Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur, dels ock i ämnet väckta motioner.
1940-05-31 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1940:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 12 april 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 211, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit
linder åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen
över ecklesiastikärenden för den 21 oktober 1938 och den 12 april 1940
föreslagit riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag om ändrad lydelse av 7 och 32 § § ecklesiastik boställsordning den 30
augusti 1932 (nr 400), dels ock medgiva, att uppkommande kostnader för
de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande må bestridas på sätt av
chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen angivits.
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400).
Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
7 §.
Prästgård skall---kapitel föreskrives.
Vid anordnande av ny prästgård så ock vid planläggning och utförande
av arbeten berörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård
bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för
tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.
Erfordras ny---ändamålet erbjudes.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 49.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr J/J.
32 §.
Boställsnämnd åligger---galle ordförandens.
Boställsnämndens beslut i fråga om ny prästgårds anordnande så ock
om utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å
redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk
synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär,
skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens
prövning och fastställelse.
Föreligger för boställsnämnden fråga örn utförande av större ny- eller
ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom
skiljaktiga meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden
för prövning och avgörande.
I fråga örn sådant å prästgård eller löneboställe förefintligt byggnadsverk,
som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,
skall gälla vad därom är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 202
i första kammaren av herr Karl Emil Johanson m. fl. och nr 260 i andra
kammaren av herr Staxäng m. fl. I motionerna, som äro likalydande, yrkas
avslag på propositionen i dess helhet.
I fråga om de skäl som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Beträffande motionärernas motivering hänvisas till motionerna.
I 1932 års ecklesiastika boställsordning stadgas i 2 kap. under särskilda
avsnitt om prästgård, örn löneboställe och om boställsnämnds uppsikt över
boställsförvaltningen. Beträffande prästgård återfinnas sålunda i 7—11 §§
de allmänna bestämmelserna rörande prästgårdsområdes storlek, prästgårds
förläggning, antalet laga hus å prästgård och dessas anordnande med
avseende å läge, inredning, byggnadsmaterial m. m. samt i 13—16 §§ stadgande^
om pastoratets och i 17—20 §§ örn prästgårdsinnehavarens skyldigheter
i fråga örn prästgården. Vad särskilt gäller prästgårds laga hus,
vilka — jämlikt 13 § — samtliga skola underhållas och vid behov nybyggas
av pastoratet, stadgas i 12 §, att vid bestämmandet av storlek, inredning
och övrig beskaffenhet av dylikt hus skall iakttagas, å ena sidan,
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 1$.
att byggnadens varaktighet och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses
samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade
kostnader ej varda mer än nödigt betungande. — Boställsnämndens
befogenheter i avseende å boställsförvaltningen finnas närmast reglerade i
32 §. Enligt 33 § skall nämndens tillsyn såväl över prästgård som över löneboställe
utövas genom ekonomisk besiktning. I 34—42 §§ finnas upptagna
de närmare bestämmelserna örn sådan besiktning och om vad därmed
sammanhör ävensom åtskilliga andra för boställsnämndernas här ifrågavarande
verksamhet erforderliga procedurföreskrifter. Jämlikt nyssnämnda
32 §, däri även meddelas föreskrift huru beslut av boställsnämnden fattas,
skall det åligga boställsnämnd att med tillämpning av bestämmelserna i
det förevarande kapitlet meddela föreskrifter angående prästgårds anordnande
och löneboställes bebyggande samt att öva tillsyn å prästgårds och
löneboställes hävd till hus och jord. Yppas vid beslut örn större ny- eller
ombyggnads utförande skiljaktiga meningar inom boställsnämnden, skall
dock sådant ärende i den delen underställas stiftsnämndens prövning och
avgörande. Utan hinder av vad boställsnämnden i här berörda frågor en
gång beslutat äger nämnden jämlikt 43 §, där ändrade förhållanden så
föranleda, med ändring av tidigare förordnande meddela nytt beslut i
frågan.
Av den här lämnade redogörelsen framgår, hurusom lagstiftningen rörande
prästgårdarna, sådan den kommit till uttryck i 1932 års ecklesiastika
boställsordning, synes enbart ha tagit sikte på att — evad det gäller prästgårds
första anordnande eller prästgårds förvaltning och underhåll samt
tillsynen däröver — tillgodose rent praktiska krav, med hänsyn till, å ena
sidan, prästgårdens ändamål och dess framtida bestånd och, å den andra,
det byggnads- och underhållspliktiga pastoratets ekonomi. Däremot saknas
i boställsordningen varje som helst anvisning, huruvida, då fråga är
örn byggnads eller annan anläggnings utförande å prästgård, hänsyn jämväl
skall tagas till estetiska och byggnadskulturella intressen.
Kungl, kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det
offentliga byggnadsväsendet innehåller vissa för offentliga byggnadsföretag
i allmänhet gällande bestämmelser rörande beaktande av estetiska och allmänt
byggnadskulturella krav. Enligt § 1 i denna kungörelse bör vid byggnadsföretag
för statens eller menighets eller allmän institutions eller inrättnings
räkning såväl i fråga om husbyggnader som byggnadsföretag av andra
slag noga tillses, att all möjlig sparsamhet iakttages, att byggnaderna väl
lämpas efter sitt ändamål samt att desamma fylla skiiliga anspråk på värdighet
och såvitt möjligt stå väl tillsammans med såväl den omgivande
naturen som i grannskapet befintliga byggnader.
I skrivelse till Kungl. Majit den 14 augusti 1935 har stiftsnämnden i
Göteborg framhållit behovet av kompletterande bestämmelser till den eck
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
lesiastika boställsordningen i syfte att därmed skapa bättre garantier för
tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas säregna byggnadskultur.
Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet hava i anledning av denna
framställning avgivit utlåtande den 22 oktober 1937, däri de, vitsordande
behovet av ökat skydd för den byggnadskultur, som prästgårdarna företräda
i vårt land, och av ett tillvaratagande av denna byggnadskulturs traditioner,
förordat införande i boställsordningen av en bestämmelse av innebörd,
att här ifrågakommande byggnadsfrågor skola underställas prövning
av stiftsnämnden, som därvid skall hava att anlita särskild sakkunskap
å området.
Sedermera hava rikets övriga stijtsnämnder efter remiss inkommit med
yttranden i frågan samt kammarkollegiet avgivit utlåtande häröver. Därjämte
har västsvenska hembygdsnämnden ingivit en skrift i ämnet.
Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t
enligt skrivelse till kyrkomötet den 21 oktober 1938, att kyrkomötets yttrande
i ärendet skulle inhämtas.
Under åberopande av vad som anförts i kyrkolagsutskottets betänkande
nr 20 anhöll kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Majit den 25 november 1938
a) att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för genomförande av sådan ändring
av gällande författningar, att boställsnämnds beslut skall underställas
stiftsnämndens prövning, då beslutet avser ny-, örn- eller tillbyggnad på
prästgård eller annan sådan åtgärd, som förändrar prästgårdsbyggnads allmänna
yttre karaktär, ävensom att vid behandling av dylikt ärende hänsyn
skall tagas även till estetiska och kulturvårdande synpunkter, med rätt för
stiftsnämnden att vid sin prövning, då anledning föreligger, inhämta yttrande
av sakkunnig person; samt b) att Kungl. Majit måtte under förutsättning
härav till stiftsnämndernas förfogande ställa erforderliga medel för
bestridande av kostnader för anlitande av sakkunniga vid handläggning av
dylika ärenden.
Sedan frågan därefter inom ecklesiastikdepartementet av tillkallad sakkunnig,
kammarrådet Tom Wohlin, ytterligare beretts och denne med skrivelse
den 19 mars 1940 överlämnat en promemoria med upprättat förslag
angående viss ändring av ecklesiastik boställsordning för tillgodoseende av
byggnadsvården vid landets prästgårdar m. m., ha häröver samt över kyrkomötets
förenämnda skrivelse hörts kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen och
riksantikvarieämbetet, vilka på vissa punkter framställt erinringar mot vad
den sakkunnige föreslagit.
Enligt den sakkunniges förslag skulle till 7 § boställsordningen fogas ett
tillägg av innebörd, att vid anordnandet av ny prästgård så ock vid planläggningen
och utförandet av arbeten berörande hus och andra anläggningar
å redan förefintlig prästgård städse bör noga beaktas vad god byggnadskultur
kräver; skolande för tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen
därom meddelade föreskrifter. Vidare skulle i 32 § boställsordningen in
-
5
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
fogas ett nytt stycke, innehållande föreskrift att bostadsnämnds beslut i
fråga om ny prästgårds anordnande, så ock örn utförande av sådana arbeten
berörande hus eller annan anläggning å redan förefintlig prästgård, varigenom
prästgårdens allmänna yttre eller inre karaktär komme att förändras,
skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens prövning
och fastställelse. I samband med detta tillägg till 32 § har nuvarande
tredje stycket i samma paragraf ändrats till att avse allenast löneboställen.
I fråga örn byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta
såsom byggnadsminnesmärke, skall enligt förslaget gälla vad därom är
särskilt stadgat.
Efter att hava lämnat en redogörelse för vad som förekommit under ärendets
utredning anför föredragande departementschefen i den nu förevarande
propositionen:
»Den allmänna betydelsen av den angelägenhet, för vilken jag här redogjort,
har synts mig påtaglig. Då jag efter mitt tillträde till statsrådsämbetet
hade att taga ställning till urvalet av de frågor inom det kyrkliga
förvaltningsområdet, i vilka framställningar till den nu samlade riksdagen
borde av Kungl. Majit avlåtas, fann jag likvisst, om än med
tvekan, att den slutliga regleringen av föreliggande spörsmål kunde —
i den nuvarande krissituationen och med hänsyn till riksdagens arbetsbörda
— framskjutas till ett kommande år. Emellertid har helt nyligen
min uppmärksamhet fästs på ett nyligen inträffat fall, där bristen på bestämmelser
på detta område återigen synes hota beståndet av en från kulturhistorisk
synpunkt värdefull publik byggnadstillgång. De närmare omständigheterna
i fallet ha, på sätt framgår av en av riksantikvarieämbetet till
kammarkollegiet den 23 februari 1940 avlåten skrivelse, föranlett förstnämnda
myndighet att framställa allvarliga erinringar i fråga örn behovet
av bestämmelser för ett effektivare skydd i förevarande avseende. Jag har
på grund av vad här förekommit funnit mig icke kunna ifrågasätta ett uppskov
med den i sådant syfte erforderliga författningsregleringen, och jagförutsätter
med hänsyn härtill, att proposition i ärendet må jämlikt § 54*
riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av att den tid, inom vilken
propositioner till riksdagen såsom regel böra avgivas, numera gått till ända.
Beträffande räckvidden av och innehållet i de särskilda bestämmelser
till skydd för byggnadskulturen vid våra prästgårdsegendomar, som må
anses behövliga, föreligga i myndigheternas tidigare yttranden ävensom i
kyrkolagsutskottets av kyrkomötet godkända betänkande i frågan samt i den
sakkunniges promemoria i ärendet på åtskilliga punkter skiljaktiga forsing.
Till sin principiella inriktning äro dock alla förslagen i stort sett sammanfallande.
En i det hela nöjaktig lösning av frågan har synts mig kunna
fotas på den sakkunniges förslag. De av kammarkollegiet och av byggnadsstyrelsen
jämte riksantikvarieämbetet i dessa myndigheters förnyade yttranden
i ärendet framställda anmärkningarna mot sakkunnigförslaget sy
-
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
lias mig dock påkalla vissa jämkningar i detta. Jag får därför här något
närmare beröra dessa myndigheternas anmärkningar.
I avseende på tillägget till 7 § boställsordningen, vari infogats en kortfattad
anvisning örn att vid bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård
såväl kulturhistoriska som estetiska krav (god byggnadskultur) städse
skola noga iakttagas, har kollegiet anmärkt, att denna anvisning lämpligare
borde erhålla formen av en allmän hänvisning till den fylligare regel
i samma ämne, som återfinnes i 1920 års kungörelse örn det allmänna byggnadsväsendet.
Jag erinrar emellertid örn att, då det gäller de allmänna
praktiska kraven på prästgårdarnas bebyggelse, en omedelbar föreskrift
härom finnes intagen i boställsordningen (12 §), ehuru även 1920 års kungörelse
i detta ämne innehåller ett jämväl på prästgårdarna tillämpligt
stadgande av motsvarande innehåll, om än något annorlunda formulerat.
Med hänsyn härtill och då en önskvärd samordning av de parallellt — i
boställsordningen och i 1920 års kungörelse om det allmänna byggnadsväsendet
— gällande anvisningarna i ämnet utan svårighet lär kunna företagas
vid redigeringen av de särskilda tillämpningsföreskrifter till boställsordningen,
som, på sätt den sakkunnige förutsatt, i allt fall bli behövliga,
har jag, i likhet med byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, icke
funnit anledning till någon erinran mot sakkunnigförslaget på denna punkt.
I avseende på definieringen av de fall, då beslut av boställsnämnd i fråga
om ändring av bebyggelsen vid redan anordnad prästgård skall underställas
stiftsnämndens prövning, upptager sakkunnigförslaget bestämmelsen,
att dylik underställning skall ske, då beslutet avser »utförande av sådana
arbeten berörande hus eller annan anläggning å redan förefintlig prästgård,
varigenom prästgårdens allmänna yttre eller inre karaktär komme att förändras».
Syftet med den sålunda valda, allmänt hållna karakteristiken av
underställningsfallen har tydligen varit att söka såvitt möjligt begränsa
underställningsförfarandet till sådana ingrepp i bebyggelse och övriga anläggningar
vid en prästgård, som, i händelse kulturhistoriska och allmänt
estetiska hänsyn därvid åsidosättas, skulle få mera påtagligt menliga verkningar.
En dylik eller likartad begränsning av underställningsfallen måste
jämväl med hänsyn till stiftsnämndernas arbetsbörda få anses såsom angelägen.
På sätt av myndigheterna anmärkts vidlådes dock den sakkunniges
förslag i denna del av den svagheten, att underställningsregeln, sådan den
däri avfattats, kan tänkas bli föremål för skiftande tolkningar, i varje fall
örn denna tolkning i första hand skall ankomma på boställsnämnderna, inom
vilka organ den arkitektoniska sakkunskapen icke finnes särskilt representerad.
Byggnadsstyrelsens och riksantikvarieämbetets ändringsförslag
går ut på att obligatorisk underställning skall i fråga om redan förefintlig
prästgård ske, då boställsnämndens beslut avser »rivning, tillbyggnad
eller förändring av hus eller annan anläggning». Enligt dessa ämbetsverks
mening borde följaktligen varje förändring — även den obetydligaste
7
Första lagutskottets utlåtayide Nr 1+9.
— av ett hus eller annan anläggning påkalla underställning. Kammarkollegiet
har i sitt förslag till en ändrad formulering av underställningsregeln ej
ansett sig böra gå så långt utan modifierat regeln därhän, att underställning
borde, i avseende på de redan förefintliga prästgårdarna, äga rum av
boställsnämnds beslut > beträffande till- eller ombyggnad eller eljest större
förändring av hus eller anläggning». Skiljaktigheten i dessa ämbetsverkens
förslag ställer i rätt tydlig belysning den svårighet, som måste uppkomma,
därest den åsyftade garantien för de kulturhistoriska och estetiska intressenas
tillgodoseende i nu berörda fall skall knytas till byggnadsföretagets eller
ingreppets tekniska storleksgrad. För egen del har jag också stannat i den
uppfattningen, att en tillfredsställande lösning av frågan svårligen kan ernås
på annan grundval än sakkunnigförslagets. Nödvändigt är dock härvid,
att den av den sakkunnige föreslagna underställningsregeln i boställsordningen
erhåller en ändrad, mera preciserad avfattning. Därjämte synes det
mig emellertid lämpligt, att bedömandet, huruvida underställning jämlikt
den angivna regeln bör ske, anförtros icke åt boställsnämnden utan åt
den på området sakkunnige länsarkitekten. Här avsedda tilläggsbestämmelse
i 32 § boställsordningen synes mig sålunda förslagsvis böra erhålla
följande lydelse:
Bostadsnämndens beslut i fråga om ny prästgårds anordnande så ock
om utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å
redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk
synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär,
skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens
prövning och fastställelse.
I den efterföljande administrativa regleringen torde i enlighet härmed
böra intagas särskilda föreskrifter av i huvudsak följande innehåll. På boställsnämnden
skall ankomma att, så snart fråga är örn arbeten, som icke
avse blott det löpande underhållet, innan boställsnämnden meddelar sitt
beslut därom, hänskjuta av nämnden preliminärt godkänt förslag till länsarkitektens
bedömande. Därest denne skulle finna de tillämnade arbetena
icke hava sådan betydelse, som i den föreslagna tilläggsbestämmelsen till
boställsordningen avses, böra handlingarna i ärendet, med besked därom,
återställas till boställsnämnden. Skulle länsarkitekten åter finna det till
honom remitterade förslaget innebära ingrepp i prästgårdens bebyggelse
eller övriga anläggningar av dylik betydelse, skall han — vare sig förslagets
utförande av honom prövas lända till en försämring eller förbättring av
bebyggelsen från de speciella synpunkter, han i denna ordning har att bevaka
— till boställsnämnden avgiva sakligt yttrande över förslaget. Till
yttrandet bör i sist angivna fall tillika fogas länsarkitektens uttryckliga
förklaring, att ärendet sålunda av honom befunnits vara av den beskaffenhet,
att boställsnämndens slutliga beslut i frågan jämlikt boställsordningen
skall underställas stiftsnämnden för prövning oell fastställelse. Har
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 1^9.
en dylik förklaring meddelats av länsarkitekten, skall det åligga bostadsnämnden
att föranstalta om beslutets underställning i föreskriven ordning.
För den händelse länsarkitekten vid bedömandet av till honom inkommet
förslag skulle finna detta vara i något avseende av betydelse från kulturhistorisk
synpunkt, bör länsarkitekten, innan han själv till boställsnämnden
yttrar sig däröver, tillställa landsantikvarien förslaget med begäran om
dennes utlåtande i ärendet.
Vad kammarkollegiet anfört örn lämpligheten av att stiftsnämnderna erhölle
befogenhet att för här avsedda tillsyn över prästgårdarna, främst i
vissa städer, anvisa annan arkitekt än länsarkitekten, finnér jag mig icke
böra biträda. Jag anser nämligen önskvärt, att den speciella kontroll, som
här åsyftas, kommer att utövas av byggnadssakkunnig person i statlig
tjänstemannaställning.
På sätt jag förut omnämnt kan jämlikt § 20 i 1920 års kungörelse med
föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet en särskild omvårdnad
beredas vissa byggnadsverk, som på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt
värde äro att betrakta såsom minnesmärken. Förutsättningen härför
är emellertid, såsom denna författning uttrycker det, att byggnadsverket
tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara
inseende. Delade meningar ha i förevarande ärende uttalats beträffande
frågan, örn ifrågavarande författningsrum redan i dess nuvarande
lydelse skulle kunna tänkas rymma möjlighet att bereda en här åsyftad
speciell omvårdnad åt byggnadsminnesmärken jämväl på kyrklig boställsjord
och sålunda i första hand vid prästgårdarna. I hittillsvarande
praxis har dock detta spörsmål besvarats nekande. I likhet med den sakkunnige
anser jag likväl uppenbara skäl tala för att ett dylikt speciellt skydd må
kunna anordnas även för ett byggnadsminnesmärke på en prästerlig boställsgård.
Och efter de upplysningar, som av byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet
meddelats örn förekomsten även på ecklesiastika löneboställen
av byggnadsverk, som ur kulturhistorisk synpunkt äro av högt värde,
anser jag fullt fog föreligga för dessa myndigheters hemställan, att även
ett löneboställe eller en del därav må kunna underkastas en sådan särskild
kontroll, varom här är fråga. Jag ansluter mig sålunda till dessa myndigheters
förslag, att i 32 § i boställsordningen infogas en allmän, såväl prästgård
som löneboställe berörande, hänvisning av innehåll, att i fråga om
byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,
skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Med hänsyn
till den för närvarande föreliggande oklarheten i fråga örn räckvidden av
bestämmelsen i § 20 i 1920 års kungörelse förordar jag, i anslutning till vad
kammarkollegiet därutinnan anfört, tillika, att i denna paragraf göres ett
tillägg, varigenom otvetydigt framgår, att den däri meddelade bestämmelsen
avser även byggnadsverk på prästgård och ecklesiastikt löneboställe.
Första stycket i paragrafen torde i enlighet härmed kunna förslagsvis erhålla
följande ändrade avfattning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr J+9.
Kungl. Majit bestämmer, på förslag av byggnadsstyrelsen och efter övriga
vederbörande myndigheters hörande, vilka staten tillhöriga eller under
statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende eller under tillsyn
av boställsnämnd, som i ecklesiastik boställsordning omförmäles, stående
byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap av bvggnadsminnesmärke,
åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad.
Vad den sakkunnige anfört i fråga örn de rättsliga förutsättningarna för
den tillärnade regleringen och i övrigt föreslagit med avseende på den närmare
behandlingsordningen, finner jag mig kunna biträda. Till den administrativa
regleringen synes böra hänföras jämväl det närmare bestämmandet
av behandlingsordningen hos stiftsnämnderna med avseende på här
ifrågavarande ärenden.
Vid bifall till mitt förslag kunna, på sätt av den sakkunnige omnämnts,
väntas uppstå vissa kostnader i samband med de byggnadssakkunniga
tjänstemännens anlitande. Till länsarkitekt böra sålunda utgå vissa
ersättningar enligt taxa för av honom avgivna yttranden och utredningar
ävensom i förekommande fall resekostnadsersättning. I likhet med den
sakkunnige anser jag denna kostnad icke böra drabba pastoraten utan bestridas
från den av den sakkunnige angivna posten i avlöningsstaten för
domkapitlen och stiftsnämnderna. För landsantikvariens biträde synes ej
böra beräknas annan ersättning än resekostnadsersättning. Även sådan
ersättning torde böra bestridas från ifrågavarande post. Då enligt gällande
bestämmelser till avlöningsstaten från kyrkofonden omföres ersättning
för de kostnader, som föranledas av stiftsnämndernas verksamhet,
innebär mitt förslag, att utgifterna för den av mig tillstyrkta anordningen
ytterst stanna på kyrkofonden.»
Den genom 1932 års ecklesiastika boställsordning genomförda regleringen
av boställsförvaltningen innebär, att prästgård och löneboställe förvaltas
av vederbörande pastorat under iakttagande av vad som i boställsordningen
stadgas. Föreskrift härom har intagits i 2 § boställsordningen. Pastoratens
boställsförvaltning äger rum i den kommunala självstyrelsens vedertagna
former genom kommunala organ — kyrkostämma, kyrkofullmäktige, kyrkoråd,
boställsstyrelse. Denna förvaltning står emellertid enligt 4 § boställsordningen
under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd.
Jämlikt 32 § boställsordningen åligger det boställsnämnd att meddela
föreskrifter angående prästgårds anordnande och löneboställes bebyggande.
Med anledning härav torde, såsom i propositionen framhålles, varken anordnande
av ny prästgård eller utförande av förändringar i bebyggelsen å
redan förefintlig prästgård av pastoratet verkställas utan föregående prövning
av boställsnämnden. Boställsnämndens tillsyn över prästgård och löneboställe
utövas genom ekonomisk besiktning (33 § boställsordningen). Beträffande
nybyggt hus å prästgård eller löneboställe har boställsnämnden
att tillse, huruvida det är i överensstämmelse med givna föreskrifter samt i
Utskottet.
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
övrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfört. Boställsnämnden meddelar
därefter beslut huruvida huset må, i befintligt skick eller sedan därå anmärkta
felaktigheter och brister blivit avhjälpta, insynas. Prövar boställsnämnden
erforderligt, att ombyggnad sker av laga hus eller att sådant hus
ersättes med nytt, skall nämnden ålägga pastoratet att verkställa ombyggnad
eller nybyggnad (35 §).
Yppas inom boställsnämnden skiljaktiga meningar vid beslut om utförande
av större ny- eller ombyggnad, skall ärendet i denna del underställas
stiftsnämndens prövning och fastställelse (32 §). Enligt sin instruktion
har stiftsnämnden att, i den ordning boställsordningen stadgar, utöva
inseende över pastoratets förvaltning av prästgård och löneboställe med
avseende å bebyggelse, jordbruk och skogsskötsel (2 § c. instruktionen).
Över boställsnämndens beslut må pastoratet samt i vissa fall tjänstinnehavaren
eller arrendatorn föra klagan genom besvär hos stiftsnämnden.
Klagan över stiftsnämnds beslut må, med undantag för vissa fall då klagan
ej är tillåten, föras hos Konungen (57 och 58 §§). Dylika mål om beslut av
stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång tillhöra regeringsrättens
upptagande och avgörande (2 § 9:o lagen om regeringsrätten).
Från den sålunda gällande ordningen föreslås i propositionen avvikelser
i olika hänseenden. Dessa avvikelser åsyfta dels en ökad befogenhet för
stiftsnämnd att efter underställning pröva frågor örn ny prästgårds anordnande
så ock om utförande av sådana arbeten berörande hus eller
annan anläggning å redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk
eller estetisk synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens
yttre eller inre byggnadskaraktär, och dels en överflyttning å Kungl. Majit
av beslutanderätten i vissa fall. I sistnämnda hänseende föreslås, att till
32 § boställsordningen fogas ett stadgande av innehåll, att i fråga om byggnadsverk,
som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,
skall gälla vad därom är särskilt stadgat.
De särskilda bestämmelser som i propositionen åsyftas äro, såsom av
utskottets redogörelse framgår, meddelade i kungörelsen den 26 november
1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet. Jämlikt
§ 20 i denna kungörelse bestämmer Kungl. Majit vilka staten tillhöriga
eller under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende
stående byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke,
åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad. Sedan Kungl. Majit
förklarat viss byggnad vara att anse såsom byggnadsminnesmärke gäller,
enligt § 21 i samma kungörelse, att byggnadsminnesmärket eller dess inredning
icke må utan Kungl. Majits tillstånd rivas, överlåtas, flyttas eller
användas för ändamål varigenom dess kulturhistoriska eller konstnärliga
värde förminskas. Ej heller må tillbyggnad, förändring eller, i den mån
annat ej av Kungl. Majit föreskrives, reparation av sådant byggnadsverk
eller dess inredning verkställas eller på ett för arbetets utförande bindande
opaginerad Kontrollera mot PDF
II
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
sätt förberedas innan förslag'' därtill blivit av Kungl. Majit gillat. Vad sålunda
stadgas utgör dock ej hinder för verkställande av till vanligt underhåll
hänförlig eller brådskande reparationsåtgärd; anmälan därom skall
emellertid ofördröjligen göras hos byggnadsstyrelsen, där icke reparationsåtgärden
är av obetydlig beskaffenhet.
Alla arbeten berörande byggnadsminnesmärken av detta slag, vilka
arbeten icke äro att hänföra till löpande underhåll, äro således beroende
av beslut av Kungl. Majit. Dylika beslut fattas av Kungl. Majit i statsrådet.
Även i fråga om utdömande av ett laga hus å prästgård eller löneboställe,
vilket förklarats för byggnadsminnesmärke, skulle tydligen enligt
förslaget beslutanderätten ligga hos Kungl. Majit och icke såsom i vanliga
fall hos boställsnämnden.
Rättighet för Kungl. Majit att förklara byggnader av ifrågavarande slag
för byggnadsminnesmärken skulle innebära en inskränkning av de förvaltningsbefogenheter
som enligt boställsordningen tillkomma pastoraten samt
boställs- och stiftsnämnderna. Enligt utskottets mening bör en sådan förändring
icke genomföras i huvudsakligen administrativ ordning. Bestämmelserna
i §§ 20—22 i 1920 års kungörelse synas icke vare sig avsedda eller
avpassade för egendom med den förvaltningsrättsliga ställning som de
ecklesiastika boställena intaga. I kyrkomötets i propositionen intagna skrivelse
behandlas icke frågan om rätt för Kungl. Majit att genomföra en
dylik författningsändring. Denna fråga får anses tillhöra området för de
kyrkligt-ekonomiska ärenden beträffande vilka kyrkomötet brukat höras.
Det nu behandlade spörsmålet synes över huvud icke befinna sig i sa
utrett skick att detsamma nu kan vinna sin lösning. Under förarbetena
till 1920 års kungörelse uttalades, att åtgärder till byggnadsminnesvårdens
höjande voro möjliga att genomföra utan stöd av en ändrad fornminneslagstiftning,
såvitt det gällde statens egna historiska byggnader samt kyrkorna,
under det att frågan huruvida enskilda och kommuner tillhöriga
byggnader kunde bliva föremål för liknande omvårdnad som staten tillhöriga
byggnader skulle bero av en revision av den allmänna fornminneslagstiftningen
(se Betänkande ang. omorganisation och lönereglering av
överintendentsämbetet m. m., avgivet den 1 november 1915, sid. 226 samt
Kungl. Maj:ts proposition 1917 nr 258 sid. 65). I motiveringen till ett år
1921 av därtill förordnad kommitté framlagt förslag till lag angående kulturminnesvården
framhålles, att all minnesvårdslagstiftning har att taga
den strängaste hänsyn till den konflikt som så lätt uppstår mellan det allmänna
minnesvårdande intresset samt de enskilda intressen av olika slag,
vilka kunna vara bundna vid minnesmärkena. Kommittén uttalar därvid,
att förslagets upphöjande till rättsnorm borde ske i den ordning som är
stadgad för tillkomsten av allmän civillag.
De sålunda framkomna synpunkterna torde böra beaktas även i nu förevarande
ärende. Då de föreslagna nya bestämmelserna angående byggnads
-
12
Första lagutskottets utlåtande Nr ft9.
minnesmärken tydligen äro grundade på den uppfattningen, att laga lius
å prästgård eller löneboställe, vilket förklarats för byggnadsminnesmärke,
framdeles skall användas för samma ändamål som förut, kunna konflikter
mellan olika intressen uppstå. Sålunda torde det ofta kunna inträffa att en
prästgårdsbyggnads dubbla egenskap av minnesmärke och bostad för
tjänstinnehavaren leder till, att det framtida underhållet fördyras samtidigt
som byggnadens användbarhet såsom bostad förminskas. På motsvarande
sätt kan bevarandet av ett byggnadsminnesmärke å löneboställe innebära
en belastning å boställets ekonomi. Därest syftet med byggnadens förklarande
för minnesmärke skall uppnås, måste byggnaden vårdas och underhållas
jämväl efter det att den kommit i sådant skick att den icke längre
kan godkännas såsom laga hus. Av propositionen framgår ej huru underhållet
av ett dylikt byggnadsminnesmärke skall ombesörjas och bekostas.
I förslaget talas i sista stycket av 32 § boställsordningen örn »å prästgård
eller löneboställe förefintligt byggnadsverk, som av Konungen förklarats
vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke» utan att det angives att
bestämmelsen är begränsad till att avse byggnadsverk som fortfarande är
insynat såsom laga hus enligt boställsordningen.
Innan en lagstiftning kommer till stånd angående boställsbyggnaders
förklarande för byggnadsminnesmärken, synes spörsmålet örn den framtida
underhållsskyldigheten böra erhålla en tillfredsställande reglering. Även till
tjänstinnehavarens krav på en ändamålsenlig bostad måste hänsyn tagas
vid bevarandet av kulturminnesmärken.
På nu anförda skäl finner sig utskottet icke kunna tillstyrka vad propositionen
innehåller i fråga om boställsbyggnaders förklarande för byggnadsminnesmärken.
Förutom bestämmelserna angående byggnadsminnesmärken upptager
propositionen förslag att i boställsordningen skola intagas stadganden till
åstadkom mande av bättre byggnadskultur vid landets prästgårdar. Sålunda
föreslås att i 7 § boställsordningen skall införas en anvisning därom
att vid bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård såväl kulturhistoriska
som estetiska krav (god byggnadskultur) städse skola noga iakttagas.
Vidare föreslås att i 32 § boställsordningen skola upptagas nya föreskrifter,
avsedda att garantera skärpt kontroll i förevarande hänseende.
Det torde ligga i sakens natur att vid byggnadsföretag berörande landets
prästgårdar icke blott praktiska och ekonomiska synpunkter utan även
kulturhistoriska och estetiska krav böra beaktas. När det gäller de praktiska
kraven på prästgårdsbebyggelsen givas i 10 och 11 §§ boställsordningen
närmare föreskrifter. Dessa fullständigas genom stadgandet i 12 §,
att vid bestämmandet av storleken, inredningen och beskaffenheten i övrigt
av laga hus å prästgård skall iakttagas, å ena sidan att byggnadens
varaktighet och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses, samt å andra
sidan att de med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade kostnaderna
13
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
•ej bliva mer än nödigt betungande. Beträffande bebyggelsen å löneboställen
föreskrives i 21 § boställsordningen, att densamma städse skall anpassas
efter löneboställets storlek och avkastningsförmåga.
Vad därefter angår de estetiska synpunkterna bär i § 1 i 1920 års förut
nämnda kungörelse givits en generell regel, att det bör noga tillses att allmänna
byggnader väl lämpas efter sitt ändamål samt att desamma fylla
skäliga anspråk på värdighet och såvitt möjligt stå väl tillsammans med
såväl den omgivande naturen som i grannskapet befintliga byggnader.
Denna bestämmelse gäller för offentliga byggnader i allmänhet, jämväl för
sådana som byggas för menighets räkning, och är omedelbart tillämplig i
fråga örn prästgårdsbebyggelsen. Med hänsyn till sitt innehåll synes denna
bestämmelse väl passa för denna bebyggelse och den torde i lika mån som
det föreslagna tillägget till 7 § boställsordningen vara ägnad att garantera
uppfyllandet av de byggnadskulturella kraven. För vissa byggnader finnas
i 1920 års kungörelse längre gående föreskrifter på detta område. Sålunda
stadgas i § 18, att om byggnadsverk på grund av kulturhistoriskt eller
konstnärligt värde är att betrakta såsom minnesmärke, tillkommer det
myndighet eller menighet eller annan, under vars förvaltning dylikt byggnadsverk
står, att vid vården av detsamma taga särskild hänsyn till dess
berörda egenskap. I sådant avseende bör iakttagas, att förändring av byggnadsminnesmärke
göres endast såvida den är att anse såsom nödvändig,
samt i förekommande fall utföres så, att byggnadens värde ur kulturhistorisk
eller konstnärlig synpunkt icke förringas. Detta stadgande gäller
bland annat för byggnader som stå under menighets förvaltning. Genom
detsamma understrykes vikten av att värdefulla äldre byggnader bevaras.
Något behov av parallella bestämmelser i boställsordningen torde icke
föreligga. De i propositionen föreslagna föreskrifterna i detta hänseende
synas icke vara så fullständiga att de helt kunna ersätta dessa allmänna
bestämmelser.
De myndigheter åt vilka boställsförvaltningen enligt gällande ordning är
anförtrodd torde regelmässigt visa nödig varsamhet och pietet samt hänsyn
till traditionen när det gäller prästgårdsbebyggelse, och kraven på byggnadernas
värdighet samt anpassning till miljön torde lika väl som önskemålen
beträffande god bostadsstandard ha blivit beaktade. Därest de kommunala
myndigheterna vid handläggningen av ett byggnadsärende rörande
prästgård skulle åsidosätta vad god byggnadskultur kräver, har boställsnämnden
möjlighet att åstadkomma rättelse. Envar av boställsnämndens
ledamöter kan också, genom att i ett ärende angående större ny- eller ombyggnad
anteckna skiljaktig mening, bringa ärendet under stiftsnämndens
prövning. Den allmänna uppsikt som sålunda redan enligt gällande författningar
är anordnad över boställsförvaltningen torde icke kunna betecknas
såsom bristfällig. Något verkligt behov av nya kontrollföreskrifter som
särskilt taga sikte på de estetiska och kulturhistoriska värdena torde icke
14
Första lagutskottets utlåtande Nr Jfå.
vara för handen. Om anledning till anmärkning i detta hänseende funnits
beträffande enstaka byggnadsärenden synes detta förhållande icke utgöra
tillräcklig anledning till en lagstiftning av den omfattning som den ifrågasatta.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att förevarande proposition icke måtte av riksdagen
bifallas; samt
B) att motionerna I: 202 och II: 260 måtte anses besvarade
genom utskottets hemställan under A).
Stockholm den 31 maj 1940.
På första lagutskottets vägnar:
N. GÄRDE.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från forsta kammaren: herrar Gärde, Karl Emil Johanson, Branting, Eskhult, Caaj), Theodor
Magnusson, Brandt och Ahlkvist;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Björling, Berg, Larsson i
Hede, Lindberg i Stockholm, Hansson i Vännäsby och Gustajsson i Lekåsa.
Reservation
av herrar Gärde, Caap, Theodor Magnusson, Brandt, Ahlkvist, Lindqvist
och Hansson i Vännäsby, vilka ansett att utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:
»Den genom 1932 ---(lika med utskottsmajoritetens yttrande sid.
9—12) ---för bygnadsminnesmärken.
Förutom bestämmelserna angående byggnadsminnesmärken upptager
propositionen förslag att i boställsordningen skola intagas stadganden till
åstadkommande av bättre byggnadskultur vid landets prästgårdar. Sålunda
föreslås att i 7 § boställsordningen skall införas en anvisning därom att vid
bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård såväl kulturhistoriska
som estetiska krav (god byggnadskultur) städse skola noga iakttagas. Mot
den föreslagna kompletteringen av boställsordningen på denna punkt synes
ej något vara att erinra.
15
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
I propositionen föreslås vidare en utvidgning av stiftsnämndens befogenheter
genom införande av ändrade regler för underställning av bostadsnämndens
beslut. Denna ändring bygger på principen att alla ärenden rörande
anordnande av ny prästgård skola underställas stiftsnämnden samt
att underställning i övrigt skall äga rum beträffande alla ingrepp i bebyggelse
och övriga anläggningar vid en prästgård, vilka i händelse kulturhistoriska
och allmänt estetiska hänsyn därvid åsidosättas skulle få mera
påtagligt menliga verkningar. Förslaget överensstämmer i denna del i allt
väsentligt med kyrkomötets hemställan till Kungl. Majit örn beredande av
ökat skydd för den byggnadskultur, som prästgårdarna företräda. Behovet
av sådant skydd har också vitsordats av de i ärendet hörda stiftsnämnderna
ävensom av kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.
Såsom i ärendet framhållits torde stiftsnämnd på grund av sin sammansättning
och verksamhet hava större möjlighet än den mera lokalt betonade
boställsnämnden att överblicka och bedöma, vilka åtgärder som må anses
erforderliga för skyddandet av prästgårdarnas byggnadskultur. Det bör
erinras att det här icke såsom beträffande bestämmelserna om byggnadsminnesmärken
är fråga om någon principiell avvikelse från boställsordningens
förvaltningsbestämmelser utan endast örn en jämkning av gränsen; mellan
boställsnämndens och stiftsnämndens befogenheter.
Beträffande de tillämpningsföreskrifter som torde bliva behövliga vill utskottet
anföra följande. I de fall då boställsnämnds beslut skola underställas
stiftsnämndens prövning finns endast en klagoinstans, nämligen regeringsrätten,
vilket kan innebära en försämring av pastoratens möjligheter att få
sina synpunkter framförda. Denna olägenhet synes väsentligen kunna
undanröjas därigenom att vederbörande pastorat beredes tillfälle att hos
stiftsnämnden yttra sig över de ändringar i boställsnämndens beslut som
komma i fråga under stiftsnämndens prövning av ärendet. Föreskrift i
detta avseende synes böra intagas i de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsbestämmelserna.
I fråga örn gäldandet av de kostnader, som kunna uppstå i samband med
de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande, har departementschefen
uttalat, att han anser att de icke böra drabba pastoraten utan bestridas
från en av den sakkunnige angiven post i avlöningsstaten för domkapitlen
och stiftsnämnderna. Utskottet biträder i denna del Kungl. Majits förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att det genom förevarande
proposition framlagda lagförslaget icke kunnat i
oförändrat skick av riksdagen antagas, måtte för sin del
antaga följande förslag till
16
Första lagutskottets utlåtande Nr jf9.
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
Lag
om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400).
Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den 30
augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
7 §.
Prästgård skall---kapitel föreskrives.
Vid anordnande av ny prästgård så ock vid planläggning och utförande
av arbeten berörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård
bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för
tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.
Erfordras ny---ändamålet erbjudes.
32 §.
Boställsnämnd åligger---galle ordförandens.
Boställsnämndens beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande så ock om
utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å redan
förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk synpunkt
anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskassör,
skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens
prövning och fastställelse.
Föreligger för boställsnämnden fråga om utförande av större ny- eller
ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom skiljaktiga
meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden
för prövning och avgörande.
I fråga om sådant å prästgård eller
löneboställe förefintligt byggnadsverk,
som av Konungen förklarats vara att
betrakta såsom byggnadsminnesmärke,
skall gälla vad därom är särskilt
stadgat. _
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
B) att riksdagen måtte medgiva, att uppkommande
kostnader för de byggnadssakkunniga tjänstemännens anlitande
må bestridas på sätt chefen för ecklesiastikdepartementet
i propositionen angivit; samt
C) att de i ämnet väckta motionerna, 1:202 och II: 260,
i den mån de ej kunna anses besvarade genom utskottets
hemställan under A) och B), icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
Stockholm 1940, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
401999
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 191 § strafflagen för krigsmakten. s. 1 i texten