Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917

1940-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1940:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse.

Genom en den 19 januari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 21, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917

(nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

48 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gälle i avseende å upprättande av

försäkringsaktiebolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.

4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det

bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes

till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,

upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp,

som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande. ,

1 Senaste lydelse av 48 § se S. F. S. 1937:524.

Bihang till riksdagens protokoll 10''i0. 9 sami. 1 avd. Nr 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 5.

5) Fast egendom---föregående balansräkning.

6) De belopp---sig angivas.

7) Förvärvad egen---som tillgång.

8) De vid---följande år.

Där enligt---inom linjen.

149 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av

ömsesidigt försäkringsbolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.

4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det

bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes

till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,

upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det

belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.

5) Fast egendom---föregående balansräkning.

6) De belopp---bland skulderna.

7) De vid---följande år.

Där enligt---inom linjen.

Denna lag träder omedelbart i kraft och skall äga tillämpning jämväl i avseende

å därefter upprättad balansräkning för det räkenskapsår, som gått

till ända närmast före ikraftträdandet.

I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

48 § lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse innehåller under 1) en

allmän regel i avseende å upprättande av försäkringsaktiebolags balansräkning,

av innebörd att bolagets tillgångar ej må upptagas vare sig över sina

verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för

deras förvärvande eller anskaffande. Från denna regel göres emellertid det

under 4) i samma paragraf upptagna undantaget, att under förutsättning,

att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond jämlikt 215 eller 216 § eller

premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn

till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas

i penningar lill belopp motsvarande det bokförda värdet, värde
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

handling som användes och jämväl näst föregående år använts till redovisning

av sådan fond må kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas, upptagas

till samma värde som i näst föregående balansräkning, ändå att marknadsvärdet

är lägre. För de ömsesidiga försäkringsbolagens del finnas likalydande

bestämmelser meddelade i 149 § under 1) och 4) i samma lag.

I skrivelse till försäkringsinspektionen den 12 december 1939 har svenska

livförsäkringsbolags förening hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande

av sådan ändring i stadgandena under 48 § 4) och 149 § 4) lagen

örn försäkringsrörelse, att nämnda stadganden erhöllo den lydelse som sedermera

upptagits i förevarande förslag. Till stöd för föreningens förslag

har bland annat anförts:

Det under 48 § 4) och 149 § 4) gjorda undantaget innebär, under viss i

momentet angiven förutsättning, att värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas och jämväl

näst föregående år redovisats, må kunna upptagas till samma värde som

i näst föregående balansräkning. Anledningen till att man medgivit nämnda

undantag är den omständigheten, att de tillgångar, vari sagda fonder redovisas,

endast i mindre grad behöva vara likvida. Man har, med andra ord,

beträffande de ifrågavarande tillgångarna ansett det vara förenligt med

trygghetens krav att icke låta sådana förändringar i marknadsvärdet, som

kunna vara av övergående natur, föranleda nedskrivningar.

De angivna lagbestämmelsernas tillämpning leder emellertid under nu

rådande förhållanden på penningmarknaden till icke önskvärda konsekvenser.

Under de senare åren har den undan för undan vikande räntan haft till

följd att försäkringsbolagen måst vidtaga särskilda åtgärder för att anpassa

sig efter ränteläget. Den räntefot, som i de av Konungen stadfästade grunderna

fastställts för beräkning av premiereserven, har under de fem senaste

åren upprepade gånger sänkts. En följd härav har blivit, att de äldre premiereserverna

måst omräknas efter lägre räntefot. Den på grund härav erforderliga

ökningen av premiereserverna har fördelats på en övergångstid av

upp till femton år.

Ehuru den nu inträffade förändringen i ränteläget ytterst innebär en konsolidering

av bolagens ställning, kommer det oaktat, örn man bibehåller nu

gällande bestämmelser, den bokmässiga balansen att visa motsatt förhållande

därigenom, att man samtidigt tvingas att till följd av övergångsbestämmelserna

höja premiereservens skuldpost och att till följd av ränteläget nedskriva

tillgångarna. Nuvarande nedskrivningsregler gälla dels under räkenskapsåret

förvärvade obligationer, dels även sådana äldre obligationer, som

icke använts för redovisning av försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv.

Örn premieåterbäringsreservens redovisning i särskilda värdehandlingar

finnas föreskrifter endast för de blandade bolagen. I den mån övriga livförsäkringsbolag

på eget initiativ prestera en särskild redovisning av tillgångar

motsvarande premieåterbäringsreserven få bestämmelserna under 4) naturligtvis

tillämpning även för dem.

Den bästa lösningen av ovannämnda spörsmål torde vara att åvägabringa

en lagändring. För att icke föregripa en mera allmän revision av lagen örn

försäkringsrörelse har föreningen inskränkt förslaget till lagändring så, att

detsamma icke blivit mera omfattande än den nu rådande situationen kräver.

Föreningen föreslår därför icke någon lättnad i bolagens allmänna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr J.

skyldighet att bokföra tillgångarna efter verkliga värdet utan endast en ändrad

lydelse av undantagsbestämmelserna under 4). Mot själva tankegången

i detta moment finner föreningen icke anledning att göra någon erinran.

Föreningen föreslår endast en ny utformning, som gör bestämmelsernas tilllämpning

mindre snäv. Denna utformning står i överensstämmelse med det

norska lagförslag i fråga örn tillsynslagstiftning, som förelegat sedan 1937.

Vid upprättande av förslaget till lagändring har föreningen beaktat likviditetskravet

i gällande lag. Detta likviditetskrav innebär, att avvikelse från

verkliga värdet icke får ske i vidare mån än att obligationerna beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande bokförda

värdet. En svaghet i denna likviditetsregel kan synas vara, att storleken

av de likvida medel, som kunna komma att tagas i anspråk för återköp

och belåning av försäkringsbrev, icke kan förutberäknas. Ett korrektiv

härutinnan utgör emellertid bolagens möjlighet att genom förändringar av

räntefoten reglera efterfrågan på livförsäkringslån.

Med anledning av rådande kursläge å obligationer är det angeläget, att

lagändringen åvägabringas så tidigt, att densamma kan komma att tillämpas

å boksluten för räkenskapsåret 1939.

Försäkringsinspektionen, som med utlåtande den 30 december 1939 överlämnat

föreningens framställning till Kungl. Majit, bar funnit den föreslagna

lagändringen påkallad samt för egen del anfört bland annat:

Den sänkning av räntenivån, som fortgått under de senare åren, har medfört,

att de försäkringsbolag, vilkas rörelse omfattar livförsäkring och brandförsäkring

för all framtid, varit nödsakade att övergå till en lägre räntefot

— i regel 3 procent — vid beräkning av premiereserven för äldre försäkringsbestånd.

Detta bar i sin tur föranlett skyldighet för bolagen att verkställa

en högst betydande ökning av ifrågavarande reserver — i runt tal med

260 miljoner kronor. I enlighet med av Kungl. Majit stadfästa grunder

skall ökningen av premiereserven hos flertalet av bolagen ske under loppet

av viss period. Under de senaste månaderna av 1939 har en väsentlig höjning

av räntenivån ägt rum.

De förskjutningar i räntenivån, som ovan berörts, hava sålunda försatt

bolagen i en egenartad situation. Å ena sidan har de senaste årens sjunkande

räntenivå tvingat till betydande ökning av bolagens premiereserver,

alltså en ökning av balansräkningarnas skuldsida. Å andra sidan hava på

grund av den under de senaste månaderna inträdda räntestegringen marknadsvärdena

å obligationer i avsevärd mån sjunkit, varigenom bolagen till

följd av huvudregeln i 48 och 149 §§ lagen om försäkringsrörelse ställts inför

nödvändigheten att företaga betydande avskrivningar, innebärande en

minskning av balansräkningarnas tillgångssida. Visserligen äga bolagen

enligt 4) av nämnda paragrafer att under viss förutsättning upptaga tillgång,

som användes och jämväl nästföregående år använts till redovisning av

försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv, till samma värde som i nästföregående

års balansräkning, men då bolagen i många fall dels under innevarande

år inköpt stora obligationsposter efter vid tidpunkten för inköpen

gällande höga marknadskurser, dels redan föregående år innehaft efter

dylika kurser bokförda värdehandlingar, som icke använts för sådan redovisning,

kommer i nuvarande situation tillämpning av nämnda huvudregel

att drabba bolagen synnerligen hårt.

. Till följd av gällande lagstiftning tvingar såväl räntesänkningen som räntehöjningen

bolagen att redovisa en försämrad ekonomisk ställning — en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 5.

5

oegentlig situation, helst som den inträffade räntestegringen i realiteten förbättrat

deras ställning. Vad likviditetsfrågan angår, hava nämligen bolagen

på nuvarande utvecklingsstadium icke behov av att förevarande fonder

i någon större utsträckning redovisas med likvida tillgångar, då även

en av utomordentliga förhållanden framkallad stark ansvällning av likviditetsbehovet

beräknas kunna täckas dels av de årligen inflytande kontanta

medel, vilka under nu rådande förhållanden med i stort sett normal dödlighet

och normal belåning av livförsäkringsbrev åtgå till ökning av fonderna,

dels av medel, som frigöras genom successiv inlösning av obligationer

eller i övrigt av hos bolagen upptagna lån. Det väsentliga beträffande bolagens

tillgångar är att de giva en ränteavkastning, som minst motsvarar den

räntefot, vilken enligt grunderna skall tillämpas vid premiereservens beräkning.

Av det ovan anförda torde framgå, att det är det nuvarande tidsläget, som

föranlett här framlagda förslag om lagändring. En lagändring i förslagets

syfte bör därför enligt inspektionens mening få provisorisk karaktär. En

mera ingående prövning av de spörsmål, vilka här ovan berörts, torde böra

anstå, till dess det för närvarande vilande arbetet på en mera allmän översyn

av lagen om försäkringsrörelse och därmed sammanhängande frågor

återupptages. En dylik prövning måste också bliva beroende av de resultat,

vartill man slutligen kommer i fråga om motsvarande ämnen för aktiebolagens

del.

1 propositionen anför chefen för handelsdepartementet — efter att hava

redogjort för framställningarna i ämnet — följande:

»Såsom försäkringsinspektionen framhållit hava ändringarna i ränteläget

medfört, att försäkringsbolagen för det nu tilländalupna räkenskapsåret

måste i balansräkningen å ena sidan enligt de av Kungl. Maj:t senast fastställda

försäkringsgrunderna redovisa ökad skuldbörda i form av större premiereserv

samt å andra sidan till följd av gällande lagstiftning å tillgångssidan

i åtskilliga fall upptaga till nedskrivna belopp värdehandlingar, vilka

av bolagen avses för samma redovisning. Jag biträder uppfattningen, att

den härigenom skapade situationen ej är tillfredsställande. En nära till

hands liggande utväg kunde synas vara, att Kungl. Majit genom ändring i

försäkringsgrunderna medgåve höjning av den räntefot, efter vilken premiereserven

skall beräknas. Emellertid delar jag försäkringsinspektionens mening,

att, i betraktande av den förhållandevis korta tid under vilken det

högre ränteläget å penningmarknaden hittills varit gällande, denna utväg

icke för närvarande är lämplig. Däremot förefaller det, som skulle en godtagbar

lösning kunna vinnas med det av svenska livförsäkringsbolags förening

framlagda, av försäkringsinspektionen understödda lagändringsförslaget.

Förslaget innebär, på sätt inhämtas av det föregående, i huvudsak

den avvikelsen från nu gällande bestämmelser, att värdehandling, som av ett

försäkringsbolag förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, får, oavsett

dess verkliga värde, i balansräkningen bokföras till belopp, motsvarande

kostnaderna för förvärvandet eller anskaffandet, förutsatt att handlingen beräknas

kunna å lid, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser

prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp, mot
Bihang

till riksdagens protokoll 19i0. 9 sami. 1 avd. Nr 5. S

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

svarande det bokförda. Ett dylikt stadgande inverkar självfallet ej på den

prövningsrätt, som enligt 228 § lagen om försäkringsrörelse tillkommer försäkringsinspektionen

i fråga om tillgångar, varmed försäkringsfond eller

premieåterbäringsreserv redovisas. Såsom tidigare erinrats är en liknande

avvikelse från huvudregeln om tillgångarnas bokförande till deras verkliga

värde medgiven redan enligt nuvarande lagstiftning, nämligen beträffande

värdepapper, som redovisats jämväl i näst föregående balansräkning och där

upptagits till högre värde än det senare gällande. Jag tillstyrker, att en utvidgning

av sistberörda undantagsbestämmelse i enlighet med vad i ärendet

föreslagits nu genomföres.

De nya bestämmelserna torde böra utfärdas snarast möjligt. För att syftet

med desamma skall uppnås, böra de erhålla tillbakaverkande kraft så till vida

att de göras tillämpliga beträffande upprättandet av balansräkningar avseende

tiden från och med det senast förflutna räkenskapsåret. I anslutning

till vad försäkringsinspektionen anfört må framhållas, att förslaget givetvis

icke avser att föregripa den av inspektionen berörda utredningen om en

allmän översyn av gällande lagstiftning på försäkringsområdet.»

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit

anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1940.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Branting, Eskhult, Ewerlöf, Karl

Johan Olsson, Brandt och Sandorf;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,

Gezelius, Berg, Larsson i Hede, Werner i Höjen och Nilson i Eskilstuna.

407228. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 a1 i texten