johanson m. fl. och nr 260 i andra

kammaren av herr Staxäng m. fl. I motionerna, som äro likalydande, yrkas

avslag på propositionen i dess helhet.

I fråga om de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Beträffande motionärernas motivering hänvisas till motionerna.

I 1932 års ecklesiastika boställsordning stadgas i 2 kap. under särskilda

avsnitt om prästgård, örn löneboställe och om boställsnämnds uppsikt över

boställsförvaltningen. Beträffande prästgård återfinnas sålunda i 7—11 §§

de allmänna bestämmelserna rörande prästgårdsområdes storlek, prästgårds

förläggning, antalet laga hus å prästgård och dessas anordnande med

avseende å läge, inredning, byggnadsmaterial m. m. samt i 13—16 §§ stadgande^

om pastoratets och i 17—20 §§ örn prästgårdsinnehavarens skyldigheter

i fråga örn prästgården. Vad särskilt gäller prästgårds laga hus,

vilka — jämlikt 13 § — samtliga skola underhållas och vid behov nybyggas

av pastoratet, stadgas i 12 §, att vid bestämmandet av storlek, inredning

och övrig beskaffenhet av dylikt hus skall iakttagas, å ena sidan,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 1$.

att byggnadens varaktighet och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses

samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade

kostnader ej varda mer än nödigt betungande. — Boställsnämndens

befogenheter i avseende å boställsförvaltningen finnas närmast reglerade i

32 §. Enligt 33 § skall nämndens tillsyn såväl över prästgård som över löneboställe

utövas genom ekonomisk besiktning. I 34—42 §§ finnas upptagna

de närmare bestämmelserna örn sådan besiktning och om vad därmed

sammanhör ävensom åtskilliga andra för boställsnämndernas här ifrågavarande

verksamhet erforderliga procedurföreskrifter. Jämlikt nyssnämnda

32 §, däri även meddelas föreskrift huru beslut av boställsnämnden fattas,

skall det åligga boställsnämnd att med tillämpning av bestämmelserna i

det förevarande kapitlet meddela föreskrifter angående prästgårds anordnande

och löneboställes bebyggande samt att öva tillsyn å prästgårds och

löneboställes hävd till hus och jord. Yppas vid beslut örn större ny- eller

ombyggnads utförande skiljaktiga meningar inom boställsnämnden, skall

dock sådant ärende i den delen underställas stiftsnämndens prövning och

avgörande. Utan hinder av vad boställsnämnden i här berörda frågor en

gång beslutat äger nämnden jämlikt 43 §, där ändrade förhållanden så

föranleda, med ändring av tidigare förordnande meddela nytt beslut i

frågan.

Av den här lämnade redogörelsen framgår, hurusom lagstiftningen rörande

prästgårdarna, sådan den kommit till uttryck i 1932 års ecklesiastika

boställsordning, synes enbart ha tagit sikte på att — evad det gäller prästgårds

första anordnande eller prästgårds förvaltning och underhåll samt

tillsynen däröver — tillgodose rent praktiska krav, med hänsyn till, å ena

sidan, prästgårdens ändamål och dess framtida bestånd och, å den andra,

det byggnads- och underhållspliktiga pastoratets ekonomi. Däremot saknas

i boställsordningen varje som helst anvisning, huruvida, då fråga är

örn byggnads eller annan anläggnings utförande å prästgård, hänsyn jämväl

skall tagas till estetiska och byggnadskulturella intressen.

Kungl, kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det

offentliga byggnadsväsendet innehåller vissa för offentliga byggnadsföretag

i allmänhet gällande bestämmelser rörande beaktande av estetiska och allmänt

byggnadskulturella krav. Enligt § 1 i denna kungörelse bör vid byggnadsföretag

för statens eller menighets eller allmän institutions eller inrättnings

räkning såväl i fråga om husbyggnader som byggnadsföretag av andra

slag noga tillses, att all möjlig sparsamhet iakttages, att byggnaderna väl

lämpas efter sitt ändamål samt att desamma fylla skiiliga anspråk på värdighet

och såvitt möjligt stå väl tillsammans med såväl den omgivande

naturen som i grannskapet befintliga byggnader.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 augusti 1935 har stiftsnämnden i

Göteborg framhållit behovet av kompletterande bestämmelser till den eck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

lesiastika boställsordningen i syfte att därmed skapa bättre garantier för

tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas säregna byggnadskultur.

Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet hava i anledning av denna

framställning avgivit utlåtande den 22 oktober 1937, däri de, vitsordande

behovet av ökat skydd för den byggnadskultur, som prästgårdarna företräda

i vårt land, och av ett tillvaratagande av denna byggnadskulturs traditioner,

förordat införande i boställsordningen av en bestämmelse av innebörd,

att här ifrågakommande byggnadsfrågor skola underställas prövning

av stiftsnämnden, som därvid skall hava att anlita särskild sakkunskap

å området.

Sedermera hava rikets övriga stijtsnämnder efter remiss inkommit med

yttranden i frågan samt kammarkollegiet avgivit utlåtande häröver. Därjämte

har västsvenska hembygdsnämnden ingivit en skrift i ämnet.

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t

enligt skrivelse till kyrkomötet den 21 oktober 1938, att kyrkomötets yttrande

i ärendet skulle inhämtas.

Under åberopande av vad som anförts i kyrkolagsutskottets betänkande

nr 20 anhöll kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Majit den 25 november 1938

a) att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för genomförande av sådan ändring

av gällande författningar, att boställsnämnds beslut skall underställas

stiftsnämndens prövning, då beslutet avser ny-, örn- eller tillbyggnad på

prästgård eller annan sådan åtgärd, som förändrar prästgårdsbyggnads allmänna

yttre karaktär, ävensom att vid behandling av dylikt ärende hänsyn

skall tagas även till estetiska och kulturvårdande synpunkter, med rätt för

stiftsnämnden att vid sin prövning, då anledning föreligger, inhämta yttrande

av sakkunnig person; samt b) att Kungl. Majit måtte under förutsättning

härav till stiftsnämndernas förfogande ställa erforderliga medel för

bestridande av kostnader för anlitande av sakkunniga vid handläggning av

dylika ärenden.

Sedan frågan därefter inom ecklesiastikdepartementet av tillkallad sakkunnig,

kammarrådet Tom Wohlin, ytterligare beretts och denne med skrivelse

den 19 mars 1940 överlämnat en promemoria med upprättat förslag

angående viss ändring av ecklesiastik boställsordning för tillgodoseende av

byggnadsvården vid landets prästgårdar m. m., ha häröver samt över kyrkomötets

förenämnda skrivelse hörts kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen och

riksantikvarieämbetet, vilka på vissa punkter framställt erinringar mot vad

den sakkunnige föreslagit.

Enligt den sakkunniges förslag skulle till 7 § boställsordningen fogas ett

tillägg av innebörd, att vid anordnandet av ny prästgård så ock vid planläggningen

och utförandet av arbeten berörande hus och andra anläggningar

å redan förefintlig prästgård städse bör noga beaktas vad god byggnadskultur

kräver; skolande för tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen

därom meddelade föreskrifter. Vidare skulle i 32 § boställsordningen in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

fogas ett nytt stycke, innehållande föreskrift att bostadsnämnds beslut i

fråga om ny prästgårds anordnande, så ock örn utförande av sådana arbeten

berörande hus eller annan anläggning å redan förefintlig prästgård, varigenom

prästgårdens allmänna yttre eller inre karaktär komme att förändras,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens prövning

och fastställelse. I samband med detta tillägg till 32 § har nuvarande

tredje stycket i samma paragraf ändrats till att avse allenast löneboställen.

I fråga örn byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta

såsom byggnadsminnesmärke, skall enligt förslaget gälla vad därom är

särskilt stadgat.

Efter att hava lämnat en redogörelse för vad som förekommit under ärendets

utredning anför föredragande departementschefen i den nu förevarande

propositionen:

»Den allmänna betydelsen av den angelägenhet, för vilken jag här redogjort,

har synts mig påtaglig. Då jag efter mitt tillträde till statsrådsämbetet

hade att taga ställning till urvalet av de frågor inom det kyrkliga

förvaltningsområdet, i vilka framställningar till den nu samlade riksdagen

borde av Kungl. Majit avlåtas, fann jag likvisst, om än med

tvekan, att den slutliga regleringen av föreliggande spörsmål kunde —

i den nuvarande krissituationen och med hänsyn till riksdagens arbetsbörda

— framskjutas till ett kommande år. Emellertid har helt nyligen

min uppmärksamhet fästs på ett nyligen inträffat fall, där bristen på bestämmelser

på detta område återigen synes hota beståndet av en från kulturhistorisk

synpunkt värdefull publik byggnadstillgång. De närmare omständigheterna

i fallet ha, på sätt framgår av en av riksantikvarieämbetet till

kammarkollegiet den 23 februari 1940 avlåten skrivelse, föranlett förstnämnda

myndighet att framställa allvarliga erinringar i fråga örn behovet

av bestämmelser för ett effektivare skydd i förevarande avseende. Jag har

på grund av vad här förekommit funnit mig icke kunna ifrågasätta ett uppskov

med den i sådant syfte erforderliga författningsregleringen, och jagförutsätter

med hänsyn härtill, att proposition i ärendet må jämlikt § 54*

riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av att den tid, inom vilken

propositioner till riksdagen såsom regel böra avgivas, numera gått till ända.

Beträffande räckvidden av och innehållet i de särskilda bestämmelser

till skydd för byggnadskulturen vid våra prästgårdsegendomar, som må

anses behövliga, föreligga i myndigheternas tidigare yttranden ävensom i

kyrkolagsutskottets av kyrkomötet godkända betänkande i frågan samt i den

sakkunniges promemoria i ärendet på åtskilliga punkter skiljaktiga forsing.

Till sin principiella inriktning äro dock alla förslagen i stort sett sammanfallande.

En i det hela nöjaktig lösning av frågan har synts mig kunna

fotas på den sakkunniges förslag. De av kammarkollegiet och av byggnadsstyrelsen

jämte riksantikvarieämbetet i dessa myndigheters förnyade yttranden

i ärendet framställda anmärkningarna mot sakkunnigförslaget sy
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

lias mig dock påkalla vissa jämkningar i detta. Jag får därför här något

närmare beröra dessa myndigheternas anmärkningar.

I avseende på tillägget till 7 § boställsordningen, vari infogats en kortfattad

anvisning örn att vid bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård

såväl kulturhistoriska som estetiska krav (god byggnadskultur) städse

skola noga iakttagas, har kollegiet anmärkt, att denna anvisning lämpligare

borde erhålla formen av en allmän hänvisning till den fylligare regel

i samma ämne, som återfinnes i 1920 års kungörelse örn det allmänna byggnadsväsendet.

Jag erinrar emellertid örn att, då det gäller de allmänna

praktiska kraven på prästgårdarnas bebyggelse, en omedelbar föreskrift

härom finnes intagen i boställsordningen (12 §), ehuru även 1920 års kungörelse

i detta ämne innehåller ett jämväl på prästgårdarna tillämpligt

stadgande av motsvarande innehåll, om än något annorlunda formulerat.

Med hänsyn härtill och då en önskvärd samordning av de parallellt — i

boställsordningen och i 1920 års kungörelse om det allmänna byggnadsväsendet

— gällande anvisningarna i ämnet utan svårighet lär kunna företagas

vid redigeringen av de särskilda tillämpningsföreskrifter till boställsordningen,

som, på sätt den sakkunnige förutsatt, i allt fall bli behövliga,

har jag, i likhet med byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, icke

funnit anledning till någon erinran mot sakkunnigförslaget på denna punkt.

I avseende på definieringen av de fall, då beslut av boställsnämnd i fråga

om ändring av bebyggelsen vid redan anordnad prästgård skall underställas

stiftsnämndens prövning, upptager sakkunnigförslaget bestämmelsen,

att dylik underställning skall ske, då beslutet avser »utförande av sådana

arbeten berörande hus eller annan anläggning å redan förefintlig prästgård,

varigenom prästgårdens allmänna yttre eller inre karaktär komme att förändras».

Syftet med den sålunda valda, allmänt hållna karakteristiken av

underställningsfallen har tydligen varit att söka såvitt möjligt begränsa

underställningsförfarandet till sådana ingrepp i bebyggelse och övriga anläggningar

vid en prästgård, som, i händelse kulturhistoriska och allmänt

estetiska hänsyn därvid åsidosättas, skulle få mera påtagligt menliga verkningar.

En dylik eller likartad begränsning av underställningsfallen måste

jämväl med hänsyn till stiftsnämndernas arbetsbörda få anses såsom angelägen.

På sätt av myndigheterna anmärkts vidlådes dock den sakkunniges

förslag i denna del av den svagheten, att underställningsregeln, sådan den

däri avfattats, kan tänkas bli föremål för skiftande tolkningar, i varje fall

örn denna tolkning i första hand skall ankomma på boställsnämnderna, inom

vilka organ den arkitektoniska sakkunskapen icke finnes särskilt representerad.

Byggnadsstyrelsens och riksantikvarieämbetets ändringsförslag

går ut på att obligatorisk underställning skall i fråga om redan förefintlig

prästgård ske, då boställsnämndens beslut avser »rivning, tillbyggnad

eller förändring av hus eller annan anläggning». Enligt dessa ämbetsverks

mening borde följaktligen varje förändring — även den obetydligaste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtayide Nr 1+9.

— av ett hus eller annan anläggning påkalla underställning. Kammarkollegiet

har i sitt förslag till en ändrad formulering av underställningsregeln ej

ansett sig böra gå så långt utan modifierat regeln därhän, att underställning

borde, i avseende på de redan förefintliga prästgårdarna, äga rum av

boställsnämnds beslut > beträffande till- eller ombyggnad eller eljest större

förändring av hus eller anläggning». Skiljaktigheten i dessa ämbetsverkens

förslag ställer i rätt tydlig belysning den svårighet, som måste uppkomma,

därest den åsyftade garantien för de kulturhistoriska och estetiska intressenas

tillgodoseende i nu berörda fall skall knytas till byggnadsföretagets eller

ingreppets tekniska storleksgrad. För egen del har jag också stannat i den

uppfattningen, att en tillfredsställande lösning av frågan svårligen kan ernås

på annan grundval än sakkunnigförslagets. Nödvändigt är dock härvid,

att den av den sakkunnige föreslagna underställningsregeln i boställsordningen

erhåller en ändrad, mera preciserad avfattning. Därjämte synes det

mig emellertid lämpligt, att bedömandet, huruvida underställning jämlikt

den angivna regeln bör ske, anförtros icke åt boställsnämnden utan åt

den på området sakkunnige länsarkitekten. Här avsedda tilläggsbestämmelse

i 32 § boställsordningen synes mig sålunda förslagsvis böra erhålla

följande lydelse:

Bostadsnämndens beslut i fråga om ny prästgårds anordnande så ock

om utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å

redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk

synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.

I den efterföljande administrativa regleringen torde i enlighet härmed

böra intagas särskilda föreskrifter av i huvudsak följande innehåll. På boställsnämnden

skall ankomma att, så snart fråga är örn arbeten, som icke

avse blott det löpande underhållet, innan boställsnämnden meddelar sitt

beslut därom, hänskjuta av nämnden preliminärt godkänt förslag till länsarkitektens

bedömande. Därest denne skulle finna de tillämnade arbetena

icke hava sådan betydelse, som i den föreslagna tilläggsbestämmelsen till

boställsordningen avses, böra handlingarna i ärendet, med besked därom,

återställas till boställsnämnden. Skulle länsarkitekten åter finna det till

honom remitterade förslaget innebära ingrepp i prästgårdens bebyggelse

eller övriga anläggningar av dylik betydelse, skall han — vare sig förslagets

utförande av honom prövas lända till en försämring eller förbättring av

bebyggelsen från de speciella synpunkter, han i denna ordning har att bevaka

— till boställsnämnden avgiva sakligt yttrande över förslaget. Till

yttrandet bör i sist angivna fall tillika fogas länsarkitektens uttryckliga

förklaring, att ärendet sålunda av honom befunnits vara av den beskaffenhet,

att boställsnämndens slutliga beslut i frågan jämlikt boställsordningen

skall underställas stiftsnämnden för prövning oell fastställelse. Har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 1^9.

en dylik förklaring meddelats av länsarkitekten, skall det åligga bostadsnämnden

att föranstalta om beslutets underställning i föreskriven ordning.

För den händelse länsarkitekten vid bedömandet av till honom inkommet

förslag skulle finna detta vara i något avseende av betydelse från kulturhistorisk

synpunkt, bör länsarkitekten, innan han själv till boställsnämnden

yttrar sig däröver, tillställa landsantikvarien förslaget med begäran om

dennes utlåtande i ärendet.

Vad kammarkollegiet anfört örn lämpligheten av att stiftsnämnderna erhölle

befogenhet att för här avsedda tillsyn över prästgårdarna, främst i

vissa städer, anvisa annan arkitekt än länsarkitekten, finnér jag mig icke

böra biträda. Jag anser nämligen önskvärt, att den speciella kontroll, som

här åsyftas, kommer att utövas av byggnadssakkunnig person i statlig

tjänstemannaställning.

På sätt jag förut omnämnt kan jämlikt § 20 i 1920 års kungörelse med

föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet en särskild omvårdnad

beredas vissa byggnadsverk, som på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt

värde äro att betrakta såsom minnesmärken. Förutsättningen härför

är emellertid, såsom denna författning uttrycker det, att byggnadsverket

tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara

inseende. Delade meningar ha i förevarande ärende uttalats beträffande

frågan, örn ifrågavarande författningsrum redan i dess nuvarande

lydelse skulle kunna tänkas rymma möjlighet att bereda en här åsyftad

speciell omvårdnad åt byggnadsminnesmärken jämväl på kyrklig boställsjord

och sålunda i första hand vid prästgårdarna. I hittillsvarande

praxis har dock detta spörsmål besvarats nekande. I likhet med den sakkunnige

anser jag likväl uppenbara skäl tala för att ett dylikt speciellt skydd må

kunna anordnas även för ett byggnadsminnesmärke på en prästerlig boställsgård.

Och efter de upplysningar, som av byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet

meddelats örn förekomsten även på ecklesiastika löneboställen

av byggnadsverk, som ur kulturhistorisk synpunkt äro av högt värde,

anser jag fullt fog föreligga för dessa myndigheters hemställan, att även

ett löneboställe eller en del därav må kunna underkastas en sådan särskild

kontroll, varom här är fråga. Jag ansluter mig sålunda till dessa myndigheters

förslag, att i 32 § i boställsordningen infogas en allmän, såväl prästgård

som löneboställe berörande, hänvisning av innehåll, att i fråga om

byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Med hänsyn

till den för närvarande föreliggande oklarheten i fråga örn räckvidden av

bestämmelsen i § 20 i 1920 års kungörelse förordar jag, i anslutning till vad

kammarkollegiet därutinnan anfört, tillika, att i denna paragraf göres ett

tillägg, varigenom otvetydigt framgår, att den däri meddelade bestämmelsen

avser även byggnadsverk på prästgård och ecklesiastikt löneboställe.

Första stycket i paragrafen torde i enlighet härmed kunna förslagsvis erhålla

följande ändrade avfattning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr J+9.

Kungl. Majit bestämmer, på förslag av byggnadsstyrelsen och efter övriga

vederbörande myndigheters hörande, vilka staten tillhöriga eller under

statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende eller under tillsyn

av boställsnämnd, som i ecklesiastik boställsordning omförmäles, stående

byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap av bvggnadsminnesmärke,

åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad.

Vad den sakkunnige anfört i fråga örn de rättsliga förutsättningarna för

den tillärnade regleringen och i övrigt föreslagit med avseende på den närmare

behandlingsordningen, finner jag mig kunna biträda. Till den administrativa

regleringen synes böra hänföras jämväl det närmare bestämmandet

av behandlingsordningen hos stiftsnämnderna med avseende på här

ifrågavarande ärenden.

Vid bifall till mitt förslag kunna, på sätt av den sakkunnige omnämnts,

väntas uppstå vissa kostnader i samband med de byggnadssakkunniga

tjänstemännens anlitande. Till länsarkitekt böra sålunda utgå vissa

ersättningar enligt taxa för av honom avgivna yttranden och utredningar

ävensom i förekommande fall resekostnadsersättning. I likhet med den

sakkunnige anser jag denna kostnad icke böra drabba pastoraten utan bestridas

från den av den sakkunnige angivna posten i avlöningsstaten för

domkapitlen och stiftsnämnderna. För landsantikvariens biträde synes ej

böra beräknas annan ersättning än resekostnadsersättning. Även sådan

ersättning torde böra bestridas från ifrågavarande post. Då enligt gällande

bestämmelser till avlöningsstaten från kyrkofonden omföres ersättning

för de kostnader, som föranledas av stiftsnämndernas verksamhet,

innebär mitt förslag, att utgifterna för den av mig tillstyrkta anordningen

ytterst stanna på kyrkofonden.»

Den genom 1932 års ecklesiastika boställsordning genomförda regleringen

av boställsförvaltningen innebär, att prästgård och löneboställe förvaltas

av vederbörande pastorat under iakttagande av vad som i boställsordningen

stadgas. Föreskrift härom har intagits i 2 § boställsordningen. Pastoratens

boställsförvaltning äger rum i den kommunala självstyrelsens vedertagna

former genom kommunala organ — kyrkostämma, kyrkofullmäktige, kyrkoråd,

boställsstyrelse. Denna förvaltning står emellertid enligt 4 § boställsordningen

under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd.

Jämlikt 32 § boställsordningen åligger det boställsnämnd att meddela

föreskrifter angående prästgårds anordnande och löneboställes bebyggande.

Med anledning härav torde, såsom i propositionen framhålles, varken anordnande

av ny prästgård eller utförande av förändringar i bebyggelsen å

redan förefintlig prästgård av pastoratet verkställas utan föregående prövning

av boställsnämnden. Boställsnämndens tillsyn över prästgård och löneboställe

utövas genom ekonomisk besiktning (33 § boställsordningen). Beträffande

nybyggt hus å prästgård eller löneboställe har boställsnämnden

att tillse, huruvida det är i överensstämmelse med givna föreskrifter samt i

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

övrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfört. Boställsnämnden meddelar

därefter beslut huruvida huset må, i befintligt skick eller sedan därå anmärkta

felaktigheter och brister blivit avhjälpta, insynas. Prövar boställsnämnden

erforderligt, att ombyggnad sker av laga hus eller att sådant hus

ersättes med nytt, skall nämnden ålägga pastoratet att verkställa ombyggnad

eller nybyggnad (35 §).

Yppas inom boställsnämnden skiljaktiga meningar vid beslut om utförande

av större ny- eller ombyggnad, skall ärendet i denna del underställas

stiftsnämndens prövning och fastställelse (32 §). Enligt sin instruktion

har stiftsnämnden att, i den ordning boställsordningen stadgar, utöva

inseende över pastoratets förvaltning av prästgård och löneboställe med

avseende å bebyggelse, jordbruk och skogsskötsel (2 § c. instruktionen).

Över boställsnämndens beslut må pastoratet samt i vissa fall tjänstinnehavaren

eller arrendatorn föra klagan genom besvär hos stiftsnämnden.

Klagan över stiftsnämnds beslut må, med undantag för vissa fall då klagan

ej är tillåten, föras hos Konungen (57 och 58 §§). Dylika mål om beslut av

stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång tillhöra regeringsrättens

upptagande och avgörande (2 § 9:o lagen om regeringsrätten).

Från den sålunda gällande ordningen föreslås i propositionen avvikelser

i olika hänseenden. Dessa avvikelser åsyfta dels en ökad befogenhet för

stiftsnämnd att efter underställning pröva frågor örn ny prästgårds anordnande

så ock om utförande av sådana arbeten berörande hus eller

annan anläggning å redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk

eller estetisk synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens

yttre eller inre byggnadskaraktär, och dels en överflyttning å Kungl. Majit

av beslutanderätten i vissa fall. I sistnämnda hänseende föreslås, att till

32 § boställsordningen fogas ett stadgande av innehåll, att i fråga om byggnadsverk,

som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

De särskilda bestämmelser som i propositionen åsyftas äro, såsom av

utskottets redogörelse framgår, meddelade i kungörelsen den 26 november

1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Jämlikt

§ 20 i denna kungörelse bestämmer Kungl. Majit vilka staten tillhöriga

eller under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende

stående byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke,

åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad. Sedan Kungl. Majit

förklarat viss byggnad vara att anse såsom byggnadsminnesmärke gäller,

enligt § 21 i samma kungörelse, att byggnadsminnesmärket eller dess inredning

icke må utan Kungl. Majits tillstånd rivas, överlåtas, flyttas eller

användas för ändamål varigenom dess kulturhistoriska eller konstnärliga

värde förminskas. Ej heller må tillbyggnad, förändring eller, i den mån

annat ej av Kungl. Majit föreskrives, reparation av sådant byggnadsverk

eller dess inredning verkställas eller på ett för arbetets utförande bindande

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

sätt förberedas innan förslag'' därtill blivit av Kungl. Majit gillat. Vad sålunda

stadgas utgör dock ej hinder för verkställande av till vanligt underhåll

hänförlig eller brådskande reparationsåtgärd; anmälan därom skall

emellertid ofördröjligen göras hos byggnadsstyrelsen, där icke reparationsåtgärden

är av obetydlig beskaffenhet.

Alla arbeten berörande byggnadsminnesmärken av detta slag, vilka

arbeten icke äro att hänföra till löpande underhåll, äro således beroende

av beslut av Kungl. Majit. Dylika beslut fattas av Kungl. Majit i statsrådet.

Även i fråga om utdömande av ett laga hus å prästgård eller löneboställe,

vilket förklarats för byggnadsminnesmärke, skulle tydligen enligt

förslaget beslutanderätten ligga hos Kungl. Majit och icke såsom i vanliga

fall hos boställsnämnden.

Rättighet för Kungl. Majit att förklara byggnader av ifrågavarande slag

för byggnadsminnesmärken skulle innebära en inskränkning av de förvaltningsbefogenheter

som enligt boställsordningen tillkomma pastoraten samt

boställs- och stiftsnämnderna. Enligt utskottets mening bör en sådan förändring

icke genomföras i huvudsakligen administrativ ordning. Bestämmelserna

i §§ 20—22 i 1920 års kungörelse synas icke vare sig avsedda eller

avpassade för egendom med den förvaltningsrättsliga ställning som de

ecklesiastika boställena intaga. I kyrkomötets i propositionen intagna skrivelse

behandlas icke frågan om rätt för Kungl. Majit att genomföra en

dylik författningsändring. Denna fråga får anses tillhöra området för de

kyrkligt-ekonomiska ärenden beträffande vilka kyrkomötet brukat höras.

Det nu behandlade spörsmålet synes över huvud icke befinna sig i sa

utrett skick att detsamma nu kan vinna sin lösning. Under förarbetena

till 1920 års kungörelse uttalades, att åtgärder till byggnadsminnesvårdens

höjande voro möjliga att genomföra utan stöd av en ändrad fornminneslagstiftning,

såvitt det gällde statens egna historiska byggnader samt kyrkorna,

under det att frågan huruvida enskilda och kommuner tillhöriga

byggnader kunde bliva föremål för liknande omvårdnad som staten tillhöriga

byggnader skulle bero av en revision av den allmänna fornminneslagstiftningen

(se Betänkande ang. omorganisation och lönereglering av

överintendentsämbetet m. m., avgivet den 1 november 1915, sid. 226 samt

Kungl. Maj:ts proposition 1917 nr 258 sid. 65). I motiveringen till ett år

1921 av därtill förordnad kommitté framlagt förslag till lag angående kulturminnesvården

framhålles, att all minnesvårdslagstiftning har att taga

den strängaste hänsyn till den konflikt som så lätt uppstår mellan det allmänna

minnesvårdande intresset samt de enskilda intressen av olika slag,

vilka kunna vara bundna vid minnesmärkena. Kommittén uttalar därvid,

att förslagets upphöjande till rättsnorm borde ske i den ordning som är

stadgad för tillkomsten av allmän civillag.

De sålunda framkomna synpunkterna torde böra beaktas även i nu förevarande

ärende. Då de föreslagna nya bestämmelserna angående byggnads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr ft9.

minnesmärken tydligen äro grundade på den uppfattningen, att laga lius

å prästgård eller löneboställe, vilket förklarats för byggnadsminnesmärke,

framdeles skall användas för samma ändamål som förut, kunna konflikter

mellan olika intressen uppstå. Sålunda torde det ofta kunna inträffa att en

prästgårdsbyggnads dubbla egenskap av minnesmärke och bostad för

tjänstinnehavaren leder till, att det framtida underhållet fördyras samtidigt

som byggnadens användbarhet såsom bostad förminskas. På motsvarande

sätt kan bevarandet av ett byggnadsminnesmärke å löneboställe innebära

en belastning å boställets ekonomi. Därest syftet med byggnadens förklarande

för minnesmärke skall uppnås, måste byggnaden vårdas och underhållas

jämväl efter det att den kommit i sådant skick att den icke längre

kan godkännas såsom laga hus. Av propositionen framgår ej huru underhållet

av ett dylikt byggnadsminnesmärke skall ombesörjas och bekostas.

I förslaget talas i sista stycket av 32 § boställsordningen örn »å prästgård

eller löneboställe förefintligt byggnadsverk, som av Konungen förklarats

vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke» utan att det angives att

bestämmelsen är begränsad till att avse byggnadsverk som fortfarande är

insynat såsom laga hus enligt boställsordningen.

Innan en lagstiftning kommer till stånd angående boställsbyggnaders

förklarande för byggnadsminnesmärken, synes spörsmålet örn den framtida

underhållsskyldigheten böra erhålla en tillfredsställande reglering. Även till

tjänstinnehavarens krav på en ändamålsenlig bostad måste hänsyn tagas

vid bevarandet av kulturminnesmärken.

På nu anförda skäl finner sig utskottet icke kunna tillstyrka vad propositionen

innehåller i fråga om boställsbyggnaders förklarande för byggnadsminnesmärken.

Förutom bestämmelserna angående byggnadsminnesmärken upptager

propositionen förslag att i boställsordningen skola intagas stadganden till

åstadkom mande av bättre byggnadskultur vid landets prästgårdar. Sålunda

föreslås att i 7 § boställsordningen skall införas en anvisning därom

att vid bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård såväl kulturhistoriska

som estetiska krav (god byggnadskultur) städse skola noga iakttagas.

Vidare föreslås att i 32 § boställsordningen skola upptagas nya föreskrifter,

avsedda att garantera skärpt kontroll i förevarande hänseende.

Det torde ligga i sakens natur att vid byggnadsföretag berörande landets

prästgårdar icke blott praktiska och ekonomiska synpunkter utan även

kulturhistoriska och estetiska krav böra beaktas. När det gäller de praktiska

kraven på prästgårdsbebyggelsen givas i 10 och 11 §§ boställsordningen

närmare föreskrifter. Dessa fullständigas genom stadgandet i 12 §,

att vid bestämmandet av storleken, inredningen och beskaffenheten i övrigt

av laga hus å prästgård skall iakttagas, å ena sidan att byggnadens

varaktighet och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses, samt å andra

sidan att de med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade kostnaderna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

•ej bliva mer än nödigt betungande. Beträffande bebyggelsen å löneboställen

föreskrives i 21 § boställsordningen, att densamma städse skall anpassas

efter löneboställets storlek och avkastningsförmåga.

Vad därefter angår de estetiska synpunkterna bär i § 1 i 1920 års förut

nämnda kungörelse givits en generell regel, att det bör noga tillses att allmänna

byggnader väl lämpas efter sitt ändamål samt att desamma fylla

skäliga anspråk på värdighet och såvitt möjligt stå väl tillsammans med

såväl den omgivande naturen som i grannskapet befintliga byggnader.

Denna bestämmelse gäller för offentliga byggnader i allmänhet, jämväl för

sådana som byggas för menighets räkning, och är omedelbart tillämplig i

fråga örn prästgårdsbebyggelsen. Med hänsyn till sitt innehåll synes denna

bestämmelse väl passa för denna bebyggelse och den torde i lika mån som

det föreslagna tillägget till 7 § boställsordningen vara ägnad att garantera

uppfyllandet av de byggnadskulturella kraven. För vissa byggnader finnas

i 1920 års kungörelse längre gående föreskrifter på detta område. Sålunda

stadgas i § 18, att om byggnadsverk på grund av kulturhistoriskt eller

konstnärligt värde är att betrakta såsom minnesmärke, tillkommer det

myndighet eller menighet eller annan, under vars förvaltning dylikt byggnadsverk

står, att vid vården av detsamma taga särskild hänsyn till dess

berörda egenskap. I sådant avseende bör iakttagas, att förändring av byggnadsminnesmärke

göres endast såvida den är att anse såsom nödvändig,

samt i förekommande fall utföres så, att byggnadens värde ur kulturhistorisk

eller konstnärlig synpunkt icke förringas. Detta stadgande gäller

bland annat för byggnader som stå under menighets förvaltning. Genom

detsamma understrykes vikten av att värdefulla äldre byggnader bevaras.

Något behov av parallella bestämmelser i boställsordningen torde icke

föreligga. De i propositionen föreslagna föreskrifterna i detta hänseende

synas icke vara så fullständiga att de helt kunna ersätta dessa allmänna

bestämmelser.

De myndigheter åt vilka boställsförvaltningen enligt gällande ordning är

anförtrodd torde regelmässigt visa nödig varsamhet och pietet samt hänsyn

till traditionen när det gäller prästgårdsbebyggelse, och kraven på byggnadernas

värdighet samt anpassning till miljön torde lika väl som önskemålen

beträffande god bostadsstandard ha blivit beaktade. Därest de kommunala

myndigheterna vid handläggningen av ett byggnadsärende rörande

prästgård skulle åsidosätta vad god byggnadskultur kräver, har boställsnämnden

möjlighet att åstadkomma rättelse. Envar av boställsnämndens

ledamöter kan också, genom att i ett ärende angående större ny- eller ombyggnad

anteckna skiljaktig mening, bringa ärendet under stiftsnämndens

prövning. Den allmänna uppsikt som sålunda redan enligt gällande författningar

är anordnad över boställsförvaltningen torde icke kunna betecknas

såsom bristfällig. Något verkligt behov av nya kontrollföreskrifter som

särskilt taga sikte på de estetiska och kulturhistoriska värdena torde icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr Jfå.

vara för handen. Om anledning till anmärkning i detta hänseende funnits

beträffande enstaka byggnadsärenden synes detta förhållande icke utgöra

tillräcklig anledning till en lagstiftning av den omfattning som den ifrågasatta.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition icke måtte av riksdagen

bifallas; samt

B) att motionerna I: 202 och II: 260 måtte anses besvarade

genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 31 maj 1940.

På första lagutskottets vägnar:

N. GÄRDE.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från forsta kammaren: herrar Gärde, Karl Emil Johanson, Branting, Eskhult, Caaj), Theodor

Magnusson, Brandt och Ahlkvist;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Björling, Berg, Larsson i

Hede, Lindberg i Stockholm, Hansson i Vännäsby och Gustajsson i Lekåsa.

Reservation

av herrar Gärde, Caap, Theodor Magnusson, Brandt, Ahlkvist, Lindqvist

och Hansson i Vännäsby, vilka ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»Den genom 1932 ---(lika med utskottsmajoritetens yttrande sid.

9—12) ---för bygnadsminnesmärken.

Förutom bestämmelserna angående byggnadsminnesmärken upptager

propositionen förslag att i boställsordningen skola intagas stadganden till

åstadkommande av bättre byggnadskultur vid landets prästgårdar. Sålunda

föreslås att i 7 § boställsordningen skall införas en anvisning därom att vid

bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård såväl kulturhistoriska

som estetiska krav (god byggnadskultur) städse skola noga iakttagas. Mot

den föreslagna kompletteringen av boställsordningen på denna punkt synes

ej något vara att erinra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

I propositionen föreslås vidare en utvidgning av stiftsnämndens befogenheter

genom införande av ändrade regler för underställning av bostadsnämndens

beslut. Denna ändring bygger på principen att alla ärenden rörande

anordnande av ny prästgård skola underställas stiftsnämnden samt

att underställning i övrigt skall äga rum beträffande alla ingrepp i bebyggelse

och övriga anläggningar vid en prästgård, vilka i händelse kulturhistoriska

och allmänt estetiska hänsyn därvid åsidosättas skulle få mera

påtagligt menliga verkningar. Förslaget överensstämmer i denna del i allt

väsentligt med kyrkomötets hemställan till Kungl. Majit örn beredande av

ökat skydd för den byggnadskultur, som prästgårdarna företräda. Behovet

av sådant skydd har också vitsordats av de i ärendet hörda stiftsnämnderna

ävensom av kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Såsom i ärendet framhållits torde stiftsnämnd på grund av sin sammansättning

och verksamhet hava större möjlighet än den mera lokalt betonade

boställsnämnden att överblicka och bedöma, vilka åtgärder som må anses

erforderliga för skyddandet av prästgårdarnas byggnadskultur. Det bör

erinras att det här icke såsom beträffande bestämmelserna om byggnadsminnesmärken

är fråga om någon principiell avvikelse från boställsordningens

förvaltningsbestämmelser utan endast örn en jämkning av gränsen; mellan

boställsnämndens och stiftsnämndens befogenheter.

Beträffande de tillämpningsföreskrifter som torde bliva behövliga vill utskottet

anföra följande. I de fall då boställsnämnds beslut skola underställas

stiftsnämndens prövning finns endast en klagoinstans, nämligen regeringsrätten,

vilket kan innebära en försämring av pastoratens möjligheter att få

sina synpunkter framförda. Denna olägenhet synes väsentligen kunna

undanröjas därigenom att vederbörande pastorat beredes tillfälle att hos

stiftsnämnden yttra sig över de ändringar i boställsnämndens beslut som

komma i fråga under stiftsnämndens prövning av ärendet. Föreskrift i

detta avseende synes böra intagas i de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsbestämmelserna.

I fråga örn gäldandet av de kostnader, som kunna uppstå i samband med

de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande, har departementschefen

uttalat, att han anser att de icke böra drabba pastoraten utan bestridas

från en av den sakkunnige angiven post i avlöningsstaten för domkapitlen

och stiftsnämnderna. Utskottet biträder i denna del Kungl. Majits förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att det genom förevarande

proposition framlagda lagförslaget icke kunnat i

oförändrat skick av riksdagen antagas, måtte för sin del

antaga följande förslag till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr jf9.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §.

Prästgård skall---kapitel föreskrives.

Vid anordnande av ny prästgård så ock vid planläggning och utförande

av arbeten berörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård

bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för

tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.

Erfordras ny---ändamålet erbjudes.

32 §.

Boställsnämnd åligger---galle ordförandens.

Boställsnämndens beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande så ock om

utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å redan

förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk synpunkt

anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskassör,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.

Föreligger för boställsnämnden fråga om utförande av större ny- eller

ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom skiljaktiga

meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden

för prövning och avgörande.

I fråga om sådant å prästgård eller

löneboställe förefintligt byggnadsverk,

som av Konungen förklarats vara att

betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt

stadgat. _

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

B) att riksdagen måtte medgiva, att uppkommande

kostnader för de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande

må bestridas på sätt chefen för ecklesiastikdepartementet

i propositionen angivit; samt

C) att de i ämnet väckta motionerna, 1:202 och II: 260,

i den mån de ej kunna anses besvarade genom utskottets

hemställan under A) och B), icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

Stockholm 1940, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

401999

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 191 § strafflagen för krigsmakten. s. 1 i texten