Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917
1940-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1940:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen
den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.
Genom en den 19 januari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 21, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917
(nr 257) om försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
48 §.
Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gälle i avseende å upprättande av
försäkringsaktiebolags balansräkning:
1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.
2) Andra tillgångar---att avlämna.
3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.
4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond
jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det
bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes
till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,
upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där
värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp,
som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande. ,
1 Senaste lydelse av 48 § se S. F. S. 1937:524.
Bihang till riksdagens protokoll 10''i0. 9 sami. 1 avd. Nr 5.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
5) Fast egendom---föregående balansräkning.
6) De belopp---sig angivas.
7) Förvärvad egen---som tillgång.
8) De vid---följande år.
Där enligt---inom linjen.
149 §.
Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av
ömsesidigt försäkringsbolags balansräkning:
1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.
2) Andra tillgångar---att avlämna.
3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.
4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond
jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det
bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes
till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,
upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där
värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det
belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.
5) Fast egendom---föregående balansräkning.
6) De belopp---bland skulderna.
7) De vid---följande år.
Där enligt---inom linjen.
Denna lag träder omedelbart i kraft och skall äga tillämpning jämväl i avseende
å därefter upprättad balansräkning för det räkenskapsår, som gått
till ända närmast före ikraftträdandet.
I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
48 § lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse innehåller under 1) en
allmän regel i avseende å upprättande av försäkringsaktiebolags balansräkning,
av innebörd att bolagets tillgångar ej må upptagas vare sig över sina
verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för
deras förvärvande eller anskaffande. Från denna regel göres emellertid det
under 4) i samma paragraf upptagna undantaget, att under förutsättning,
att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond jämlikt 215 eller 216 § eller
premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn
till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas
i penningar lill belopp motsvarande det bokförda värdet, värde
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
3
handling som användes och jämväl näst föregående år använts till redovisning
av sådan fond må kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas, upptagas
till samma värde som i näst föregående balansräkning, ändå att marknadsvärdet
är lägre. För de ömsesidiga försäkringsbolagens del finnas likalydande
bestämmelser meddelade i 149 § under 1) och 4) i samma lag.
I skrivelse till försäkringsinspektionen den 12 december 1939 har svenska
livförsäkringsbolags förening hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande
av sådan ändring i stadgandena under 48 § 4) och 149 § 4) lagen
örn försäkringsrörelse, att nämnda stadganden erhöllo den lydelse som sedermera
upptagits i förevarande förslag. Till stöd för föreningens förslag
har bland annat anförts:
Det under 48 § 4) och 149 § 4) gjorda undantaget innebär, under viss i
momentet angiven förutsättning, att värdehandlingar, i vilka försäkringsfond
jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas och jämväl
näst föregående år redovisats, må kunna upptagas till samma värde som
i näst föregående balansräkning. Anledningen till att man medgivit nämnda
undantag är den omständigheten, att de tillgångar, vari sagda fonder redovisas,
endast i mindre grad behöva vara likvida. Man har, med andra ord,
beträffande de ifrågavarande tillgångarna ansett det vara förenligt med
trygghetens krav att icke låta sådana förändringar i marknadsvärdet, som
kunna vara av övergående natur, föranleda nedskrivningar.
De angivna lagbestämmelsernas tillämpning leder emellertid under nu
rådande förhållanden på penningmarknaden till icke önskvärda konsekvenser.
Under de senare åren har den undan för undan vikande räntan haft till
följd att försäkringsbolagen måst vidtaga särskilda åtgärder för att anpassa
sig efter ränteläget. Den räntefot, som i de av Konungen stadfästade grunderna
fastställts för beräkning av premiereserven, har under de fem senaste
åren upprepade gånger sänkts. En följd härav har blivit, att de äldre premiereserverna
måst omräknas efter lägre räntefot. Den på grund härav erforderliga
ökningen av premiereserverna har fördelats på en övergångstid av
upp till femton år.
Ehuru den nu inträffade förändringen i ränteläget ytterst innebär en konsolidering
av bolagens ställning, kommer det oaktat, örn man bibehåller nu
gällande bestämmelser, den bokmässiga balansen att visa motsatt förhållande
därigenom, att man samtidigt tvingas att till följd av övergångsbestämmelserna
höja premiereservens skuldpost och att till följd av ränteläget nedskriva
tillgångarna. Nuvarande nedskrivningsregler gälla dels under räkenskapsåret
förvärvade obligationer, dels även sådana äldre obligationer, som
icke använts för redovisning av försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv.
Örn premieåterbäringsreservens redovisning i särskilda värdehandlingar
finnas föreskrifter endast för de blandade bolagen. I den mån övriga livförsäkringsbolag
på eget initiativ prestera en särskild redovisning av tillgångar
motsvarande premieåterbäringsreserven få bestämmelserna under 4) naturligtvis
tillämpning även för dem.
Den bästa lösningen av ovannämnda spörsmål torde vara att åvägabringa
en lagändring. För att icke föregripa en mera allmän revision av lagen örn
försäkringsrörelse har föreningen inskränkt förslaget till lagändring så, att
detsamma icke blivit mera omfattande än den nu rådande situationen kräver.
Föreningen föreslår därför icke någon lättnad i bolagens allmänna
4
Första lagutskottets utlåtande Nr J.
skyldighet att bokföra tillgångarna efter verkliga värdet utan endast en ändrad
lydelse av undantagsbestämmelserna under 4). Mot själva tankegången
i detta moment finner föreningen icke anledning att göra någon erinran.
Föreningen föreslår endast en ny utformning, som gör bestämmelsernas tilllämpning
mindre snäv. Denna utformning står i överensstämmelse med det
norska lagförslag i fråga örn tillsynslagstiftning, som förelegat sedan 1937.
Vid upprättande av förslaget till lagändring har föreningen beaktat likviditetskravet
i gällande lag. Detta likviditetskrav innebär, att avvikelse från
verkliga värdet icke får ske i vidare mån än att obligationerna beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande bokförda
värdet. En svaghet i denna likviditetsregel kan synas vara, att storleken
av de likvida medel, som kunna komma att tagas i anspråk för återköp
och belåning av försäkringsbrev, icke kan förutberäknas. Ett korrektiv
härutinnan utgör emellertid bolagens möjlighet att genom förändringar av
räntefoten reglera efterfrågan på livförsäkringslån.
Med anledning av rådande kursläge å obligationer är det angeläget, att
lagändringen åvägabringas så tidigt, att densamma kan komma att tillämpas
å boksluten för räkenskapsåret 1939.
Försäkringsinspektionen, som med utlåtande den 30 december 1939 överlämnat
föreningens framställning till Kungl. Majit, bar funnit den föreslagna
lagändringen påkallad samt för egen del anfört bland annat:
Den sänkning av räntenivån, som fortgått under de senare åren, har medfört,
att de försäkringsbolag, vilkas rörelse omfattar livförsäkring och brandförsäkring
för all framtid, varit nödsakade att övergå till en lägre räntefot
— i regel 3 procent — vid beräkning av premiereserven för äldre försäkringsbestånd.
Detta bar i sin tur föranlett skyldighet för bolagen att verkställa
en högst betydande ökning av ifrågavarande reserver — i runt tal med
260 miljoner kronor. I enlighet med av Kungl. Majit stadfästa grunder
skall ökningen av premiereserven hos flertalet av bolagen ske under loppet
av viss period. Under de senaste månaderna av 1939 har en väsentlig höjning
av räntenivån ägt rum.
De förskjutningar i räntenivån, som ovan berörts, hava sålunda försatt
bolagen i en egenartad situation. Å ena sidan har de senaste årens sjunkande
räntenivå tvingat till betydande ökning av bolagens premiereserver,
alltså en ökning av balansräkningarnas skuldsida. Å andra sidan hava på
grund av den under de senaste månaderna inträdda räntestegringen marknadsvärdena
å obligationer i avsevärd mån sjunkit, varigenom bolagen till
följd av huvudregeln i 48 och 149 §§ lagen om försäkringsrörelse ställts inför
nödvändigheten att företaga betydande avskrivningar, innebärande en
minskning av balansräkningarnas tillgångssida. Visserligen äga bolagen
enligt 4) av nämnda paragrafer att under viss förutsättning upptaga tillgång,
som användes och jämväl nästföregående år använts till redovisning av
försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv, till samma värde som i nästföregående
års balansräkning, men då bolagen i många fall dels under innevarande
år inköpt stora obligationsposter efter vid tidpunkten för inköpen
gällande höga marknadskurser, dels redan föregående år innehaft efter
dylika kurser bokförda värdehandlingar, som icke använts för sådan redovisning,
kommer i nuvarande situation tillämpning av nämnda huvudregel
att drabba bolagen synnerligen hårt.
. Till följd av gällande lagstiftning tvingar såväl räntesänkningen som räntehöjningen
bolagen att redovisa en försämrad ekonomisk ställning — en
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
5
oegentlig situation, helst som den inträffade räntestegringen i realiteten förbättrat
deras ställning. Vad likviditetsfrågan angår, hava nämligen bolagen
på nuvarande utvecklingsstadium icke behov av att förevarande fonder
i någon större utsträckning redovisas med likvida tillgångar, då även
en av utomordentliga förhållanden framkallad stark ansvällning av likviditetsbehovet
beräknas kunna täckas dels av de årligen inflytande kontanta
medel, vilka under nu rådande förhållanden med i stort sett normal dödlighet
och normal belåning av livförsäkringsbrev åtgå till ökning av fonderna,
dels av medel, som frigöras genom successiv inlösning av obligationer
eller i övrigt av hos bolagen upptagna lån. Det väsentliga beträffande bolagens
tillgångar är att de giva en ränteavkastning, som minst motsvarar den
räntefot, vilken enligt grunderna skall tillämpas vid premiereservens beräkning.
Av det ovan anförda torde framgå, att det är det nuvarande tidsläget, som
föranlett här framlagda förslag om lagändring. En lagändring i förslagets
syfte bör därför enligt inspektionens mening få provisorisk karaktär. En
mera ingående prövning av de spörsmål, vilka här ovan berörts, torde böra
anstå, till dess det för närvarande vilande arbetet på en mera allmän översyn
av lagen om försäkringsrörelse och därmed sammanhängande frågor
återupptages. En dylik prövning måste också bliva beroende av de resultat,
vartill man slutligen kommer i fråga om motsvarande ämnen för aktiebolagens
del.
1 propositionen anför chefen för handelsdepartementet — efter att hava
redogjort för framställningarna i ämnet — följande:
»Såsom försäkringsinspektionen framhållit hava ändringarna i ränteläget
medfört, att försäkringsbolagen för det nu tilländalupna räkenskapsåret
måste i balansräkningen å ena sidan enligt de av Kungl. Maj:t senast fastställda
försäkringsgrunderna redovisa ökad skuldbörda i form av större premiereserv
samt å andra sidan till följd av gällande lagstiftning å tillgångssidan
i åtskilliga fall upptaga till nedskrivna belopp värdehandlingar, vilka
av bolagen avses för samma redovisning. Jag biträder uppfattningen, att
den härigenom skapade situationen ej är tillfredsställande. En nära till
hands liggande utväg kunde synas vara, att Kungl. Majit genom ändring i
försäkringsgrunderna medgåve höjning av den räntefot, efter vilken premiereserven
skall beräknas. Emellertid delar jag försäkringsinspektionens mening,
att, i betraktande av den förhållandevis korta tid under vilken det
högre ränteläget å penningmarknaden hittills varit gällande, denna utväg
icke för närvarande är lämplig. Däremot förefaller det, som skulle en godtagbar
lösning kunna vinnas med det av svenska livförsäkringsbolags förening
framlagda, av försäkringsinspektionen understödda lagändringsförslaget.
Förslaget innebär, på sätt inhämtas av det föregående, i huvudsak
den avvikelsen från nu gällande bestämmelser, att värdehandling, som av ett
försäkringsbolag förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, får, oavsett
dess verkliga värde, i balansräkningen bokföras till belopp, motsvarande
kostnaderna för förvärvandet eller anskaffandet, förutsatt att handlingen beräknas
kunna å lid, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser
prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp, mot
Bihang
till riksdagens protokoll 19i0. 9 sami. 1 avd. Nr 5. S
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottet.
svarande det bokförda. Ett dylikt stadgande inverkar självfallet ej på den
prövningsrätt, som enligt 228 § lagen om försäkringsrörelse tillkommer försäkringsinspektionen
i fråga om tillgångar, varmed försäkringsfond eller
premieåterbäringsreserv redovisas. Såsom tidigare erinrats är en liknande
avvikelse från huvudregeln om tillgångarnas bokförande till deras verkliga
värde medgiven redan enligt nuvarande lagstiftning, nämligen beträffande
värdepapper, som redovisats jämväl i näst föregående balansräkning och där
upptagits till högre värde än det senare gällande. Jag tillstyrker, att en utvidgning
av sistberörda undantagsbestämmelse i enlighet med vad i ärendet
föreslagits nu genomföres.
De nya bestämmelserna torde böra utfärdas snarast möjligt. För att syftet
med desamma skall uppnås, böra de erhålla tillbakaverkande kraft så till vida
att de göras tillämpliga beträffande upprättandet av balansräkningar avseende
tiden från och med det senast förflutna räkenskapsåret. I anslutning
till vad försäkringsinspektionen anfört må framhållas, att förslaget givetvis
icke avser att föregripa den av inspektionen berörda utredningen om en
allmän översyn av gällande lagstiftning på försäkringsområdet.»
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 februari 1940.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Branting, Eskhult, Ewerlöf, Karl
Johan Olsson, Brandt och Sandorf;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,
Gezelius, Berg, Larsson i Hede, Werner i Höjen och Nilson i Eskilstuna.
407228. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 a1 i texten